Protokoll,
hållna
hos
V ällofliga
Borgare-Ståndet
vid
Lagtima Riksdagen i Stockholm,
År I823,
Tredje Bandet.
STOCKHOLM,
tryckta hos Fr. B. Nestivs, i8a3.
År 1823.
Den 1 Juli.
Plenum kl, 9 f. m.
§. *•
Fran Högv. Preate-Stdndet voro ankomna åtskil¬
liga Protokolls-Utdrag af den 23 och 28 sist 1.
Juni, innehallande underrättelse, att Preste-Stån-
det bifallit Lag- och Ekonomi-Utskottens Betän-
kanden N:r 91, 93, 94, 95, Lag-Utskottets Ntc
98, Ekonomi-Utskotiets N;r 1I7, 118; lagt till
Handlingarne 'Lag-Utskottets N:r 97, 100, »or,
Ekonomi-Utskottets Ntr il6, 119, 120; till en
„del bifallit och till en del återremitterat Ekono¬
mi-Utskottets N;r 101 j samt återremitterat Be-
villnings-Utskottets N:r 12 och Lag-Utskottets
N: r g 6.
Dessa Protokolls-Utdrag upplästes och lä¬
des till Handlingarne.
§. 2.
Nedannämnda ankomna Memorial och Be-
tänkanden foredrogos:
Konstitutions- Utskottets
N:r 30. med förslag till jerukad ny redaktion
af 37 §. Regert ngs-Formen :
Burg. St. Prof. 1823, lil. 11. 193, 194.
3 5 50
Den i Juli.
Ntr 31. med hemställan om en underdånig an¬
mälan i afseende på innehållet af 8 Mom. 4 §.
Tryckfrihets-Förordningen :
Ntr 32. rörande en af Grefve C. H Posse upp.
gifven anledning till anmärkning mot Hans Ex¬
ellens Herr Siats-Ministern för Utrikes Äien-
derna :
N:r 33. med hemställan om anslag af Trakta»
mente för en Vaktmästare :
Stats-IJtskottets
Ntr 238. i anledning af Kongl. Majis Nådiga
Proposition om Stats-verkeis tillstånd och behof
under Riks-Statens Första Hufvud-Titel t
Ntr 239. angtde Stats-negleringen i hvad den
rörer Riks-Statens Andra Hufvud-Titel:
Ntr 240. i anledning af Kongl. Majus Nådiga
Proposition, angtde anslag så väl t»11 åtskillige
Byggnader vid Veterinär-Inrättningen i Hufvucl-
staden, som till en årlig Stat för samma Inrätt¬
nings framtida underhåll uti dess fullkomnade
skick !
Ntr 241. öfver en motion om Löne-anslag å
Stat för en Djur-Läkare å Gottland :
N:r 242. i väckt fråga om indragning af Me¬
dico - Thcologiska Stipendierne, samt deras an¬
vändande till andra behof för Medicinal-verket:
Ntr 243. öfver en motion om tillökning i Lö-
nerne för de fyra Stats-Sekieterarne :
Ntr 244. i anledning af Nådig Proposiiion om
Siats-verkets tillstånd och behof uti hvad, som
rörer Riks-Statens Tredje Hufvud-Titel:
N r 245. i anledning af Nådig Proposition ,
jemte serskilde Motioner hos Riksens Ständer ,
angtde Saltpeler-gärdens nedsättning m. m. t
Den i Juli.
15 51
N:r 246. öfver ett Memorial om Inqvarterings-
penningars anslående för Befälet vid indelte Båts-
mans-Kompagnierne :
Ntr 247. i väckt fråga om utbyte af 2=ne in¬
delningar vid Kongl. Lif-Begimentet:
N :r 248- om föreslagen Kön-tillökning för 13
Subaltern-Officerare vid Skånska Hragon-Begi-
mentet :
N:r 24g- i fråga om Inqvarterings-penningar
till Varfs-Staierne vid Örlogs-Flottan i Carls¬
krona samt Arméens Flottas Eskader i Stockholm
och Götheborg :
N:r 250. i anledning af en motion om förbätt¬
ring uti aflöningen för Indelta Arméens Befäl
och isynnerhet vid Westgötha Begimente :
N:r 251. i väckie f agor om Inqvarteringen för
Wendes Arilleri-Regimente t
N:r 252. om föreslagen reglering till firbätt-
ring i Löne - vilkoren för Befälet vid indelta
Arméen :
N:r 253. i anledning af Kongl. Maj:(s Nådiga
Bemiss, rörande Indelta Infanteri-Begimentenas
beklädnad :
N:r 254. öfver Kongl. Majus Nåd. Proposition,
ang.'de Stats-verkets tillstånd och behof uti hvad,
som rörer Biks-Statens Fjerde Hufvud-Titel :
Nir 255. i anledning af Kongl. Majas Nådiga
Proposition uti samma ämne, i hvad den angår
Biks-Statens Femte Hufvud-Titel:
N:r 256. angide Biks-Statens Sjette Hufvud-
Titel :
N;r 2 57- öfver Kongl. Maj:ts Nådiga Proposi¬
tion, ang:de Stats-verkets tillstånd och behof, i
»SS*
Den x Juli.
hvad den rörer Riks-Statens Sjunde Hufvud-
Titel:
N:r 258* ang:de Stats-regleringen under Riks-
Statens Åttonde Hufvud-Titel för Allmänna och
Extra utgifter :
N:r 259- rörande Nionde Hufvud-Titelns An-
slags-summa :
N;r 260. angtde reglering af Allmänna Indrag-
nings-Staten:
N:r 261. med de rörande Stats-regleringen af-
fattade Betänkanden, jemte en Tabell öfver Stats¬
verket :
Stats- Banko- och Ekonomi-Utskottens
N:r 262. öfver väckt motion om Låne-biträde
af Allmänna medel lill befordrande af Arbets¬
hus-Inrättningar :
Stats- och Ekonomi-Utskottens
N:r 263. i anledning af ett Memorial om Post-
Kontors inrättande vid Vrigstads Gästgifvaregård.
Eades på Bordet,
§• 3-
Upplästes följande
”Utdrag af Protokollet hos Vällofl, Borgare-Stån-
dels Besvärs-Utskott den 4 Juni 1823.
"S. D. Enligt ankommet Protokolls-Utdrag
för den 30 sisth Maj, hade Vällofl. Ståndet till
Utskottet remitterat Pir Borgmästaren Haganders
muntligen gjorde anhållan, att Ståndet behagade
med gynnande förord hos Kongl. Majit under-
Btödja Herr Borgmäs'arens, å Sköfde Stads väg¬
nar, irigifne undeidåniga ansökning om Nådig
tillåtelse för berörde Stad, att begagna en Mark¬
nad som från uråldriga tider derstädes hållits uti
Den x Juli.
»553
Januari månad hvarje år, men som, vid en för
några år tillbaka anställd Marknads-reglering, blif¬
vit Staden frånkänd.
’’Utskottet öfverlade härom och, med öfver¬
tygelse, att Marknader i allmänhet, då Ort och
tid väl afpassas, äro både för Stads- och Jjandt-
manna-Näringarne gagneliga genom den rörelse
och Varu-afsättning , som der befordras och 1 if¬
vås, samt enär ifrågavarande Marknad uti Sköf.
de , begagnad sedan århundraden tillbaka , van¬
ligen utgjort en af den Ortens förnämsta Span-
måls-Marknader, och i denna egenskap är för .ln«
vånarne af väsendtlig vigt vid en årstid, då Landt-
mannen har den mesta Spanmål, att afyttra, samt
betalningen af Krono-utskyldeine ökar de Skatt¬
skyldiges behof, att i penningar förvandla sine
Produkter; ansåg Utskottet sig böra vördsamli-
gen hemställa, om icke Väl loll. Ståndet skulle
på dessa skäl täckas Hr Borgmästaren Hagander*
ofvanberörde underdåniga ansökning hos Kongl.
Majtt i underdånighet understödja.
”Ex Protocollo
J. S. Rolén."
§• 4-
Eöretogs, i öfverensstämmelse med hvad Pro¬
tokollet den 28 sistl. Juni §. 10 innehåller , val
till Tolf ledamöter i den Nämnd, som, enligt
103 §. Regerings-Formen och 64 §. Riksdags¬
ordningen, eger att dämma , huruvida Högste
Domstolens samtlige Ledamöter gjort sig förtjen-
te, att i deras vigtiga kall bibehållas; Och öf-
verenskom Ståndet, på Herr Talmannens heinstäl-
1554
Ven i Juli.
Ian, att de tvänne, som näst desse Tolf erhålla
fleste rösterne, skulle blifva Suppleanter, med
iakttagande deraf, att, om flere dertill erhålla
lika röster, företrädet bestämmes i ordning efter
platserne inom Ståndet.
Herr Noréus erinrade, att han , såsom egan¬
de en Eror bland Högste Domstolens Ledamöter,
var jäfvig att deltaga i valet> och att väljas till
Ledamot uti Nämnden.
Omröstnings-Sedlarne insamlades vid tvän¬
ne upprop ; Och, sedan de blifvit öppnade samt
en bland dem kasserad såsom innehållande jem¬
väl Hr Noréi Namn, funnos valde
till Ledamöter
Herr
|
Lundgren
|
med
|
19
|
Röster
|
|
Linström, J.
|
, —.
|
23
|
—
|
—
|
Ekelund
|
—
|
18
|
—
|
■—
|
Falkman
|
—
|
27
|
—
|
—
|
Eckhoff
|
—
|
17
|
—
|
—
|
Winberg
|
—
|
29
|
—
|
—
|
Hemberg
|
—
|
24
|
_
|
.—
|
Montan
|
—
|
20
|
. . -
|
—
|
Ekstrand
|
|
24
|
—
|
|
Bagge
|
_
|
17
|
|
—
|
Vilberg
|
—
|
17
|
—
|
—
|
Hjertström
|
—
|
2 1
|
—
|
och till Suppleanter
Iso Hr Hagander med 16 röster
2:0 Hr Leffler med 15 röster.
Herr Talmannen erinrade desse Herrar Le¬
damöter, att Nämnden kommer, att i dag sam¬
manträda på den tid, som genom serskilt an¬
slag tillkännagifves; Och skulle Protokolls-Ut¬
drag öfver valet tillställas främste Ledamoten.
Den I Juli.
1555
§• 5-
Bevillnings-Utskottets Betänkande N:r 12.
ang:Je de genom Slöra Sjö-tullen inflytande Be-
villnings-medel, hvilket den It sisth Juni §. 3
lades pa Bordet, och den 2 5:te i suoma manad
§. 5 blifvit ytterligare hvilande, föredrogs nu
åter.
Herr Hagander uppläste ett så lydande An¬
förande:
5,Den fråga , som nu kom mer under pröfning,
är af det stora allmänna interesse, och så ingrip n-
de uti många Medborgerliga förhallanden, att jag,
ehuru beträdande ett för mig i inånga afseenden
okändt fält, likväl ansett for tnin pligt, att der¬
öfver yttra mig äfven med fara att tillbakavisas
för misstag eller bristande insigt uti det vigtiga
ämnet.
”Jag kan väl icke annat än gilla den huf-
vudsakliga åsigt, som synes ligga till grund för
Högh Bevillnings-Utskottets Betänkande , att ,
nemi., friheten är Handelns element och grund¬
vilkor, och att ett till ytterlighet drifvet förbu !s-
systein visserligen icke stod att förena med all¬
män och enskild båtnad , samt att följaktligen
rättelse och jemkning derutinnan bör tillvägt-
bringas. Men den stora frågan är: huru skall
denna rättelse beredas , och huru skall öfvei gån
gen till ett annat system bildas, så att Statens
och enskildes fördelar icke förspillasp Menni-
skan är (såsom en bekant författare sig yttrat)
böjd att springa fr n extrpm till extrem ; eme¬
dan de yttersta berörings-punkte na af hvarje fö¬
remål lättast och snarast framställa sig för förståndet,
1556
Den i Juli.
da tvärtom de mångfaldiga gradationerne mellan
begge fordra ihärdighet i tanka och pröfning.
Idka motbjudande och orimligt, som jag anser
det vara, att, genom till ytterlighet stegrade för.
buds-lagar, våldföra det fria lif, som är handeln
egel , och att gora Sverige till en isolerad punkt,
a<t jag så må uttrycka mig, i deri handlande
wilden; lika betänkligt finner jag att öfvergå
till ett motsatt system , utan visshet derom , att
detsamma kan sämjas med närvarande Politiska
och Ekonomiska förhållanden , och att de idéer,
hvilka man för detsamma lågt till grund, kunna
i verkligheten göras gällande. Vöre denna
visshet gifven af H gl. Utskottets Betänkande,
så skulle jag intet ögonblick tvekat att deråt, för
min del, lemna ett odeladt bifall, emedan det
hufvudsakligen utgår från fria och verldsborger-
liga åsigter , till hvilka jag öppet bekänner mig,
”En blick på Sveriges Historia visar , att
detta land, kanske mera än något annat, saknat
stadga och bestämdhet uti principerne för den
allmänna Hush; Ilningen ; och derpå hafva Nä-
ringarne och Industrien ingalunda vunnit. Jag
vill dermed visserligen irke säga, att ett Hus-
hållnings-system, erkändt felaktigt, skulle oaf¬
brutet följas; utan blott antyda min öfvertygel¬
se, att brådstörtade, af allmänna tänksättet icke
godkända förändringar, uti hvilka Poli iska och
Ekonomiska Institutioner, sorn helst, ofelbart
medföia skadande följder; oa h derom lernnar er¬
farenheten ojäfaktiga vittnesbörd. De måste i
synnerhet finnas betänkliga i ett larn), fattigt så¬
som Sverige är och saknande tillräckliga krafter,
att uppväga följderna af misslyckade försök.
Den l Juli.
1557
”Vid betraktande af Sveriges N;i 1 inp,s-gre¬
nar, kommer man lätt (ill öfvertygelse derom ,
att de alla, hvarför sig, mer eller mindre om¬
gärdas af prohl bi lif-- systemet , uti hvilket man
liksom sökt en ikydds-anstalt för deras bestånd.
Det inbördes förhållande, som Naringarne deri¬
genom fått lill hvarandra, torde icke bora förbi¬
ses af Lagstiftaren , då han går att reglera di n
allmänna Hushållningen, för hvilken, så vidt
lokala omständigheter sådant medgifva, enh t 1
principer bör sökas och vårdas. Man lärer icke
heller böra lemna utur sigte de Medborgares
ställning, hvilka fogat sin verksamhet och sina
ekonomiska anstalter eber de förhållanden, hvil¬
ka hittills egt rum. De äro, vare sig Fabrikan¬
ter eller Närings-idkat e, d lar af det stora he
la. Skadas de förre, så skadas ock det sed nate.
’’Jag kan icke föreställa mig , att en oin¬
skränkt frihet , att införa främmande Fabriks¬
varor, skulle i närvarande ögonblick vara målet
för Svenska Folkets önskningar; och det torde
vara en ännu oafgjord fråga , om det är förmån¬
ligare att köpa något dyrare inom egna landa-
mären, än för bättre pris hos utländni ngpn För
Sveriges Sfats-hush Ilning b:tr, efter miri tanka ,
gälla såsom grundsats, att icke obegränsad t anta
ga någo dera af de omtvistade systemeina } och
undaniödjas hindren för industriens fortgång på
den väg naturen densamma anvisat; öppnas lät¬
ta utvägar till varubyten inom landet; så torde
derigenom, om ej hastigt, dock med sakra steg,
målet hinnas för all så val allmän som enskild
hushållning: välstånd och ett dermed förenadt
oberoende.
1 5 53 Den i Juli.
”U(5 alla <le Närings-grenar , der ett slikt
oberoende lili rner eliev mindre grad vunnits,
såsom livad angår landets nödvändigaste lehöf
af Spanmål. Vikualier, Beklädnads ämnen , rn.
rn , anser jag det prohibitifva skydd , sorn nu
gällandg stadgar dem lemna, böra lills vidare
fortfara; trien att deremot slika stadganden böra
upphöra i afseende på sådana Fabriks varor, hvil¬
ka, ehuru fötbudne lill införsel, likväl blifvit
förrmäl för vana och behof, och antingen all¬
deles icke eller ock t,11 otillräcklig mängd inom
Sverige tillverkas
”Meri hvad jag sålunda till en början an¬
märkt , har det varit min afsigt alt dels framstäl¬
la några allmänna grundsatser, dels söka en me¬
delväg, så vidt den stod att vinna, emellan de
ifiågavarande hushållnings-systemer, såsom må¬
hända mest förenligt med allmänt och enskilt
interesse.
'Jag anmäiker dernäst, att det visserligen
tillkommer Högh Be v i 11 n ings Utskottet att före¬
slå bevillningens fördelning , efter de af Rikets
Ständer godkände grunder; men att deremot, och
då en forarn! ing uti grunderna för allmänna
hushållningen är c-n omedelbar följd af Ut¬
skottets förslag, Ekonomi-Uiskotiet bort deröfver
höras på s tt äfven tillförene skall skett. Vid
behandlingen af en håga, så maktpålggarrde
sorn denna, är det uf vigt att Högsta Maktens
verksamhet påkallas, emedan den är i tillfälle
att öfverskåda alla forhållanden, och tillvägagå
förmedlande mellan alla interessen. Del är Re.
geringens pligt, 1 kasom dess ära, att bilda och
värda de krafter och tillgångar, hvilka för ett lands
Den i Juli.
1559
industri och näringar sig erbjuda; och framstäl¬
ler Nationen, genom Dess Represenlanter, den all¬
männa önskan, att Handel oell Näringar må
blifva hägnade af mera fria Författningar; så
vill jag ej tvifla, att ju Regeringen deråt lemnar
en vårdande uppmärksamhet.'
^Slutligen torde den anmärkning icke fin¬
nas olämplig, att ehuru Högl.Utskottet sökt
undanrödja ett hittills rådande och i många af-
seenden oljenligt förbuds-systern, Utskottet lik¬
väl synes , genom de föreslagna höga Tull-af-
gifterna , infört ett annat dylikt, fastän under
förändrad form, saint alt följaktligen grundi.léen
för Utskottets Betänkande, nemi. den af, frihet
och liberalite, icke blifvit konsequent genom¬
förd. — Det är visserligen sant, att förbuds-
systemet befordrat lurendrägeri-brott; meri jag
befarar att det nu föreslagna systemet leder till
något an värre, sorn är tullförsnillning. Dere¬
mot skulle val kunna in vändas , att Tul 1-försni Il¬
ning motväges af allmänna opinionens ogillan¬
de ; men man vet ock, att egennytta och
det egna inleresset gemenligen icke äro så grann¬
laga, hvad opinionen angar, och att de deraf
visserligen föga hejdas i sina beräkningar. Jag
föreställer mig derför, att mindre höga Tull-af-
rifter bättre motsvara ändamålet.
’’P<i grund af dessa anmärkningar, får jag
hemställa. a't Betänkandet matte återremitteras.’
Herr Huldberg: Jag hel,lagar förlusten af
den tid, som blifvit onödigtvis förspilld genom
det Bevillnings-Utskottef ensamt befattat sig med
en fråga, hvilken varit rernitte ad till både Be-
villnings , Dag- och Ekonomi-Utskotten. Jag
1560
Den 1 Jun!.
hade ämnat begära votering, huruvida det nu
föredragna Betänkandet ens kunde komma under
öfverläggning; men jag inskränker mig för när¬
varande till anhållan om återremiss , på dr-t må¬
let rnå i behörig ordning af förut nämnde Ut¬
skott gemensamt behandlas; och jag får , såsom
Ledamot i Ekonomi-Utskottet, då tillfälle att ut¬
veckla mina tankar i hufvudsaken.
Herr 1 Vestin : Då vi för några veckor till¬
baka em o t togo Bevillnings-Utskottets Förslag till
grundeme för den blifvande Bevillningen , vän¬
tade jag mig icke ett sådant efterspel, som det nu
förevarande Betänkandet. Och få bland Ståndets
Ledamöter, utom de Herrar, sorn varit initiera¬
de i saken, hafva föreställt sig något sådant.
Jag tror emellertid Utskottet icke hafva eet rät¬
tighet, att, utan samråd med Ekonomi Utskottet,
inkomma till Stånden med de framställningar ,
Betänkandet innehåller ;. och det vore högst efter¬
tänklig!, att uti denna sak gå Kongl. Majt förbi.
Med grämelse har jag af Betänkandet och
åtskilliga dervid bifogade yttranden erfarit, att
man hyser medlidande för ett Folk, som kallas
Lurendragafe, och förakt för ett annat, som kal¬
las Fabrikanter. Jag påminner mig i anledning
deraf, hurusom, sedan Konung Erik XIV, un¬
der sin i början oklanderliga Regering, nödgats,
för att statuera exempel, stadfästa en Dom,
hvarigenom åtskiilige Kronans Uppbördsmän,
hvilka förskingrat Allmänna medel, blifvit döm¬
de att hängas , man efteråt , vid Konungens af-
sättande , anföde, bland andra skäl, att han lå
tit hänga dessa, såsom man sade, ärliga och
beskedliga menniskor. — Man må benämna
Den I Juli.
1561
Lurendrägarne huru som helst ; så äro de lik¬
väl och hafva alltid af hederligt Folk blifvit an¬
sedde vara Statens Tjufvar och Bedragare.
Man har under Riksdagens lopp ordat om
den allmänna nöden samt om Ofver-produktion ;
och nu kommer man slutligen till det så kalla¬
de olyckliga Prohibitif-systernet.
Fordomtima i förra Seculo fanns en man ,
som genom list och ränker bragte sig upp till
Konunga-väldet i England. Denne man hade
genom sin skicklighet i Regerings-konsten för¬
stått, att utrusta en ansenlig Flotta, med hvil¬
ken han under lyckliga Sjö-Bataljer uppbragte in¬
om kort tid icke mindre än omkring 1700 Skepp.
Han var det, som, märken mine Herrar,,för att
ställa sig in med Nationen, uppkom med Pro-
hibilif-systemet i England och med den namn¬
kunniga Navigations-akten , hvilken satt den Na¬
tionen i makt och anseende, varit en nagel i
Grannarnes ögon , samt utgjort och ännu 1 den¬
na dag utgör hufvud-grunden för alla Englands
Handels-förhållanden. Ett annat Land, jag me¬
nar Portugal, hade råkat i lägervall; Det upp.
hjelplös af England ; och detta sednare fick till
belöning betydliga immuniteter och fördelar för
sin handel med det förra, så att England nu me¬
ra furnerar Portugal med alla dess Fabriks-behof
och Slöjde-alster. Detta sistnämnda Lands Be-
villnings-Utskott har gått så långt i sin erkänsla,
att, då alla andra Främmande Nationers Hand¬
lande inåste betala 24 prCrts Tull för hvad som
införes, och dess egne 16 prCt, Englands Hand¬
lande ej behöfva erlägga mer än 14 prCt.
Hvad vårt eget Land angar, var det Gusta»
Den i Juli.
elen Uste, snm befriade Oss fran Handels-oket ,
stadgade förbud mot införsel af sädana varor,
hvilka här kunde tillverkas, och gjorde oss allt
mer och mer oberoende af de Elibeckske Hand-
landes välbehag. Hans store Son-Son Gustaf
Adolph sökte införa mångfaldiga goda Inrättnin¬
gar, om hvilka han sjelf hämtade kännedom i
Tyskland; och han hade säkerligen för Manu-
fakturerne gjort ännu mer, om icke hans tidi¬
ga död det hindrat. lion ung Carl XI lag de¬
ras förkofran ömt örn hjertat. Han upphjelpte
de fötfabne, hvaribland kunna nämnas Rarnängs-
och Rörstrands-Fabrikerne, och br-klädde sin Ar¬
mé af inhemska Kläden, Under sin .Regering,
som var utmärkt af hans oförtrmna vård om Ri¬
kets inre hushållning, uppmuntrade han den grof¬
va Linneväfnaden i Norrland, hvilken ännu i
denna stund furnerar Svenska Arméen med sina
behof. Hans Son Konung Carl XII, inveck¬
lad i ett olyckligt Krig, föll ifrån sitt Rike, just
då han var på väg, att genom Freds-traktater bo¬
ta refvorne. Rikets Ständer vore då föranlåtne,
att tänka på hushållning ; och 1734 års Produkt-
Plakat, en härmning från Englands exempel,
blef af detta bemödande en följd.
Skall man väl , mine Herrar, kasta öfverän¬
da hvad vare Förfäder så visligen uppbyggt ?
Förgäfves må man förebära, att vårt Prohibilif-
systetn förstört eller förlamat handeln. Jag lern-
nar till hvar och en upplyst man, att jemföra
ställningen då detta hos oss infördes och nu, då
hela Europas handel aftagit. Prohibitif-systemet,
långt ifrån att hafva skadat oss, har tvärtom jem*
nat
Den i Juli.
*563
nät förhållandet emellan Handel och Näringar ;
lifvat rörelsen inom Landet och befordrat våf
välmåga. Jag (alar nemligen om den redbara
Handeln, och jag har all aktning för dem, som
dermed sysselsätta sig ; men jag afskyr Luren-
drägarné ocji ömkar mig öfver dem, som anse
sådane nyttige. — Hvad de förmåner angå, sorn.
Fabrikerne och Manufakturerne hos oss åtnjutit
och åtnjuta, bör man erinra sig , att de stora sum-t
nior för en mängd af år, sorn i en värd Leda-
mots vid Betänkandet bifogade serskilda yttrande
omnämnas, varit Daler Silfver-mynt ; att, emot det
Fabrikerne nu hafva Låne-understöd , med ned-*
satt Ränta, vi också nu ej märs behöfva utskic¬
ka vår goda Ull till förädling; att flere andra
Näringar , såsom Jern-handteringen och Jordbru-
ket, njuta dylika understöd utan någon afund J
att Banken icke förlorat det ringaste på de Lån t
Manufakturerne erhållit vid 1738 års Riksdag,
då man uppkom med den , såsom man säger, o*
lyckliga ideenj, att Svenska händer skulle kläda
Svenska Män ; att efter 1788 åis Krig, hvarun¬
der endast Svenskt Kläde begagnades till Ar¬
méens behof, Lefverantörernc, i brist på tillgån¬
gar hos Staten till liqviderande af deras fordrin-t
gar, måst åtnöja sig med de så kallade Lång-
rackar eller Skuld-sedlar med förskrifven 6 prC:ts
årlig ränta, sorn dock vid nästföljande Riksdag,
till föga uppmuntran för Fabrikerne , nedsattes
till 3 prCt med lo prC:ts årlig afbetalning på
Kapitalet, samt, att Fabrikanterne nödgas utlem¬
na sina varor på nio månaders Kredit och deri¬
genom ofta blottställas för förluster, då deremot
Borg. St. Prot. 1833. lil• B. 195? 196*
1564
Den 1 Juli.
i England hvarje Fabrikant genast, när varan
blifvit färdig, iir säker, att få den till de Hand¬
lande såld och kontant betald. — Utskottet har
sagt, att vare Fabrikanter skola genom täflan med
de Utländske beredas bättre afsättning på sina
tillverkningar. Huru, mine Herrar, är det möj¬
ligt för oss att täfla med England? Det var en
dag, då England icke befann sig i bättre ställ¬
ning , än vi nu äro; och det eger icke några na¬
turliga förmåner framföre oss; men det har för¬
stått och förstår, att försvara sig sjelf: och skyd¬
da sig emot främmande intrång. Om Utskottets
förslag vunne bifall, b'efv, följden , att Englands
varor oss påfördes, och att våra Fabriker, utan
förmåga till täflan, ruino r. des; men saken rörer
icke Fabrikanterna allena; den angår jemväl öf¬
ver 10,000 i Sverige Skattskyldige Handtvc-rka-
res rätt; och äfven deras undergång blefve ge¬
nom Utskottets Förslag befordrad, emedan Eng¬
land utan tvifvel då skulle låta införa en mängd
Handtverks-varor, undersälja väre egne Tillver¬
kare och åtminstone till hälften minska deras af¬
sättning, Vore det väl värdigt Svenske Eepre-
sentanter, att medverka till en sådan sakernes
förändring? Hvilken Svensk Medborgare, af
hvad klass som helst, ville väl medgifva, att
hans inkomst till hälften minskades ? Låtom oss
derför se till, att den ene undersåten skyddas, så val
som den andre. — Jag, mine Herrar, står med
ena foten på Jorden och med den andia på Graf-
vens brädd; Utgången af denna sak får jag, må
hända, icke erfara; Men jag hoppas på en stor
Konungs vishet och kraft. Jag ber om förlåtel¬
se för det jag varit mångordig: Jag har icke an;
Den i Juli.
nät kunnat, än med värma och upprörda kän¬
slor tala i en sak, som angår Grundvalarne för
mitt Fäderneslands bestånd.
Herr Ekelund förklarade, att, sedan Hrr
Hagander, Huldberg och Westin redan så grund*
ligt vederlagt Betänkandet, vore något tillägg
af honom visserligen öfverflödigt, men att han,
såsom Representant för en betydlig Fabriks-Stad,
likväl icke kunde undgå, att jemväl aflemna si¬
na egna skriftligen författade tankar, Hvarefter
Hr Ekelund uppläste ett så lydande Anförande :
”Höglofl. Bevillnings-Utskottets Betänkan*
de, jemte den dervid åtföljande projekterade Tull¬
taxa , är så vigtig och afsa vidlöftig omfattning,
att en längre tid skulle erfordras, att omständ¬
ligt deröfver yttra sig till alla dess delar.
''För min del inskränker jag mig alltså till
en framställning af de generella åsigter, enligt
hvilka jag finner detta Betänkande till form och
syftning mindre konstitutions-enlig!, samt inga¬
lunda för Landet i allmänhet gagneligt.
''Enligt 53 och 70 §. §. i Regerings-For-
rnen tillhörer det Höglofl. Bevillnings-Utskottet
att vid hvarje Riksdag föreslå Bevillningens för¬
delning, eller att uppgifva de allmänna grunder¬
na för tlen , samt att derefter och sedin summans
belopp blifvit fastsräldt, med tillämpning af des¬
sa grunder författa förslag till Bevillningens ut¬
görande.
’’Men för mig är det åtminstone icke fattligt,
huru sorn Höglofl. Bevillnings-Utskottet från des¬
sa Grundlagars stadganden kunnat deducera den
rättighet, hvarpå Utskottet stödt detta Betänkande.
''Höglofl, Utskottets Betänkande, långt i¬
Den i Juli.
från, a t inskränka sig inom de i ofvannämnde
§. §. af Regerings-Foi men för dess verksamhet
utstakade gränser, har, då detsamma innefat¬
tar en radikal reform af Sveriges hittills gällan¬
de författningar rörande Rikets allmänna Hus¬
hållning eller Stats-ekonomien, såsom grund för
de af Tull-verket påräknade bidrag till Bevill-
nings-surnmans fyllande, antagit upphäfvande af
det för Statens ekonomiska sjelf-bestånd, snart ett
Sekulum följda system , att till inhemska Fabri¬
kers, Slöjders och Näringars bestånd och upp¬
komst, förbjuda in- och utförsel af vissa natur¬
alster och foster af Konst-fliten ; deremot företa¬
git sig, att i fullkomlig strid härmed föreslå o-
Jnskränkt tillåtelse, att emot åsätta Tull-afgifter
in- och utföra alli slags Fabrikater och Slöjde-
produkter, och sålunda i min öfvertygelse hand¬
lat tvärtemot, den, i vår lyckliga Konstitution
faststäJhle grundsats, nemi. att Konungen ensam
eger rätt, att besluta i alla frågor om förändring,
förklaring och upphäfvande af sådane Ragar och
Författningar, som angå Rikets allmänna Hus¬
hållning, och att följaktligen antaga det Stats-e-
konorniska system, sorn för Riket nyttigast fin-
nes, och synes mig derföre så, som hade Ut¬
skottet mera bort fästa sig vid hvad 8g:de och
53:dje §. §, Regerings-Formen i förening med
34 Riksdngs-Ordningen stadga rörande behand¬
lingen af ekonomiska frågor.
"Det är denna efter min tanka origtiga åt¬
gärd, som föranleder mig att påstå, det ifråga¬
varande Betänkande, såsom ett för Höglofl. Be-
villnings-Utskottet främmande ämne, måtte af
yällofl. Borgare-Ståndet, antingen varda förka-
Den i Juli. 1567
stadt, eller ock återremitteradf, med den anmärk¬
ning, att den del af ämnet, som rörer förän¬
dring eller upphäfvande af de hittills gällande
prohibitifva Författningar, bor, såsom en Stats-
ekonomisFangelägenhet, af Röglofl. Ekonomi- och
Allmänna Besvärs-Utskoltet beredas, och först
derefter Riksens Högloft. Ständers pröfning un¬
derställas,
’’Elt yttrande, hvartill jag uppmanas, så väl
af min Riksdagsmanna-pligt, som ock deraf, att
flere i detta ytterst vigtiga ämne inom Riks-Stån*
den väckte motioner blifvit ej blott till Hög¬
loft. Bevillnings-Utskottst, utan äfven till Eag-
och Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskotten
gemensamt remitterade, så har likväl förstnämn¬
de Utskott, utan att höra de sistnämnde, före¬
tagit sig, att uppgöra det nu ifrågavarande Be¬
tänkandet.
”Efter hvad jag sålunda yttrat, kunde det
vara öfverflödigt, och må hända rättast af mig,
att icke ingå i någon ytterligare deduktion; men
jag har äfven sagt, att Bevill^ings-Utskottets Be¬
tänkande är, i min tanka, till principen för Ri¬
ket i allmänhet icke gagneligt ; jag bör således
äfven i detta ämne tillägga ^å^gra ord, jemte å-
beropande af mina förut, vid Riksdagens början,
i ämnet afgifna omständligare yttranden.
”Högloft. Utskottet har i sitt Betänkande
föreslagit, att upphäfva alla in- oph utförsel-för¬
bud, och att, i stället, emot åsatte Tull-umgäl-
der , frigifva alla slags Fabrikater och Slöjde-al-
ster till obehindrad in- och utförsel.
”Andamålet har (såsom Utskottet uppgif¬
vit) varit, att å ena sidan bereda Staten en säk¬
1568
Den i Juli.
rare och högre Tull-inkomst, samt att, å andra
sidan, beröfva Lurendrägaren dess skadliga Na-
rings-fång, och slutligen, alt igenom ålagda hö¬
ga Tull-afgifter å sådana varor, sorn framalstras
eller tillverkas här i Landet , freda Fabrikeme
och Handtverkerierne från Utländsk skadlig med¬
täflan,
”Jag bör ej tvifla, att Höglofl. Utskottet
med redligt nit ansett dess förslag leda till lyck¬
liga följder; men är deremot fullkomligt öfverty-
gad, att resultatet blifver helt annorlunda, än
hvad Utskottet , blandadt af en vacker Theorie,
sig föreställt. Jag tror, att tvärtom detta system,
om det antages och följes, skulle, oberäknadt den
säkra förstöringen af våra inhemske Fabriker och
Handtverkerier , medföra osäkerhet och minsk¬
ning i Tull-intraderne, samt ett skydd för Lu-
rendrägarne; ehuru sjelfva namnet på deras o-
lofliga Närings-fång derigenom endast förbyttes.
’’Menar man väl, att ålagde Tull-afgifter
kunna ersätta det beskydd , man beröfvar Sven¬
ska Näringarne igenom Import-förbudens upphäf-
vande ? Och hu>u vill man dessutom etablera
en kontroll, sorn medförde full säkerhet, att sam¬
ma Tull-afgifter verkligen blefve erlagde ? En
hvar matie väl se och inse det stora företräde ,
i afseende på kontrollens möjlighet och tillför¬
litlighet , som ett Införsel-föibud bereder framför
en tillåten införsel emot Tull; Att en för¬
buden vara är, hvarhelst den inom Riket fin¬
nes, såsom sådan blottställd, att upptäckas, och
att följaktligen Jjurendrägarens äfventyr fortfar,
så länge det gods han innehar , ej blifvit till
förbrukning användt, då deremot en tillåten va¬
-Den I Juli.
^69
ra, sedan dess insmygande i Riket i oloflig väg
en gång lyckats, alltid och allestädes inom Lan¬
det är skyddad af sin tillåtna egenskap från vi¬
dare kontroll.
”Betraktar man nu tillika vidden och .be*
skaffenheten af Rikets gränser och kuster, och de
oberäkneliga tillfällen , som derigenom äro öpp.
na för olofligt insmygande af de omätliga mas¬
sor Fabiikater och varor, sorn främmande Na¬
tioner så gerna äro färdige, att påföra oss ; så tor¬
de man böra finna, a 11 å ena sidan Statens på¬
räknade Tull-inkomster skulle blifva lika pre-
caire, som å andra sidan de inhemska Fabriker-
nes och Handtverkeriernes undergång skulle blif¬
va ofelbar.
”Då jag sålunda anser principen af In-och
Utförsels-förbudens radikala upphäfvande vådlig
oell skadlig, har jag derför icke motsagt nyttan
och nödvändigheten af vissa nu förbudne ar¬
tiklars tillåtelse, att emot lämplig Tull införas;
men måtte åtminstone icke en sådan tillåtelse
sträckas till de Fabriks- och Handtverkeri-varor,
som här i Riket till verkas i tillräcklig mängd och
af en försvarlig godhet, hvaribland isynnerhet
må räknas Kläden, Vadmal, samt alla gröfre och
finare Linne-varor, såsom dessa dels äro till det
mesta beslående af inhemska rudimaterie!-, dels
ock, hvad Klädes-tillverkningen åtminstone vid¬
kommer, dertill äro stora och dyrbara Mekani¬
ska Inrättningar i Riket på flera ställen arrange¬
rade , hvilka utom all fråga annars skulle blifva
till intet, och dymedelst deras Egare ruineras ,
samt de i handteringen arbetande personer för¬
sättas uti elände och fattigdom.
V /'
Den I Juli.
”Likaså tror jag, att de fleste sorter Bom-
ulls-väfnader böra ifrån In försel-t 11 Iårelsen un¬
dantagas, helst desse så väl i Fabriks-väg, som
i de husliga kretsarne med hvarje dag stiga bå¬
de i mängd och godhet.
”Det är också derföre, som då jag å ena si¬
dan bestrider Bevillnings-Utskottets rätt, atr, med
Omstörtning af nu gällande prohibitifva Lagar
och Författningar , föreslå ett af Konungens Sank¬
tion oberoende nytt Stats-system , jag deremot å
andra sidan önskar och uppmanar vederbörande
Utskott, att till Riksens Ständer inkomma med
förslag till de ändringar, som tid och omstän¬
digheter kunna påkalla, i anseende till varors
Jn* och Utförsel-förbud m. m.
’Då sådant allt, i den form Grundlagarne
för alla Stats-ekonomiska ämnens behandling fö¬
reskrifva, af Riksens Höglofl. Ständer i under¬
dånighet för vår vise och nådige Konung frarn-
ställes, hvilken ensam kan, med en öfver alla
enskilda åsigter upphöjd blick, öfverskåda del sto¬
ra hela af Samhället, samt alla serskilda Sam-
funds-klassers ofta stridiga interessen, Högst den¬
samme också lärer i sin vishet införa de refor¬
mer, som kunna finnas ländande till Rikets sann¬
skyldiga väl, ej mindre i hvad som rörer de e-
gentliga Tull-författningarne, än hvad sorn an¬
går sjelfva Tull-styrelsens organisation, samt kon¬
troll och bevakning-
”Sedan jag nu yttrat mina tankar om Högi.
Utskottets Betänkande, torde det tillåtas mig,
att såsom Representant för en af Rikets största
Fabriks-Städer, få tillägga några ord i afseende
i
Den I Juli.
I57i
pä <let serskilta yttrande, som Hr Prosten Wick¬
blad afgifvit.
’’Då detta åtföljt Utskottets Betänkande till
Riks-Stånden, och således äfven genom trycket
kommer att förallmänligas, uppmanas jag både
af sanningen och mitt nit för oskyldigt kränkte
Medborgares heder, att upptaga och besvara åt¬
minstone några af de mer eller mindre bestämda,
men alla nog hårda beskyllningar, som Herr
Prosten behagat framkasta emot Svenska Fabriks-
Idkarne i allmänhet.
''Deribland förekommer först följande tirad :
’’Så har man fått höra ett rop ifrån östan och
"vestan och alla fyra väder af Fabrikanten och
*’Manufakturisten om Fabrikernes förfall, med me-
”ra; och i dessa dagar har man sport detta rop
"framburet till Thronen uti en Klagoskrift af
'‘Fabriks-Gesällerne , hvilka man antingen ge-
"norn runda löften, eller hvad sorn icke synes
■”otroligt och för att begagna konjunkturen , man
”genom nedsatta arbetslöner och under hot om
"uppsägning , förmått att alliera sig med Manu-
,,fakturisterne till förfäktandfe af prohibitifva Sy¬
stemet.”
"Jag får förklara, att jag tryggt kan ansvara,
att i Staden Norrköping en sådan klagoskrift af
Gesällerne aldrig egt rum , eller ens någonsin
varit påtänkt.
”Ropet från det Väderstrecket har således
icke yttrat sig , såsom Herr Prosten säger sig
hafva sport det.
"Att något sådant egt rum bär i Stockholm,
liar jag nyligen hört omtalas, men Herr Pro-
ptens påstående , att man förmått Gesällerne
1572
Den i Juli.
denill antingen genom runda loften eller ge¬
nom nedsatte arbetslöner och under hot
af uppsägning, synes m g vara af den natur,
att om än Riksdags ma n u a e g e n s k a p e n fri¬
kal lar Herr Prosten ifrån skyldigheten att ingå
i bevisning, synes dock R i k s d a g m a n n a - v ä r-
digheten ovilkorligen fordra, att en sådan in-
simulation eller fast mera direkt beskyllning e-
mot Medborgare beledsagas med bestämda och
pålitliga facta, och gör jag mig försäkrad derom,
att Hr Prosten icke nekar sig sjelf och oskyl¬
digt angripne Medborgare denna tillfredsställelse.
’’Vidare har Herr Prosten behagat yttra ,
att om vara inhemska Fabrikanter ansett det va¬
ra sig tillåtet, att å sina tillverkningar taga en
oskälig vinst, och derigenom göra sin vara
30 till 40 procent dyrare , än hvad den borde
vara, så måtte det också vara Herr Prosten til¬
låtet såsom konsument att få tillhandla sig denna
varan för bästa pris . och således på hvad ställe
der bästa priset erhalles. Den oskäliga vinst ,
som Fabiikanterne hafva genom sitt oinskränkta
sätt att taxera sine produkter , har Herr Prosten
sökt upplysa genom ett exempel af egen erfa¬
renhet, nemligen att Herr Prosten hos en Fa¬
brikör af 20# Ull erhållit 17 alnar svart kläde,
som inalles kostat Herr Prosten 4 R:dr 36 sk.
8 r;st. aln., men varit af sådan godhet, att dy¬
likt kläde till köps kostat 8 å g R:dr aln. —
Hvad nu angar detta så kallade bevis; så torde
hvarje man först och främst medgifva, att det
åtminstone icke ådagalägger något prejeri hos
den Fabrikanten, sorn fått betjena Herr Prosten
med tillverkandet, hvarför ock denna billigen
Den i Juli.
1573
torde bora ifrån den allmänna fördömelsen unclan-
taas ; äfvensom just det anförda ex. torde bevisa ,
sit Fabr.ks-hamlieringen ej är så lukratif, som Hr
Prosten behagår att anse den; ty annars hade väl
samma Fabrikant hellre atbetat af sin egen Rudi-
rnateria, än åtagit sig denna; Sysselsättning för sin
Fabrik. I allmänhet må det anmärkas, att ett enskilt
förhållande inskränkt till 17 aln. kläde af 20 #
Ull, icke bör antagas att förändra och kullkasta
Fabriks-systemet för 111 helt Rike; meri i tall
deråt skulle kunna lemnäs något afseende, dör
jag också åberopa rnin (jag vågar tro) vidsträck¬
tare erfarenhet -i Klädes-Fabriks-handteringen,
och får dervid öppet bekänna och försäkra , att
jag aldrig varit så lycklig att erhålla 17 alnar
dugligt kläde af 20 Urtvättad Ull; Och torde
Herr Prosten således åtminstone tillåta mig den
anmärkning , att om ett försök hade blifvit gjordt,
att försälja det omtalta svarta klädet till någon
Kramhandlare i Hufvudsiaden eller i orterne,
skulle troligen 5 ä 5-J R;dr alnen eller derom¬
kring hafva blifvit det högsta prisi som erhållits;
en anmärkning, som stöder sig icke allenast på
ruin enskilta, utan må hända på de flesta Fabri¬
kanters erfarenhet.
”Denna erfarenhet kan dessutom förvärfvas
af hvar och en, som vill eftergöra det af Herr
Prosten uppgifne exjaerimentet, helst Klädes-
handteringen är lemnad fri till allmän täflan
inom landet.
”Skulle jag befinnas hafva orätt, och före¬
taget vara så lukratift, som Herr Prosten del anser ,
så vore det väl största skäl, att uppmuntra hela
Allmänheten att deraf draga fördel, nå det sätt
1574
Den i Juli.
att ingen Landtman sålde sin Ull , utan inlem¬
nade densamma till förarbetning hos Fabrikan¬
ten och sedermera endast sålde sjelfva klädet.
”Samhälls - fifvets förhållanden äro så o-
likartade, att man sällan utan fara för misstag
kan upphäfva sig till Domare öfver andras verk¬
samhet och dess mera eller mindre förmånlighet
och vansklighet, och detta bedömmande bör åt¬
minstone vara grundadt på en djupare kännedom
af Närings-förbållanden, än den Herr Prosten i
sitt serskilta Utlåtande ådagalagt, och alltid åt¬
följas af aktning för andras rättigheter, för att i
Samhället göra sig försäkrad att bibehålla sina
egna.”
Herr Linström, Jakob, förmäl te, det han ,
utan alt yttra sig om Bevillnings-Utskottets rät¬
tighet att upptaga målet, och under förutsättning ,
*tt Utskottet sådant säkerligen underlåtit, om ic¬
ke malet varit dit remitteradt, ville i hufvudsa-
ken tillkännagifva sina tankar; Och anförde Hr
Linström härefter skriftligen ;
”Om Staten och enskilte Medborgare icke
gjort och ännu gora så betydliga uppoffringar
till inhemska Näringars uppkomst, och i förening
dermed bekostat Kanaler till en lättare Trans¬
port af effekter, så skulle jag ej tveka att med
Höglofl. Bevillnings-Utskottet dela de åsigter det
i sitt afgifna Bekänkande framställt. Men då
jag opartiskt öfvervägit de motsatta förhållanden,
som skulle tillskyndas de Närings idkare, hvilka
i förlitande på Konungs och Ständers försäkran ,
anlagt kostsamma inrättningar , kan jag ej till
alla delar instämma uti medgifvandet af alla i
JTull-taxan föreslagna varors införsel; mig synas
Den i Juli.
1575
endast de varor kunde' tills vidare medgifvas,
hvilka ännu icke i tillräcklig mängd inom Sveri¬
ge tillverkas, eller äro af den beskaffenhet, att
förbrukaren deraf finner sin fördel; med till¬
fredsställelse har jag hört, det Fabrikanten med-
gifvit en sådan åtgärd; och jag förmodar, det de
derigenom skola åt sina yrken tillvägabringa en
utvidgad konstfärdighet, som under lidens fort¬
gång kan göra behofven af andra länders föräd¬
lade varor mindre behöflig i Sverige , och hvari¬
genom alla de nu varande stridiga äsigter Med»
borgare emellan kunna undanrödjas. — I anled¬
ning häraf anhåller, jig om återremiss af Högl.
Bevillnings.Utskottets Betänkande, och hoppas
att Hoglofl. Utskottet undantager i Tull-taxan
sådana varor, som uppfylla behofven-”
För öfrigt instämde Hr Linström med Hr
Hagander, i hvad som angår de reglementariska
Föreskrifterne, eller förtullnings-sättet.
Herr Winberg uppläste följande anförandet
”Vid 18^2 års Riksdag hänsköto Riksens
Ständer Sjötullens bestämmande till så väl All¬
männa Besvärs- och Ekonomi-, som Bevillnings¬
utskottens gemensamma handläggning, och äfven
vid detta Riksmöte hafva de Motioner , som å-
syftat någon ändring i närvarande Tull-författ¬
ningar, erhållit enahanda Remisser, samt derjem¬
te till Lagutskottet. Af hvad anledning det
nu förevarande ämnet endast blifvit behandladt
af Bevillnings-Utskottet, tvärtemot Ståndets Re¬
misser, är mig så mycket mera oförklarligt, som
34. §. i Riksdags-Ordningen dessutom, då fråga
är om förändring eller upphäfvande af Lagar
oc}r Författningar, som röra Rikets Allmänna
1576
Den 1 Juli.
Hushållning, bestämmer Ärendets behandlande
af‘förstnämnde Utskott. Det tillhörer nemligen ,
efter min tanka, Bevillnings-Utskottet hufvud¬
sakligen att tillse , det hela inkomsten af Stora
Sjötullen, såsom upptagen bland Statens extra¬
ordinära Inkomster, må observeras i den Bevill¬
ning, som skall utgöras utöfver de ordinära In¬
traderna, men deremot tillhörer det Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet att framställa de af Natin,
nens önskan påkallade förändringar i ekonomiska
Författningar, hvaribland denna fråga otvifvel-
aktigt är en, och det är af denna orsak, jag an¬
ser Betänkanden af dessa slag böra gemensamt
öfvervägts af båda nämnde Utskott.
’’I sådant fall och då jag förmodar, att in¬
om dessa Utskott åsigterne torde blifva dela¬
de, anhåller jag att vid sjelfva Betänkandet få
framställa några betänkligheter. Jag skall alltid
värdera den omtanka, som ledt Högloft. Bevill¬
nings-Utskottet , och den stora möda som blif¬
vit använd vid detta vigtiga arbete , men jag
nödgas tillika beklaga förlusten af den tid , som
blifvit nedlagd på uppgörandet af en Tulltaxa ,
som så litet uppfyller det ändamål jag trott der¬
med åsyftats, då det äfven i hög grad förenar
cliikanen med overkställbarheten.
”Utskottet har som hufvudprincip antagit,
att alla varor utan undantag skola anses tillåtna
att emot Tull införas, och sorn åtminstone till
namnet utstänger allt Lugendrägeri. Jag gillar
denna åsigt äfven , såvida ej, hvad jag hellre ön¬
skat, de för behofvet eller luxen umbärliga ut¬
ländska artiklar, som man pröfvat kunna här i
Kiket till erforderlig mängd och godhet tillver¬
Dun i Juli.
1 577
kas, blifvit både till införsel och nytjande för¬
buden.
”Den indelning af olika hög Tull , Högh Ut¬
skottet föreslagit på inkommande varor , hvilka
dels tillräckligen i mängd och till godhet alstras
i Riket, dels till godhet, men ej till myckenhet,
dels hvarken till godhet eller myckenhet, dels
andra produkter och r ämnen, och slutligen öf-
verflöds-varor, gillar jag verkligen; men har ej
funnit i sjelfva den projekterade Tulltaxan den¬
na princip följd, hvarför jag ej tror, att den kan
verka till det af mig sökta Målet: Tullförsnill¬
ningars upphörande. Det förra fallet förutsätter
en noggrann undersökning, så val öfver tili verk—
ningarne vid våra Fabriker och Slöjd-inrättnin¬
gar, deras godhet, deras piiser i förhållande till
de utländska, och deias myckenhet, jemnförd
med konsumtion inom Riket, en undersökning,
sorn är högst nödvändig, för att kunna hänföra hvar
och en till sin bestämda klass och derefter läm¬
pa tulh n, men hvartill jag fruktar Höglofl, Ut¬
skottet ej egt Materialier, och således ej känne¬
dom att bedömma. Allmänhetens och hvarje
köpares rättvisa anspråk bör stå i någorlunda har¬
moni med Fabrikanternes modesta fordringar. X
det sednare fallet åter lärer vid 100, 50, ja 30
prC. påförd Tull-afgift, Tullförsnillningen i vårt
glest bebodda land, der en stängare kontroll är
nästan omöjlig, och allt tillåtet till införsel,
snarare befordras än minskas. Att företaga en
partiel granskning af den inkommande Tulltaxan
vore för vidlyftigt, men för att likväl ådagaläg¬
ga ojemnheterna uti de uppställda principernas
användande, torde mig tillåtas få anföra ett ut¬
1578
Den i Juli.
an möda funnet exempel, der till ex. Mandel,-
Bussin, Peppar, Risgryn, Sagogryn m. fl. v.,
hvilka såsom icke inom landet producerade till¬
höra den klass, som enligt Utskottets Betänkan--
de skulle erlägga de lägsta Tull-afgifter, blifvit
belagde med 30 ä 35 prC. af värdet, då deremot
de i samma klass varande Citroner blifvit endast
påförde 10, Kanel Sc Kakao 15 och Fikon
SC Kaffé 20 prC:ts Tull. A andra sidan är»
Beck och Linblår, hvaraf det förras införande
såsom transito-vara ej bör försvåras, då tillverk¬
ningen deraf är olämplig inom ^.-delar af Riket,
och den sednare ej ännu tillräckligen produ-
cerad inom landet, likasom nödvändighets-varor¬
na Smör och Ost, hvilka ej heller ännu till er¬
forderlig mängd tillverkas inom Riket , belagde
med 50 prC. Tull, hvaremot beredt Räder, en
af de få Fabrikater inom Riket, som under en be¬
ständig kompetens med utländningens vara , hun¬
nit till den godhet och stadga, samt myckenhet
1 tillverkning , att den visst varit berättigad till
samma fördels åtnjutande, som blifvit enskilt fö¬
reslagen för Klädes-fabrikerna, är belagd med
2 5 PrC«
”Vid den projekterade utgående Tulltaxan
är i allmänhet Tullen ökad från i till x prC. ,
som kan vara mindre rigtigt, eler denna låga
tull bör komma i fråga; deremot kunna flere våra
Export-artiklar, utan deras obilliga förnärmande ,
mer eller mindre ökas; derjemte anser jag afen
hufvudsaklig vigt, att utländska varor, eller sådana
råämnen, hvilka förädlade utskeppas ur Riket, bö¬
ra i allmänhet återfå den prirnitifva tullen, ål¬
min-
Den i Juli.
?579
minstone en stor del deraf , och framför allt ej
betungas med någon utgående. De hinder och
hand , hvilka eljest läggas på den enskilta Spe¬
kulation o h göra den oftast omöjlig, att med
fordel verkställa , när man vill befordra en fria¬
re handel och omsättning af varor, äro för syn¬
bara för att behöfva anvisas.
”Reciprocitets-Systemet är visst att rekom¬
mendera , då (vänne länder kunna utbyta hvaran¬
dras alster till någorlunda motsvarighet, men
blir för Sverige alltid ofördelaktigt att använda
mot Nationer, som med betydliga Handels flot¬
tor ej kunna i mängd konsumera våra Metaller
och våra Trädvaror. X alla fall hade etableran¬
det af ett sådant Reciprocitets-Systein bort gå i
bredd meden ny Tulltaxa, och den gamla emel¬
lertid undergå förändringar; hvartill de Motio¬
ner kunnat gifva anledning, som funnits förtje¬
na afseende.
”Att bestämma Tullen i allmänhet till vis¬
sa procent af Varans värde, synes väl, vid för¬
sta påseendet, för enhetens skull, vara antagligt,
men snart finner man svårigheten och chikanen
vid verkställigheten af ett System, der i alla fall
måttet, målet eller vigten måste först bestäm¬
mas, för att derefter kontrollera värdet. Omöj¬
ligheten för en Magistrats-Person och s:ne gode
Män, eller för en Jury af 5 personer, att utan
sjelfva den större kännedom af varor i allmän¬
het, till deras godhet och beskaffenhet, »om er¬
fordras , tillika känna dessa varors olika och förän¬
derliga priser, från olika förskrifnings-orter, mynt-
valvationer , olikhet i mått och vigt , ra. m.,
Borg, St. Prot. 1823. lil. B. »97, 198,
158c»
Den x Juli.
hvilken kännedom endast eges af de mest prak¬
tiska Köpmän > visar svårigheten att verkställa
denna sak , oberäknadt omöjligheten att kunna dis¬
ponera personer af denna skicklighet, som åtmin¬
stone vid de större Tullkamrarne skola, emot Dag¬
traktamente , dagligen sysselsätta sig med varors
värderande. Afven den kunnigaste Värderings¬
man kan ej taga på sin Ed, hvad varan kostar
Importören, eller hvad den är honom värd , och
likväl beror uppå Värderingsmännens eller Ju-
ryns utlåtande, huruvida egaren får komma i
besittning af sin egendom eller icke. Att Tull-
betjeningen erhåller 25 piC. af det öfverskju-
tande Tull-värdet, förbättrar ej saken ; men lein-
nar deremot ett öppet fält för prejeri och sam¬
mansättningar på Medborgares bekostnad , och
som så lätt kunna undvikas.
!’Den tillstyrkte Tull-krediten finner j3g
lämplig att vidtaga, då frågan är om större par¬
tier, ty utom den lättnad den bereder Importö¬
ren, medförer den hufvudsakligen den nytta , att
det oförtullade upplagda godset, sorn måste vä¬
gas eller värderas, svårligen sedermera kan un¬
dergå någon Tullförsnillning. Utsträcker sig å-
ter denna Tull-kredit till en verklig Nederlags-
rättighet, det vill säga, beror det på Godsega¬
ren, att efter behag få, antingen förtulla sin va¬
ra, eller blott emot Rekognitions-afgift åter ut¬
föra den, utan att först vara tvungen till inkom¬
mande Tullens erläggande; kan jag ej lemna mitt
tillstyrkande till en sådan Nederlags-rätt på an¬
dra Orter, än der Kongl. Majrt kan pröfva den
nyttig, och tillräcklig säkerhet finnes mot miss¬
bruk.
Den i Juli.
1581
”Att Tullen liqvideras med Rikets Mynt,
ar bä‘le billigt och värdigt Nationen.
”Fruktande i mina anmärkningar en vidlyf¬
tighet den jag hatar, men till hvilken den pro¬
jekterade Tulltaxan än vidare lemnar rika an¬
ledningar, och utan att uppehålla mig vid ofull¬
ständigheten i densamma, då den alldeles icke
vidrörer den billiga skillnaden i afgifter, hvar¬
till Produkt-Plakatet, till förmån för vår Skepps¬
fart , ger anledning , skillnaden i afgifter emellan
varor herntade ur första eller andra handen ,
Konvoy- och Tolags afgifternas bestämmande ef¬
ter varornas värde, i öfverensstämmelse med den
projekterade Tulltaxan m. m. , nödgas jag för¬
klara min enskilta öfvertygelse vara den, att
samma Tulltaxa år, dels oanvändbar, dels för
det ändamål jag sökt åstadkomma, äfven mindre
tjenlig än den nu gällande, och tillstyrker .med
anledning häraf afslag å hela Betänkandet rned
den projekterade Tulltaxan , men med uppdrag
till Höglofl. Bevillnings- samt Besvärs- och E-
konomi-Utskotten , att gemensamt inkomma med
de grunder till förändringar i den nu gällande
Tulltaxan, som Statens och enskiltes anspråk högt
p kalla, och hvilka grunder af Respekt. Stånden
antagne böra underställas Kongl. Majus Nådiga
pröfning och verkställighet, i den män , efter
anställde undersökningar, de finnas lämplige att
medverka till de stora ändamålen: ärlighet mot
Staten, lindring för Konsumenten, frihet för
Handeln och ett billigt skydd för Näringar
och Fabriker.”
Herr Lindström, Michaell
’’I likhet med flere andre värde Talare in-
1582'
Den i Juli.
slammer jag deruti, att Höglofl. Utskottet val
haft skälig anledning, att utarbeta förslag till en
ny Tulltaxa på de till in- och utförsel hitin¬
tills tillåtne varor; men deremot kan jag ej an¬
nat, än anse frågan om en obegränsad införsel
af fremmande Fabrikater, och utförsel af inländ-
ske rudimaterier, hafva bort , enligt gällande
Grundlagar , behandlas af Allmänna Besvärs-
och Ekonomi-Utskottet.
'^Konsumenters klagan Öfver Svenska Fa¬
brikantens dyrhet, hans arbetens otillräcklighet
och mindre godhet, har nu, såsom fordom , livar-
om detta Lands historia förvarar sorgliga min¬
nen , låtit höra sig, och börjat delat det allmän¬
na tänkesättet. Det var en tid, från oss afläg¬
sen, då Store Män , såsom en Drake, en Ahl-
strömmer m. fl. , med det varmaste nit för Fä¬
derneslandets konstflit voro verksamme, äfven¬
som Rikets Ständer, serdeles ifrån 1738 års Riks¬
dag, medelst ansenliga bidrag af Staten försatt
Svenska Manufakturerne i dess blomstrande till¬
stånd, att innan Riksdagen år 1765, mer än
l8:ooo människor underhöllos af Fabrikerne,
och årliga exporten af Svenska fabrikater hade
under näst föregående åren stigit till 400.000
Daler Silfverrmt i värde. Vid sistberörde Riks-;
dag var en opinion förberedd, som häftigt yr¬
kade en oinskränkt varu-införsel, och Manufak¬
tur-Kontorets upphörande: enskilda missnöjen
öfver Fabriks-varornas stundom höga priser upp¬
eldade passionerne, parti-nitet kunde ej mera
häjdas, och Regeringen var, till följe af 1720
års Regerings-form, för svag att skydda dåva¬
rande Samhälls-inrättningar. Det kostade Eng«
Den i Juli,
Jand måttliga summor, att undergräfva de Sven¬
ska Manufakturerne , och den sköna minnesvår¬
den af Svenska Slöjdernas förhoppningsfulla barn¬
dom störiades nu för första gången. 1766 i Ok¬
tober voro 1,800 Fabriks-arbetare vid Alingsås
husville, och innan 1769 års Riksdag, hade
9000 personer Fabriks-folk saknat skydd i sitt
Fädernesland, och irrade omkring ända till de
Nona Otterne, att söka bröd och bostad. __ Men
hvarför upprepa hvad så många upplysta Män,
inom detta Högtarade Stånd, förut veta? Jag
håller likväl före , att af samma orsaker måste
samma följder inträffa, och af Förfädrens miss¬
tag borde man hemta varning. Den tvedrägt ,
den ombytlighet i Allmänna Hushållnings-maxi-
mer, som rådde hos dem, må icke af oss ef¬
terföljas! Med tillfredsställelse erinra sig Rikets
Lagstiftare vid 180g års Riksdag, att hafva satt
vid sidan af Friheten en Maktegande Konung ,
och att Rikets Ständer, uti mål som röra deri
allmänna Hushållningen , endast förbehållit
sig, att anmäla underdåniga önskningar. En upp¬
lyst Regering kan enligt dessa Grund-Lagar med
ståndaktighet följa det System, som den anser
mest öfverensstämma med Rikets sanna fördel: upp¬
höjd öfver alla enskilda interessen skådar den
mera klart, hvad för det hela eller Riket är bå¬
tande; dess sanna ära är Nationens välgång, och
kraftfull räcker den en skyddande hand så väl
till den mindre , som den större Korporationen,
Jag hänföres af denna betraktelse till den önskan»
att vådorne af den förslagne obegränsade impor-
lationen icke måtte med kallsinnighet öfverses»
utan frågan derom till Höglofl. Allmänna Be¬
1584
Den i Juli.
svärs- och Ekonomi-Utskottet remitteras, att en¬
ligt 34. §. Riksdags Ordn. och 89. §. Regerings¬
formen behandlas.
”För att komma till det åsyftade Resultatet
har Höglofl. Bevillnings-Utskottet uppgjort en
jemförelse emellan lurendrägaren, och dt-n ärligt
handlande. Det heter: ’’att den förre kan ge-
”nom varubyten omsätta sitt Lands produkter,
”emot ett annat Lands, då den sednare måste nä-
”stan alltid använda Metalliskt mynt eller växlar
”till kursens betydliga stigande.” Denna upp¬
gift strider likväl emot erfarenheten. Varubyten
mellan Köpare och Säljare på främmande p!atser
inträffa sällan eller aldrig, och Sveriges obetyd¬
liga exporter och frakt-förijenst, serdeles under
dessa mindre gynnande konjunkturer, äro knappt
tillräcklige att motsvara beloppet af de nödvän¬
digaste import-varor. Om man öfverser hvarje
Stads exportations- och importations-summor ef¬
ter Tullvärdet, skall man finna , att de som be¬
tydligen importera äro långt ifrån att i samma
förhållande exportera. Denna hos vissa Städer
uppkommande underbalans måste fyllas af de
exporterande Städernes öfverbalans genom de¬
ras vexel-tillgånger. Skulle Varu Importationen
utvidgas öfver Rikets förmåga, uppkommer ett
större Vexel-behof, uppstegrad Kurs, Skuld-
omsättningar hos fremmande Handlande, Vexel-
vinglerier, Konkurser , Kreditens förderf så in-
som utrikes, och slutligen missbruk af allmänna
Låne-anr,taller, hvilka alla tungt falla på Natio¬
nen, och en allmän förlägenhet inställer sig, hvars
orsaker , emedan hvarken Handels- eller Stats-Ba-
lans sage* gifvas, undandölja sig äfven för vår
Den i Juli.
»ids största Finansierer. Spanien i förra Seklet,
ined sine skatter från dess rika Kolonier , kun¬
de ej qvat hälla sitt redbara mynt, utan med un¬
dantag af någre Handlande, förblef fattigt, under
det Spaniorens Linne tillverkades i Tyskland ,
Holland, Frankrike och Irland, Klädet, oftast
af Spaniens egen Ull, tillfördes honom från Eng¬
land, och Siden, Lux artiklar, ja ända tillhand-
arbeten fiän Frankrike och Italien. Så har äf¬
ven Portugal sett sitt välstånd uppoffradt åt en
obegränsad tillförsel af Fabrikater från England,
men om Danmark med sin Westindiska handel,
sin exportation af Spannmål, och Transito-han-
del med Tysklands och Englands fabrikater, samt
må hända några lurendrägerier på Sverige, min¬
dre behöfver grunda sitt välstånd på inhemsk
industri , är detta icke något efterdöme för vårt
Land, hvars utvidgade importation skulle, då
lokalen är så föga gynnande för Transito han¬
del, endast öka konsumtionen och luxen hemma
i landet. Att till fremmande Länder utföra Ri¬
kets rudimaterier och åter införa dem i föräd¬
lad vara, måste, så vidt ej utrikes någon mot¬
svarande begagnad rättighet blifven vunnen , va¬
ra Nationen lika så oförmånligt, som vanhed¬
rande. Jag kan således, för min del, icke annat
än bestrida ltsta punkten af Betänkandet.
"”Vid a:dra punkten torde tillåtas mig den an¬
märkning, att hittills gällande Tulltaxa har icke
blott haft det ändamål, att jemte bidrag till Sta¬
ten lemna skydd åt den inhemska industr ien, ut¬
an äfven att genom hög Tull motverka den el¬
jest öfver hand tagande luxen. Deruti har Eng¬
lands efterdöme blifvit följdt. Vi hafva, det
Den I Juli.
är sannt, en drygg Tull på Vin och Kolonial¬
varor, men den, som är i tillfälle, att njuta
dem, må i sitt öfverflöd gerna offra några R:dr
mer för kannan, eller några sk. för af den
läckra varan, till lättnad i hans torfiiga likars
bördor. Det mäste vara mycket problematiskt,
huruvida en nedsatt Tull pä en vara skall med¬
föra större Tull-inkomst. Den egennyttige ,
som i sina beräkningar alltid glömmer, att lian
bar förbindelser till sitt Fädernesland , skall icke
försmå, att undandraga Staten så väl den min¬
dre, som den större Tull-afgiften. Tull-försnil-
laren lika litet sorn Lurendrägaren , torde kalku-
lera vådan att bli upptäckte annorlunda än efter
de förhand varande bevaknings- anstalter, hvar¬
för en nedsatt Tull afhåller den förre lika litet
som svåra straff den sednare , och förslaget i
aldra punkten skall således, så vidt jag kaninse,
förfela sitt ändamål. Att lurendrägare äro i
allmänna opinionen bättre ansedde än Tullför¬
snillare, måste vara lokalt, I de Norra Orter-
ne afskyr man merendels Menederier och Seg-
lations-brotf, och är emot desse Samhälls Ordnin¬
gens fiender kanske mindre öfverseende än an¬
norstädes.
”Jag instämmer alldeles uti Höglofl. Ut¬
skottets Betänkande i 3:dje punkten: ”att anma-
’’Ian hos Kongl. Majtt måtte göras om förskaffan¬
de af en Reciprocitets-tull hos de Handlande
”Nationer för införandet af de förnämsta Sven¬
ika Produkter.” Detta är billigt. Jag är in¬
gen vän af Prohibitif-systemet. Så snart Eng¬
land upphör, att konfiskera Svenska Skepp för
utförsel af några Ull , och Svenska Brännvi-
Deri I Juli.
1587
nef, såsom der begärligt, får emot skälig Tull
införas, må äfven något motsvarande, till upp¬
muntran af den Engelska importationen, hos oss
tillåias , o. s. v, På det sättet kunde i en lyck¬
ligare framtid in- och utförsels-förbud Natroner-
ne emellan, komma slutligen att upphöra, och
handeln stödd på Reciprocité allestad's blifva fri;
men det vore i min tanka oklokt af en på ex¬
porter så ytterst fattig N,:tion , som den Svenska,
att i förtid uppoffra sig åt en vacker ide, hvil¬
ken sjelfva England ej funnit rådligt att ställa i
vet ket.
’JVid 4:de punkten medgifver jag, att grun¬
den till Tull-afgift må ega ett visst förhållande
till varors nu gångbara värden å rätter Expor-
tations-ort, dock att, efter sådan kåikul, Tull, i
Taxan för qvantitet i Svenskt Mått, Mål och
Vigt, eller stycke-tal bestämdt utsattes; och den¬
na Tull, med undantag af Spannemål, hvarken
få höjas eller sänkas intill nasta Riksdag. Hvar
till skulle eljest tjena den tredubbla risk för de
Handlande , att icke allenast blottställas för för¬
luster och misskalku ler, genom prisernas oförut¬
sedda förändring och Kurs-förhållanden, utan
också härstädes af oförmodligen uppsatt högre
Tull P Man undvike i stället de miinga Regle-
rnentariska föreskrifter om varans värdering vid
ankomst till Riket, och anledningar till under¬
slef med fingerade fakturor och andre tillställ¬
ningar, sorn möjligen kunde ega tura. Aibeiet
med Tuli-taxan kunde väl blifva något mödo¬
sammare, men då Bevillnings-Utsko'tet bestämt
de af Rikets Ständer godkände grunder , måtte
det icke falla sig svårt för en Kommitté af upp¬
1588 Dtn i Juli,
lyste och om Varu-prisen kunnige personer, att
uträkna Tull-afgiften å tillåtna varor, sorn en¬
ligt 5:te punkten bör i Svenskt B:ko utsättas.
”Uti 6:'e och 7‘.'le punktet ne upphäfves
jernlikhet i rättigheter Menborgare emellan. De
Städer, sotn friskt importera, så att Tull-uppbö-
den ni. m., går till 14,000 Rdr, är tlet endast
förbehållet, alt få infö a hittills förbudna varor,
och hålla Kredit - upplag uti allmänna och en¬
skilda Magaziner, samt att under tiden emot en
lindrig rekognition, förmodligen utan ingående
Tull, samma varor kunna åter utföra. Om nå¬
gon olikhet i rättigheter bland de Handlande
borde ega rum, hvarföre icke hellre afse, huru
Bevillningen utgår i förhållande till Städernas
rörelse? Men j.ig missunnar ej desse utmärkte
Städer deras förmenta rättighet till Upplag. I
Nabo-riket Dannemark skall den begagnas med
serdeles förmån: Jag har hört sägas, att Vin
stundom förvandlas till Valten, och detta åter
exporteras som Vin. Örn förslaget vinner fram¬
gång, torde Tull-beloppet blifva något mera in¬
skränkt än man påräknar, och man skall med
förundran finna, huru litet af den stora itrtpor-
tationen qvarblifva i Riket , men att deremot ,
betydliga qvantiteter af Viner, Kolonial-varor
och främmande Fabrikater blifvit åter utskep¬
pade emot 1 piCt. i rekognition.
”Mera alfvarsam! torde dock detta ämne bö¬
ra öfvervägas, och jag anhåller om återremiss af
Betänkandet.’’
Herr Lundgren anförde skriftligen :
"Jag kan ej förena mig i Höglöfl. Bevill-
ivings-Uiskotiets afgifna Betänkande otn tillåtelse,
Den i Juli.
J589
alt emot Tull-afgifter införa alla slags Utländ¬
ska varor. Då jag likväl önskar, att, vid fram¬
ställandet af mina erinringar i detta ämne, bort¬
taga, så litet möjligt är, en dyrbar lid, anser jag
mig ej böra upprepa al la de betänkligheter, hvar¬
till Utj-koMets hemställan synes gifva anledning,
utan faster mig endast vid oe hufvudsakligaste.
Att tillstyrka införsel i Riket af alla slags Fabri¬
kater anser jag minst lämpligt i närvarande tid ,
då våra inlandske Fabriker äro i bättre skick ,
än de, efter min tanka, någonsin varit ; då Id-
karne trott sig tryggade vid gällande Författnin¬
gar, och en del sökt, med dryga kostnader i ord¬
ningbringa nyttiga Inrättningar, för a 11 ernå god
vara och större tillverkning ; då en stor mängd
arbetare äro inöfvade uti yrket, och troligen få
af dem tjenlige till andre befattningar, och då
flere Landsoiters Innevånare uppnått en synner¬
lig färdighet i så kallade hemväfda Tygers till
verkande. — Den tillstyrkte Tull-afgiften, ehu¬
ru hög, skulle sannolikt ej svaia emot det åsyfta¬
de ändamålet, utan förorsaka Tull-försnillningar,
och enär färdiggjorde varor finge införskrifvas,
lomme Tull-inkomsten för rå-ämnen, att i lika
mån upphöra, och arbets-lönen, som nu är en
National-vinst, stanna i Utländningens hand. De
väl behållne Idkarne skulle nedlägga deras Fa
briker då ingen utsigt till förkofran visade sig ,
de mindre bemedlade måste lemna ett yrke, som
nekade dem bergning, och i båda dessa fall iöf-
vergåfvos arbetarne åt sitt öde, hvilken ansen¬
liga Folkmängd skulle till en stor del falla F;it-
tig-anstalterna till last, om än i början bä tre
pris på en eller annan sak vore att påräkna ,
159°
Deri i Juli.
motsatsen troligen skulle visa sig i »amma man
våra egna Fabriker upphörde, och ej sattes i nöd¬
vändighet , att till hvad pris som helst anlita
Uilandningen, hvarigenom importen skulle okas,
följaktligen afven Kutsen stiga. Min tanke är
derföre, det till införsel mot lindrig Tull bör
få införskrifva? endast sådant, som efter noga
undersökning finnes ej kunna här i Riket till¬
räckligt, godt och försvarligt tillverkas; men är
af behof, mode och vana påkalladt.
'’Den anmärkning , ehuru visst icke ny, tor¬
de dock här vara på sin ställe , att hastiga om¬
byten af systern i all Lag-s iftning medför skad¬
liga följder , och att derföre de förändringar, sorn
vårt Lands ekonomiska Lagar kunna behöfva ,
skola, fastän eljest väl öfverlagd? och giundade,
blifva, örn de plötsligt och utan en viss varsam¬
het företagas, orsaker till vida mera ondi, än
det man sökt afvaija/’
Herr Hammar : Då jag, såsom Ledamot
i Bevillnings-Utskottet, icke kunnat insiämma i
Betänkandet, u<an genom ett dervid bifogadt ser¬
skilt yttrande reserverat mina tankar, inskrän¬
ker jag mig nu till denna reservation, samt för¬
enar mig jemväl med Hrr Winberg och Lind¬
ström, Mich. ; hvilka uttryckt åsigter, som instäm¬
ma med min öfvertygelse.
Herr Eckhoff skrif ligen :
’’På samma gang. som jag gerna medgifver,
att närvarande Tull-förfatiningar larfva förbätt¬
ringar, och att den princ p n är riglig , art en
till bruk och nyt jande lofgifven vara bör, i för¬
hållande till det qvarnum och den godhet hvar¬
till den i Riket kan tillverkas, med mer och
Deri i Juli.
1591
mindre hög Tull beläggas; nödgas jag lika öp¬
pet bekänna , alt jag ha le förväntat, ati Bevill
nings-Uiskottit, tili grund försina öfve rläggnin*
gar , hade tagit de Heirar Korn minerades Be¬
tänkande, hvilka Kongl. Maj t, till följe af före¬
gående Ständers underd. önskan, hadi- uppdragit
att utlåiande afgifva. — Det synes nu, som ha¬
de det undfallit Utskottet, att detta Mål så huf¬
vudsakligen roter Medborgare, och att del helt
och hållet beror på Kongl. Majus Sanktion, att
tillåta vissa varors tillåtande till införsel ; samt
att sådana Beslut skola verka på de beräknade
Inkomstc-rne ; och detta skäl endast synes mig
hafva bordt föranleda till en granskning o< h ve
derläggning af Kornmitterades Isigter, hvilka af
Kongl' Maj t öfverlemn de, synas innebära Re¬
geringens åsigter. — Nu har deremot Utskottet
foifatat ett splitter nytt projekt; och sorn mig
synes, med åsidosättande af (■rundlagons för. skr ft
alldeles förbigått, att lemna Ekotiorni-Utsko tet
tillfälle, att sig yttra i detta ämne, som står så
nära tillsammansmed Allmänna Hushållningen,
våra Fabriker, och den till stor fullkomlighet
bragte enskilda Industrien.
”De skal, sorn förmått Utskottet alldeles från¬
gå nu gällande stadgande, att så vidt sig göra
låter, efter Mått, Mål och Vigt beräkna Tull-
afgifterne; och deremot antaga, att förtullningen
bör ske efter Varu-värde, har jag ej förmåga in¬
se; ty om jag ock skulle medgifva det möjligt,
att förekomma de olägenheter och det uppehåll ,
som jag anser blifva en följd af den nu föreslag¬
na Ju y in. rn.; kan jag dock ej skilja från mig
den öfvertygelse jag hyser om svårigheten, m|
1592
Dtn i Juli.
hända omöjligheten , att finna så opartiske och
sakkunnige Män vid alla Förtullnings-stallen ,
och serdeles Gränse-Tullarne, som erfordras för
att värdera alla Jordens alster, hvilka dessutom
under namn af sämre eller bättre beskaffenhet ,
samt mer och mindre föregifven skada, torde gif¬
va rum för nedsättning af värdet, och minskan¬
de af Tull-intrader. — Jag anhåller för öfrigt ,
få förena mig med det af Hr Winberg gjorda
yttrande, såsom grundad! på sak-kännedom och
ämnets noga begrundande.’’
Herr Sanlesson skriftligen;
”Ji-mte instäm mande ui i Hrr Haganders och
Winbergs Anföranden, anhåller jag få tillägga:
’’Den ekonomiska nyttan eller skadan af den
princip , som Bevillnings-Utskottet har antagit ,
lill grund för dess förslag till en ny Tull-taxa,
måste vara Kongl. Majlis rätt att bedömma; den¬
samma princips antagande, följaktligen endast
ön-kningsvis af Ständerna kunna hos Konungen
anmälas, och för sådant ändamål af deras Ekono¬
mi-Utskott behandlas. Få frågor hafva ock , i
min tanka , det inflytande på Samhällets väl i
ekonomiskt hänseende, och tillika den osäkerhet
i resultat af tillämpningen, som denna, hvarige¬
nom den ock ingalunda egnar sig till ett blott
Kevillnings-måi , af hvilket säkerheten alt erhål¬
la hvad som sökes , utgör en så väsendtlig be¬
ståndsdel , och måste antingen hvila på en ef¬
ter vunnen erfarenhet uppgjord Kåikul, eller ga¬
ranteras af korrektifver, i fall utslaget blir an¬
nat, än som påräknas; i annat fall riskeras att
hela beräkningen deraf, såsom tillgång för Sta¬
Den I Juli.
*593
lens behof, blir alldeles opal itel ig, och följderna
möjligen de mest eftertänklige.
’5Niir Uiskottet emellertid ej funnit desse ,
mig förekommande betänkligheter vid att, uran
föregången behandling af Ekonom i-Utskottet el¬
ler ock samfäld handläggning, föreslå en så huf¬
vudsaklig förändring uti Stats-hushållnings-syste-
met, hade det varit mycket att önska , att Ut¬
skottet hade meddelat Riksens Ständer grunder¬
na för sitt förslag, så fort desse vore inom Ut¬
skottet antagne, och ej låtit flere månader bort¬
gå med uppgörande af en Taxa efter desamma
grunder innan Ständerne om elem först fått sig
yttra. Jag beklagar, att härigenom en sak af den¬
na vigt, och sorn beqvämligen hade kunnat be
handlas bland de tidigare Hufvud-målen, nu tro¬
ligen kommer, att först mot Riksdagens slut alf-
våi ligen sysselsätta Rikets Stander, enär det ej
lärer kunna undgås a't lemna Ekonomi-Utskottet
tillfälle först yttra sig, och bereda ditt ekonomi¬
ska delen af saken, hvartill ock flere motioner,
och de å dem gilne Remisser, ej annat jag vet,
gifvit en bestämd anledning.
''Emellertid torde till tidens vinnande bi¬
draga , alt både Ekonomi- och Be villnings-Utskot-
teu få del af de anmärkningar, till hvilka i den¬
na del nu finnes skälig anledning emot Be-
villnings-Utskottets Betänkande; jag anhåller i
sådan åsigt få yttra något om sjelfva principen ,
sorn innefat as uti
1 :s ta Punkten af Bevillning ■•-Utskottets Be¬
tänkande, hvilken lyder:
”Att inga Utländska varor skola anses för-
1594
Den i Juli.
”budne, utan alla emot Tull här i Landet kun¬
elia införas.’’
”Och som utvecklas i de öfrige Punkter ,
igenom föreslagna olika Tull-afgifter , i mån ef¬
ter, sorn ena eller andra varan kan inom Lan¬
det produceras eller tillverkas, god och af till¬
rådlig myckenhet, samt med afseende till dess
större eller mindre umbärlighet.
”Det är med detta, som med mycket an¬
nat, det låter, och kan i sig sjelf äfven vara the
oretice rikigt, men uti verkställigheten sviker
det, eller medför större olägenheter, än dem man
vill förekomma. Agde jag ej denna farhåga 9
och det till den grad, att den utgör nära öfver¬
tygelse hos mig. så skulle jag med nöje lemna
nuti fullkomliga bifall ät den grund IJevillnings-
Utskoiiet tillstyrkt, såsom afseende de 2tne före¬
mål n, Landes o'eroende af Utländningen ide
produkter och tillverkningar, sorn vi ega och
kunna åstadkomma, samt Satens åtkomst af den
vinst, som hittills tillhört Lurendräg iren.
”J g erkänner ock, att iag under 181 <i års
Riksdag ingaf motion om, och sökte då, så val
sorn 1815, utverka för en såd.n förändring i
vårt Tullväsende och Tulltaxa; det skedde af öf¬
vertygelse , och denna har jag afvc-n nu yttrat
fortfara, så vidt det kunde finnas verkställbar!,
och ej medförande större olägenheter och skak-
niiigar uti en gång inträdda och stadgade förhål¬
landen; det system, som synes passande den ena
tiden, blir ock ofta alldeles olämpligt en annan,
och jag vill korteligen söka göra redo för min
åsigt om den olikhet, hvilken i denna del af
ämnet
Den i Julii
1595
ämnet nu företer sig mot då , och som derföre
enligt min öfvertygelse påkallar en vida större
varsamhet.
J’För att med framgång och bestånd anläg¬
ga och drifva Fabriker, fordras billiga arbetslö¬
ner, och desse förutsätta säkerhet om tillgång -å
Lifsmedel för billiga priser, som åter ej kan
egas, utan att egna Åkerbruket och Boskapssköt¬
seln densamma garanterat. Beroendet i denna
del af utlänningen är vådligt för alla Riken,
men isynnerhet dock för det land, som i anse¬
ende till sitt lage dels under en längre tid af
året ej kan få tillförsel från andra , och dels i
händelse af krig, lätt afskäres all tillgång ut¬
ifrån. I dessa hänseenden har, sedan år 1815,
Sverige erfarit de mest lyckliga förändringar;
Åkerbruket har till den grad tilltagit, att man
vunnit öfvertygelsen , det Sverige närmast, om
ej fullkomligt, är oberoende af andra länder i
hänseende tili Sädbehofvet; och föreningen med
Nori i ge lofvar ock, näst Försynens hjelp, så myc¬
ken trygghet som möjligt för krig och dess svå¬
ra följder till förminskande och störande af alla
fredliga yrken. Så långt hunne, böra vi ock
finna oss vara på den punkt, då frågan om egne
Fabriker utgör en sak af möjlighet, vigt och
nödvändighet för vårt lands förkofran och
stigande.
^Möjligheten af Fabrikers försökande, a£
anläggande utaf sådane i åtskilliga slag, hafva
vi länge sett, men möjligheten af deras allt fram¬
tida bestånd har varit länge ett eftertänkligt pro¬
blem ; hvad Staten och den enskifte har påkostat
Borg. St. Brot' I823, lil. Ii. 199, 300.
i.595
Den i Juli.
dem, har således varit verkeligen äfventyrligt,
och måhända för Samhället ofta nog kännbart.
Igenom de nyss anförde förändringar uti I.an-
dets produktion och föreningen med Norrige,
tror jag denna möjlighet nu hafva förvandlats till
trolighet, till nära visshet, Om vigten af, att
äfven i de delar, hvarmed egna Fabriker kunna
förse våra behof , göra oss oberoende af andra
Ijänder, kan ingen tvekan uppstå, och i den nion
denna vigt bitr allmänt erkänd, skall den öfver¬
gå till nödvändighet för befästande och bi¬
behållande af det allmänna välstånd, som bör bli
en följd af ett lands oberoende i så väsendiliga
hänseenden; men i mina ögon hafva Fabrikerne
derjemte redan en serskild vigt och nödvändig¬
het, mest möjligen direkt och hufvudsaklig för
sjelfva åkerbrukets förkofran, och tryggande det¬
tas bestånd; ty, likasom, enligt hvad jag varit fri
här ofvan yttra, utom tillgång å Säd, och Arbe¬
tare för billiga priser, Fabriker omöjligen kunna
bibehålla sig med enskilt och allmän förmån, 11.
' ° «
kasa angeläget blir det för Åkerbruket, att igenom
Fabrikernes stigande och ökande , samt den till¬
tagande folkmängdens delande till dessa yrken,
och ej användande endast vid Jordbruket, afsätt-
ningen af dettas Produkter inom eget land sä¬
kras och befordras. Jag har ej varit ibland dem,
som ansett en öfverproduktion redan vara gif¬
ven, och den öfverklagade förlägenheten derige¬
nom vållad ; jag har tvärtom alltid med största
fägnad och förhoppning sett Säd- och öfrige första
lifsförnödenhets-prisens jemkning, i och med Pro¬
duktionens ökning, till det billiga , hvarförutan
andra Näringar ej kunna uppkomma eller bestå,
Den i Julié
1597
hvarförutan den (alrika lägre Folkklassen ej kan
komma ur ett tryckande armod, hvarförutan Folk¬
ökningen blir obetydlig och dålig, och jag har
således uti denna Produktionens ökning, och pri¬
sets fallande till öfverensstämmelse med prisen å
andra utrikes Sädesrika länder, tyckt mig finna
den forsta och vigtigaste grund till Fäderneslan¬
dets sjelfständighet, trefnad och välstånd, vara be*
redd och lagd; men att fullkomna denna förhopp¬
ning, att trygga och stadga detta välstånd och
oberoende, hörer, att under uppmuntrande af jor¬
dens Produktion vara betänkt på utvägar fördess
afsättning, på ökande af antalet Konsumenter, så¬
som de enda naturliga och tillika de säkraste me¬
del till sjelfva produktionens fortfarande ökning.
Om vi dertill lägga , att hvad Staten redan hit¬
tills kostat på Fabriker, äfven skulle nu fruktans¬
värd! helt eller till större delen kunna anses bort-
kastadf, deräst vi oförsigtigt adoptera ett nytt sy-
stéin, som, om ock ej med föresats tryckande och
skadande Fabriks.näringen, dock, igenom de der¬
emot sättande kontrollers osäkerhet och overk-
ställbarhet, blir ur stånd att beskydda dem ; så är
detta ett nytt, i min tarika ej obetydligt, skäl för
att nu med grannlagenhet behandla detta amne,
hvilket jag på dessa skäl ej annat kan än till¬
styrka. Ha'ndel»frihet är visserligen en sak af
största vigt för Sverige, hvars läge och egre reela
tillgångar göra det framföre de fk-s!e andra Län¬
der till en Handelsstat; och Tullsystemets för¬
bättrande bör afse denna Handelsfrihets skyd¬
dande och lättande, jemte dess kontrollerande;
men derjemte gifvas andra lika och mera vä-
sendtliga medel för Handelsfrihetens tillkomst
Den i Juli.
och bibehållande. Till dessa räknas i forsla rum¬
met ett stadgadt myntväsende, en allmännare Nä¬
ringsfrihet, ej inskränkt till blott vissa haridte-
ringar, vissa Handtverks- och Handels-reglemen¬
ten, utan till täflan och uppmuntran af alia Lan¬
dets näringar, Bruks- och Fabriks- af alla slag ej
undantagne ; detta måste åtfölja, om ej föregå,
Handelsfriheten , annars blir denna hvarken
gagnelig) eller i något hänseende af vigt , elier
rättare, kommer ej att existera mer än till namnet.
”Jag vill äfven hafva yttrad min önskan, att
Bevillnings-Utskottet hade hämtat någon mera
ledning än det gjort, af det betänkande, som den
utaf Kongl- Maj:t tillförordnade Tull-Kominiitéen
meddelat, och hvilken utreder i min tanka tyd¬
ligt och mycket väl, huru det ej är Fabriks nä¬
ringen ensam, som kan anses hafva egt morio-
polium och rättigheter på de andra Näringars
bekostnad, samt huru svårt och grannlaga öfver-
gången från ett system till ett motsatt är, allra¬
helst om det sker hastigt; och huru vådlig den
blir, om man ej tager sakernas naturliga gång
till hufvudledning dervid.
”Lika med nämde Kommiité är jag öfver-
tygad om behof åf förändringar i flere större och
mindre delaraf Tullförfattningen och Tullstyrelsens
organisation; men jag befarar, att Riksens Slän¬
der, åtminstone ej nu mot slutet af Riksdagen,
kunna för dem uppgöra ett fullständigt detaljerade
Förslag ; det är godt om man kan föreslå och
stadga sådane grunder, som vid utarbetningen se;
dan af det hela blifva fullt användbare och lämp¬
lige, och i desse delar åberopar jag ytterligare
Herx ^Vinbergs anförande.
I
Den I Juli.
*599
’’I afseende på Förslagets detaljer ber jag oek
få tillägga, att det skulle hafva varit ledande till
redighet och säkrare bedöinmande , om Bevill-
nmgs-Utskottet för hvarje af de olika Hufvud-
klassifikationer af inkommande varor föreslagit den
Tull-procent, som Utskottet ansett den öfverhuf¬
vud bötå åsättas ; man söker den nu med myc¬
ken svårighet, i genomgående af hela specifice¬
rade Taxan , och finner , som en Ledamot ock
anmärkt, ofta största olikhet i förslaget för den
ena emot för den andra varan, ehuru de böra
hänföras till lika Hufvudklass.
■”I afseende på utgående Tullafgifterne, kan
jag ej gilla föreslagna förhöjningen ifrån en fjer-
dedels lill en Procent. Rekognition å de Sven¬
ske produkter och tillverkningar, som böra ani¬
meras, och ännu mindre , att för -återutförande
Utländska varor, sedan de erlagt inkommande
Tull, skall äfven betalas I Procent vid utgående;
det är ett helt stridande system, inot hvad andra
Länder använda till deras Fabrikers uppmuntran¬
de, att nemligen vid utförande åter godtgöra den
vid införande betalte Tullen; i detta hänseende
åberopar jag Herr Prytz’s gjorde motion om
Drawback, såsom af serdeles vigt för Transito-
rörelse och visse Fabrikers, såsom Sockerbruk,
m. fl. fortkomst.
”Förbigående 4:de punkten, under blott åbe:
ropande af Herrar Winbergs och Haganders ni.
fl. yttrande derom, vill jag i afseende på den
5tte hafva yttrat, att för Stats-Kontorets behof af
vexeltillgång svårligen lärer kunna afses, det den
del af Tullen, som hittills utgått i H. B., äfven
hädanefter sålunda kommer att utgöras, och i af-
s6oo
Den i Juli.
seende på den 6:te, der fråga är om Införtull-
nings- och Förpassningsrätt blott 5 v iss.i Stapla r,
åberopa Tnll-Kotnrniitéeris betänkande derom ; om
man vilt att Staten skall kunna påräkna verklig
inkomst af Tullen, om man afser att kunna häm¬
ma Lurendrägeri och Tullförsnillning, Samt skyd¬
da den lo fl. handeln, så är ovilkorligen nödvän¬
digt, att i vårt Tand, likasom i flere andra Tan¬
der, nämde rättighet inskränkes till ett mindre
antal ställen, hvaremot Handlande å de öfrige nu
stapelrätt egande Platser böra i de förstnämnde ega
frihet den utöfva."’
Herr Hiessleiter skriftligen :
”Af alla de ämnen, som vid detta Riksmö¬
te förekommit, har säkerligen intet , hvarken till
följder eller till behandling, varit af större vigt
än det närvarande. Till dess följder, emedan
det gäller samtelige Näringsidkande Medborgares
absoluta väl eller ve; till dess behandling, eme¬
dan det framställer ett märkvärdigt exempel, af
hvilken vigt det är, att allmänna angelägenheter
betraktas från mer än en enda synpunkt och,
framför allt, att de pröfvas vid behörigt Forum.
”Såsom Näringsidkare ovan att granska saker
annorlunda än till deras omedelbara följder, skulle
jag rätt och slätt kunna yttra den öfvertygelse
jag hyser, att ifrågavarande Eevillnings-Utskot-
tets Förslag, om det sättes i verkställighet, skulle
tillvägabringa alla närande Medborgares under¬
gång, störta tusendetals Menniskor i elände och
således bereda samhällets ofärd; men dylika på¬
ståenden, om de än uttrycka enskilt öfvertygelse,
äro icke bevisningens språk, och jag ser mig der¬
före föranlåten att, så godt jag förmår, förelägga
Den I Juli.
Högtärade Ståndet äfven de grunder, på hvilka
infn öfvertygelse i detta fall hvilar.
”1:0 Jag får dock först förklara, att jag an¬
ser det alldeles förvändt och otillbörligt att be¬
handla en Näringsfråga såsom Bevillningssak, och
att genast hänskjuta den till ett Utskott, som icke
förr än i andra harid bör dermed ega någon be¬
fattning. Frågor i allmänna hushållningen till¬
höra omedelbart Allmänna Besvärs- och Ekono¬
mi-Utskottet, och kunna icke af Bevillnings-Ut-
skottet annorlunda upptagas och behandlas, än i
afseende på proportioneringen och fördelningen
af de Borgerliga onera, som med dem äro för¬
knippade. I närvarande fall har man deremot
vändt om ämnet , gått ut ifrån den punkt der
man borde sluta, och sålunda gjort bisak til 1 huf¬
vudsak. Af allmänna Riksdags-otdningens 34,
§. inhemta vi nemligen, att Besvärs- och Ekono¬
mi-Utskottet skall, i anledning af i Stånden väck¬
ta frågor, anmärka brister i allmänna Hushåll¬
nings anstalterne och förändringar deruti föreslå,
samt upptaga alla hos Riksens Ständer uppkom¬
na frågor om ”förändring, förklaring och upp¬
gifvande af Dagar och Författningar sorn Rikets
”allmänna hushållning röra;” om sådana nya Da-
gars stiftande och om grunderna för allmänna in¬
rättningar af alla slag.” Nu är en ny Tull¬
författning onekligen en Författning ”sorn Rikets
allmänna hushållning rörer.” Den har således
enligt Grundlagen tillhört Ekonoini-Utskottets om-
pröfning, och hade bort af detta Utskott grund¬
läggas. Bevillnings-Utskottet, som enligt samma
Riksdags-ordnings 33. §., det åligger att uppgif¬
va grunderna endast till Bevill ningsföidelning
i6o2
Den i Juli.
eger således icke att befatta sig med den egent¬
ligen ekonomiska Lagstiftningen,£och skulle i här¬
varande fall endast och på sin höjd, kunnat få
sig uppdraget att utarbeta en ny Tulltaxa, sedan
fdrst grunderna för Import och^Export blifvit i
vederbörlig ordning fastställde. Följaktligen är
närvarande Bevillnings-Utskottets Betänkande på
ett alldeles otillbörligt konstitutionsvidrigt och
olagligt sätt tillkommet , och måste alltså redan
ur denna grund helpoch hållet förkastas. — Väl
räknas Tullinkomsterna, enligt Regeringsformens
60. §., till Bevillningen; inenfjpå intet ställe fin¬
nes det utsatt, att Bevillnirigs-Utskottet skall fö¬
reslå nya Lagar för Tull-intraderna : berörde §.
innehåller endast, att inga allmänna afgifter,
utom stora Sjötullen på inkommande och utgå¬
ende Spannmål, må utan Riksens Ständers
samtycke kunna förhöjas; hvilket stadgande na¬
turligtvis blott afser Nationens vanliga, i Grund¬
lagen bibehållna rättighet att beskatta sig sjelf.
”2:0 Om än förslaget skulle vara af den art,
att en ordentlig undersökning af dess grunder
och Stadganden borde ega runt, så möter genast
vid dess fötsta skärskådande den svåra omstän-
digh%t, att hela denna byggnad hvilar på en full¬
komligen falsk och i högsta grad opålitlig grund,
enär projektet stadgar: att alla inländska varor, af
hvad namn som helst, skola i Riket fritt få in¬
föras: alt de varor, som i Riket förut tillverkas,
skola beläggas med hög Tull, och att denna Tull
skall beräknas enligt vissa procent af varans
värde. Derigenom skall, påstår man, allt luren¬
drägeri förekotnmas; derigenom skola inhemska
Fabrikerna vara tillräckligt skyddade emot en skad-
Den i Juli.
lig konkurrens af Utlänningen , och derigenom
skola Tull - inkomsterna växa till det belopp,
att de öfrige Statsbördorne kunna minskas. Ef¬
ter ruin tanka kan man likväl svårligen rä-
sonnera mera origtigt, och med mindre känne¬
dom af Tull-väsendet. I allmänhet är för-
lullning efter en varas uppgifna värde alltid o-
säker och falltiv , och dä nu detta värde skall
bestämmas efter fakturan, så blir naturligtvis
första försöket, att skaffa sig tvenne fakturor,
en att tulla och en att sälja efter. Denna konst
skall, som det påstås, icke vara alldeles ny: och
om tvänne handlande derom korrespondens-vis
öfverenskomma; kan jag icke inse, burn det
skall kunna förekommas. Emot detta underslef
är stadgandet, att Tull-betjeningen eger inlösa
varan, emot ro procents förhöjning utöfver det
uppgifna värdet, samt betalandet af frakt och
umgälder, ett ganska osäkert korrektiv. Ty ut¬
om det, att såsom en Utskottets Eedamot ganska
rigtigt anmärkt, de varor, som fordra flere må¬
naders transport, lätt kunna under tiden betyd¬
ligen stiga eller falla, hvarje rum i Eakturan all¬
tid blefve en osäker måttstock på värdet ; skul¬
le ett oftare användande af stadgandet öfverho¬
pa Tullverket med varor, för hvilka ingen tull
vore erlagd, och Verket skulle således förvand¬
las till ett stort Handels-Bolag, sorn icke finge
göra annat än hålla Auktioner, hvarvid en obe¬
talt tull-afgift för varan, och redan utlagde 10
procent utöfver dess Uppgifna värde , nödsakade
Tull-betjeningen , att söka uppdrifva prisen till
ett belopp, som sammansättningar af Handlande
och Spekulanter genom ständiga missbjudningar
Den i Juli•
nog skulle förstå att nedsätta. — Men om , o-
aktadt denna invändning, varans i Fakturan upp¬
gifna värde skall tagas till basis för dess förtul¬
lande ; så torde Utskottet icke hafva besinnat ,
att ju flera procent af detta värde såsom tull
åläggas , ju osäkrare blifver tull-afgiftens ingåen¬
de, Det andra försöket, som ganska säkert
icke lemnäs obegagnadt , blir då att förbi Tul¬
larne inpraktisera sådana varor, som t. ex. äro
belagde med 30 procents tull-afgifr. De Herrar
^Ledamöter i Utskottet , som så nitiskt ifra för
sina Medborgares Moralitet , att de icke vilja
utsätta dem för frestelsen af ett Eurendrägeri-
brott, borde icke hafva förgätit , att de igenom
förökade tillfallen och genom de höga Tull-af-
gifterna utlagt de allrafarligaste snaror för Hand¬
landes, Importörers och Tull-betjenters i träng¬
seln bragta samveten. En låg eller någorlunda
dräglig tull utgår med säkerhet , en odrägligt
hög deremot bildar en vinst tillräckligt stor,
att emellan Tull-försnillaren och Tull-beijenten
kunna delas. Den kominer således sällan att er¬
läggas, och Eandet blir uppfyldt med oförtul-
lade varor, som säljas till underpris , de inhem¬
ska Fabrikernes tillverkningar blifva liggande
osålde, och Staten gör den dubbla förlusten af
Närings-idkarens Krono-Utsky Ider och en påräk¬
nad Tull-inkomst. Mig synes åtminstone , som
i fall här icke blott är fråga om att par force
genomdrifva ett nytt Handels system , utan att
med lugn och oväld granska det vigtiga ämnet;
borde sunda förnuftet säga hvar och en, att då
förbudna och Iurendrägade varor äro konfiskabla ,
ehvar de finnas, och likväl till öfverflöd finnas
Den i Juli.
ofver hela Riket , skola, sedan alla utländska varor
blifvit till fri införsel tillåtna , oföttullade va¬
ror öfversvämma Ilandet, så mycket mer, som
den förtullade varan icke kan skiljas ifrån de o-
föriullade, och Tullstärnplar, om uti dem någon
säkerhet vill finnas , utan svårighet kunna både
förflyttas och eftergöras. Skulle återigen det o-
möjliga eller åtminstone otroliga kunna göras
möjligt, i följd hvaraf den höga tullen verkligen
kommer att utgå; så återstår ännu det tredje
och allra säkraste försöket att till våra Fabri¬
kers undergång genomdrifvas. Det består der¬
uti , att de utländska Fabriks- och Handels-As-
sociationerne, sedan de fått en enorm qvantitet
varor i Riket införd, i början med gifven för¬
lust, sälja dem till lågt pris, att våra Fabriker
icke kunna täfla med dem; hvarefter, och sedan
desse blifvit underminerade och måst nedläggas,
de utländske Handelsmännen icke skola under¬
låta, att småningom höja sina varor, dem vi till
slut få betala med flera hundrade procents för¬
höjning. Dessa sanningar kunna icke vederläg¬
gas, och borde således icke förnekas; men det
ser ut, som uti denna besynnerliga och ovän-
tadt framkastade fråga , det mindre kommer an
på hvem som har rätt, än hvem sorn skall vin¬
na sin but.
”3:0 Om här nu blott vore fråga om att,
utan våldsamma brytningar och utan ett onödigt
brådstörtande i en ytterlighet af oberäkneliga
följder, tillvägabringa en med skäl och modera¬
tion förenlig reform uti Tull-författningarne, så
får jag vördsamligen åberopa hvad jag redan in¬
om Motionstiden föreslagit, nemi., att alla så¬
16o6
Den l Juli.
dana voror, som icke i Sverige (ill erforderlig
godhet eller qvantitet för det närvarande kunna
tillverkas, och likafullt af allmänna bruket blif¬
vit såsom nödvändiga ansedda, må emot så lag
tull, som möjligt (ifrån 5, 10 till 15 procent få
införas , ända till dess att Svenska Fabrikanter
kunna visa, att de förmå uppfylla Allmänhetens
behof deraf, att likaledes en ganska lindrig tull
må läggas på de utländska råämnen, som vid våra
egna Fabriker bearbetas och förädlas; att dere¬
mot , såvida några skadliga eller alltför dyra öf-
verflöds-varor ännu böra till införsel förbjudas
de samma också må blifva till bruk och nyttjan¬
de förbjudna, samt att i alla fall de varor, som
nu i Sverige till behöfligt qvantum och till er¬
forderlig godhet förfärdigas, på det strängaste
måtte till införande förbjudas. Om ett sådant
system vidtogs, skulle Tull-inkomsterna betyd¬
ligen ökas och med säkerhet utgå, Allmänheten
skulle för godt köp få tillhandla sig mode-varor,
den inhemska konstfliten skulle tryggas och upp-
drifvas, och i samma mån den inhemska kon¬
kurrensen ökades, skulle våra egna Fabriks-va¬
ror falla i pris,
”4:0 Men om det återigen vid detta tillfäl¬
le blott får komma i betraktande, att Tull-in-
komsterne skola till en enorm höjd uppdrifvas ,
och att derutaf bör bildas en guldgrufva, som
man bör skynda sig att skatta allt hvad möjligt
är, om dervid icke får komma i beräkning, att
tusentals egna Medborgare ruineras, och att en¬
dast utländningen är den, som af oss skall upp¬
muntras och riktas, om med ett ord nu återigen,
likasom olyckligtvis förut mången gång, framti¬
Den i Juli.
1607
dens fördelar mäste uppoffras för ögonblickets
behof eller ögonblickets passionsfulla inbildning;
då anser jag mig böra föreslå en utväg, i detta
fall vida mera kraftig än Bevillnings-UtskoKets
ifrågavarande projekt. Då föreslår jag vördsamli-
gen, att alla utländska varor, råämnen , natur¬
produkter, fabrikationer &c., af hvad namn och
beskaffenhet de vara rnå, hädanefter måtte i Ri¬
ket fritt få införas, emot en Tull af 5 a 11 ra—
högst 10 procent af deras uppgifna värde. Der¬
igenom skall Tull-Verket inkassera millioner,
och all annan Bevillning akall blifva öfverflödig.
Men i och med detsarnma böra också Riksens Stän¬
der vara betänkte på, att inlösa alla de, \’i följd
’af deras egna uppmaningar,’’ inrättade Fabriker,
äfvensom att bereda skadestånd, underhåll och
näringsfång åt alla utan bröd och sysselsättning
blifvande Fabrikanter, Handtverkare och Ar¬
betare.
’’Efter denna förklaring och protest emot det
forum, till hvilket frågan blifvit hänvist, och se¬
dan jag sökt ådagalägga de förödande och emot
Utskottets syftemål rakt stridande verkningar,
som dess förslag , i händelse det blefve antaget,
ofelbart skulle frambringa, återstår det att ut¬
veckla de sanna grunderna för bibehållande
af Stads-näringar och Industri i allmänhet, men
dertill äro nu hvarken tid eller tillfälle lämp¬
lige. Denna fråga, 50m tillika rör vår civilisa¬
tion och vårt sjelfberoende såsom Stat, är, som
jag redan haft den äran att anmärka, icke någon
Bevillnings-sak. Det torde nu göra tillfyllest,
att hafva fäst det Högtärade Ståndets uppmärk¬
samhet på nödvändigheten, att det ifrågavarande
l6o8
Den i Ju/i.
Bevillnings-Utskottets Betänkande och Förslag
till en fri införsel af alla varor utan undantag,
äfvensom den på samma förslag grundade Tull¬
taxa, helt och hållet afslå och förkasta. Den
nya källa till förökade Stats-inkomster, som Be-
villnings-Utskottet vill öppna, är gräfd på sam¬
ma åder som en annan äldre, säkrare och bättre
källa, nemi. vår konstflit och våra näringar;
följaktligen när man täger vatten ur den nya
källan, tömmer man bara den gamla bepröfvade
och hvad värre är, man grusar i och med det¬
samma igen hela ådesrn.
”Mine Herrar! Vi lefva under ett hardt
klimat, och bebo en mindre odlingsbar jordmån;
våra närings tillgångar skola derför jemförelse¬
vis alliid förblifva ringare, och våra yttre njut¬
ningar af lifvet, mera inskränkta. De företrä¬
den andra Nationer i dessa afseenden ega , och
säkerligen skola bibehålla, måste också göra fram¬
stegen i konster och slöjder hos dem lättare och
snabbare. Vi skola svårligen i vissa fall hinna
mer än härma dem i dessa framsteg. Men bö¬
ra vi derför afsäga oss all kultur, inskränka vår
konstflit, återgå till liknöjdhet och råhet, och be¬
röfva oss lifvets njutande, eller för att vara full¬
komligt konseqventa , upphöra att lefva; i hvil¬
ket fall man behöfver minst: kastom en blick
o
på Ryssland och Polen, tvenne blott Akerbru-
kande folk ; huru liten är icke oftast hos dem ,
skillnaden i odling, emellan den som förer Plo¬
gen och den, som drar den! Industri och Ci¬
vilisation befrämja ömsesidigt hvarandra, gå hand
i hand, och stå och falla tillika. — Det är ic¬
keblotta C.uldet, som gifver lycka och välstånd,
Den i Juli.
1609
det är förmågan, att med urskillning njuta de
egodelar och förmåner, på hvilka guldet ger an¬
visning. Olyckligt det folk, som afsäger sig med¬
len , alt uppnå och bibehålla den odling , sorn.
en rätt njutning af lifvet förutsätter. Denna od¬
ling kan, som historien lärt oss. inom kort tid
förloras, men den återvinries icke förr än efter
århundradens bemödande, och kan ingalunda er¬
sattas med utländska Nipper, Glasperlor och dy¬
lika varor, sorn England och Frankrike pluttra
på sina kolonister.”
Dessutom förbehöll sig Hr Hiessleiter , att
vid Protokolls-justeringen få serskilt utlåta sig,
i anledning af Prosten Wickblads hos Utskottet
afgifna Yttrande.
Herr Lenning skriftligen :
’’Sedan nu inom det Vällofl. Ståndet flere
värde Ledamöter, med myt ken insigt, pröfvad
erfarenhet och ådagalagd Fosterla nds-känsla, ytt¬
rat sig emot förevarande Högloft. Bevillnings¬
utskottets Betänkande, äro mine betänkligheter
deremot äfven i det närmaste anförde ; men då
jag representerar tvänne Städer, der Fabriker
utgöra en betydlig del i deras Närings-fång, vil-
le jag ej, att min tystnad vid detta tillfälle möj¬
ligen skulle kunna förklaras för likgilltighet, hvar¬
före jag utber mig äfven få tillägga något i fö¬
revarande ämne.
’’Höglofl. Bevillnings-Utskottets Betänkande
innehåller, efter mitt omdöme , en mera vällju¬
dande och sakrik än sanningsfull recite af äm¬
net, hvarefter äfven följer en tillämpning, öfver-
trädande 89 §• Regerings-Formen , då Utskottet
tillstyrker rättighet, att här i Landet införa alla
i610
Den i Juli.
Utländska varor. En öfvergång ifrån det nu gäl¬
lande, tillen sådan Handels-frihet, skulle jag al¬
drig tveka rörer Rikets Allmänna Hushållning
och utgör föremål för Allmänna Besvärs- och
Ekonomi-Utskottets behandling i hvarföre jag äf¬
vert anhåller, det Betänkandet matte återremit¬
teras, att i förening med bernälte Utskott, på sätt
Grundlagen bjuder, omarbetas.
. ”Jag kan ej undgå, att i frågan om sjelfva
saken, uppehålla mig något vid de sju Punkter-
ne Betänkandet innehåller :
” i ista Föreslås, att inga Utländska varor
skola anses förbudne, utan alla kunna emot Tull
här införas. Jag hör ej till dem, som tadla det
gamla forsin ålder, jag vill finna grundade skäl,
i behörig väg utredda och tillkomna, förrän jag
finner mig pligtig ingå i afgörande yttrande öf¬
ver det närvarande Handels-systemets mer eller
mindre tjenlighet; dock tyckes Allmänna Bosten
fordra tillåtelse till import af allt hvad här i Ri¬
ket ej kan produceras eller tillverkas , i hvilken
tanke jag mig äfven förenar, sedan erfarenheten
lärt, att behofven ej inskränkas genom förbud,
och förmodar att en sådan tillåtelse på en gång
skall betydligen öka importen; och med friheten
följande nedsättning i prisen ansenligen föröka
konsumtion af dylika varor; Hvarföre skulle då
ej sådana varor, som i Uandet till qvalité och
qvantité kunna nöjaktigt åstadkomma», böra från
import-tillåtelsen undantagas, teller hvartill skul¬
le annars tjena Närings-frihet, med rättighet att
äfven flytta Handtverkerierna på Landet, inrät¬
tande af ett Tekniskt och Mekaniskt Central-In^
stitut
Den l Juli.
1611
stitut 1 Stockholm , med mera dylikt, som veder^
börligt Utskott nu föreslagit, och ännu oförenli¬
gare skulle den Allmänna Import-friheten vara
med de i flere Provinser jernt tilltagande tillverk¬
ningar af Ylle, Half-ylle, Bomull och Linne
samt med den de sednare åren nästan allmänt i
Sverige vunne skicklighet i förfärdigande af fi¬
nare Hus-väfnader, så verksamt understödd af
Länens Hushållnings-Sällskaper, äfven som jag
vågar åberopa den inom eu del Handtverkerier
och Fabriker i sednare tider vunne färdighet och
åstadkomne fullkomligare tillverkningar. Med en
tillåten införsel, skulle ju den redan varande
konstfliten i åtskilliga grenar genast afstanna, snart
förfalla och de använda medlen för dess tillta¬
gande utveckling helt och hållet gå förlorade.
Tullen såsom korrektif till skydd för Näringar-
ne, anser jag på intet vis tillräcklig; ty Tull¬
verket må organiseras huru som helst, så fortfa¬
ra vårt Lands kuster att vara desamma som hit¬
tills, då man erfarit, huru lätt, serdeles ofria Fa-
briks-varor blifvit inpraktiserade. En af Utskot¬
tets Ledamöter Hr Prosten Wickblad har i den¬
ne omständighet uti sitt serskilta anförande fram¬
ställt betänkligheter, hvilka jag anser förtjena allt
afseende. Aro inga inskränkningar eller undan¬
tag behöfiige, hvarföre föreslår då Utskottet loa
prC-.ts Tull på Spannemål och Brännvin , hvil¬
ket är tämmeligen nära detsamma, som förbud?
Behöfver Landtbruket detta skydd , hvarföre ne¬
ka ett dylikt åt Handtverkerier, Hus-väfnader,
och en del Fabrikater , eller är icke rättigheten,
att utan för höga afgifter få förtära utländsk fö-
Borg. St. Prot. 1833- III. B. stor, 203.
l6l2
Den i Juli.
da, lika naturlig sorn den, att kläda sig i utländ»
ske tillverkningar?
■”En omfatilig pröfning tviflar jag, ej kom¬
iner att föregå bedömmandet af förevarande äm¬
ne; och då anser jag en jemförelse emellan de
olika förhållanden, som erbjuda sig för den Ut¬
ländske och Svenske Slöjde-idkaren, ej vara o-
lämplig. Der Fabriker Utrikes bedrifvas, vet
nian knappast utaf den vinter, sorn här flere må¬
nader försvarar och nästan årligen orsakar iner
elier mindre uppehåll i en del Fabråks-arbeten.
X dessa olika kritstreck, huru skiljaktiga behof af
Värme, föda och kläder för den Arbetande? Hu¬
ru olika verka icke dessa skiljaktiga luftstreck på
tillgång och pris å flere lifvets förnödenheter?
Den olika befolkningen , hvilken skillnad åstad¬
kommer den ej på tillgång till och val af (jenlige
Arbetare? Då Fabriker Utrikesej sällan innehafvas
i sjette och sjunde generation , men deremot här
med få undantag äro af dess Innehafvaie anlagde ,
hvad olika inflytande skall det ej medföra på
fullkomligheten i desse inrättningar , på färdig¬
heten i deras bedrifvande, på resurser i an¬
skaffande af deras olika behofver och på tillfäl¬
len för afsättning, ej mindre än på nödigt Rö¬
relse-kapital ? För den Utländske Fabrikanten ;
huru olika och lätt tillgång emot här på rudi-
materier, så till mängd som beskaffenhet och
pris , hvaraf der alltid val kan göras efter behof,
och slutligen om en viss tröghet måste erkännas
åtfölja det Svenska lynnet, är en öfvergång deri-
från att begära, hos Fabrikanter och deras Ar¬
betare annorlunda, än i ett jemförlig! förhållande
till en sådan allmän förändring i Nationens lynne ?
Den i Juli.
2idra Grunderna för utgörande af Tullen ,
å hvad sorn kommer alt tillätas till införsel , an¬
ser jag böra betydligen rättas , för hvars nödvän¬
dighet, öfvertygande jemförelser redan äro an¬
förde-
3-‘dje Föreslås: alt genomen underdånig an¬
hållan hos Kongl. Majit, Nådigst söka, att skaf¬
fa eftergift i inkommande afgifter för Svenska
Produkter hos främmande Nationer , i samma
inån Import-friheten här ökades. Ingalunda tvif-
lande, att Kongl. Majit Nådigst gjort och gör
allt i denna del för Nationen , företer sig för mig
ingen anledning till eftergift i andra Nationers
Författningar, såsom påföljd af hos oss förändra¬
de ekonomiska Stadgar , och det så mycket min¬
dre, som Export- och Import-orter sällan äro
desamme. Utskottet tyckes ana möjligheten af
hvad jag verkligen tror, skulle med den föreslag¬
na nya ordningen inträffa, att Utländningen skul¬
le här i Landet i mängd införa sådana varor,
som här kurrde tillverkasj men underrättelsen
och ännu mer bevisen skulle troligen ej förr korn-
må till Regeringens kunskap, än att medlen der¬
emot korrime för sent till skydd för Svenska Slöj¬
derna.
4:de Den föreslagne grunden för Tull-vär¬
det och kontrollen för Uppbörden , kan jng ej
godkanna; men för att ej vara vidlyftig, åbero¬
par jag Hr1 Rådman Hammars i denna del af-
gifne serskilta Anförande, som åtföljer Utskot¬
tets Betänkande, hvilket närmast instämmer med
mina åsigter.
5:te Att Tullen hädanefter ej skall beräk¬
nas i Hamb, Banko, utan utföras och uppbäras
i6l4
Den i Juli.
i Svenskt Banko, anser jasg med rättvisa och bil¬
lighet öfverensstämmaV-rhen skulle alla konside-
xationer vika för en hög Tull-uppbörd, då tror
jag beräkningen af Hamb. Banko borde bibehållas.
6:te Om Import-rättighet utaf sådana varor,
som nu ej äro, men kunna blifva till införsel
xnedgifne, skulle inskränkas endast till Städer
ined 14,000 K:drs Tull-uppbörd jern le Bots-och
Båk-afgiften, kan jag ej finna det med någon
billig liberalité förenadt, helst derigenom de min¬
dre Stapel-städernas oförmåga, att tilltaga i rö¬
relse och förkofran , blefve en säker påföljd.
7:de i)e föreslagna Kredit-upplagen anser jag
idet hela mindre nyt tiga, och i händelse af de¬
ras bifallande, skulle jag tro de mindre Stapel-
städerne dertill lika berättigade , som till nyss¬
nämnde Import-tillåtelse.
5’De många Betänkandet bilagde reservatio-
nerne lemna anledning till flere anmärkningar,
men jag inskränker mig till en emot Hr Prosten
Wickblad, som uppger, att Fabrikörerne förtje¬
na 30 till 40 prCt, till stöd hvarföre anföres ,
att Kläde, som Herr Prosten af egen Ull låtit för¬
färdiga, kostat 4 R:dr 36 sk. alnen , hvaremot dy¬
likt annars i handel gällt 8 ä 9 R:dr alnen.
Desse lösa och obestyrkte uppgifter kunna ej hafva
för ändamål att upplysa, de måtte åsyfta att för¬
villa, missleda och skymfa; dock utan att deraf
ana någon åsyftad olägenhet, eller behöfva ve¬
derlägga det anförda, inskränker jag mig till det
billiga yttrande emot Författaren, att han måtte
få erfara det omdöme för detta anförande, som
motsvarar afsigterne.’’
Den i Juli,
Herr Hambreus skriftligen:
’’De åtskilliga Motioner, hvilka föranledt till
Högloft- Bevillnings-Utskottets nu afgifna Betän¬
kande , hafva vä! af Riks-Slånden blifvit till en¬
dast samma Utskott remitterade; men då under ut¬
vecklingen af ämnet och beredningen af Betänkan¬
det, sådane omständigheter förekommit, som icke
blott förorsakat rubbning af Tull-afgifterne , hvil¬
kas j?mnkning är, såsom en skattläggning, egentli¬
ga föremålet för Bevillnings-Utskottet, utan ock i
så måtto sträckt sig utöfver denna gräns, att hufvud-
grunderna för de ekonomiska delar, på hvilka Tull-
taxorne hvila, fått helt annan rigtning än förut, och
i följd deraf synes fordra en märkelig förändring
af de Kongl. Författningar, som till upphjelpan-
de och underhållande af inhemska Industrien,
nu äro gällande; och det så mycket mera, som
denna genom föreslagen fri införsel af alla ut¬
ländska varor åsyftade förändring går ut på icke
mindre, än upphäfvande af Prohibitifva syste¬
met; så och enär Pikets Ständer icke annorledes
än önskningsvis ega, att hos Konungen om så¬
dan förändring göra den anmälan, hvars bered¬
ning Högloft. Allmänna Besvärs- och Ekonomi-
Uiskottet tillkommer; anser jag målet i denna
sin vidt utsträckta egenskap icke kunna nu komma
under hufvudsaklig öfverläggning, utan böra å-
terremitteras, för att efter Grundlagarnes före¬
skrift behandlas.
^Likväl torde tillåtas mig i förhand få ödmju¬
kast göra följande anmärkning. — Ibland de mest
vigliga mål, hvilka så väl Kongl. Maj;t behagat fö¬
relägga Rikets Ständer, som ock ^Ledamöter i Stån¬
den motiverat, —- äro Rikets financiella ställ¬
3616
Den I Juli.
ning och nödvändigheten af vidtagande mått och
steg till hämmande af Kursens stegring. Till
befordrande af delia sednare ändamål, är, efter
min tanke, ingen tillförlitligare utväg, än att,
jemte befrämjande af utförseln af Rikets Export¬
varor, söka i möjligaste måtto förminska impor*
terne, och icke tillita Utläridningen i annat än
hvad vi sjelfve ej kunna åstadkomma. I detta
hänseende bebådar upphäfvandet af Prohibitif-
systemet en alldeles motsatt verkan , hvilken till
sina följder skulle blifva vida skadligare än för¬
lusten genom den Tuil-försnil! ning, som medelst
Taxans nedsättning synes vilja förekom mas. Man
behöfver ej gå långt tillbaka , för att icke inse ,
huru Fabriker och andre Närings-grenar samt in*
dustriösa företag i allmänhet inom vårt Land
märkeligen tilltagit. Men med allt det både Iof-
värda och förmonliga härutinnan, äro vi dock, i
flera hänseenden , så vida efter Utländningen ,
att Svenska Inbyggare, i stället för att ännu kun¬
na täfla med honom, förtjena all omtanke till
uppmuntran och hjelp. — Man anser för ona¬
turliga de tillverkningar, till hvilka rudimateri-
er inom Landet saknas ; men lika så väl som
Engelsmannen i långliga tider köpt vårt Siång-
jern, och sedan med synnerlig förtjenst lernnat
det föiflnadt tillbaka ; lika så ostridig blir förde¬
len för oss, att icke blott af Guld och Silfver,
utan ock andra utländska rudimaterier sjelfve till¬
verka våra genom vana och allmänt bruk natio¬
naliserade förnodenhets-varor, endast sådane Nä¬
rings-grenar i sin linda icke qväfvas. Måne en
väldig och med Samhällens bestånd förenlig täf¬
lan inskränkas inom vårt Land, tilldess vi blif*
Den I Juli.
lbij
va i stånd, att, icke på papperet, utan i sjelfva
verket sättas i bredd med de Nationer, sotn väl
hafva gifvit oss konsten att tillverka, men ej
snillet för utvecklingen och handen för färdig¬
heten.”
Herr Lagerstrand instämde med Hrr Hagan¬
der, Lindström, M., och Winberg, samt anhöll
tom återremiss.
Herr Langenberg ; I detta ämne är redan
så mycket taladt, att ett tillägg af mig vore öf¬
verflödigt, Jag delar alldeles de tänkesätt, Hr
Hagander så väl och utförligt yttrat, samt före-
nar mig med honom i den önskan, att Betän¬
kandet må återremitteras och de af honom före-
slagne grunder antagas.
Herr Prytz skriftligen:
”Till Siädernes ändamål hörer, att de sko¬
la vara ett riktigt verknings-medel för National-
produktionernas befrämjande och Landtbrukets flor,
medelst öppnadt tillfälle dels för afsättning af des¬
sa produktioner och dels för tillhandahållandet af
de förnödenhets-artiklar Allmänheten och Landt-
mannen behöfver , och att en aftynande handel
icke endast verkat till Städernas j utan äfven till
landets vanmakt och bekymmersamma belägen¬
het, är en afgjord sak. — Det är i följe häraf
klart, att handelns trefnad medförer lif åt Landt-
manna-näringar, och att äfven Handtverkaren
och Fabriks-idkaren, för sitt välstånd, beror af
Handelns förkofran. Men jag är likväl ej af
den mening, alt Högloft. Bevillnings-Utskottets
Betänkande skulle härtill blifva det mest bidragande;
deruti förekomma många betänkligheter, och det
synes mig vådligt, att på så radikalt sätt som
i6i8
Den i Juli.
Höglofl. Bevillnings-Utskottet föreslagit, gå till
väga.
,JPör min del anser jag, att en förändrad
Tull-organisation är nödvändig:
”Att Tull-afgifterne på en del varor jem-
ias till sådant belopp, att vinsten af Lurendrä¬
geri eller Tull-försnillning icke motsvarar äfven-
tyret:
”Att sådana varor, som inom Landet an¬
tingen icke produceras eller ock icke i tillräck¬
lig myckenhet, svarande mot behofvet, men ge¬
nom vanan blifvit oumbärliga, och hvilkas bruk
således svårligen kan afskaffas, må mot passande
Tull få införas; samt att all Tull må utgå i Sv,
Banko.
’’Förslaget, att erlägga all Tull efter vär¬
de, kan jag ej gilla; det skulle medföra flere o-
lägenheter, likasom det, att genom en Jury afgö¬
ra de tvistiga mål, som kunna uppstå vid skeen¬
de värderingar; äfven skulle jag ej anse nyttigt,
att oftare än vid hvarje Biksdag göra de ändrin¬
gar i Tull-afgifternes beräkning, hvilka af tid
och omständigheter kunna påkallas. För öfrigt
förenar jag mig med de Herrar Ledamöter, som
påyrkat återreiniss af detta Betänkande, med den
enskilta önskan , att mera afseende må lemnäs
till Kommitterades utlåtande i frågan om en ny
organisation af Tull-verket.”
Herr Ekelund uppläste åter ett skriftligt an¬
förande, så lydande:
”Jag instämmer till alla delar med de Her*
rar, som talat emot förtullningen efter värde,
eller viss procent, såsom både olämpligare och
mindre kontrollerande, synnerligast i afseende till
Den i Juli.
Manufaktur-varor , än på sätt hittills skett, då
Tull-afgifterna erläggas efter mått, mål och vigt.
’’Den projekterade Tulltaxan synes föran¬
leda till en betydlig nedsättning i Tullen å de
flesta varu-artiklar , synnerligasr å Kaffe och
Vin; en nedsättning vöre visserligen a 11 önska,
orri det ej förorsakade en så stor differens uti
de påräknade Tull inkornsterne , emot hvad de
hittills utgjort. Jag anhåller att få upplysa,
hvad som tullen för Kaffé och Viner utgjorde
förlidet år i hela Riket, och hvad ett lika qvan¬
tum skulle komma att utgöra efter Höglofl. Be-
villnings-Utskottets förslag. Jag eger desse upp¬
gifter ifrån en authentik källa.
’’Öfver hela Riket blef förlidet år fortulladt
1,058,066 # Kaffebönor , hvilka, då endast helfri
tull, eller 3 sk. Skålpundet, enligt nu gällande
Taxa beräknas , beredde en Tull-inkomst af
Hamburger Banko R:dr 66,129: 6 sk. eller re-
duceradt i Svenskt Banko efter 126 sk. Kurs
173,588 Ridr 46 sk.
’’Om man nu antager denna qvantité såsom
grund för beräkningen, och att efter det af Ut¬
skottet föreslagna sätt till Tull-värdets bestäm¬
mande 24 sk. Banko per tfjtd, blifver det me¬
delvärde, som denna artikel åsättes , så skulle
Tull-beloppet, beräknadt efter den af Utskottet
föreslagne tull, eller 2p procent af värdet, till¬
sammans för årets Kaffe-import utgöra 105,806
B:dr 28 sk. g rst,, och en förlust följaktligen
uppkomma af icke mindre än 67,782 R:dr 17
sk. 3 r:st.
,JDet Vin, som sistlidet år på fastager in¬
kom och förtullades , utgjorde öfver hela Riket
l6jo Den i Juli.
o
3,45g Amar, och beloppet af de helfria Tull-
afgifterne för detta qvarnum , efter 2 4R:dr Ham¬
burger Banko, per Äm, 83,016 Rrtir Hamburg.
Banko, eller efter 126 s. Kurs i Svenskt Banko
217,917 Riksdaler.
^Enligt Utskottets Förslag, skulle för de
Viner, som på fastager inkomma, i Tull betalas
40 och 50 procent af värdet. Om nu detta vär¬
de på sin höjd upptages till 80 R:dr Banko per
Am , och Tull-afgifierne för jemn beräkning till
45 procent af detta värde, eller 36 R:dr per
Am , skulle Tull-beloppet för ett lika qvantum ,
som förlidet år inkom, utgöra 124,524 Riksda¬
ler Svenskt Banko, och således Stats.Kassan i
Tull-inkomst å denne artikel förlora 93,39 3 R:dr.
’’För hvar och en, som eger kännedom örn
Handels-förhållandet i Stockholm och Götheborg,
måtte det vara utom ali fråga afgjordt, att Kaf¬
fé- och Vin-importen i dessa 2:ne Städer är,
oaktadt de höga Tull-afgifterne, så betydlig, som
konsumtionen medgifver , att förtullningen af
hvad som inkommer med yttersta noggranhet
tillgår, och att följaktligen ingen anledning är,
att denna import genom nedsätta afgifter kan ö-
kas, så följerock häraf, att den betydliga tninsk-
nitig å Tull-inkomsten i Stockholm och Göthe¬
borg för Kiffé och Vin, sorn genom afgifternes
nedsättning uppkommer, måste ersättas genom
en ökad import och noggrannare förtullning i
andra än de förut nämnda 2:ne Stapel-Städer.
’’För att alltså vinna en s; dan ersättning, som
fordras, och tilläfventyrs af Utskottet påräknas,
bör årliga importen och förtullningen af Kaffé
i öfriga Stapel-Städer, utom Stockholm och Gö~
Den i Juli.
i62r
theberg , således öka sig från 23,914 Skålpund ,
som den förlidet år utgjorde, till 701,734 Skål¬
pund, och af Vin från 134 Arn, till 2,7282: Arn.
”En sådan tillökning af importen kan e-
mellertid icke utan uppenbar orimlighet påräk¬
nas, och den ersättning, sorn förväntas af Tull¬
inkomst för de nu till införsel förbudria varor,
bör så mycket mindre kunna i beräkning upp¬
tagas, som Prohibitif-systemet, hvars mer eller
mindre inskränkning, såsom innefattande ett hus-
hållsmåi, beror på Konungens pröfning, troligen
kommer att till betydlig del bibehållas, måste,
enär Resubatet endast af dessa 2 ;ne ari iklars för-
tullning efter Utskottets förslag, utvisar en för¬
lust af icke mindre, än 161,175 R:dr 17 sk. 3
r:st. , utan öfverdrift kunna antagas, att för alla
de varor , dera Tull-afgifternes nedsättning af Ut¬
skottet är förslagen, en total minskning i Tull-in¬
komst af omkring 400 ä 500,000 R:dr årligen, är
att befara, utan att någon annan utväg , än direkt
bevillning återstår, för att fylla den Stats-br ist,
som genom minskade Tull-intrader uppkommer;
hvilken olycka man då endast hade att tillskrif¬
va den för Riket skadliga anstalt, mannu söker
att genomdrifva, att nemligen, utan plan eller
ändamål, rubba grunderne för den naturligaste
och minst kännbara af all beskattning, och bort¬
skänka åk konsumenterne af öfverflöds-artiklar
den Stats-inkomst , som förr eller sednare måste
i ersättnings-väg utgå ifrån hela Massan af Na¬
tionen.’’
Herr Leffler skriftligen:
”Sorn jag icke är Handlande, tilltror jag
mig ej heller, att rätt bedömrria den nu ifråga¬
16 2 2
Den i Juli.
varande sak, till alla dess olika omständigheter.
Men, som den är af stor vigt, anser jag mig så¬
som Närings-idkaie, Medborgare och .Riksdags¬
man dock skyldig, att yttra min öfvertygelse.
•— Jag önskar inga rättigheter för mig sjelf el¬
ler andra , som kunde skada det Allmänna; Men
jag kan ej gilla, att man den ena tiden på allt
sätt uppmuntrar företag, som man den andra sö¬
ker att om intet göra. Ett sådant motsatt för¬
hållande skall bestämdt, oskyldigtvis ruinera al¬
la dem , som på god tro tryggat sig vid den gifna
uppmuntran, och användt sin tid, sin möda
och sin välfärd på kostsamma inrättningar.
Dessa inrättningar, jag menar Fabrikerne , hafva
nu mera ett stort värde inom vårt Fädernes¬
land. De räkna sin egentliga uppkomst från
år 1723 , då den för Sverige dyrbare Jonas
Alströmmer blef deras allvarlige Stiftare. ——
Den tidens Ständer sökte ock att. på allt sätt
uppmuntra och skydda dem. De stego snart
till den höjd, att innan den store mannen af-
led , voro 18,000 menniskor sysselsatte med Nä-
rings-yrken, hvilka förut voro okände, eller helt
och hållet af sig komne inom Riket. Fabri¬
kerne hafva sedan, under jemna omskiften, dock
allt mer och mer tilltagit. De fylla ,' för det
närvarande, en stor del af våra behof. Man
bör visserligen icke skydda dem, på det sätt, att
de skulle skulle kunna beskatta Allmänheten.
Deremot gifves, utan tvifvel, säkra korrektifver.
«— Jag tror ock, att vi icke hafva någon anled¬
ning, att föra en sådan klagan. Skulle Högloft.
Bevillnings - Utskts förslag antag .s, och Tull¬
taxan kooima att undetgå de forändringar, Högt.
Dm i Juli.
1623
Uisk. föreslagit, blifva utan tvifvel Fabriker-
ne, likasom andra Handl verks-Näringar, totalt rui«
nerade. Följderne deraf äro förut nog beskref-
ne. Nationen återkommer under utländningenS
beskattning, och Rikeis sjelfständighet sättes på
spel. — Jag vill ej längre uppehålla Högtärade
Ståndets tid. Jag förenar mig med dem, som
yttrat den öfverlygelsen , att Högh Ekonomi¬
utskottet äfven bort handlägga frågan, sedan
den blifvit af en så ekonomisk natur; och jag
yrkar derför återremiss till Bevillnings-Utskot-
tet, som bör med Ekon. Usk. derom öfverlägga. ’
Herr Gederborg: ”Enligt min öfvertygelse,
har Högloft. Bevillnings-Uiskottet öfverskridit den
i Grundlagen bestämda gräns för detta Utskotts
befattning , då det såsom Bevillnings-fråga be¬
handlat en ganska vigtig del af den ekonomiska
Eag-stiftningen, hvilken tillhör Kongl. Majtse-
gen Nådiga pröfning; och dervid Rikets Ständer
endast förbehållit sig, att framställa underdåniga
önskningar. Utskottet har väl tillkommit, alt
granska och jemka den hittills gällande Sjötu!Is¬
taxa n , men icke att besluta om det prohibitifva
systemets upphäfvande , som är ett ämne af den
stora omfattning , att endast Regeringen ifrån sin
höga synpunkt lärer kunna bedömma, hvad som
i detta afseende är verkställbar; och ländande till
Rikets nytta; och huruvida denna nytta kan öf¬
verväga olägenheterna af en hastig öfvergång i-
från en ytterlighet till en annan. Som Utskot¬
tets Betänkande alltså tillkommit utan behörig
grund, kari jag för min del icke godkänna det¬
samma. Att i öfrigt ingå i utförlig granskning
af det föreslagna nya Handels-systemet , skulle
Den i Juli.
blifva förx vidlöftigt; och da det äfven är öfver¬
flödigt då flere redan med större sakkännedom
omständligen yttrat sig, så inskränker jag mig
vid några allmänna anmärkningar. — Den sorn
anser, att upphäfvandet af Import-förbud alltid
är nyttigt, såsom hämmande ett tvång, den må
ock tro, att det är nyttigt, att sönderbryta en
mot Ström men anlagd dam, för att vattna de
derintill liggande Fälten; men för min del kan
jag icke antaga denna liknelsevis anförda grund,
sals, hvilkens tillämpning skulle medföra säkra
olägenheter och oredor, endast osäkra förmåner
och ideala förhoppningar. Med förtroende till
Konungs och Siänders Beslut, hafva ett större
antal Medborgare användt sina tillgångar på Fa¬
brikers anläggning; och erfarenheten har visat,
att inhemska Manufaktur-tillverkningar tilltagit,
så väl i mängd som godhet, men ännu hafva de
icke uppnått den sjelfständighet, som utan att
undergräfva deras bestånd kan medgifva öppen
täflan med de utländska, och som sålunda den
fria import af sådana varor hvilka här tillverkas,
skulle rubba säkerhets-principen för den Fabriks-
idkande klassen af Medborgare, anser jag mig
icke böra med min röst medverka till denna o-
rättvjsa, och anhåller att Betänkandet må åter¬
remitteras.’"’
Herr Egge: Jag förenar mig i alla de an¬
märkningar, som vid Betänkandet nu blifvit af
flere värde Ledamöter gjorda, men icke i anhål¬
lan om återremiss; ty, deräst en sådan meddela¬
des och Bevillnings-ön kottet ändock icke beha¬
gade gemensamt med Ekonomi-Utsko'tet lägga
hand vid målet, utan förblefve vid sitt afgifna
Den i Juli,
Betänkande, skulle man befinna sig i samma
ställning som nu; och, örn än begge Utskotten,
i följd af en sådan återrerniss, inkomme med nytt
Betänkande, så idefve formen oriktig , emedan
man då kunde afslå Sevill nings-Utskottets, men
icke Ekonomi-Utskottets; hvadan jag, enär före¬
varande Betänkande ej lärer kunna antagas, till¬
styrker, att detsamma nu genast må afslås och
alla Handlingar i målet sedermera remitteras till
Bevillnings- och Ekonomi-Utskottens gemen¬
samma åtgärd.
Herr Huldberg: Utan att bryta mitt löfte
att icke ingå i detaljerne, och öfvértygad, att, då
den större del bland Ståndets Ledamöter, som re¬
dan yttrat sig och instämt i. mina åsigter, jem¬
väl vidrört hufvudsaken, sådant skett endast af
höflighet emot Utskottet, förenar jag mig i Hr
Egges framställning om målets behandlande; be¬
klagande på det högsta, att Bevillnings-Utskottet
genom sin åtgärd i detta mål möjligen fördröjt
Riksdagens afslutande på 2 till 3 månaders tid.
Herr Ehinger: ”Sedan så många Ledamö¬
ter förklarat Bev illnings-Utskottets obehörighet
att ensamt i närvarande fråga öfverlägga, får jag
upplysa att Bevillnings-Utskottet icke så alldeles
utan grund beslutat detta. Det stöder detta Be¬
slut på Reg. Form. 60. §. som stadgar , att till
Bevillning räknas, utom Postmedel, Karta-Sigillata-
medel, Hu-behofs Brännings- äfven Sjö-och Lancl-
tulls- och Accis-afgifterne, samt i Riksdags Ord.
3I.'§. att Bevillnings-Utskottet åligge att opå¬
mint vid hvarje Riksdag uppgifva grunderna för
den blifvande Bc-villningens fördelning', samt se¬
dan Bevillnings Summan blifvit fastställd , med
i6s6 Den x Juli.
tillämpning af dessa grunder författa förslag till
Bevillningens utgörande. Då det således är af¬
gjordt att alla Tullmedel äro af Bevillnings-Nj-
tur, att allt hvad som bär namn af Bevillning
hör äfven till Bevillnings-Utskottets ensamma
handläggning , och att detta Utskott ovilkorligen
är ålaedt, om ock ingen motion i detta afseende
väcktes , att opåmint vid hvarje Riksdag med
Grunder för Bevillningen inkomma, har Utskot¬
tet trott sig ovilkorligen pligtigt att utan att
stride halla sig efter motionernes innehåll} stad¬
ga grunderna lika så val för Tull-afgitierna, som
för den öfrige Bevillningen. Till grunderna för
Bevillningen hör, enligt Urskottets tanka, att be¬
stämma alla de föremål som med afgift, vare sig
som Tull eller allmän Bevillning , skola helag*
gas, således äfven att bestämma, det för alla va¬
ror, sorn i handel förekomma, skall viss Tull er¬
läggas, Skall nu denna inkomst vinnas , måste
ock alla varor till införsel vara tillåtna. Det
har vid grunderna för den Allmänna Bevillnin¬
gen aldrig blifvit bestridt Bevillnings Utskottet
rättighet att föreslå vissa personer till befrielse
för afgifter eller förhöja dem för andra ; att be¬
fria somliga föremål för Bevillning och öka den
för andra; deraf följer ock, att vid bestämmandet
af Tullen, sorn afgjordt är af Bevillnings Natur,
Utskottet egt rätt att föreslå nedsättning eller
höjning deraf, ja äfven att bestämma, om blott
vissa eller alla varor ,få med Tull beläggas, det
v111 säga, om blott vissa varor eller alla få in-
fortullas.
”Hvad sorn bör tillhöra Ekonomi- och Be¬
svärs-
Den i Juli.
1627
sVärs-Utskottets handläggning* bestämmas i Riks.
Ord. 34. §. endast vara att med anledning af
Väckte motioner anmärka brister i Allmänna
Hushållningen och förändringar deruti, jemte La¬
ga- för densamma, föreslå, tillika med sådana,
som röra Uppfostrings- Och Undervisnirigs-ver»
ken, Fattigvård och landthushållning. Här är
således flir Ekonomi och Besvärs-Utskottet fö»
reskrifven den krets, inom hvilken den bur hand»
la. Frågor om Bevillning ärö der aldrig ftäffl^
da. Ståndets åsigt att anse Tullfrågan sorrt Stats*5
Ekonomisk och således hörande till Ekonomi»
öch Besvärs-Utskottet, har icke delats af Bevil!»
nings-Utskottet, och det i grund af ofvan anför¬
de 6o< §. i Regeringsformen , som bestämmer,
ätt Tull och Bevillning ärt* af lika natur; Be*
villningén borde då äfven anses höra till Stats»
Ekonörnien, efter den är af lika natur med deri
förra.
”För öfrigt kan det vara möjligt, att Be-
villnings-Utskottet kunnat misstaga sig om til¬
lämpningen af de åberopade paragraferne, eme¬
dan man måste medgifva, att de linier, sorn äro
Uppdragna emellan Bevillnings- Och Ekonomi-
Utskottens Befattningar, äro så fina, att en öfver-
hoppning lätt kan ske , och borde sådant aldra»
minst af Eedamöterne uti Ekonomi- och Besvärs-
Utskottet, som sjelft icke är fritt för dylika för»
seelser, så högt beifras.
”Det hör till Svenska Folkets obestridliga
och heligaste rättighet, att ensamt bestämma ej
allenast den beskattning det finner för godt att sig
åtaga, utan ock sättet hvarpå den skall utgå. Den»
Borg. St. Prat. 18230 lil. B. 203, 204,
iGa8
Den i Juli.
na folkets rättighet ligger i Grundlagen förvarad.
Bevill nings-Utskottet tror sig derföre på intet vis
trädt Kongl. Majus höga rätt för nära , då det,
med bibehållande af denna Folkets rättighet, äf¬
ven i bestämmandet af att alla varor skola med
Tull beläggas, och mot detta vilkor få i Riket
införas, dock föreslagit , att Kongl. Maj:t inåtte
uppdragas att i vissa fall och då Rikets fördel
så fordrade, i denna Förtullningsfrihet göra in¬
skränkningar.
”Att Kongl. Majtt sjelf ansett XiandtuIIen
och följaktligen äfven Sjötullen höra endast till
Bevillnings-Utskottets handläggning , bevisas af
ett Kungabref för år 1810 i frågan om Land-
tullarnas upphäfvande.
”Detta vare sagdt i anledning af de anmärk¬
ningar, som emot Bevillnings-Utskottets behörig¬
het att sig ensamt med närvarande fråga befatta,
blifvit gjorda. De öfrige anmärkningarne äro för
flerfalldige att nu kunna besvaras. En återremiss af
Betänkandet med desse anmärkningar skall lemna
Bevillnings-Utskottet ett önskadt tillfälle till nya
upplysningars inhemtande genom öfvervägande
och betraktande af hvad anfördt blifvit. Bevill-
nings-Utskottet har aldrig gjort mine af att vilja
framkomma med ett fullkomligt klanderfritt för¬
slag» utan skall, då det på förhand insett dess bri¬
ster, med nöje emottaga alla anmärkningar som
af upplyste sakkännare kunna göras.’’
Herr Westin: Den värde Ledamot, som
sednast talat, har så kraftigt försvarat Bevillnings¬
utskottets åtgärd att upptaga målet, att jag nästan
i den delen vore färdig att ändra tänkesätt; men,
vid närmare öfvervägande, förblifver jag ando
Dm i Juli.
1629
vid min förra tanka, samt förenar mig med Hr
Egge om afslag å hela Betänkandet och remiss
till Ekonomi-Utskottet, att i laglig ordning utlå¬
ta sig öfver hufvudfrågan.
Herr Huldberg: ''Sedan diskussionen nu mera
fått den form, som den, enligt min förut yttra¬
de mening, endast bort hafva, anser jag mig nu
höra försöka lifligare deltaga deruti. Just den
uppläste §. talar tydligen emot Bevil lnings-Ut-
skottets förfarande , emedan der tydligt står, att
alla frigör om förändringar i Rikets Ekonomiska
Föi fattningar skola i Besvärs- och Ekonomi-Ut¬
skottet upptagas och beredas. Visserligen eger
Bevillnings-Utskottet att uppgöra Tulltax n , och
den må Utskottet gerna för mig uppgjort för allt
hvad som på jorden finnes ; men aldrig kan jag
deraf draga den följd, att detta Utskott eger att
bestämma hvilka varor som få utföras eller icke,
inlöräs eller icke. Mig synes detta så klart och
tydligt, alt man kan taga derpå med händerna.
Hvad det åberopade Konurtga-Brefvel af år 1810
angår, så har det ingen gemenskap med ifråga¬
varande ämne. Annat är att reglera en uppbörd
inom J,ander, upphäfva den för dess manga olä¬
genheter och föreslå en utväg att på annat sätt
hålla Staten skadeslös för den förlorade intraden.
Annat att upphäfva och förändra gällande För¬
fattningar som afhandla våra forhållanden till Ut¬
länningen. Hr Ehinger har sagt, att Utskottet
ej kunnat göra ett infallibelt arbete. Med an¬
ledning häraf skulle jag önskat att Utskottet be¬
gagnat den skyldighet Grundlagarne föreskrifva
och associerat sig Ekonomi-Utskottet till hjelp.
Fyra ögon se mer än två, och troligen hade då
1630
Den 1 Juli.
åtminstone några olägenheter afhjelpts. Något
skäl till återremiss finnér jag icke, utan yrkar af-
slag å Betänkandet, eller i händelse af återre-
miss, åtminstone det uttryckliga förständigande af
Ståndet, att Bevillnings-Utskottet hör i enlighet
med Grundlagen gemensamt med Ekonomi-Ut¬
skottet handlägga detta ärende, och ej längre lita
på egna krafter.’’
Herr Hambreus: Instämmande med Hr Eg¬
ge, får jag, i afseende på Hr Ehingers yttrande,
erinra, att Bevillnings Utskottets Förslag går ut
på ändring uti en af Kongl. Maj:t i Nåder beslu¬
ten Författning, hvarigenom största delen af Ut¬
ländska varor blifvit till införsel förbjuden, och
att denna Föi fattning icke rörer något Bevill-
nings-ärende, utan är af alldeles Ekonomisk natur.
Herr Fornander: Om Ståndet behagar åter¬
remittera målet, är sådant visserligen Grundlags¬
enlig!; och jag har ingenting deremot att på¬
minna. Jag försöker ej, det är ej min pligt, och
det skulle icke gagna, att här försvara Betänkan¬
det emot de gjorde anmärkningar. Hvad Bevill¬
nings-Utskottet in corpore gjort, må det in cor-
pore försvara. Om något af mig skulle tilläggas,
så vore det, att Utskottets afsigter varit rena, och
att det haft i sigte endast Fäderneslandets bästa i
allmänhet , och hvar och en Medborgares isyn¬
nerhet. För något annat hoppas jag ock, att Ut¬
skottet icke misstänkes.
Herr Noréus'. ’’Lika med de flere af Stån¬
dets Ledamöter, sorn yttrat sig i lietta ämne, an¬
ser jag det icke hafva tillhört Bevillnings-Ut¬
skottet, att sträcka sina öfverläggningar till ett
förändradt system för Tull-afgifternas beräkning å
Den i Juli.
1631
alla slags import-varor, och i följd deraf till s5-
dane förändringar uti en betydlig del af Ilandets
ekonomiska ställning Och Närings-förhållanden,
hvilka icke allenast äro af stor inflytelse på det
Allmänna, utan ock uppå vissa Medborgare-klas-
sers enskilta val. Då 53. §. af Regerings-Foi -
men bestämmer gränsorne för Rikets Ständers
Utskotts serskilta ändamål, upptages detta ända¬
mål för Bevillnings-Utskottet vara, att föreslå
’’BevilIningens fördelning;’’ Och 31.'§• af Riks¬
dags Ordningen uttrycker än vidare detta Grund-
lags-stadgande, då deruti föreskrifves, att Bevill-
nings-Utskottet opåmint vid hvarje Riksdag bör
uppgifva de allmänna grunderne för den ”blif¬
vande Eevillningens fördelning.” Jag kan icke
af dessa föreskrifter draga den slutsats , att Be-
villnings-Utskottet eger att vända sin uppmärk¬
samhet till andra föremål, än de som efter all¬
mänt gällande Hushållnings anstalter och bibe-
hållna Näringsförhållanden, kunna blifva föremål
för beskattning. Rubbning och förändring i des¬
sa förhållanden tillhörer det , enligt 34. §. af
Riksdags Ordningen, Allmänna Besvärs- och Eko¬
nomi Utskottet att göra till föremål för sina öf-
verläggningar, med icke någon annan makt för
Riksens Ständer, än att i dessa ämnen besluta
”föreställningar och önskningar, att hos Kongl.
”Maj:t anmälas.’’ Bibehållandet af elessa gränser
för Riksens Ständers Utskotts göromål anser jag
af högsta vigt , och en tillåten eller öfversedd
rubbning skulle snart urarta till afsteg, af stor in¬
flytelse på Medborgerliga rättigheter, utan att den
Högste Vårdaren af desse rättigheter skulle kun¬
na försäkra oxn deras bibehållande. Eger Bevill-
Den I Juli.
ningi-Utskottet rättighet att ingå uti en sådan
profning, endast för att åstadkomma ändring i
Beskattnings-Systemet, och lunna Riksens Stän¬
der såsom sådane upptaga detta Utskotts utlåtan¬
den, så är Kongl. Majit skilj ti ifrån den för Med¬
borgerliga säkerheten vigtiga delen af sin makt,
att åt Enndets Näringar och deras förkofran kun¬
na gifva den rigtning och det hc-stånd, som sä¬
krast leder till Rikets sannskyldiga väl. Om ock¬
så Bevillni ngs-Utskottet ansett sig berättigadt att
till dessa ämnen sträcka sina öfverläggningais bor¬
de man dock icke kunna vänta, att Utskottet skul.
le hänföras ända till den speciela åtgärden, att
uppgöra förslag till en Tulltaxa. Grunderne för
ett förändradt System uti den del af Näringarne,
hvilka genom en utsträckt importrättighet och
förändrade Tullafgifter skulle rubbas uti deras
hitintills bibehållna gång j Verkningarne deraf på
Ilandets allmänna ställning och på Medborger¬
liga förhållanden, inflytelsen uppå Uandets öfriga
Näringar och de samband, som mellan dem fin¬
nas; jemförelsen emellan de skatter, som hitin¬
tills blifvit utgjorde och dem man hade att uti
ett förändradt skick sig förvänta ; betraktandet af
alla de följder, hvilka man kunde hoppas eller
frukta utaf en sådan förändring; med få ord, de
Stats-Ekonomiske åsigterne af ämnet hade också,
med den vidsträcktaste omfattning deraf, bort be¬
gränsa Utskottets nitfulla bemödande. Dessa å-
sigter äro alltid olika för olika Riken. Det ena
uppstiger i välstånd, genom det Prohibitifva Sy¬
stemet, det andra skulle falla derigenom. Eng¬
land har gått till höjden af industri genom det
förra, utan att detsamma, under samma förhopp-,
Den i Juli.
ning, skulle kunna göras allmänt gällande för
Sverige, likasom man icke från Norriges handels¬
frihet bör taga efterdöme , då man bestämmer
Sveriges Näringsförhållanden. Bevillnings-Ut¬
skottet har ansett likhet i Prohibitifva Lagarne
emellan dessa förenade Riken nu mera kunna
ega rum, men vår lyckliga förening med denna
Nation, ehuru i Politiskt afseende stadfästad, är
dock i Stats-Ekonomisk åsigt icke förr utbildad,
än det ena Rikets Näringsförhållanden närmat sig
till det andras, och icke som nu, då Sverige redan
befinnes uppå en uppnådd punkt af oberoende för
dess oundgängligaste behof, och Norrige deremot,
i de fleste afseenden beroende af dess handel,
eller utbytet af dess Produkter emot sådana va¬
ror, af hvilka de hitintills alltid funnits i behof.
Norrige har icke några Fabriker , några uppoff¬
ringar af Staten för deras förkofran äro icke gjor¬
da; någon öfverproduktion af Spanmål har ännu
icke der uppkommit, och de så kallade tärande
Sambälls-Medlernmarne behöfva icke okas , för
att befordra den jemvigt, sorn under ett Lands
fortgående odling och deraf uppkommande nya
Spanrnåls tillgångar alltid bör sökas. Uti Sverige
häfver under nära loo år Fabriks-Systemet, nå¬
gon gång utöfver det rätta förhållandet till andra
Näringar och, jag medgifver äfven, i vissa delar
i strid med svårigheter, i anseende till Handels-
läge och Natur-alster, blifvit med vidt utsträckta
understöd af Staten gynnadt och uppmuntradr, och
har äfven, så vidt det utvecklat sig, såsom för
Landet naturligt, stigit till en verklig höjd. Att
äfventyra desse Fabrikers fall, eller åtminstone
Den | Juli.
betydliga inskränkning, skulle jag anse lika äf-
yentyrligt , som jag skulle anse oriktigt, att an
yända Prohibinf-Sysiemets kraft emot sådana Fa-
brikater, som redan utgörande ett behof för Na¬
tionell, antingen icke, eller icke till den mängd
3-tt behofvet uppfyljes , och icke till den godhet,
Sorn i andra Länder tillverkas, Behöflige och
till bruk tillåtne, Jean deras införsel icke möjligen
förekommas. och för dessa återstår således blott,
3tt efter en noga granskning af deras värde och
beskaffenhet, samt vidsträ. ktare eller inskränktare
förbrukning, så afpassa Tullafgiftérne, att icke för*
spillningen deraf blir mera förmånlig , äp den
yanjiga handelsvinsten på yaran, J)å jag såle¬
des finner, att de Fabrikstillverkningar , hvilka
paan genom nu gällande Prohibitiv Lagar Utan un¬
dantag gnser böra skyddas , vara af många orsa¬
ker skijjaktige, bör jag äfven förklara, att jag icke
under detta skydd vill bibehålla andra, än dem,
livifkas bestånd jag anger förenligt med tillgån¬
gen af en del Råämnen inom Riket, eller ock, i
faU degsa äro främmande, dock under sin föräd¬
ling icke blott inskränkas till vissa Fabriker, utan
tjena till en allmännare gysslosättning och en
mera spridd Penningeförtjenst, och sorn till dag¬
ligt bruk oundgängligen behöfvas , samt således
oberoende af alja utom Riket verkande orsaker
och tillfälligheter böra vara att tillgå, och hvilka
stigit till den höjd, att de antingen redin förmå
uppfylla behofven, eller otvifvelaktig! skola ernå
denna höjd, om deras naturliga utveckling under-
stödjes. Till dessa räknar jag uteslutande Klä¬
des- och Ylle-Fabrikerna, Linne-tillverkningen
Den i Juli.
och äfven Bomulls-väfnaden, den sednare egent¬
ligen af det skäl, att industrien under de sedna¬
re åren synis vånda sig till detta föremål , och
förädlingen af detta, ehuru främmande råämne
redan är och vidsträcktare kan blifva en binäring
för Allmogen och andre hläringsklasser, jemte
det, a't den redan uppfyller många enskifta be¬
hof genom användande af egen arbetsamhet, och
således verkar till en icke obetydlig besparing.
Mina insigter i detta ämne äro alltför inskränk¬
ta, för att kunna vägleda mig till några andra än
dessa allmänna anmärkningar, af hvilka jag icke
annat kan än draga den allmänna slutsats, att
ehuruväl en ändring och inskränkning af det
prohibitifva Systemet är nödvändig , att vid ut¬
stakandet deraf uppmärksamheten å ena sidan bör
fästas på de Fabriker , hvilka kunna anses upp¬
fylla de oundgängligaste behofven, hvilka således
uti ett vigtigt ekonomiskt hänseende sätta JJatio-
nen i en oberoende ställning, och hvilka morn
Fandet ega större delen af sina råämnen ökande
sig i rnon af dess odling och stigande Produk¬
tion, och som igenom lemnad sysslosättning åt
en mängd Arbetare öka konsumtionen af Span-
mål och andra födoämnen, eller utgöra en påräk¬
nad binäring för Allmoge och andra Medborga¬
reklasser, hvilka uti sina hufvudyrken icke finna
tillräcklig utkomst, samt å den andra sidan, å så¬
dana Fabriksvaror och Fux-artiklar, hvilka, ehu¬
ru de kunna umbäras och ehuru behofvet deraf,
utan verkligt lidande, kan inskränkas, dock genom
vanan blifvit till bruk allmänt antagne och som,
dels icke tillverkas inom JAndet , dels icke till
dea mängd och godhet, som motsvarar behofvet,
1636
Den 1 Juli.
och för hvilka ett fortfarande förbud bade i Mo¬
raliskt och Ekonomiskt afseende är skadligt, i det
förra derigenom, att det förleder till brott och
ger vana vid öfverträdelse af gällande .Lagar, un¬
der det att missbruken öppet öfvas, och icke af
Allmänna Opinionen ogillas , och i det sednare
derigenom, att den Tullafgift, som, i mån af va¬
rans värde, beskaffenhet och öfriga omständighe¬
ter, kunde utgöra vilkoret för en lofgifven inför¬
sel, nu stannar hos den, som öfverser förbrytel¬
sen, under det att Tullbevakningens fullkomliga¬
re skick derigenom aflägsnas och en förmodligen
drygare utgift drabbar varan , för att, jemte äf-
ventyret, och den någon gång genom skeende
beslag uppkommande förlusten, verka på dess
dyrhet till skada både för Säljaren och förbru¬
karen och till nytta för ingen annan, än den som
skyddar öfverträdelser. För sådana varor står icke
någon medelväg att finna emellan det strängaste
förbud emot förbrukning och tillåtelse till inför¬
sel, emot väl tnesurerade Tullafgifter. Använ¬
dandet af dessa med flere hufvudgrunder och äf¬
ven deribland det afseende, som bör fästas vid
Handels förhållanden med andra Nationer, och
de fördelar för egna exporter, som igenom Tull-
afgifters reciproka bestämmande kunna uppkom¬
ma, äro, i sin tillämpning och utveckling, af Ad-
ministratif beskaffenhet och kunna icke, med en
rätt tillämpning af Grundlagarne, anses ega sam¬
manhang med Nationens frihet att sig sjelf be¬
skatta. Man har anfört, att Kongl. Maja till Stän¬
derna öfverlemnat Regleringen af Eandttullen och
att Bevillnings-Utskottet behandlat frågan derom,
och såsom ett iBeskattningsmål öfverlemnat den
Den i Juli.
1637
lill Sländernes pröfning. Jag tnedgifver detta
förhållande, men finner det ej kunna sältas i lik¬
het med det nu ifrågavarande. Frågan var ic¬
ke då om någon rubbning i Närings-förhållan-
den, den innefattade egentligen icke annat, än
en förändring i utgörande af den Stals-intrad ,
som genom iLandt-tulls-inrättningen påräknades ,
under det att en sådan förändring beredde en
gifven större frihet och fördel åt den inhemska
Produktionen, utan att i något afseende kunna an¬
ses menlig för någon Medborgare-klass, hvadan ock
sjelfva frågan eller Beslutet om Landttullarnes
upphörande åtminstone af AllmännaOpinionen var
afgjord, innan Statens ersättning för Tull-afgif»
terne, såsom en följd deraf bestämdes. — Af
hvad jag nu anfört hoppas jag den slutsats otvun¬
get följa, att Bevillnings-Utskoitet icke bort be¬
fatta sig med bestämmande af TuII-afgifterne för
Bikels importer; Och då jag anhåller om återre-
rniss af ämnet till nämnde Utskott, kan jag icke
annat än dermed förena den begäran, att Högt.
Ståndet äfven ville meddela Remiss till Allmän¬
na Besvärs- och Ekonomi-Utskottet , på det att
denna vigtiga fråga måtte återföras till en Grund-
lags-enlig behandling och Kongl. Maj:t bibehål¬
las vid sin makt, att vårda allmänt väl, och till¬
se att ingen Medborgare för när sker.”
Herr Ehinger; Att Kongl. Maj:ts Nådiga
Bref af år 1810 uti betydlig mån stärkt Bevill.
nings-Utskotlet i den tanka, alt förevarande mål
hört till detta Utskotts behandling, det erkän»
ner jag. Jag vet icke hvarför Ekonomi-Utskot¬
tet, som har sin gräns utstakad inom Rikets alU
manna hushållning, skulle taga del i ett mål ,
Deri i Juli.
som rörer Rikets förhållande till främmande Na¬
tioner i afseende på Varu-införseln. Bevillning».
Utskottet har trott sig icke träda Kongl. Majas
höga rätt för nära , då åt Kongl. Maj:t uppdra¬
ges, att i vissa fall göra undantag från den all¬
männa Stadgan; och Utskottet har ansett det va¬
ra bättre, att först upprätta bestämda Bagar, och
sedermera meddela dem åt Styrelsen, än alt helt
orh hållet lemna åt Styrelsens godtycke en så
vigtig gren af beskattningen. Jag har medgift
vit, att Bevillnings-Utskotiets arbete ej kunnat
blifva fullkomligt och klanderfritt ; men deraf
följer ingalunda, att Utskottet skall hafva bort
rådföra sig med Ekonomi-Utskottet; ty Riksens
Ständer sjelfve kunna misstaga sig, och deras
egne åtgärder kunna blifva underkastade klander.
Herr Ullberg: I detta vigiiga ämne före¬
nar jag mig hufvudsakligen med Hrr Lindström,
M. , Noreus och de flere Ledamöter, som så
grundligt vederlagt Betänkandet. Hvad åter an¬
går behandlings-sättet, så vore det visserligen ,
i anledning af öfverläggningen , rättast, att, en¬
ligt Hrr Egges och Huldbergs Yrkanden , afslå
Betänkandet; men, då Trenne Stånd förut åter¬
remitterat målet och det Fjerde således i alla fall
måste i denna del vara underkastadt deras Be¬
slut, hemställer jag, om icke Proposition må gö¬
ras, att, ined ogillande af Utskottets grunder,
målet i hela sin vidd återremitteras till Bevill-
nings-Utskottet med förständigande till detsamma,
att ofelbart i förening med Ekonomi-Utskottet
afgifva ett förnyadt Utlåtande.
Häruti instämde Herrar Aspelin, Rydberg,
Den i Juli.
Nardus, Cederborg, Langenberg , Winbladh och
mänga andra Ståndets Ledamöter.
Herr Santesson t Kongl. Maj.'ts af Hr Ehinger
åberopade Nådiga Bref den 7:de Mars 1810, har
förklarat frågan om Landt-tullarnes upphörande
vara ett B<?villnings-mål endast i så måtto, som
Landttulls-afgifternes bestämmande tillhört Rik¬
sens Ständer, och Landt-tullarne icke kunnat
upphöra, utan att annan Bevillning sattes i stäl¬
let för de genom denna Inrättning påräknade in¬
komster. Ständernes åtgärd i frågan om sjelfva
Landt - tulls-inrättningen förbereddes både vid
1809 och 1810 årens samt vid 1812 års Riksdag af
Ekonomi-Utskottet; och endast frågan om afgif-
terne behandlades af Bevilinings-Utskottet. Så¬
ledes tror jag något stöd icke kunna af 1810 års
Kongl. Bref hemtas för Bevillnings-Utskottets en¬
samma behandling af ifrågavarande mål.
Herr Ekelund: Frågan i detta mål Synes
vara, huruvida man här i Landet hädanefter
skall lå spinna, sy, tillverka Skor o. s. v., el¬
ler om man skall underkastas beskattning till Ut-
ländningen för sådana arbeten. Det måtte vara
utom allt tvifvel, att en dylik fråga hörer till
Rikets allmänna Husbållnings-mål, hvilka, en¬
ligt Sgtde §:n R. F. och 34 §. R. O., kunna
hos Ständerne och deras Ekonomi-Utskott upp¬
tagas, men om hvilka Kongl. Maj:t ensam eger
i Nåder besluta. Med Hr Ullberg förenar jag
mig således.
Herr Bjuhr: Åberopande hvad flere vär¬
de Ledamöter anfört 1 sjelfva saken, ville jag,
angående Propositionens inrättande, helst före¬
na mig med Hrr Egge och Huldberg; men jag
1640
Den 1 Juli.
har ej heller något att påminnna vid Hr Ull¬
bergs förslag.
Herr Lundman : Dä så manga Ledamöter
nied vidsträckta kunskaper redan yttrat sig, är det
för mig nog, att tillkännagifva mitt ogillande af
Betänkandet och förena mig med Hrr Lindström,
M., Noréus och Cederborg 3 men jag kan icke
dölja, att jag funnit detta Betänkande bereda Ut-
Jändningens fördel till den grad, att, om någon
främmande Nation fått sådan fordel sig erbjuden
emot betalning, den säkerligen skulle gerna der¬
för hafva utgifvit betydliga summor. — I afse¬
ende på Propositionen instämmer jag med Hr
Ullberg.
Herr Limnelius 1 Af de vid Betänkandet
bifogade Protokolls-Utdrag kan inhämtas inin
i Utskottet yttrade serskilda tanka, att målet ic¬
ke bort af Bevillnings-Utskottet ensamt uppta¬
gas; och med tillfredsställelse har jag erfarit, att
denna tanka delas af Ståndets fleste Ledamöter ,
med hvilka jag ock för öfrigt förenar mig.
Herr Ståhle : ’’jVIin föresats är och har va¬
rit, att sparsamt belasta Högtärade Ståndets Proto¬
koll med yttranden ; Jag hade derför ämnat un¬
der denna öfverläggning iakttaga tystnad; men
då jag erfarit, att flere värde Talare missförstått
eller oriktigt fattat innehållet af Höglofl. Bevill-
nings Utskottets Betänkande om grunderna för
den blifvande Tull-bevillningen; och i anled¬
ning deraf velat förvandla detta högst vigtiga be-
skattnings-ärende till ett Ekonomiskt önskningsmål,
så har jag af min pligt, som Representant och
såsom Ledamot både af Bevillnings Utskottet och
af den Afdelning inom berörde Utskott, som ut-
Den i Juli.
16 41
arbetat grunderna för ifrågavarande Betänkande,
blifvit uppmanad, att så vidt jag förmår före¬
bygga, att Svenska Folkets urgamla och dyrbara
rättighet: att sig sjelf beskatta ej blir för¬
vandlad till ett Ekonomiskt önskningsmål, och
att den förvillelse, som uppstått om Betänkandets
syftemål., varder skingrad, — Af alla Lagstift-
ningens föremål lärer ej något vara svårare el¬
ler mera granhaga , än Beskattnings-Lagars upp¬
görande, emedan om de oriktigt och orättvist
fördela Medborgare emellan Siats-bidragen, göra
de e't ingrepp i den af Giund-Lagarne helgade
egande rätten. — Detta har Bevillnmgs-Utskot-
tet med bekymmer insett , och af erfarenheten
ofta besannats, hvarför Utskottet, för egen till¬
fredsställelse, inom sig afFattat och uppgjort till
ledning för dess afgifna förslag ett sådant sy¬
stem. — Att grund-idéen är ett tillstånd af na¬
turlig rättighet i Handels förhållande, satt istäl¬
let for artificielt systern af Förbud: Det vill
säga: Friheten ansedd princip , samt Förbud
eller Modifikationer såsom undantag, då dere¬
mot i sakernas nu varande skick Förbud synes
vara principen och Friheten ett undantag. —
Med denna grund-ide inenar således Utskottet
icke , att ej något skulle kunna förbjudas eller
genom hög Tull-afgift utestängas, utan har tyd¬
ligen uttryckt, att det förra eller förbjuda är
Kongl. Maj;ts Höga Rätt, såsom tillhörande Sty¬
relse-kraften i Staten; och det sednare eller ge¬
nom hög Tullafgift utestänga sådana varor, som
här i landet alstras till erforderlig myckenhet el¬
ler kunna umbäras , innefattas i den föreslagna
Tulltaxan; Utskottet har ansett det vara öfver-
1642 Den i JulL
ensstämmande med den fria beskattnings rätten!
och naturligare, att förutsätta allting tillåtet till
införsel emot tull i vissa proportioner, då Rege¬
ringen förblifver obehindrad att göra nödiga Fö r-
bud eller inskränkningar, hellre än att älgå från
en uppgjord lista å en mängd förbudna varor,
för att sedermera efter behag frigifva den ena
eller andra, utan att derå af Riksens Ständer
blifvit fastställd Tull-afgift. — I förra fallet, då
efter princip allt anses tillåtligf, bl ef ve inskränk¬
ningen en följd af den allmänna nyttans kraf ,
i det sednare åter,- eller då allt efter princip är
förbudet, kunde vissa artiklars frigifvelse lättligen
urärta till enskild mans nytta; Det förra bör
följaktligen icke kallas ett obegränsadf frihets-,
utan ett förtullnings-system, ämnadt att i Vissä
fall medföra sjelfva prohibitionens resultatet, det
sednare är ett Förbuds- och Licens-system, men
som erfarenheten , ty värr, har visat ofta nog
kunna frambringa alla den obegränsade frihetens
befarade skadliga verkningar, hvarå jag ej denna
gången vill blotta taflan af kända exempel. ■
Sedan jag framställt grunderna för min öfverty¬
gelse, torde flere med mig finna, att ifrågava¬
rande ämne, hvilket af flera Riks-Stånd blifvit
till Bevillnings-Utskotiet remitteradt, rättligen
och 1 det skick det uti Utskottets Betänkande är
framlagdt, utgör en verklig Bevillnings-fråga, och
att Bevillnings-Utskottet fika litet behöft råd¬
pläga med ett annat Utskott angående grunder-
ne för denna Tull-bevillning, som rörande grun*
derne för Allmänna Bevillningen, Uti hvilken
sednare är stadgad Bevillnings-afgift för bruker
af
Dm I JuH. 1643
af Kaffé , The, Vin eller andra tillåtna utländ¬
ska drycker, Siden till tapeter , möhler och klä¬
der, samt Möbler afMuhogeny och andra utländ*
ska brädatag. <— Ofver denna Bevillnihgs-arti»
kel är aldrig Besvärs- och Ekonomi-Utskottet
hördt, eller dess Utlåtande af Riksens Ständer
ansedt nödvändigt. Och det rimmar sig der¬
för icke hvarken med hvad som förut varit öf-
ligt eller med Grund-Lagame, att berörde Ut¬
skott skall taga mera befattning med Tull-inför¬
sels, än med förbruknings-rätts BevillningS-afgif-
ten å förenämnde med flera varor. — Båda des¬
sa slags afgifier äro efter 60. §. i Regerings-for-
nien Bevillning, och böra så till grunder, som
fördelning af Bevillnings-Utskottet föreslås , och
af Riksens Ständer fastställas , utan att i önsk-
nings-väg underställas Kongl. Majtts Nådiga
pröfning. — Men Kongl. Majus höga rätt är 3
att föibjuda så val införseln, som bruket af ut¬
ländska varor, och då försvinner Bevillnings-af-
giften, så väl för införseln, som för bruket af
slika varor. — Bevillnings Utskottet har derför i
den föreslagna Tulltaxan ej kuunat eller bort
annat, än anse alla varor underkastade Tull-be-
villning, utan att deröfver rådpläga med Besvärs-
Och Ekonomi-Utskottet, som likaså litet, som
Bevillnings-Utskottet, kan inse eller uppgifva
hvad Kongl. Maj:t i Nåder täckes tillåta eller
förbjuda. — Ar denna åsigt i ämnet oriktig, så
har Bevillnings-Utskottet dertill blifvit förledd
af Riksens Ständers så vid denna , som de före¬
gående Riksdagarne fattade beslut, att utan Be¬
svärs- och Ekonomi-Utskottets hörande, på Be-
Borg. St. Prof. 1823, lil, 11, 5105, 506.
1644
Den i Juli.
villnings-Utskottets förslag , fastställa Bevillning*,
afgift för bruket af utländska varor. — Slutli¬
gen, och hvad den an märkning angar, att ej Stä-
dernes Tolag och Konvoj afgift är omnämnd i
Betänkandet , så utgöra dessa medel < j Bevill¬
ning, utan utgå efter serskilte Författningar, och
hafva derför ej blifvit i grunderne för Tull-Be-
villningen omnämnde. — Hvad för öfrigt blif¬
vit fernot Betänkandet anmärkt, får jag tillfälle att
gemensamt med Bevillnings-Utskottet besvara,
dit jag påstår Betänkandet med dervid gjorde
anmärkningar matte blifva äterremitteradt, och
bestrider påståendet om Betänkandets remitteran¬
de till Besvärs och Ekonomi-Utskottet, såsom
till formen stridande emot stadgadt bruk , och
till principen emot Biksdags-Ordningen.”
Häruti instämde Herrar Beckman och Da¬
nielson.
Herr Huldt åberopade sin emot Utskottets
Förslag yitrade serskilda tanka, intagen i Utskol-
tets Protokolls-Utdrag.
Herr Cronius'. De många välgrundade an¬
märkningar, som emot Betänkandet blifvit gjor¬
da, lemna för mig icke något öfrigt att tillägga,
Jag förenar mig med Hrr Hagander, Winberg ,
Ekelund och Lindström M., samt yrkar äfven å-
terremiss.
Herr Falkman: Jag förenar mig med Hrr
"Winberg och Lindström, M.,. anser Utskotrets
förslag vara Riks-förderfligt och ledande till Fa-
brikernes fullkomliga undergång; samt anhåller
om en sådan Proposition , som Hr Ullberg till¬
styrkt.
Dtn i Juli.
I64S
Herrar Hjertström, Montan, Ekstrand dch fle¬
re Instämde häruti.
Herr Bagge: Bevillnings-Utskottet här, i
öfverensstämmelse med (Grundlagen, inkommit
med ifrågavarande Betänkande, såsdm irinefattan*
de grunderne förden delaf Bevillningeh , hvar¬
om detsamma handlar. Betänkandet är således
föranledt meta af Grundlagens ovilkörligä bud ,
att Utskottet bör opåmint uppgöra grundernö för
Bevillningen, än af de till Utskottet rémittferä-
de motioner. Örn Utskottet icke egde fånighet
ätt föreslå Tull-taxa, så inser jag icke ^ hvarför
någon enda motion i det ämnet blifvit dit öfver-
lemnad. Tillkommer sådant EkonOrni-UtSkottöt,
Så har BeVillnings-Utsköttet icke något dermed
att skaffa. Tillkommer det åter, Såsom jag tror*
Bevillnings-Uiskotiet ■, så eger Ekohömi-Utskot-
tet icke att dermed taga befattning. Hessa Ut¬
skott kuöha ej i denna del komma i någon beröring
fined hvarandra. Det måtte för öfrigt värä li«
ka förhållande med Tull-taxan, som med PoSt-
taxan j hvilken sednare blifvit vid alla Biksdå-
gar af BeVillnings-Utsköttet, utan Ekonömi-tJt-
Skottets biträde, upprättad, jag förenar mig med
H rr Ehinger oell Ståhle, samt bestrider ali an¬
nan Remiss, än en Aterremiss till Bevillnings-
Uläköttet, hvarifrån Betänkandet utgått*
Hefr Lagerstrand". Tull-taxan är något helt
annat, än frågan örn Närittgarnes bcsiånd eller
Undergräfvandé. Annat är, att föreslå hvilka va¬
ror ihågä till införsel tillåtas, och annat att derå
bestämma Tull-afgifterne. Det förra tillhörer ,
såsotti önsknings-mål, Ekonomi-Utskottet; det
Sednare, såsom Bevillnings-mål, Bevillnings-Ut-
1646
Dm l Juli,
skottet. Jag anhåller således, att Betänkandet
må förkastas.
Herr Sagge : Grundlagen föreskrifver , att
ett Betänkande skall antagas, förkastas eller åter¬
remitteras. Således tror jag icke Ståndet kunna
fatta något annat Beslut, än ettdera af dessa. Ett
ytterligare skäl för Ständernes rättighet, att sjelfve
uppgöra Tull-taxan , är det, att, om eljest Kongl.
Majit i Nåder täcktes förbjuda införsel af alla
i Taxan uppräknade varor, förlorade ock Staten
derigenom all Bevillning af inkommande Sjö-tull.
Flere hördes begära Proposition.
Ofverläggningen förklarades slutad ; Och Hr
Talmannen anförde, att, dåde fleste Ståndets Te»
damöter gjort anmärkningar emot Betänkandet,
en del med begäran om afslagderå, men en an¬
nan del med tillstyrkande af Eterremiss , och upp-
drag åt Bevillnings-Uiskottet, att gemensamt med
Ekonomi-Utskottet behandla målet i de delar,
detsamma jemväl ansetts tillhöra dess pröfning ,
ville Herr Talmannen, enär han trott sig för¬
märka , att den sednare meningen varit allmän¬
nast rådande, framställa den Proposition: att Be¬
tänkandet må till Bevillnings-Utskottet återremit¬
teras med de dervid gjorde anmärkningar, och
med förklarande af Ståndet, att Bevillnings-Ut¬
skottet bör , enligt de från Ståndet erhåilne re¬
misser, gemensamt roed Allmänna Besvärs-och
Ekonomi-Utskottet afgifva ett förnyadt Utlåtan¬
de i målet, så vidt det angår förbud eller tillå¬
telse för import eller export af varor.
Flere Ledamöter yttrade sitt bifall till Pro¬
positionens inrättande på detta sätt.
Herr Stahle: Emot en sådan Proposition
Den i Juli.
164 f
anmäler jag min reservation. Jag upprepar än
en gång, att Svenska Folkets beskattnings-rätt al¬
drig bör utgöra något önsknings-rnål, men att
densamma skulle dertill förvandlas örn Ekono-
mi-Uiskotlet ansäges berättigadt, att med ett så«
dant inål, som detta, taga befattning.
Häruti instämde Herrar Ehinger, Bechman,
Bagge och Danielson.
Härefter, och då Ståndets öfrige Ledamöter
icke hade något emot Propositionens lydelse att
anmärka, framställdes densamma af Hr Talman¬
nen, sådan den här förut finnes intagen, samt be¬
svarades med Ja, blandadt med Nej; Och, sorn
votering icke äskades, ansågs Propositionen bi-
fallen.
Herrar Ståhle, Bagge, Ehinger , Bechman
och Danielson anmälte sin reservation,
Herr fVestin tillkännagaf sin reservation der¬
emot, att Betänkandet icke blifvit afslaget och
målet remitteradt endast till Ekonomi-Utskottet.
Herr Ståhle anmärkte, att denna Hr We¬
stins reservation ådagalägger hvem som vårdar
Svenska Folkets i Grundlagen förbehållne Sjelf-
beskattnings-rätt.
Plenum slutades kl. 2 e. m.
In Fidem
Clas Arvedson.
i64|
Den % Juli,
Plenum kl, g f. m.
§. I,
följande ankprtjna Protokolls-Utdrag af den 2^
och 28 sisth Juni samt d, 1 dennes upplästes :
från Uöglofl. Ridderskap,et och Adeln , innehållan¬
de bifall till Bag- och Ekonomi-Utskottens Ber
tänkande If:r 55: från Högv. Preste-Ståndet med
bifall till Konstitutions - Utskottets Betänkande
N:r 33, roen återrerniss å Ekonpmi-Utskottets N:r
106 i samt från Hederv. Bonde- Ståndet, roed ttn*
derrättelse j att Ståndet godkant Konstitutions¬
utskottets Grundlags-ändrings förslag i Memoria¬
len N:r 26, och 27. att hvila till nästa Biksdag ;
lågt tjll Handlingarne Lag'?Utskottats Utlåtanden
TBr 98, 99, 100,; men förkastat Ekqnorol-Ut-
skottets N:r 56.
Uades, till Handlingarne.
§• 8-
Ståndets Besvärs-Utskott hade aflena nät ne¬
danstående Protokolls-Utdrag:
I. ”Utdrag af Protokollet hos 'Vddlofl- Borgar
re-Ståndets Be*.plirs*Utsko,tt d. 4 Juni 18-3..
”S. I). Föredrogs ä uppläs,tes. och öfvervar.
gades ?tt ifrån Vällofh Ståndet remitteradt Me¬
morial af Herr Grosshandlaren Prytz, med hem¬
ställan, att Vällofl. Ståndet ville hps. Kongl.
Majit i underdånighet anhålla , det underhand-,
lingar matte öppnas fcjr afslutande af Handel^--
Den * Juli.
förbund emellan Sverige samt Spanien och Por¬
tugal ; I hvilket afseende Herr Pryiz hufvud¬
sakligen anfört: Att Spanska och Portugisiska
Nationerne, efter den förändring deras Hushålls-
system undergått, sannolikt önska sig en friare
kommunikation, än hittills, noed andra länder,
och framför allt med deni, från hvilka de kun¬
na påräkna sina hufvudsakjigaste förnödenheter :
Att deribland isynnerhet vöre de för deras
Skeppsfart behöflige Rudimaterier, sam, lika med
Nordens produkter i allmänhet, af dem med
begärlighet emottagas: Att Sverige har många
artiklar till afsättning i Spanien och Portugal ;
Att med afseende på dessa länders egen ställning
tiden nu syntes vara inne, att med dem sluta
förmånliga handels-förhund och att, utom de för¬
delar, som förmodades kunna beredas Svenska
Fartyg i Spanska och Portugisiska hamnar ge¬
nom lindring i deras umgälder derstädes, samt
en sålunda [ättad afsättning å de förnödenheter,
Sverige dem tillförer, Svenska Sjöfarten äfven
skulle vinna , genom ökadt tillfälle till frak¬
ters erhållande mellan desse hamnar och an^
dre orter.
’ A ena sidan delade Utskottet Motionärens
omdöme öfver de förmåner , Svenska handeln
kunde vänta af ett på billiga vilkor slutadt han-
dels-förbund med ifrågakomna Riken ; men å
andra sidan var Utskottet icke mindre öfverty-
gadt, att de af Herr Prytz anförde omständighe¬
ter och förhållanden, så vidt de till detta än¬
damål bidraga, ej undgå den Nådiga uppmärk¬
samhet och omvårdnad, hvarmed Kongl. Majit
iakttager alla tillfällen , att befordra handelns
Den t Juli.
trefnad och lif. Utskottet, sorn härvid, bland
andra Nådiga vedermälen deraf, erinrade sig den
fördelaktiga förändring, Svenska Salt-lastande
Skeppen i Spanien icke längesedan genom Kongl.
Majtts Höga bemedling vunnit uti den der utgå¬
ende så kallade Tonnelage-afgift , ansåg för sin
del lämpligt och tillfyllest görande, om Vällofl.
Ståndet, med underdånig anmälan af Herr Prytz’s
Motion, skulle deraf hemta anledning, att, un¬
der betygande af Ståndets underdåniga erkänsla
och tacksamhet för ofvannärnnde Rikets handel
tillskyndade förmån, i underdånighet utbedja sig
Kongl. Maj;ts fortfarande Nådiga omvårdnad och
hägn för Sveriges Sjöfart och Handel, så vigtig
för en stor del af Borgare-Ståndets Medlemmar,
och i närvarande tid bragt till så stort behof att
med sorgfällighet begagna hvarje omständighet ,
Sorn kan till dess fördel sig erbjuda.
5,Hvilket dock Vällofl, Ståndets pröfning värd*
eamligen underställes.
"Ex Protocollo
J. S. RoUn."
äS. ”Utdrag af Protokollet hos Vällofl. Borga¬
re-Ståndets Besvärs-Utskott den 4 Juni
1823.
’’S. I). I ett sammanhang föredrogos arne
till Utskottet remitterade Memorial, det ena af
H err Rådman Fornander angående Knnsuls-he-
stallningameg indragande, och det andra af Herr
Grosshandlaren ,Pry<z om Konsulad-afgifternas
bestämmande och kungörande.
■”Memorialen upplästes , jemte Protokollet öf«
Den t Juli.
ver den hos Vällofl. Ståndet den i sistlidne
Mars , i anledning af Hr Fornandevs Memorial
förefallne Diskussion; Och fann Utskottet Me¬
morialens ändamål innefattas uti följande fyra
punkter, nemligen:
”1:0 Att Svenska och Norrske Konsuls-Be»
”ställningarne på Utrikes Orter måtte för fram¬
tiden upphöra;’’ Hvilket förslag, hvarifrån Kon-
sulerne på Barbariska kusterne sedermera genom
muntligt anförande blifvit undantagne , Hr For¬
nander grundat på uppställd jemförelse emellan
hvad Konsulerne hafva sig ålagdt och hvad han
tror dem uträtta , s.imt på den af Hr Fornander
derifrån härledde slutföljd, att afs gten med de
inrättade Konsuls-Embelen icke blifver uppfylld,
men Handel och Sjöfart likväl med betydliga af-
gifter till deni besvärad; O h förmenar Herr
Fornander, att om Kongl. Majit på något ställe
fu nne nödigt en Konsul förordna , vöre det i
högsta måtto nyttigt, att dertill begagna ett på
den orten väl ansedt Handelshus, hvars infly¬
tande till Svenska handelns förmån skulle kunna
påräknas utan all betalning.
■”Vid öfvervägande af denna Motion, tilli¬
ka med hvad deremot till Vällofl. Ståndets Pro.
tokoll af åtskillige Herrar Ledamöter blifvit an-
fördt, bedömde Utskottet Konsulernes gagnelig¬
het och nytta till handelns tjenst , icke efter de
försummelser och missbruk , hvilka i Sysslans
Utöfning stundom torde inträffa och dem en hvar,
sorn deraf lider, har frihet öfverklaga, rnen efter
beskaffenheten och ändamålet af det tjenstebiträ¬
de, man eger rättighet utaf desse Embetsman
fordra ; Och Utskottet an.såg sig då destomindre
JR en 2 Juli.
hafva skäl § Motionen tillstyrka bifall, som, ens
ligt Fbrfjttningarne, ingen ledig Konsuls-beställ-
ning återbesattes, innan vederbörande blifvit lior-,
de, hvarigenom behofvet eller umbärligheten af
Sysslan följaktligen vid hvarje serskilt tillfälle
kommer att undersökas och utredas.
”2:0 Att Konsulad-AlgifIerr>e på en eller
”annan Handelsplats böra i någon mån nedsät¬
tas;” Hvilket Hr Prytz ansett instämmande med
Sjöfartens närvarande syåra belägenhet, som skall
göra desse , under lyckligare Konjunkturer be->
stämde, afgifter serdeles tryckande,
""Men då Konsulad-afgifterne äro olika på
olika orter, och Motionären, som inskränkt sitt
Förslag till blott en eller annan Handels plats ,
icke utmärkt, hvarest eller i hvad måtto än¬
dring och minskning uti deras belopp anses be¬
höflig och billig; Så fann Utskottet sig sakna
anledning till närmare öfvervägande häraf och
kunde vid sådant förhållande ej heller gifva nå¬
gon tillstyrkan å Motionen i denna del.
”3:0 Att deri af Kongl, Kommers-Gollegi*
’um, genom utfärdadt Cirkulär, bestämda Hösen,
’’En R:dr Hamburger lianko , för hvarje sådant
”bevis, sorn Konsuler , i följd af Kongl, Majrts
”förnyade Seglations-Ordning d, i 2 Februari 1820,
böra Skeppare meddela, mätte upphöra, och i stal—
”let någon viss, betydligen nedsatt afgift tiller-,
,?kännas Konsuln, } ett för allt, för hela den åt-
”gärd, som enligt Seglatinns-Ordningen honom, i
”afseende på Certifikaters utfärdande för Svenska
”Skeppare, åligger.”
”Hvad detta angick, så kunde Utskottet val
icke anse ofvanberörde Lösen , Eli R:dr Hamb.
I)tn 2 Juli.
Banko» Vara i sig sjelf för hög för den befattning,
sorn är fqrenad med en Konsuls skyldighet att medi
dela Skeppare de föreskrifqa bevis; Men då Kon-
suter, enligt hvad anfördt blifvit, äro i tillfälle
Qoh stundom skola tillåta sig, att i stället för ett
enda bevis» fiodela sitt intygande uti flera, och,
genom sådan misstydning, den stadgade Lösen,
s.kulle kunna uppstegfas pch göras, kännbar myc¬
ket utöfver hvad med Konsulns verkliga rättigi
het synes instämma; §å fann Htskottet skäligt
tillstyrka Vallöf!. Ståndet en underdånig anhållan
hos Kongl. Majit, det Konsulers rättighet till ii
(rågaställde , nu gällande Lösen mätte genom
yederbörligt kungörande erhålla den närmare För¬
klaring i att Konsul , emot denna Lösen , skall
Yttra pligtig innefatta uti ett enda bevis allt det
intygande, sorn efter beskaffenheten och ändamål
let, samt med bibehållande af redlighet och stad¬
gad ordning, lämpligen kan sålunda förenas , men
flin annorlunda förfmes, ändock bör med Lösen
såsom för blott ett bevis sig åtnöja, vid det äf¬
ventyr, derest mera uppbäres, sorn genom Kongl.
Majits , uppå Iforgare-Siåndets underdåniga atti
hållan, meddelte Nådiga Utslag af den 4 Novem¬
ber a 8.18, blifvit för obehörig KonsuladiUpphörd
bestämdt;
''och 4:0 Att för de Handlande måtte gö-
”ras allmänt bekant, på hvilka platser Ko.ngl. Majds.
'■'Konsuler äro berättigade till Kon8.ulad-afgift af
'■'Svenska Skepp och till hvad samma afgift sig
"belöper,
"Till stöd för Memorialet i denna del hade
Hr Pry tz anfort, att de Författningar, enligt hvil¬
ka Konsulad-afgifterne utgå , böra vara bestämdt
1654
JD«n 2 Juli.
och tillförlitligen kände, till förhindrande, dels
af godtycklig tillämpning hos den Tjensteman ,
hvars rätt derunder heror, hvarpå exempel icke
skola saknas, oell dels af Kedares förlust genom
en oredlig Skeppare , som kunde begagna tillfäl¬
let , att till sin fordel påföra högre Konsulad-
afgifier, än han verkligen betalt. Och sorn Ut-
skottet godkände principen i detta skäl, saint de
för Konsulerne utfärdade Diplomer och Instruk¬
tioner, hvilka* innehålla , om och i hvad mån
Konsulad-afgift må uppbäras, svårligen kunna för
alla betalningsskyldige vara kända till efterrättel¬
se; Så beslöt Utskottet vördsamt hemställa, om
icke Vällofl. Ståndet täckes hos Kongl. Maj:t i
Underdånighet anhålla, det vederbörande mätte
anbefallas, att sammandraga och till allmän kän¬
nedom befordra alla ds nu gällande serskilta
Stadganden och föreskrifter, som bestämma, hvar-
äst och till hvad belopp Svenska och Norrska
Konsuler och vice Konsuler äro till Konsulad-
afgift af Svenska Skepp berättigade, äfvensom att
för framtiden, så ofta någon förändring uti Kon-
sulad-afgifterne på den ena eller andra orten
vidtages , ett lika kungörande derom må få ega
rum.
’ Ex Protocollo
J. *S. Rolén.'’
3. "'Utdrag af Protokollet hos Vällofl. Borgare-
Ståndets Besvärs-Utskolt den 4 Juni 1823.
”S. D. Uti Memorial, som blifvit till Ut¬
skottet remitteradt, hade Hr Brukspatron Beck¬
man fästat Vällofl. Ståndets uppmärksamhet vid
nyttan och värdet af den samling Svenska Sjö*
Den i Juli. i 6 5 5
kartor, benämnd Sveriges Sjö»Atlas , som utaf
Hr Contre-Amiralen af Klint utgifves, samt på
de anledningar , Hr Beckman ansett Vällofl.
Ståndet ega och höra omfatta, att bidraga till XIt-
gifvarens skadeslöshållande för berörde Arbete,
på det att detsamma icke, i brist af tillgångar
till understöd från Statens sida, matte till Ut¬
länningen föryttras, hvarom fråga redan skulle
hafva uppstått.
’’Sedan Hr Beckman , ,i anledning af Ut.
skottets anmodan, såsom Protokollet för den 10
sisth April innehåller, meddelat Utskottet åtskil-
lige närmare upplysningar i detta ämne; Så före¬
togs ärendet nu till öfverläggning; Och ehuru
Utskottet, som genom Hr Beckmans försorg
haft del af ifrågaställde Karte-Verk, icke tveka¬
de i det omdöme, att dess utgifvande är i hög
grad förtjenstfullt samt för Handlande och Sjöfaran*
de obestridligen nyttigt, och Utskottet äfven, li¬
ka med Motionären, önskade, att Hr Contre-Ami¬
ralen af Klint, för den uppoffring och möda han
derå användt , ej måtte sakna belöning eller åt¬
minstone ersättning, kunde Utskottet likväl icke
utfinna någon lämplig utväg för Borgare-Ståndet,
alt dertill bidraga , serdeles då, enligt Hr Beck¬
mans uppgift, Uösningssumman för Karte-samlin-
gen blifvit bestämd till det dryga beloppet af
5000 U. Sterling. Att åter bedöma, om och
i hvad mån Verket , betraktadt såsom ett Natio¬
nal Arbete , är för hela Biker af värde och må
böra af Staten , utöfver hvad redan skett , under¬
stödjas, fann Utskottet hvarken tillhöra dess be¬
fattning eller ingå i Motionens syftemålJ Och då
Utskottet derför ej eller borde uppehålla Må*
3656
JöeH a Juli.
let med inhemtahde af närmare och tillförlitliga
upplysningar om de anslag, Staten Hitintills för
arbetet bestått , så stannade Utskottet i det Utlå¬
tande, att Utskottet för dess del ej kunde å Hr
Beckmans Memörial tillstyrka afseende. Hvilket
genom Utdrag af Protokollet skulle Vällofl, Stån¬
dets pröfning vördsamt underställa».
s Éx Protocollö
J. S. Rolén.’’
Föfedrögös och ladeé på Bordet*
§; 3*
Upplästes följande :
”Ar 1823 den i Juli Sammanträdde deri
Nämnd, som eger att dömrna, huruvida Högste
D omstolens samtlige Ledamöter gjort sig föftjen-
te att i deras vigliga kall bibehållas , då öfvet
följande proposition röstades:
”Den, söm anser omröstning böra, på dfet
i 103. §4 Regeringsformen föréskrifnä Sätt, an*,
ställas, till uteslutande af någon bland Högste
Domstolens Ledamöter, skrifver ja; Den det ej
vill, skrifver N ej ; Vinner Nejj blifva Samtli*
ge Högste Domstolens Ledamöter bibehållne,”
”Och befunnos, efter Voteringens slut, se¬
dan en Voterings-sede! blifvit undantagen och
förseglad* samt de öfrige Voterings - sedlame
öppnade, fösterné hafva Utfallit, Söm föijer : j ä
31, Nej 16*
”1 följd hvaraf dén i 103. §. Regeringsfor¬
men stadgade andra Votering företogs , dervid
Justitie» Råden Sylvander, Pettersson, Grefve
Strömfelt och Friherre Kurck erhöllo största an¬
Din fl Juli.
talet af röster emot sig; men som ett lika antal
röster fallit på Justitie-Råden Grefve Strömfelt
och Friherre Kurck, anställdes j med anledning af
97. §. Regeririgs-formen, ny omröstning emellan
bemälte 2:ne Ledamöter, för att utröna hvilken¬
dera af dem börde i tredje rummet komma un¬
der votering till Uteslutande ; Och befanns efter
voteringens slut justitie-Rådet Friherre Kurck
dervid hafva fått de flesta röstertte.
”Härefter bh fvo jusfitie-Råden Sylvander j
Pettersson och Friherre Kurck , hvilka således ,
på sätt förut nämhdt är, fått det största antal af
röster emot sig, hvar efter annan ställde under
förnyad omröstning, enligt följande Voterings¬
proposition i
”Den, som anser justitie-Raden Sylvander,
Petterson eller Friherre Kurck böra från deras
Embeten entledigas ; skrifver j a ; Den det ej
vill, skrifver Nej. Befinnes mera än en tredje¬
del af rösterne hafva med Nej utfallit, anses be¬
mälte lustitie-Råd, jemnlikt 103. Regerings¬
formen , böra i deras vigtiga kall bibehållas.
’’0; h befltnnos, efter Voteringarnes slut, rö-
sterne sålunda hafva utfallit, att
justitie-Rådet Sylvander bekommit Jä 20,
Nej 28.
justitie Rådet Pettersson j a iö, N e j 37.
Justitie-Rådet Friherre Kurck Ja 11, Nej 36.
”1 följd hvaraf Nämnden ansåg Högste
Domstolens samtlige Ledamöter böra vid deras
Embeten bibehållas. Ut supra.
Carl Stellan Mörner. JM. Wallenberg.
jL. J. Lundgren. Johan OI. Longberg."
1658 Z)<n 5 Juli.
§• 4*
Konstitutions-Ulskottefs gårdagen på Bordet
lagda Memorial N:r 33 om Traktamente för en
Vaktmästare, föredrogs ä nyo oell bifölls.
Jjikaledes biföllos, vid förnyad föredragning,
Lag- och Ekonorni-Utskottens den 25 sisth Ju¬
ni 12 på Bordet lagda Betänkanden
N.'r 93. om Tionde- och Ränte-Gifvares samt
Egares ömsesidiga rättigheter och skyldigheter :
N:r 94. om Byggnads-skyldigheten vid Kyrko¬
herde-Boställen :
N.-r 95. örn grunden för Hemmans deltagande
i Kytko- och Prestegårds-Byggnad m. m,
§• 5-
Till afgörande företogs Lag-Utskottets den
25 sisth Juni på Bordet lagda Betänkande N:f
96, angående yrkad ändring u i Kongl. Förord-
ningarne den 24 Äng. 1813 emot fylleri och
dryckenskap, samt den 20 Decernb. 1 8 I 5 , i hvad
denne sednare rörer laga Domstol for åtal emot
oloflig Bränn vins-forsa Ija ing.
Herr LejjUr: ’ Jag kan ej annat, än uti
vissa delar förena mig med hvad Hr Doktor Leff
ler uti sitt serskilta yttrande, som åtföljt Betän¬
kandet, anfört. Under den tid j jg haft med Fat.
tigvården uti Götheborg att göra, har jag fun¬
nit, huru den för fylleii-biott åsatte plikten för¬
höjer olyckan för sådane fattiga Familjer, hvars
Männer och Fäder blifvit tilltalade för denna last.
Jag tror för min del, att det för första gången
ett sådant brott blefve åtalad t, borde stanna vid
en
Dtn * Juli.
en alfvarsam varning; andra gången vid vissa
dagars fängelse; tredje gången vid lika långva¬
rigt fängelse vid vatten och brod; hvilket sedna¬
re s’raff borde för hvarje påföljande gång ökas
lill sex gånger, då den brottslige, sorn icke ve¬
lat taga varning, och sorn på visst sätt, så län¬
ge han uti sin lastbarhet fortfar, är förlorad för
Samhället och sin Familj, borde på längre eller
kortare tid undergå Korrektion uti någon ser¬
skilt dertill gjord inrättning. På detta sätt blef-
ve den straffad som brutit, och icke dess redan
nog olyckliga hustru och barn,”
Herr Weslin : Jag delar den tanken, att
Böter äro olämpligt straff för drinkaren , eme¬
dan de ej alltid drabba honom ensam , utan äf¬
ven hans olyckliga hustru och barn. Mitt för¬
slag är nu, liksom vid 1812 års Riksdag, att
hvar och en, af högre eller lägre Stånd, som an¬
dra resan, eller oftare beträdes med fylleri, bör
få en dosis tartarus emeticus ; och denna evaku-
ations-dryck kunde gifvas honom vid Hög-vakt
i Stad och vid Tings-plats å Landet. Man må
le åt förslaget; men jag anser kuren enkel och
säker.
Herr Hegardt: För min del gillar jag Ut¬
skottets Betänkande i allt, utom hvad angar nu
gällande straff för 5:te och 6he resan fylleri,
hvilket, elter min öfvertygelse, ej uppfyller än¬
damålet. Den, som i denna last fallit så djupt,
att han af de föregående straff-graderne icke kun¬
nat rädas, blir troligen ej heller förbättrad ge¬
nom ett halft års arbete på fästning. Jag hem¬
ställer derför , att målet må återremitteras till
Borg. St. Prot. 1823. lil. B. 207, so8.
1560
Den * Juli.
Utskottet, för att härvid fästa närmare uppmärk¬
samhet.
Herr Lagerstrand: Uii Hr Hegardts yttran¬
de instämmer jag. Det är onekligen en stor last,
att genom starka drycker sjelf beröfva sig bru¬
ket af sitt sunda förnuft; och utan tvifvel bör
denna last straffas j men dertill anser jag de af
Hr Heffler föreslagna medel mera tjenliga, än
Fästnings-arbetet, som sällan länder till förbätt¬
ring. För öfrigt finner jig af mycken vigt, att
■Åklagaren är pligtig fullkomligen bevisa, att den
tilltalade varit drucken vid det tillfälle, sorn be-
ifras. Ofta blir en nykter person angifven af
den, som sjelf är rusig; och jag har flere gån¬
ger sett personer framdragas för Rätta och plikt¬
fällas för fylleri, örn hvilkas oskuld jag varit så
öfvertygad, att jag skolat kunna derpå göra Ed.
Herr Hagander: Med den öfvertygelse jag
hyser, att fylleri icke egentligen innebär något
brott mot Staten, är jag böjd, att derå lägga så
milda straff, sorn med Samhälis-fordringarne kun¬
na förenas, sedan detta slags förseelse redan blif¬
vit i Eandets Straff-lagar upptaget och stämpladt
såsom brott. Hvad angår Hr Eefflers förslag i
afseende på straffet för fylleri första gången, fin¬
ner jag likväl betänkligt, att Domaren skulle
gifva varning, hvilket jag anser ej tillhöra hans
kall. Böter äro ett fylleri-straff, sorn varit an¬
taget allt ifrån den första Lag-stiftning i detta
ämne på 1730-talet; och det är, i min tanka,
lämpligare, att ännu förblifva dervid, i de lin¬
drigare graderne. I afseende på stralfet för
5:te och 6:te resan, hvarom Hr Hegardt sig ytt¬
rat, så synes mig nödvändigt, att emot dem,
D»n 2 Juli.
1661
hvilka i dryckes-lasten så invänja sig, försöka
det straff, sorn mest hindrar dem från dess ut¬
öfning; men Hr Westins tro, att något brott
skulle kunna kureras genom Medikamenter, kan
jag uti intet fall dela.
Herr Zillberg'. Fylleri-brott och straffen derå
äro föremål för Polis-lagarne; och, då ifrågava¬
rande Författning således icke lärer af Kongl.
Majtt uigifvas förrän Dess Högsta Domstol blif¬
vit hörd, har man att vänta, det saken derstä.
des med all urskiljning granskas. Mig förefal¬
ler den omständighet anmärkningsvärd, att Ut*
skottet velat vägra en tilltalad, att få sin angif¬
vare känd, af det anförda skäl, att Åklagaren
sjelf står i ansvar för ohemult eller ogrundadt
åtal. Det är en förhatlig sak i Samhället, att
auktorisera hemliga angifvelser; och minst bör
det ske i afseende på fylleri, hvarigenom , då
ingen annan deraf skadas, den druckne egentli¬
gen bryter endast emot sig sjelf. Den, som in¬
om eget hus sig öfverlastar, begår mot Staten in¬
tet brott: Och, orri han då tilltalas, ar det ali*
deles nödvändigt, att angifvaren upptäckes.
• Herr Falkman: Att Utskottet ansett på följd
den, att för fjerde gången fylleri dömas förlu¬
stig Medborgligt förtroende, böra försvinna , kan
jag icke gilla. Den , som så ofta beträdes med
omättligt bruk af starka drycker, har onekligen
visat sig vara för Samhället onyttig och icke
skicklig, att ega dess förtroende. Ehuru jag i
allmänhet medgifver, att de egentliga Domare-
målen böra skiljas fiån adrninistratifva Förvalt¬
ningen , kan jag likväl ej heller bifalla Utskot¬
tets Betänkande otn Rättegångs-sättet i mål 10-
16 6 2
Den s Juli.
rande fylleri samt oloflig Bränn vins-försäljning;
utan anser jag sädana frågor böra såsom Polis¬
mål fortfara, att tillhöra Konungens Befallnings-
hafvandes pröfning på sätt 3 Art. 12 §. af 1815
års Kongl. Förordning stadgar. I samma rnån
dessa måls behandling vid Domstolarne vållar
en längre tidsutdrägt med tilltalet, följerock der¬
af, att den felande icke kan så hastigt, som el¬
jest, hejdas uti sin last.
Herr Cederborg: ''Allmänna erfarenheten
om de oordningar och olyckor så väl i borger¬
ligt, sorn moraliskt afseende, hvilka härflyta af
fylleri, grundar tnin öfvertygelse, att detta brott
icke bör med all den skonsamhet bedömmas, som
flere nu synas åsyfta; men jag anser, att van¬
hedrande bestraffningar derför icke äro lämpli¬
ga, och har derför i Lag-Utskottet röstat så väl
för Stock-straffets, som Fästnings-arbetets afskaf-
fande. — Att förändra Bötes-påföljden till Fän¬
gelse och sålunda göra brottet urbota , vore i fle¬
re afseenden orättvist och olämpligt, serdeles i
det skick hvaruti Fängelserna för närvarande be¬
finnas. Anmärkningen , att den brottsliges hu¬
stru och barn genom Böternas uttagande beröf-
vas sin utkomst, är ju afven lämplig i afseende
på Fdingelse-straffet, hvarigenom den Rör fa 11 de sat¬
tes ur stånd, att genom sin arbets-lörmåga bidraga
till de sinas försörjning , och dessutom åtföljer ju
samma olägenhet Bötes-bestraffning i allmänhet,
hvadan det icke vore princip-enligt , att endast i ett
afseende förekomma den ? Utom denna emot Bö¬
tes-bestraffning gjorda anmärkning, skulle en an¬
nan med större skäl kunna göras, nemi. att då
den icke är lämpad efter förmögenhet, den för
Den a Juli.
1663
den rike är ett intet, men ofta för den fattige
ruinerande. Lag-Utskottets omdöme i detta af¬
seende liar icke blifvit påkailadt, och torde dess.
utom denna omständighet icke böra partiel! utan
i sammanhang med den nya Brottmåls-Lagstift-
ningen behandlas. Den föreslagne förändringen
i afseende pä Rättegangs-sättet i fylleri-mål an¬
ser jag vara af behofvet påkallad, ty eifarenhe-
ten bar visat, att stadgandet, det sådana mål på
Landet tillhöra Konungens Befallningshafvande;!
handläggning, har så väl för de anklagade, sorn
för vittnen medfört många besvär och dryga kost¬
nader, och ofta har handt, att personer, hvilka
lagligen icke kunnat till ansvar fällas, hellre
skriftligen underkastat sig ansvaret, än att genom
resan till det ofia aflägse belägna Residenset och
de rmed förenad kostnad, hinder och besvär med
ojemförligt större uppoffring bereda sig laglig be¬
frielse. Slutligen och i anledning af Hr Ull¬
bergs beskyllning, att LTtskoitets Betänkande skall
föranleda till skydd för dolda angifvelse!, bör jag
erinra, att Utskottet icke gjort sig skyldigt till
denna anmärkning, ty i detta afseende bör för¬
hållas efter i allmänhet stadgad Rättegångs-ord-
ning; och någon afvikelse derifrån är icke till¬
styrkt. Vanliga praxis är ock den, att då åkla¬
garen icke sjelf öfvertygat sig om verkligheten
af den brottslighet som öfverklagas, angifvaren
uppgifves, och är dessutom den anklagade obe¬
taget, att om han dertill finner sig befogad, gö¬
ra sine anmärkningar mot vittnen lagligen gäl¬
lande, på det angifvaren icke må vittna, som
är stridande mot Lagens stadgande; och lärer
hvarje rättskaffens Domare icke underlåta all no-
Den * Juli.
dig uppmärksamhet till förekommande »f ali e-
ludering af denna välgrundade föreskrift.”
Herr Ekelund : Om jag finge följa mitt
hjertås böjelse, skulle jag gerna förena mig med
de ^Ledamöter, som talat för lindring i fylleri-
strafFet; ty det är obehagligt att se en menniska fö¬
ras till fästning för några ögonblicks förseelse af
denna art; men, då erfarenheten visat, att nu
varande stränga straff knappt äro tillräckliga, och
ett pålitligt korrektif mot dem , sorn 5:te och 6:ie
resan förbryta sig med fylleri, synes vara högst
nödvändigt , så antager jag Utskottets Betänkan¬
de , enligt hvilket straffet af fästning och allmänt
arbete skulle komma att fortfara. Det torde visst
vid manga tillfällen vara för hustru och barn
en stor förlust , att husfadren beröfvas sin fri-
het; men så händer det ock ofta nog, att desse
med nöje se sig genom hans frånvaro försatte i
lugn.
Herr Leffler: ’’Jag anhåller få upplysa ,
det jag icke åsyftat någon lindring i straffet för
fylleribrott. Jag har endast afsett, att den måt¬
te blifva straffad, som dertill gjort sig förtjent,
och att icke den oskyldige må uppbära största
tyngden deraf.”
Herr Hagander: Förekommen af Hr Ce¬
derborg, får jag, i anledning af Hr Falkmans yt¬
trande, endast tillägga, att en hvar bör dömrnas
af den Domare, under hvilken han lyder; Och det är
i brottmål den, inom hvar* jurisdiktion brottet blif¬
vit begånget. Jag ser ej i Brännvins-försäljnings-
och Fyllerimål någon sådan serskild angelägenhet,
sorn kan fordra undantag härifrån , då Lagstiftnin¬
gen icke för andra, långt vigtigare, mål deraf funnit
Jfen ? Juli.
behof. Vid Hr Ullbergs anmärkning vill jag er¬
inra , att Utskottet icke haft för afsigt att befor¬
dra hemliga angifvelser , men ansett det vara
hvarje Part obetaget i dessa, likasom i andra
brottmål, att bevisa ifrån hvilken angifvelsen
kommit, i händelse han vill utestänga denna
från vittnesmål eller binda honom till ansvar och
skadestånd.
Herr Lagerstrand förenade sig med Hr Ha¬
gander.
Herr Hambreus : Uika med Hr Ullberg
anser jag en tilltalad person böra vara berättigad
att få veta sin angifvare, om sä påfordras. I allt
öfrigt finner jag de af Utskottet anförda skäl så
välgrundade, att jag emot Betänkandet ej har
något att erinra, Det är nog, att stockstraff af-
skaffas j man bör ej tillika upphäfva fästnings-ar-
betet , eller, genom för stor lindring i fylleri-
straffet , gå ifrån den ena ytterligheten till dan
andra och lägga hyende under lasten.
Herr Noreus: Afven jag instämmer med
Hr Ullberg, helst det skulle lemna rurrt för mån¬
ga chikaner , orri den tilltalade ej hade rättighet
att få angifvaren känd. Jag delar ock med flere
andre Dedamöter den tanke, att man ej bör ta¬
ga brödet från en familj derför, att liusfadren är
begifven på dryckenskap; utan vore det bättre
om dylik förbrytelse straffades första gången
med lämpligt fängelse, och sedermera med fän¬
gelse vid vatten och bröd; men icke tror jag
fylleri-brott böra klassificeras ända derhän , att
de skulle förtjena fästning. Detta straff länder
dessutom mindre till förbättning än till förderf;
och af en oskadlig drinkare blir ofta en farlig
a 6 6 6
Den s Juli.
brottsling , just genom de laster, som under lång.
vangt fängelse så ofia inhemtas. Jig tviflar myc¬
ket, att en til! fylleri benägen person kan rät¬
tas genom något slag af Korrektions-anstalter;
åtminstone lärer den , som måste 5:te och 6:te
gången derför straffas, vara för alltid förlorad för sig
sjelf oell de sina. — 1 afseende på Rättegångs-sättet
gillar jag Utskottets tanka, att Brännvins försälj¬
nings- och fylleri mål böra och utan olägenhet
kunna återgå till Domstolarne. Nu varande be¬
handlingssätt har väl befordrat skyndsamhet ;
men, då jag å ena sidan, lika med Hr Hagan¬
der, ej inser större angelägenhet i dessa, än i
andra brottmål, känner jag deremot! den andra,
att tilltalade personer ofta genom inställelsen hos
Konungens Befallningshafvande ifrån aflägsna
orter af Länet, måst till resor och vittnens er¬
sättning vidkännas kostnader, som vida öfverskju.
tit beloppet af Böterne.
Herr Lenning: I fråga om bestraffningen
åberopar jag hvad Hr Noréus anfört, med det
tillägg, att jag icke godkänner Utskottets förslag,
det förlusten af Medborgligt förtroende skulle u-
teslutas från straff: ( å 4 de resan fylleri. Detta
förtroende är af så stor helgd och vigt, att den,
som gjort dryckenskap till en vana , bör anses
lika oförtjent att ega dét , sorn han är oskicklig ,
att redigt bedömma hvad det innebär.
Herr Huldberg: För min del nödgas jag
tillstyrka bifall å Betänkandet. Jag säger nöd¬
gas, emedan jag anser bestraffningen ? äfven
med den af Utskottet föreslagne ändring, vara
för sträng, och tror, att fylleriet i sig sjelft , då
det aflöner utan oordning eller andras skada, ej
Den t Juli.
1667
innebär annat , än en missaktning mot Allmän¬
heten genom det oskick , hvari man visar sig.
Den absoluta dryckenskapen är ej något Mora¬
liskt brott. Idka med flera värde Ledamöter
tror jag , att det vöre nyttigt örn böterrre för
fylleri kunde afskaffas; sannolikt skulle då mari¬
ga tilltal uteblifva, sorn nu göras för enskild vin¬
ning, af kärlek till böterne och icke af nit till
ordning; men jag vet ej något lämpligare straff,
att sätta i stället. Att fängelse s raffet icke är
tillfyllestgörande, derpå kan jag uppgifva exem¬
pel af en person, sorn, sedan han för fylleri till-
bragt lång lid vid Korrektions-Inräti ningen i
Wadstena , åter beträddes med enahanda förseelse
samma dag , han derifrån sattes på fri fot. I
öfrigt instämmer jag uti Hr Ullbergs tanke, att
angifvaren bör blifva känd, och skulle jag väl i
denna del önska återremiss; men, då jag tycker
rnig finna, alt Betänkandet godkännes af Stån¬
dets flesta Ledamöter, inskränker jag rnig till an¬
hållan, att Hr Talmannen täckes göra Proposi¬
tion till bifall derå.
Herr Hagander: Hr Ullberg och flere Le
damöter hafva yttrat, att Åklagaren borde vara
skyldig upptäcka angifvaren. Med den erfaien-
het jag har såsom Domare, anser jag ett sådant
stadgande icke ens vara verkställbar), ty, örn än
parten yrkar att få veta sin angifvare, är det dock
alltid åklagaren öppet att dölja den derigenom , att
han säger sig hafva sj< 1 f sett den händelse, han
åtalar. Det bör, i min tanke, endast bero af
Domaren, att efter ornständigheterne bereda den
upplysning , sorn i denria del erfordras för a 1C
hindia angifvaren från vittnesmål. De Ledamö.
iGfeS
Den 2 Juli.
ters tanke, som anse bötesstraffet böra upphöra,
och förvandlas till fängelse, skulle jag gerna de¬
la , om icke fangelserne här, uii Landet i all¬
mänhet vore af så usel beskaffenhet. Utrymmet
medgifver vanligen icke att o!ika brottslingar för¬
varas i serskilta rum; och det är ej tjenligt, alt
en person , hvars brott beslår i fylleri , instänges
uti samma rum med 20 ä 30 svåra förbrytare ,
uti hvilkas sällskap han på 8 dagar kan insupa
ett förderf, vida skadligare än förlusten af
rle luinpna böterne. På denna grund, och då
fästningsstraff ej är annat , än ett slags fängelse ,
hemställer jag, om ej d^n, sorn för femte resan
fylleri sarfalles, kunde få föras till vanligt fän¬
gelse, hellre än till fästning, der isynnerhet
grofva missdådare inneslutas.
Häri instämde Herr Ekelund.
H err Westin : .lag har redin yttrat, att
jag anser böter för fylleri olämplige. Jag får
ock förena mig med dem , som talat emot fäst¬
ningsstraff. Den, som i sin egen boning, skiljd
från andras närvaro, lager sig hvad man kallar
ett dulgarus, må gei na lemnäs ostraffad, men för
de händelser , då fylleriet skall straffas , böra så¬
dana straff utfinnas, hvarigenom både böter och
fästning måga upphöra. Det är i detta ändamål
jag, under åberopande af mitt här ofvan upp¬
gifna förslag, får begära återrerriiss.
Herr Hegardt: Dä Lagar stiftas, bör det
ske för hela Nationen; icke för någon viss del
af den. Penninge-böter böra då ej uteslutas,
med afseende endast p detn, som dertill sakna
tillgång, — Om man så gjorde och fylleri-straf¬
fet bestämdes ovilkorligen till fängelse, utan rät»
/ tighet att förson» sitt fel med penningar, skulle
Den 2 Juli.
1669
följden sannolikt ofta blifva, att den druckne,
som ingen ting eg le, lemnades »tilltalad, och
deremot mången annan på chikan an klagades och
nödgades underhandla med angifvaren eller ock
gå i fängelse. Jag hemställer om detta står väl
tillsamman med en god Lag-princip.
Herr Hjertström'. Jemte det jag förenar mig
med Hrr Hagander, Cederborg och Hegardt, af
hvilka den sistnämnde ganska väl besvarat för¬
slaget om böternes uteslutande emot' fängelse¬
straff, får jag, i anledning af Hr -tillbergs yt¬
trande, tillägga, att Utskottet alldeles icke före¬
slagit någon ändring uti hvad allmänna Lagen in¬
nehåller i afseende på angifvare. Hvad Lagen
dermed åsyftar är, dels att angifvaren ej må få
vittna, dels ock att den tilltalade parten ina kun¬
na hos honom söka upprättelse för obehörig an¬
gifning. Då Utskottets Betänkande på intet sätt
lägger hinder i vägen för den tilltalade, att sjelf
bana sig väg till iakttagande' af sin härunder be¬
roende rätt, så har Utskottet, i min lanke, rik¬
tigt förfarit.
Herr Leffler: ”Med anledning af hvad Hr He¬
gardt sist anfört, får jag endast anmärka, att jag icke
befarar någon sådan påföljd af den fores!..gria förän¬
dringen uti ansvaret för Fylleribrott, och anser
den åtminstone icke förtjena afseende. Det lä¬
rer vara nog kändt , att bland dem, som hittills
blifvit tilltalade och fått pligta for ifrågavarande
brott, de allraflesta varit af den sämre och fat¬
tigare hopen. Orsakerna härtill lemnar jag i sitt
värde; rrien då förhållandet är sådant , lärer det
icke finnas opassande att föreslå en förändring,
sorn egentligen har sitt afseende på dem/'’
Den i Juli.
Hlere hördes begära proposition; hvilken
derför ai Hr Talmannen framställdes, först på bi¬
fall lill Belänkandet, hvartill svarades Ja och
Nej, Saint dernäst till Äterrerniss, hvarå ropa¬
des Ja, blandadt med några Nej; Och, sorn vo¬
tering ej äskades, så ansågs målet till Utskottet
åierrernitteradt, med de emot Betänkandet gjorda
anmärkningar.
§. 6.
Föredrogos å nyo Ekonomi-Utskottets ne-
dannämnda Utlåtanden:
N:r 117- sorn lades på Bordet den 25 sistlidne
Juni §• i?, om ersättning för underhåll och fu-
råge åt Tågande Trupper:
Bifölls :
N-‘r 124. hvilande på Bordet sedan den 28 Ju¬
ni §. 17, och angående gjorda anmärkningar vid
Betänkandet N:r 15 om sättet att reglera Mark-
nads-tiderne :
Ståndet fann för godt att till sistnämnde Be¬
tänkande lemna bifall.
§ 7-
H vart efter annat föredrogos och upplästes
Stats-Uiskottets gårdagen §. 2- på Bordet lagda
Betänkanden:
Nr 238. örn Stats-Verkets tillstånd och behof
under Riks Statens Första Hufvud.Titel:
N:r 239. om Stats-Regleringen under Andra
Hufvud Tittin:
N:r 240. om anslag för Veterinär-Inrättnin¬
gen i Hufvudstuden :
Deri 2 Juli.
N:r 241. i fråga om Löne-anslag för en Djurlä¬
kare på Gottland I
]ST:r <242. om Medico-Theologiska Sfipendierne:
N:r 243. örn Töne-tillökning för Stats-Sekre-
terarne :
N:r 244. 0111 Difs Statens Tredje Hufvud Titti.
Betänkandet N:r 242. bifölls; men de öf¬
riga blefvo , enligt flere Dedatriöters förenade be¬
gäran, ytterligare hvilande på Bordet.
§• 8.
Högv. Preste-Ståndets och Hederv. Bonde-
Ståndets nu ankomna Protokolls-Utdrag af denne
dag, med underrättelse orri deras bifall till Stats¬
utskott ts Betänkande Ntr 238. upplästes och lä¬
des till Handlingarne.
Herr Talmannen gaf tillkänna, att Plenum
skulle fortsättas eftermiddagen klockan \ 6; och
Ståndet åtskiljdes emellertid nu kl. \ 3.
Eftermiddagen
kl. \ 6.
§• 9-
Föredrogos följande ankomna Betänkanden
och Utlåtanden:
Siats-Utskottets
N.‘r 264. i anledning af väckte Motioner, dels
Den o. Juli.
om Lois- och BSk-afgifternas nedsättning, dels om
deras användande:
N:r 365. angående Motion otn tillökning i an¬
slaget för Modell-kammaren och Mekaniska Skolan:
N:r 266. i va kt fråga oin inköp för allmänna
medel af fiamlidne Professoren Acharii efter-
lernnade Ort- och Laf-Samling:
N:r 267. i anledning af anmärkningar vid Ut.
skottets yttrande i fråga orri Eiri bets- och Tjen-
stc-mäns behof, att innan 70 års ålder taga af¬
sked med oafkortadt åtnjutande af innehafvari-
de lein :
N:r 268., angående tillämpningen af Författnin¬
gen orri de Ernbets- och Tjenstemäns rättighet,
sorn fyllt 70 år, att behålla Lönen vid afskeds-
lagandrt :
N:r 269. öfver gjorda anmärkningar vid Betän¬
kandet, angående bidrag af Staten till Ppnsions-
K ssa-Itirattning för Civile Ernbets och Tjen¬
st man:
N:r 270. i anledning af Kongl. Maj:ts Nådiga
Remiss uppå Lands Kammererarens , Kamrriar-
Rätts-Eådet A. Ekelunds ansökning orri dess Pen-
sions-rätt vid afskedstagande! :
N:r 271. ofver gjord motion, angående förre
Här^dsskt ifvaren Joh. Santessons Pension t
N:r 272. i anledning af Kongl. Majus Nådiga
Remiss i fråga om Härad-höfdingars Pensionsrätt:
N.‘r 273. öfver Kongl. Majus Nådiga Remiss
uppå flere Landshöfdingars underd. ansökning örn
desse Embetsmäns Pensionsrätt vid afskedstagande!:
N;r 274. i anledning af Kongl, Majus Nådiga
Proposition om Pension åt framlidne Riks-Rä-
Dm % Jillis
det Grefve Liljencrants^ dotter, Friherrinnan
Tornerhjelm:
Bev ill nirigs-Ut skottets
N:r 16. i anledning af anmärkning emot Ut¬
skottets Betänkande, om Afkortnings Längdernes
ofver Krono-Utskylderne ingifvande till Härads-
Rätterne.
Lades på Bordet.
§. 10.
o
A nyo föredrogos och upplästes Stats-Ut-
slcottets, Sedan gårdagen §. a. på Bordet hvilan-
de Utlåtanden:
JNbr 245. om Säl tpetergärdens nedsättning, m. m.
N:r 246. om Inqvartet ingspenningar för Befä¬
let vid indelta Låtsmans-Kornpagnierne:
fNtr 247. om utbyte af 2:ne Indelningar vid
Kongl. Lif- Regi mentet :
Ntr 248- om Löntiilökning för Subaltern-OfFi-
cerare vid Skånska Dragon Regitnentet:
N:r 249- om Inqvarterings-penningar till Varfs-
Staterne vid Flottome:
N:.r 250. örn aflöningen för Indelta Arméen*
Befäl och isynnerhet vid Vestgotha Regimente:
Dessa Sex Betänkanden bifollos:
N:r 251. om Inqvarteringen för Vendes Ar¬
til leri-Regi men te:
I.ades, enligt Jleres begäran , ytterligare på
Bordet:
N:r 2 52- om Lönevilkoren för Befälet vid In¬
delta Arméen:
.
N!r 253- om Indelta Infanteri-Regimentenas
beklädnad:
Bifollos .*
1674 Den * Juli.
N:r 254. om Riks-Statens Fjerde Hufvnd-Titel:
N:r 255. om Dess Femte Hufvud Titel :
N:r 256. om Dess Sjette Httfvud-Titel :
N:r 257. om Dess S unde Hufvud-Titel:
N:r 258. örn dess Åttonde Hufvud Titel:
]NJ:r 2 59* orn -Gess Nionde Hufvud-Titel:
Nr 260. oirt Allmänna Indragnings St atén
N:r 26 X. rned de turande Stats-Regleringen af-
f„ttade Belänkanden, jemte en Tabell ofver Stats¬
verket :
o
D ssa Atta sistnämnda Handl ingar fides, en-
ligt flere Teda möt ers begäran , ytterligare på
Bordet.
§■ 11.
Vid förnyad föredragning upplästes och bi¬
ff llos :
N:r 262. Stats- B inko- och Ekonomi-Utskottens
B tänkande, i väckt fråga om Tånebiträde af all¬
männa medel till befordrande af Arbetshus-In¬
rättningar:
N:r 263. Stats- och Ekonomi-Utskottens, i an¬
ledning af ett Memorial om Post-Kontors inrät¬
tande vid Wrigstads Gästgifvaregård:
N:r 14. Bevillnings- och Ekonomi.Utskottens,
om yrkad Seglationsrätt för vissa Strandsittare
inom Malmöhus Uän.
§• 12.
Då nu å nyo föredrogos Tag-Utskottets den
28 Juni på Bordet lagdt Utlåtanden:
N:r 105. 1 anledning af återremiss å Betänkan¬
det N:r 3. om Förmvndu-es skyldighet i afs en.
de på Myndlingars Arfs-Kapi tal, och N:r
Den i Juli.
1675
N:r 106. i anledning af anmärkningar vid Be-
länkandet N:r 37, om bestämmande i hvilka fall
Provincial-Medici-Besigtningar å död Person äro
nödvändiga,
fann Borgare-Ståndet, som förut bifallit de förra
Betänkandena, dessa Utlåtanden endast böra läg¬
gas till Handlingarne-
§• 13-
Allmänna Besvärs- och Ekonomi-Utskottets
den 25 sistlidne Juni på Bordet lagda Utlåtande
Ntr lig» 1 anledning af anmärkningar vid Be¬
tänkandet N;r 28. om Köpings anläggande uti
Fryksände Socken af Vermlands Län, blef nu
åter föredraget.
Herr Bagge: Med åberopande af hvad jag
och flere Eedamöler emot förra Betänkandet an*
fört till Ståndets Protokoll den 25 sistlidne ApriL
§. 7. och den 30 April §. 12 hemställer jag, att
Betänkandet må afslås.
Herr Beckman: Enär Köpingens anläggande
kommer att bero på en föregående undersökning
och Konungens vederbörande Befallningshafvande
lärer blifva i ämnet hörd, innan Kongl. Maj:t
derom fattar sitt Beslut, vill jag för min del nu
me-ra icke något anmärka emot Utskottets För¬
slag, utan tillstyrker bifall å Betänkandet.
Herr Falkman: Utskottet har icke på devid
Betänkandet gjorda anmärkningar fästat vidare af¬
seende, än att det frångått sitt tillstyrkande af fri¬
het för Judar att i den föreslagna Köpingen sig
bosätta. Det vöre, i min tanka, högst vådligt,
att medgifva dylika Köpingar, utan skyldighet för
Borg. St. Prot. 1823. lil. B. 209, 210.
1676 Den 2 Juli.
*
invänavne att #ka* Bar.skap i närmaste Stad och
deltaga i dess utskylder. Jag tillstyrker således,
på de flera den 25 och 30 April hos Ståndet an¬
förda skäl, att Betänkandet må förkastas.
Häruti insfämde Herrar Westin, Winbladh,
Cronius, Möller, Leffler, Hambreus och manga Stån¬
dets Ledamöter.
Herr Hjertström: ”Så vidt det kan lemna
upplysning och ledning vid bedömmandet af i-
frågavarande ämne, får jag till kännagifva, att sam¬
mansatta Lag- och Ekonomi-Utskotten vid hand¬
läggningen af Näringsfrihetsfrågan , derom också
Betänkandet snart kommer att till Riks-Stånden
aflemnas, såsom en allmän och ovilkorlig! gäl¬
lande grundsats stadgat, att utöfning af Borgelig
Näring eller handtering å hvad ort sorn helst ,
skall vara förenad med alla Borgeliga utskylder
och prestationer i närmaste Stad , under hvad
namn de vara må.”
Herr Westin". Den nya Handtverks-Stadga,
som är eller kail blifva föreslagen, har ännu ej
vunnit Ständernes, än mindre Konungens, bifall ;
Och, så vidt den kan åsyfta rättighet (ill utöfvan-
de af Borgelig näring på Landet, hoppas jag, att
den åtminstone icke af Borgare-Ståndet bifalles.
Herr Huldberg yttrade sig lika nied Hr We¬
stin samt tilläde, det h.,n reserverat sig i Utskot¬
ten emot nyssnämnda Förslag och jemväl nu vil¬
le anmäla sin reservation emot allt inflytande af
detta Förslag på pröfningen af ilen närvarande
Frågan ; -och med Hrr Westin och Huldberg för¬
enade sig Hrr Huldt, Möller, Winbladh och flere.
Herr Noréus: Orri Köpingen skall anläggas,
bör man tillse, att invånarne icke komina att sakna
Den a Juli.
1677
de fördelar, som äro nödvändiga för anläggningens
bestånd. Jag vet icke huru de Köpingar, sorn.
nu finnas, skulle hafva tillkommit, om icke dem
lemnats större förmåner, än endast några års fri¬
heter från utskylder. Emellertid anmälerjag min
reservation emot det Beslut, som troligen i den¬
na fråga kommer att fattas.
Herr Winberg: För min del kan jag icke
understödja, att Köpingarne få Stadsrättigheter,
utan anser dem böra fortfara att vara Köpingar,
så länge de icke underkasta sig enahanda onera,
som drabba Städerna till underhållande af sina
enskilta Inrättningar, aflöning för sine Tjenste¬
män och flere andra i och för Stadsmanna-närin-
gen belöpande utgifter.
Herr Bagge: Hr Winbergs tanka delar jag
desto hellre, som, ehuru Städerne behöfva lin¬
dring i sina bördor och motioner derom hvarje
Riksdag göras, man likväl aldrig deraf ser någon
verkan, utan snarare nya bördor Städerna påläg¬
gas, samt deras förmåga att draga dem skulle än¬
nu mer förminskas, om Städerne ytterligare för¬
svagades genom nya Köpingar med Stadsman-
na-rätt.
Herr Nilsson : ”Ehuru jag icke från början
trott eller ännu tror, att en Köpings anläggande
i Fryksände, hvarken skulle vara behöflig, eller
kunna tillvägabringas, saknar jag likväl nu anled¬
ning att bestrida Förslaget dertill, sedan Hr Beck¬
man, såsom Fullmäktig för Carlstad, hvilken Stad
frågan närmast rörer, tillstyrkt detsamma. Och
då jag förmodar att slutliga afgörandet komrner
att bero af den undersökning, som Kongl. Maj:t
lärer täckas i Nåder anbefalla, anser jag icke heller
1678
Den 2 Juli.
nödigt, framföra några vidare anmärkningar i den¬
na fråga, utan medgifver äfven för min del, att
Förslaget må bifallas, helst då delta förut skett i
2:ne Biks-Stånd.”
Herr Santesson förenade sig med Hrr Beck¬
man, Noréus och Nilsson.
Herr Talmannens Proposition på bifall till
Utskottets Betänkanden besvarades med Nej; och
på derefter framställd Proposition , blefvo dessa
Betänkanden förkastade.
Herrar Noréus och Bechman anmälte sin re¬
servation.
§. 14-
Föredrogs å nyo Ekonomi-Utskottets Utlå¬
tande N:r 130, 1 anledning af anmärkningar vid
Betänkandet N;r 14 oin Uumpsamlingen.
Herr Hagander : Bland två dåliga ting, bör
man, i min tanka, åtminstone välja det minst då¬
liga ; och, emedan jag anser de nu gällande För¬
fattningar om Uumpsamlingen vara bättre, än den
Utskottet föreslagit, tillstyrker jag, att Betänkan¬
det förkastas.
Häruti instämde Hr Westin.
Herr Falkman: De vitén, som hittills varit
gällande för Lumpsamlings skyldigheten, äro orimr
liga; och jag finner mest rättvist, att, på sätt Ut¬
skottet tillstyrkt, denna skyldighet upphöier. Jag
anhåller om Proposition på bifall till Betän¬
kandet.
Med Hr Falkman förenade sig Hrr Ceder¬
borg, Aspelin och flere.
Herr Huldberg: Jag är alldeles ense med Hr
Hagander i principen, men icke i densaromas
Den 2 Juli,
167g
tillämpning på detta Mål ; ty här är frågan att
förkasta ett ondt och välja något godt i stället.
Följaktligen tror äfven jag Betänkandet förtjena
bifall.
Herr Talmannens Proposition lill bifall å
Utskottets Betänkanden besvarades med Ja.
§• 15-
Ä. nyo föredrogs Ekonomi-Utskottets den 28
Juni på Bordet lagda Utlåtande N:r 121. i an¬
ledning af återrerniss å Betänkandet N:r 36, om
yrkad skyldighet för Pastorer att årligen insända
Utdrag af Kyrkoböekerne.
Herr Noréus ■ ’’Jag är icke af samma öfver¬
tygelse, som den Utskpttet yttrat. Vigtigt måste
jag anse, att Förteckningar på födde och döde
personer årligen insändas af Presterskapet till
Konsistorierne. Upplysningar af stor inflytelse
på åtskilliga rättsförhållanden kunna derigenom
vinnas ; och ett allmänt förvaringsrum för dessa
Förteckningar, äfvensom dubbla exemplar deraf
och en derigenom vunnen större säkerhet emot
deras förstöring, är lika angeläget, som för mån¬
ga andra publika handlingar. Presterskapet skulle
ock derigenom vinna den tillfredsställelsen,att de¬
ras ökade möda ofta kunde finna sig belönad ge¬
nom bevarandet af lagliga rättigheter, hvilka, i
saknad af sådane upplysningar, kunna gå förlora¬
de ; och man torde äfven böra anse ett förändradt
stadgande i denna del nödvändigt af det skäl, att
under Kyrkoherdars sjuklighet och ålderdom, samt
inträffande ledigheter, Embetets utöfning ofta lem¬
näs till unga oerfarna Prestmän, sorn, både i det¬
ta och flera hänseenden, torde böra följas med
i68o
Dera s Juli.
uppmärksamhet, om säkerhet skall vinnas, att de
uppfylla sina vigtiga åligganden.”
Herr Beckman : Med Hr Noréus instäm¬
mer jag desto hellre, som jag sjelf sett Kyrko¬
böcker så skrifne , att Författarne sjelfve icke kun¬
nat reda deras innehåll.
Herr Bagge åberopade hvad han förut i den¬
na fråga, till Protokollet den 25 sisth April §,
lo anfört; samt anhöll, lika med Hr Noréus,
om bifall till Motionen.
Herrar Hagander> Westin och Cederborg in¬
stämde med Hrr Noréus och Bagge.
Herr Balkman : Den tankan gillar äfven jag.
Såsom bevis på nödvändigheten af den åtgärd
Motionären föreslagit, kan jag nämna, att en fat¬
tig Familj i Malmö troligen kommer att gå mi¬
ste om ettarf, genom det Kyrko-böckerne i Ty¬
ska Församlingen derstädes, för omkring 50 ä
60 år tillbaka, saknas, och Arfvingarne således
nu icke kunnat styrka sin Slägtskap med den af¬
lidne.
Herr Hambreus: Då jag af erfarenhet kän¬
ner , hurusom Pastorer vid Mantals-skrifningar
måste uppgifva alla inom Församlingen boende
personer, samt år och dagar då de blifvit födde,
förstår jag icke huru deras Kyrko-becker kunna
vara oredigt förde. Jag finner således icke be¬
hof af de föreslagna Utdragen; och, med afse¬
ende jemväl på Presterskapets i sednare tider
allt mer och mer ökade göromål, hvilka icke tå¬
la någon ytterligare tillökning, gillar jag för min
del Betänkandet.
Herrar Aspelin, Lefler och Ståhle begärde,
Den a Juli.
Ib8 i
att saken måtte ytterligare få hvila på Bordet;
och detta bifölls.
§• 16.
I frågan om skyldighet för Lappske Ny¬
byggares Söner, att ingå uti Allmänna Bevärin¬
gen , föredrogs nu å nyo Ekonorni-Utskonets Ut¬
låtande N:r la2 i anledning af återremissen å
Betänkandet N:r 74.
Herr Bjuhr: På de skäl, jag till Ståndets
Protokoll den 7 sistl. Maj §.15 anfört, begär
jag, i öfverensstämmelse med Ridderskapet och
Adelns Beslut, afslag å Betänkandet. Hvad an¬
går den närmare kännedom om Lappmarkerne i
Statistiskt och Ekonomiskt afseende, som Utskot¬
tet, efter hvad det förnyade Utlåtandet innehål¬
ler, åsyftat att vinna genom den föreslagna un¬
dersökningen till utrönande af Lappske Invånar-
nes belägenhet, tror jag, att desse Invånare skul¬
le genom en sådan undersökning endast blifva
uppskrämde, och att, deräst någre Statistiske upp¬
lysningar om Lappmarkerne behöfvas, de lämp¬
ligare kunna erhållas på annat sätt , än i sam¬
manhang med frågan om Bevärings-skyldigheten.
Häruti förenade sig Herrar Lefler, Ceder¬
borg, Westin och Noréus.
Herr Ståhle: För min del gillar jag Be¬
tänkandet, af der, orsak, att jag af Bonde-Stån¬
dets Ledamöter i Bevillnings-Utskottet erhållit
upplysning, det Nybyggare i Lappland finnas,
som, ditflyttade från andra Landskap och tillag-
de Skatt-frihet, äro mera välmående, än Folket
i Lapplands grannskap.
Herrar Hagander och Winberg förnyade hvad
168 a'
Den 2 Juli.
de till Protokollet den 7 Maj i detta mål ytt¬
rat; och med dem förenade sig Hr Beckman.
Herr Bjuhr upprepade åter de anmärknin¬
gar, han nyssnämnde dag emot Betänkandet gjort,
och förnyade sin anhållan om afslag å Betänkan¬
det.
Herr Talmannen framställde Proposition till
bifalla Utskottets Betänkanden ; men dertill sva¬
rades Ja, blandadt med Nej; Och, emedan
Hr Bjuhr yrkade votering, anställdes en sådan
öfver följande uppsatte, justerade och anslagne
Proposition :
,JDen, som bifaller Ekonomi-Utskottets Ut¬
låtanden i frågan om Bevjrings-skyldighet för
^Lappske Nybyggares Söner , lägger J a : Den
det ej vill, Nej: Vinner Nej, så blifva dessa
Utlåtanden förkastade.
Omröstningen utföll med 13 J4a emot 11
Nej.
§• *7*
Ståndets Besvärs-Utskotts Yttrande uti det
gårdagen §. 3 på Bordet lagda Protokolls-Utdrag,
angående understödjande af Hr Haganders un¬
derdåniga ansökning om upplifvande af en Mark¬
nad i Sköfde, blef, vid nu förnyad föredragning,
bifallet.
Plenum slutades kl. g på aftonen.
In Fidem
Clas Arvedson.
1683
Den 5 Juli.
Plenum kl. g f. m.
§• i.
Upplästes ankomna Protokolls-Utdrag af den 25
sistl. Juni och 2tdra dennes: från Högv. Preste-
Stdndet med underrättelse, att Preste-Ståndet bi¬
fallit Stats- Banko- och Ekonomi-Utskottens Be¬
tänkande N.'r 262, Stats- och Ekonojni-Utskottens
•iN:r 263, Bevillnings- och Ekonomi-Utskottens
N:r 14, Uag- ocji Ekonomi-Utskottens N:r 83
och 92 utom fielje punkten, hvilken blifvit för¬
kastad; lågt till Handlingarne Bevillnings-Utskot-
tets N:r 16 , Lag-Utskottets Nlr 106, Ekonomi-
Utskottets N:r 115, 224, 125; låtit bero vid
Lag-Utskottets N:r 105 , förkastat sistnämnda Ut¬
skotts N:r 103, tillägget i Ekonomi-Utskottets
N:r 121, och samma Utskotts N:r 122 ; återre¬
mitterat Ekonomi-Utskottets N:r 100, 107 ; samt
godkänt Konstitutions-Utskottets förslag i Me¬
morialen N:r 27 och 30 att hvila till nästa Riks¬
dag : och från Hederv. Bonde-Ståndet, med ena¬
handa Beslut i afseende på sistberörde Memori¬
al ; bifall till Konstitutions-Utskottets N:r 33;
samt Beslut i anledning af Ekonomi-Utskottets
N:r 110.
Lades till Handlingarne.
§. 2.
Konstitutions-Utskottets nedannämnda , se¬
dan dels den 2 8:de sistl. Juni , dels ock den i:*ta
1684
Dan 5 Juli.
dennes på Bordet hvilande Memorial , föredro-
gos å nyo :
N:r 26. med Förslag till en rättelse af Inled¬
ningen till nu gällande Tryckfrihets-Förordning:
N:r 27. med föreslående af ett tillägg i 75 §.
Biksdags-Ordningen :
N:r 30. med Förslag till jemkad ny redaktion
af 37 §. Re gerings-Formen :
Dessa Förslag, emot hvilka någon anmärk,
ning icke gjordes, blefvo antagna att, enligt 56
§. R. F., hvila, såsom Riksens Ständers Utlåtan¬
den, till nästa Riksdag;
N:r 31. med hemställning om en underdånig
anmälan, i afseend-e på innehållet af 8 Mom. 4
§. Tryckfrihets-Förordningen :
Bifölls.
§• 3-
Lag-Utskottets, den 28 Juni på Bordet lag¬
da Betänkande N:r 103 öfver väckta frågor, att
Gäldenär bör vara pligtig sin skuld med arbete
aftjena, föredrogs nu å nyo.
H err Hagander : Hos Utskottet har jag ic¬
ke från början deltagit i öfverläggningen uti den¬
na fråga ; och jag har sedermera anmält min re¬
servation emot Betänkandet. Jag instämmer huf¬
vudsakligen i Hr Arvidsons serskilda tanka,
som finnes uttryckt i det bifogade Protokolls-
Utdraget. Lika med honom anser jag någon rät¬
tighet för Borgenär att, utom de i I.agen stad¬
gade serskilda fall, tvinga Gäldenär till afarbe-
tande af sin skuld , icke böra ega rum ; och till
de af Hr Arvidson anförda skäl får jag lägga,
att raan härvid äfven måste betrakta den olika
Den 5 Juli.
1685
ställning, hvaruti olika Gäldenärer befinna sig,
i afseende på förmågan och vanan , att förrätta ar¬
bete , samt att det ligger i sakens natur, att nå¬
gon fullkomligen rättvis princip svårligen i den¬
na fråga skulle kunna etableras. Följaktligen kan
jag^för min tiel icke gilla Betänkandet.
Herr Montan : ’ Jag förenar mig till alla
delar med hvad Hr Arvidson uti sin reserva¬
tion och Hr Hagander nu inunteligen anfört , e-
mot den del af ifrågavarande Höglofl. Fag-Ut-
skottets Betänkande, derigenom tillstyrkes, att
Gäldenär må dömas, att sin skuld med arbete
afijena ; jag anhåller blott, att härvid få tilläg¬
ga, att olika meningar varit tillämpade, dels om
Arbets-domars åläggande, dels huruvida en By-
sättnings-dom kunde verkställas på en person ,
sorn efter Arbets-dom voie under en annan Bor¬
genärs disposition, och att härvid det missbruk
skedde, att Gäldenärer, hvilka varit dörnde till
Bysättning, för att fria sig derifrån, öfverenskom¬
ma på lindriga vilkor med någon enskild Bor¬
genär, sorn å dem tagit Arbets-dom, och sedan
chimerisk! tillätit dern, att under försvar att vara
i tjenst njuta fullkomlig frihet, och sedan trotsa
de öfrige Borgenärernas ofta rättvisa harm och
billiga anspråk, att genom Bysättning dels straf¬
fa, dels åtkomma undansnillade tillgångar. Det¬
ta förhållande tror jag hafva föranledt Herr Ju-
stitie-Ombudsmannen till den af honom i detta
ämne gjorda framställning, som utverkat Kongl.
Maj ts härom utfärdade nu gällande Förordning,
hvars fortfarande jag tillstyrker, och derföre an^
håller om återremiss af Betänkandet.”
Herr Hjutström : På sätt Protokolls-Utdra-
x 6 8 6
Den 5 Juli.
get utvisar, har afven jag varit af skiljaktig tan¬
ka, och förenat mig med Hr Arvidson. Jag å-
beropar således hans yttrande, så val som hvad
Hr Montan nu anfört.
Herr Lagerstrand instämde med Hr Montan.
Hefr Bagge förenade sig med Hr Arvid¬
son och med de ledamöter, som nu yttrat sig,
samt anhöll örn Proposition lill afslag å Betän¬
kandet.
Herr Ullberg förklarade sig dela de tankar ,
Hr Cederborg hos Utskottet yttrat , oeh hvilka
jemväl i det serskilda Protokolls-Utdraget finnas
upptagna, eller att arbets-tvång för ringare skul¬
der är vida lämpligare än Bysättning, och att
således skulder till mindre belopp, eller så vida
de icke öfverstiga 50 R:dr, böra, vid bristande
tillgång, genom arbete aftjenas.
Deruti instämde jemväl Herr Wallström.
Herr Falkman: Med Hr Arvidson och de
^Ledamöter, som nu talat emot Betänkandet, för¬
enar jag mig alldeles. Det vöre, i min tanka,
hardt, att t. ex. en Gäldenär, sorn genom olyc¬
kor kommit på obestånd , skulle vara skyldig till
skuldens afarbetande.
Herr Leffler instämde häruti.
Herr Cederborg’, Åberopande min reserva¬
tion hos Utskottet, är jag tillfredsställd att mina
åsigter delas af flere. De olägenheter, som, ser¬
deles för den arbetande folkklassen, uppstått
deraf, att rättigheten till Gäldenärs tvingande
att aftjena sin skuld med arbete upphört, äro
utan tvifvel allmänt bekanta. Medlernmarne af
denna folkklass behöfva oftast förskott af sine
Husbönder; men desse måste naturligtvis draga
lien 5 Juli.
1687
i betänkande att sådana meddela , då de icke ens
uti de förres arbetskrafter ega någon säkerhet
för sine fordringar, och då en Bysättning å så¬
dant folk alltid är mindre lämplig.
Herr -Eekhoff: Med Hr Cederborg före¬
nar jag mig desto hellre, som de bevis på bristan¬
de tillgång, hvilka ofta efter anställda utmät-
nings-försök erhållas, likväl sällan öfvertyga Bor¬
genären om Gäldenär® oförmåga, och arbetstvån¬
get alltså är ett lämpligt korrektif emot tillgån-
garnes undandöljaride.
Herrar Winbladh , Ekelund och Lundman
instämde jemväl med Hr Cederborg.
På Hr Talmannens Proposition blef målet
till I.ag-Utskottet återremitteradt.
§• 4-
Föredrogs ånyo Stats-Utskottets den 1 den¬
nes §. 2. på Bordet lagda och sedanden 2:dra,§.
7. ytterligare hvilande Betänkande N;r 238 i
anledning af Nådiga Propositionen om Stats-Ver-
kets tillstånd och behof under Riks-Statens för¬
sta Hufvud-Titel.
Herr Talmannen hemställde, om icke, enär
Betänkandet fanns fördeladt i serskilda numre¬
rade Hufvud-Punkter, hvar och en angående
serskilda slags utgifter inom denna Hufvud-Ti¬
tel, Ståndet skulle finna lämpligast och redigast,
att om Betänkandet punktevis öfverlägga och
besluta.
Herr Bagge förmente ett sådant sätt att
afgöra saken vara strida*nde emot 56 §. R. F. ,
enligt hvilken hvarje från Utskott första gången
inkommet Betänkande borde i sitt hela samman-
f
i688
Den 5 Juli.
hang antingen antagas eller förkastas eller ater»
remitteras; men, hvad öfverläggningen beträffa¬
de, bestred Hr Bagge icke, att den måtte punk¬
tevis företagas.
Herrar Ullberg, Falkman med flere under¬
stödde Hr Talmannens hemställan, hvilken ock
sedermera af Ståndet bifölls } men Hr Bagge an¬
mälte sin reservation.
irsta Punkten angående tillökning i Hans
Majrt Konungens Hofhallnings - Summa med
100,000 R:dr om året eller ifrån 320,000 Rrdr
till 420,000 R:dr Svenskt Banko årligen.
Herr Linström, Jakob: Det hade visserli¬
gen varit hugneligt om Ständerne befunnit sig
i tillfälle att uppfylla sin önskan för tillökning
i Hans Maj:ts Hofhållnings-summa; men, då
Statens tillgångar äro så knappa, att, äfven u-
tan denna tillökning i utgifterne, man ändock
icke eger något hopp om förminskad Bevillning,
hyser jag den underdåniga förtröstan, att Kongl.
Maj:t af Gunst och Nåd för närvarande skonar Ri¬
ket från ett ökadt anslag till nyssberörde ändamål.
Häruti instämde Hr Ehinger.
Herr Ekstrand uppläste ett så lydande An¬
förande :
5'Då jag i Stats-Utskottet ej öfvervarit frå¬
gan om ökade anslag till den första Hufvud-
Titeln, kan jag icke nu underlåta att yttra mina
tankar derom, och är det vid första Punkten i
Betänkandet, som jag måste anse mig skyldig
göra anmärkning:
I denna punkt har Stats-Utskottet, på grund
af atne motioner derom, från Höglofl. Ridder*
Den 5 Juli.
1689
skåpet och Adeln samt det Hedervärda Bonde-
Ståndet till Utskotiet remitterade, tillstyrkt ett
ökadt anslag till Kongl. Majus Hofhållning af
100 000 R.'dr årligen, en summa alltför stor att
kunna utan gilliiga skäl af mig beviljas så lan¬
ge jag ännu känner mig förbunden att för Na¬
tionen och mina Kommittenter redovisa alla mi¬
na åtgärder.
”Jag kan icke dela Stats-Utskottets tanka,
att Rikets Ständer med välvilja må omfatta detta
tillfälle att ådagalägga deras underdåniga vörd¬
nad och tillgifvenhet för en älskad Konung ge¬
nom erbjudande af det ökade anslaget: Jag tror
fasthellre, ait det icke är vår rätt efter egna bö*
jelser och känslor handla med Statens Inkomster,
utan att deras tillgångar och förmögenhet , sorn
skola lemna bidragen till Stats-kassan , måste af
oss framför allt afses; vi äro icke hitkomne för
att bevilja alla utgifter som begäras, och att ge¬
nom uppoffringar på en fattig Na (iöns bekostnad
ådagalägga våra egna tänkesätt af tillgifvenhet
och välvilja, hvilka jag för en älskad Konung
lifligt delar och alltid ville tillstyrka Riksens Stän¬
der att visa , fast icke på det sätt, som nu blif«
vit föreslaget, med penningar och med sådana
medel som Ständerne icke ega, endast fått rät¬
tighet att disponera för Statens oundgängliga be¬
hof. — Så måste jag alltid anse det uppdrag jng
erhållit, att här bevaka Nationens bästa; och på.
annat sätt kan j-ig icke svara emot mine S.orn-
mittentcrs förtroende, icke fullgöra min pligt som
representant. Det måtte ock gifvas sätt värdi¬
gas för Rikets Ständer att begagna och angenä¬
mare för Kongl. Majit att erfara vid betygandet
Den 5 Juli.
af den undersätliga vördnaden , än genom er¬
bjudande af oenningar; eller skall man dä tro
att med dem allt kan åstadkommas? Jag tror
det Icke , och skall aldrig tillstyrka ökadt anslag
för Kongl. Maj't såsom vördnadsbetygelse, Vali
följd af gifna behof när de inträffa, och af be¬
hörig person anmäla?.
”Vi hafva h^', i följd af vår skyldighet så¬
som Nationens Omhud, granskat förvaltningen af
Statens medel sedan sista Riksdag; vi håfve der¬
vid uti Stats-Utskottet funnit flere afvikelser i-
från det rätta eller att medel blifvit anvista till
ej oundgängliga behof, derom vi gjort anmärk¬
ningar enjot vederbörande Stats-Sekreterare; och
när desse i utöfningen af deras vigiiga Embeten
sålunda ej varit ofelbare, kan jag väl än min¬
dre anse Chefen för Kongl. Majhs Hofhållning,
att vara det , såsom enskild Motionär , eller an¬
taga för säkert, att de 100,000 R:dr, som unge¬
färligen uppgifvas hafva åtgått till Hofhållningen
för ett år öfver anslaget 320,000 B:dr, icke kun¬
nat besparas , utan oundvikligen skolat utgifvas;
så länge delta ej kari visas tydligt och obestridligt,
måste jag alltid motsäga ett ökadt anslag af sådan
betydenhet, att det nödvändigt skulle hafva ett
menligt inflytande på den nedsättning uti bevill-
ningen , som allmänna rösten högt påkallar och
hvaraf icke någon lärer kunna bestrida behofvet.
Jag erkänner alltid undersåtens pligt- att skatta
för sin Konungs och Hans Höga Farni ljs under¬
håll samt en motsvarande rättighet hos Regenten
att fordra detta underhåll , och om han gör det
Sjelf, beliöfver icke Han frukta någon motsägel¬
se
Den 5 Juli,
se 8f Nationens Representanter, ej heller de att
för bifall dertill rona sina Kommittentcrs missnö-
je , men det är också då säkert att behofvet för¬
ut undergått den noggrannaste pröfning och uti
öfvertygelsen derom ligger grunden för det o-
tvungna samtycket till Hans begäran ; nu är det
icke Han, utan enskilde Motionärer, som före¬
slå en ökad skatt j hvilken betydligt motverkar
den nedsättning af Bevillningen, som man an¬
sett så högst nödig, men hvilken i allt fall ic¬
ke lärer kunna vinnas, annorlunda än pS ett chi-
meriskt sätt, eller genom en föreslagen minsk¬
ning uti den förut årligen gjorda inbetalning å
Stats-Verkets skuld till Banken; Och skulle nu
äfven detta förslag förkastas, så följer deraf, att
bevillningen än mera måste ökas, dåde vanliga
Intraderne ej kunna förslå till arliga anslagen
med alla nu föreslagna tillökningar.
’’Jag skulle ovärdigt misskänna Kongl. Majst*
huldhet och aldrig hvilande omtanka , att söka I-
stadkomtna lindring uti de bördor, som trycka Han*
trogna undersåtare, om jag trodde att Kongl.
Maj:t, rätt upplyst om sanna förhållandet, icke
hellre ville anbefalla indragning, så vida den
kan ske, än fordra ett ökadt anslag, då det, som
jag ofvan nämnt , alltid betydligen måste verka
på den blifvande Bevillningen ; Och sedan vi ,
vid denna Riksdag, redan beviljat en betydlig ut¬
gift af 600,000 R:dr för H. K. H. Kronprinsens
lyckliga förmälning, en utgift, sorn icke någon väg¬
rat , ehuru olika tankar uppstått om sättet att
den bestrida, kan jag, för min del, med afseen¬
de på tillgångarne , icke medgifva några vidare
Borg. St. Prof. 1823, JU. P. gil, sisu
169» Dtn 5 Juli.
Stiirre utgifter, hvilkas oundgänglighet ej är öp¬
pen och tydlig , emedan jag måste tänka mig en
gräns för Nationens vilja att draga skallerne, just
derföre att jag, af nit för mitt Fosterlands väl,
lika mycket, som af sann vö.dnad och tillgif¬
venhet för en älskad Konung , önskar från tan¬
kan alltid kunna aflägsna de vådlig i påföljderne
af en sam mansiammande ovilja hos de skatnkyl-
dige i detta afseende.
’’För det ökade ansliget till Haris Kongl.
Höghet Kronprinsens Hofhållning finner jag der¬
emot största skäl vara förhanden, och då behnf-
vet deraf för en hvar visar sig alldeles ound¬
vikligt , behöfve vi ej frukta det ju Nationen
billigar vårt samtycke dertill ; men också detta
behof innefattar ett nytt skäl för afslag å niotio-
nerne om ökande af Kongl. Majis egen Hof-
hållnings-kostnad eller för uppskof dermed till
en annan tid , då icke andra oundvikliga tillök¬
ningar i utgifter tillika inträffa —Det är icke under
fridens ljufva lugn, utan vid ett rysligt hotande
krig, som Nationens alla krafter påen gång må¬
ste ansträngas, och jemväl kunna det utan att
väcka missnöje.
r’Jag anhåller, på grund af allt detta, om
Sterremiss af Betänkandet i hvad den första punk¬
ten deraf innehåller,’'
Herr Cederborg'. I enlighet med min öf¬
vertygelse tillstyrker jag bifall å Betänkandet ,
och tror oss kunna hos Nationen stå till svars
för en sådan uppoffring åt vår älskade Konung.
I händelse Kongl. Majit Sjelf gjort Nådig fram¬
ställning uti saken , ar jag viss , att den blifvit
emqttagen med högt bifall; men , ehuru fram¬
Den 5 Juli.
1693
ställningen nu skett genom Motion af H. É.
Riksmarskalken Herr Grefve von Essen, har
jag grundad anledning att tro, det H. E. icke
gj ni den utan Hans Majus Nådiga Samtycke
och eher eri påli lig granskning af behofvet.
He r Huldberg : Också jag tillstyrker bifall
å Betänkandet. Lika med dern , som talat emot
detsamma, tror jig oss visserligen ej böra onö-
d givis bortkasta S äteris penningar; och man har
äfven under Eiiksdagena lopp erfarit, huru noga
SLts-Utskottet dermed hushållat, då Utskottet,
under åberopad brist, afslagit flera uppgifna be¬
hof. Bland sådana behof är likväl anslaget för
Konungens R' presentation det allra nödvändiga¬
ste ; Och, ehuru Hans Majtt icke Sjelf begärt
någon tillökning, har likväl framställningen der¬
om sken af Riksmarskalken , så tillsägande ex
nob.li officio , äfvensom jag är öfvertygad , att
han icke skulle hafva vågat den utan Konungens
vetskap Anslaget för Hans Majus Hofhåll.
ning blir , oaktadt denna tillökning, ändock min¬
dre , än 1809 års anslag, om man tager i be¬
traktande penningarnts försämring sedan deri ti¬
den: och vi hafva ett nytt skäl för tillökningen,
då Riket nU, genom H. M. Drottningens åter¬
komst till Fäderneslandet och H. K. H. Kron¬
prinsens Förmälning, får ett Hof, som det på.
flera års tid icke egt.
Herr Cronius : Med betygande af min un¬
derdåniga vördnad och tillgifvenhet för H. M.
Konungen och Dess Kongl, Hus, lemnar jag.
till Beiänkandet mitt bifall och förklarar öppet
att jag deröfver icke behöfver befara mine Koin*
ttfhtenters missnöje.-
1694
Den 5 Juli.
Herr Hagander: ”Ehuru jag visserligen
skulle hafva önskat, att , i närvarande tidpunkt,
den ifrågavarande tillökningen kunnat umbäras;
kan jag likväl icke annat än tillstyrka bifall till
Utskottets Betänkande, såsom fullkomligt enligt
med mina egna och äfven mina Kommittenters
tänksätt; och jag skulle för min del icke anse
Nationen vä digt att vägra den tillökning , som
är i fråga , då behofvet deraf är af Vederböran¬
de Embetsman vitsordad!.”
Herr Muntan: ’’Lika med Hr Huldberg,
och på de af honom anförda skäl, tillstyrker jig
bifall af Betänkandet, helst med den tillökning
af 100,000 R:dr, som nu af Högloft. Utskottet
är föreslagen, hela anslaget, i anseende till myn¬
tets förändrade värde, ändå blir mindre, än
den summa, som för Kongl. Maj-.ts Hofhållning
år 1809 af Rikets Ständer då bestämdes. *—
Hvad åter angår den fruktan , att med dessa
100,000 R;dr Eevillningen komme att ökas, så
kan man, till undvikande deraf, efter min tanka
rabattera denna summa på de anslag, som kom¬
ma alt göras till Kanalernes byggande , emedan
om med deras fullbordande något skulle komma
att dröja, jag icke inser att sådant för Staten blif-
ver någon förlust.
Herr Aspelin : Såsom Ledamot på Stats¬
utskottets Första Afdelning, der detta mål blif¬
vit förberedt, bör jag upplysa, att fråga väl va¬
rit om infordrande af närmare underrättelser i
afseende på behofvet af det ökade anslaget, men
att man ansett en sådan åtgärd sig icke tillstän¬
dig , utan funnit sig kunna hvila trygg vid Riks¬
marskalkens uppgift.
Den 5 Juli. a 6 g 5
Hetr Hegardt instämde med Hr Huldberg.
Herr Eckhoff: Fran första början har jag
väl funnit den föreslagna tillökningen ganska
betydlig, och sättet till frågans väckande icke så
alldeles riktigt ; men de upplysningar, Utskot¬
tet haft tillfälle att , genom sin Ordförande , in*
hämta från Chefen för H. M. Konungens Hof,
hafva öfvertyga! mig om behofvet; och, i följd
deraf , tillstyrker jag desto hellre bifall å Betän¬
kandet , som Ständerne då få tillfälle att äfven
dymedelst visa sin underdåniga erkänsla för
Kongl. Majits , till befordrande af Landets väl ,
oupphörligen riglade Nådiga omsorger.
Häruti instämde Hr Limnelius.
Herr Norström : Ehuru jag icke betviflar
verkligheten af behofvet, tror jag det likväl haf¬
va varit rättast , att Motionären omnämnt , det
Motionen gjordes med Hans Maj:ts vetskap och
samtycke , eller att Stats-Utskottet uttryckt den
kännedom , det derom kunnat ega. Emellertid
bestrider jag icke bifall till Betänkandet.
Herr Ullberg: ’’På de grunder Betänkan¬
det innehåller, och de skäl Hr Huldberg vida¬
re anfört, lemnar jag deråt bifall, i den förmo¬
dan, att kostnaden för upprätthållandet af en
bland de ädlaste delar af den Kongl, represen¬
tationen, nemi. Theatern, uti de otnförmälte
100,000 E:dr är inbegripen , så att Natio¬
nen icke vidare besväras med något anslag för
en Inrättning, som icke mindre för Vitterhetens
och ile sköna Konsternes utbildning , än för Bi-
kets värdighet, ej får saknas i dess Hufvudstad.
■— Uti de mest beträngda vilkor kan dock Fol¬
ket svårligen vägra, att tillskjuta, hvad som för
Den 5 Juli.
dess Konungs och Dess högt Familjs und rhåll
äskas, äfven i den oväntade, ehuru an.fulla lian-
delse, alt Sverige med dess sranfr ensamt skul¬
le upprätthålla Skandinaviens Konunga-hus.’’
Herr Linström- Jnk.\ Jjg skulle icke haf.
fa motsagt Utskottets Förslag, om eke Bevill-
nings-Utskottet tillstyrkt oförand'a't bibehållan¬
de af den afgift, sorn äfven de fattige måste vid,
kännas för bruket af Kaffé Siden och flera Öf¬
verflöda-varor, Hvad de Kungl. Theatrarne an¬
går, har Stats-Utskouet icke ernoitagit någon upp¬
lysning, huruvida understöd för dem skall va¬
ra ipbegripet i den ökade anslags-summan.
kjerr hJuhlberg: Jag hade just velat säga
Jivad Hr Ullbetg redan sagt. Då någon ser¬
skild Nådig Proposition om undeistöd för The-
atrarne icke till Ständerne ankommit, har man
tagit för afgjordt, att detta understöd skulle ut.f
nyssnämnda summa utgå; och ett sådant är åt¬
minstone till någon del oundgängligt. Jag hål¬
ler Utskottet räkning förden noggrannheten, att
icke efterfråga, huruvida Konni. Maj;t önskade
den föreslagna tillökningen. Det sår, i alla fall,
Kongl. Maj:t fritt att afsäga sig densamma - om
Honom så i Nåder täckes ; men en underdånig
förfrågan ifrån Siats-Utskottet skulle hafva varit
ett ohöfligt försök att erhålla en sådan afsägelse,
oaktadt summan icke kunnat umbäras.
Herr Ekelund ag har i Stats-Utskottet
tillstyrkt den nu ifrågavarande punkten rörande
100,000 R:drs tillökning för Hans Majit Konun¬
gens Hof-hållning, och jag bifaller den med full¬
komlig öfvertygelse, äfven nu. Jemte de flera gäl¬
lande skäl, sorn blifvit anförda för tillökning i
Den | Juli.
anslaget, torde äfven bora tilläggas , hurusom Rik¬
sens Ständer tid efter annan och syrinetligast
vid 1815 ars Riksdag okat Löne-inkomsterne
för Statens Embets- och Tjenstemän, nästan i
allmänhet, hvart,II Fenninge-värdeis försämring
och prisernes stegring å allehanda Varu-artiklar
rn. rn. , sä billigen föranledde. — Och då sam¬
ma förhållande ännu eger rum, sä finner jag äf¬
ven härutinnan ett ganska s'ort och gällande skäl
till den föreslagne tillökningen för Hans Maj:t
Konungens Hof-hållning , den jag således till¬
styrker; och anhåller om Proposition lill bifall å
Betänkandet. Som en eller annan vard Leda¬
mot begärt, alt af Siats-Utskottets Ledamöter
blifva upplyst, huruvida någon del af d, n till¬
styrkta tillökningen skulle komma att artväntias
till unde-stöd för de Kongl. Theatrarne i Huf-
vuds aden , så får jag upprik igt bekänna , att nå¬
got sådant, mig veterlig!, har i LLskottet åtmin¬
stone offenteligen icke blifvit kungjord!; men
jag betvifla:- derför icke, att Harts Majit Ko¬
nungen, sä väl hädanefter sorn hittills skett, af
sin vanliga godhet m, ddelar Theatrarne det un¬
derstöd, sorn Hans Majt Nådigst för godt finner
och pröfvar lämpligt.’
Herr Winberg: Då Riksmarskalken är den
person, sorn bäst kunnat upplysa det ifrågakom-
na behofvet, har jag <j tvekat att deltaga i Be¬
tänkandet, hvarå jag, under åberopande af hvad
Hr Huldberg anfört, alltså tillstyrker bifall.
Herrar Falkman , Santesson, Rydberg, Lund¬
gren och Fredin förklarade, att deras tänkesätt all¬
deles öfveiensslämde ined Hrr Huldbergs och
I6g8
Den 5 Juli.
Ullbergs, samt tillstyrkte således bifall å Betän¬
kandet.
Herr Aspelin: Jag tror mig kunna försäkra,
att, i händelse tillökningen beviljas, de Kongl.
Theatrarne, för hvilka Kongl. Maj:t redan gjort
stora uppoffringar, hafva att utaf nämnde tillök¬
ning påräkna ytterligare bidrag.
Herr Eckhoff: Siats-Utskottets Ordförande
har under öfverläggningarne derstädes upplyst,
att a a,ooo R:dr årligen erfordras till Theatrar-
nes vidmakthållande, men att desamma, efter
nu uppgjord noggrann beräkning , behöfva ett
bidrag af icke mindre än 36,000 R:dr, hvilka ,
efter hvad bernälte Ordförande trott sig kunna
försäkra, lära komma att från Hans Majit Ko¬
nungens Stats-anslag utgå.
Herr Talmannen upplyste , alt, efter hvad
han af Direktören för Kongl. Maj;ts Spektakler
inhemtat, beror de Kongl. Theatrarnes bestånd
derpå, att Kongl. Majit, genom ökadt anslag för
sin Hof-hållning, sättes i tillfälle att hädanefter
dem i Nåder understödja.
Herr Ehinger : Jag har förut förenat mig
med Hr Tunström ; och jag instämmer nu äfven
med Hr Ekstrand. Vid fråga om utgifter, så-
dane som den nu föreslagne, bör man taga i be¬
traktande Folkets förmåga att utgöra skatterne ;
Man bör erinra sig, att klagan öfver deras tyngd
ar allmän , och att Folket önskar nedsättning der¬
uti; Men jag hemställer hvad hopp man har, att
vinna ett sådant ändamål, om å uigifterne göras
så betydliga tillök.lingar, som den ifrågavaran¬
de. Tor öfrigt tror jag, att ingen Stat bör h«f-
Din 5 Juli.
1699
va ett mera lysande Hof, än dess tillgångar
medgifva, ly eljest flyger man högre, än vin-
garne bära. Jag är också öfveitygad, att om Rik¬
sens Ständer hos Kongl. Majit i underdånighet
öppet anmäla ställningen, Kongl. M<j:t, soro all¬
tid ådagalagt Faderliga tänkesätt för Sitt Folk ,
säkerligen gerna, skall äfven vid detta tillfälle
lindra dess bördor.
Herr Hambreus: Ehuru jag, lika med man¬
gen annan , innerligen skulle önska lindring i
Folkets bördor, anser jag mig likväl vid delta till¬
fälle pligtig, att, med betygande af mine Korn*
mittenteis underdåniga vördnad och tillgifvenhet
för er. huld och älskad Konung, tillstyrka bifall
å Betänkandet.
Herr Bjuhr: Såsom vid 1809 års Riksdag
Ledamot i Stats-Utskottet, har jag haft tillfälle
att känna Statens fördel af den då, vid en Kurs
af högst 72 sk. för R:dr Harnb. B:ko, med H.
Maj:t Konungen träffade öfveienskom melse om
270,000 R:dr B:ko för Dess Hof-hållning ; Och,
emedan jag delar den åsigten , att den sederme¬
ra med 50,000 R:dr ökade Hofbållnings-summa
äfven med den nu föreslagna tillökningen än¬
dock, vid betraktande af det fallna Mynt-värdet ,
i sjelfva verket icke blir större, utan snarare
mindre, än 180g års anslag, tillstyrker jag , af
sådan anledning, att Betänkandet bifalles.
Herr Ekstrand: ”1 afseende på hvad jag
hört anföras, som skulle kostnaden för Theatrar-
nes underhåll uti det ökade anslaget för Kongl,
Majtts Hof-hållning inbegripas, kan jag icke fin¬
na minsta anledning af Betänkandet till en så¬
dan förmodan , och uti den uppgift af Chefen föc
1700
Den 5 Juli.
Hot-hållningen, hvarå det ökade anslaget Sfven
i anseende till bc-Ioppet är grundad!, kan icke
Theater-kostnaden vara inbegripen ; ty jag har
sett i Stats-Utskottet, att en icke obetydlig sum¬
ma. för att fylla detta behof intill denna Riks¬
dag, serskilt blifvit anordnad; men jag vill
dock icke bestrida hvad Hr Eckhoff sagt sig kän¬
na derom, tror endast, att hvad i detta hänseen¬
de menats, också bort få i Betänkandet inflyta.
— I allt fall förblifver jag vid min förut yttra¬
de tanka om sjelfva saken; men då jag finner,
att pluraliteten af Ståndet redan talat emot den ,
vill jag icke vara envis att söka påtvinga andra
min öfvertygelse, eller yrka en ändamålslös vo¬
tering om bifall eller återremiss af Betänkandet,
utan åtnöjer mig med, att hafva fullgjort hvad
min öfvertygelse och min kännedom af Landets
tillstånd och behof ovilkorligen af mig fordrat.
A.r detta tillstånd, såsom diskussionen nu inom
Ståndet synes föranleda, lyckligare i de flere Or¬
ter hvilka jag ej kan känna, så lyckönskar jig
mitt Fädernesland, och hade då ej velat höra nå¬
gon allmän nöd omtalas; ty med klagan deröf¬
ver låter det icke förena sig, att till den höjd
öka Statens årliga utgifter, sorn vi vid denna
Riksdag dels gjort dels komma alt göra.”
Herr Leffler: ”Äfven jag tror, att det är
rätta sättet , på hvilket frågan om förökadt anslag
för Hans Majit Konungen blifvit väckt. Man
bör väl icke undra deröfver , att Konungen helst
undvek att Sjelf göra en sådan framställning till
Ständerne. Man har talat om de närvarande skat-
terne, och huru de äro tryckande för många.
Detta är en sanning; och jag är derom öfverty-
Den 5 Juli.
I701
gnti, att en stor del af Nationen med mycket be¬
kymmer utgör dem. En minskning deruti hade
s;’Iedes, bade varit önskansvärd, och svarat mot
Allmänheten* vän an. Men detta oaktadt, tror
jag icke att vi skulle fullgöra våra Komrnittenters
vilja, om vt nu afsloge deri tillökning för Kongl.
M ij;t, sorn Stats-Utskoliet föreslagil. Jag tror att
vi, sedan frågan blifvit väckt, och behofvet är
gifvet, kunna och böra bifalla Utskottets förslag,
och derigenom ådagalägga vår egen samt våra
Komrnittenters underdåniga tacksamhels erkänsla,
for Konungens Nådiga omsorg för Rikets och
Folkets val.”
Herr IVestin; Med afseende på hvad Hrr
Huldberg och Ullberg anfört, samt då förenin¬
gen med Norrige gjort kostsamma resor dit och
derifrån för Kongl. Majit nödvändiga, och jemväl
Rikets srigna anseende hos Utlänningen verkar
tillökning å kostnaden för Kongl. Majits Hofhåll¬
ning, kan jag, med all ömhet för skattdragande
Medborgare, likväl icke undgå att tillstyrka bi¬
fall till Betänkandet, i synnerhet då uti den fö¬
reslagna Summan inbegripes understöd till The-
atrarne, hvilka, om jag icke misstager mig, kostat
i Gustaf den lilis tid, under helt annat Pennin»
gevärde, icke mindre än 80,000 R:r; och jag
vågar hoppas att Betänkandet i denna del af Stån¬
det enhälligt bif. lies.
Herr Noréus: ’’Jag har vid öfverläggningar-
ne i detta ämne inom Stats-Utskottet lemnat min
löst till bifall af den väckta Motionen om ett
ökadt anslag till Kongl. Majus Hofhållning. Be¬
hofvet deraf har jag icke något ögonblick betvif¬
la!. Jag har ansett detsamma rättast böra fram¬
I7°2
Den 5 Juli.
ställas af den man, hvilken, såsom Chef för Kon¬
ungens Hof, närmast kan känna dessa behof; och
jag har ansett Kongl. Majit böra vara befriad, att
uti dessa enskilda förhållanden vända sig till Na¬
tionen} i synnerhet då jag , vid jemförelsen af
dylika anslag för Konung Gustaf elen tredje och
f. d. Konung Gustaf Adolph, funnit dem betyd¬
ligen öfverstiga den summa, som, också med den
nu ifrågavarande tillökning, skulle blifva. Kongl.
Majit tillagd. Ifrån 1781 till 1785 Uppgick den¬
na anslagssumma till 275,726 Kir och ifrån 1 801
till 1805 till 300,000 R.'r. Dessa summor ut-
gingo i Silfver och i Bankomynt, utan Kursdiffe¬
rens; och, om de beräknas efter det nu försam*
rade Myntvärdet af 120 sk. emot hvarje R:r,
utgöra de, den ena fullt Och den andra något
mindre än 750,000 R:r. Riksens Ständer anslogo
vid 1809 års Riksdag 320,000 Rtr till Högst¬
salig Konung Carl den 1 jides Hofhållning, som
efter då gällande Kurs af 62 lill 63 sk. uppgår
till 202.500 Rjr Hamburger Ranko, hvilka, åter
förvandlade till Svenika Banko-Sedlar efter en
Kurs af 120 sk., motsvara 506,250 Rtr. Kongl.
Majit har för det när va rande ett a nslag af 3 2 0,000
Rlr, och med tillökning af de nu ifrågavarande
1100,000 Eif, uppkommer en summa af 420,000
R:r Banko-Sedlar, icke motsvarande hvad Högst¬
salig Konung Carl den i3:de åtnjutit och vida
understigande de förra anslngssum morna. J g bör i
anledning häraf förklara, att jag är försäkrad, att mi¬
na Kommiitenter, lika med mig, skola finna en
Sinn tillfredsställelse, genom det ovilkorliga bifall
jag, som Svensk Medborgare, lemnar till uppfyllan¬
de af en älskad Konungs behof. Om Proposition
Dm 5 Juli.
1703
till bifall af Utskottets Betänkande får jag häri¬
genom anhålla.’
Herr Bugge : ”Om Rikets gräns och folk¬
mängd voro oförändrade sedan år 1809, skulle
jag, med afseende på myntets försämring, änskönt
tillgångarne äro knappa, icke draga i betänkande,
att genast samtycka till det på grund af enskilta
motioner förhöjda anslaget uti Kongl. Majsts Hof¬
hållning, ehuru jag helst hade sett, i fall det är
behöfligr, att Kongl. Majrt begagnat sin höga rätt
att Sjelf derom aflåta Nådig Proposition, och hvar¬
igenom Rikets Ständer blifvit satta i tillfälle, att,
i anledning deraf, gå till möte ett emottaget för»
nyadt oskatt bart bevis på Kongl. Majtts Nådiga för¬
troende för ett Folk, som aldrig kan förgäta
hvad Han för detsamma har varit och är 5 men
då denna Nådiga Proposition uteblifvit, och Kon»
unga-Riket Norrige sedan ofvannämnde tid blif¬
vit lagdt under Sverige, hvaraf sVries böra följa,
ait någon fördel derigenom bort Kongl. Majus
Hofhållning tillfalla, emedan jag ingalunda kan
förmå mig att tro, det Norriges värdighet kan till¬
låta Sverige, att ensamt underhålla de förenade
Rikenas Konungs Hof; så kan jag i sakens out¬
redda skick för närvarande ej bifalla Stats-Ut-
skottets Betänkande, utan anhåller örn återremiss
ined den anmärkning, att Utskottet bör anmodas
från vederbörande infordra upplysning och under¬
rättelse orri det inflytande som Norriges införlif-
vaxtde med Sverige kunnat haft på Kongl, Majcts
inkomster och utgifter såsom Konung af de för¬
enade Rikena, hvarefter Utskottet, sedan ärendet
blifvit närmare utredt och alla möjliga upplys¬
ningar blifvit inhemtade, torde med förnyadt utr
*704
Dtn 5 Juli.
låtande inkomma. Ätskillige af nämnde Utskotts
[Ledamöter hafva Under Diskussionen val förkla¬
rat, att Nationens bidrag lill The trarn<s under¬
håll äfven är inbegripet uti det tillykta ansla¬
get ; men om så förhåller sig, hvilket jag ej bör
betvifla, torde förhållandet böra Uttryckas uti Be¬
tänkandet.'”
Herrar Fornander, Danielson och Lagerstrand
Uttryckte sin och sine Kom rn i t teriters underdåni¬
ga vördnad för Konung och Konungahus , med
tillstyrkande af bifall å Betänkandet.
H err Ehinger : Hvad man nämnt om Myn¬
tets försämring, finner jag icke utgöra något skal
för det ökade anslaget J ty man bör erinra sig,
att Staten uppbåt* alla sina inkomster , utom en
del af Tull-umgälderne, i detta dåliga mvntioch
då Myntförsämringen icke bidrager till inkom-*
sternes förökande, finner jag icke heller, att den
bör föranleda till ökade utgifter. Ej heller tror
jag det vara lämpligt att yttra sin kärlek för Kon-'
ungen genom Penrringe-anslag till Hans Majus
Hofhållning. Hans Maj:t fordrar helt säkert an¬
dra bevis på Folkets kärlek, än pektiniära; och
dessa sednare äro af större värde vid tillfällen^
då patriotiska företag komma i fråga att under¬
stödjas.
Herr Limnelius: Jemte det jag förnyar mitt
bifall till Betänkandet, får jag förklara, att jag
icke förmodat, det någon , vid en så glad tid¬
punkt som den närvarande, skulle vägra att god¬
känna Utskottets förslag ; och det sync-s mig ound¬
vikligt, att detsamma antages, om Hofvet skalf
kunna på ett värdigt sätt underhållas.
Herr Lundman: Då Nationen är skyldig
Dtrt ) Juli.
1705
Konungen ali vördnad och tacksamhet , bifaller
jag, för min del, med glädje förslaget. Likväl
tror jag icke, att Myntets försämring bör dertill
blifva något skäl; ty i samma mån, som Hof-
hållningen, har äfven hvarje enskilds hushållning
förlorat på denna försämring, och följaktligen äf¬
ven dess förmåga till skatternes utgörande blifvit
minskad.
Herr Santesson förenade sig med Hrr Leff¬
ler och Noréus; med hvilken sistnämnde jem¬
väl instämde Hrr Hjertström, Lindström, Mich.,
Hagander och flere.
Herr Lenning: Deji föreslagna tillökningen
är, i min tanka, Nationen värdig. Om man ta¬
ger i betraktande alla Kongl. Majus utgifter, utom
den egentliga Hofhållningen, kan man icke und¬
gå att finna den ifrågavarande Summan snarare
för lågt än för högt tilltagen ; och jag tillstyrker,
under sådan öfvertygelse, bifall å Betänkandet.
Häruti instämde Herr Beckman.
Flere hördes begära Proposition j och, då den
af Hr Talmannen framställdes till bifall å hvad
Utskottet i Första Punkten sig utlåtit, ropades
Ja blandadt med ett eller annat Nej, dock utan
att votering begärdes.
Herr Ehinger anmälte sin reservation.
2tdra Punkten, angående tillökning i H.
K. H. Kronprinsens Hofhållnings-Surnma med
50,000 R:r och till Handpenningar för H. K.
H. Kronprinsessan ao,000 R:r , så att hela an¬
slaget för Deras Kongl. Högheters Hofhållning
6kulle blifva 170,000 R:r årligen.
Då icke något härvid var att anföra, fram¬
Den 5 Juli.
ställde Hr Talmannen Proposition till bifall å
hvad Utskottet i denna Punkt föreslagit ; och
dertill ropades enhälligt Ja.
3:dje Punkten, om tillökning i anslaget till
anskaffande af nya Möbler och reparation af gam¬
la för alla Kongl. Slotten, ifrån 5000 till 8000
R:r årligen.
Herr Bagge : Då Kongl. Majst i sin Nå¬
diga Proposition uppgifvit det ifrågavarande an¬
slaget behöfva ökas nll 13,000 R.r, och jag så¬
ledes är öfvertygad om behofvet af denna Sum¬
ma, anser jag det icke vara Sländerne värdigt
att densamma förminska ; och jag anhåller derför
om återremiss.
Häruti instämde Herrar Norström och Ce¬
derborg.
Herr Linström, Jakob ; Stats-Uiskottet har
grundat sitt Utlåtande på den upplysning, deter*
hållit, att 8000 K:r äro tillräckliga för ända¬
målet.
Herr Ekstrand: I följd af hvad jag vid För¬
sta Punkten yttrat mig, och då jag, enär behof¬
vet i Kongl. Majlis Nådiga Proposition blifvit
uppgifvet till 12 ,000 R:r, ingalunda tviflar, att ett
sådant helopp erfordras, instämmer äfven jag med
Hr Bagge.
Herr Talmannens Proposition på bifall till
Utlåtandet besvarades med Ja , blandadt med
Nej ; och som Hr Bagge begärde votering , så
uppsattes dertill en så lydande Proposition : ”Den
som bifaller hvad Stats-Utskottets Betänkande Ntr
238 om Första Hufvud-Titeln innehåller i 3=dje
Punk-
Den 5 Juli.
I707
Punkten, lägger Ja; elen det ej vill, Nej. Vin¬
ner Nej, så återremitteras målet i denna del.”
Hvarefter omröstningen verkställdes, enligt Riks*
dags-Ordningens föreskrifter, och utföll med 39
J a emot 8 Nej.
4'de Punkten, örn reglering af Kongl. Hof-
Stallets Utfodrings-Star.
Herr Bagge uppläste följande anförande: ”Om
jag icke missm inner mig, så har detta Högtära-
de Stånd, i anledning af Ekonomi-Utskottets Be¬
tänkande, afslagit inom Hedervärda Bonde-Stån¬
det väckta motioner , som afsett tillåtelse föt
Räntegifvare, att efter Markegångspris få lösa Af-
rads-Hö och Halm ; men i händelse jag missta¬
git mig uti denna förmodan, anser jag mig bö¬
ra yttra de betänkligheter, som synas hindra an¬
tagandet af Betänkandet i hvad det angår försla¬
get, att det parti Hö och Halin , jemte Hafra,
sorn för Kongl. Hof-Stallet erfordras, bör genom
Stats-Kontorets försorg härstädes upphandlas, hvar¬
emot Räntegifvare uti Stockholms, Vesterås, Ny¬
köpings och Upsala I.än skulle tillåtas lösa de
2:ne förstnämnde Artiklarne med penningar efter
Markegångspris. I allmänhet tror jag, att för
den Ersättnings- eller Lösnings-Summa, sorn der¬
igenom skulle komma att erhållas, icke kan upp¬
handlas här på stället hälften af det parti , som
berörde Län årligen utgjort och böra utgöra, helst
Markegångsprisen der ej lära öfverstiga 5 sk. 4
rst. per L# Hö, då deremot upphandling här ej
lärer kunna göras under 16 sk.; och då ett ökadt
behof nödvändigt måste inträffa , genom minsk-
Borg. St. Prat. 18? 3- lil• B. 213, 214.
17*8
Den 5 Juli.
ningen af tiel Hö, sorn 'från ofvanberörde Län
lian s pörte rats till Kongl. Stallet, hvarigenom en
ytterligare stegring i prisen på Furage-persedlar
icke kan undvikas, mäste jag ogilla den tillstyrk¬
ta lösningsrätten , såsom ledande icke blott Sta¬
ten, utan äfven Stockholms innevånare till be¬
tydlig skada. För öfrigt finner jag detta, fulslag
vara orättvist, enär det ej sträcker sig till Ränte¬
gifvare i Rikets öfriga Län. Hvad dernäst
beträffar uppköpet af Hafr.i, så tror jag det va:a
för tidigt, att yttra sig huru dermed bör förhål¬
las, enär man ännu icke vet, huru det kan kom-
ma att gå med Magazins-Hirektionen. Om den,
efter all förmodan, upphör att vara en Kommer¬
ciel anstalt, torde dess befattning med Afrads-
Spanmålens emottagande kunna komma alt be¬
stridas af Stats-Kontoret, och i så fall inser jag
icke, hvarföre nämnde Kontor skall vägras , att
deraf taga det parti, som för Hof-Stallet erfor¬
dras. Bibehålies åter Magazins-Hirektionen, så
kan det i mitt omdöme vara likgiltigt, hvad pris
som erlägges för Hafran, om den , som hittills
skett, lefveieras af nämnde Direktion, ty vinsten
dier förlusten blir alltid Statens, ehvad den på¬
föres i Magazins-Direktionen eller Stats-Kontoret,
I följd af allt detta, begär jag återremiss.’
Herr Hagander förenade sig med Hr Bagge.
Herr Noreus: Stats-Utskottet har fästat sig
dervid, att det onus, Räntegifvarne fatt vidkän¬
nas till forsling af Hö och Halm för Kongl.
Hof-Siallets behof, ej varit kändt när deras Hem¬
man skattlades. Ifrågavarande Räntegifvare inom
Stockholms, Upsala, Vestmanlands och Söderman¬
lands Län hafva i forslings-besväret en bötda
Den 5 Juli.
1709
framföre de öfrige, i stället att , såsom sig bör,
vara lika betungade; och, när Utskottet, under
sitt tillstyrkande , att de måga lösa räntepersed»
larne efter Markegång, icke medgifvit deras be¬
friande från ersättning i penningar för den fors¬
ling, de dymedelst undvika , tror jag Utskottets
förslag vara grundad! på goda skäl, och i tillämp¬
ningen billigt. Hvad angår den kostnad, som i
stället måste användas till i ra köp af Hö och Halm.
för Hof-Stallets behof, bör man icke befara , att
någon brist skall uppslå, då Utskottet upptagit
Hoel till 16 sk. Banko L#, och Halmen till 6*
R:r Tjoget; och i alla fall tjenar den möjliga
besparingen på det ena årets anslag till afhjel-
pande af bristen ett annat år, äfvensom för öf¬
rigt öfverskottsmedlen ej blifvit så betydligt an¬
litade, att icke dessa lemna tillgång på de medel,
som än vidare kunna komma att erfordras.
Herr Aspelin: Till hvad Hr Noréus anfört,
vill jig endast tillägga, att uppköpet af Hö och
Halm för Kronans räkning , i stället för Ränte-
gifvares lefverering in natura, icke bör kunna
verka till stegring i priset på dessa varor för
Hufvudstadens Invånare, enär upphandling skall
ske genom Auktion, och de upphandlade partier-
ne således komma att lefvereras ifrån Landsor¬
terna direkte till Hof-Stallet.
H err Bagge: Jag inedgpr det vara en riktig
grundsats, att Räntegifvare få lösa Räntepersed»
larne efter Markegångspris; men, då denna för»
del ej sträcker sig lill alla Räntegifvare, finner
jag den icke billig. För öfrigt har man, i min
tanka, icke skäl att eftergifva invånarne på Lan¬
det några skyldigheter, emedan desse ingalunda
'i710
Den 5 Juli.
gä Städerne till möte i fråga om deras fömåner,
hvarpå jag kan nämna ett exempel uti det till
Bevillnings-Utskottet återremitterade målet om
yrkad portofrihet för Magistraternes Embetsbref,
hvilket i går hos Utskottet förehades , och af
tvenne Medstånds Ledamöter afgjordes på det sätt,
att detta Städernas, i min tanka rättvisa, anspråk
icke gillades.
Herr Norström : Jag delar Hr Bagges tan¬
ka och får, i anledning af Hr Norei yttrande,
erinra, att, om lefvei eringen in natura ej ingått
i beräkning vid Hemmanens Skattläggning, den
likväl utgör ett dem åtföljande onus, hvarom egar-
ne vid inköpet ej saknat kännedom. Emellertid
bestrider jag icke bifall till Betänkandet.
Herr Huldberg, : Hos Ekonomi-Utskottet har
jag deltagit i det Betänkande, hvarigenom Ut¬
skottet förklarat sig icke finna skäl att befria Rän¬
tegifvare från skyldigheten att lefverera Hö och
Halm in natura till Kongl. Hofstallet, och hvil¬
ket Betänkande Ständerne bifallit; men det glä¬
der mig, att Stats-Utskottet nu funnit sådant låta
sig göra, Från Riksdagens början har det varit
min tillfredsställelse att bidraga till lättnad i
Uandtmännens bördor ; och jag skab äfven hädan¬
efter begagna alla tillfällen att understödja deras
billiga anspråk, äfven om de å sin sida förfara
tvärtom emot Städerne. Det är så vackert att
göra rättvisa och förtjena den tillbaka , utan att
få åtnjuta den; och man samlar derigenom, så¬
som ordspråket lyder, glödande kol på sin fien¬
des hufvud. Den enda betänklighet, jag skulle
kunna hafva emot antagande af Stats-Utskottets
Förslag, är, att upphandlingskostnaden kunde upp»
Den 5 Juli.
1711
gå ifrån 6000 till både 8000 ock 10.000 R:r ;
meri, då principen är riktig, bifaller jag Betan*
landet, äfven om denna kostnad skulle uppgå
ännu högre.
Herr Lenning : Den föreslagna lindringen
för Räntegifvarne ar, i min tanka , högst billig,
emedan transportkostnaden för varan mången gång
öfverstiga varans värde. Jag tillstyrker således
bifall å Betänkandet.
Herr Noréus : Såsom Representant har jag
alltid åsett rättsprincipen i hvarje sak, men icke
från hvilket Stånd motionen kommit eller hvil¬
ken klass af Medborgare frågan angått. Denna
grundsats har jag följt, då jag deltagit i tillstyr¬
kande af den lindring, hvarom här är fråga; och
den följer jng äfven nu, då jag tillstyrker bifall
å Betänkandet.
Herr Ullberg : Förnämligast på de af Hr
Noréus anförda skäl gillar jag Betänkandet. Det
har vid flere Riksdagar varit Ständernes önskan
och omsorg att befria Allmogen från vissa ser-
vituter, oaktadt tyngden återfaller på Folket; och
bland sådane servituter har den nu ifrågakomne
varit en af de svåraste. Jag tror icke, att man
bör låta afhålla sig från ett rättvist beslut i den¬
na sak af den ogin het, hvarmed Bonde-Ståndet
någon gång bemött Borgare-Ståndets rättvisa for¬
dringar. Man är icke här för att bevaka något
enskilt intresse, utan såsom Svenska Folkets Om¬
bud och för att tillse dess rätt.
Häruti instämde Herrar Bjuhr, Lindström,
Michael, Lagerstrand, Lundgren, Huldt, med flere.
Herr Santesson: Med Hrr Noréus och Ull¬
berg förenar jag mig. X)å Staten ej kan af Rån-
17 **
Den 5 Juli.
tegifvarne, vid lefverering in natura, skäligen be¬
gära bättre Hd och Halm, än de hafva att lem¬
na, och ej får vara så nogräknad orri skada un¬
der transporten inträffar, blir Staten åter nu, orri
Utskottets Förslag gillas, i tillfälle att förskaffa
sig den bästa vara sorn möjligt. Hvad Med-
Ståndens tänkesätt angår, tror j.ig för nain del, att
då de skilja sig i sina beslut från Borga re-Stån¬
det , sker sådant af öfvertygelse och icke af
oginhet.
Herr Ekstrand: Såsom jag förut nämnt, har
jag i Stats-Utskottet icke öfvervarit frågan om
Första Hufvud-Titeln J men Hrr Noiéus och
Ullberg hafva flir mig gjort tydligt, att den stör¬
sta billighet fordrar en sådan lindring, sorn Ut¬
skottet föreslagit; oi h jag ser deruti desto min¬
dre någon förlust för Staten , sorn erfarenheten
ofta visat, att Hö och Halm genom Auktion
upphandlas till ett pris vida under Markegångs-
priset, samt Staten i alla fall med dylika upp¬
handlingar besparar forsellönen ifrån Kongsgår-
darne hit till Stockholm.
Herr Montan : ’’Med Hrr Noréus och Ull¬
berg skulle jag gerna vilja förena mig, om jag
trodde att hvad nu är föreslaget, vore till jord¬
brukarens förmån; men då erfarenheten lärl
mig, att det för en jordbrukare är mycket lättare
att in natura utgöra en skatt , sorn jorden sjelf
producerar, än att lösa den med penningar, helst
uti våra för jordbrukaren isynnerhet tryckande
penningetider; så och då Markegångarne på Hö,
åtminstone i den Provins der jag bor , oftast
äro uppdrifne vida öfver gångbara priset, anser
jag det skola leda till hans stora skada om han
t
Den 5 Juli.
i7'3
alltid skulle vara skyldig att med penningar lei¬
sa en vara , som han genom en förnuftig hus¬
hållning kan umbära, om handen får lefverera,
och som, om han dan qvarbehåller, är för ho¬
nom ganska fly. —Jag yrkar derför återremiss af
Betänkandet med det tillägg, att örn någon för¬
mån vill Räntegifvare meddelas, dem må lem¬
näs öppet att vid närmaste Sjö - Lastage-platser
få lefverera sitt Hö ; hvilket sedan för Statens
räkning på Bater till Hofstallet kan hemtas/’
Herr Limnelius: Herrar Noréi , Ullbergs
och Santessons åsigter äro äfven mina. Om ock
Staten någon gång förlorar genom inköp af sitt
behof, upprättas dock förlusten en annan gång
genom ett lägre pris. Jag har ofta sett de olä¬
genheter, hvarmed lefveieringen in natura här¬
städes varit förknippad, och huru som Höet under
vissa årstider blifvit bortskämdt genom regn och
slask, samt Allmogen måst flere dagar förspilla
sin tid under utlossningen; Och, om, på sätt
Hr Montan förment , Allmogen stundom skulle
hellre vilja aflåta Höet och Halmen , står det
densamma fritt att göra sina anbud vid Upphand¬
lings-Aukt i onerne.
Flere begärde Proposition.
Herr Linström , Jak.: Herr Noreus har
tydligen ådagalagt de grundsatser, som ledt Ut¬
skottet till del affaitade Utlåtandet. Bonde-Stån¬
dets ledamöter i Utskottet hafva funnit sig nöj¬
de med Förslaget. Städerne hafva visserligen
många onera; men de svara likväl icke emot
Uandets.
Herr Bogge? Min anmärkning i afseende
på upphandlingen af Hö och Halm har , såsom
1714 Den 5 Juli.
mitt anförande utvisar, varit föranledd af Stän-
dernes förut fattade beslut örn Hemmans Räntors
utgörande i allmänhet; och, sedan jag nu blif¬
vit upplyst, att jag derom icke misstagit mig,
vet jag icke huru Ständerne kunna frånträda det¬
ta beslut. För öfrigt, oell om ej afseende skul¬
le göras å denna anmärkning, tror jag i alla
fall den sednare anmärkningen angående upp¬
handlingen af Hafra böra föranleda en åter-
rerniss.
Herr Hemberg: Ehuru jag icke bestrider
de vackra moraliska grundsatser, som Herr Ull¬
berg yttrat, kan jag dock i sjelfva saken ej und¬
gå att förena mig med Hr Bagge, emedan ifrå¬
gavarande skyldighet är en grundskatt , som ej
bör kunna upphäfvas.
Herr No reus: Felet är just, att man anser
denna skyldighet såsom en grundskatt. Höet är
grundskatt, men forsle skyldigheten alldeles icke;
ty den har icke ingått i skattläggningen ; och
den skulle aldrig i rättsväg kunna Räntegifvare
åläggas. Jag fäster mig ock vid hvad Hr .Lim¬
nelius, enligt erfarenheten, anmärkt, och vid
olämpligheten deraf, att utgöra in natura en
skatt, som under forsling kan försämras, och för
hvilken, örn den ej gillas, bristen då måste med
penningar ersättas. Kunde , såsom Ständerne of¬
ta påtänkt, skattläggningen i Hö och Halm för¬
bytas till Spanmåi , så vore sådant mera öfver¬
ensstämmande med de allmänna Skattläggnings-
grunderne ; och då skulle aldrig dylika frågor
om försämring, brist och ersättning kunna ega rum.
Herr Hagge: Då Afrads Spanmåi skall fors¬
las , inser jag icke hvarför ej en lika skyldighet
I
'Deri 5 Juli.
i7’5
med Höet och Halmen ina fortfara. Om Höet
forslas längre än Spanmälen , så kan ett slikt
missförhållande lätteligen rättas.
Herr Limnelius : Skillnaden emellan fors¬
ling af Spanmål och af Hö eller Halm är högst be-
tydlig, i anseende dertill alt ett lass Spanmål alltid
är af vida större värde , än ett lass Hö eller Halm.
Herr Hegardt: Man har haft i öfvervä¬
gande , att alla Hemman äro ojemnt beskattade.
Så förhåller det sig ock i afseende på deri nu ifrå¬
gavarande forsel-skyldigheten. Genom Ekonomi¬
utskottets omnämnda Betänkande tror jag emel¬
lertid vara utredt , att denna är en skyldighet ,
sorn ifrån äldre tider vidlåder Hemmanen. Jag
finner således icke lämpligt , att någon förän¬
dring deruti kommer i fråga, utan anser, lika
med Hr Bagge, målet böra återremitteras.
Herr Langenberg: Jag tillstyrker bifall å
Betänkandet. Då Eäntegifvaren får frihet , att
lefverera in natura eller lösa efter Markegång, sy¬
nes mig af Siats-Utskottets förslag någon olägen¬
het för honom ej behöfva befaras; men de olä¬
genheter, Hr Limnelius omnämnt , kunna ge¬
nom detta förslag förekommas.
A nyo ropades Proposition.
Herr Talmannen hemställde om Ståndet vil¬
le bifalla hvad Utskottet i 4:de Punkten före¬
slagit ; Och dertill svarades J a , blandadt med
Nej, men votering begärdes icke.
5:te Punkten om anslagen till Slottets Po¬
lis-, Lys- och Ren-hållning , rn. m., samt till
Ved- och Kol-upphandling för de Kongl. Hofven.
Utlåtandet i denna Punkt bifölls.
1716
Den 5 Juli.
6:;e Punkten om Underhålls-summorna för
Haga, Strömsholms och Gripsholms Kongl. Lust¬
slott,
Herr Lenning : ”1 hvari Betänkandet rörer
anslag för Gripsholms Slott, anhåller jag, att få
göra några anmärkningar. Då I 8 18 års Ständer
funno för godt besluta , att ifrågavarande Slolt
borde iståndsättas, och sådant redan blifvit till
betydlig del , med utmärkt nit, omsorg och spar¬
samhet verkstäldt genom den förtjenstfulle Ståt¬
hållare , sorn har sig uppdraget vården om be¬
rörde Slott, så hade jag väntat, att Utsk. ej sko¬
lat afslå , hvarken den begärte ökningen 500 R:dr
på årliga anslaget eller den till reparationernes
fullbordan nödiga summa 1,75g R:dr 40 sk. 4 rst.,
som jemväl blifvit uppgifven och erforderlig an¬
sedd. — Jag förmodar det nu vara olämpligt,
att ingå '1 pröfning, om iståndsättandet af Grips¬
holms Slott kan anses mer eller mindre nödigt
och nyttigt , sedan denne reparation , som förut
sagdt är, blifvit vid förre Riksdagen besluten och
det betydligaste i den delen redan är åtgjordt ;
inen alt ej brist på nödiga medel bör afbryta
fullbordande af den beslutne reparationen , lika¬
som att nödiga medel till Slottets underhållan¬
de ej böra saknas , anser jag ej tarfva någon be¬
visning. ~ Den uppgifne tillgången af Möbler
för Gripsholms Slott, utaf dem, som ej mer kun¬
na begagnas å Kongl. Slottet i Stockholm , fin¬
ner jag motsagd af hvad i detta Betänkande för¬
ut förekommit, då, till furnerande af härvaran¬
de Kongl. Slottets behof af nya Möbler , såsom
tillgång äfven påräknas beloppet för de gamla o-
brukbara Möblerne , som skulle försäljas ifrån
Den 5 Juli.
1717
härvarande Slottet; och hvarigenom de ej kunna
påräknas för Gripsholms. — Okade tillgångar för
Gripsholms Slott förmodas äfven stå att vinna
genom förmånligare förarrenderi ng af de Kungs¬
gården underlydande lägenheter , när de Kon¬
trakter tilländagå, som nu finnas ingångna;
dock som i allmänhet sednare årens för-arrende-
ringar lemnat egare mindie behållningar än
förr, måste jag anse denna förmodade tillgång
för Gripsholm högst oviss; men önskar derem ot,
att Utsk. ville anvisa pålitligare tillgångar för
de nödiga behofvens afhjelpande vid berörde
Slott.”
H: rr Linström , Jak. Hvad Haga Lust-
Slott angår, har jag i Utskottet varit af olika tan¬
ka med pluraliteten, och ansett något ökadt an¬
slag till detsarnmas underhållande ej böra ega
rum , enär dels Kongl. Majit ål enskild man öf¬
verlemna! ioo Tunnland Jord, som tillhört Slot¬
tet , när Ständerne år 1809 inlöste detsmima
från f. d. Konungen , men nu genom ert Landt-
roätare-förrättning blifvit derifrån afskiljde , dels
ock Slotts kassan kunde hafva haft en betydlig
inkomst orri man ej låtit borttaga den inom Par¬
kens område , men dock alldeles vid Landsvä¬
gen uppförda Byggnad, hvaruti Värdshus-rörel¬
se idkats , och hvilken rörelse lika litet förnär¬
mat Statens värdighet, som dess deltagande i
Brännvins-bränningen. —Beträffande åter Grips¬
holms Slott , så har Utskottet stödt sitt yttrande
på de upplysningar , det emottagit så väl ifrån
Ståthållaren , som genom flere sine egne Leda¬
möter , hvilka varit på stället och sett Slottets
goda skick.
I7i8 Den 5 Juli.
Flere yrkade Proposition.
Herr Bog ge : På de skäl , jag förut anfört
vid 3:dje Punkten, tror jag mig äfven böra be¬
gära återremiss å Betänkandet i den 6:te, på det
de anslag, Kongl. Maj:t önskat, måga bifallas.
Herr Winberg : I anledning af Herr Pen¬
nings yttrande får jag förklara, att jag med egna
ögon öfvertyga! tnig, att Gripsholms Slott är i ett
ganska godt tillstånd ; och , örn den stora Djur¬
gården upphörde, skulle derigenom beredas en
betydlig inkomst för Slotts kassan.
Herr Lenning : Emellan Utskottets Betän¬
kande och Ledamöternes nu gjorde uppgifter sy¬
nes mig vara mycken motsägelse, emedan idet
förra likväl omnärnnes behofvet af ökade möbler,
ehuru Utskottet förmodat dem kunna erhållas
från Kongl. Slottet i Stockholm.
Proposition begärdes å nyo och framställ¬
des af Herr Talmannen till bifall å hvad Utlå¬
tandet i 6;te Punkten innehåller ; Hvartill ro*
pades J a.
■y:de Punkten angående anslaget för den
Undei hålls-summa, Högstsalig Hennes Maj:t En-
ke-Drottningen Hedvig Elisabeth Charlotta
erhållit.
Utlåtandet i denna Punkt bifölls.
§. 5*
Stats - Utskottets Utlåtande N.-r 239. om
Siats-Begleringen under Andra Hufvud-Titeln ,
blef nu å nyo Punktevis föredraget.
usta Punkten om anslaget för den nya
Den 5 Juli.
1719
Hof-Rätten öfver Skäne och Blekinge samt hvad
dermed eger sammanhang.
Utlåtandet i denna Ponkt gillades.
2:dra Punkten i fräga om uppförande på
Slat af i:ne Protokolls-Sekreterare- och arne Kans¬
list-löner vid Kongl. Majus Justitie-Revisions-Ex-
pedition samt Eön för Sekreteraren vid Justitie-:
Kanslers-Em betel.
Herr Noréus : Vid sistlidne Riksdag an-
höllö Ständerne, på salt orden uti deras underd,
skrifvelse angående Riks-Statens Andra Hufvud-
Titc-1 lyda, a 11 Kongl. Maj:t måtte i Nåder täc¬
kas af de på denna Hufvud-Titel först blifvande
Besparingsmedel låta anslå nya Eoner på Justi-
tie-Revisions-Expeditionens Siat för 2:ne Proto¬
kolls-Sekreterare, 2:ne Kanslister och I Sekre¬
terare hos Justitie-Kansleren , hvilken tillökade
Tjensternanna-Personal Ständerne ansågo vara af
stor angelägenhet. Behofvet af desse Tjenstår
är således af Ständerne medgifvet och rättigheten
till Eöne-anslag för dem fastställd. I följd här¬
af,, och då, oaktadt den med Embets-Verken
förestående nva Reglering , ifrågavarande Tjen¬
ster äro så beskaffade, att de, vid hvilket förhål¬
lande, som helst, behöfva fortfara, hemställer jag, att
målet återremitteras, på det Stats Utskottet må, i öf¬
verensstämmelse med hvad i irsta Alternatifvet af
Utlåtandet blifvit för Protokolls Sekreterarne och
Kanslisterne tillstyrkt , för alla desse nödvändige
ansedde Tjenstemän föreslå Löner på Stat, och des¬
se icke behöfva , i brist af tillgångar å besparingar-
ne , sakna en rättighet, den de, enligt förra Stan,
ders Beslut , böra förvänta sig.
1720
Den 5 Juli.
Häruti instämde Hr Hegardt.
Herr Hagander: Med Hr Noréus förenar
jag mig desto hellre, sorn Serskilda Utskottet ,
under behandling af frågan om reglering med
Embets-Vei ken, tagit för grundsats, att icke in!
gå i detaljen af personalens bestämmande, rnen
likväl, under öfverläggningen i dessa frågor,
funnit, att en ökad personal vid Justitie-Revi-
sions-Expeditionen är alldeles oumbärlig.
Herr Hjertström instämde med Hrr Noréus
cch Hagander.
Herr Falkman: Jag förenar mig med Hr
Noréus, hvad Protokolls-Sekreterarne och Kans-
lisume angår; rnen att anslå Lön för en Sekre¬
terare hos Just i t L <-Kansleren finner jag icke nöd¬
vändigt, enär Justitie-Kansleren al.lt ifrån äldre
tider varit belåten med en Kanslist sig til! bi¬
träde, och den först vid sistlidne Riksdag ifråga-
komne Sekreterare-tjensten nu åter en längre tid
kunnat lemnäs obesatt.
Häruti instämde Herrar Montan , Bagge och
Figge, den sistnämnde med tillägg, att under de
lo år, han gjort tjenst i Kongl. Maj:ts Kansli ,
Justitie-Kansleren aldrig haft behof af någon ser¬
skild Sekreterare, utan funnit sig tillräckligen
betjent af någon bland J ustitie-Revisionens Tjen¬
stemän, för hvilken också denna Tjenstgöring ut¬
gjort ett steg till befordran.
Herr Linström, Jak. : Innan Serskilda Ut¬
skottet inkommit med sitt Betänkande , är liden
icke inne att göra nya Löne-anslag. Protokolls¬
sekreterare- och Kanslist-lönerne kunna, såsom
hittills, utgå af besparingarne; och en Sekrete¬
Den 5 Juli.
17a!
rare-ljenst lios Justiiie-Kansleren finner jag in¬
galunda nödvändig.
Med Hr Linström förenade sig Herr Len¬
ning.
Herr Noréus: Jag ber än en gång, att fä
fästa uppmärksamhet pl ordalydelsen af Ständer-
nes förra Beslut. När deruti förekommer , att
Kongl. Mnj:t måtte täckas anslå de ifrågavaran¬
de nya Lönerne, hemställer jag om något annat
återstår, än verkställigheten, eller att uppföra
dem på Stat ; och det är i min tanka endast om
den åtgärden, Kongl. M'aj.'t ansett Sländerne bö¬
ra höras. Af Serskilda Utskottets arbete kan ,
i alla fall, icke varnas, att alla Tjf rister komma
att indragas; utan förmodligen måste en stor del
blifva qvat stående; och bland desse sednare äro
utan tvifvel äfven de nu ifrågavarande, emedan
Justitie-Revisionens Personal ingalunda befinnes
öfverflödig. Det matte för öfrigt vara af vigt ,
att det Embets-verk, hvarifrån den högsta rätt¬
visan bör utgå , är försedt med en , till görornå-
lens behöriga skötande, fullkomligen tillräcklig
Betjening.
Herr Ekelund : Frågan synes mindre vara
huruvida Lönerne skola utgå, än om sättet der¬
till. För min dtl har jag trott, dem ej böra
uppföras på Stat , så länge en ny reglering af
Embeten och TjensCer föreslår; Och, då jag nu
fått undenä telse, alt Serskilda Utskottet icke äm¬
nar ingå i detaljerne, samt man således icke vid
denne Riksdag har att vänta något derhän ut¬
sträckt Förslag, anser jag emellertid de omnämn¬
de nya Lönerne böra tills vidare utgå } såsom
hittills, af Besparingarne.
i
J73?
Den 5 Juli.
Herr Hjertström: Utom de ganska gällan¬
de skäl Hr Noréus anfört, får jag tillägga , att
de nya anslagen blifva desto mer nödvändiga,
om, enligt Tjenste-reglerings-Komrnitténs af Ser¬
skilda Utskottet gillade Förslag, alla Katts-frågor
komma alt öfverflyttas ifrån de Administratifva
Verken till Domare-makten, och såmedelst Ju-
stilie-Bevisionens göromål betydligen okas.
Herr Huldberg'. Hr Norel tanka, om Pro¬
tokolls-Sekreterare- och Kanslist-lönerne delar jag
alldeles; men hvad Sekreterare.rjensten hos Ju-
stitie-Kansleren angar, beklagar jag , att jag ic¬
ke kan med honom instämma. Man vet, att se¬
dan Expeditions-Sekreteraren Richert innehaft
denne sistnämnde Tjenst omkring i * års tid, be¬
fordrades han till Häradshöfding, och att Tjen-
sten sedermera icke blifvit tillsatt förr än, efter
hvad jag hort sägas, nu nyligen; och, emedan
mig tillika är berättadt, att deri Person, som nu
skall vara utnämnd, jemväl blifvit förordnad till
Föredragande hos Kongl» Majit, tror jag äfven
deraf följa, att någon serskild Person med 1000
R:drs Lön icke behöfves , till tjenstgöring hos
Justitie-Kansleren. Emellertid vill jag likväl
begifva mig dertill , ait afbida Serskilda Utskot¬
tets arbete, innan denna Lön alldeles afslås.
Herr Noréus: Utan att tilltro mig någon
pröfning om behofvet af Tjensten , hvilket jag
för öfrigt anser vara af 1818 års Ständer redan
afgjordr , vet jag likväl , att en Sekreterare eller
Kontra-Slgnant alltid hos Justitie-Kansleren fun¬
nits. Det har varit ett fel, att han icke egt Lön;
oeh detta fel har man år 1818 velat rätta. Jag
kätt¬
ja ,
Den 5 Juli.
17*3
känner hvarken huruvida Tjensten varit eller är
ledig; men , då Justitie-Kansleren sjelf, vid sist-
lidne Riksdag, hegart Lön för en sådan Tjenste¬
man, och Kongl. Majit nu i Nåder gjort fram¬
ställning till Ständerne örn Lönens uppförande
på Stat, är jag fullt öfvertygad , att Justitie-Kans-
lers-Embetets omfattning gör en sådan Persons
biträde lika nödvändigt för Justitie-Kansleren ,
som Protokolls-Sekreterarnes inom Justitie-Revi-
sionen. 1818 års Ständer hafva anhållit, att de
nu ifrågakomne Lönerne måtte anslås på Stat;
och detta svarar, i mintanka, alldeles emot hvad
Kongl. Mnj:t nu till Ständerne öfverlermiat eller
Tjensternes uppförande på Stat.
Herr Talmannen gjorde Proposition till bi'
fall å Första Alternatifvet i Utlåtandet, hvari¬
genom inom Utskottet 2:ne Stånd tillstyrkt , att
Protokolls-Sekreterare- och Kanslist-lönerne skul¬
le uppföras på Stat, men förklarat sig deremot
icke tillstyrka något serskilt anslag för Sekrete-
rare-tjensten hos Justitie-Kansleren, samt tillagt,
att Kongl. Maj:t, så vida Tjensten icke skulle
finnas kunna, såsom mindre nödvändig, upphö¬
ra, lärer i Nåder täckas anvisa aflöningen att ut¬
gå af Andra Hufvud-Titelns besparingar. Den¬
na Proposition besvarades med J a , blandadt med
Nej.
Derefter framställde Herr Talmannen till
bifall Andra Alternatifvet, eller att aflöningen
för alla desse Tjenstemän må, likasom hittills,
intill nästa Riksdag utgå af besparingarne på An¬
dra Hufvud-Titeln; Men denna Proposition ber
svarades med Nej.
Borg. St. Prat. 1823. lil. B. 315, 3i6.
/
1724
Lfen 5 Juli.
Hörr Bagge : Justitie-Kanslers-Sekreteraren
hade ej bort vara inbegripen i Första Alternatif-
vet, emedan, i följd af hvad detta innehåller,
det skulle kunna hända, att Kongl. Maj:t i Nå¬
der finner Tunsten nödvändig och uppförde af-
Iöningen på Andra Hufvud-Titeln.
Då Herr Talmannen slutligen hemställde
om Ståndet ville återremittera målet i denne
Punkt, ropades J a.
3;dje Punkten om uppförande på Stat af
Löner och Boställs-penningar för de inrättade
nya Häradshöfdinge-tjensterne i Helsingland och
Wester-botten :
4:tle Punkten om anslag till Arfvoden för
Hof-Kanslerens Ombud vid Boktryckerierne i
Piket :
5:te Punkten om anslag till Underhålls¬
kostnad för Tolf Barninorske-Lärlingar , och om
förändrad reglering af Kongl. Sundhets-Collegii
Stat:
Hvad Utskottet öfver desse Punkter sig ut¬
låtit, gillades.
6:te Punkten om åtskilliga dels ökade dels
minskade anslag på Medicinal-Siaten.
Herr Huldberg: Stats-Utskottets tillstyrkan¬
de, att indraga de hittills bestådde Löner för
åtta medhjelpare åt Provincial-Medici, står icke
tillsamman med hvad Utskottet yttrat i sitt af
Ståndet sista Pleni-dagen gillade serskilda Betän¬
kande, om minskning af anslaget till Medico-
Theologiska Stipendier. Genom förstnämnde in¬
dragning betages fruktansvärd! Länens lnvåna-
Den 5 Juli.
1725
re nödig tillgång på Läkare-vård; och Bataljons-
Läkarnes påräknade biträde u eblifver, då de upp¬
bådas i Krig eller till Mölen. Provincial-Me-
dici-Lönen, ehuru på 20 års tid tredubblad, är
ändock nog knapp, och alldeles icke lämpad ef¬
ter den mängd af makt-påliggande göromål, som
åtfölja Tjensten. Jag anser således nödvändigt,
att det obetydliga anslaget af 622 R dr lo sk. 8
rst. till Löner för Provincial-Medici-medhjelpa^
re får fortfara, samt anhåller, för sådant ändamål,
om återremiss.
Herr Linström , Jakob : Då det blifvit hos
Stats.Utskotiet upplyst, att de till diverse be¬
hof å Medicinal-Staten anslagna medel icke be-
höft till fullo användas, kommer, på sätt Utskot¬
tet yttrat sig, tillgång derutaf icke att - saknas
för de tillfällen , då Provincial-Medici kunna be¬
höfva biträde vid Läkarevården ; Och något ser*
skilt anslag för sådana biträden är följaktligen
icke af nöden.
Häruti förenade sig Herrar Aspelin och Ha¬
gander.
Herr Cederborg förklarade , att han icke va¬
rit tillstädes, då Betänkandet om Medico-Theo-
logiska Stipendierne sisth Plenidagen förehades,
och begärde derför, att nu få anteckna sin reser¬
vation emot det dertill lemnade bifall.
Flere yrkade Proposition till bifall å det
nu förevarande Utlåtandet; Och, då en sådan
af Hr Talmannen framställdes , besvarades den
med J a.
^:de Punkten om Sportel - ersättningen åt
Kansli-Expeditionernes Tjenstemän,
1726
Den 5 Juli.
S:de Punkten om ersättningen till Tjenste,
män i Norrbotten för förlorade Hemmans-räntor
genom Fredsslutet med Ryssland.
c>:de Punkten om Lönefyllnad för Lands¬
höfdingen i Christianstads Län.
io:de Punkten om Lönefyllnad för Landt-
Räntmästarne i Götheborgs och Bohus Län.
n:te Punkten om aflöningen för Proviso¬
riska Län-Styrelsen på Öland.
Utskottets yttranden i dessa Punkter godkändes.
ia:te Punkten om Lönefyllnad för Krono-
Länsmännen i Westerbottens Län och om åt-
skill ige andre mindre betydlige förändringar vid
Lands-Siaterne.
Herr Ståhle'. Jag kan icke gilla, att Läns¬
män, som ej hafva Boställen, endast erhålla 70
R:drs Lön. Detta belopp är alldeles otillräck¬
ligt för deras bergning; och det kan icke ökas
genom några lagliga sportler. Staten bör , i
min tanka, bestämma Löne-förmånerne så go¬
da, att man med skäl kan fordra rättvisa , nit
och drift utaf Tjenstemännen; men det är be¬
kant på huru kostsamt sätt för Allmänheten
Länsmännen nu förskaffa sig aflöning.
Herr Talmannens Proposition på bifall till
Utlåtandet besvarades med Ja3 men Hr Stahle
anmälte sin reservation.
i3:de Punkten om tillökning i Postverkets
Lönings-Stat.
i4;de Punkten om Bads.löner för Kam-
marrBättens Ledamöter.
i5:de Punkten om begärd Löntillökniog
Den 5 Juli.
1777
för Lands-Sekreteraren och Lands-Xamreraren i
Jemtlands Län.
Utlåtandet i desse Punkter gillades.
i6:de Punkten om Lön-tillökning för Ak-
tuarien , Kanslisterne och Vakt - betjeningen,, i
Kongl. Götha Hof-Rätt. *{
Herr Bagge: Jan kan icke annat än in¬
stämma i Hr Noréi hos Utskottet afgifna och vid
Betänkandet bifogade serskilta yttrande, att den
ifrågavarande Lön-tillökningen bör komma ve¬
derbörande till godo ifrån år 1816 elier samma
tid , då deras vederlikar uti Svea Hof-Rätt er¬
hållit enahanda fördelar. Det är väl sannt, att
anmälan om tillökningen för de förstnämnde bort
vara vid förra Riksdagen gjord; men , då sådant
egentligen ankommit på Hof-Rätten och icke på
betjeningen, samt Slaten ej bör begagna det misstag,
som egt rum , vore det , i min tanka , obilligt
att icke försätta ifrågavarande Löntagare uti ena¬
handa ställning med deras vederlikar. I följd
häraf anhåller jag, att frågan må återremitteras.
Herrar Hagander , Stahle , Santesson , Ham¬
mar, Leffler, Falkman, Uttberg och Hjertström å-
beropade jemväl Hr Nore i yttrande och förenade
sig med Hr Bagge.
Herr Linström, Jak. , deremot yrkade bifall
å Utlåtandet.
Herr Talmannens Proposition på bifall be¬
svarades med Nej, blandadt med Ja; Och, när
Hr Talmannen sedermera gjorde Proposition om
återremiss , ropades Ja blandadt med Nej.
Herr Linström, Jak., begärde votering, men
afstod , på fleres hemställan , slutligen derifrån ;
Och målet ansågs i denna del återremitteradt.
1728
Den 5 Juli.
17:de Punkten om Dön-tillökning för Öf-
ver-Intenderuens Sekreterare och Kanslister.
i8:de Punkten om anslagen till Rese-och
Trakta.ments penningar vid Extra förrättningar i
Civila Ärenden, samt lill Ved, Tjus och Skrif,
inaterialier för Civila Eiribets-Verken.
Utlåtandet öfver dessa Punkter bifölls.
1 t):de Punkten om tillökning i anslaget för
Mi nister Staten.
Herr Stahle: Jag kan icke bifalla någon
tillökning i det ifrågavarande anslaget , förrän
StatsUtskottet för S änderne framlagt en formlig
Aflönings-Stat för Rikets Ministrar vid främman¬
de Hof.
Herr Linström , Jak. : Hos Stats-Utskottet
har jag varit af olika tanka med Pluraliteten,
Af handlingarne har jag inhemtat , att anslaget
för MinisterStaten finnes upptaget lill 90,000 Rtdr
Banko , utan att dervid nämnes hvarken Svenskt
Banko eller Hamburger Banko. Emellertid* haf¬
va desse 90,000 R:dr utgått med Hamburger
Banko, och derutöfver utaf Extra utgifts.medlen
årligen til 1 d yl i ka utgifter användtsemellan I2o(och
3 30,000 R:dr Svenskt Banko. Eit ökadt anslag an¬
ser jag alldeles onödigt, och tror, attén så dryg
Minister-Stat, som vi nu ega, kan, utan förlust
för Staten, och utan förnärmande af dess heder,
umbäras.
Herr Aspelin : Det hade icke varit lämp¬
ligt för Stats-Utskottet, att tillstyrka Ständerne
en underdånig framställning till Konungen roed
bestämmande hos hvilka Främmande Makter
Ministrar borde hållas. De af Utskottet tillstyrk.
Deti 5 Juli.
1729
te 10.000 Ridrs Hamburger Banko tillökning i
det förra anslaget af 90,000 R:dr samma mynt
till Minister-Staiens aflöning göra, i min tanka,
detta anslag billigt ; och , då Stats-Utskottet dess¬
utom föreslagit, alt medlen hädanefter, såsom
före år 1816, måga från Stats-Kontoret utbeta¬
las lika med andra aflöningar utaf Stats-medlen,
tror jag Utskottet hafva äfven i afseende pä det¬
ta anslag iakttagit all möjlig noggrannhet.
Herr ■Santesson : I Stats-Utskottet är uträk¬
ning gjord , att, när från det nu tillstyrkta an¬
slag, 100,000 R:dr Hamb. Banko, forvandladt
till Svenskt Banko, efter 120 sk. kurs, och satn-
manlagdt med de 100,000 R:dr Svenskt Banko ,
som Kongl, Maj.t på Åttonde Hufvud-Titeln
kan använda till extra och hemliga Ministeriella
utgifter, afdrages, med iakttagande af enahanda
kurs-beräkning, hvad hittills för sådana ändamål
på Andra och Åttonde Titlarne utgått, uppkom¬
mer en ren besparing af icke mindre än 35,000
R:dr Svenskt Banko.
Herr Bagge : Jag vet icke huru Stats-Ut«
skottet, utan att från Kongl. Majit hafva erhål¬
lit närmare upplysningar, kunnat tillstyrka lägre
belopp, än Kongl. Majtt i Nader begärt ; och ,
instämmande med Hr Ståhle, anhåller jag om
återremiss.
Herr Stahle: ’’Då Stats-utgifterne böra be¬
stämmas efter fastställda grunder , och ej efter
godtycke, kan jag fur min del hvarken gilla
Höglofl. Stats-Utskottets förslag om Minister-af-
lönings-Sfatens förhöjning med 10,000 R:dr Ham¬
burger Banko eller Utskottets afslag å Kongl.
Majus Nådiga Proposition om berörde Aflönings-
3730
Den 5 Juli.
Stats tillökning med ett högre belopp. — För
utredandet af denna fråga hade Utskottet i min
tanka bort upprätta och lill Riksens Ständers
fastställelse inlemna förslag till Svenska Mini¬
ster-Statens vid Utrikes Hof aflöning, och deref¬
ter borde denna utgift i Riks-Staten uppföras.—
Svenska Minister-Staten vid Utrikes Hof är i och
fördenna befattning Svenska Embetsmän, och dess
aflöning lärer, i likhet med hvad sorn är stad¬
gadt om öfriga Embetsmän , böra af Riksens Stän¬
der bestämmas. — Vid berörde aflönings-förslags
upprättande, lärer det ej undfalla Höglofl, Ut¬
skottets uppmärksamhet , att Norrige ej kan el¬
ler bör undandraga sig att för dess del afven upp¬
rätta en. Minister * Aflönings-Stat, hvarigenom
Sverige .medelst föreningen med Erödra-folket bör
påräkna en tredjedels nedsättning eller lättnad i
denna artikel af Siats-bördan. — Såsom vilkor
vid denna A-flöningsStat borde fästas: Att in.
gen person får derefter åtnjuta lön för den tid
'han vistas inom Riket, eller har tjenstledighet,
och vistas på Utrikes orter utöfver 3 månader.
•— De bésparingar, som kunna uppstå på denna
utgifts-artikel , genom Vakanser, Tjenstledighet,
indragning med mera, torde böra öfverlemnas
till Kongl. Majtt för att efter godtfinnande i
Nåder användas till Ekiperings penningar , Re¬
sekostnad och Pensioner åt sådane Personer, som
begagnas vid Mir.ister-Staten samt till Extra or¬
dinarie Beskickningar till Utrikes Hof, hvaremot
Stats-Verket för slike utgifter bör vara befriadt.
— Hvad angar Stats - Utskottets Förslag om
aoo,ooo R;drs öfverlemnande till Kongl. Maj.t
till Kuxir-kostnaders, hemliga utgifters med me:
Den 5 Juli. 17 3 1
ra bestridande , så anser jag omöjligt, att i det¬
ta fall kunna bestämma någon på uträkning
grundad summa, emedan denna utgift beror a£
oförutsedda politiska händelser och hvälrningar ,
hvarföre jag tror att Riksens Ständer böra för
detta ändamål anslå oafkortadt det belopp Kongl.
Maj:t iden Nådiga Propositionen uppgifvit , och
som Kongl. Maj:t ansett för ändamålet vara nöd¬
vändigt, helst hvad som kan besparas det ena å-
ret torde erfordras ett annat ar/’
Herr Noréus : Stats-Uiskottet har haft till¬
fälle göra sig underrättadt om den aflöning och
de öfrige utgifter, som hittills i och för Mini¬
ster-Staten utgått. Det har funnit dem vida öf¬
verstiga anslaget; del har hoppats, att Kongl.
Majit, med afseende derpå, skall i Nåder täc¬
kas göra sådane inskränkningar i kostnaderne för
Minister-Staten, att det nu till 100.000 R:dr
Hainb. Banko ökade anslaget blifver för ända¬
målet tillräckligt; och Utskottet har i detta, så¬
som i andra mål iakttagit den strängaste hushåll¬
ning. Hvad Kabinetts-kassans behof för Kurir-
resor, hemliga eller extra utgifter angår, har Ut¬
skottet, på sätt Betänkandet utvisar, funnit dem,
i den mån nyssberörda anslag icke dertill lern-
nar besparing, böra fortfarande utgå af de till
Kongl. Majlis Nådiga disposition för extra utgif¬
ter, förut under Åttonde Hufvud-titeln uppför¬
de Ioo,ooo R:dr Svenskt Banko; och det är na^
turligt, att behofvet af sådane utgifter måste be¬
ro af Kongl. Majus egen Nådiga pröfning, samt
att de icke kunna till bestämdt belopp i Stat an¬
slås.
Herr Bas ge : Hvad Hr Noréus anfort, star-
I73«
Den 5 Juli.
leer än ytterligare min öfvertygelse, att man i
denna sak bör vara grannlaga och icke anslå min¬
dre belopp, än behofvet påkallar, samt dyme¬
delst sätta Kongl. Majit i förlägenhet för medel.
Uiskottet bör således, i min tanka, närmare öf¬
verväga saken och förskaffa alla möjliga upplys¬
ningar för en fullständig pröfning deraf.
Herr Huldberg-. Jag förenar mig med Hr
Bagge. Siats-Uiskottet synes hafva behandlat sa¬
ken något summariskt. Antingen böra de förut
anslagna 90,000 Ridr vara nog , eller ock måste
man trygga sig vid Kongl. Majits uppgift af be¬
hofvet, då man icke har någon grund, för att
kunna pröfva den af Utskottet tillstyrkte förhöj¬
ning vara tillräcklig.
Herr Ullberg : Enär Stais-Ulskottet gifvit
tillkänna, att det haft en ungefärlig Uppgift till
grund för sin pröfning af behofvet, hade man
egt skäl att önska, det ett så hufvudsakligt rät¬
tesnöre blifvit Ständerne meddeladt ; men, då
Utskottet behagat behålla denna Uppgift för sig
sjelf, och utgifternes bedömmande i alla fall be¬
ror af Kongl. Majit, hvilar jag trygg vid Ut¬
skottets åtgärd och tillstyrker bifall å Betänkan¬
det, med erkänsla för det Utskottet icke bevil¬
jat mer, än ett billigt afseende på Statens knap¬
pa tillgångar medgifvit.
Herr Santesson: Den fruktan, att Kongl.
Majit kunde blifva i förlägenhet om medel, bör
vara lätt håfven, då man erinrar sig, att Kongl.
Majit på extra Utgifts-fonden har tillgång till
hvad utgifterne kunde komma att öfverskjuta an¬
slaget.
Herr Linström, Jak.: Det hemlighetsfulla
I
Den 5 Juli.
1733
af ifrågavarande Uppgift ligger egentligen der¬
uti, att Stais-Ministern för Utrikes Arenderna
qvartaliter utreqvirerat medlen frän Stats-Konlo.
ret, och att Utskottet endast haft tillgäng på Hr
Sta's-Ministerns reqvisitioner. Idka med Hr
Ståhle önskar jag emellertid en specifik Utred¬
ning af utgifierne.
Herr Talmannens Proposition på bifall till
Utlåtandet, besvarades ined både Ja och N ej;
Och, nar Hr Talmannen derefter framställde Pro¬
position på återrerniss, ropades Ja, blandadt med
Nej; men, sorn votering icke äskades, ansågs
målet i dt nite del återremitteradt.
20:de Punkten angtde Kongl. Götha Hof¬
rätts begäran om uppförande påStataf Fyra nya
Råds-Löner derstädes.
Herr Hagander’, ’’ Vid regleringen af Hof-
Rätts-Råds-Löner har hittills deri princip varit
iakttagen, att fur hvarje division inom Hof-Rät-
ten anslå tvenne Hofrätts-Råds- Löner. Sålun¬
da har Svea Hof-Rätt , med frenne divisioner,
sex Hofrätts Råds-Löner, och Christianstads Hof-
Rätt, med en division, tvenne dylika. — Götha
Hof-Rätt deremot, med fyra divisioner , har en¬
dast fyra så beskaffade löner. Jag är öfverty-
gad, att Höglofl. Siats-Utskottet, i följd af den¬
na upplysning och de rättvisa tänksätt, som i allt
ledt Höglofl. Utskottets hittills tagna beslut ,
skall, med godkännande af den ofvananförde
princip, täckas meddela den rättelse, sorn Kongl.
Majlis Nådiga Proposition åsyftar ; och jag an¬
håller derför om återrerniss af denna del af Be¬
tänkandet, dervid jag torde få göra den ytterli¬
1734
Den 5 Juli.
gare erinran: att, enär Löne-anslagen för Hof-
Rätls-Ledam otenia , enligt föri idet års Marke-
gångspris, utgjorde för Hof-Rätts-Råd omkring
1260 R:r och för Assessorer cirka 860 R:r, ett
visserligen otillräckligt belopp såsom Lön be-
traktadt, och då en förbättrad Lön-reglering i det
hela för närvarande svårligen torde kunna åstad¬
kommas, mari åtminstone på det nu föreslagna
billiga sätt kan lemna ett bidrag till ifrågavaran¬
de Embetsmäns bättre utkomst.’’
Häruti instämde Hrr Bagge, Cederborg och
Santesson, hvarefter målet äfven i denna del blef,
på Hr Talmannens Proposition, lill Utskottet åter¬
remitterad!.
2 irsta Punkten, angående Lands-Sekretera-
rens i Götheborgs och Bohus Län underdåniga
ansökning om Lön-förbättring.
H err Bagge". Då Exekutions-väsendet i Göthe¬
borgs Stad, enligt serskilde Privilegier, bestrides
af Magistraten, och Lands-Sekreteraren derigenom
har obetydliga sportler i och för sin tjenst, samt
Utlåtandet upplyser, det han, i afseende på sina
ordinära Löneförmåner, är vanlottad i jemförelse
till sine vederlikar, ehuru han måste lefva påen
ganska dyr ort, kan jag icke annat än tillstyrka
bifall till hans underdåniga ansökning, och anhål¬
ler således om Aterremiss , på det Stats-Utskot¬
tet, som lerrnat ansökningen utan afseende , må
taga saken i närmare öfvervägande.
Herrar Hegardt, Leffer och Santesson före¬
nade sig med Hr Bagge.
Herr Ullberg : Jag skulle beklaga Lands-Se¬
kreteraren i Götheborg, om han försattes i sam’
Den 5 Juli.
1735
ma predicament, som Dands-Sekreteraren i Jemt¬
land, hvilken, ehuru endast egande 300 R:r årlig
ordinarie inkomst, respenningar och expens-me-
del inberäknade, ändock icke blifvit hugnad med
någon Don-förbättring, samt, såsom allägsnad från
de örter, hvarest Diskontrörelsen haft inflytande,
ej heller är i tillfälle att derigenom påräkna nå¬
gra sportlar i sin tjenst. Så svårt det än varit,
har jag dock, med förtroende till Stats-Utskottets
vishet, måst deltaga i gillande af hvad detsamma
i sistnämnde fråga sig yttrat; och på enahanda
sätt nödgas jag äfven förfara i den närvarande
frugan.
Herr Talmarinens Proposition till bifall å
Utlåtandet besvarades med Ja, blandadt med ett
eller annat Nej; men Votering begärdes icke.
22tdra Punkten, angående Härads-Skrifvar-
nes i Vestmanlands Dan underdåniga ansökning
om förbättrade Döneförtnåner.
Utlåtandet bifölls.
23:dje Punkten , angående reglering af de
vid Däns-Fängelserne tjenstgörande Fång-Predi¬
kanters Arfvoden.
Herr Cronius : Som Siats-Utskottet ibland
dessa förbigått Fång-Predikanten uti Christian¬
stad, hvilken saknar ali aflöning samt endast eger
sig anslagne 36 sk. Banko årligen till Kommu-
nion-vin och Oblater , så anhåller jag om åter-
remiss, på det ett lämpligt Arfvode äfven för
honom må varda anslaget, i förhållande till det
vanliga antalet Fångar uti nämnde I^äns Häkte,
jemfördt med antalet i de öfriga Däns-Häkten?
*736
Den 5 Juli.
för hvilkas Fång-Predikanter arfvoden af Utskot¬
tet nu blifvit bestämda.
Herr Talmannens Proposition på återremiss
besvarades med J a.
Herr Talmannen underrättade , att Plenum
skulle fortsättas e- m. kl. 6 ; och Ståndet åtskil¬
des emellertid nu kl. 2.
Eftermiddagen
kl. 6.
§. 6.
A nyo föredrogs Stats-Utskottets Utlåtande
N:r 240 i frågan om anslag för Veterinär-Inrätt¬
ningen uti Hufvud Staden.
Herr Aspelin : Ehuru min Reservation icke
finnes intagen i det vid Betänkandet bifogade
Protokolls-Utdrag, har jag likväl i denna sak va¬
rit af lika tanka med Friherre af Nordin och an-
\
sett lönen för den Theoretiska Professorn vid Ve-
terinär-Inrättningen böra blifva , på sätt Kongl.
Maj:t i Nåder föreslagit, 1000 R:r, och icke, så¬
som Utskottet tillstyrkt, endast 666 R:r 32 sk,,
samt jemväl, i öfverensstämmelse med Kongl,
Majjts Nådiga Proposition, en serskild Pensionär
antagas med 333 R:r 16 sk. arfvode. Hela den
tillökning, jag åsyftat utöfver Stats Utskottets För¬
slag, utgör således tillsamman endast 666 R:r 32
sk. ; och det är utom ali fråga, att den Theore¬
tiska Läraren ej kan vara belåten jned mindre
Den 5 Juli.
1737
än 1000 E:rs lön, då han saknar allt tillfälle till
biförtjenst. Jag anhåller således, att Målet må
återrern ilteras.
Herr Huldberg: Jag beklagar, att jag ånyo
måste yrka återrerniss på ett Stais-Utskottets Be¬
tänkande, sorn afslyrker ett äskadt anslag. För
min del instämmer jag i Hr Biskoppen Doktor
Wallenbergs Betänkandet bilagda serskilta Ydran*
de och finner, på sätt också redan Hr Aspelin
anfort, Theorc-tices Professorn böra aflönas med
1000 R:r, samt en Pensionär anställas med 333
U:r 16 sk. arfvode, hvilken Pensionär jag ville
anse såsom Adjunkt, enär han, uti .Lärarens från¬
varo, måsie kunna pålitligt tillse hvad vid In¬
rättningen förefaller ; men framför allt är ett till¬
räckligt antal Elever nödvändigt ; och Utskottet
har i min tanka icke egt skäl att nedsätta detta
antal ifrån 16, sona Kongl. Majit föreslagit, till
endast hälfien, dä vi ega 24 Län. Utskottets
slumpvis gjorda förminskningar å de anslag, Kongl,
Majit i Nåder begärt, äro dessutom af ett ringa
värde, jemförelsevis med den stora nytta, en så¬
dan Inrättning, sorn den ifrågavarande, kaw med»
för. , serdeles för Landtmannen, hvars förnämsta
Egendom ofta är Hästar och Boskap ; och, då
man vill målet, bör man äfven vilja medlen.
Herr Hagander'. Hr Biskoppen Doktor Wal¬
lenberg har så grundligt och med sådan sakkän¬
nedom bevist nödvändigheten af de anslag, Kongl.
Majit begärt för Lärare och Elever vid Veteri¬
när-Inrättningen, att jag egerrtl igen anser tillräck¬
ligt förena mig med honom, tinder erinran, att,
då, sedan Komtnitterade öfver Veterinär-Inrätt¬
ningen föreslagit 24 Elever, men ]£ongl. Majit
Den 5 Juli.
nedsatt antalet till 16, Stats-Utskottet gjort än
ytterligare afprutning ända till 8, delta antal all¬
deles icke svarar emot Lärarnes. För öfrigt har
jag i denna fråga ej kunnat lita på någon egen
sak-kunskap, men har, genom .gammal bekantskap
med Inrättningens Föreståndare Öfver-Direktören
Norling, sorn är en upplyst och hederlig man,
af honom inhemtat , att Inrättningen ej skulle
komma till stind med de inskränktare anslag ,
Stats-Utskottet tillstyrkt ; och jag håller således
före, att man måste i början icke hushålla allt¬
för mycket på kostnaden , om företaget skall
lyckas.
Herr Westin : Ibland sednare tiders Inrätt¬
ningar är den nu ifrågavarande en bland de bä¬
sta. Jag känner icke Föreståndaren personligen ;
men jag har varit nödsakad att för sjuka Häst¬
kreatur anlita Inrättningen; och jag har med för?
undran sett huru ordentligt och val der tillgår.
Då man besinnar huru Farsoter bortryckt icke
hundrade- utan tusen-tals kreatur, bör man lyck¬
önska sig att hafva erhållit en sådan Inrättning,
hvilken, understödd och fullkomnad , säkerligen
skall göra Riket stor nytta. Jag tillstyrker åter-
remiss och ökade anslag i öfverensstämmelse med
Kongl. Majus Nådiga Proposition.
Herr Winberg: Jag har instämt och instäm¬
mer äfven nu med Utskottet. Från Veterinär¬
inrättningen i Skara, tillkommen på enskild be¬
kostnad, hafva redan utgått många Djur.Läkare
till flera Län och Städer ; och, då på 3 till 4 år
en Elev vid Inrättningen härstädes kan utexa¬
mineras till Djur-Läkare , ser jag icke hvaräsc
slutli-.
Den 5 Juli,
1739
slutligen alla skulle sysselsättas om antalet blef-
ve 16. Just efter denna mindre Skala har ock
Utskottet funnit tillräckligt, alt den Praktiska Lä-
raren endast har sig till biträde en Theoretisk
Lärare, som egentligen skulle blifva ett slags
Pensionär eller Adjunkt under den forre ; och
åtminstone synes mig, att man på detta sätt kan
försöka till nästa Riksdag.
Herr Linström, Jakob: Utskottet har sökt
göra sig närmare underrättade om Inrättningens
beskaffenhet och genom utsedde Deputerade tagit
densamma i ögnasigte, men funnit den uti så Liten
skala, att den icke förtjenar serdeles uppmärksam¬
het. — Vi hafva förut ett Sundhets-Collegium,
som skall bota gikten hos Menniskor ; men det
lyckas dock icke alltid: Nu har man äfven för¬
skaffat oss en Veterinär-Inrättning, som skall bo¬
ta Spatten på Häst-kreatur: Men jag tror för min
del, att, om alltför stora Stats anslag göras för så¬
dana ändamål, skola slutligen hvarken Menniskor
eller Kreatur kunna gå.
Herr Lenning: Man bör icke lemna ur sig¬
te, att Statens tillgångar äro små , och att , om
inan ger stort anslag åt denna, förminskar man
desto mera tillgången för andra lika nyttiga In¬
rättningar. Det är derför bättre att börja i smått
och utvidga dem framdeles, än att göra stora an¬
slag och sedermera möjligen nödgas företaga af«
prutningar derå. Då före denna Inrättning nå¬
gra serdeles olyckor genom Kreaturs-sjukdomar
icke försports, och fördelarne af Inrättningen icke
synas vara så serdeles stora , tror jag Stats-Ut-
skottet hafva tillstyrkt, snarare ett nog betydligt,
Borg. St. Prof. 1823, lil. B, *17, *18.
I74°
Den 5 Juli.
än för knappt, anslag. Jag känner icke Före-
ståndarens förtjenster ; men de böra vara stora,
då man trott sig kunna för honom anslå aooo
B :rs lön, eller mer än troligen någon annan Bä¬
rare i Riket, utom Theologie Professorerrte, åt¬
njuter ; och mig synes, att detta anslag billigen
kunde tåla någon nedsätining. Mången Yngling
skall säkerligen sträfva efter en så god plats; och
äfven å anslaget för Theoretices Läraren 666 R:r
32 sk, bör någon afkortning kunna ega rum.
Herr Limnelius: Byggnaderne utvisa det in¬
galunda vara påtänkt, att Inrättningen endast skall
framskrida småningom. När den eger en erkand
skicklig Lärare, bör ock denne betalas väl ; och
jag bestrider ej heller, att den Theoretiska Lä¬
raren må erhålla de af Kongh Majit föreslagna
looo Bi , saint att en Pensionär med 333 B:r
36 sk. årligt arfvode anställes. _ Vid en Inrätt¬
ning med så många Byggnader och Anstalter
skulle det icke löna mödan att undervisa endast
åtta personer. Inrättningen kan visserligen haf¬
va sirta fel ; ty, oaktadt allt Föreståndarens goda
bemödande, har dock handt, att flere Hästar re¬
dan blifvit förderfvade ; men äfven vid andra
Inrättningar kunna somliga försök misslyckas.
Anslaget för Smeden af 300 Rirs lön är, i allt
fall, nog knappt; och jag ansvarar derför, att In¬
rättningen aldrig erhåller någon duglig Smed,
emot en så ringa betalning, hvadan ock jag till¬
styrker, att den ökas till minst 50o RtN Inrätt¬
ningens Smedsarbete tillskyndar likväl Hufvud¬
stadens Hofslagare mycket förfång ; och dertill
skola de äfven hädanefter vid denna Inrättning
undergå Examen. Sådant kallar jag ett Skråtvång
Den 5 Juli,
vicia öfver allt annat} Och, då Hr Doktor Wal¬
lenberg, emot hvars serskilda tanka jag för öfrigt
icke har något att påminna, deruti yttrat sig, att
Theorien och praktiken måste med jemna steg
åtföljas, om något grundligt och icke endast handt-i
verksrnässigt skall åstadkommas, får.jag förklara}
det jag skulle önska } att vid denna Inrättnings
Hofslagareverkstad tillginge liandtverksmässigt, i
hvilket fall säkerligen dugligare Och pålitligare
ärbeten derstädes tillverkades;
Häruti förenade sig Hr Winbladh.
Herr Hebkman 1 Hemma i en ort, der Bo-1
Skaps-sjtikan rysligen härjat, Och hVaräst man haft
föga tillgång på Djur-Läkare, tillstyrker jag, med
full öfvertygelse örn nödvändigheten deraf} dö
änslag, Kongl. Maj:t i sin Nådiga Proposition
begärti
Herr Norströrrt förenade sig med Htr Win¬
berg och Lenning.
Herr Huldberg: Med Hr Winberg kari jag
ingalunda instämma. Om vid Inrättningen skulld
Underhållas endast åtta Elever , hvilka utexami¬
nerades hvart fjerde år, så belöpte sig blott eri
på hvarje llän hvart: tolfte år. Man bör ej heller
nu mera ahse Infättrtingen vara på försök, eller
qvarhålla den uti éö liten skalä, när man är en¬
se derom, att deri gagnarp utan man må snarare
för denna Inrättning göta något helt på en gång}
för att desto förr tunna indragä artslaget; Ej
heller gillar jäg Hr Linströms tänkesätt. Han
tyckes, såsom hans ord fallit} vilja i allmänhet
påstå} att man genöm Läkarekonstens tillvarelse
befinner sig i sämre ställning, än då någon sådart
Icke funnits till, Detta tror jag likväl ické ehs
1742
Den 5 Juli.
hafva varit hans mening •, utan jag förmodar sna^
rare, att jag förstått honom orätt.
Herr Rydberg : läka med Hr Hagander an¬
ser jag något förhållande icke blifva emellan an¬
talet af Xiärare och Elever, om de förre skola
vara 3 och de sednare endast 8. Således finner
jag Elevernes antal böra bestäm mas till minst 16 ;
och jag förenar mig för öfrigt i Doktor Wallen¬
berga tanka, under anhållan om återremiss-
Herr Lindström, Michael: Med kännedom
om all dgn skada , som många Qvacksalfvare i
min landsort förorsakat, och med öfvertygelse
derom, att kostnaden till Veterinär-Inrättningens
underhållande ingalunda är betydlig i jemförelse
till den nytta, Inrättningen förorsakar, tillstyrker
äfven jag de Eöne-anslag, Kongl. Majtts Nådiga
Proposition Omnämner.
Herr Eckhoff'. Jemte det jag helt och hållet
instämmer med Hr Winberg, får jag erinra, det
Utskottets mening icke varit, att blott 8 Elever
skulle vid Inrättningen njuta undervisning , utan
endast, att Staten skulle underhålla ett sådant
antal, och att för öfrigt så manga som utrymmet
medgåfve, finge derstädes emot betalning under¬
visas. När man vill företaga nya Inrättningar,
tror jag det icke vara välbetänkt att börja dem i
stort och genast uppföra präktiga Byggnader. Man
ser t. e. huru det gått med Carolinska Institutet,
för hvars räkning ett stort Hus för 100,000 R:r
blifvit inköpt. Det är lätt att bygga Hus när
Ständerna lemna medel ; men innan sådant sker,
bör man likväl först vara viss om nyttan.
Herr Hagander : Riksens Ständer hafva sjelf-
ve begärt denna Inrättning ; och allt ifrån Kon¬
Den 5 Juli.
*743
ung Gustaf den 3:djes Regering har det varit
föremål för Konungens omsorg att dana skickli¬
ga Rarare i Djurl äkare-konsten, uti hvilket af¬
seende Rektorn i Skara, Professor Hernqvist, ut¬
sändes till Paris, för att om konsten inhemta
kännedom. Då det är fråga att tillvägabringa
en Inrättning med fullt allvar, synes det icke
lämpligt att göra deri endast på försök. Det lä«
rer finnas klart, att hvarje Inrättning, sorn skall
uppfylla sitt ändamål , måste vara konseqvent,
samt att en princip för anläggningen måste föl¬
jas; och, då sakkunige män insett behofvet och
Kongl. Majit i Nåder gillat det, skulle jag tro det
vara Riksens Ständer värdigt att icke göra afse¬
ende på ett eller annat tusen R:r mer eller min¬
dre för ett så godt ändamål.
Flere begärde Proposition.
Herr Ehinger: Jag har lika öfvertygelse med
Doktor Wallenberg om Inrättningens gagn och
tror, att hvad Staten dertill utgifver, är till Sta¬
tens eget bästa. Följaktligen anhåller jag om
återrerniss.
Herr Santesson: ”Jag anser mig skyldig, så¬
som boende i den Ort, der första Veterinär-In¬
rättningen i Sverige finnes, vitsorda både den
nytta i allmänhet deraf försports, och den visser¬
ligen sällsynta skicklighet, med hvilken Öfver-
Direktören Norling, både som verkställare af
Professor Hernqvists Testamente, och som dess
efterträdare i Veterinär-Rärare-beställningen, gif-
vit dervarande stiftning deri utvidgning och all¬
männa intresse, som den nu har ; derigenom är
ock denna saks allmänna nytta ej mera någon
nyhet eller problem, och jag anser orsaken, att
1744
Den 5 Juli,
(Jenna nytta ännu ej allmänt är erkänd, egentli¬
gen ligga deruti, att man ej gifvit akt på de för¬
luster och olägenheter, som nu, i brist äfen all¬
männare Djur-Läkare-fcynskap, Landtmanneti öf»
ver allt och ej sällan får vidkännas , obpräknadt
de, sorn större Farsoter vålla; på dp flesta stäl¬
len nödgas man hafva bud på manga mils af¬
stånd efter någon qvacksalfvare, och den mindre
bemedlade får oftast helt afse deras biträde, sorn
ock merendels är gapska opålitligt, om ej äfven¬
tyrlig!; i motsats af hvad en annan värd Leda-
mot yttrat, qin svårigheten att employera 16 Ele¬
ver i leander, tror jag fastmera , att deras antal
må blifva huru stort som hejst, skall ej saknas
tillfälle för dem, att till det Allmännas gagn få
använda den kunskap de inhemta, — Jag tror,
lika med Hr Biskopp Wallenberg, och de flera
Ledamöter af Högtarade Ståndet , sorn här in¬
stämt uti dess särskilda tanka, att man vid grund¬
läggande af en så vigtig Centra 1-Jnrättnirig ej
Jior afse den mindre betydliga skillnad i kostna¬
den, som är emellan hvad som blifvit uti anslag
till Lä rare, Pensionär o h Elever propqperadt,
qch hvad Utskottet tillstyrkt; samt finner äfven,
lika med hvad flere värde Ledamöter yttrat, an-
slarpn till Lärare och Elevernas antal, motyer
.1 . •• Ol ”
Herr Norström: Hvad antalet af Elever an¬
går, bör man erinra sig, att de från Inrättningen
ute? g.minerttde blifva efter 3 års förlopp 8, efter
6 år 16, efter g |r 24, o. s. v. j och jag hem-
ställpr hvart alla dessa slu ligen skola taga vägen,
Herr Stg/f/e: ”Både för Städernas och LaW5
Den 5 Juli.
1745
Hets Husdjur är nödvändigt, nyttigt och allmänt
på kalladt, att skicklige Djur.Idkare inom Fäder¬
neslandet bildas och kringspridas i orterna. —
Det är endast sättet huru detta ändamål skall
vinnas, hvarom tankesättet synes vara deladt. —
Då Djur-Läkare-kännedomen är en Vetenskap,
och Staten för Upplysni ngsfacklan, som är Veten¬
skaperna, redan och från äldre tider gjort till
Upsala och Lunds Akademier , samt andra vet-
tenskapliga stiftelser, stora och betydliga anslag
af Kronotionde-Spanmål, Krono Hemman, Jord
med mera, så anser jag det både vara öfverens¬
stämmande med tidens kraf och S alens rätt, att
dessa anslag användas ej allenast till de äldre,
utan äfven till de nyare vetenskaperms använd-
hargörande i Samhället ; hvarföre jag föreslår, att
Höglofl. Stats-Utskotteis Betänkande matte åter¬
remitteras, och Höglofl. Utskottet anmodas, att
infordra och till Riksens Ständer inkomma med
fullständig uppgift å alla de anslag sorn af Staten
blifvit gjorda till Akademierne och andra slika
Stiftelser i Riket, på det Riksens Ständer deref¬
ter må kunna komma i tillfälle, att hos Kongl.
Majit göra underdånig framställning om dessa an¬
slags framtida användande på ett ändamålsenligt
sätt, så att både äldre och nyare Vetenskaps.
Lärare deraf kunna aflönas , utan Stats-Verkets
belastande med nya anslag, dem Statens knappa
tillgångar ej tillåta. Af en från trycket utgifven
Förteckning öfver Sveriges Slätsöm kostnader in.
hämtas, att Rikets Klereci och Läroverk inne¬
hafva Boställen till ett värde af 7,75 5,000 R:r
och i Löner 2,323,000 R;r Banko, hvaraf jag trott
mig finna stöd för min förmodan, a(t nya anslag
1746
Den 5 Juli.
för Vetenskaperne kunna och böra undvikas. —
Meri då den af mig föreslagna utredning och
framställning lärer erfordra en längre tid än Riks¬
dagen fortfar, så torde Höglofl. Utskottet vidtaga
sådana åtgärder, att detta angelägna ärende val¬
der beredt till nästa Riksdag och alla dertill hö¬
rande uppgifter samlade och under sådan förmo¬
dan medger jag, för min del, att intill nästa Riks¬
dag, Stats-anslag göres för ifrågavarande Djur-
Läkare-Institut, så att 16 Elever der kunna er¬
hålla undervisning.’"’
Herrar Hammar och Leffler förenade sig
med dem, som talat för högre anslag, än Utskot¬
tet tillstyrkt, och anhöllo om återremiss.
Herr Talmannen hemställde om Ståndet, med
anledning af de nu gjorda anmärkningar , ville
återremittera Målet; men dertill ropades både Ja
och Nej; och, när Hr Talmannen sedermera
gjorde Proposition på bifall till Utlåtandet , be¬
svarades den på samma sätt; hvarefter Votering
begärdes och anställdes öfver en så lydande Pro¬
position :
"Den , som bifaller Stats-Utskottets Utlå¬
tande N:r 240 om anslag till Veterinär-Inrätt¬
ningen, lägger Ja: Den det ej vill, Nej: Vin¬
ner Nej, så återremitteras Målet.”
Omröstningen utföll med 16 Ja, 28 Nej.
§. 7-
Föredrogs å nyo Stats-Utskottets Utlåtande
N:r 241 i frågan om Lune-anslag å Stat för en
Djur-Läkare å Gottland,
Herr Ehinger uppläste ett så lydande An¬
förande .*
Den 5 Juli.
1747
”Pä en i det Högvördiga Preste-Ståndet af
Hr Prosten .N. Herlitz gjord Motion med fram¬
ställning om angelägenheten af , att skicklige
Djur-Läkare, till smittos3mma Boskaps-sjukdo-
mars hämmande i Rikets samtliga Provinser, blif¬
va anställda, och löner pä Stat för dem anslag-
ne; samt i synnerhet att en sadan Djur-Läkare
mätte för Gottland antagas , äfvensom att ett
Djur-Lazarett i Wisby inrättas, dit Ynglingar
från landet kunde pä Församlingarnes bekostnad,
till inhämtande af Djurläkare-Vettenskapens the-
oretiska och praktiska delar, insändas, hvarige¬
nom de framdeles kunde gä Allmogen med råd
och hjelp vid förefallande tillfällen tillhanda ,
samt att för detta ändamål behöfliga medel måt¬
te af Staten anslås ; har det Höglofl. Stats-Ut-
skottet, under medgifvande af den stora ange¬
lägenheten , att Djurläkare i Landsorterne finnas,
som vid inträffande Boskaps-sjukdornar kunna
lemna nödigt biträde; dock på några Ledamöters
af Preste-Ståndet gjorda erinran , att i flera Län
genom Hushållnings-Sällskapeis försorg Djurlä¬
kare redan äro anställde; samt med antagandet
deraf, att det lör åligga Provinsernas Invånare
sjelfve, att samla erforderliga bidrag till aflö¬
ning åt sådana personer — icke kunnat tillstyr¬
ka, att några Statsmedel måga till Lön för en
Djurläkare på Gottland anslås, helst sådant skul¬
le berättiga andra orter att af en lika förmån sig
begagna; emot hvilket Utlåtande jag tar mig fri¬
heten att vördsammeligen göra följande anmärk¬
ningar.
”1 alla tider har åkerbruket blifvit ansedt
som en af Svea Rikes Hufvud-näringar, hvars
1754
Den 5 Juli.
de Utlåtanden , öfver Konungens Nådiga Propo*
sition om Löne-tillökning för Tjenstemän , t. ex,
I.ands-Sekreterarne i Götheborg och Ostersund ,
funnit för godt och funnit tillgång på Riks-Sta-
ten, det vill säga på Bevillningen, att medgifva
en betydlig Kön-tillökning för Stats-Sekreterarne,
hvilket medgifvande jag alldeles icke finner till*
räckligt motifveradt , hvarken af tidens kraf el¬
ler af Utskottets anförda skäl; och derför yrkar
jag, att Utskottets Betänkande i allo måtte ogillas.”
Herr Noréus : 'Tåg har under öfverläggnin-
garne i Stats-Utskottet tillkännagifvit min öfver¬
tygelse i detta ämne, och bör äfven nu i kort¬
het redovisa för densamma. Genom den Löne¬
förhöjning, i likhet med hvad Stats-Rådets Leda¬
möter åtnjuta, som jag ansett böra tilläggas de
fyra Stats-Sekreterarne, har jag velat , att Rikets
Ständer skulle uttrycka sin öfvertygelse otn vig¬
ten af dessa ansvariga Embeten. För mig haf¬
va de alltid framställt sig, såsom ämnade att be¬
sättas med de mest upplyste Män i Nationen ;
och jag har, i följdderaf, yttrat min önskan , att
deras Löne-vilkor skulle afpassas efter deras upp¬
höjda ställning i Samhället. Jag vet ganska väl,
att det icke endast är af Löne-förhöjningar, som
man har att vänta skicklige Embetsman ; men
jag vet ock , att Samhället har den skyldighet ,
att vid deras bestämmande afse vidden af de e-
genskäper, som erfordras, och att med fordran
af vidt omfattande pligters uppfyllande förena
icke belöning, men en ersättning både för det
använda bemödandet, att dem förvärfva, och det
fortsatta att åt Stålens tjenst uppoffra hela sira
kraft.
Den 5 Juli.
*747
”Pä en i det Högvördiga Preste-Ståndet af
Hr Prosten N. Herlitz gjord Motion med fram¬
ställning om angelägenheten af , aa skicklige
Djur-Läkare, till smittosamma Boskaps-sjukdo-
mars hämmande i Rikets samtliga Provinser, blif¬
va anställda, och löner pä Stat för dem anslag-
ne; samt i synnerhet att en sådan Djur-Läkare
måtte för Gottland antagas , äfvensom att ett
Djur-Lazarett i Wisby inrättas, dit Ynglingar
från landet kunde på Församlingarnes bekostnad,
till inhämtande af Djurläkare-Vettenskapens the-
oretiska och praktiska delar, insändas, hvarige¬
nom de framdeles kunde gå Allmogon med råd
och hjelp vid förefallande tillfällen tillhanda ,
samt att för detta ändamål behöfliga medel måt¬
te af Staten anslås ; har det Höglofl. Stats-Ut-
skottet, under medgifvande af den stora ange¬
lägenheten, att Djurläkare i Landsorterne finnas,
som vid inträffande Boskaps-sjukdomar kunna
lemna nödigt biträde; dock på några Ledamöters
af Preste-Ståndet gjorda erinran , att i flera Län
genom Hushållnings-Sällskapets försorg Djurlä¬
kare redan äro anställde; samt med antagandet
deraf, att det lör åligga Provinsernas Invånare
sjelfve, att samla erforderliga bidrag till aflö¬
ning åt sådana personer — icke kunnat tillstyr¬
ka, att några Statsmedel måga till Lön för en
Djurläk are på Gottland anslås, helst sådant skul¬
le berättiga andra orter att af en lika förmån sig
begagna; emot hvilket Utlåtande jag tar mig fri¬
heten att vördsammeligen göra följande anmärk¬
ningar. .
”1 alla tider har åkerbruket blifvit ansedt
sorn en af Svea Ri^es Hufvud-näringar, hvars
Den 5 Juli,
utvidgande och befordran man icke tvekat atc
betrakta som ett föremål af högsta vigt och så»
som ett medel till Rikets förkofran i välstånd och
o
trefnad, I bredd med Åkerbruket och såsom
ett nödvändigt vilkor för detsammas tillvext och
bestånd går äfven Roskaps-skötseln, och äro i
vårt land dessa Näringar med hvaran sä förena¬
de, att den ena icke ytan den andra kan med
fördel drifvas,
”Skola desse för Sverige så nyttige, ja ,
nödvändige Närings-grenar tillvexa och förkof-
ras, så måste ock uppmuntran och understöd
icke saknas. I ett land med så ringa enskilt
förmögenhet, som Sverige, kan man icke vänta,
att enskilta bidrag till allmänt nyttiga inrättnin¬
gar af någon större omfattning skola ega rum.
Statens mellankomst med understöd är således
nödvändig, om ändamålet skall vinnas. Af så-,
dan orsak bar ock vår Landsfaderliga regering
aldrig tvekat att medelst bidrag af allmänna me¬
del komma den bristande enskilta förmågan
till hjelp, samt pj Statens bekostnad vidtaga an¬
stalter till befordran af flera nyttiga företag, ser¬
deles till den inhemska Industriens, Åkerbru¬
ket och Handaslöjdernas förkofran.
”Di det således är satt utom allt tvifvel, att
Boskaps skötseln , i synnerhet i vårt land, är ett
bland hufvud vi Ikoren för ett väl inrättadt Landt¬
bruk, så måste ock denna del af Landtmanna-
industiien uppmuntras och befordras, och jag kan
för min del icke annat , än anse de kostnader ,
sorn Staten i och för det ändamål gör , för väl
och på ett för Riket högst nyttigt och gagnande
sätt använda, och i följd deraf Stats-Utskottets,
Den 5 Juli.
»749
eljest så berömvärda hushållsaktighet med all¬
männa medlen, dock vid detta tillfälle oriktigt
använd och för en verklig misshushållning.
?’Vill man med kraft befordra Boskaps-sköt-
seln, sa måste framför allt för Landtmannen be¬
redas tillgång på nödig hjelp och biträde vid de
oftast förefallande Boskaps-sjukdomar ,'sorn , stun¬
dom af epidemisk art, bärja på Landsbygden, el¬
ler, om ock ej alltid af så elak beskaffenhet, lik¬
väl äro i stånd att inom några Ögonblick beröf-
ra Jordbrukaren sin mest nödvändiga egendom.
Att rätt känna Boskaps-sjukdomarnas beskaffen¬
het, och medlen för deras botande, förutsätter ett
ordentligt Studium af saken; och huru få af de
Qvacksalfvare, hvilka hittills utgjort Jordbrukar-
nes enda t i 11 flygt, hafva dertill haft tillfälle ? Vår
Ilegering har ock i betraktande häraf ansett nö¬
digt, att göra sådana stiftelser, der dessa kunska¬
per kunna med grundlighet inhemtas och läras.
Men det fordras en säker utsigt, att dessa kun¬
skaper skola skaffa sin man bergning och ut¬
komst , om ynglingen skall uppmuntras att här¬
om lägga sig vinning. Det är af denna orsak ,
som proposition blifvit gjord om anslag på Stat
till årliga löner för Djur-läkare i Jjandsorierna;
ty skall man hoppas att se skickliga Djur-läka¬
re bildade, måsie desse kunna påräkna, att ge¬
nom siria kunskaper vinna en måttlig, men sä¬
ker bergning; och denna bör icke endast grun¬
da sig på de tillfälliga inkomster han genom sin
praktik kan vinna, hvilka äro ganska obestämda ,
ytan äfven på en stadgad lön af Staten.
”Hvad, som blifvit anfördt örn den försorg,
vissa Län» Hushålls Sällsk3per redan dragit för
i75o
Den 5 Juli.
ur-läkares aflönande, hade icke bort tjena som
skäl för Stats-Utskottet att afslå ett publikt un¬
derstöd i detta afseende; emedan denna Hus-
hålls-Sällskapens försorg är ganska lokal, och be¬
ror på hvart och ett Sällskaps större eller min¬
dre enskilda tillgångar i men att helt och hållet
öfverlemna åt Invånarne sjelfva, att ensamt sör¬
ja för sin Djur-läkares anständiga aflönande , är
i min tanka, att åsidosätta den allmänna omvård¬
nad och försorg Staten är skyldig, att draga för
sina Medborgares bästa; ty då dessa efter ytter¬
sta förmåga bidraga (ill Statens upprätthållande,
måste ock denne i sin ordning icke undandraga
sig, att bispringa de förra med hjelp och under¬
stöd, och att af sina medel, hvilka dock af Med¬
borgares mödor blifvit samlade , påkosta för dem
nyttiga företag och inrättningar. Detta öfver¬
lemnande åt Invånarnes enskilda förmåga skul¬
le ock icke åstadkomma resultater, som svara e-
mot ändamålet, enär man känner, dels denna en-
skilta förmågas otillräcklighet i de fleste Lands-
orterne, dels ock huru obenägen serdeles den
mindre bildade Allmogen är till förbindelser af
stadigvarande och årliga bidrag , äfven om sådant
skulle medföra deras egen fördel. Vid sådana
tillfällen, då antingen fördomar eller bristande för¬
måga hindra enskilde till nyttiga förtag, är det,
som Staten med sin hjelp måste vara till hands.
Man har dessutom sett andra Embeten, med hvilka,
i anseende till deras nytta för det Allmänna, Djur-
Eäkare-tjensten fullkomligt kan jemföras, som
oaktadt den betydliga inkomst de genom utöf-
ningen af sin vetenskap årligen ega, af Staten blif¬
vit hugnade med rätt betydliga årliga löner. Jag
Dm 5 Julit
1751
vill af dessa nämna blott Landfmäteri-tjensterne,
och likväl kan det svårligen bestridas, att en Djur¬
läkare gör det Allmänna fullt så mycken nytta,
som en Landtmätare.
”Medel till ifrågavarande Löne-anslag böra
för Staten icke saknas. Dea så kallade Saltpeter-
fonden, hvilken är uppkommen endast genom
Jordbrukets beskattning, kan, i stället för att till
en del användas till ett för afsieten med dess
första grundande helt och hållet främmande före¬
mål, med största rättvisa tillitas för en för Land-
bruket så nyttig sak, som Djurläkares anskaffan¬
de och aflönande. Återstoden af denna Fond
utgör, om jag ej bedrager mig, omkring 300,000
R:dr, och med intresset härför , som ä 5 prC.
gör 15,000 R:dr, skulle 40 Djur-läkare kunna
erhålla en årlig lön af R:dr 375 Banko. Den¬
na lön vore väl icke stor , men tillagd det,
hvad genom praktik serskilt kunde förtjenas, skulle
deraf en utsigt till en måttlig bergning för en
Djur-läkare kunna beredas.
”Om delta mitt vördsamma anförande för-
tjenar afseende, och skulle verka till allmänt Lö¬
ne-anslag för Djur-Läkare i Landsorierne, är
jag öfvertygad, att Gottland äfven kommer i åt¬
njutande deraf. Det derstädes inrättade Hushålls-
Sällskaps tillgångar äro dessutom så klena , att
det bidrag till årlig Lön för en Djur-Läkare der¬
städes , sorn af detsamma kan åstadkommas, ej
kan annat vara än högst obetydligt och otillräck,
ligt. — Hvad det af Motionären begärdta ansia?
för inrättandet af ett Djur-Lazarett i Wisby an¬
gar, vill jag från en sådan begäran gerna afstå,
blott den öfriga delen af Motionen beviljas. —;
t)en 5 Juli.
Jag anhåller derför om återremiss af Betänkaft-
det."
Flere yrkade Proposition.
Herr Linström, Jak.: Jag skulle gerna i
denna sak Instämma med Hr Ehinger, om deri
summa Staten består till aflöning för Nätiönal-Be-
väringen på Gottland, blefve så förminskad , att
man af besparingen egde tillgång för det nu i-
frågayarande behofvett men, så länge nämnde ut¬
gift bibehålies vid det belopp , hvartill den nU
Uppgår, kan jag icke samtycka till något serskilt
anslag för Djurläkare.
Herr Ehinger i Erågan är icke här om an*
slaget för Naiidnal-Bevänngen ; och, hvad frå¬
gan om Djur-Läkare angår, har hvärken Motio¬
nären eller jag nämnt Gottland ensamt vara i
behof af sådané, utan blott uppgifvit behofvet
derstädes vara störst.
Herr Nilsson : ”För min del kan jag icke
annat än tillstyrka bifall till Höglofl Stats-Utskot-
tets Betänkande* och anser mig böra* för händel¬
sen af återremiss deraf, tillägga, att jag tror det
icke kan vara tjenligt, gora anslag af Statens me¬
del till Veterinär-inrättningen på Gottland* eme¬
dan deraf skulle följa, att nästa Riksdag från de
öfrige Provinserna kom me att begäras anslag för
samma ändamål. Uti Carlstads Län är dylik In¬
rättning genom Hushållnings-Sällskapets föran¬
staltande tillvägabragt genom pri vata Aktier; och
detta torde vara lämpligaste sättet, att bereda så--
dana, der de finnas nödiga.’’
A nyo yrkades Proposition ; Och, då en så*
dan till bifall å Betänkandet af Herr Talmannert
framställdes, ropades Ja, blandadt med något
Den 5 Juli.
1753
Nej; Men votering begärdes icke, utan Hr E-
binger anmälte endast sin reservation,
§. 8.,
Stats-Utskottets Utlåtande N:r 243 om till¬
ökning i Lönerne för de Fyra Stats-Sekreterar-
he, föredrogs å nyo*
Herr Ullberg: ”Då Riksens Ständer tillför¬
ordnat ett Serskilt Utskott, att föreslå en ny
Reglering af Rikets Tjenster och Embeten , i följd
hvaraf det är osäkert, huruvida de nu varande
Stats-Sekreterare-Embetena komma att ega enahan¬
da större eller mindre omfattning, ände för när¬
varande innehafva , synes mig både motionen om
Löne-tillökning för dessa Embeten, och Siats-
Utskottets deröfver meddelta Alternatifva Utlå¬
tande vara för tidigt. Det tillhör Riksens Stän¬
der, att pröfva och gilla högbemälte Serskilta
Utskotts tillförväntade Betänkande i nämnde af¬
seende, och det tillhör Konungen, att slutligen
fastställa eller andia samma Betänkande efter de
förhållanden, som våra Uagar och Rikets behof
påbjuda, — Först sedan allt detta för sig gått i
och om den proportion , som mellan Embets-vär-
digheten och dervid fästade Löne-vilkor hittills
blifvit iakttagen, äfven hädanefter skulle fö r t je¬
na bibehållas, hade det, efter min tanka, varit
tid för Siats-Utskottet, att tillse, pröfva och till
Ständerne föreslå sådan Lön för ifrågavarande
Embetsmän, sorn vigten af deras kall fordrat
och Rikets tillgångar medgifvit. Nu har Stats-
Utskottet (jag vet icke hvarföre) passerat förbi
denna period af sakernas utveckling , och i up*
penbar motsägelse af åtskilliga dess förra nekan*
1754
Den 5 Juli-
de Utlåtanden , ofver Konungens Nådiga Propo*
sition om Löne-tillökning för Tjenstemän , t. ex.
Lands-Sekreterarne i Götheborg och Ostersund ,
funnit för godt och funnit tillgång på Riks-Sra-
ten, det vill säga på Bevillningen, att medgifva
en betydlig Lön-tillökning för Stats-Sekreterarne,
hvilket medgifvande jag alldeles icke finner till¬
räckligt motifveradt , hvarken af tidens kraf el¬
ler af Utskottets anförda skäl; och derför yrkar
jag, att Utskottets Betänkande i allo måtte ogillas.”
Herr Noréus : 'Tåg har under öfverläggnin-
garne i Stats-Utskottet tillkännagifvit min öfver¬
tygelse i detta ämne, och bör äfven nu i kort¬
het redovisa för densamma. Genom den Löne¬
förhöjning, i likhet med hvad Stats-Rådets Leda¬
möter åtnjuta, som jag ansett böra tilläggas de
fyra Stats-Sekreterarne, har jag velat , att Rikets
Ständer skulle uttrycka sin öfvertygelse om vig¬
ten af dessa ansvariga Embeten. För mig haf¬
va de alltid framställt sig, såsom å‘mnade att be¬
sättas med de mest upplyste Män i Nationen ;
och jag har, i följdderaf, yttrat min önskan , att
deras Löne-vilkor skulle afpassas efter deras upp¬
höjda ställning i Samhället. Jag vet ganska väl,
att det icke endast är af Löne-förhöjningar, som
man har att vänta skicklige Embetsmän ; men
jag vet ock , att Samhället har den skyldighet ,
att vid deras bestämmande afse vidden af de e-
genskäper, som erfordras, och att med fordran
af vidt omfattande pligters uppfyllande förena
icke belöning, men en ersättning både för det
använda bemödandet, att dem förvärfva, och det
fortsatta att åt Statens tjenst uppoffra hela sin
kraft.
t
Den 5 Juli.
1755
k ra fr. Det är icke under strid med behof och.
lefnads-omsorger , sorn denna kraft obehindrad gar
till sin utveckling. Man har åtminstone icke
den högsta rätt att vänta, och Staten har icke
gjort hvad den bör , på sin sida, örn den fordrar
en ypperlig förtjenst för de vigtigaste Samhälls-
platserne, meri glömmer, att å sin sida uppfyl¬
la de första vilkoren för dess användande, och
att derigenom likasom bereda sig rätt till dea
förmodan, att desse platser alltid skola intagas af
Män, hvilka äro värdige sin Konungs förtroen¬
de och sitt Fäderneslands högaktning och tillgif¬
venhet. Af den nya organisation för Admini-
slratifva Embets-verken, som man väntar af Ser¬
skilda Utskottet, vijl man äfven förmoda en för¬
ändring uti d^n omfattning, som tillhörer Stats-
Sekreterarnes Embeten. Jag kan icke göra mig
denna föreställning, och jag är försäkrad att de¬
ras verknings-krets , långt ifrån att inskränkas,
kommer att utvidgas; men äfven under nu gäl*
lande förhållande, anser jag icke de nu varande
I.öne-vilkoren afpassade efter dessa Embetens vigt
och ansvarighet. Jag känner lika väl, som nå¬
gon annan , att en högre tillfredsställelse för upp¬
fyllde Embets-pligter finnes , som icke härflyter
och icke behöfver ega sammanhang med uppbä¬
rande af en större eller mindre Lön; men vid.
Löne-anslag är det icke Embetsrnannens utan
Embetets vigt jag betraktar. Jag har derför un¬
der Utskottets öfverläggningar icke funnit det
sökta andamålet uppfyldt igenom en inskränktare
Löne-förhöjning. Icke någon Kongl. Majtts Nå¬
diga Proposition har tillkännagifvit behofvet der-
Börg. St, Proh 1823. III- B. 219 j 220.
Den 5 Juli.
af; och den af en enskild Riksdagsman gjorde
Motionen utgår ifrån principen af Embirtets vigt,
icke ifrån den mera inskränkta åsigten , att åstad¬
komma en Röne-förhöjning. Upphöja9 således
icke dessa Löne-vilkor i likhet med dem , som
Stats-Rådets Ledamöter åtnjuta, så må, efter min
tanka, all fråga om tillökning försvinna.”
H err Lenning' Statens Tjenstemäns aflö¬
ning bör, efter min tanka, betraktas i ett helt
sammanhang, ty eljest skulle ett missförhållan¬
de uppkomma emellan den enes och andres; och
sådant inträffade i närvarande fråga , otn man an-
toge Första Alternatifvet, der Stais-Sekreterarnes
Löner äro föreslagne att ökas till likhet med
Stats-Rådens, hvarigenom Stats-Sekreterarne för¬
sattes uti vida större förmåner, än deras veder¬
likar och flere Embetsman af ännu högre vär¬
dighet. Skulle Stats-Sekreterarne vid den föré-
stående nya Regleringen af Embets-verken er¬
hålla någon vidsträcktare befattning , så vore då
först lämpligt att öka Löne-anslaget. — Motio¬
nären har trott sig för den tillstyrkte Lön-för¬
höjningen finna tillgång uti en af honom möjlig
ansedd förminskning å Utgifterne för Minister-
Staten; men långt derifrån, har tvärtom anslaget
för denna Stat blifvit förhöjdt; Och, då således
vilkoret för Motionen försvunnit, synes mig Mo¬
tionen ock böra förfalla. Jag förenar mig emel¬
lertid med Hr Ullberg i anhållan om afslag å
Betänkandet.
Herr Falkman: Jag inser visserligen vigten
deraf , att Stats-Sekreterarne äro väl lönade , och
medger äfven, att deras närvarande Löne-för-
måner icke äro tillräckliga ; men jag tror , lika
Den 5 Juli.
1757
med Hr Ullberg, dl en ny Reglering af Em-
bets-Verken förestår, och Motionen endast blif¬
vit af en Ledamot bland Riksens Ständer väckt;
tiden icke nu vara inne att bevilja några ökade
Löne-anslag för desse Embetsmän. Jag Iean så¬
ledes icke antaga någotdera Alternatifvet i Ut¬
skottets förslag, utan anhåller, att Utlåtandet må
förkastas.
Herr Ekstrand : Vid öfverläggningen 1
Utskottet har jag varit af den tanka, soin Hrr
Ullberg och Falkman nu yttrat; men, sedan
Utskottet genom Votering afgjort, att tillökning
i Stats-Sekreterarnes löner skulle tillstyrkas, och
ny Votering blifvit anställd om beloppet , har
jag, sålunda nödsakad att deröfver yttra mig,
antagit sednare Alternatifvet , som innehåller
en förhöjning af 500 R:dr årligen. Jag förenar
mig nu med nämnde värde ledamöter i an¬
hållan om afslag å Utlåtandet.
Herr Ragge'. Jag instämmer med Hr No.
jéus. I Serskilda Utskottet har man icke ansett
Stats-Sekreterarnes göromål komma, att genom
den nya regleringen förminskas; men Utskottet
har deremot trott desse Embetsmän böra upphö¬
jas till värdighet af Stats Råd.
H err Linström, Jak. : Huruvida Stats Se-
kreterarne skola erhålla Stats-Råds värdighet, lä¬
rer vara en Grundlags fråga, och således, otn än
af Serskilda Utskottet tillstyrkt , icke kunna vid
denna Riksdag afgöras. Vore fråga väckt örn
Uön-reglering i det hela , så hade jag möjligen
kunnat medgifva en sådan äfven för Stats-Se-
kreterarne, ehuru Staten liar ondt efter medel;
men nu, då sådant icke inträffat, och dertill
1758
Den 5 Juli.
kommer, att Ständernes Revisorer haft anledning
till anmärkningar äfven emot Stats-Sekreterame
för det de icke uppfyllt sitt höga Kall, finner
jag hvarken lämpligt eller billigt, att deras Lö¬
ner tillökas; Och jag förenar mig således med
Hr Ullberg.
Herr Noréus: ”Jag nödgas ännu en gång
upprepa, att vissa Embeten måste anses så före¬
nade med Statens bestånd, att den nya Organi¬
sationen af de Administratifva Verken icke kan
rubba dem. Konungen måste begagna föredra¬
gande af de Arender, som tillhöra Dess pröf¬
ning och Nådiga afgörande; Och det är af stör¬
sta vigt, att han dertill kan utvälja män af sto¬
ra egenskaper och ypperlig förtjenst. Jag skulle
innerligen beklaga mitt Fädernesland, om det fun¬
ne sig så djupt i nöd nedsänkt, att del icke för¬
mådde för desse Män anslå sådana Löne-vil-
kor, som satte dem utom behofvens gräns.; och
jag kan icke, lika med Hr Linström, uti så vig¬
tiga Samhäll s-förhållanden , som dessa, begränsa
all öfverläggning och alla Beslut för Fosterlandets
val med hänvisningen till Statens knappa till-
o >>
gangar.
Herr Huldberg: Hr Noréus har alldeles ut¬
tryckt hvad jag velat säga, och således instäm¬
mer jag med honom.
Herr Ullberg: ”'Skicklighet och flit äro, så¬
som en värd Ledamot anfört, egenskaper, ofel¬
bart behöfliga hos Stats-Sekreterare, lika som hos
alla andra Funktionärer. De förutan lyckas man
sällan i hvilken Tjenst som helst. Arendernes ö-
kade mängd, som varit en följd af täta Riksda¬
gar, och dervid genomdrifna olika åsigter af fle-
Den 5 Juli.
17 5 9
re vigtige delar uti Rikets Administration, for¬
dra likväl, så vidt jag kunnat fatta ett omdö-
me öfver Stats-Sekreterare-Embetens beskaffenhet,
meia en ansträngd arbetsamhet, än lysande snil¬
le, eller vidsträckta kunskaper. Vare härmed i öf¬
rigt huru det kan. Stats-Sekreteraren är i alla fall
den egentligen arbetande Ledamoten för sin byrå
i Konungens Konselj; och hvarken denna egen¬
skap, eller hans öfriga förhållanden påbjuda, el¬
ler ens medgifva någon sådan representation ,
sorn Stats-Råden vid vissa tillfällen måste iakt¬
taga. . Att åter en Stats-Sekreterare, med den
vid 1815 års Riksdag gjorde Löne-förbättring ,
som äfven vid lägsta Spanmåls-pris aldrig måste
hafva understigit 3000 R:dr, skulle lida nöd,
anser jag alldeles ogrundadt , i synnerhet som
Kongl. Majit dessutom eger utvägar att bentfi-
cera sina Stats-Sekreterare, om honom godt sy¬
nes, såsom med föga tidödande Ledamotskap uti
Tull-Direktionen, Allmänna Brandförsäkrings-
Direktionen, Nummer-Lotteriet m. m., der fle¬
re Statens höga Embetsmän äro, mot arfvoden,
anställde, utan synbart hinder uti deras ange¬
lägnare och egentliga göromål. Också har ingen
klagan i denna del sports af Stats-Sekreterarne
sjelfve, hvaraf jag slutar, att motionen uti intet
afseende varit dem behaglig, och följaktligen ic¬
ke heller , uti Rikets nu beträngda tillstånd, bort
af Höglofl. Utskottet med så varmt bifall omfat¬
tas. — Den framställde tankan, att man igenom
ökad Lön ville förekomma anledningar till an¬
märkning af Konstitutions-Utskottet emot ifrå¬
gavarande Embetsmän , är af en så sällsam be¬
skaffenhet, att jag nödgas åt andra mera kunni¬
1760
Din 5 Juli.
ge öfverlemna utbildandet af samma reflektion
till sådana resultat, som endast af den stränga¬
ste sjelfpröfning kunna bestämmas. — Med åbe¬
ropande af den utmärkta inkons; qvensen, att gö¬
ra Liöne-förbättring åt Embeten , hvilkas tillva¬
relse och bestäm ruelse vid denne Riksdag är i
fråga, och de flera skäl emot Betänkandet, sorn
andre värde Ledamöter anfört, förnyar jag mitt
förra yrkande.”
Herr Ståhle'. Jag röstar för Första Alter-
natifvet i Utlåtandet, dels på de skäl Hr Noré¬
us anfört, dels ock derför, att det är Statens
pligt, att tillräckligen löna sine Embetsman; och
jag hemställer, om en Stats-Sekreterare möjligen
kan i Stockholm vara belåten med en årlig Lön
af 2000 B:dr, en summa, som mången lägre
Tjensteman uti Landsorten åtnjuter såsom in¬
komst.
Herr Noréus : ’’Hr Ullberg bar rätteligen
anmärkt, att Stats-Sekreteraren för Finans-ären-
derna är Ledamot 1 Tull-Direktionen, och att
andre Stats-Sekreterare någon gång erhållit plats
uti Direktioner, ifrån hvilka de uppburit arfvo»
den. Jag skulle önska ett annat förhållande, och
att Stats Sekreterarne finge lemna sin tid odelad
åt sina vigtiga Embetes-göromål. Missförhållan.
det emellan deras och mindre upphöjde Embets-
mäns LÖne-vilkor måste ock medföra den ver¬
kan , att vid yppade ledigheter icke någon syn¬
nerlig täflan kan uppkomma ibland skickliga äm¬
nen , att blifva befordrade till dessa upphöjda
platser i Samhället ; och jag lyckönskar mitt Fä¬
dernesland, att det hitintills icke haft många an¬
ledningar till grundadt missnöje öfver utöfningen
jDen 5 Juli.
af Stats-Sekreterarnes högst vigiiga kall, ulan att
deras kärlek till Fosterlandet och deras tillgifven¬
het för Konungen led t deras handlingar.’*
Herrar Cederborg, Ehinger, Santesson, Cro~
nius, Winbladh och Lagerstrand förenade sig med
Hr Noréus.
Herr Ekelund: *’I Stats-Utskottet har jag
röstat för 2:dra Alternatifvet uti Betänkandet,
sorn föreslår en Löneförhöjning för Herrar Siats*
Sekreterare, af 500 R:dr B:ko. Då motion blif¬
vit väckt om Löne-förhöjning , och då denna af
flere Ledamöter, så väl i Utskottet som äfven
nu här i Ståndet, blifvit delad , och då jag äf¬
ven erkänner, att Stats-Sekreterare-Embetena äro
af en lika så vigtig beskaffenhet, som trägen och
arbetsam omfattning, så kan jag icke dela den
åsigten , som här blifvit yttrad, att motionen el¬
ler båda Alternatifven borde afslås ; men också
icke nu, mera än i Utskottet, ingå på första Al-i
ternatifvet, som skulle tillägga Herrar Stats-Se-
kreterare en lika Löne-inkomst, som Herrar Stats-
Råden. — Jag tror, att det bör lika så väl va¬
ra skilnad i Löne-inkomsterne Herrar Stats-Rå-
den och Hrr Stats-Sekreterare emellan , som det
är skillnad emellan dessa Herrars Rang och Vär¬
dighet, hvarför också de förre naturligtvis må-<
ste sutenera en större Representation, o:h såle¬
des hafva större omkostnader; dessutom komma
ju Stals-Sekreterarne till den större inkomsten ,
då de en gång blifva befordrade till Stats-Råder;
och det tillgår då, i detta fall, i likhet med hvad,
som är den allmänna proceduren i alla andra
Embets- och Tjenstemanna- befattningar. — Om
den nu , under Serskilda Utskottets handläggning
1762
Den 5 Juli.
ifrågavarande Embets- och Tjenstemanna-Regle-
ringen skulle föranleda till en så stor förändring,
som man här yttrat , i afseende till Herrar Stats—
Sekreterares Embeten , så lärer det väl också då
först, sedan den nya organisationen är antagen
och fastställd, blifva rätta tillfället att fastställa
sådane lämpliga Löner, som fullkomligen svara
emot Herrar Stats-Sekreterares nya Embetsman-
na-k ali och Värdighet. — Jag bifaller alltså 2:dra
Alternatifvet, och anhåller om Proposition derå.3’
Herr Noréus hemställde, om icke, till sam-
manjemkning af de nu yttrade olika meningar ,
målet kunde till Stats-Utskottet återremitteras ;
Och Herr Talmannens derom framställde Propo¬
sition besvarades med J a.
§• 9-
Upplästes Stats-Utskottets nu ankomna Ut¬
låtande N:r 276 i anledning af anmärkningar
vid Betänkandet N:r 149 om föreslagen nedsätt¬
ning af JKontroll-Stämpel-afgifterne å Metaller ;
Ocfr, som de öfriga Piks-Stånden redan bifallit
förra Betänkandet, lät ock Borgare-Ståndet der¬
vid bero.
§. .10.
Följande ankomna Betänkanden föredrogos:
Stats-Utskoitets
N:r 277- ang:de Höganäs Stenkols-verks under¬
stöd af Staten :
Lag-Utskottets
N:r 107. i anledning af anmärkningar vid Be¬
tänkandet N:r 27 angående yrkadt antagande af
Den 5 Juli.
1763
X,aEj-Kommitténs Förslag till Rättegångs-Balk ,
samt om Offentlighet vid Domstolar och Polis¬
kamrar :
N r 109. i anledning af återremiss å Betänkan¬
det N:r g., angående skyldighet för äkta Makar,
som skola skiljas, att personligen inställa sig i
Consistorium till Skiljo-brefs emottagande ;
N:r 110. i anledning af återremiss å Betänkan¬
det N:r 32. öfver väckt motion, om förbud för
[Ledamöter i FIof-Rätt, att sig emellan byta lot¬
tade mål:
N:r lii. i anledning af väckt motion om för¬
ändrad Preskriptions-tid för Kronan, i afseende
på anmärknings-kraf emot serskilte personer och
Redogörare :
N:r 112. i anledning af Kongl. Majtts Nådiga
Proposition, om tiden för bevakande af Mål, som
i Hof-Rätten öfver Skåne och Blekinge göras an-
hängige, eller derifrån till Kongl. Maj:t i under¬
dånighet fullföljas :
N:r 113. ang:de yrkad ändring is §. af 40
Kap. Missgernings-Balken :
N;r 114. rörande väckt motion, om mildring i
straffet för Vakt-karl, som af försummelse eller
vangömmo släpper Fånge lös :
N:r 115. i anledning af väckt motion, om för¬
klaring af 40 Kap. 1 §. Missgernings-Balken.
Lades på Bordet.
§• 11.
Protokollet för den 28:de sistl, Juni justes
rades*
Herr Norström begärde att fa antecknadt ,
1764
Den 7 Juli.
det han, såsom med Ståndets tillåtelse bortrest,
icke öfvervarit nämnde dags Plenum.
Ståndet åtskiljdes kl. \ 10 på aftonen.
In Fidem
Clas Arvedson,
Den 7 Juli.
Plenum kl. 9 f. m.
§. I-
Efter justering af Protokollet för den irsta den¬
nes, och enligt Hr Hiessleiters då gjorda förbe¬
håll i det §. 5 omnämnda Mål, angående de ge¬
nom Stora Sjö-tullen* inflytande Bevillnings-me-
del, inlemnades från Herr Hiessleiter ett ytterligare
Anförande i denna fråga, så lydande:
5’Med anledning af det förbehåll jag gjorde ,
då Bevillnings-Utskottets projekt till en ny Tull¬
författning inför Högtärade Ståndet föredrogs ; får
jag nu äran vid mitt anförande i detta ämne göi
ra följande tillägg.
■”En af Utskottets ^Ledamöter, Herr Prosten
Wickblad, hvars serskilta votum åtföljt Utskot¬
tets allmänna Betänkande i förenämnde ämne, har
ibland annat yttrat, att man i dessa dagar sport
Den 7 Juli.
1765
ropet om Fabrikernas förfall frambäras till Tlrro-
nen , Uti en Kiago-skrift af Fabriks-Gesällerne,
hvilka man antingen genom runda loften eller,
hvad sorn icke synes otroligt, och för att begag¬
na konjunkturen, man genom nedsatta Arbets¬
löner och tinder hot om uppsägning, förmått att
alliera sig med Manuf.iktut isterne, till förfäktan¬
de af P rohibitif-systemet.
''Denna utlåtelse, innefattande en tämmeli-
gen ohöljd beskyllning, för i hög grad straffbara
och ej Medborgliga åtgärder, är direkte rigtad e-
mot Stockholms Stads Fabriks-idkare, enär det
är kändt, att den Böne-skrift Prosten Wickblad
åberopar, endast af Stockholms Fabriks-Gesäller
var undertecknad. Såsom Representant af Huf¬
vudstadens Fabriks-Societeter, är det mig således
ingalunda tillåtet, att med tystnad låta sådana
kränkande tillmålen göras mig och ininaKommit-
tenter. Jag foranlåtes fördenskull, att härmed upp¬
mana Hr Prosten Wickblad , att bestämdt uppgif¬
va de skäl och bevis, hvarpå han stödt sitt på¬
stående om Fabriks-Gesällernas uppviglande ; så
vidt Herr Prosten vill undgå, att ej räknas i-
bland de, nu förtiden olyckligtvis mindre säll¬
synta personer, hvilka, för att förvilla allmän¬
na begreppen, lösligt framkasta satser och påstå¬
enden, som hvarken inför sanningen, rättvisan
eller förnuftet kunna bestå.
”Och får jig ödmjukligen anhålla, att' det¬
ta mitt Anförande måtte få åierremissen till Hög¬
loft. Bevillnings-Utskotiet åtfölja.’’
Och skulle detta Anförande bifogas Aterre»
missen till Beviilnings-Utskottet,
1766
Den 7 Juli.
§; 2.
Föredrogs å nyo Siats-Utskottets Utlåtande
N:r 244.! i anledning, af Nådiga Propositionen,
om Stats-verkets tillstånd och behof under Riks-
Statens Tredje Hufvud-Titeh
A. angående åtskilliga af Kongl. Majit i Dess
Nådiga Proposition framställda ämnen.
1:0 Rots- och Båk-inrättningens underhål¬
lande.
Herr Eckhoff: Med åberopande af min ser¬
skilda tanka, som finnes bifogad Stais-Utskottets
Utlåtande Nlr 264., öfver väckte motioner om
Rots- och Båk-afgifternes användande, får jag äf¬
ven , i sammanhang med den nu förevarande frå¬
gan , förnya mitt yrkande, att, då Lots-och Båk-
medlen ursprungligen varit bestämda, bland an¬
nat, till Båkars och öfriga Sjö-märkens upprättan¬
de, underhållande och förbättrande, men dessa
medel, utan afdrag för sådana ändamål, ingå
bland Stats-inkomsterne, något serskilt anslag
till nya Båkars byggande och' reparerande må på
Tredje Hufvud-Titeln och Lotseri-Staten uppfö¬
ras; och jag anhåller följaktligen, att Utlåtandet
rörande Tredje Hufvud-Titeln i denna del åter¬
remitteras.
Herr Ullberg: Jag instämmer så mycket
hellre med Hr Eckhoff, som jag med min mo¬
tion, om Fyrbåks inrättande på Holmöns Norra
udde vid inloppet till Qvarken, varit en bland
de olycklige Motionärer, hvilka fått afslag på
hvad de begärt, ■— Jag vill icke belasta Proto¬
kollet med upprepande af aliade skäl, Borgare^
Den 7 Juli.
1767
Siandet kunde ega , att yrka serskild förvaltning
af de medel, sorn genom Skepps-Rederierne sam¬
las under namn af L o Is- och Båk-afgifter m. m.,
och deras användande till Skepps-fartens skydd ,
ulan jag inskränker mig lill anhållan om återre-
iniss, på det Utskottet må taga den af Pir Eclj-
holf omnämnda fråga i närmare öfvervägande.
Herr Bjuhr'. Bedan vid 180g års Riksdag,
har jag vidlyftigt yttrat mig i detta ämne. Rik¬
sens Ständer beslöto då, att Lots-och Båk-afgif-
terne skulle, enligt hufvud-ändamålet med de¬
ras åläggande, användas till Lots- och Råk-inrätt¬
ningens underhållande och förbättrande. Jag har
derför allt skäl, att med Hr Eckhoff instämma.
Herr Santesson: ”Afven jag instämmer helt
med Hr Eckhoff, och får upplysa , att Riksens
Ständer uti underdånig skrifvelse af den 27 Mars
1810 anmälte hos Kongl. Maj:t, huru de af er-
hållne handlingar och upplysningar funnit full¬
komligen styrkt, att de medel, som under titel
af Lots- och Eåk-afgift till Staten influtit, blifvit
till icke obetydligt belopp dragna från deras pri-
mitifva bestämmelse, oaktadt samma afgift tid
efter annan för Sjöfarande ökats, under den före¬
vändning, att sådant för Lots- och Båk-inrättnini
garnes underhåll ansetts oundgängligt; och1, då
dertill kornme att, enligt opartiske, upplyste Sjö¬
farandes enhälliga påstående, Lots-inrättningarne
på de fleste Rikets kuster voro vida under hvad
de för ändamålet borde vara , och hvad i andra
länder dervid längesedan blifvit tillgjordt, hade
Riksens Ständer, till vinnande af nödiga förbätt¬
ringar deri, ansett det nya stadgande I ämnet be-
höfligt, att Lots- och Båk-inrättningens fond9
17^8
Den 7 Juli.
egentligen bestämd att bestrida kostnaderne -vid
Bikars och öfriga Sjömärkens underhållande, nyas
uppbyggande, Krono-Lotsa rnes aflöning, flera så-
danes antagande och nya Farvattens- eller Fots-
leders inrättning, m, rn, , mätte till sitt ändamål
användas, samt i Riks Staten få sin serskilta Ti¬
tel, kunnande likväl medlen, sorn i Stats-Kon-
toret inflyta, äfven till andra allmänna behof an¬
vändas, men med vilkor , att hvad Fots-Fonden
i sådan händelse förskjuter, vid annat tillfälle dit
ersättes och emedlertid beräknas såsom dess for¬
dran bos Statsverket; att således alla de Pennin¬
gar, hvilka, enligt hvad förut är närnndt, för Fots.
verkets räkning komma Stats Kassan till godo,
hädanefter skulle blifva en orubbad tillgång för
Fots- och Bak-inrättningen, utom de 3,500 R:r
Banko, som Danska Regeringen å.tligen aflemnar
> till Svenska Kronan för Fyrarnes undethall vid
Öresund, hvilka medel Riksens Ständer ansågo
böra tillkomma Satsverket, äfvensom att Kongl.
Majus och Kronans Fartyg borde ifrån Fots-och
Båk-afgift befrias ; hvilka tvenne förmåner syn¬
tes vara för Staten tilliäckliga, så att densamma
ej måtte af ifrågavarande Inrättning dessutom
njuta någon inkomst. I Stats-Utskottet härpå
Hr Eckhoffs och mitt åberopande af dennasknf-
velse blifvit invändt, att densamma grundade sig
på ett Beslut, af Ständerna fattadt i följd af deras
Ekonomi-Utskotts Memorial i ämnet, samt att,
enligt ett annat, vid densamma Riksdag fattadt,
och vid de efterföljande Riksdagar förnyadt Be¬
slut, det alla Kronans medel, af hvad beskaffen-
lret sorn helst, böra till Statsverket ingå, för att
sedermera derifrån till de i Staten anslagna ser-
Ven 7 Juli.
1769
spilta behof, behörigen användas, hafva Båk- och
Lots-afgifterna blifvit intagna uti Stats intrader-
ne, och deras behållning använd till allmänna
Stats-utgifterna, utan allt afsiittande af densamma
till Sjöfartens enskilta förmån. För min del tror
jag detta dock ingalunda motsäga , eller kunna
förringa värdet af, förstnämnde 1810 års Beslut,
såsom i alla fall påkalladt af billighet och rätt»
visa emot den näring, som ensamt utgjort de af-
gifter, hvarutaf Fonden uppkommit, och derjem¬
te ledande tilldel Allmännas gagn. — Idka med
Hr Eckhoff anhåller jag derför om återremiss.’’
Med Herr Santesson förenade sig Hrr PrytiS
och Danielson.
Herr Hambreus-. Jag tänker också lika med
Hr Eckhoff i denna sak ; och, då både Båk- och
Eols-ufgifterne blifvit i betydlig män ökade, tror
jag det vara i sin ordning, att vidtaga sådana
kraftiga anstalter, att ändamålet med Lots-Inrätt-
ningen ej heller förfelas. Jag har mig bekant,
att på somliga ställen en alltför ringa lön blif¬
vit åt Eotsarne anslagen, t. ex. uti Söderhamns
Skärgård på flera ställen endast 5 R:r årligen;
och för en så ringa lön kan svårligen någon,
åtminstone icke någon pålitlig , Eots erhållas.
Vid utsyning af Lotsplatser i Norra Orterna haf*
va Städerna sökt på allt möjligt sätt gå Veder¬
börande till möte, men, det oaktadt , äfventyra
ännu deras handlande, att, i brist af Lotsar, s un-
dom se Fartygen missledda och sig sjelfve i
mistning af både Fartyg och Assurans-ersättning.
Herr Noréus : Hvad Hr Santesson upplyst,
är visserligen enligt med förhållandet. Mig sy¬
nes dock lämpligast, att, på sätt Ständerne en
177®
Den 7 Juli.
gång beslutit, alla Statens inkomster, och deri¬
bland äfven Lots- och Båk-afgifterne, ingå i den
Allmänna Stats-Kassan; men sådant utesluter ic¬
ke Stats-Kassans skyldighet, att, då den åtnjuter
inkomsterne . deremot äfven bestrida utgifterne för
de behof, som pröfvas nödvändiga; och af sådan
grund medger jag återremiss , på det de gjorde
motionerne om medel lill nya Båkars uppbyg¬
gande måga vinna det afseende de förtjena.
'Herr Rydberg: Instämmande med Hrr Eck¬
hoff och Santesson , önskar jag, att de medel, sorn
i och för Lots- och Båk-inrättningen inflyta, hål¬
las oförryckta till sina bestämda ändamål.
H err Lindström, Mich. , förenade sig med
Hrr Eckhoff, Ullberg, Santesson och Hambre¬
us, samt åberopade äfven för Hernösand, hvad
den sistnämnde för Söderhamn omnämnt.
Herr Winberg: ’3Då jag förmodar, att i-
frågavarande Betänkande erhåller återremiss, får
jag, jemte hufvudsakligt instämmande uti hvad
Hr Eckhoff m. fl. yttrat, tillika önska, att det
måste bestämdt stadgas, att alla de utgifter, sorn
ovilkorligen tillhöra Lois- och Bak-inrättningar-
ne, måtte, isynnerhet nu, sedan afgifterne blifvit L
så hög grad ökade, och för Skepps-Rederierne
tryckande, utbetalas af nämnde medel, och hvar¬
ibland jag räknar vidmakthållandet af Lots-mär-
ken och Prickar, äfven som aliade förmåner som
tillerkännas Lotsar, och ej utgå frän Lots-hem-
man, ulan påläggas Städer och Ställen på Landet
ulan motsvarande förmåner , eller utan annan or¬
sak än att man funnit för godt ditlägga Lotsar.
Jag hemtar anledning dertill af den händelse ,
som
Den 7 Juli.
1771
som träffat den Siad jag har äran representera t
der nu mera aflidne Landshöfdingen genom Ut¬
slag pålagt Staden Carlshamn utgörandet af en
mängd onera lill Lofsarne , sorn af ålder haft sin
Station på en Kronan tillhörig or.li vid Stadens
inlopp liggande O, utan att någon motsvarande
förmån beviljats; hvilken sak är anhängig i Kongl.
Karnmar-Collegium. Dylika utgifter måtte väl
ovilkorligen tillhöra Båk- och Lots-medels-fon¬
den att ersätta, eller ock böra i likhet med se¬
naste Kongl. Förordningen om Lots-och Båk-af-
gifterne, Lots-hemman af Stadens eller annan
Jord dertill anslås , under åtnjutande af de för¬
måner, som äro tillerkände dylika Hemman.”
Herr Eckhoff: Då Kongl. Majit förhöjt af-
gifterne, har meningen otvifvelaktigt varit, att
derigenom bereda större tillgång till Båkar och
Sjö-märken, samt till Lots-inrättningens under¬
hållande. Vill nu Stats-verket undandraga sig
de nödige utgifterne» ehuru det uppbarer den
ökade inkomsten, så håller jag före, att vi bö¬
ra hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla
otn befrielse ifrån tillökningen, intill dess det der¬
med afsedda ändamålet kan vinnas.
Häruti instämde Hr Lenning.
Herr Norström yttrade sig lika med Hr No¬
relis.
På Herr Eckhoffs begäran , upplästes det af
honom omnämnda Betänkande N:r 264., jemte
det dervid bilagda Protokolls-Utdrag.
Härefter framställde Herr Talmannen Pro¬
position på återremiss af Stats-Utskottets Utlåtan-i
Borg. St. Prat. 1833. lil. B. 331, 323.
177*
Den 7 Juli.
de i denna Punkt; Hvilken Proposition besvara¬
des med J a.
2:0 Inlösen af Tvänne till enskilde upp-
latne Fyrbåkar,
Herr Eckhoff: I sammanhang med hvad
jag vid lista Punkten anfört, får jag äfven vid
denna anmärka, att då de här omnämnda be¬
hof likaledes äro föremål för Lots* och Båk-afgifts-
inkomsten , samt öfverskott deraf finnes , som till
dessa behof är användbart , tror jag inköpet af
ifrågavarande Landsorts och Korsö Fyrbåkar ic¬
ke böra fördröjas på sätt Utskottet tillstyrkt, in¬
till nästa Riksdag, utan snarare ju förr dess hell¬
re verkställas, med t. ex. någon viss årlig afbe¬
talning å Köpe-skillingen; Och till beredande
af ett sådant beslut , anhåller jag om återremiss.
Herr Lenning : Då frågan är af stor vigt , och
den strängaste granskning behöfves innan man
besluter att från Kronan afhända eller till hen¬
ne inköpa någon Egendom eller rättighet, kan
jag för min del icke annat än gilla Utskottets
tanka om uppskof med afgörandet. Erfarenhe¬
ten har visat, att sådane Inrättningar öfverlem-
nas ofta åt Staten i ett försämradt skick , och att
följden blir en mängd nya kostnader till deras
återiståndsättande. Prutningen å den föreslagna
Köpesumman för Landsorts Fyrbåk, samt den
obestämda -Summan för Korsö-Båken, äro allt
omständigheter, som behöfva närmare öfvervä-
gas och tillförlitligen utredas.
Herr Aspelin: Hvad Landsorts Fyrbåk be¬
träffar, har det varit i fråga, att få den först be¬
gärda Köp-summan nedsatt ifrån 35,000 till
Den 7 Julu
*773
30,000 R:dr, hvarmed den ene af egarne förkla¬
rat sig nöjd, men hvaremot den andre gjort fle¬
re svårigheter. Beträffande åter Korsö-Båken
har Förvaltningen af Sjö-Ärenderna uppgifvit,
att densamma icke är värd hälften af hvad egar-
ne begärt; och de hafva ej velat begifva sig till
någon nedsättning. Tiden är således nu icke
inne att kunna om desse Lägenheter uppgöra
några Afhandlingar.
Herr Huldberg: Jag anser Lots- och Båk-
Inrättningen vara af så väsendtlig nytta för en
Stat, att Staten bör sist påräkna någon behåll¬
ning å de afgifter, som för denna Inrättning in¬
flyta. Således förenar jag mig med Hr Eck¬
hoff. Jag tror, att svårigheten emot en liten
afprutning å Köpskillingen för Landsorts Baken
icke bör hindra inköpet, enär det är gifvet, att
den ger så stor behållning, att Staten på han«
deln icke något förlorar; Men hvad Korsö Bak
angår, är det ej för mig 3 som bor i en Uppstad,
något skäl att yrka inköpet, då Hr Aspelin, så¬
som Riksdagsman från Stockholm , ej dragit i
betänkande att låta den qvarblifva i enskilda
händer, och han i alla fall känner saken bättre#
än jag.
Herr .Santesson: ”Jag instämmer äfven nu
med Hr Eckhoff, att begära återremiss; jag tror
ej, att hvarken vid denna eller en kommande
Riksdag , det kan väl låta sig göra , att Stats-Ut-
skottet uppgör någon handel af ifrågavarande art
för Statens penningar, utan måtte det skola ske
i administrativ väg; och jag är öfvertygad , att
om det uppdrages åt Kongl. Maj:t att lita han¬
deln om ifrågavarande Eyrbåkar för Statens pen¬
3 774
Den 7 Juli.
ningar afsluta, när det för billiga vilkor låter
sig göra , skall det kunna ske innan nästa Eiks-
dtu , hvilket uppdrag jag derför yrkar, måtte af
T ks.ens Ständer nu beslutas , helst jag finner det
vara ofoten ligt med god ordning, att någon del
af en sådan allmän sak, sorn Fyrbåks-inrättnin-
gar, är uti enskild egares hand , som nu kommit
att draga nytta af de förhöjde afgifter, sorn
Kongl. Majit och Slände-i; till vinnande af till¬
gång för allmänna behof medgifvit.”
Herr Lenning: Att någon inskränkning i
Statens fördelar utaf Fyrbåks-inrättningen sker,
prourn en eller annan Baks bibehållande i en-
ski 1 r'gOj kan jag omöjligen fatta. Jag är af li¬
ka t'rika med den , Hr Prytz yttrat i sin ser-
ski't väckte Motion, att afgifterne äro högre,
än de kunna utgöras; Och, om de lämpligen
nedsattes, skulle Kronans fördel af inköpet der¬
igenom betydligen minskas. Obilligheten deraf,
att Lots- och Bak-afgifterne måste betalas äfven
för de Fartyg, som passera Södertelje Kanal ,
förtjenar äfven att tagas i öfvervägande.
Herrar Rydberg, Weslin och Bjuhr förena¬
de sig med Hrr Eckhoff och Santesson.
Herr Aspelin: Af de underrättelser, Ut¬
skottet från JLots-Kontoret förskaffat sig, har man
inhemtat, att på långliga tider icke någon kla¬
gan varit förspord öfver bristande tillsyn vid
JAndsorts Fyrbåk; och den är verkligen i så go¬
da händer, att om, emot förmodan, någon olyc¬
ka genom försummelse derstädes skulle inträffa,
eger man fullkomlig säkerhet, att derför få er¬
sättning.
Den 7 Juli.
1775
På Herr Talmannens Proposition återremit¬
terades äfven denne del af Målet.
3:0 Aflöning, underhåll och beklädnad, m.
m., för Lifstids*fångar vid Ankarsmedjan , samt
Allmänna Arbetskarlar i Carlskrona m. fl.
Utlåtandet bifölls.
B. Om de af Kongl. Stats Kontoret i dess un¬
derdåniga Berättelse anmälde utgifter.
Utlåtandet i desse g Punkter bifölls.
Herr Linström, Jat., anmälte likväl sin
[Reservation emot bifall till Utlåtandet i gtde
Punkten, angående ökade anslag, dels till ved
och ljus i Fästnings- och Garnizons Orter, dels
ock till rese- och traktaments-peöningar för Ex.
tra förrättningar i Militära Ärenden, hvilka an¬
slag Hr Linström trodde snarare hafva kunnat
förminskas.
C. angående någre af Kongl. Majit genom ser.
skilde Remisser till Utskottet öfverlemnade
ämnen.
1:0 Kassern-Byggnaden för Kongl. Andra
Lif-Gardes Regirnentet.
Herr Linström, Jahob: Jag kan för rriin
del icke gilla, att Utskottet utan närmare un¬
dersökning tillstyrkt fortfarande anslag ända till
nästa Riksdag i och för denna Byggnad. r8ig
års Ständer ansjogo 15,000 Ridr årligen intill
denne Riksdag, eller således på fem år 75,000
B:d r; men Byggnaden kommer nu troligen att
kosta icke mindre än 200,000 R:dr, och är dess-
utom anlagd på en, i min (anka, alldeles oljert-
Den 7 Juli.
lig plats. Med utgifter vid Byggnaden är icke
så noga hushålladt; och deribland förekomma
t, ex. för år 1822, 1,400 R:dr endast för till¬
syn och Ritningar, hvilken utgift är alldeles o-
rimligt hög.
Herr Lillberg: Jag anmäler min reserva¬
tion emot det anslag, Utskottet i denna Punkt
tillstyrkt. DR Utskottet ej funnit skäl, alt bifal¬
la Inqvarterings-understöd för flere andre Stä¬
der, hvilkas Fullmäktige både vid denne och
vid föregående Riksdagar derom anhållit, ser jag
icke heller något skäl till detta undantag för Stock¬
holm , för hvars Garnison Stats - verket redan
gjort stora uppoffringar , hvaribland exempelvis
kan nämnas den kostsamma Rassernen för Dif-
Gardet till Häst. Det redan lyftade anslag till
Kassern-Byggnad åt Andra Lif-Gardet hade, i
min tanka, bort vara tillräckligt för ändamålet;
och jag kan icke medgifva någon tillökning derå.
Herr Santesson: ^’Jag har i Stats-Utskottet
varit af lika tanka ; helst det befunnits , att Ri¬
kets Ständer vid förra Riksdagen ansågo för gif¬
vet, att detta anslag skulle med denna Riksdag
upphöra. Det har ock der blifvit observeradt ,
att hvarken vid första anslaget) eller vid dess
fortsättande sedan, har något fullständigt förslag
öfver åtgående tid och kostnad blifvit lagdt till
grund för beviljandet, hvilket väl alltid borde
föregå; Utskottet inkommer oförtöfvadt i anled¬
ning af så väl denna Kassern-, som^Garnisons-
Sjukhus-byggnaderne , hvilka båda medtagit sum¬
mor, vida öfver all möjlig beräkning och väntan
i början, med hemställande till Rikets Ständer,
om underdånig anmälan af sådana förslags uppi
Den 7 Julu
1 777
rättande och åtföljande framdeles vid alla de till¬
fällen, då sådane anslag i fråga, att antingen
börjas eller fortsättas , äfven som att vid sednare
tillfället tillika det förut använda redovisas; äf¬
ven som, att dylika års-redovisningar och för¬
slag föregå hvarje årligt bifall af Kongl. Maj:t
till Byggnadens fortsättning med Statens medel.
Men jag förenar mig nu med Hr Ullberg, och
anser, det de här företagne och så dyrt verkställ¬
de Kassern- Stall-och Sjukhus-Byggnader, huf¬
vudsakligen vållat, att Riksens Ständers Beslut
af år l8xo, om sådanas uppförande i alla de öf¬
rige Städer, der Garnisoner äro förlagde , allt hit¬
tills ej kommit till verkställighet.’’
Häruti instämde Herrar Ståhle, Hagander ,
Cederborg, Leffler, Beckman , Hammar och Lund¬
man.
Herr Falkman t Hå, på sätt Betänkandet
utvisar, Kassern-Byggnads-tomten kostat i inköp
32.000 R:dr], och det hittills uppbyggda Huset
28.000 R:dr, samt än ytterligare fyra dylika Hus
böra uppbyggas, kan jag icke neka, att anslaget
synes blifva nog betydligt. Men det öfverens-
stämmer emellertid med den grundsats , jag vid
flere Riksdagar yttrat, om Statens skyldighet i
afseende på Inqvarteringen uti JStäderne. Het
fägnar mig , att Utskottet nu godkänt denna
grundsats; och jag hoppas, att densamma skall
af Utskottet följas, äfven då det kommer att be¬
svara återremissen i frågan om Inqvarteringen uti
Malmö Stad och flere Städer. I följd häraf, bi
faller jag den delen af Betänkandet.
Hetr Limnelius förenadei sig med Hr Falk¬
man,
1778
Den 7 Juli.
Herr Bagge: Enär Stats-Utskottet, vid be¬
handling af frågan om Inqvarleringen i Malmö,
förfarit efter helt annan grundsats, än i det nu
förevarande Utlåtandet råder, kan jag icke med¬
gifva något ytterligare anslag till Kassern-Bygg-
nad i Slockholm, innan den sednast iakttagne
grundsatsen blir tillämpad, till förmån för Städer-
ne i allmänhet. Jag yrkar således, att målet å-
terremitteras.
Herr Aspelin: Jag hemställer om, då 1818
års Ständer anslogo 15,000 R:dr årligen intill
nästa Riksdag för Kassern-Byggnaden, de möjli¬
gen kunnat tänka sig , att de 75,000 R:dr, hvar¬
till detta anslag på fem år kornme att uppgå,
skulle blifva för ändamålet tillräcklige; och jag
hemställer äfven, om sedan Tomt blifvit inköpt,
ett Hus uppbygdt och grunden till det andra
lagd, det icke nu vöre orimligt, att låta Bygg¬
naden afstanna. För öfrigt får jag upplysa, att,
livad Räkenskaperne för Byggnaden beträffar, fin¬
nas desamma att tillgå i ganska fullständigt skick.
Jag tillstyrker bifall å Utlåtandet.
Herr Lundgren instämde häruti.
Herr Huldberg : Till Utlåtandet i denna
del lemnar äfven jag mitt bifall; och jag hem¬
bär Stats-Utskottet ruin tacksamhet för den rätt¬
visa princip, Utskottet deri uttryckt. Jag vet
ganska väl , att det yttrat sig annorlunda i frå¬
ga om sökt bidrag från Staten (ill Inqvarteringen
i Malmö, Wadstena och flere andra Städer; men
detta varför längre tid tillbaka; jag motser med
glädje ett helt annat resultat, när svaret på å-
terremissen inkommer, och jag drar icke i betän¬
kande , att när Stats-Utskottet anslagit så stora
Den 7 Juli.
1779
summor till Garnisons-Kassem i Stockholm, Ut¬
skottet äfven skall utse medel till Kassern ät Fång-
bevakningen i deri lilla Staden Wadstena.
Herr Hagge : Om Byggnaden är i arbete,
bör den visserligen icke afstanna ; men anslaget
ina då vara vilkorligt och utgå såsom Lån till
Stockholms Stad, deräst ej principen blir allmän.
— För öfrigt skulle jag önska,, att denna fråga
finge hvila tills man vunne kännedom , huruvi¬
da Utskottet ämnar följa lika princip i andra mål;
och , om så sker, har jag icke något att påmin¬
na emot bifall till detta Utlåtande.
Herr Leffler : När anslaget till Kassern-
Byggnad åt Andra Gardes-Regimentet beviljades
år I81 8, uppgåfvos de 75,000 R:dr, hvartill det¬
samma på fem år skulle belöpa sig, vara för be-
liofvet tillräcklige; men det oaktadt, har jag in¬
tet att påminna emot bifall till Stats-Utskottets
Förslag, endast de öfrige Garnisons-Städerne få
åtnjuta enahanda fördelar.
Herr Santesson: ”Vid alla Allmänna Bygg¬
nader är vanligt, och mäste vara det, att hvar¬
je års Redogörelse föregår förslaget till det näst-
påföljande årets kostnad; i allmänhet har dock för¬
hållandet med Statens Byggnader hittills ej va¬
rit så; man bar af det vidlyftiga Stats-Verkets
Bokförings-behof, af en längre tid till afslutning
kommit i vana att icke heller redovisa sådana
speciella delar deraf, förr än om 2 å 2— år ef¬
teråt, som är lika origtigt, som obehöfiigt; de
som hafva den saken om hand, medhinna allt¬
för väl att på vintermånaderne afsluta räkningen
för årets kostnad, och detta blir ovilkoiligt nöd¬
vändigt att hädanefter iakttaga, om ej det allt
1780 Den 7 Juli.
framgent skall gå som hittills, att Ständer skola
få proposition Biksdag från Biksdag till nya och
fortsatta anslag, utan att veta till hvad gräns och
huru det erhållna dertill blifvit användt ; jag är
öfvertygad, att Biksens Ständer derför ock , när
det af mig nyligen omnämnda Stats-Utskottets
serskilta Utlåtande härom inkommer, skola fästa
uppmärksamhet dervid."
Herr Huldberg : Att målet, såsom Hr Bagge
begärt, skall hvila, det bestrider jag helt och hål¬
let. Sådant skulle förråda ett alltför stort miss¬
troende till Stats-Utskottets konseqvens ; och der¬
till bör Utskottet ej hafva gjort sig förtjent. Åt¬
minstone jag är fullt öfvertygad , att hvad Ut¬
skottet nu gjort i detta stora och ena, kommer
Utskottet äfven att göra i det lilla och andra.
Herr Linström, Jakob : Den återremitterade
frågan om inqvarteringen för Städerne i allmän¬
het har redan förevarit på Stats-Utskottets Afdel¬
ning, hvarvid endast Dedamöterne af Borgare-
Ståndet godkänt den rätt, som för Städerne blif¬
vit sökt.
Herr Falkman'. Så obehaglig denna under¬
rättelse än är, hoppas jag likväl, att Utskottet in
Pleno, sedan det nu beviljat ytterligare anslag
till Kassern Byggnad för det enda Garnizons-Be-
gimeifte i Hufvudsfaden, som förut icke finnes
dermed försedt, skall finna stridande emot all rätt¬
visa, att neka öfrige med inqvartering betungade
Städer elen lindring, som för dem blifvit begärd.
Herr Limnelius: Sedan Ständerne en gång
beslutit att anslå medel till den ifrågavarande
Ka ssern-Byggnaden , och en så vidlyftig tomt,
med ett i min tanka gansia godt läge, blifvit
Den 7 Juli. 1781
inköpt, vöre det ej värdigt att låta JByggnaden
afstanna: Att, på sätt vid förra Riksdagen alter-
natift varit i fråga , förskaffa ett gammalt Hus,
sorn kunnat användas till Kassern, har, snart sagdt,
varit omöjligt; och att vanligen reparationerne
uppgå till dubbelt emot inköpspriset för sådana
Egendomar, derpå liar Stockholms Stad ett exem¬
pel af dess Kassern för kommande och gående
Trupper, hvilken blifvit inköpt för 15,000 R:r,
inen kostat i reparation 30 till 40,000 R:r. Då
jag alltså lemnar mitt bifall till utlåtandet , får
jag tillika förklara, att jag anser alla Garnizons-
Städer berättigade till åtnjutande af den sökte lin?
dringen i Inqvarteringsbesväret.
Herr RydbergEika med Hr Limnelius
gillar jag Utlåtandet, men finner, i sammanhang
dermed, Hr Santessons framställning om upp¬
rättande af kostnadsförslag, och om redovisning
för medlens användande, förtjena uppmärksamhet.
Herr Talmannen gjorde Proposition pååter-
remiss; och denna Proposition besvarades medla.
Derefter anförde Hr Talmannen, det han an*
såg sig böra meddela den upplysning , att Kas*
sern-Byggnaden för Andra Eif-Gardet icke har
det minsta inflytande på Inqvarteringsbesväret
för Stockholms Stad, som, ehuru både Svea Eif-
Gardet , Eif-Gardet till Häst och Svea Ariilleri
redan förut hafva Kasserner, ändock måste vid¬
kännas Inqvarteringspenningar åt hela Garnizonen
likasom hittills, och hvilka Inqyarteringspennin-
gar nu äro i fråga att tillökas och säkerligen
blifva förhöjde omkring 50 Procent utöfver hvad
i ett år 1811 ingånget Kontrakt funnits bestämdt.
Herr Falkman anmärkte att, om Kasserner
1782
Den 7 Juli,
och Stallbyggnader icke blifvit anskaffade, skulle
Stockholm säkerligen få utgifva en ännu drygare
Inqvartering, än den närvarande; att, när Stall¬
byggnaden för Lif-Gardet till Häst kostat Staten
omkring 300,000 R:r , men Slockholm , om en
sådan Byggnad ej funnes , icke kunde undgå att
in natura forse Regimentet med nödiga Stallrum,
eller ock med penningar ersätta den dertill be-
höiliga kostnad, hade Staden således nu bespa¬
ring af ett belopp, svarande emot räntan å hvad
Stallbyggnaden kostat; samt att Malmö Stad, jemte
det den lemnar Officerare och Manskap af den der
förlagde Husar-Corps Inqvartering, serskilt måst
på egen bekostnad anskaffa och underhålla Stall-
Byggnader.
Herr Leffler instämde med Hr Falkman
och förmäl te, att förhållandet i Götheborg vore
alldeles sådant, som i Malmö.
Herr Linström, Jakob, uppläste en Summa¬
risk uppgift på Inqvarteringskostnaden för Stock¬
holms Stads Husegare och Borgerskap till Kongl.
Hof- och Stall-Staterna, Idf-Drabant-Corpsen,
Gardes-Regimentena, Artilleriet, General-Adju.
tants-Expeditionen, Lif-Be värings-Reg i men te t och
Stadens Militär-Kornpagni, uppgående i kontant
till 54,960 R;r, samt till Aflönings-Stat och di¬
verse utgifter 5,850 R:r, äfvensom dessutom in
natura Boställe för Chefen vid Svea Artilleri,
samt 2ine för kommande och gående Trupper
inrättade Kasserner, hvilka, jemte service , kosta
Inqvarteringsgifvarne emellan 1 ä 200,000 R:r;
Och trodde Hr Linström häraf vara klart, att,
oaktadt de af Kronan här i Staden bestådue Kas-
Den 7 Juli.
1783
serner, Inqvarteringsgifvarnes bidrag ändock icke
är obetydligt.
Herr Falkman förinälte , att Iian icke ville
bestrida hvad Hr Linström uppgifvit, men att i
alla fall de af Hr Falkman gjorda anmärkningar
icke derigenom vore vederlagda.
o.:o Lön-förbättring för Chefen vid Andra
Lif- Grenadi er-Reg i men te t.
3:0 Lön-tillökning för Flottornes Konstruk-
tions-Corps.
Utlåtandet i dessa Punkter bifölls.
D. Om yrkad upplösning af Vermlands Fält-
jägare-Regimente eller förändrad organisa-
tion deraf, eller ökad aflöning för detsamma.
Herr Beckman anförde skriftligen: ”Då mitt
syftemål varit att förskaffa det i Vermland upp¬
rättade Fält-Jägare-Regim ente bättre Lönevilkor
än det hittills haft , samt lättnad för Carlstad och
Vermland i den tunga sorn tillskyndas detta Län
genom hela Regimentets förläggande i denna
Provins ensamt; finner jag med tillfredsställelse
att Höglofl. Utskotten fästat den uppmärksamhet
vid detta ämne som jag åsyftat, och äfven insett
nödvändigheten af att deri göra förändringar. —.
Då Vermland ej mer än någon annan Provins
i Riket njuter någon förmån af Vermlands Fält-
Jägare-Regimente; men väl kan anse dess för¬
läggande i denna Provins såsom ett tungt onus3
kan jäg ej annat än bifalla Höglofl. Utskottets
tillstyrkan, att hos Kongl. Maj:t i underd, anhålla,
det Truppen (åtminstone till en del) måtte för¬
läggas på någon Fästning} såsom exempelvis
1784
Dtn 7 Ju/i.
Wanäs m. m. — Hvad åter beträffar de förbät*
träde lönevilkor af 4t R:r per Man om året, ut¬
öfver hvad Manskapet förut baft, utgörande i
summa R:r 2700, så torde hvar och en lätt fin¬
na största billigheten deruti, då hvarje Man förut
ej haft mer an 8 lbr om året, och dertill måste
sjelf underhålla sig vid mötet, — För min del
tror jag, att äfven denna tillökning är otillräcklig
för att kunna anskaffa så dugligt Manskap, att de
öfverklagade olägenheterne afhjelpas ; och då jag
ej vill bestrida nyttan af denna sa val som öfri¬
ga Truppers tillvaro för hela Riket, så får jag
ödmjukast föreslå, att denna Trupp hädanefter
måtte få åtnjuta samina Lönevilkor och förmå¬
ner som öfrige värfvade Trupper, och förläggas
så, att Carlstads Tan deraf ej mer än andra Pro¬
vinser betungas.’’
Herr Nilsson: ”Jag är verkligen lika med
Hr Beckman bekymrad deröfver, ått den olägen¬
het af Vermlands Fält-Jägare-Regirnente, som
blifvit öfverklagad, kan komma att fortfara. Om
Kongl. Majit icke skulle i Nåder finna tjenligt,
hvarken att upplösa Corpsen eller flytta den från
Carlstad, på sätt Höglofl. Stats-Utskottet föresla¬
git, så skulle dess aflöning, oaktadt den föreslagna
tillökningen, ändå blifva alldeles otillräcklig, så
att ej annat manskap kunde fås än vanartige, för¬
svarslöse och till arbete oduglige personer, af hvil¬
ka hela Orten emellan Mötena hade likasom för-
ut en oberäknelig tunga. Således kan jag icke
undgå, att för de Städer jag är fullmäktig, ej mini
dre än för Vermlands-Orten, i allmänhet förena
mig med Hr Beckman, uti anhållan om återre-
miss å betänkandet, ehvad det rörer den fö¬
Den 7 Juli.
1785
reslagna tillökningen i Lönevilkoren för Verm¬
lands Fält-Jägare-Corps , med framställning till
Utskottet af omöjligheten att i närvarande tid
få oförvitliga personer till manskap vid denna
Trupp, med den svåra Exercis som Jägarne haf¬
va , mot en så ringa aflöning som den föreslag¬
na, och anmodan till Utskottet att föreslå, en sådan
aflöning, som efter deras tjenstgöring och nu för¬
ändrade priser mot förr, kunna stå i samband med
anspråk på välartadt Manskap.’’
Herr Linström, Jakob: Med ledning af det
Hr Beckmans Memorial, hvaröfver Utskottet i
denna Punkt yttrat sig, och enligt hvilket Man¬
skapets uppförande icke syntes serdeles hedrande,
har jag i Utskottet varit af den tanka, att Regi¬
mentet borde upplösas; och det lärer 1 alla fall,
såsom spridt öfver hela Riket , knappast kunna
begagnas vid påkommande behof.
Målet i denna del blef, på Hr Talmannens
Proposition , återremitteradt.
E. Om anslaget till Skrif-Materialier, Ved och
Ljus m, m. för de Administratifva Militära
Verken,
Utlåtandet bifölls.
F. Om priset för den under Penninge-Löner-
ne anslagna Spanmål.
I denna del bifölls Utlåtandet äfven.
G. om anslag i allmänhet under denna
Hufvud-Titel.
Herr Vilberg’. *Jag ber att få underställa
Hr Direktören och Talmannen samt Högtärade
1786
Den 7 Juli.
Ståndet en allmän anmärkning rörande nu ifrå-
gaställde Tredje Hufvud-Titel. Riksens Stan-
der hafva indelt alla Stats-Utgifter under nio
serskilda Titlar, ej mindre för att underlätta Re¬
visionen af Stats-Verkets Räkenskaper , än ock
för att kunna tillse, det Folkets Skatter varda till
Statens verkliga behof använde; mc-n deraf sy¬
nes mig den följd ingalunda bura uppstå, att
Riksens Ständer sjelfve skola vid hvarje Riksdag
minutiöst granska och bestämma hvarje serskild
partikel , sorn ingår uti -Hufvud-Titlarnes sam¬
mansättning. — En sådan granskning invecklar
Ständerna uti personliga förhållanden till hvar¬
andra och uti sådana enskilta åsigter, som,
äfven i det lyckliga fall, då de icke söndra sin¬
nena och upplösa inbördes band af aktning och
förtroende, likväl ofta hänföra uppmärksamheten
ifrån allmänt väl, som bör vara vårt gemen¬
samma syftemål till omtanka för privata intres¬
sen och deras befrämjande på det Helas bekost-
nåd. —• Den minutiösa granskningen medför ock.
sd den icke mindre känbara olägenheten , att
arbetet ofantligt ökas genom skrifvande och tryck¬
ning af Handlingar , till den mängd , att tjenliga
förvarings-rum för dem snart måste saknas och
menskliga förmågan till deras genomläsning blif¬
va otillräcklig , hvarförutan Riksdagars längd
derigenom alltid utdrages öfver den lagliga tiden,
hvilket djupt kännes både af dem, sorn skola betala
Riksdagskostnaden, och af de Riksdagsmän, hvil¬
ka under tiden nödgas öfvergifva deras husliga
omvårdnad. Det är äfven fara värdt , att Fol¬
kets kärlek till Sakernes återyundna ordning ge¬
nom
Den 7 Juli.
1787
nom sådant förfarande svalnar och frihetens rot
såmedelst obotligen skadas. __ Jag känner icke
speciella förhållandet ined de budgets, hvilka u-
u andra konstitutionella Länder uppräknas, hu¬
ruvida deruti alltid ingrediera så obetydliga och
tillfälliga poster, som uti vår Stats reglering ,
hvarpå såsom exempel icke utan yttersta obe¬
hag inå nämnas arfvode till Skarprättarn 10 R:dr,
och Skrifmaterialier 56 R:dr till Amiralitets-
Consistorium , m. m. d.; men på den korta tid
dessa Civil- odx Militär-anslag uti dessa Län¬
der bestämmas , synes det icke vara möjligt, då
jag är öfvertygad, att de Herrar och Män på Sfats-
XJtskottets Utgifts-afdelning , som handlagt och
beredt våra nu varande Stats-Titlar, derpå an-
vändt oafbruten flit och möda, men hvartill än¬
då åtgått fyra månaders tid} eller en månad ut¬
öfver den , som Grundlagen för Lagtima Riks¬
dag utstakat. — Med de förutsättningar denna
Grundlag föreskrifver, eger Konungen efter god¬
tycke disponera de inom hvarje Hufvud-TiteL
anordnade medel. — I afseende på 3:dje Titeln
är denna rättighet grundad i sakens natur. Krigs¬
maktens högsta Befälhafvare, Nationalförsva¬
rets främsta Ledare måste också vara dess första
Belönare , så vida detta värf belönas ömsom.
med sold, och ömsom med ära. Jag anser det
derför oriktigt , i synnerhet i fråga om denna
Titel, att bekymmersamt efterfråga och begrän¬
sa dess flerfalldiga afdelningar. — Det synes'
mig vara nog för National-representationen att
säga, i rund summa, huru mycket Folket i freds¬
tid har råd att kosta på dessa behof, hvilka ali -
jBorg. St, Fröt. 1823, lil. 13. *553, 224*
Den 7 Juli.
lid skola vara tillgångarne underordnade. Man
bör icke gifva allt hvad man kan umbära på en
gång , ty blottställd uti nödens stund , blir man
derigenom ohjelplig. — Jag tror också, att med
måtta bör i verket ställas den eljest åldriga sats,
att den som vill ega frid, bör alltid vara be¬
redd till krig. — Utom politiska förhållanden
kunna, efter min tanka , de lokala betydligt bi¬
draga till Folkets lättande. Vårt Indelnings-
Verk erbjuder åt omtankan icke obetydliga till¬
fällen till besparingar för kommande tiders be¬
hof, och då nästlidne Riksdags Ständer för Mili-
tär-Staten anslogo något mer än 3-5- Millioner
R:dr, hvilka, ökade med beräkning af indelta
Boställs-räntor och Hemman, Rust- och Rote-
hålls-kostnader samt Passevolans- och Bekläd-
nads-tnedel, väl kunna skattas till nära fem Mil¬
lioner, torde vårt I.and, i proportion af dess
Folkmängd och öfriga tillgångar , ej med skäl
kunna sägas efterstå något annat i både lysande
och verkliga försvars-anstalter — Önskligt vore
val , att just i dessa i ögonen mest fallande
afseenden någon lindring kunde beredas i Be-
villningen; men då Europas jäsande Politik
fordrar uppmärksamhet och Konungens röst fram¬
för allt i dessa delar äskar gehör, anser jag mig
föranlåten att nu tillstyrka lika stort, men icke
större anslag, som vid sista Riksdag, för 3m Ti¬
teln , utan att inlåta mig uti närmare bestäm¬
mande af dessa Medels användning , än hvartill
förr gällande Stats-Reglering föranleder.’’
Herr Santesson: ”1 afseende på den af Hr
Ullberg väckta fråga om denna Titels behand¬
ling så, att man efter kalkulerande anslår en
Den 7 Juli.
1789
rund summa, tror jag deri passerade diskussio¬
nen bäst hafva bibringat öfvertygelse, att detta
icke gar an , hvadan jag icke heller sådant kan
tillstyrka , huru roligt och nyttigt det än vöre att
få förkorta öfverläggningen vid Riksdagen om
speciella anslag; j.ig förbehåller rnig nu, för att
ej uppehålla Atör re rn issen , att i Stats-Utskottet
få yttra inig vidare härom.”
Herr Aspelin: Jag skulle visserligen hafva
önskat, att Stats-Utskottet kunnat så knapphän¬
digt , sorn Hr Ullberg nu föreslagit , behandla
frågorna under Tredje Hufvud-Titeln; men, då
Utskottet dervid haft att besvara, dels Kongl.
Majils egne Nådiga Propositioner, dels ock inom
Riks-Ständen väckte Motioner i speciella omstän¬
digheter, har Utskottet hort följa det behand¬
lingssätt , som nu i Betänkandet finnes iakttaget.
Herr Linström, Jakob : Med Hr Ullberg
instämmer jag. Utskottet har ej behagat göra
afseende på min vid Riksdagens början väckte
Motion om nedsättning till hälften eller tvi tre¬
djedelar al anslaget för Tredje Hufvud-Titeln;
och j ig har haft tillfälle inhemta huru många i
min tanka onödiga Utgifter blifvit på den Titeln
inflyttade. — För öfrigt tior jag icke de 58,000
R:Jr, som hittills utgått under Tredje Hufvud-
Titeln till betalning för lefvererad Salpetergärd,
men hvilka genom nedsättning i Saltpeter-Skat-
ten nu mera icke för det andamålet behöfva»,
kunna tillgripas för andra behof under denna
Titel. Bonde-Ståndet har begärt ersättning för
de 300,000 Rtdr, hvilka utaf Saltpeter-Fonden
blifvit använda till kostnadrne för H. K. H»
Kronprinsens Biläger och utrikes resa; Och, 01»
i79°
Den 7 Jalu
en sudan ersättning kommer att ega rum , så
hade hellre de ifrågavarande 58,000 R:dr bort så¬
som bidrag dertill begagnas , i stället att nu ett
motsvarande belopp skulle komma att oka Be-
villnirigen för att bereda en sådan ersättning.
Jag anhåller derför , att målet i denna del åter¬
remitteras.
Herr Noréus: Hr Ullbergs öfvertygelse
om lämpligheten af anslag i rund summa å hvar¬
je Hufvud-Titel delar jag alldeles, och tror den
jemväl vara instämmande med Grundlagens syft¬
ning. Jag finner ej heller deremot något hin¬
der genom det Propositioner och Motioner gö¬
ras om nya behof; ty dessa böra blott tjena till
ledning vid Summans bestämmande.
Hi ruti förenade sig jemväl Hrr Falkman ,
Sagge, Rydberg , Danielson, Montan, Lindström,
Michael, och Bjuhr , den sistnämde med tillägg,
att Utskottet i alla fall borde för Ständerne spe¬
cificera behofven för att sätta dem i tillfälle att
kunna pröfva anslags-beloppet i det hela.
Herr Ullberg: Just deraf, att Ständerne
skola i detalj bestämma utgifterne under hvarje
Titel, och att Kongl. Majrt är betaget att använ¬
da hela Titelns anslag efter omständigheterna ,
föranledas vid Riksdagarne Propositioner och
Motioner , som eljest icke behöfdes. — Hvad de
i denna punkt förekommande allmänna anslag
för Tredje Hufvud-Titeln angår, föranlåtes jag ,
nu såsom vid sistlidne Riksdag , anmäla min
reservation emot de för Konvoj-Kommissariatet
anslagne 66,666 R:drs 32 sk. öfverflyttande på
Tredje Hufvud-Titeln eller till Krigs-Kassan.
Pessa Medel äro bestämda till1 ett för Svenska
Den 7 Juli.
I79I
Sjöfarten ganska vigtig! ändamål och böra ej dra¬
gas derifrån. Jag vet ej heller hvartill det gag¬
nar , att såsom ersättning åt Konvoj-Kommissa-
riatet ställa ett Kreditif på Riksgälds-Kontoret
till motsvarande belopp, då likväl icke någon
Fond derför finnes. —• Likaledes reserverar jag
mig emot de till Saltpelers inlösande ej vidare
behöflige 58.000 Rtdrs användande för andra
behof under Tredje Hufvud-Titeln. Vid tifver-
läggningen om ersättning för kostnaden till -H.
K. H. Kronprinsens resa och Biläger ansåg man
sig berättigad att upptaga hälften deraf eller
300,000 R.:dr å Sal tpeter-Fonden} förnämligast
ur det skäl , att Staten sjelf bidragit till denna
Fond med ifrågavarande 58,000 R:dr ; och jag
anser dessa böra qvarstå till Fondens förstär¬
kande.
Herr Ekstrand : I Herr lillbergs sednaste
reservation instämmer jag; och dertill tror jag
mig hafva ökadt skäl , då redan Första Hufvud-
Titelns anslag blifvit föihöjdt med 170,000 R:dr,
och då jag icke kan inse hvaräst tillgångar skola
tagas till allt det öfriga , som är i fråga alt an¬
slås. För min del bekänner jag också , att jag
icke förstår hvartill en utvidgning af Militär¬
försvaret i vårt I-and skall tjena. Åtminstone
tror jag, att vi icke skulle mäkta uti krig under¬
hålla en så stor Armée , som den vi för när¬
varande ega.
Herr Aspelin: Jag finner oss icke tillstän¬
dig! att bedöma , huruvida mer eller mindre er¬
fordras för Arméns behof , enär Kongl. Majit
sjelf i Nåder pröfvat dem och uppgifvit belop¬
pet.
Ben 7 Juli.
Häruti förenade sig Hr Lindström , Michael.
Herr Santesson : I fråga om de 66,666
R:dr 32 sjc. , ämnade till Fond för Konvoj*
Kommissariatet , delar jag Hr Ullbergs tanka.
Då vi sett huru det tillgått med Lots- och Båk-
afgifts-Fonden , måtte sådant öfvertyga oss örn
nödvändigheten att för Sjöfartens försvar behålla
hvad dertill en gång är anslaget. Likaså anser
jag äfven de 58,000 E;dr böra oförryckte hållas
tillhanda Sahpeter-Näringen , för hvars befor¬
dran de tillkommit.
Herrar Cederborg , Prytz , henning, Win.
berg och Danielson instämde i desse delar med
H rr Ullberg och Santesson.
Herr Noréus: Genom de 58,000 R:rs bi*
behållande vid Tredje Hufvud.Titeln, kan ingen
tillökning i BevUlningen uppkomma. De hafva
från denna Titel varit utgifne i och för Saltpe-
ter-Näringens behof ; men mari har ansett denna
Näring ej behöfva vidare tillvexa, Man hat' så¬
ledes ej gjort annat , än, genom nämnde Sum¬
mas användande, spirat ett eljest behöfligt ökadt
anslag till lika belopp under samma Titel, Det
är otvifvelaktigt, att denna Titel fordrar de me¬
del, Utskottet föreslagit , och att Titelns ända-
mål äro vigtigare , än man för närvarande kan
anse en for-id for SJtpeter-Näringen, sorn i vissa
orter icke kan bringas till någon höjd och i an¬
dra åter redan hunnit den. När, hvad de till
Konvoj-Kornrnissariatet anslagna medel beträffar,
Kommissariatet ej af dern varit i behof, och i
stället fått^Kreditiv anvist hos .Riksgälds-Konto-
ret, hvilket bör af Ständerne så förses , att det
kan för ett sådant Kreditiv ansvara, finner jag
Den 7 Juli.
äfven dessa medel böra för Tredje Hufvud-Ti-
teln bibehållas, såsom oumbärliga till dess behof.
H err Bagge'. Med Hr Ullberg förenar jag
mig hvad angår de 58,000 R:r , och jag anser
deras förryckande från sin rätta bestämmelse de»
sto mera vådligt , sorn , sedan man beslutit att
befria Hemmansegarne från hälften af deli gärd,
de hittills utgjort , deraf följer , att de få ett i
samma man större öfverskott af sin produktion,
hvilket Staten bör ega tillgångar att inlösa.
Herr Santesson : ”Jag är af lika tanka med
Hr Bagge om de 58,000 R:r ; och i afseende
på de 66,666 R:r, får jag anmärka, att det är en
stor skillnad emellan Anslag och Kreditiv ; den¬
na Summa var från början anslagen -till Sjöfar¬
tens och Handelns hjelp; den har vid förra Riks¬
dagen gått , och föreslås nu att gå , till Tredje
Hufvud-Titeln; hvaremot Konvoj-Kommissaria-
tet blott skulle få ett Kreditiv för att en gång
begagnas , som ingalunda ersätter Arsanslaget ;
det är verkeligen af högsta vigt att hålla qvar
hvad man en gång blifvit tillerkänd , och vore
ej illa, om man derigenom kunde få en'Ifond till
oförsedda behof, såsom ersättning för Uppbring-
ningar, m. m. Om ej vid förra Riksdagen så¬
dant blifvit eftergifvet för de nu förflutna åren,
så hade nu denna Fond kommit väl till pass ;
ochj som sagdt är , af hvad passerat med Uots-
och Båk-afgifierna, har man erfarit, att hvad som
ingår till Statsverket i allmänhet, ej står tillreds
att återfå till användande för de ändamål, hvar¬
för anslaget egentligen skett.”
Herr Nilsson förenade sig med Hrr Ullberg
och Santesson, under anhållan örn återremiss.
»794
Oen 7 Juli.
Herr Noréus : Jag förstår alldeles icke på
hvad sätt man vill använda Saltpeter-Fonden i
och för denna Näring utöfver hvad den redan
deraf erhållit. För min del tror jag det ej va¬
xa någon ekonomisk nytta att upparbeta Saltpeter,
näringen högre, än den hunnit, äfvensom jag icke
kan finna den förtjena större uppmuntran, än an¬
dra Näringar ; och, då det är gifvet, att Lefve-
xansen af Saltpeter ej öfverstiger 14 till 16,000
L±k årligen, samt Staten till inlösande deraf eger
tillgång intill nästa Riksdag , behöfvas icke de
58*000 Rtr för detta ändamål.
Herr Bogge : Om jag icke misstager mig,
har Staten ingått förbindelse att inlösa äfven den
Saltpeter, som tillverkas utöfver sjelfva Gärden.
En sådan förbindelse bör Staten då hålla. För
öfrigt instämmer jag med Hr Santesson angåen¬
de Konvöj-Kommissariatets anslag. Man har er¬
farenhet att, genom brist på medel, de vanliga
presenterna icke framkommit till Barbareskerne
uti behörig tid, och att dymedelst händt, det Ka¬
pare uppbragt Svenska Fartyg, för hvilka Staten
sedermera måst med stor uppoffring lemna egar-
ne ersättning, ehuru den för de sednare blifvit
ringa och ofta fördröjd i 10 å:s tid.
Herr Santesson: Herr Bagges uppgift, att
Landtbruksegare blifvit försäkrade att få till Sta¬
ten afyttra siri öfvertillverkning af Saltpeter, vits¬
ordar jag. Då ihänderne ålade Landtbruket och
Städerne Saltpeter-afgiften, var dermed förenade
anslag på Stat af 58,000 R:r. Således, om den¬
na Summa nu borttages, förnärmas derigenom de
Skattdragande.
Herr Huldberg: Hvad Konvoj Kom missaria-
Den 7 Juli.
1795
tets medel angår, tänker jag lika med Hrr Ull¬
berg och Santesson; men i afseende på Saltpeter-
medlen lika med Hr Noréns. Statens öfverens,
lcommelse med de Gärdskyldige att inlösa deras
öfverproduktion af Saltpeter, var för tillfället nöd¬
vändig och god för att uppmuntra Näringen; men
denna öfverenskommelse stadgades visserligen icke
för alltid och bör ej heller fortfara sedan Närin¬
gen kommit till sin höjd.
Herr Noréus: Större bevis på det öfverflö¬
digt i anslaget för Saltpeier-Näringen behöfves
icke, än det, att Fonden uppstigit till 5 ä 600,000
3R:r. Jag ville väl fråga, om i ett så fattigt
Hand, som vårt, böra uppläggas och samlas Kassor
utaf Statens medel. I sådant fall finnas också
flere andra Näringar , för hvilka Fonder kunde
behöfva samlas. Man skulle då, till exempel,
äfven böra betala Bevillning för att hålla Span-
målsprisen uppe vid en viss höjd.
Herr Ekelund: Då man ej kan undgå att
fylla behofven, och man i de 58,000 Btr haft
en för Saltpeter-Näringen icke behöflig tillgång,
tror jag dem vara rättligen anvista. Beträffande
åter de 66,666 B:r 32 sk., delar jag Hr San-
tessons tanka, i synnerhet som Konvoj-Kommis-
sariatet sistlidet år varit i behof att upplåna pen¬
ningar, och Sjöfarten bör af Ständerne skyddas
vid sina rättigheter.
Herr Bagge anhöll om återremiss.
Herr Eckhoff: Till hvad Herr Santesson
anfört, får jag lägga, att, om Konvoj-Kommissa-
riatets medel skola användas på denna Hufvud-
Titel; böra de åtminstone hänvisas till Flottori
Den 7 Juli.
nes behof vid påkommande tillfällen, såsom egan¬
de med Sjöfarten en närmare gemenskap.
Herr Talmannen gjorde Proposition på åter-
remiss; Och dertill ropades Ja.
H. i frågan om åtskiljande af Arméens och
Flottornes IJigifts-Summor i RiksStaten }
samt inrättande af en Tionde Hufvud-Titel
för de sednares.
Herr Vilberg'. Med åberopande af hvad jag
vid föregående Punkt i början anfört, ogillar jag
också den föreslagna Subdivisionen af Militära
anslagen till Sjöss eller Tionde Hufvud-Titeln,
hvars inrättande skulle innebära en obehörig
Kontroll på Konungens dispositionsrätt öfver For-
svarsstyrkans användande.
Häruti instämde Herrar Danielson, Montan,
Linström, Jahob, och Lindström, Michael.
H err; r Falkman och Bjuhr instämde jemväl
med Hr Ullberg, men ansågo anslaget på Tredje
Hufvud-Titeln lämpligen kunna under samma
Titel föt delas emellan Tandt-Arméen och Flot¬
torn-,
Herr Bagge : Jag förenar mig äfven med
Hr Ullberg, och anser en fördelning af anslaget
under Tredje Hufvud-Titeln, på det sätt Utskot¬
tet tillstyrkt, desto olämpligare, som det ena
Vapnet ett år kan behöfva större utgifter , och
det andra mindre, samt så tvärtom ett annat år ,
hvarigenom, när anslaget finnes odeladt under
en och samma Hufvud-Titel , Kongl. Maj.*t är i
tillfälle att jemka Utgifterne efter nådigt välbe¬
hag och omständigheterna. För öfrigt skulle man
med lika skäl , sorn ifrågavarande fördelning är
Den 7 Juli.
1797
föreslagen , lunna af Tredje Hufvud-Tileln till¬
skapa Fem till Sex serskilda Ti tiar, nemligen en
för Indelta och en för Varfvade Infanteriet, en
för Indelta och en för Värfyade Kavalleriet, en
för Artilleriet, o. s. v. Jag yrkar afslag å Ut¬
låtandet i denna del.
Herr Santesson', ”Jag har med fullkomlig
öfvertygelse instämt uti StatsUtskottets Förslag,
och ansett delningen af Tredje Hufvud-Titeln i
2jne hela Titlar, sorn skulle blifva den Tredje
och Tionde, påkallad af Konungens i Grundla¬
gen stadgade rätt, att inom hvarje Titel dispo¬
nera medlen, hvaraf följer, att hvad som är på-
räknadt till Flottan, kan nu användas till I,andt-
Arrnéen, och så tvärtom, hvilket måtte böra fö-
rekommas, — Jag kan icke instämma uti FIr
Bagges anförande. Af 30. §. Riksdags-Ordnin-
gen är det gifvet, att Kongl. Maj:t kan. utan att
Stats-Rådet och Stats Sekreteraren kunna hindra
det, eller ställas till ansvar, i brist af Reserva¬
tion och Kontrasignerings vägrande, inora hvar¬
je Hufvud-Titel disponera Stats-anslagen ; hvil¬
ket ej förekommes med en underafdelning af
Titeln. Derjemte måste det blifva fördem, sorn
hafva Hufvudbefat(ningen med användandet af
Medlen för den ena eller andra delen, olika upp.
muntrande, om de veta, att hvad de genom klok
hushållning bespara, får af dem användas till för¬
bättring och utvidgande af den sak, hvarföre he¬
dern och tillfredsställelsen dem egentligen till¬
kom mer/'
Med Herr Santesson förenade sig Hrr As¬
pelin, Rydberg, Ekelund och Leffler.
Herr Linström; Jak.: Stats-Utskottet äm¬
179S Den 7 Juli.
nar inkomma med Förslag om Flottornes sam¬
manslående ; men sådant skulle möjligen hindras
genom det man nu bestämde ett visst anslag för
Flottorne, afskiljdt från det för Land t-Annesen ;
och deri ligger således ännu ett skäl emot den¬
na fördelning.
Herr Lenning: Stats-verkets tillstånd kan ,
efter min öfvertygelse, icke förbättras genom ett
ökadt antal Hufvud-Titlar i Riks-Statenj och, e-
när hela Försvars-verket både till Hands och
Sjöss har ett oskiljaktigt sammanhang, tror jag,
lika med Hrr Ullberg, Bagge och Hinström ,
lämpligast att bibehålla anslaget, likasom hittills,
under en Hufvud-Titel.
Herr Ståhle yttrade sig lika med Hr Ull¬
berg ; och Herr Noréus lika med Hr Santesson.
På Herr Talmannens Proposition blef må¬
let äfven i denna del till Utskottet återremit-
teradt.
§• 3-
o
A nyo föredrogs Stats-Utskottets Utlåtande
N:r 264., i anledning af väckte motioner, dels
om Hots- och Båk-afgifternes nedsättning, dels
om deras användande.
Med åberopande af den ho3 Ståndet haline
Öfverläggning vid usta Punkten af Stats-Utskot¬
tets Betänkande N:r 244., rörande Tredje Huf-
vud-Titeln, hvilken Punkt angar Hots- och Båk-
inrättningens underhållande, blef det nu före¬
dragna Utlåtandet tili Stats-Utskottet återremit-
.teradt»
Den 7 Juli.
*799
§■ 4*
Stats-Utskottets Utlåtande N:r 251. om In>
qvarteringen för Wendes Artilleri-Regimente ,
föredrogs å nyo.
Herr Cronius uppläste ett så lydande Anfö¬
rande :
”Att Höglofl. Stats-Utskottet icke ansett sig
kunna ingå i omedelbar pröfning af den genom
Hr Öfversten von Arbin väckta Proposition om
tillökning i Inqvarterings-förmånerne för Garni¬
sonen och öfrige Militära Staten tillhörande Em¬
betsman, 1 Christianstad, är ett nytt bevis för
den lugna och värdiga handläggning, hvaraf det¬
ta Utskotts åtgärder utmärkas; och jag vågar så
mycket hellre förena mig om den af Utskottet
yttrade öfvertygelse, att något bidrag af Stats¬
medlen icke för det framställda behofvet bör be¬
viljas, som, i den händelse mitt förslag, omen
allmän reglering och jemkning af Inqvarterings-
besväret Rikets samtlige Städer emellan, vinner
bifall, en iner än tillräcklig fond , för en efter
förändrade tiders kraf afpassad ersättning till Be¬
fälet, blifver att tillgå, utan att Städernes bi¬
drag dertill bör kunna blifva tryckande, eller
en tillökad afgift behöfva affordras den med In-
qvarterings-skyldigheten redan så hårdt och utöf¬
ver billighet besvärade Staden Christianstad.
”Jag tillstyrker ej mindre ur detta, än öf¬
rige af Stats-Utskottet anförda skäl, det Vällofl.
Ståndets bifall för Utskottets förslag, att hos
Kongl. Maj:t i underdånighet begära en gransk¬
ning och omarbetning af I720 års Inqvarterings-
ordning lör Städerne, utom Stockholm, att vid
i8oo Hen 7 Juli.
*
näsfa Riksdag Ständerne föreläggas, likväl med
förbehåll, alf de i berörde Författning bestämda
rum och lägenheter för hvarje grad i, ke måtte
tillökas, enär en Embets- eller Tjensteman un-
der detta Århundradet bör kunna vara beläsen
med samma utrymme och bostad som dess veder¬
likar Under det föregående innehaft; och ait så¬
ledes allena den mot Inqvartering in natura sva¬
rande ersättning i penningar må till afpassad
föi höjning uppföras ; — att då tillfälle för I11-
qvarteiing in natura finnes den Inqvarterings-
tagande icke rnå eg3 rätt, att, mot den Inqvur
terings-gifvandes bifall, kontant ersättning affor¬
dra; samt att slutligen, såsom ett hufvud vilkor
för den kontanta Ir.qvarterings-förmånens möjli¬
ga utgörande till högre belopp än hittills, Ri¬
kets samtlige Städer böra dertill lika bidraga; en
förbindelse, sorn af rättvisa och billighet på det
högsta påkallas.
■”I den händelse Inskottets förslag, om A-
rendets öfverlemnande till Kongl. Maj is Nådiga
upptagande, vinner bifall, anhåller jig ödmjuke¬
ligen, att detta mitt Anförande matte den un*
derdåniga expeditionen få åtfölja.’’
Herr Falkman : Jag kan icke tillstyrka nå¬
gon förändring i I720 års Inqvarterings-ordning ,
emedan man den tiden varit van, att nöja sig
med färre bonings-rum, än i våra tider, och en
underdånig anhållan om en sådan förändring
möjligen kumle gifva anledning till ökade an¬
språk från Inqvarterings-tagarne. Följaktligen
tillstyrker jag, att Utlåtandet afslås.
Häruti instämde Herrar Ullberg, Linströmf
Dtn 7 Juli.
1801
JaL, Lagerstrand, Leffler, Huldberg, Lenning och
mänga flere Ståndets ledamöter.
Herr Talmannens Proposition på bifall till
Utlåtandet besvarades med Nej; Och, på der¬
efter gjord Proposition, blef detta Utlåtande för-
kastadt.
§. 5-
Föredrogs å nyo Stats-Uiskottets Utlåtande
N:r 254*, otn Stats-verkets tillstånd och behof
under Fjerde Hufvud-Titeln.
i:sta Punkten om Sparimåls-ansiag för Gyrn
nasii-Rektorn i Götheborgs Siifu
2:dra Punkten om Spanmåls-anslag för Skol.
Staterne i Kalmar och Wadstena.
2:dje Punkten om Spanmals-anslag för Skol
mästaren vid den å Sundbyholms Kongsgård stif¬
tade Skola.
Hvad Utskotlet i desse Punkter sig utlåtit
bifölls.
4^de Punkten om anslag till Gymnastiska
Central-Institutet i Hufvudstaden.
Herr Ullberg : Hela det ifrågavarande an¬
slaget är i min tanka alldeles öfverflödigt, och
derutaf, de till utfodring för en Häst bestådde 100
R:dr desto mera, som den Häst, hvilken vid
Gymnastiska Ofningarne begagnas, vanligen är
af trä. — Styrka och kraft felades icke våra För¬
fäder, ehuru några Gymnastiske Inrättningar då
ej funnos; och den nu uppvexande Ungdomen
saknar icke tillfälle till Kropps-öfningar, äfven
utan en Gymnastisk Inrättning. För öfrigt tror
1802 Den 7 Juli.
jag Inrättningen böra bära sig sjelf genom den
betalning, som erlägges för undervisningen.
Herr Linström, Jak.: Om man vill lära sig
Gymnastik, så sker det bäst genom det man å-
skådar Ekorrarnes klättringar. Svårligen kan jag
öfvertyga mig om nyttan af Gymnastiska öfniti-
gar för äldre menniskor; ty en äldre kropp kan
ej erhålla den ledighet, sorn de yngre. Ifråga¬
varande Inrättning är också egentligen endast an¬
vändbar för Hufvudstadens Invånare ; och jag
finner icke något skäl, att den nu längre under¬
hålles på Statens bekostnad. Följaktligen be¬
strider jag allt anslag af Stats-rnedlen för den¬
samma.
Herr Nilsson: På de skäl, Stats-Utskoitet
anfört, tillstyrker jag bifall å Utlåtandet. Jag
har den erfarenhet, att Inrättningen begagnas
icke endast af Hufvudstadens Invånare, utan äf¬
ven af personer från aflägsna Landsorter.
Herr Winberg: Då anslag är gjordt för
Veterinär-Inrättningen, hvilken är så vida jemn-
förlig med Gymnastiska Central-Institutet, som
den ene tjenar att bota Djur, och den andra att
stärka menniskors helsa , samt fråga endast arom
det obetydliga anslaget af 1000 R:dr, eller en
tillökning af 300 R:dr utöfver det förut lemna-
de Stats-bidraget, tillstyrker jag, att Utlåtandet
bifalles.
Deruti instämde Herr Beckman.
Herr Ullberg: I anseende till Summans 0=
betydlighet hemställer jag, att den må uppföras på
Indragnings-Stat för att indragas med den för-
tjenstfulle Föreståndarens afgång.
Herr
Den 7 Juli.
Herr Cederberg förenade sig med Herr U1U
berg.
Herr Ehinger: Erfarenheten har tillräckli¬
gen öfvertyga! om nyttan af Gymnastiska öfnin-
gar. Väre 'Förfäder behöfde dem icke; ty deras
vanliga rörelse var nog för deras helsa under
ett mera naturenligt lefnadssätt. Jag tillstyrker så¬
ledes , och med åberopande jemväl af hvad Hr
Winberg anfört, att anslaget beviljas på ordinär
Stat, men icke på Indragnings-Stat, eller för att
upphöra vid nu varande Föreståndarens död;
hvartill jag icke finner skäl, då Inrättningen
pröfvas vara nyttig.
Herr Westin: Vårt nu varande mindre
tarfliga lefnadssätt gör Gymnastiken både nyttig
och nödvändig för att underhålla helsan. Jag
anser således de ifrågavarande 1000 E:dr ganska
väl använda , och tror Inrättningen ej böra upp¬
höra med den förtjente Kings död; ty, om den
är nyttig nu, blir den det också framdeles.
Herr Linström, Jak.: Jag ville väl icke
vidare bestrida, att Summan må uppföras på In¬
dragnings-Stat; men, då Inrättningen står i för¬
ening med Kongl. Sundhets-Collegii befattning,
och Collegium har betydlig» anslag, kan denna
Summa lämpligast deraf utgå.
Herr Falkman: Mig synes, att en sådan
Inrättning i Hufvudstaden bör kunna bära sig
sjelf, enär den begagnas icke blott af ungdom ,
utan äfven af äldre personer. I anseende till
Summans obetydlighet vill jag emellertid icke
bestrida, att den må utgå, med vilkor att den
uppföres på Indragnings-Stat.
Borg, St. Erot. 1823. B- .335?
Den 7 Juli.
Herr Santesson', Dl uppförandet på Tn-
dragnlngs-Stat skulle förutsätta , att medlen borde
fortfarande utbetalas i I/ings lifstid, kan jag ic¬
ke sådant medgifva. Jag anser lämpligare, att
de fastställas intill nästa Riksdag, och att man
då får pröfva om fortfarande anslag behöfves.
Deruti instämde Herrar Lundgren och Len¬
ning.
Herr Ta^annen framställde Proposition till
bifall å Utlåtandetj Hvilken Proposition besva¬
rades med Ja, blandadt med något Nej; och
Herr Linström, Jak. , anmälte sin reservation.
5:te Punkten om Presträttigheter för Carl¬
bergs Kungsgårds Hemman till Presterskapet i
Solna Församling.
Utlåtandet bifölls.
§'. 6.
Stats-Utskottets Utlåtande N:r 255. om Stats¬
verket under Femte Hufvud-Titeln blef nu å
nyo föredraget.
Herr Vilberg förklarade, att han i frågan
om anslaget för Musikaliska Akademien gillade
förra Altematifvet, eller att detsamma skulle
blifva 1,500 R:dr årligen, med indragning af de
hittills direkte utaf Nummer-Lotteri-medlen ut-
betalde äoo Ihdr ; Och med honom förenade sig
Herr Lundgren.
Herr Bagge deremot biföll sednare Alter-
natlfvet, eller att, enär sistnämnda bidrag skall
upphöra, bör det årliga Stats-anslaget till Aka¬
demien blifva 1,700 R:dr; hvarvid Hr Bagge lik -
yäl tilläde det vilkor, att Akademien voxe skyldig
Den 7 Juli.
1805
vidtaga åtgärder till upprätthållande af Orgel¬
byggare köns en uti Biket, hvilken nu synes va¬
ra helt och hållet förfallen.
Herr Linström, Juk.: Då, enligt den upp¬
lysning mig blifvit leinnad, Musikaliska Akade¬
mien är en af enskilde personer stiftad Inrätt¬
ning, finner jag icke, att Staten bör deruti in¬
blanda sig. Skulle icke deste mindre anslaget
beviljas, då önskade jag, att, utom det af Hr
Bagge dervid fästade vilkor, få tillägga ett annat,
att nemi. Akademien jemväl borde undervisa
Brandvakten i Tonkonsten till undvikande af
det missljud, att icke säga oljud, hvarmed den¬
samma nu besvärar Allmänhetens öron.
Herr Weslin: Saken är, i min tanka, så
artig och nyttig, a i t jag icke annat kan än in¬
stämma uti sednare Alternatifvet; och Hr Bag¬
ges förbehåll anser jag vara mera vigtigt , än
Hr Dinström*.
Herr Cederborg förenade sig med Hr Bagge.
Herr Winberg: Jag antager första Alter¬
natifvet, emedan jag anser en Musikalisk In¬
rättning vara olik alla andra Inrättningar deruti,
att, om dess tillgångar ej förslå, kan den sjelf
förskaffa sig inkomster genom Koncerter eller
andra Musikaliska Sammankomster,
Herr Lindström, Mich,: Att skydda och
uppmuntra fria konsterne är Statens skyldighet,
så vidt dess tillgånger förslå. På sådan grund
godkänner jag sednare Alternatifvet.
Herr Lefler: Af den tankan är jag äfven.
Hvad Orgelbyggare-konsten angar, så känner
jag, att en ung man vid namn Strand, flere år*
i8o6
Den 7 Julia
tid vistats utrikes på Akademiens bekostnad, för
att deruti inhemta nödig kunskap.
Herrar Ehinger, Beckman och Winbladh in¬
stämde jemväl med Hr Hagge.
Med ledning af öfverläggningen framställde
Herr Talmannen Proposition pä bifall till sed¬
nare Alternalifvet: men, sorn denna Proposition
besvarades med Ja, blandadt med Nej, och Hr
Binström, Jak., begärde votering, så uppsattes
dertill en så lydande Proposition;
’D en, som bifaller-Sednare Alternalifvet i
fråga om anslaget till Musikaliska Akademien,
lägger Ja; Den det ej vill, Nej; Vinner Nej,
så bifalles förra Alternalifvet.”
Omröstningen verkställdes och lemnade det
Utslag, att 2 a röstat Ja och 14 Nej.
Herr Linström , Jakob , anmälte siri reser¬
vation.
För öfrigt biföll Ståndet , hvad Utskottet om
anslag för Riks-Museurn , och om Dön-tillökning
för Sekreteraren vid Vitterhets-Historie- och An-
tiqvitets Akademien sig utlåtit.
§• 7 •
Vid förnyad föredragning bifölls Stats-Ut-
skottets Utlåtande N:r 256. angående Riks-Sta-
tens Sjette Hufvud-Titel.
Herr Talmannen gaf tillkänna, att Plenum
skulle fortsättas eftermiddagen kl. 6; och Ståndet
åtskiljdes nu kl. 2,
In Fidem
Clas Arvedson,
T)en 7 Juli.
Eftermiddagen
kl. 6.
§. S.
Upplästes ankomna Protokolls Utdrag fram
Hedeiv. Bönda-Ståndet för den 5:te i denne ina¬
nad med bifall till Stats-Utskottets Utlåtanden
N:r 241, 246, 247/249, 250, 251, 252, 264,
265, 266, 2b8, 270, 271, 272 och 273, samt
Xiag-U(skottets N:r 107.; återremiss af Stats-Ut-
skottets N*.r 245. och Bevillnings Utskottets N.‘r
15. Remiss å ytterligare anmärkning vid Stats»
Utskottets N;r 167; och med beslut att lata be¬
ro vid Ekonomi-Utskottets N:r 127 och 128,
samt lägga till Handlingarne Stats-Utskottets N:r
267 och 269, B^villnings-Utskottets N:r 16,
Lag-Utskottets N:r 105, xo6, 109 och 1x0,
och Ekonomi-Utskottets N:r X2 2.
Uades till Handlingarne.
§• 9»
Stats-Utskottets Utlåtande N:r 278. i anled¬
ning af Kongl. Majtts Nådiga Proposition om
en årlig Pension till f. d. Landshöfdingen , rn.
rn. Hans Järta föredrogs och lades på Bordet.
§. 10.
Föredrogs ånyo och upplästes Bevillnings¬
utskottets den 25 sist!. Juni på Bordet lagda Ut¬
låtande N:r 13. i anledning af gjorde anmärk¬
ningar emot dess Betänkande N:r 6. angående
grunderne för den blifvande Bevillningen; Och
i8o8
Deri 7 Juli.
som Ständer fann lärnpligt att punktevis härom
öfverlägga och besluta, så förekom
1:0 Utskottets förslag, ”det skall en perso¬
nel afgift erläggas af hvarje Inom Sverige 1 Man-
tals-Längd skattskrifven Person, utan afseende
på Stånd eller förmögenhet, olika för Mans-och
olika för Qvins-personer, men lika för personer
af samma kön , att årligen utgå från och med
fyllda 17, till och med fyllda 60 års ålder, då
den upphör för alla dem, sam icke af egendom,
tjenst eller rörelse ega en inkomst af Femtio
B;dr , eller som icke efter 2ta Artikeln ‘utgöra
Bevillning af Lön, Egendom och Rörelse.’’
Detta bifölls.
2:0 Hade Utskottet tillstyrkt, ”att cJen syn¬
bara Förmögenheten skall, enligt grunderne för
nu gällande Bevillnings-Förordning, beskattas.”
Hvilket ock bifölls.
3:0 Såsom Bevillningsgrund för beskattning
af utlånta och fruktbärande Kapitaler, hade Ut¬
skottet i sednare Utlåtandet föreslagit stadgandet
uti 18x8 års Bevillnings-Förordnings 2. Art. 6.
§. 1. Morn., ”till följe hvaraf något afdra g för
de i fastigheter samt handel, näring och rörelse
instuckne låntagne Kapitaler icke lomme att e-
ga rum, utan Gäldenären i stället skulle tiller¬
kännas den ovilkorliga rätt , att för den förskotts¬
vis af honom erlagde Bevillning å upplånte Ka¬
pitaler, af Långifvaren , så framt räntan är lill
6 procent bestämd, återfå ersättning till det be¬
lopp, framdeles kommer att utstakas.”
Herr Sggge: ”Att Bevillnings-afdrag eger
Den 7 Juli.
1809
rum vid ränteliqvid emellan Borgenär och Gäl¬
denär, dä foidringen är i Fastighet intecknad,
synes nödvändigt, på det Statens inkomst af Fa-
stigheterne må med säkerhet kunna bestämmas.;
inett deremot är det mindre lämpligt i afseende
på rörliga Kapitalet. Det synes mig, att med
lika skäl, sorn man misstror en Borgenär, att
vid uppgiften af sin behållna inkomst, ej deri
inbegripa räntevinst, kan man äfven frukta, alt
en Gäldenär, sorn fått tillgodonjuta Bevillnings¬
afdrag, underlåter, att i lika förhållande öka sin
inkomst. Då detta beskattnings-sätt och deraf
härflytande chikaner mera skada än gagna Gäl-
<k närén, kan jag för min del ej bifalla Utskot¬
tets förslag i denna del annorlunda, än med in¬
skränkning till intecknade fordringar.”
Herr Santesson : Herr Bagges anmärkning
tyckes förutsätta, att Utskottet tillstyrkt rättighet
till afdrag för skuld vid förmögenhets taxering;
men så förhåller det sig icke; tvärtom går för¬
slaget derpå ut, att synbara förmögenheten skall
beskattas utan afdrag och deremot skuldsatt per¬
son få hålla sig till sine Kreditorer för att åter¬
bekomma den Bevillning han å deras utlånte
Kipitaler förskjutit. Jag finner då ej skäl, att
emellan intecknade och ointecknade Kapitaler
göra en skillnad , som sannolikt skulle leda tili
svårighet, att erhålla Lån emot inteckning.
Herr Falkman: Jemte det jag gillar Ut¬
skottets nu afgifna Betänkande i denna del , får
jag erinia, att mindre Bevillnings-afdrag billigt-
vis bör ega rum och bibehållas för intecknade
iiån, hvilka vanligen äro stående och derigenom
förmånligare.
iSio
Den 7 Juli.
Herr' Talmannen gjorde Proposition till bi¬
fall af Utskottets ofvan anförda Utlåtande i den¬
ria punkt, hvartill svarades Ja, utom af 1-Ir
.Bagge, sorn emot Siåndels sålunda fattade Be¬
slut anmälte sin reservation.
I sammanhang härmed hade Utskottet, i an¬
ledning af vackt fråga , otn nödvändighet , att
utfinna medel, hvarigenom Gäldenärer måtte för¬
vissas orri tiilgodonjutande af rättigheten att å
räntan göra bevillnings-afdrag, föreslagit alne
Alternatifver, det erta, att ”då sådant af enskild
Gäldenär äskas , Borgenär skall vara förbunden,
att enär Lån genom Lagsökning utkräfves, med
Ed intyga , det Bevillnings-afdraget verkligen
fått af Gäldenären tillgodonjutasoch det andra,
’’att en dylik Ed icke må vid förenämnde till¬
fälle ega rum.”
He rr Hjertström: Det missbruk, man ge¬
nom Edgång vill förebygga , skulle i min tanka
lämpligare och säkert afhjelpas, om hvarje Ex¬
ekutor och Domare, då skuld dömes till betal¬
ning, berättigade Gäldenären till bevilInings-af*
drag vid liqvider, så vida ej fordrings-egaren
kunde med bevis styrka, att sådant afdrag redan
egt rum.
Herr Farnander; Med lika skäl , som be¬
villnings - afdraget inbegripes under den Ed,
hvarmed Borgenärer i Konkurser skola fästade¬
ras fordringar, bör Edgång i detta afseende äf¬
ven vara tillåten vid alla. andra tillfällen, då
Gäldenärs ritt derunder beror och möjligen kan
förnärmas; ty sedan Lagen är gifven, bör den
obrottslig! efterlefyas, och i annat, fall tillfälle
Den 7 Juli.
1811
till rättelse vara den lidande beredt. Min tanke
är derför, att i:sta Alternatifvet må antagas,
Herr Lagerstrand: Jag gillar 2:dra Alter¬
natifvet, öfvertygad om de många underslef och
missbruk, sorn vid Edgångar föröfvas.
Herr Norström: Afven jag antager Andra
Alternatifvet, desto hellre, sorn jag känner, att
den af Hr Hjettström fiireslagne Kontroll, åt¬
minstone i min hemort, alltid begagnas.
Herr -Bagge : Då Borgenärs-Eden i Kon¬
kurser bland annat innefattar, att mer än laglig
ränta icke blifvit under något sten upphuren
eller beräknad , synes ett ytterligare stadgande
härom vara öfverflödigt. Att vägra Gäldenär
bevillnings-afdrag är i sjelfva verket detsamma,
som att af honom taga mer än laglig ränta, och
den Borgenär, som det gör, äfventyrar således,
i händelse af Konkurs, att ej kunna sin fordran
behörigen Ipesvärja, Deremot skulle följderne af
tusta Alternatifvet blifva skadlige för Långi [va¬
xen, som nödgades , att för en eljest klar och o-
stridig. fordran sakna betalning, intill dess lian
finge gå den föreskrifne Eden, hvarmed hvarje¬
handa uppskof kunde' å Gäldenärens sida föror¬
sakas. Af dessa skäl bifaller jag sednare Alter¬
natifvet.
Herr Linström, Jah l Om man vill befor¬
dra penningens omlopp, bör Andra Alternatifvet
antagas. Ju flere band åläggas en Borgenär,
dess mer försvåras tillfället att erhålla Lån.
Flere hördes begära Proposition på bifall till
Andra Alternatifvet , och denna Proposition, af
Hr Talm annen framställd, besvarades med Ja,
utom af Hr Fornander, som ropade Nej.
18 12
Den 7 Juli.
4:0 Var af Utskottet hemstäldt, ”om icke
Sparbarker skola undantagas från skyldigheten,
att vid ränte-liqvider tillåta Bevillnings-afdrag
för de summor, som derifrån utlånas,” men att
för öfrigt ”Bevillnings-afdrag skall ofelbart ega
rum uti alla Kassor utan undantag, hvilka af si¬
ne Kapitaler njuta Sex för hundrade.”
Herr Huldberg: Då Bevillnings-frågan för¬
ra gången hos Ståndet förehades, ansåg jag un¬
dantag böra ega rum för Fattig-kassor och Spar-
Banker, och jag utvecklade dervid skälen för den¬
na tanke. Den är nu af Utskottet godkänd, hvad
Spar-Bankerne angår; men något skäl, hvarföre
skillnad blifvit gjord emellan dem och Fattig-kas¬
sor, kan jag icke inse, då de förra äro i lika
kategori med de sednare, och således äfven böra
njuta lika förmån. Jag får derför, med åbero¬
pande af hvad jag i ämnet förut anfört, anhål¬
la om afslag å Utskottets tillstyrkande, så vidt
det åsyftar Bevillning af Fattig-kassors utlåme
Kapital.
Häruti instämde Herrar B a ggr, Lundgren ,
Ekelund, Hiessleiler, Eckhoff och Winbladh m. fl.
Herr Fornander t I min tanke har Utskot¬
tet rätteligen tillstyrkt Bevillnings-afdrag uti Fat¬
tig-kassor, med hvilka Spar-Banker ej stå i nå¬
got jemförligt förhållande. Man bör komma i-
liåg, att Fattig-kassorne ej äro satnmanskjutne af
de Fattige, men af dem , hvilka om de Fattige
skola draga försorg. För desse Delegare blifver
Bevillningen ett ökadt onus, men icke minskas
dermed de Fattiges rätt.
Herr Lagerstrand : Min tanka är motsatsen
af Hr Fornanders, och instämmer med Hr Huld¬
Den 7 Juli.
1813
bergs. Genom Bevillningen skulle FaUig-kas-
sornes lill gångar onekligen minskas, och försörj-
nings-skyldigheten försvaras för öem som tili
Kassorne bidragit. Jag finner obilligt, att Sta¬
ten tager skatt utaf de, till ett så beskaffadt gag-
neligt ändamål gjorde anslag.
Herr Norström: Med Hr Fornander före¬
nar jag mig, och får tillägga, att om Fattig-kas-
sor undantagas, så drabbarjföljden Gäldenärerne,
emellan hvilka en besynnerlig olikhet uppkom¬
mer deri, att den som h r skuld till enskild man
får afdrag för Bevillningen, men icke den som
tagit Lån ur en Fattig-kassa. Emot Spar-Brn-
kernes Bevillnings-frihet har jag intet att erinia.
Herr Linström, Jak. : Fattig-kassorne haf¬
va i allmänhet deras upphof från enskild friko-
stighet hos personer, hvilka nitälskat för det go¬
da ändamålet. Att så anordna sin förmögenhet ,
tror jag böra stå en hvar fritt, och Staten ej fin¬
na sig värdigt, att derå lägga skatt. I den roan
Fonderne besväras med sådana utgifter, blifva
tillgångarne m indre till räck 1 i ge för Fattigas hjelp ,
till lifsuppehälle och Barna-uppfostran,
Herr Falkman". Uppå de af flere Ledamö¬
ter anförda skäl, finner jag Fattig-kassor böra
vara fria från Bevillning. Det är sannt, att en
Låntagare uti sådana Kassor då icke njuter Be-
villnings-afdrag för sin skuld; men deremot kan
han vanligen påräkna fördelen af e t stående
Lån, och jag tror, att den gerna betalas med upp-
offring af Bevillnings-procenten,
Herr Santesson : Ehuru jag ej vill bestri¬
da Spar-Banker den af Utskottet föreslagna för¬
mån, kan jag dock icke neka, att jag, lika med
1814
Den 7 Juli.
Hr Huldberg, finner inkonseqvens i den skill¬
nad, sorn blifvit gjord emellan dem oell Fattig¬
kassor. Betänkandet, i afseende på dessa sedna¬
re, instämmer fullkomligt med den öfvertygel-
se, jag yttrade då detta ärende ifrån Ståndet å-
terremitterades. De skäl, hvarpå jag grundar
densamma, blefvo då anförda, och jag förbiifver
ännu dervid; ty jag kan icke med billighet och
rättvisa förena, att räntan, som efter afdrag af
5 prCrts Bevillning, rätteligen utgör 5-5- prCt ,
skall för ilen ene Lån-gifvaren vara högre än
för den andre; och att såmedelst en Lån<agare
uti Fattig-kassa betalar för 1000 B:drs skuld 60
Bldr, då en .Låntagare hos enskilde för lika
skuld erlägger endast 57 R:dr. Fattig-kassor äro
ofta betydliga Kapitalister, men de gifva icke
alltid så kallade stående Lån.
Herr Huldberg: Om den princip godkän¬
nes, att äfven Fattig-kassor böra tillåta Bevill-
nings-afdrag för utlånte Kapitaler, så åtnjuta Lån¬
tagare i dessa Kassor en förmån, som Låntagare
hos enskilde sällan begagna, emedan få bland
dem äro i den belägenhet, att de kunna utkräf¬
va sin rätt. Det vore mera angeläget, att Sveri¬
ges stora oell allmänna Låne-anstalt, Diskonten,
sorn också tager sex prCt, beredde denna förmån
åt sina Gäldenärer.
Herr Jjagerslrand instämde med Hr Huld¬
berg.
Flerr Bagge: Jag förenqr mig ock i hvad
Hr Huldberg nyss yttrade, och tillägger, att om
Fattig-kassor ej befrias från Bevillning af Kapi¬
talet-, så fordrar principen, att de erlägga Bevill¬
ning äfven för detn tillhörig Jord.
Den 7 Juli.
1815
Herr Hjertström : Lika med Hr Santesson,
hvars yttrande jag till alla delar åberopar, fin¬
ner jag icke något skal, hvarföre Låntagare uti
Fattig-kassor skulle, mindre än andre Gäldenärer
11 afdrag för Be villningen.
Herr Ehinger: För att redovisa grunder-
ne för Uiskottets tillstyrkan hvad Spar-Eanker-
ne angår, bör jag upplysa, att Utskottet isynner¬
het afsett svårigheten , om icke omöjligheten ,
au beräkna Eevillnings-afdrag uti en Kassa der
insättning och åteilyftning af penningar ständigt
omväxlar, och således hvarje Delegares lott är
* alltjemnt föränderlig. I fråga om Bevillning af
Fattig-kassor, öfverensstämma de af Hr Santes¬
son anförda motifver med mina åsigter och med
de grunder , hvarpå Utskottets Betänkande hvilar.
Herr Leffler: Jag inskränker mig till å-
beropande af hvad jag vid förra öfverläggningen
om Bevillnings-grunderne haft tillfälle yttra, och
förenar mig för öfrigt med Hr Huldberg deri ,
att Bevillnings-afdragen, om de medgifvas, sko¬
la drabba llngifvandö Fattig-kassor, under det
enskilde Borgenärer vanligen undgå all känning
deraf.
Herr Fornander: I Utskottet voro flere Le¬
damöter af den tanke, att Fattig-kassor borde
från Bevillning befrias; men då äfven Amirali-
tets-Krigsmans-kassan, Arméens Pensions-kassa ,
samt flera dylika, enligt deras ändamål, ej äro
annat än Fattig-kassor, och man ej kunde från¬
gå, att alla böra njuta lika rätt, så funno samt¬
lige Ledamöterne skäligt och bäst, att uti Bevill-
nings-skyldigheten innesluta Fattig-kassor i all¬
mänhet, för att icke gå miste oin Bevillning af
I8i6
Den 7 Juli.
de större bland dem, med verkligen betydliga
■utlinie Kapitaler.
Herr Ullberg : Jag instämmer med Hr San-
tesson i resultatet af hans yttrande, och bifaller
Utskottets tillstyrkan, först derför, att det stöd¬
jer sig på princip, då deremot ett annat Beslut
skulle innebära godtycke; och vidare at det skäl,
att mångfaldiga oredor och t viste i- skulle uppkom¬
ma vid bestämmandet, hvilka Kassor borde till
Fattig-kassor hänföras. Så , t. ex. vore det val
mycket oömt, att från Fattig-kassors förmån ute¬
sluta Kapitaler anslagne till Stipendier för fatti¬
ge Studerande, eller Allmänna Enke- och Pu¬
pill-kassan, som ehuru ganska rik, i sig sjelf är
en verklig Fattig-kassa.
Med Hr Ullberg förenade sig Herrar Len¬
ning och Huldt.
Herr Cederborg Jemte det jag åberopar
mitt i denna fråga förut afgifna yttrande, före¬
nar jag mig med Hr Huldberg, och tror, att Fat-
tig-kassor, såsom anslagne till vissa barmhertiga
siftelser, böra fritagas för Bevillning , så mycket
hellre, sorn deras bestämmelse eljest kunde för¬
fel as, och den lilla afgift de kunde inbringa till
Staten, säkert blefve af föga värde i förhållande
till de många olägenheter, hvilka å andra sidan
sannolikt i flere afseenden uppkommo.
Harr EHtrand Också jag har vid öfver-
läggningen om Utskottets första Betänkande ytt¬
rat mina tankar i denna fråga, men icke ansett
undantag i Bevillnings skyldigheten böra ega rum
för Fattigkassor- Samma tanka upprepar jag nu.
Kassornes frikännelse från Bevillning skulle ej
innebära någon säkerhet för uppfyllande af Stif-j
Den 7 Juli.
1817
tames afsigter. Det kunde i sådant fall snarare,
bända, att Kapitalet icke alltid finge utlånas och
förräntas, och då vöre Kassans ändamål ännu
mera förfeladt, än genom Bevillnings-utgiften.
Herr Santesson t I anledning af hvad Hr
Bagge sist anmärkt, får jag erinra, att Fattig.in-
rättningars jord drager Bevillning, och just denna
omständighet, att en Fattiganstalt, om den i fa¬
stighet förvandlar sin Kassa, icke är från Bevill¬
ning fri, ger mig ett ökadt skäl, att yrka Bevill¬
ning för dess Kapitaler. Herr Cederborg har
befarat , att Bevillningsskyldigheten kunde ned¬
sätta Kassornas tillgångar under behofvet. Der¬
på svarar jag, att ingen må på sina Kapitaler
göra starkare beräkningar, än de lagligen kunna
uppfylla. Om nu en lag stadgas , sorn bestäm¬
mer årliga räntan å Penningelån till s^-dels
Procent, så böra ock beräkningarna derefter läm¬
pas, likasom Kassorna, i händelse deras inkom¬
ster bestodo i säd, skulle vara nödsakade, att be¬
ro af tidernas förhållanden och prisets stegring
eller fall.
Herr Eckhoff: ”Jag har redan i hufvudsa-
ken förenat mig med Hr Huldberg; men med
anledning af de gjorda framställningar emot Fat-
tig-Kassornas befriande från Bevillnings-Procen-
ten, ber jag få fästa Högtärade Ståndets upp¬
märksamhet på fördelen af de stående Dån från
sådana Kassor, och huru litet kännbart det är för
en Låntagare, att betala 12 sk. på hvarje loo R:rs
Kapital, men deremot huru ganska kännbart det
blir för ett Fattighjon, att få denna minskning uti
sitt ofta från 2 till högst 5 R;r fastställda årliga
underhåll,’’
1818
Den 7 Juli.
Herr Limnelius: För min del, skall jag, se¬
dan så mycket blifvit taladt i delta ämne, ej in¬
gå i ytterligare försök att motverka bifall 1 Be¬
tänkandet. Jag får,endast förklara, att jag ej kan
gilla detsamma ; att jag inser sanningen af Hr
Huldbergs yttrande, det Kassorna blifva de enda
som Beyillnings-afdragen drabba: 'Att jag emel¬
lan vanliga Fattig-Kassor och de af Hr Fornander
omnämnda Krigsmans-Kassor finner så stor skill¬
nad, som mellan natt och dag, och att r. ex. Vad¬
stena Krigsmanshus-Kassa , sorn af alla Civile
Tjenstemäns löner uppbar Centonalen » hvilken
snarare borde til! Pensions-Iorättning för dessa
Tjenstemän användas, väl må framför andra åter.
bära till Staten en skärf af sitt hopsamlade stora
Kapital. För öfrigt anhåller jag om votering.
Herr Cronius förenade sig med dem, som ansett
Bevillrfings-afdrag i Fattig-Kassor ej böra ega rum.
Herr Bagge : Hr Santessons yttrande , att
Fattig inrättningars jord drager bevillning , kan
jag icke förena med nu gällande Bevillnings-
Stadgas 6 Art, 3 §. 5 Mom.
Herr Santesson anmärkte, att i terörde Mo¬
ment namnes Hus, inen icke Jord.
Herr Stahle: Det torde icke vara otjenligt
upplysa, att äfven de i Utskottet varande Ueda-
möter af Högv. Presterskapet, som vanligen be¬
sörjer Förvaltningen af Församlingarnes Fattig-
Kassor, ansett rättsenligt, att dessa Kassor vidkän¬
nas bevillning genom afdrag å räntan. — Om
annorlunda beslutas, så tror jag, att det åtmin¬
stone bör bestämdt utsättas, hvilka de Kassor äro,
som under namn af Fattig-Kassor befrias.
Herr
Dtn 7 Juli.
Herr Linström, Jakobi I den händelse att
Utskottets Betänkande uti sednare delen godkän.
nes utan undantag för Fattig-Kassor, så fordrar
rättvisan att äfven Spar-Bankers Kassor utgöra
bevillning.
Herr Stahle: I anledning af detta förbehåll
upprepar jag Hr Ehingers yttrande , att hevilla
ningsafdrag icke möjligen låta sig göra uti Spar-
Bankerne.
Något vidare var icke att anföra i denna
Punkt, hvarför Hr Talmannen gjorde proposi¬
tion ; först på bifall af Betänkandet så vidt det
rörer Spar.Banker ; och sedan dertill svarats Ja,
likväl med reservation af Hrr Eckhoff och Lin-,
ström, Jakob, i afseende på den motsägelse, som.
genom frågornas åtskiljande förmentes kunna in¬
träffa vid Ståndets beslut om Bevillningen a£
Kassor i allmänhet, så framställde Herr Talman¬
nen dernäst Proposition till bifall å Betänkandet
i denna sednare del. Härå ropades Ja och Nej
med begäran om votering; i anledning hvaraf
följande Proposition uppsattes , godkändes och
anslogs:
”D en som bifaller Bevillnings-Utskottets för*
sHg så lydande: ’’det skall Bevillnings-afdrag
ofelbart ega rum uti alla Kassor, utan undantag,
hvilka af sina Kapitaler njuta Sex för hundrade*'
lägge Ja; Den det ej vill, Nej; Vinner Nej,
så undantagas härifrån de Fonder Och Fromma
Stiftelser, som till Fattig-Försörjningar och fatti*
ga Barns undervisning äro anslagna.”
Omröstningen , verkställd enligt Riksdags¬
ordningens föreskrifter, utföll med 23 Ja oell
Borg. St. Prqt. 1833. lil. B. .327, 8 38.
i8?o
Den 7 Juli.
51 Nej; och var således Utskottets Betänkande
härutinnan bifallet.
Herr Huldberg: Jag reserverar mig emot
Hbgtärade Ståndets Beslut, egentligen med hän¬
sigt till beslutet om Spar-Bankerna. Här har ta¬
lats så mycket om princip i beskattningen : Nu,
då Bevillning blifvit Fattig-Kassor ålagd , synes
mig, sorn skulle Spar-Bankerna vara befriade utur
intet annat skäl, än svårigheten att dem beskat¬
ta , — ett skäl, hvilket jag ej kan för princip
antaga.
Emot beslutet reserverade sig ock Hrr Lin¬
ström, Jabob, Winberg, Ekelund, Lundgren, Gö¬
ransson, Hagander och Lagerstrand, samt Hr Lejjler,
sorn tilläde,- att han dermed icke hade afseende
på Spar.Bankernes erhållna befrielse, hvilken han
ansåg vara billig.
5:0 Hade Utskottét förnyat sitt förslag,
”det må en Minimi-Tabell för Fastighetsvärdet på
Landet bibehållas/’
, H err Santesson: Som jag ej kari frångå min
öfvertygelse, att Minimi-Tabellen bör upphöra , så
får jag nu endast åberopa hvad jag derom an¬
fört då Bevillnings-grunderna förra gången voro
under öfverläggning hos Högtärade Ståndet.
Herr Hambreus: Jag är af lika tanka med
Hr Santesson, och anser Minimi-Tabellen verka
till stor orättvisa vid taxeringen.
Herr Montan yttrade sig skriftligen sålunda :
”Sorn alla jordens alster sedan 181 2 betydligen
fallit i pris ock i följe deraf de fleste Egendo¬
mar äfven fallit i värde , samt genom aftynande
handel ock rörelse i Städerna , deras Hus och
Den 7 Juli.
1831
Gårdar i större proportion än Jorden fallit i van¬
pris, så har det förefallit mig omöjligt, att en
Mioimi-Tabelf å Rikets fasta Egendomars värde nu
skulle kunna utan orättvisa uppgöras innan Fastig¬
heterna blifva uppskattade å nyo , och värderade
efter mera bestämda och billiga grunder, hvilka
vid denna Riksdag höra bestämmas; allraminst
kan det förenäs med rättvisa att bibehålla den
s;st antagna Minimi-Tabellen, hvars obillighet och
oj eiri na fördelning är erkänd och allmänt öfver-
kiagad, och som gör omöjligt att nedsätta värdet
å n; gon Egendom, utan att öka på det å en an¬
nan, hvarförutan inom hela Provinser den olik¬
het förekommer , att, då Egendomsvärdet i den
ena temmeligen bibehållit sig, har det 1 en an¬
nan fallit till hälften. Af sådana anledningar
och då en ny rättvis uppskattning under denna
Riksdag icke kan ske, bestrider jag antagandet af
M inimi-Tabellen , både för Landet och Städerna;
men föreslår i stället- ödmjukast , att deräst den
afgift, sorn efter nu kalkuleradt värde å ali fast
Egendom bestämmes, genom värdets nedsättande
under det kalkulerade skulle blifva otillräcklig;
Hrr Full mäktige uti Banken och Riksgälds-Kon-
toret måtte uppdragas att öfverse förhållandet och
derefter hos Kongl. Maj:t i underdånighet upp¬
gifva och föreslå debiterandet Och uppbärandet
till nästa Riksdag , af så många Procents tillök¬
ning i Bevillningen, att dermed fyllas de nu be¬
viljade Statsanslagen.’’
Häruti förenade sig Hr Norström, med til¬
lägg, att det förslag ifrån Riks. Ständers Fullmäk¬
tige i Banken och Riksgälds-Kontoret, hvarom
Hr Montan talat, borde, förrän det antogs, med-*
J822
Den 7 Juli.
dölas Landshöfdingen i hvarje Län, för alt der¬
öfver höra Pröfnings-Kommillén, hvarigenom en
närmare granskning och jernlikhet i debilerin¬
gen af tillskottet kunde förväntas.
Herr Lenning: Dl ärliga Taxeringarne
öfver hela Riket hållas, ungefärligen vid samma
tid, och således ej kunna jernkas och rät las efler
Bevillnings-behofvet i det hela, så vet jag ej, huru
den erforderlige Bevillningen kan med någon
visshet påräknas, om Mini m i-Ta b c- Ilen upphörer.
Må hända skulle elt mindre billigt förhållande i
Taxeringen Länen emellan då ock inträffa, i
män af den olika stränghet, hvarmed Kronans
rätt iakttoges. Härmed förutsätter jag likväl ic¬
ke, att Minimi-Tabellen bör fortfara sådan den
nu är, utan medger jag gerna ali den jemkning
deri, som kan finnas af behofvet påkallad.
Herr Noréus: Hvad Utskottet anfört än¬
drar ej min öfvertygelse, att Mini m i-Tabellen bör
försvinna, såsom jag vid förra öfverläggningen i
detta ämne haft tillfälle yttra. Väl inser jag, att Be-
villningen i sådant fall torde blifva nedsatt; men
om behofvet så fordrar, må detta hellre ske, än Be¬
villningen skulle, lik en Grundskatt, bestämmas
till oföränderligt belopp, och Taxeringen bindas
genom en Minimi-Tabell, under det att jorden
samt dess produkter beständigt falla i värde. Jag
tror ej , att folket bör efter så orättvisa grunder
begagna rättigheten , att beskatta sig sjelft.
Herr Ståhle Bevillnings Utskottet har ej
förbisett, att Minimi-Tabellen hittills ofta vållat
en högre uppskattning, än billigheten medgifvit;
men om denna Tabell uteslutes, och Fastighets¬
värdet sedermera obehindradt nedsättes, så blir
Den 7 Juli.
följden , alt bevillningen mäste ökas till högre
procent af värdet, och hvartill gagnar då förän¬
dringen? Den skulle medföra ingen lindring,
men lemna rum för ojemnhet i beskattningen,
utesluta ali beräkning på någon viss Beviilnings-
Inkomst, och i fall Miuimi-Tabellen för Städer-
nes Borgerskap icke tillika upphäfdes, leda till
en verklig orättvisa mot desse sednare-
Med Hr Ståhle instämde Hrr Lundgren,
Seckman, Göransson, Ehinger, Cederborg , Daniel¬
son och Lundman > hvaremot Hr Ekelund åbero¬
pade hvad Hr Noreus anfort, och Hr Nilsson för¬
nyade sitt hos Ståndet den 15 sisth Maj afgifna
ytlrande, att Minimi-Tabell ej borde bibehållas.
Herr Hagander: Dika med Hrr Santesson
och Noréus förkastar jag Miuimi-Tabellen. Då
Taxeringsrnännen å ena sidan få sig uppdraget
att efter öfvertygelse, ed och samvete taxera,
är det en motsägelse, att å andra sidan fastställa en
Tabell vid hvilken de skola vara bundne. Man
bör ej alltid och allenast åberopa att Staten må¬
ste hafva säkerhet för sin inkomst; Det är icke
mindre angeläget att afse möjligheten hos folket
till dess utgörande. På dessa skäl, är jag icke
eller emot, att Minitni-Tabellen för Städerne
upphäfves.
Herr Hambreus-. Här är icke nu fråga om
Städerne och deras Tabell. Ar det så, att Mini-
mi-Tabellen för landet innebär orättvisa, så bör
den upphöra, utan afseende hvem derpå förlo¬
rar.' Jag föreställer mig likväl , att ersättningen
för den minskning bevillningen kan derigenom
undergå , drabbar Landet och Städerne gemen¬
samt.
1824
Den 7 Ji li.
Herr Santesson: Egentligen är (let endast
fdr Ilandet, sorn en Minimi-Tahell finnes be¬
stämd , enligt sednaste Bevillnings Förordning.
För Hus oell Egendomar i Städerne gäller ingen,
Utom det obilliga stadgande', att Brandförsäkrings¬
värdet ej får understigas; och hvad Klassifikatio-
nen för Borgerskapets bevillning angar, sä för-
hålles på lika sätt å Landet i anseende till vis¬
sa Näringar, som der idkas.
He rr Bange: Ingen skulle hellre än jag
önska Minirhi-Tabellens afskaffande, om det lät
sig göra. Jag inser likväl icke huru man utom
den kati vara viss, att bevillningen inflyter till
erforderligt belopp, och utan tvifvel tillhör det
Fikets Ständer, att i detta afseende taga nödiga
mått och steg. Blifver Minimi-Tabellen uteslu¬
ten, så kan man tämmeligen säkert vänta, att Hem-
mans-värdet allmänt nedsättes; ty det lärer väl
icke gifvas något Län , der Fastigheter och Jord
å Landet anses nu för tiden hafva enahanda
värde, som vid den tid Minimi-Tabellen upp¬
rättades. Deraf uppstår då den följd , Hr Ståhle
befarat, att bevillningen mäste höjas. — I be¬
traktande af sådant allt bifaller jag Utskottets
förslag i denna, del.
Herr Limnelius: Jag förenar mig med de
Ledamöter, hvilka ansett Minimi-Tabellen vara
alldeles oumbärlig för en jemn beskattning och
för Bevillnings-Inkomstens säkra beräkning. Jem¬
te det jag åberopar mitt Yttrande härom, då Ut¬
skottets första Betänkande förehades, får jag, i an¬
ledning af någrenu inom Ståndet gjorde anmärk,
ningar, tillägga , att då man vet Minimi-Tabellen
hafva tillkommit i anseende till bevillningens
Den 7 Juli.
i8*5
betydliga nedsättning inom ett visst Län, så kan
man derefter-döma , huru det skulle gå, om Mi¬
nimi Tabellen nu ä'er upphörde. Svenska Fol¬
ket har rättighet att beskatta sig sjelft; men den¬
na rätt skall utöfvas genom Ständerne. Dem till¬
hör det, att för Bevillningen stadga sådane grun¬
der, sorn leda till jetrilikbet i fördelningen, och
säkerhet uti inkomstens beräkning för Statens
behof. Taxeringsmännen åter, tillämpa desse
grunder, utan annan omsorg för Bevillningens
tillräcklighet, än hvartill Minimi-Tabellen dem
förbinder. Dessutom, månne Städerne ej äro
sämre lottade, genom det slags Minimi-Tabell,
som innefattas, både i Klassifikationen af deras
Borgerskap, och uti stadgandet, att hus mäste
uppskattas minst till Brandförsäkrings-värdet ?
Herr Norström erinrade, att förevarande
punkt angick endast Landet och icke Städerne.
Herr Ullberg förenade sig med Hr Bagge,
och ansåg en Minimi-Tabell böra bibehållas.
Af enahanda tanke voro Herrar Falkman ,
Bjuhr, Cronius och Hemberg, gom åberopade de
af Hrr Ståhle och Bagge anförda skäl; men Herr
Heffler yttrade, att, ehuru han vid 1818 års
Biksdag deltagit i Beslutet om Minimi-Tabellens
införande, hade likväl hans öfvertygelse seder¬
mera blifvit förändrad , genom erfarenhet af de
olägenheter densamma förorsakat, och den all¬
männa klagan Landtman deröfver fört.
Diskussionen öfver denna punkt förklarades
derefter slutad ; Och Herr Talmannen gjorde Pro¬
position på bifall af Utskottets ofvanstående För¬
slag , till Minimi-Tabells bibehållande. Då här-
lillropades J a , blapdadt med några N e och vo¬
a8«6
Den 7 Juli.
tering icke äskades, så ansågs Betänkandet i den
delen bifallet; men emot Beslutet' reserverade
sig Herrar Santesson, Lefler, Ekelund, Hagan¬
der, Nilsson, Noréus, Winberg, Hammar, Nor¬
ström och Hambreus; äfvensom
Herr Montan yttrade : ”Då äfven jag emot
det Höglärade Ståndets Beslut anmäler min re¬
servation , anhåller jag få förklara, att efter de
grunder jag uppställt, jag genom Minimi-TabeK
lens förkastande sökt åstadkomma lindring och
en billigare fördelning af Utskylderne, ej min¬
dre för Landet, än för Städerne, hvilka sistnämn¬
des dryga utgifter, serdeles uti de mindre Stä¬
derne, jag nogsamt känner och inom mitt Sam¬
hälle uti icke ringa man delar/’
Utskottet hade vidare hemställt , 6:0 ”att
en Bevillning, beräknad efter värdet, bör utgå
af all fast Egendom, utan afseende på dess na¬
tur,” och i sammanhang dermed, ”dels att Be¬
villning å Rusttjenst-marker, äfvensom Rotefri-
hets*afgiften må fortfara, dels ock, att Bevill¬
ning af Qvarnar må utgöras, enligt nu gällande
grunder, af värdet.’’
Detta bifölls.
7:0 ”Att Bevillning må hädanefter utgöras
af Handlande, Fabrikörer, Skepps-Redare, så
väl på Landet som i Städerne, Handtverkare,
Borgare och andre Städernes invånare, i förhål¬
lande till deras rörelse, hvarvid en Personel
Minimi-summa må, med anledning af hvad nu
gällande Bevillnings-Författning i a. Art. 2. §. ,
a. och 3, Mom. stadgar, bestämmas inom hvarje
Den 7 Juli.
1827
Siad efter dess olika Klassifikation;” Och borde
”den sista meningen i nämnde §:s 4. Moni. el¬
ler föreskriften om anskaffande af bevis från Han*
o
dels Societeten, eller Handtverkeriernes Ålder¬
man, rn. fl. vid de händelser då Bevillnings af-
gilterne pröfvas böra under Minimi-summan ned-
sättas, såsom ledande till missbruk s och en onö¬
dig omgång, försvinna.”
Herr Bagge: Hvad Skepps - Redares Be-
villning angar, har jag i Utskottet varit af skilj¬
aktig tanke och ansett, att en Handlande, sorn
tillika är Skepps-Redare, bör erlägga Bevillning
för behållen inkomst af Handel och Skenps-Re-
deri gemensamt, men icke såsom Redare ser¬
skilt taxeras.
Herr Ehinger : Jag delar Hr Bagges nu
yttrade tanke, och får tillägga, att Eevillningen
för Skepps-Redare bör hafva afseende endast på
personer, som icke drifva någon annan rörelse ,
hvaraf behållen inkomst skall uppgifvas.
Herr Linström, Jak.: Då Utskottet före¬
slagit en Personel Minimi afgift inom hvarje
Stad, låter meningen utan tvifvel vara , att in¬
gen annan Klassifikation af Städernes Handlan¬
de och Handtverkare skall i afseende på Bevill-
ningen bibehållas. För denna ändring hembär
jag Uiskottet min tacksägelse, äfvensom för dess
tillstyrkan, att utesluta sista meningen uti Be-
villnings-Stadgans 2. Art. 2.§. 4. Mom. Mån¬
ga obehagligheter och chikaner äro härigenom
afböjde, som icke kunnat undvikas, då Taxerin¬
gen inneburit jemförelse Medborgare emellan.
Herr Montan : ”Af skäl jag nyligen anfört,
yrkar jag äfven upphäfvande af Minimi-afgiften
i8a8
Den 7 Juli.
för Städerne, och ali taxering efter Klassifikation;
men då Högtärade Ståndet nu synes vilja anlag.,
Utskottets Betänkande härom, får jag blott anhål¬
la, alt min enskilda tanke mätte till Protokollet
såsom reservation antecknas; hvarjemte jag, i af¬
seende på redaktionen af Betänkandet, anhåller
få fästa Högtärade Ståndets uppmärksamhet å den
omständighet, att ehuru Borgare-Ståndet uti sin
ålerremiss uttryckligen begärt, att 4 Mom. i 2
§, a Art. af nu gällande Bevillnings-förordning
skulle såsom en Bevillnings-grund fastställas, der¬
igenom Städeines Taxerings-män ega rätt , att i
vissa fall undergå den fastställde Mini rrti-afgif-
ten, så är dock detta Moment uti redaktionen
för den nu föreslagna Bevillnings-grund, icke
omnämndt. Det skulle väl synas, som Utskot¬
tet ville medgifva bibehållandet af detta Moment j
då det förklarat, att sista meningen uti detsam¬
ma borde försvinna; menför att förtydliga Stån¬
dets mening hemställer jag, om ej det nu iftå-
gavarande förslaget måtte antagas, med det til¬
lägg af detta Högt. Stånd, att ’’ 1 ista meningen
”uti oTvannämnde 4tde Mom. bör såsom en Be-
”villnings-grund ovilkorligen bibehållas.”
Herr Hambreus ; Om jag ej orätt fattat in¬
nehållet af Betänkandet, så föreslår Utskottet Be¬
villning i förhållande till rörelse. I fall den-
na grund får så förstås, att Bevillningen skall
lämpas efter inkomst af rörelse, har jag deremot
intet att påminna 5 men i annan händelse finner
jag obilligt, att en vidsträckt rörelse skulle med¬
föra hög Bevillning, om än den utslagit med
förlust. Mig synes det vara bäst, att i denna
del bibehålla lika redaktion, som uti 2 Art. 2
Den 7 Juli.
§. i Morn. af 1818 års Be villnings-förordning.
Vidare instämmer jag uti Hr Montans anmärk¬
ning , att Utskottet hänvisat till 2:dra och 3:dje
Morn. uti 2 Art. 2 §/n, men icke till det 4:de,
hvilket berättigar Taxerings-män, att i vissa fall
låta Bevillningen understiga Minimi -afgiften.
Denna rättighet är nödvändig , så vida ej en skatt¬
skyldig ofta skall taxeras utöfver billighet och
förmåga, och jag tror derför, att berörde 4.‘de
Moment bör häruti blifva oförändradt.
Herr Lenning förenade sig ined Hrr Mon¬
tan och Hambreus, hvad 4:de Momentet vid¬
kommer.
Herr Cederborg: För min del finner jag ic¬
ke behof af någon förändring uti den, enligt 1818
års Bevillnings-stadga gällande Klassifikaiion för
Städernes Bevillning. Taxerings-männen hafva
deruti en god grund för deras åtgärd, serdeles
om de tillika få bibehålla rättigheten, att när ser¬
skilda omständigheter så fordra , påföra Bevill¬
ning under Minimi-afgiften.
Herr Ståhle: Såsom Ledamot af Bevillnings¬
utskottet, bör jag upplysa, ej mindre, att Bevill-
nings-grunden i denna punkt verkligen har deri
betydelse, som Hr Hambreus för rigtig ansett,
ehuru ordet inkomst blifvit uteglömdt, än ock
att Utskottet bestämdt antagit, det 4ule Morn.
bör ibland de reglementariska Föreskrifterne bi¬
behållas, utan annan ändring än den Utskottet i
Betänkandet anmält.
Med Hr Ståhle instämde Herrar Beckman
och Hammar.
Herr Falkman : Det är i min tanka visser¬
ligen nödvändigt, att Taxerings-männen i ser¬
il
1830
Den 7 Juli.
sk 11ta fall egi makt nedsätta en persons Bevill¬
ning under Minimi-afgiften , och jag kan ej an¬
nat finna , än att denna mening uttryckes i Be¬
tänkandet, då endast sednare delen af 4^de Mom.
föreslås till uteslutande.
Häri förenade sig Herr Narström.
Herr Lefler : Då jag gillar ifrågavarande
af Utskottet föreslagna Bevillnings-gruml , förut¬
sätter jag den betydelse deraf, att Bevillningen
skall utgå i förhållande till inkomst af rörelse.
Uppå begärd och af Herr Talmannen fram¬
ställd Proposition biföll Ståndet, att Bevillning
af Handlande, Fabrikörer och Skepps-Bedare i
Städerne och på .Landet, samt Handtverkare, Bor¬
gare och andra Städernes Innevånare skall utgö¬
ras, enligt den af Utskottet föreslagna grund;
men för att i öfverensstämmelse med rätta för¬
ståndet deraf, närmare uttrycka densamma uti re¬
daktionen, bör vid orden, *’i förhållande till de¬
ras röielse” tilläggas, och inkomst deraf,
8:0 ''Att Bevillning skall utgå af Bergverk ,
så ock af serskilde Manufakturier, Verk och In-
i
rättningar på Landet, efter det derå satta vär¬
det, men efter en viss Klassifikation för sådana
Bruk och Inrättningar, som hittills enligt 2:dra
Art. 4 §'. af 1818 års Bevillnings-förordning va¬
rit klass, ficerade.”
H vad Utskottet sålunda föreslagit, antogs
af Ståndet.
9:0 ”Att Bevillning må äfven hädanefter
utgå af de inkomster, som i egenskap af Lön, el¬
ler andra af Beställningen tillkommande förde-
Den 7 Juli.
1831
]ar, t il I fl yta i Kongl. Majit* och Rikets eller en¬
skilde Inrättningars tjenst, varande personer/’
Efter af Hr Bugge gjord anmärkning, att
redaktionen, i stället för ’’Kongl. Majlis och Ri¬
kets eller enskilda Inrättningars tjenst,” borde
innehålla Konungens, Statens eller en¬
skilde Inrättningars tjenst; och sedan
Herrar Hagander Och Linström, Jakmed Jlere,
häiuti instämt; blef , uppå Hr Talmannens Pro¬
position, Betänkandet i denna del, med sådan
förändring, bifallet.
10:0 ’’Att Bevillning bör utgå af de i sidia
Art. 6 §. 3 Morn. uppräknade Societeter, Verk
och Vinst-medel; äfvensom, enligt nu gällande
grunder, af Sterbhus, Testamenten och Arfs¬
medel.”
Herr Bagge : Vinster på Nummer-Lotte¬
riet äro härunder begripne; men då Lotteri-af-
kastningen utgör ert frivillig Bevillning till Sta¬
ten, så anser jag de der utfallande Vinster ic¬
ke böra med någon afgift beläggas. Hellre än
en sådan afkortning å Vinst-summan eger rum,
under namn af Bevillning, må sjelfva den fast¬
ställde Vinst - procenten i allmänhet nedsättas.
Följden för Lott-tagare blir i alla fall densamma,
Betänkandet i denna del blef af Ståndet
gillad t.
11:0 '”Det må hela 4:de Art. försvinna, och
deremot en serskild §. i 2idra Art. inflyta, af
det innehåll, att den Fyllnads-afgift, som till¬
förene serskilt utgått såsom Landt-tulls-ersätt-
ning, kommer äfven hädanefter med vissa prCt
1832
Den 7 Juli.
på hvarje ful! R:dr, och i lika förhållande för
ett mindre belopp, att beräknas och utgöras för
all Bevillning, som erlägges efier 2 Art., dock
med de i förenämnde 4 Art. medgifna undantag.’’
Herr Santesson: Mig förekommer Utskot¬
tets tillstyrkan så, sorn Fyllnads-afgiften , ehuru
hänförd till en §. uti 2. Art., ändock skulle så¬
som en serskild debiterings-post fortfara. Der¬
med vinnes icke ändamålet af min ernot förra
Betänkandet gjorde anmärkning, sorn gick derpå
ut, att i stället för Fyllnads-afgiften, motsva¬
rande Sytdels procent borde, örn behofvet så for¬
drade, tilläggas alla afgifter efter 2:a Artikeln.
Jag önskar helst och hoppas ännu, att Fyllnads-
afgiften torde genom Bevillningens minskning
kunna alldeles indragas, men i annat fall hem¬
ställer jag, om icke Utskottets förslag behöfver
åtminstone ett förtydligande, på det den ersätt¬
ning för Fyllnads-afgiften, som å 2:a Artikelns
bevillning beräknas, icke måtte serskilt debite¬
ras och redovisas, hvilket vore en onödig vid¬
lyftighet.
Häri förenade sig Hr Lagerstrand.
Herr Montan : ”Med Hr Santesson instäm¬
mer jag, att denna afgift bör alldeles upphöra
och försvinna, men om det ej kan ske annor¬
lunda, än Utskottet föreslagit; så yrkar jag, att
densamma måtte hellre bibehållas under serskild
Artikel, på sätt nu är vanligt, än att den in¬
går och ökar afgiften efter 2. Art. , på det en
hvar af Debet-sedeln må se, att ifrågavarande
afgift utgår i och för iLandt-Tullarnes indragning
och att, om vid någon Riksdag, Landt-Tullar-
Den 7 Juli.
!8 3 3
ne skulle kunna åter organiseras, densamma i
sådan händelse då måtte ovilkorligen försvinna.’’
Herr Norström: Hå de skattskyldige nu me*
ra blifvit vane vid Fyllnads-afgiften, synes mig
bättre, att bibehålla den såsom hittills, än att
dermed öka 2 a Artilelns bevillning. En sådan
förändring skulle äfven i afseende på debiterin¬
gen och redövisningc-n leda till nytt besvär. Jag
kan derför icke gilla Betänkandet,
Herr Linström, Jakob: Jag har vid Riks¬
dagen väckt Motion, att Fyllnads-afgiften rnålte
upphöra. Denna Motion får jag nu förnya och
anser ingen ting vunnet, om afgiften endast öf-
verflyttas till 2:a Artikeln.
Herr Westin : Det är ett misstag, att Fyll¬
nads-afgiften blifvit ansedd såsom ersättning för
I,andttul!s bevillningen. Såsom en afgift på öf¬
verflöd är den tillkommen , och den beräknas i
förhållande till 2ta Artikelns bevillning derför,
att den som mera eger, vanligen har i samma
män en större konsumtion af öfverflöd. Fyll-
nads- och Öfverflöds-afgifterne böra således icke
begge på en gång qvarstå. Detta anhåller jag
alt Ståndet täckes vid öfverläggning om Bevill¬
ningen å öfverflöd taga i närmare betraktande.
Herr Santesson: Med Hr Westin förenar
jag mig i så måtto, att Fyllnads-afgiften ej bor
kallas endast ersättning för Landttulls-uppbörden,
ty den är verkligen vid 1815 års Riksdag anta¬
gen äfven såsom en Ofverflöds-bevillning.
Hera Hambreus: Deri instämmer jag med
Hr Santesson. Det var en afvikelse från Fyll-
nads-afgiftens ursprungliga syftemål, att den år
J 834
Den 7 Juli.
1818, jemte Öfverflöda - afgifien, blef såsom
Landttulls-ersättning bibehållen.
Herr Bagge: Som 1818 års Bevillnings-
Stadga bestämdt förklarar Fyllnads-afgiften inne¬
bära ersättning för Landt-Tullsbevillningen , så är
min tanke, att den minskning, Allmänna Be-
•villningen möjligen kan undergå, icke bör på
ifrågavarande afgift tillgodokomma ; och anhål¬
ler jag derför om Proposition till bifall å Betän¬
kandet.
Herr Lenning: Jag delar fullkomligt den
önskan, att Fyllnads-afgiften ej måtte finnas be¬
höflig; men om nödvändigheten fordrar dess bi¬
behållande, tror jag, att den icke bör utgå förr
än 5 5 R:drs bevillning efter 2:a Artikeln. Nå¬
gre Ledamöter i Utskotlet, hvilkas reservation
åtföljer Betänkandet , hafva sträckt denna inskränk-
ning ända derhän, att afgiften skulle först vid
Io Rtdrs bevillning vidtaga. De skäl, som af
dem blifvit anförda, gälla äfven för min mening.
Herr Stahle: Fyllnads-afgiften har af Ut¬
skottet blifvit kallad Landttulls-ersättning derför,
att den så benämnes uti 1818 års Bevillnings-
Förordning. Om än Utskottets förslag till nytt
sätt för dess utgörande ej skulle vara nog tydligt
uttryckt, så innebär det dock samma mening, sora
Hr Santessons anmärkning mot förra Betän¬
kandet.
Herr Talmannens Proposition på bifall till
Utskottets här ofvan införda Förslag, besvarades
med Ja, och några Nej, dock utan att votering
äskades. Och skulle alltså med Fyllnads afgiften
för-
Den 7 Juli.
förhållas på sått Utskottet i sednare Betänkandet
hemställt,
Häremot reserverade sig Hrr Westin, San¬
tesson, Linström, Jak. , och Montan.
isto ”HuruvijJä icke en Bevillnings-afgift för
bruket och nyttjandet af vissa öfverflöds-varor må
utgå;' Utskottet likväl förbehållet, att sedan Be»
villnings-Summan blifvit af Riksens Höglofl.
Ständer fastställd, få inkomma med förslag, rö¬
rande det sätt och till hvilket belopp samma afgift
må utgöras.’’
Herr Stahle: Jag bör förklara, att jag i
Utskottet alltid varit emot öfverflöds-afgiftens bi¬
behållande, emedan jag anser den vara olämp¬
lig och stridande mot ali rättvisa, dåden t. ex.
drabbar lika en person, som årligen konsume¬
rar flera hundrade Buteljer Vin, och en annan,
som kanske dricker några få glas.
Med Hr Ståhle förenade sig Herrar Santes~
son, Hagander, Lagerstrand, Hambreus , Bagge
och de fleste af Ståndets öfrige Hrr Ledamöter.
Herr Westin: Afven jag instämmer med
Hr Ståhle. För att få bort denna afgift, som
medfört så många olägenheter, missbruk och kla¬
gomål , vill jag för min enskilda del gerna be¬
gifva mig till ersättning under hvad rubrik som
helst, om så behöfves.
Herr Cederborg : I öfverensstämmelse med
hvad jag vid öfverläggningen om Utskottets för¬
ra Betänkande anfort, anser jag Öfverflöds afgif-
ten böra upphöra, endast så vidt Bevillningen i
allmänhet kan nedsättas. I annan händelse må
Borg. St. Prot. 1823, lil, B. *29, 230.
1836
Den 7 Juli.
den hellre fortfara, än öfverflyttas på Jordbruk ,
Egendom och Näringar.
Uppå af Hr Talmannen gjord Proposition
blef Utskottets förslag till beviilnings bibehål¬
lande för bruk och nyttjande af öfverflöds-varor,
utaf Ståndet förkastadt»
Sedan Ståndet sålunda fattat sitt beslut otti
grunderne för Bevillningen, kom hos Ståndet
slutligen i öfvervägande den af Utskottet i dess
sednare Betänkande gifne tillstyrkan , att Gross¬
handlaren Hambreus, i ersättning för Tryck-
nings-kostnad och använd möda vid ett af ho¬
nom utarbetadt Bevillnings-Projekt, måtte åtnju¬
ta 300 B:dr Banko.
Herr Bagge: Såsom ^Ledamot af Serskilda
Utskottet har jag varit hindrad bivista Bevill-
nings-Utskottets Plenum, då detta ämne der iö-
rehades. Min tanke derom är, att en belöning
af blott 300 B:dr ej skulle vara Bikets Ständer
värdig, då Grosshandlaren Hambreus genom sitt
förslag tillvunnit sig Utskottets förord och det
dessutom är bekant, att han till förslagets tryck¬
ning haft enskild kostnad; Utan hemställer jag, om
icke minst 5ooB:dr Banko böra honom beviljas.
Herr Ehingeri Bevillnings-Utskottet , som
ansett Hr Hambrei Förslag ega mycken för¬
tjenst, har vid detsamma egentligen ej funnit
någon annan betänklighet, än att det förutsätter
hos de skattskyldige mer patriotism och oegen¬
nytta, och hos de taxerande en större oväld, än
man trott sig i allmänhet kunna påräkna. Om , så¬
som jaghoppas, Moraliteten framdeles stiger derhän,
att folket vill obetingadt lemna beskattnings-rät-
Den 7 Juli.
ten i Taxerings-männens händer, så är jag öf-
Vertygad, att förslaget då blir användbart. E-
mellertid är författarens afsigt och möda belö¬
ning värd, och jag tillstyrker derför bifall å Bé-
länkandet.
Herr Westin: Med Herr Bagge förenat
jag mig. Rikets Ständer hafva sjelfve redan åt
1810 utlofvat belöning åt den, som kunde af«
gifva ett lämpligt Bevillnings-förslag. Ibland de
många Projekt, söra i anledning deraf inkommO
Vid 1812 års Riksdag, blef Väl äfven Herr Ham-
brei lemnadt utan afseende; men enär Utskot¬
tet nu vitsordat Förslagets Värde och det är 0-
Stridigt att Författaren derpå användt en beröm¬
värd moda, tviåar jag icke ätt Ståndet vid det¬
ta tillfälle finner honom förtjent af hågkomst.
Herr Bjuhr: Med tillförsigt till Utskottet»
Omdöme örn Förslaget och med afseende på den
kostnad tryckningen deraf medfört, instämmer äf¬
ven jag uti Hr Bagges yttrande.
Herr Ullberg: Gerna skulle jag dela Hr
Bagges tanka; men då Utskottets Ledamöter va¬
rit af skiljaktig öfvertygelse i frågan huruvida
någon eller ingen belöning borde gifvas, och
jag föreser ätt en tillökning i den föreslagna
summan skulle möta stora svårigheter, så in¬
skränker jag mig till anhållan om proposition på
bifall af Betänkandet.
Häri förenade sig Herrar Fornander, Lund¬
gren och Huldt.
Herr Santesson i Ehuru jag, vid Ståndets
förra öfverläggning härom, yttrade min önskan,
att Utskottet, som icke följt Förslaget, ej eller
hade anmält detsamma till belöning; kan jag
1838
Den 7 Julh
likväl, sedan Utskottet nu de facto hemtat led¬
ning af förslaget i flere delar, icke undgå med¬
gifva dess förtjenst och bifalla den belöning , Ut*
skottet tillstyrkt.
Med Hr Santesson förenade sig Hr Leffler
samt Hr Norström, som önskade, det Ståndet,
i händelse af bifall till belöningen, ville dervid
fästa det uttryckliga förbehåll, att sådant icke må
Utgöra prejudikat i frågor örn andra projekter af
ett eller annat slag.
Herr Linström, Jah.\ För min del nödgas
jag rakt afstyrka bifall till Utskottets hemställan,
dels emedan jag anser belöning icke skäligen
böra gifvas för ett förslag, som hvarken nu el¬
ler tillförene funnits antagligt, och dels derför,
att ett sådant exempel säkert skulle framkalla fle¬
ra lika onyttiga förslag under enahanda anspråk.
Herr Hambreus : Vare det vida skiljdt från
mig, att vid mitt yttrande härom göra något af¬
seende på min skyldskap med Författaren till Be-
villnings-projektet. Det är af verklig öfvertygel¬
se, som jag förenar mig med de värde Ledamöter,
hvilka tillstyrkt belöning, och hemställer, att
Högtärade Ståndet, enligt dess kända ädelmodi¬
ga tänkesätt, täckes bifalla, om icke Hr Bagges
tillstyrkan, åtminstone Utskottets förslag.
Herr Talmannen gjorde Proposition på bi¬
fall af hvad Utskottet hemställt, hvilken besva¬
rades med J a , utom af Hr Linström, Jak. , som
sade Nej och begärde votering.
Då Hr Talmannen i anledning deraf fram¬
ställde följande Voterings-Proposition:
’’Den som bifaller Utskottets tillstyrkan af
300 B:drs belöning för Grosshandlaren Harn-
%
Den 7 Juli.
breus, lägger Ja; den det ej vill, Nej; Vinner
Nej; sä afsläs Betänkandet i denna del; sä
anförde
Pierr Vilberg', Enligt Riksdags-Ordningen
skola Proposiiionerne inrättas i enlighet med
Diskurserne. Uti detta ämne har jag tyckt
mig finna, att Ståndets fleste Ledamöter ön¬
skat bifall å Betänkandet, men andre åter till¬
styrkt en belöning af 500 R:dr; hvaremot Hr
Linström ensam yrkac fullkomligt afslag. I
anledning häraf hemställer jag, om icke Hr
Talmannens Bifalls-Proposition å Betänkandet må
framställas med den Kontra-Preposition : att om
Nej vinner, Ståndet beviljar 500 R:dr i belö¬
ning.
Med Hr Ullberg instämde Hrr Westin ,
Noréus, Ehinger och jia-e af Ståndets Ledamöter.
Herr Cederborg: Den Proposition Hr Tal¬
mannen redan gjort är i min tanke rigtig, och
jag anhåller, att öfver densamme får voteras, hu.
ruvida den af Utskottet föreslagne belöning skall
beviljas eller icke; ty om någon större summa
bör icke ens blifva fråga.
Herr Narström godkände likaledes Proposi¬
tionen , helst nödigt vöre, att den innehöll någon
del, enligt hvilken Betänkandet kunde genom
voteringen afslås.
Herr Linström , Jak.: Den öfvertygelse jag
redan yttrat frånträder jag icke: men då den i
Ståndet mötes af så många oväntade anmärknin¬
gar, vill jag afstå från min begäran om votering
och anhåller endast, att detta, så väl som mitt
yttrande om sjelfva frågan, får uti Protokollet
inflyta,
1840'
Den iq Juli,
Herr Talmannens förnyade Proposition på
bifall af Utskottets tillstyrkan hlef derefter af
Ståndet besvarad rned Ja; och skulle de sålun¬
da beviljade Trehundrade R:dr Banko utgå af
de till Riksdags-kogtnadernes bestridande anvista
medel.
Emot Ståndets beslut reserverade sig Hrr
Dinström , Jak„ och Cederborg.
Plenum slutades kl. ^ till ao på aftonen»
Jn Fidem
J. S. Rolen,
Den 10 Juli.
Plenum kl. g f. tn«
Herr Vice Talmannen intog Talmans-Stolen och
gaf tillkänna, att, enligt nu på morgonstunden
honom lemnad underrättelse, var Hr Talman-,
jaen af någon påkommen opasslighet hindrad , att
i dag hos Ståndet föra ordet och hade, af sådan
anledning, derom anmodat Hr Vice Talmannen,
Ståndet, som med ledsnad afhörde denna
underrättelse, beslöt, på Herr Vice Talmannens
hemställan, att genom Deputerade söka närma¬
re inhemta tillståndet med Hr Talmannens hel-
Den lo Juli,
1841
6a, och betyga, sin saknad ofver Ht Talman¬
nens fråvaro,
§. 1.
Upplästes ankomna Protokolls-Utdrag af d.
14, 18, 25 och 28 sistl. Juni samt 2, 5 och
7:de dennes: Frän Högloft. Ridd. och Adeln, med
underrättelse, att samma Riks-Stånd bifallit Stats-
och Ekonomi-Utskottens Utlåtanden N:r 218 —-
222, Stals- och Banko-Utskottens N;r 224 —
29,o, 232-—235 oeh 237, Stats-Utskottets Ntr
183, 1S6 — 190, 192, 193, 195, 196, 197,
199, 202, 204 —207, 217, 238-, 241, 254,
256, 2 5 7, Beviljnings-Utskottets Ntr 13, med
antagande af sednare Alternatifvet i fräga om
Borgenärs Edgång vid lagsökningar, och Nlr
15, Banko-Utskottets N:r 1 8, Lag-Utskottets N:r
75, 79, 85, 86,88,90, 99, loo första Alternatif¬
vet, Lag- och Ekonomi-Utskottens N;r 83, gi,
95, Ekonomi-Utskottets N:r I02--105, I15,
117,119,121,123, 124; lågt till Handlingarne
Stats-Utskottets Ntr 180, 184 , 194, 198, 208, 261,
I-jag-Utskottets Ntr 87, 89, 97, 101 , Ekonomi-Ut¬
skottets N:r 116, 120, 122, 125; återremitterat
Stats-Utskottets N:r I81, 182, 201, 20g, 239,
240, 242, 243, 255, Bevillnings-Utskottets N:r
12, Jjag-Utskottets Ntr 84, 96, 103, Lag- och
Ekonomi-Utskottens Ntr 92, 93, 94, Ekonomi-
Utskotiets Ntr 101, 106, 107; godkänt en del
och afslagit en annan del af Ekonomi-Utskot¬
tets Ntr 118; afslagit Lag-Utskottets N:r 98; samt
remitterat Kongl. Majus den 25 Juni ankomne
Nådiga Proposition: Från Högv. Preste-Ständét
med bifall lill Stats-Utskottets Utlåtanden N;r
1842
Den 10 Juli.
•240, 5241, 243 sednare Alternatifvet, 244 —
253, 256, 257, 25Q, 261, äfvensom T5e v i 11-
nings-Utskottets N:r 15: och från Hederv. Bon¬
de-Stander angående återrer liss å Sfats-Utskottets
Betänkanden N:r 2391 242, 244, bifall lill sam¬
ma Utskotts N:r 256, 257, 25g, Stats- Eanko-
och Ekonomi-Utskottens N-.r 262, Stats- och E-
konomi-Utskottens Nlr 263, Bevillnings- och E-
konomi-Utskottens N:r 14 , Lag-Utskottets N:r
203, 104, Ekonomi-Utskottets N:r Isi; lagt till
liandlingarne Ekonomi-Utskottets N:r 124) och
förkastat N:r 125.
Lades till Handlingarne.
§. 2.
Likaledes upplästes Höglofl. Ridd, och A-
deJns Protokolls-Utdrag af den 2 dennes , inne¬
fattande anmodan till Expeditions-Utskottet att
uppsätta underdånig Skrifvelse till Kongl. Majrt
med anmälan, det Högste Domstolens samtlige
Ledamöter blifvit i sitt vigtiga kall bibehållne;
Och fann BorgaieStåndet godt alt uti detta Be-
slut instämma.
§• 3-
Ekonomi-Utskottet bade uti Memorial N:r
229. hemställt, att Stats-Utskottets Utlåtande N;r
277. angående Höganäs Stenkols-Verks under¬
stöd af Staten , hvilket Utlåtande den 5 dennes
§. 10. lades på Bordet, matte få hvila till dess
Ekonomi - Utskottets Betänkande öfver en dit
remitterad motion i samma ämne inkommer.
Denna hemställan blef, efter uppläsning af
Memorialet, bifallen,
Den i o Juli.
§• 4*
Protokollet för den 2 dennes justerades.
§• 5-
Stats-Utskotiets Utlåtande N-r 257, om Stats¬
verket under Sjunde Hufvud-Titeln, föredrogs å
nyo och bifölls.
§• 9-
Föredrogs å nyo Stats-Utskottets Betänkande
N:r 258) om Stats-verket under Åttonde Huf-
vud-Titeln.
irsta Punkten om ^Lyshållning rn. m. för
Kronans Publika Hus i Hufvudstaden.
a:dra Punkten om de till Ackords-ersätt-
ning för Militär-beställningar, som kunna blif¬
va indraene , uppförda medel,
Betänkandet i dessa Punkter gillades.
3:dje Punkten om Fångars Skjuts- och Un-
derhålls-kostnad med flere hithörande utgifter.
Herr Cederborg ’ Utskottet synes uti sitt
Förslag till inskränkning i kostnaderne för Fång-
forslingen åsyfta den ändring i Ständemes år 18x8
derom fattade Beslut, att Fång - Gevaldigerne ,
som, enligt detta Beslut, blifvit förordnade i och
för alla förefallande dylika forslingar , skulle hä¬
danefter befatta sig endast med de vigtigare , samt
Fångarne stundom lemnäs utan annan bevak¬
ning, än den Skjutsandes. En sådan förändring
vöre, i min tanka, ganska vådlig; och jag önskar
1844
Den lo Juli,
således, att i alla afseenden må förblifva vid
dea år 181S beslutne Reglering,
Herr Lenning: Jemte det jag gillar, att
Anslaget för Fång-forslingen må ökas, på sätt
Utskottet tillstyrkt , till 100,000 R:dr, finner jag,
lika med Hr Cederborg, betänkligt, att icke bi¬
behålla elen nogaste vård om Fångarne under
forslingen. För öfrigt hade jag önskat, att Ut^
skottet, i sammanhang härmed, äfven yttrat sig
om nödiga anslag för att kunna till Hernorten
på Fång-skjuts återföra sådane personer, sorn blif¬
vit frän F^ästningarne lösgifne, hvarom serskild
Motion under denna Riksdag blifvit väckt.
He rr Bagge instämde med Hr Cederborg,
Herr Linström, Jak. : Jag har på Utskot¬
tets Afdelning varit af den serskilda tanka, att
det förra anslaget 55,000 R:dr icke bort ökas
med mer än 25,000 R:dr. Der är beklagligt
nog, att vanarten hos de mindre bildade Folk-
klasserne så tilltagit, att man skall föreslå loo,ooo
R:<Jr till Fång-forslingen. Sådana personer, sorn
nu föras Land och Rike omkring på Fång-skjuts
och under tiden njuta underhåll af Staten, finna
dervid ofta sin uträkning ; men det skulle vara
vida nyttigare, att de sysselsattes vid Arl>eis-In-
rättningar. Jag afsty iker emellertid all större till,
ökning i Fång-forslings-anslaget 3 än till 8o,ooq
R:dr.
Herr Ekelund: Utskottets mening har icke
varit någon annan, än att, då brottslingar ertap¬
pas inom Häradet, Fjerdingsman bör åtfölja dem
till Läns-häktet utan att åtnjuta det arfvode, sorn
är tillagdt Fång-Gevaldigerne, hvilka resa län¬
gre väg med större fang-transpoiter, Hvad Hr