1752 den 9 juni
287
mera, som detta betänckande widare innehåller. Tillstyrckande herrar
deputerade, åt, till förekommande af all widare oordning, en ständig se-
creterare och cancellist måtte antagas, enl:t ståndets af Kongl. Majt i nå¬
der faststäldte beslut af åhr 1727.
Herr grosshandlaren Lefebure utlät sig, det han icke warit af den
tancka, åt en ständig secreterare skulle antagas, hwarföre han ock ehuru
han jämwäl wore deputera öfwer cancelliet, detta nu upläste betänckan¬
de icke underskrifwit.
Herr borgmästaren Pihl yttrade sig: Jag ser att herrar deputerade öf¬
wer cancelliet tillstyrcka, det en ständig secreterare måtte i anledning af
Kongl. Majts resokn af åhr 1727 antagas. Men frågan är huruwida ett så¬
dant faställande1 af konungen bör och kan hindra ståndet i des walrättig-
het, som efter riksdagsordningen2 det samma tillkommer. Jag påstår åt
få förblifwa wid wår rättighet åt wälja, och kan icke bifalla åt wi uti wåre
gjöromål skola bindas.
Herr borgmästaren Uggla påminte åt herrar deputerades tillstyrckan¬
de, det en ständig secreterare må antagas icke kan sägas strida emot riks¬
dagsordningen, när ståndet sådant begärdt, och Kongl. Majt. detsamma
genom resokn åhr 1727 faststäldt. Det wore ett ståndets oeconomicum
och des ensak åt derom öfwerenskomma, och det så mycket mera, som
ståndet sjelf lönar betjeningen wid sitt cancellie, och skulle denna inrätt¬
ning blifwa så mycket nyttigare, om secreteraren blefwe beständig, och
secreteraren Renhorn därtill utnämdes, då man kunde wara wiss om, åt
ordning i alt blefwe i akt tagen, i stället för oordning och oreda, som där-
wid alt hittils warit, så åt städerne icke haft stor förmon af det de därtill
contribuerat.
Herr borgmästaren Pihl: Det är sant åt städerne sjelfwe underhålla sitt
cancellie, men däraf följer icke, åt man får gjöra ändring i lagen, som sä¬
ger, åt secreteraren skall wäljas.
Herr borgmästaren Schultén: Jag finner, åt herrar deputerade till de¬
ras tillstyrckande tagit anledning, af den oordning, som genom secrete¬
raren Ekermans försummelse åstadkommits. Min tancka är fördenskull,
åt secreteraren Renhorn måtte utnämnas till ståndets actuarius, och lö¬
nen för honom tillökas. Men jag kan icke bifalla någon ständig secrete¬
rare, som för hwarje gång bör wäljas.
Herr rådman Amelberg: Här påstås, åt ståndet icke äger rättighet, åt
antaga en ständig secreterare. Skjälen till detta påstående tages af 1723
åhrs riksdagsordning,3 som skall rubbas i fall det skjedde. Men jag kan
1 Läs '.fastställande.
2 Årstrycket 17 oktober 1723: Kongl. May.ts och Sweriges Rikes Ständers Riksdags- Ordning
Författad wid Riksdagen uti Stockholm den 17 October 1723.
3 Årstrycket 17 oktober 1723: Kongl. May.ts och Sweriges Rikes Ständers Riksdags- Ordning
Författad wid Riksdagen uti Stockholm den 17 October 1723.
288
1752 den 9 juni
icke finna det, när borgareståndet sjelf 1727 denna ändring approberade
hafwa skjälen mot och med nogsamt blifwit öfwerwägade, och som änd¬
ringen då blifwit faststäld står den ock på god grund. Åhr 1727 war herr
rådman Torpadius ståndets secreterare, och han war så godt som ständig
altsedan till des han blef borgmästare.
Åhr 1741 gjordes en beskickning till honom med frågan, om han wille
åtaga sig sysslan. Hwad sedan 1741 passerat i detta mål är i friskt minne,
och finner man, åt genom de ständige omväxlingar af secreterare hafwa
ståndets papper råkat i mycken oordning, hwaremot en ständig secrete¬
rare nödwändigt skulle gjöra sin syssla med mera flit och accuratesse.
Hos oss som fritt folck lärer det ock wara angelägit, åt protocollerne äro
redige och acterne i god ordning för efterwerlden, som blifwer en opar¬
tisk domare öfwer wåre gjöromål. En ständig secreterare kan jämwäl gå
städerne emellan riksdagarne tillhanda, när de sådant åstunda, med nö¬
dige underrättelser, och i öfrigit betjena dem i deras affairer hos konung
och collegier. Och som detta är en ståndets ensak, så kan ock här ingen
fråga wara, om 1723 åhrs författning i detta mål, eller ståndets rättighet
åt wälja sin ständige secreterare.
Herr borgmästaren Uggla: Det är nogsamt bewist, att det är ett stån¬
dets oeconomicum, åt antaga en ständig secreterare. Så hafwer ock rid-
derskapet och adelen gjordt. Hwarföre skulle icke ståndet kunna gjöra
detsamma.
Herr borgmästaren Wesslou: Enär jag eftersinnar alle considerationer
som härwid förefalla, finner jag beswärlige omständigheter å ymse sidor.
Å ena sidan wore godt och nyttigt åt hafwa en ständig betjent, som kun¬
de hålla ståndets acter och documenter i ordning. Å andra sidan möter
den omständigheten åt riksdagsordningen är emot en ständig secretera-
res antagande. Lät oss fördenskull antaga en ständig actuarius, protono-
tarius eller vice secreterare. Annars kan jag icke lemna mitt bifall därtill.
Herr rådman Kierman: Lät oss amiablement öfwerwäga detta ärende.
Secreteraren Renhorn äger merite, och hade bordt wara långt mera, än
han är. Han har dragit sig fram genom swåra omständigheter och jag äls¬
kar honom mycket, för des redlighet. Jag tror om herr assessoren Urlan-
der icke åtagit sig secreteriatet wid början af riksdagen, hade wi säkert
tänckt på Renhorn. Wi kunna bewilja honom alt det, som för honom nu
föreslås, allenast wi utesluta det som binder det nästkommande ståndet.
Han dragés med knäppe wilckor: Lät oss öka på lönen för honom, lät oss
gifwa honom secreteraretitul. Wår skyldighet är åt förbinda oss en så
kjäck karl, som äger wackre partier, fast han icke skryter af dem. Jag
hemställer fördenskull om icke ståndet behagar bewilja honom alt detta,
som wore han wärckelig secreterare, men ej ständig.
Herr borgmästaren Wesslou: Ja gjerna, och 600 dahkr sr:mts lön där¬
jämte, allenast han icke förklaras för ständig secreterare.
1752 den 9 juni
289
Herr borgmästaren Carl Gustaf Boberg: 1723 åhrs riksdagsordning1 är
alldeles tydelig och binder oss icke händerne i detta mål. Den tiden wore
icke så många papper och acter i ståndets cancellie, Stockholms stads se¬
creterare, som då föreslogs, war ständigt i staden, och kunde snart hinna
med åt hafwa upsikt öfwer cancelliet. Men sedan acterne ökt sig hafwa
secreterarne blifwit owålige, och hädanåt torde det ännu blifwa wärre.
Det är ett ståndets oeconomicum åt hålla en secreterare och cancellist.
Och då kan han så gjerna antagas för flere, som en riksdag, eljest råka
papperen i oordning, rifwas och förloras, secreteraren Ekermans condu-
ite är härpå ett tydeligit bewis. Det går an åt han lefwer, men om han
wore död, hwar skulle då ståndet få igen sitt. Jag styreker fördenskull
därtill, åt en ständig secreterare måtte antagas, och tror åt Renhorn för-
tjenar attention. Det är wäl åt honom bewiljas större lön. Men han är
icke blott därmed hulpen, om han icke blifwer satt i något anseende. Lät
oss fördenskull gjöra honom till ständig secreterare. Så länge han är can¬
cellist har han föga hopp om någon befordran, och han är redan gammal
karl.
Herr borgmästaren Renhorn: Det fägnar mig åt wi börjat riksdagen
enl:t lag, och åt wi få sluta honom på samma sätt, så åt detta rummet får
wara fritt från sådane discourser, som strida däremot: Det är icke emot
lag åt antaga en ständig secreterare. Ahr 1723 då riksdagsordningen för¬
fattades woro omständigheterne annorlunda än nu. Och det är för de
öfrige resp:e stånden lika mycket, om borgareståndet antager en secre¬
terare för en eller flere riksdagar. Det är wårt egit oeconomicum och
icke något lagbrott skjer därigenom, så mycket mindre, som wi hafwa
Kongl. Majts resolution däröfwer, som är af senare datum än riksdags¬
ordningen. Det är fahra wärdt, åt en hop nye riksdagsmän kunna förle¬
das wid secreterarewahl. Men däremot kan en ständig secreterare blifwa
en god commissionair för städerne, hwileka då kunde få nytta af sine
penningar som till cancelliet ärlägges. En ständig secreterare wore ock i
mera anseende och kunde således med mera eftertryck bestyra om stä-
dernes angelägenheter, som honom kunde anförtros. Jag tror ock säkert,
åt tillkommande fullmägtige i ståndet icke skola finna sig onögde här¬
med, enär de finna åt cancelliet härigenom sättes i bättre ordning. Jag
undrar, åt någon innom ståndet will disputera om wår rättighet i detta
mål, då ingen utom ståndet det gjör, eller gjöra kan.
Herr borgmästaren Schauv: Sedan så widlyftigt discourerat är om
(om) nyttan af denna inrättning, och det likwäl kan sägas, åt den är emot
lag, är onödigt åt widare uprepa skjälen med och mot. Det begär jag en¬
dast, åt i protocollet måtte intagas, det jag icke bestrider ståndets rättig¬
1 Årstrycket 17 oktober 1723: Kongl Majus och Sweriges Rikes Ständers Riksdags- Ordning
Författad wid Riksdagen uti Stockholm den 17 October 1723.
290
1752 den 9 juni
het åt kalla en secreterare, men wäl åt gjöra honom till ständig. Det står
icke i wår magt.
Herr justitiarien Faxell: Herr borgmästaren Schauv behagar yttra sig,
att det ej står i wår magt, åt antaga en ständig secreterare. Men riksdags¬
ordningen af åhr 17231 determinerar icke detta mål så imperative, ty det
säges, åt ståndet skall wälja sin secreterare, icke på det sättet, som i bon¬
deståndet, då landtmarskalcken och de öfrige talmännen skola biträda
walet, icke eller, åt det är någon necessitet, åt de för hwar gång ståndet
sammankommer skola wälja en ny, utan åt de äga frihet åt wälja Stock¬
holms stadssecreterare, notarius, eller någon annan, som dem bäst synes.
Det är således så mycket eftertänckekre åt säga, åt det wore emot lag,
om nu en ständig secreterare skulle antagas, som ståndet har Kongl.
Majts nådigste bifall därtill af senare dato, hwilcket icke ändrar författ¬
ningen af 1723, utan förklarar den samma till ståndets förmon efter des
begäran. Hwad för öfrigit Renhorn angår, så lärer hwar och en otwungit
gifwa honom det witsord, åt han är en braf man. Jag wet åt små städer
haft ansökningar i kongl. collegierne och eljest, som på hela 18 åhr icke
ännu blifwit afgjorde. Men om ståndet har sin egen secreterare, som drif-
wer på affairernes afgjörande, kan man försäkra sig så mycket hällre åt
få slut, som en sådan äger wärckeligen mera anseende och eftertryck åt
recommendera städernes angelägenheter.
Herr borgmästaren Pihl: Af den förde discoursen får jag någon anled¬
ning åt ändra mitt förra yttrande: Jag ärkänner åt det är ett ståndets oe-
conomicum, och åt Kongl. Majts resolution af åhr 17272 kan äga sin
grund. Men jag ber, åt ingen ändring må företagas, utan åt de öfrige
resp:e stånden få kunskap därom. Hwad Renhorn angår, tillstår jag åt
han är en kjäck man, och wille åt han måtte till fullkomligit nöije befor¬
dras, allenast han ej blifwer ständig secreterare, utan hällre actuarius.
Herr rådman Gother: Jag conformerar mig med hwad herr borgmäs¬
taren Renhorn och herr justitiarien Faxell nyss förut häröfwer yttrat, och
ser ingen swårighet wid det föreslagne ständiga secretariatet, utan hällre
förmon derwid, allenast han förbindes genom instruction åt gå städerne
tillhanda wid deras angelägenheter. För öfrigit blifwer wid denna inrätt¬
ning en anseenlig besparing, emot det, om secreteraresysslan blefwe som
hittils ambulatoire.
Herr borgmästaren Renhorn begärdte, åt proposition måtte skje, om
herrar deputerades betänckande i detta mål bifalles. Torde hända, åt
1 Årstrycket 17 oktober 1723: Kongl. Maj.ts och Sweriges Rikes Ständers Riksdags- Ordning
Författad wid Riksdagen uti Stockholm den / 7 October 1723.
2 Årstrycket 28 augusti 1727: Kongl. Maj.ts nådige Resolution och Förklaring uppå De allmän-
ne Beswärsom Städerne uti Swerige och Finland, igenom deras Fullmächtige, hafwa wid denna
Riksdagen i underdånighet andragit.
1752 den 9 juni
291
herr borgmästaren Pihl hade månge commissioner, som genom denna
inrättning kunde lättas.
Herr handelsborgmästaren och talman yttrade sig: Jag har redan för
flere dagar sedan hördt talas om herrar deputerades tillstyrckande
angrde en ständig secreterare. Hwad Renhorn widkommer, lärer han till¬
stå, åt jag är hans wän, ty jag hjelpte honom in wid järncontoiret. Han
feck där wäl i början allenast 900 dahkr kopp:mt. Men hans egen condu-
ite under bruksägarnes sammanwaro, då jag war sjuk, skaffade honom
1800 dahkr i löhn wid sammankomstens slut. Han är skickelig, och meri¬
terar mera än han fått. Men tillåten mig mine herrar, åt jag säger, det jag
icke wet, om hans wilkor igenom det föreslagne ständige secreterariatet
förbättras, och ser icke åt städernes fullmägtige gjöra wäl, om de nu fast¬
ställa åt han skall blifwa ständig. Som han är braf karl kan han ändå kom¬
ma i åtancka. Man kan icke argumentera af kongl. resokn åhr 1727 i
detta mål, som icke synes blifwit practicerad. Åhr 1723 war Torpadius
secreterare, äfwenledes åhr 1727, och då utfärdades resolutionen. Lika¬
ledes 1731. Och åhr 1734 blef han jämwäl wald. Men sedan den tiden haf-
wa andre kommit i åtancka till secretariatet. Jag wet ej om det wore
någon förmån, för Renhorn. Det lärer wara lika mycket, om han heter
secreterare, cammererare eller actuarius, som han är braf karl, kan han
ändå komma i consideration. Det går icke an, åt argumentera från förra
tider, och deras oordning. Secreteraren Ekerman har warit oordentlig.
Han har allenast sökt penningar. Wiste jag åt Renhorn hade jämte stån¬
det någon förmon däraf, skulle jag gjerna styreka därtill, men jag rädes,
åt det blifwer ett praejaudicat, och en förlust för honom. Det kommer
därpå an, om pluraliteten behagar approbera herrar deputerades till¬
styrckande. Men de torde finna, åt ståndet i framtiden i stället för en be¬
tjänt får en herre, mången är sådan, som wädret blåser, och ett ständigt
seeretariat kunde gjöra impression på oskyldige nyss ankomne ledamö¬
ter. Jag råder wälment, som jag sagt förut, jag älskar Renhorn, och kan
försäkra, åt han tänekt och täneker så redekn som någon annan, men
man kan ej se framtiden. Bättre wore om honom gifwes tillökning på lö-
hnen, och åt han anmäles hos det tillkommande ståndet, hwileket äfwen
lärer fatta förtroende för honom; och då är det så mycket bättre, när de
äro utan twång.
Herr borgmästaren Uggla: Jag twiflar intet, åt ju tillkommande stånd
lärer fatta så mycket förtroende för Renhorn, åt han då kommer i
åtancka till secretariatet. Men deputerade öfwer cancelliet hafwa till-
styrekt ett ständigt seeretariat, för åtskillige skjäl, ibland hwileka jämwäl
ett är, åt då blifwer en anseenlig besparing i ståndets cassa, emot det nu
wedertagne sättet, åt wälja secreterare hwar gång, och gifwa dem disere-
tioner.
292
1752 den 9 juni
Herr borgmästaren Renhorn: Det wore wisserligen en stor förtret för
Renhorn, om ett tillkommande stånd skulle utsluta honom från secreta-
riatet, ehuru wi nu faststäldt det för framtiden, och således finner jag det
wara bättre, åt han må få titul af vice secreterare, med 500 dahkr s:mts
lön, och åt han måtte anmälas till åtancka framför någon annan hos näst-
tillkommande borgarestånd, samt åt en cancellist wid ståndet honom till
hjelp måtte bewiljas.
Herr handelsborgmästaren och talman förestäldte fördenskull om
icke ståndet behagade bifalla herr borgmästaren Renhorns tanckar.
Ståndet biföll enhällel. denna proposition, hwad Renhorn beträffar, men
icke föreställningen ang:de cancellisten, utan åt i det stället honom måtte
tilläggas 300 dahkr kopprmt i skrifwarelön.
V. secreteraren Renhorn inkallades och berättade herr handelsborg¬
mästaren och talman honom ståndets fattade beslut. Önskandes honom
lycka och wälsignelse.
V. secretaren Renhorn tackade ödmiukast för den gunst och bewågen-
het. som honom genom högtärade wällofl. ståndets förtroende wederfa-
rits, yttrandes sig åt som hans föresats warit, ifrån början, åt med all flit,
trohet och wördnad gå högt:de wälloflige ståndet tillhanda, så skulle han
ock hädanåt biuda till, åt på lika sätt förtjena högt:de ståndets widare yn¬
nest.
Uplästes commissarien och handelsmannen Weidlings memorial1
ang:de de hårde tillmålen hwarmed så wäl Calmare stads magistrat, som
landshöfdingeämbetet i orten honom hos Kongl. Majt skola angripit.
Hwarwid jämwäl herrar ståndets deputerades betänckande öfwer detta
ärende uplästes. Gifwande herrar deputerade wid handen, åt de af actis
funnit, åt landshöfdingeämbetet och magistraten påstådt det herr Weid-
ling gådt extra limites mandati, beskylt honom för djärfhet, obetänk¬
samhet, fördärfwat sinnelag, skadeligit exempel, enighetens förstörande,
upror, missbruk af borgerskapets namn, med mera. Och som ingen riks¬
dagsman, hwarcken under påstående riksdag, eller efteråt bör antastas
till sin heder och goda namn, emedan sådant uppenbarligen strider emot
rikets fundamentale lagar, sätter den allmänna säkerheten på obestånd,
och kräncker den dyra hägn och beskydd, som riksens ständers förplik¬
telse en hwar i sitt stånd försäkrat hafwa, warande de h:r Weidling gjorde
tillmälen icke allenast för en wald riksdagsfullmägtig, utan ock för hwar
ärlig man olidelige, ty tillstyrcke herrar deputerade, åt saken hos Hans
Kongl. Majt må anmälas, med underdånig anhållan, det Hans Kongl.
Majt täcktes anbefalla justitiaecancelleren, åt lägga hand wid saken, och
genom sitt ämbetes tillgjörande befordra riksdagsfullmägtigen herr
Weidling till den uprättelse och rätt, som hans lidande förtjena kan.
Borgarståndets arkiv. R 1311. Memorialer, nr 84.
1752 den 9 juni
293
Detta alt togs under öfwerwägande och fants godt, åt följande under¬
dånige skrifwelse1 härom kommer åt afgå till Hans Kongl. Majt:
NB: här införes brefwet2
Till Hans Kongl. Majt
Hos Eder Kongl. Majt finner borgareståndet sig föranlåtit, åt i underdå¬
nighet anmäla, huruledes riksdagsfullmägtigen för Calmare stad han¬
delsmannen och dykericommissarien Michael Weydling, hos ståndet wid
handen gifwit, det så wäl h:r landshöfdingen3 i orten som stadens magi¬
strat, hwar för sig, uti deras hos Eder Kongl. Majt i underdånighet afgif-
ne utlåtanden, och förklaringar öfwer stadens enskildte, och med dem
communicerade beswärsmål, skola honom emot all förmodan med
månge förklenlige yttranden, och hårde tillwitelser hafwa angripit, som
ber:de deras utlåtande och förklaringar widare skola till fullo å daga läg¬
ga; och som borgareståndet finner, åt riksdagsmannarätt i gemen, så wäl
som en af des ledamöter igenom ett sådant förfarande ganska nära blif-
wit rörd, så har ståndet icke kunnat undgå åt i underdånighet anhålla,
det täcktes Eder Kongl. Majt i nåder låta sig målet föredragas, samt lika
nådigt meddela riksdagsfullmägtigen Weydling det beskydd och hägn,
som lag och förordningar innehålla. Och borgareståndet framhärdar
med undersåtei. wördnad och nit4
Stormägtigste etc.
Uplästes herr borgmästaren Nils Kiellanders memorial och begäran,5 åt
som den tillärnade § i ståndets allmänna beswär ang:de Boeråhshande-
len kommit åt utgå, och herr borgmästaren sedan det skjedt ärhållit af-
skrifter af Boeråhs stads privilegier, hwilcke han sammandragit, så måtte
detta sammandrag till uplysning för framtiden läggas ad acta i ståndet,
hwilcket bifölls.
Uplästes justitiaedeputationens betänckande,6 af d. 27 Febr. sidstl.
ang:de deras förhör, som till prästeämbetet kallade blifwa, så ock om
hjelpepräster. Hwilcket betänckande borgareståndet d. 6 April nästlre
förehaft, och nu biföll.
1 Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 128.
2 Brevet ligger även infogat på följande blad i den inbundna volymen, men införs här där kor-
rigeringstecken anger.
3 Georg Bogislaus Staél von Holstein.
4 I marginalen: Eds. Kgl. Mt, som altid låtit des trogne undersåtare wederfogas nåd och rätwisa,
taktes ock nu uti förewarande måhl gynna saken med det nådige utslag som saken förtienar.
Hwarom borg.st. på det underd.ste anhåller, och med all undersåtl. wördnad och nit framhär¬
dar.
5 Borgarståndets arkiv, R 1311, Memorialer, nr 85.
6 Borgarståndets arkiv, R 1313, Justitiedeputationen, nr 24. Även 6 april 1752.
294
1752 den 9 juni
Sedan behagade ståndet fastställa följande belöningar, för dem som
under denna nu till ända bragte riksdag hwar och en på sitt sätt gådt stån¬
det till handa med deras tjenst, nemkn
För herr assessoren Urlander såsom ståndets secreterare 2400 dir s:mt
För vice secreteraren Renhorn discretion utom ordinarie lönen 400
s:mt
För notarien FTyphoff såsom extraord. cancellist 300 dir sant
För casseuren Lundeen 300 dir s:mt
För cancellisten Flagtorn 300 dir smt
För extra cancellisten Eldh 200 dir s:mt
För extra cancellisten Cervin 200 dir s:mt
För herr borgmästaren Cervins hafde möda
med allmänna beswären 600 dir sant
För ståndets ordinarie waktmästare Arvid Holm 150 dir sant
För extr.ord. waktmästaren Åberg 150 dir s:mt
För cancellisten wid riddarehuset Strokirck 50 dir s:mt
För waktmästaren och betjenterne wid riddarehuset 20 dir sant
För cammereraren Coralls hafde beswär
wid lilla tulltaxans öfwerseende 200 dir s:mt
Herr borgmästaren Johan Boberg gaf ståndet wid handen det v. secre¬
teraren Renhorn wille afstå till extraordinarie cancellisten Hagtorn de
100 dahkr sr:mt, som honom till skrifwarehjelp blifwit bewiljade, i fall
ståndet jämwäl täcktes bewilja Hagtorn någon lön och antaga honom till
ordin, cancellist, recommenderandes herr borgmästaren extraordinarie
cancellisten Hagtorn till gunstig åtancka, hälst han wore ett fattigt bor¬
garebarn, men därhos qwick och flitig. Och behagade ståndet denna herr
borgmästarens gjorde föreställning och recommendation således bifalla,
åt Hagtorn antages till cancellist, och undfår, utom hwad v. secreteraren
Renhorn till honom afstådt 100 dahkr snmt1 åhrlig lön. Hwaremot han
bör gå v. secreteraren Renhorn i ståndets ärender till handa. Och kom¬
mer utdrag af protocollet2 åt häröfwer honom meddelas.
Här införes extractet.3
Herr handelsborgmästaren och talman ärhindrade, åt som nu wid can-
celliet wore full betjening, och åtskilligt torde förefalla, hwarwid wakt¬
mästaren bör wara till hands, så tyktes ock wara billigt, åt ståndets
ordinarie waktmästare, Arfwid Holm, måtte med någon liten ständig lön
emellan riksdagarne ihogkommas. Ståndet fant skjäligit, åt bifalla denna
påminnelse, och bewiljade honom 100 dir kopp:mt i åhrlig lön, utom den
discretion, som han wanligen wid riksdagarnes slut undfått, och hädanåt
1 Enligt extraktprotokollet 300 daler kopparmynt.
2 Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 127.
3 Texten saknas. Se Bilaga 45.
1752 den 9 juni
295
jämwäl efter omständigheterne kommer åt ärhålla. Hwaremot honom
ålades, åt på v. secreteraren Renhorns befallning wara tillstädes, och för¬
rätta hwad honom i cancelliets ärender kan blifwa anbefaldt. Och anbe-
faldtes, åt honom häröfwer utdrag af protocollet1 till bewis skall
meddelas.
Här införes extractet.2
Widare påminte herr handelsborgmästaren och talman åt angelägit
wore, det ståndet måtte utse sine fullmägtige wid riksens ständers wärck.
Gifwandes herr borgmästaren och talman wid handen, åt han redan öf-
wer den wanh.e tiden sutit såsom fullmägtig å ståndets wägnar i banquen,
och åt således någon annan i des ställe nu borde utses. Men ståndet an¬
modade enhälleligen herr borgmästaren och talman, åt än widare med
sine mogne och försiktige råd biträda detta wärck.
Herr handelsborgmästaren och talman tackade för detta enhälliga för¬
troende, och den heder honom därigenom skjedde. Försäkrandes sig
skola täfla med alle på jordklotet i flit och försiktighet, så långt, som des
aftagande hälsa tillåter åt wara tilstädes.
Likaledes fants godt, åt herr rådman Kierman måtte, i herr borgmäs¬
taren Broms3 ställe, som redan sutit öfwer tiden, tillträda fullmägtigska-
pet å ståndets wägnar i banquen, och åt följande utdrag af protocollet
däröfir till herr rådmannen skulle aflemnas.
Här införes extr. prot.4
Härhos ärhindrade sig ståndet åt fullmäktigskapet i riksens ständers
contoiret borde efter frami, rådmannen herr Peter Faggot besättjas, och
utnämdes därtill enhällekn grosshandlaren herr Johan Hindrich Lefebu-
re, till hwilcken fördenskull efterföljande utdrag af protocollet kommer
åt aflemnas.
Här införes extr.5
Hwarjämte och emedan rådmannen herr Gustaf Kierman nu kommer
åt träda från fullmägtigskapet i riksens ständers manufacturcontoir, och
en annan fullmägtig således i des ställe utses bör, så förenade sig ståndet
därom, åt herr handelsmannen Rothstein må detta fullmägtigskap å
ståndets wägnar tillträda, och kommer fördenskull följande extractum
protocolli, åt till honom däröfwer tilldelas.
Här införes extr. prot.6
1 Borgarståndets arkiv, R 1315. Borgarståndets extraktprotokoll, nr 127.
2 Texten saknas. Se Bilaga 46.
3 Läs: Bröms.
4 Texten saknas. Se Bilaga 43. Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll,
nr 123.
5 Texten saknas. Se Bilaga 42. Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll,
nr 122.
6 Texten saknas. Se Bilaga 44. Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll,
nr 124.
296
1752 den 9 juni
Herr handelsborgmästaren och talman berättade, åt bewillnings och
expeditionsdeputationerne må således afgjordt saken, åt ingen tull kom¬
mer åt ärläggas för bränwin, som föres utur städerne, och åt de mindre
förmögne i städerne äro befriade för afgiften för the och caffe. Herr han¬
delsborgmästaren hölt före åt ståndet en annan gång lärer taga sig till
wahra, åt låta bewillningens afgjörande dragas för långt ut på tiden, på
det man må wara i tillstånd, åt med bättre eftertryck mota de försök som
torde gjöras till ståndets nachdel, och ståndet således kunna friwilleligen
åtaga sig en emot de öfrige resp:e stånden proportionerad bewillning.
Sidst yttrade sig herr handelsborgmästaren och talman, det ståndets
gjöromål för denna gång woro nu till slut bragte; och önskade herr han¬
delsborgmästaren Guds ymniga wälsignelse öfwer samtel. ståndets her¬
rar ledamöter, och en lycklig hemresa för hwar och en till sitt hemwist,
samt tackade för den wänskap, fötroende och heder som honom under
denne riksdag af ståndet blifwit bewiste, försäkrandes, åt skola altsådant
uti ett tacksamt minne behålla in till sin lefnads slut.
Hwaremot herr rådman Kierman å ståndets wägnar tackade herr han¬
delsborgmästaren och talman för det myckna beswär han wid des syssla
under denne förflutne riksdag haft samt för den omsorg och försiktighet
han wid affairerne till ståndets nytta och fördel anwändt. Och önskade
herr rådmannen härhos, det herr handelsborgmästaren och talman måt¬
te snart återwinna des hälsa, och således med nöije kunna under bestän¬
dig wälgång länge lefwa.
Hwarmed herrar ledamöterne skildes åt.
BILAGOR TILL
BORGARSTÅNDETS RIKSDAGSPROTOKOLL
1751-1752
299
1
Borgarståndets allmänna besvär vid riksdagen 1751-1752
Borgarståndets arkiv, R 1317, Borgarståndets allmänna besvär
Protokollet, sid 53, 56, 58, 63, 65, 74, 113,
118, 146,162, 163, 213, 216, 250, 260, 264
Borgareståndets underdånige allmänne beswär wid riksdagen uti Stock¬
holm åhr 1751.
(Påtecknat: Ingif. den 28 Octobr. 1751.)
I §
Om förbudet emot bygningsmaterialers uthskepning
Kongl. Maij:tts nådiga påbud af d. 12 Junii innewarande åhr,1 angående
the i Stockholm afbrände tompternes återbebyggande, som tillika förbu-
dit all utförssel till utrikes orter, så wäl af kalck ifrån Öhland ock Gått-
land, som af bräder, planckor, bielkar, läcktor och annat till byggnader
tiänligit träwircke, ifrån alla in till Östersiön belägne stapelstäder i riket,
undantagande hwad som af bräder nödwändigt kan ärfordras till stuf¬
ning wid the utur riket gående jernladdningar, har för åtskillige städer
åstadkommit stor olägenhet, hinder och skada, eij allenast segelfärdige
och, innan högstbemälte förbud kundgiordes, lastade fartyg, blifwit hin¬
drade afseglingen och åter måst utlåssa, utan ock all utskieppning i ge¬
men dermed hela sommartiden, är betagen, jembwäl the städer
hwarifrån Stockholm, i anseende så wäl till dyrheten som aflägenheten,
eij kan nyttia sådan wirkehandel, eij eller deraf warda betient, hwarige-
nom slutne frackter och afhandlingar blifwit rubbade, folcks hyror och
assurancer förlorade, rörelsen thermed afstannadt och wahran genom
öfwerliggande, ganska mycket skadas om icke aldeles fördärfwas, för¬
utan thet i brist af sådane retourer till nödig utläst, en stor del handlande
blifwit utur stånd satte, åt åter låta afhämpta salt samt andre oumbärlige
wahror, med flere swåre påfölgder detta förbud förordsakat och ännu
föranlåter, eftersom till denna tiden ingen ändring däruti är giord. Thet
anhålles förthenskull i underdånighet, åt högstbemälte förbud allernå-
digst må ändras, så åt städerne, med swenska skepp, måtte få låta afsän¬
da theras wircke och bräder såsom förän förbudet utkom tillåteligit
warit, samt åt framdeles wid dylike tillfällen och förbud, städerne i grund
1 Årstrycket 12 juni 1751: Kongl. Maj:ts nådige Påbud angående Nödige Materialier til the hår i
Stockholm afbrände Tomternes återbebyggande.
300
Bilaga 1
af kongl. resolutionen öfwer städernes beswär wid sidste riksdagen 3 §,
förut nådigt blifwa hörde, så åt tillbörligen må kunna urskiljas hwad nyt¬
ta eller skada slike förbud med sig föra, och äntekn att enär hädanefter
förbud, för högstträngande ordsaker skull skedt, ey någon enskylt må
benådas med frihet att theremot få in- eller uthföra någon wara, tills
hwar ock en som dertill rätt äger, genom uphäfwandet kan lembnas fri
in- eller utförsell.
2 §
Tobacksplanteringen
Kongl Maij:tts högstbepriseliga omsorg och anstalt om tobacksplante¬
ringen, i anseende til denna wahrans oumbärlighet och den förlust dett
allmänna af införskrifningen haft, har lyckeligen åstadkommit, att den¬
na wäxt kommit till ansenlig högd och godhet på the fläste orter, så att,
förmodeligen det påsyftade ändamålet snart nog winnas kan. Dock tor¬
de härutinnan ärfordras granlaga upmärksamhet hwad angår plante¬
ringen på landet af allmogen, emedan å ena sidan skulle synas, åt så
länge inrikes wäxten ännu är ofullkomlig och otillräckelig, måtte wara
äfwentyrligit på något sätt åt hindra planteringen. Men å andra sidan
åt genom denna plantering af landtmannen åkerbruket i högsta måtton
eftersättes, den ädlaste jorden samt gödslen nyttias thertil, landtman¬
nen begärig på en skenbar men omsider falsk winst, ledes från dess
rätta ändamål med afwelsbruket, försummar tiden thermed och alt mer
och mer sielf wänjer sig anten åt nyttia wäxten såsom han then sielf
torckar, eller widare och binder then samman, och som mera är det
missbruk uplifwas, att landtmannen sielf på flere ställen spinner rullar,
samt ehuru förderf- och skadelig sådan tillwärckning är, finner utwäg
åt mellan hwar annan sälja och byta, therutaf redan altför mycket för-
märckes, åt spinnerijerne sättias i förlägenhet och omsider aldeles gå
under, hwaraf också framdeles följa will, åt cronan förlorar den in¬
komst som genom tull eller accijs utaf städernes tillwärckningar kunde
förwäntas, förutan thet planteringen i städerne aftager, om then eij
hämmas på landet, och åt städerne faller uti wahnpris. Förthenskull
hemställes i underdånighet om icke tienlige utwägar måtte widtagas, åt
städerne som egenteligen tillhörer thenna örtens cultur och med spin-
nerijer äro privilegerade, måtte therwid bibehållas, så åt städerne alle¬
na få idka planteringen på den jordmån thertill kan wara tienlig wid
städerne eller borgerskapet sig förskaffa. 3
3 §
Om manufacturfonden af rudimaterier
Bilaga 1
301
Emedan manufacturfonden, consumtionsaccijsen och magazinsafgiften,
på de rudematerier, som för manufacturierne från utrikes orter oum-
gängeligen ärfordras, oförnekeligen stegrar wahran och hindrar manu-
facturisterne åt hålla pris med de fremmande, som finna utwägar åt
införa och föryttra sine wahror oaktadt the i godheten kunna wara slätt-
tare, ty hemställes i underdånighet om icke desse afgifter för slike wah¬
ror, här såsom i andre orter måtte befordras till uphörande, så åt alle
manufactorier och fabriquer derifrån undantages.
4 §
Om spannmålstullen
Kongl. Maj:tt har den 18 Dec. 1733 nådigst förordnat,1 åt när priset af
spannemålen öfwerstiger 6 dir s:mt tunnan, skulle lindring uti tull och
umgälderne lemnas, men genom nådigt bref till kongl. cammar och
commercecollegierne af d. 12 Janu. 1740, skall thetta wara ändrat, så åt
tullen skall ärläggas efter 1739 års tulltaxa, i anledning af et riksens
högloflige ständers underdåniga bref den 18 Apr. 1739, hwarigenom
tullen skall wara utsatt, dock som högstbemälte 1733 års förordning sy¬
nes wara ganska nödig och nyttig åt warda åter faststäld, på thett åt wid
infallande dyrhet, landets inwånare eij för mycket måtte betungas, wa-
rande jemwäl åt befrukta, det förbuden å utrikes orter mycket härrördt
theraf, åt 1733 års författning till wärckställigheten uphördt, så anhål-
les i underdånighet, åt mer högstbemälte 1733 års förordning må warda
nådigst faststäld.
5 §
Om tullen och carolinlagiet
Uti Kongl. Maij:ts nådige resolution öfwer ständernes beswär sidsta riks¬
dag 26 § är utlåfwadt nådigt föranstaltande, huru carolinlagiet, i anseen¬
de til tullen efter giörligheten må kunna lindras till något wist och skäligt
procent för städerne i gemen, så att then ena eij mera belastas än then
andre. Men emedan härutinnan ingen ändring ännu skedt, utan öfrige
städerne måste betala 22 procent, då Stockholm allena ärlägger 16, ty
söka städerne i underdånighet nådig ändring, och åt härutinnan få niuta
samma rätt som Stockholm. För öfrigit om thet nu kunde låta sig giöra,
åt i stället för de alt för många titlar hwarunder tulltäckten beräknas och
upbäres, thensamma under et till wisse procent måtte utgiöras, woro så¬
dant önskeligit och nyttigt.
Årstrycket 18 december 1733: Kongl. Maj:ts nådige Förordning om Tullens erläggande för ut-
rikes till Swerige och Storfurstendömet Finland ankommande Spannemål.
302
Bilaga 1
6 §
Om asseurancerätten och försäkringar
Den uti asseuranceoctrojen, omförmälte assouransrätten är ännu i
landsorterne obekant, äfwen som den förledit åhr uti Swenske posttid-
ningarne omförmälte förordning om försäkringar och afwerier eij heller
är kundgiord, förthenskull begäres i underdånighet, att bemälte domstol
måtte utnämbnas och witterlig giöras, samt att städernes inwånare måtte
få nödig del af alt öfrigit som förordnas och them kan angå, jemwäl ock
då någon handelstractat med fremmande makter slutas.
7 §
Om tillstånd till fabriquers inrättning
Ändock kongl. manufacturprivilegierne medgifwa, åt man äger frihet in¬
rätta fabriquer och nyttige wärck uppå hallrättens tillstånd, så finnes lik-
wäl åt Kongl. Maij:ts och riksens höglofliga commercecollegium låtit
inskräncka denna frihet, i så måtto åt hallrätten eij tillätes meddela nå¬
got tillstånd inan sådant i wälbemälte collegio anmäles och bifalles, men
som thetta är stridande emot manufacturprivilegierne, jembwäl ock
faststält, det inga exclusive privilegier må utfärdas eller någon hindras
uti nyttige inrättningar, så anhålles åt kongl. manufacturprivilegierna äf¬
wen i thenna omständighet må efterlefwas.
8 §
Om penningelåhn
Så säkert det är åt mycken jord och marek i landet, som nu är obrukbar,
till stor nytta för thet allmänna, kunde upodlas och giöras fruktbärande,
så beklageligit är, åt i synnerhet penningebrist eller alt för dryga inter-
ressen skall hindra, åt så förmånligit arbete, som under fridstider, då
manskap nog är åt tillgå, kunde wärckställas. Äfwen så är med andra
nyttigheter. Nu förutan åt det ofta är swårt för 6 procent åt få låhn uti
landsorterne, så är ock säkert, åt dryg ränta hindrar wärekställigheten af
månge nyttige handteringar. Förthenskull underställes underdånigst, om
icke altså utwäg må finnas, åt emot tillförlåtelig säkerhet, utan för myck¬
en omgång eller egennyttigheter, undersåtarne i landsorterne med små
låhn kunde bispringas för 3 eller högst 4 procent ränta. 9
9 §
Om skogsordningen
Uti 24 § af kongl. resolutionen öfwer städernes underdånige beswär, har
Kongl. Maij:tt i nåder låfwadt, åt willja förordna, huru skogarne i riket
måge befredas, utan åt skepsbyggerierna och flere för thet allmänna nyt-
Bilaga 1
303
tiga handaslögder igenom wärckställigheten af förordningen d. 10 Janu.
1746,1 skola hindras och sakna nödigt wircke. Altså anhåller borgare¬
ståndet i underdånighet det måtte detta förordnande nu utkomma,
hwarwid tillika i underdånighet begäres, åt det skadeliga klapphålts och
pipestäfwors hygget, som är förbudit i gemen, men för wissa orter lemnat
tillstånd åt få utskeppa, måtte inom en wiss tid restringeras och till utför¬
sel derefter alldeles förbiudas, men theremot utwägarne, åt till nödigt
skeps och byggningswircke, samt ämbnen till manufacturwärcken och
handtwärckerierne i städerne, ärhålla oumgängelig tillgång, eij giöras för
swåre och widlöftige.
10 §
Om observationer
Ändock uti kongl. resolutionen, öfwer städernes beswär år 17232 § 5 ty-
deligen är stadgat, huru observationer och förklaringar öfwer städernes
räkenskaper för cronans medel böra giöras, och åt i fall räkningarne af
wederbörande landscammererare eij derefter inom sex månader afslu-
tas, magistraterne för alt åtal skola wara frie, och answaret stadna uppå
landscontoiret, hwilcket ytterligare uti kongl. förklaringen den 1 Martii
1748 stadfästes; så har likwäl flere gångar och i många städer händt, åt
observationer öfwer taxeringar, verificerade afkortningar och räkenska¬
per 10, 12 och flere åren efteråt, författas af wederbörande contoir och
revisorer, som till förklaringar eller betalningar communiceras. Förthen-
skull nödsakas ståndet ytterligare i underdånighet söka nådig och alf-
warlig befallning om ofelbar efterlefnad i detta fall, så åt wederbörande
revisorer strängeligen må föreläggas, åt innom then tiden som således ut¬
satt är, giöra och communicera samt tillbörligen afsluta alla nödige ob¬
servationer, eller åt städerne och magistraterne derefter för alt åtal må
wara frie.
11 §
Om handlen öfwer norska gräntsen
Oacktadt öfwerheten haft nog öm sorgfäldighet, åt hämma den skedeli¬
ga3 handelen öfwer norska gräntsen, så skola dock de utkomne författ¬
ningar eij kunnat åstadkomma det påsyftade ändemålet, och skall denne
skadelige handel wara ogiörlig åt förebygga, så länge det är tillåtit, att få
till Norige utföra det så kallade oxejernet. I anseende hwartill, samt then
1 Årstrycket 10 januari 1746: Kongl. Maj-.ts nådiga förordning angående ekeskogarnes befre-
dande i riket.
2 Årstrycket 16 oktober 1723: Kongl. Maj-.ts nådige Resolution och Förklaring Öfwer de wid
denne genom Guds nåde nu wäl öfwerståndne Riksdag utaf samtelige Städerne genom deras
Fullmäcktige underdånigst insinuerade Beswärs-Puncter.
3 Läs: skadeliga.
304
Bilaga 1
skada allmänheten så wäl som städerne härmed skier, anhålles i underdå¬
nighet, åt jernets utförsel på Norge aldeles måtte förbiudas, och ägaren
deraf förpliktas, det till städerne försälja. Och som i thenna händelsen är
angelägit åt handlande borgerskapet sättes i stånd åt för billigt pris försäl¬
ja de för allmogen nödige waror, då norske handelen till en stor del af sig
sielf måtte förfalla, när de wahror som från Norge hämtas, för lika pris är-
hålles i de wid gräntzen belägne städer, så anhåller desse städer jemwäl
underdånigst att genom lindring i tullavgifter för till them ankommande
och för landet nödige wahror, the måge sättias i sådant stånd.
12 §
Om skilj omynt
Uthtagen af ståndet1
13 §2
14-partsförhögningen i landtullen
Uthtagen af ståndet
14 §
Magazinsafgiften
Huruwida stora magaziner för cronan och det allmänna, andra, än the,
som wid stora guarnitzoner och kongl. ammiralitetet samt commissaria-
terne för dageligit behof pröfwas oumgängligen nyttige, skola inrättas
och wid makt hållas, torde förbena alt nödig upmärcksamhet, åtminsto¬
ne om icke cronan tillförne merendels altid funnit ansenlig förlust der-
wid, jemte dryg betiening och widlyftiga räkenskaper, samt om icke i
thet stället, så wida hushåldningen så inrättas, att införslen af bristande
oumgängelige waror i landet, genom lämpelige pålagor befordras, cro¬
nan nu såsom tillförne hoos undersåtarne skulle kunna finna tillräckeli-
ge magaziner till alt nödigt behof, hälst när tillförlåteligen detta ährende
således anstaltas.
Emedlertid som den förledit år påbudne magazinsafgiften enn dal:r
kop:mt på hwarje tunna spannemål, samt från Svenska Pommern tre3
per läst, giör dyrhet och stegring på en wahra som eij ännu årligen i riket
är tillräckelig, theraf myckenheten af de fattiga känna swåraste tyngden,
så begäres underdånigst, åt thenna magazinsafgift nu och framgent må
uphöra, samt åt städerne måtte återbekomma afgiften för pommerska
spanmålen som kan wara betalt, eller åt den derför tagne pant måtte
återställas.
1 Paragrafen struken, och utelämnas därför här.
2 Paragrafen struken, och utelämnas därför här.
3 Valutan anges med okänt tecken.
Bilaga 1
305
15 §
Om fehlaktigt jern och spik
Nödwändigheten synes ärfordra nogare påseende till nödig rättelse,
huru en del eljest redbare ämbnen skiötas och behandlas, särdeles åt jer-
net på en del ställen arbetas illa och wärre utsmides och likwäl giöres nog
dyrt uti landsorterne samt mindre begärligit hos fremmande, såsom ock
en del brukspatroner och bergsmän eij låta afhugga de rå ändarne på
stångernet.1 Spik af de fläste sorter uti Bergslagen slås så otienlig, åt den
föga är brukbar, långt från den wigt och godhet then tillförne haft då en¬
kel träspik wägt ett lispund hwarje tusend, dubbel takspik 1 Vi lispund,
dubbel läkt spik 2 lispund, och så widare. Förthenskull underställes i un¬
derdånighet om icke sådant bör till fordersam rättelse och wärckställig-
het befordras.
16 §
Owanlige gvarnizoner och inqarteringar2
Igennom Kongl. Maij:tts nådiga resolution och kundgiörelse d. 4 Dec.
1721 hafwa de obefäste öpna siö- och landtstäder, under fridstiden warit
frikände och undantagne för guarnitzoner och inquarteringar, men ehu¬
ru det är obekant af hwad anledning och skähl sådant skedt, hafwa en del
slike städer, som under fridstiden eij warit wahne åt hålla inquartering,
förledit år thermed blefwit försedde och beswärade, them till så mycken
större olägenhet, som inquarteringen emot kongl. inquarteringsordning-
en sökt aftwinga borgerskapet salt och surtt, hus och wed med mera.
Thessa städer anhålla förthenskull i underdånighet, åt icke widare blifwa
ålagde någon guarnitzon och inquartering, utan under fridstiden theri-
från nådigst förskonas, och åt eljest wid alla tillfällen, sådan extraordina¬
rie inquartering oumgängeligen skulle komma åt skie, therifrån ingen
som i staden bor och hus äger, af hwad stånd then är, må therföre befrias,
samt åt de inquarterade strängeligen förbiudas sine wärdar något aft¬
winga.
17 §
Handelsseparationen
Kongl. Maj:ts nådige förordnande d. 7 Janu. 1742, angående handelsse¬
parationen, har dess och riksens höglofliga commercecollegium genom
herrar landshöfdingar och magistraterne, med all stränghet uti större de¬
len af städerne sökt att wärckställa, ändock åtskillige städer theremot
anfördt underdånige beswär och sökt wisa, åt sådan separation i städer-
1 Läs: stångjernet.
2 Läs: inquarteringar.
306
Bilaga 1
ne är ogiörlig och utan handlande borgerskapets ruin eij kan skie, besyn¬
nerligen i anseende till närwarande handels ringhet. Det lärer nogsamt
wara bekant åt thetta ährende förre tider warit under öfwerläggning och
jemwäl till wärckställighet anbefalt, men medelst the äfwen tå emellan
komne hinder och swårigheter, eij kunnat fullbordas. Och som thesse
städer redan hwar för sig i underdånighet andragit the skähl och orsaker,
som hindra them åt ingå uti handlens separation, så anhålles nu om nådig
ändring i högstbemälte förordnande, åt handelsnäringen uti desse stä¬
der, utan Stockholm och Götheborg samt flere hwarest städerne sielfwe
få åstunda, må drifwas såsom tillförne, eftersåsom magistraterne sedan
borgerskapet hörde blifwit bepröfwa, och för tienligast befinna.
18 §
Om drabanteinqvarteringen
Genom Kongl. Maj:ts nådige resolution för städerne 1723,1 6 §, äro the
förundte en fri rättighet och disposition öfwer inquarteringstolagen, till
theras egne tarfwor och behof, hwartill then är egenteligen upkommen
och antagen. Men Kongl. Maij:t har sedermera genom nådige resolutio¬
ner för Arboga och Köping d. 7 Sept. 1747 och d. 20 Janu. 1749 förklarat,
att utaf berörde tolag skulle tillägnas Arboga och Köping en wiss utsatt
summa för drabanteinquarteringen med mera. Dock som högstbemälte
1723 års resolutioner genom samma års riksdagsbeslut så wäl som åtskil-
lige kongl. resolutioner, äro åt anses såsom ståndets privilegier, hwilcka
böra äga sin tillbörliga kraft och wärckan thenna inquarteringstolag och
aldrig warit, eller rätteligen bör wara, någon fond till drabanteinquarte¬
ringen utan hörer til städernes enskylte fria disposition, ty anhåller bor¬
gareståndet om nådig ändring uti förenämbde för Arboga och Köping
utfärdade nådige resolutioner, dock att upstäderne dermed icke grave¬
ras, utan åt dhe få till godo niuta den för them uthfärdade kongl. resolu¬
tion.
19 §
Om pass
De af städernes borgare, som för sine nödwändigheter tidt och ofta be-
höwa utresa på landet, anten åt upköpa boskap och fisk, eller infordra af
landtmannen betalning för borgade wahror, beklaga sig theröfwer, åt the
inom lähnet beswäras och betungas wid slike resor taga pass eller bewis
på drygt stämplat papper åtminstone till 16 öre silf:mt, therföre the i un¬
derdånighet anhålla om förskoning härutinnan, eller enär pass inom lä-
Årstrycket 16 oktober 1723: Kongl. Maj:ts nådige Resolution och Förklaring Öfwer de wid
denne genom Guds nåde nu wäl öfwerståndne Riksdag utaf sanuelige Städerne genom deras
Fullmäcktige underdänigst insinuerade Beswärs-Puncter.
Bilaga 1
307
hnet äro oumgängelige, åt stämplade pappersafgiften till slike bewis eij
må högre fordras än till 4 öre silf:mt.
20 §
Om intrång af kopparhamrar och mässingsbruksägare
Kongl. Maj:tt har wäl i uti resolutionen på ståndets beswär 17411 uti 21 §
i nåder låfwat tillse, huru städernes handtwärckare af kopparslagare,
gördelmakare och messingslagare, måge kunna ställas klagolöse öfwer
det intrång them af kopparhammarwärck och mässingsbruksägare och
arrendatorer tilfogas, så snart kongl. bergs och commercecollegierne in¬
komma med theras utlåtande. Men som thesse handtwärckare ännu af
nådigt utslag härutinnan eij fått sig hugna, utan them än widare sker in¬
trång med polerad messings eller swartt messings och koppararbetes
kringförande och säljande i riket af messings och kopparhammarbruken,
så anhålles nu i underdånighet om nådigt utslag.
21 §
Om handtwärcksämbeten
Likmätigt borgareståndets protocoll d. 26 Octobr. 1751 är denna punct
befalt att förbigås ock uthelembnas.2
22 §
Om ordinarie guarnizonsstäder
De städer som hafwa ständiga guarnitzoner och måste widkännas beswä-
ret med inqvarteringer, till en dryg känning för borgerskapet, som sina
ställen äga nog ringa del af huus och fastigheter, beswära sig i underdå¬
nighet, åt wid tillfällen af extraordinarie inquarteringar, då annan milice
utom ordinarie guarnitzonen för en eller annan ordsak till städerne an¬
komma, borgerskapet enskylt och allena äfwen med theras inqvartering
betungas them i gemen, och besynneligen de mindre förmögne, som
neppeligen hafwa nödige huusrum för sig sielfwe och deras handtering
en stor del uti hyrde huus, till störste hinder och olägenhet, ehuru 1720
års inquarteringsordning3 innehåller, wid händelser af durckmarcher
och extraordinarie inqvarteringar, åt ingen som i staden huus äger eller
bygger och bor, derföre wid slike tillfällen bör wara förskont, utan i in-
qvarteringen bidraga, eftersom magistraten kan finna skäligt. Anhållan¬
1 Årstrycket 13 november 1741: Kongl. May.ts nådige Resolution och Förklaring uppå the All-
männe Beswär Som Städerne uti Swerige och Finland igenom theras Fullmäcktige hafwa wid
thenna Riksdagen i underdånighet andragit.
2 Paragrafen struken och utelämnas därför här.
3 Årstrycket 6 juli 1720: Kongl. May.ts nådige Ordning För Ständiga Garnisonerne samt dem,
som ligga i Stånd quarter, hwarefter de hos Borgerskapet eller Städerne, Stockholm undanta¬
gandes, skola niuta deras Inquartering.
308
Bilaga 1
de fördenskull i underdånighet, åt uti alle exraordinarie inquarteringar
wid hwad händelse och för hwad ordsak the sig kunna tilldraga, åt sam-
telige städernes inwånare af hwad stånd the wara kunna, med borgerska-
pet måge taga del och sådant beswär med borgerskapet gemensamt i
widkännes, dock i Stockholm Deras Excellencer herrar riksens råd deri¬
från undantagne. Jemwäl som en del befälhafware söka uttyda kongl. in-
qvarteringsordningen 1720, åt krigsfolcket, som på särskilte slätt och
fästningar finnas inlagde, och der niuta baraqver och wåhnhuus, åt under
constaplar och handtwärkares namn, äfwen de gemene böra wara inbe-
grepne och niuta inquartering, så emedan sådant icke äger grund, eme¬
dan ordningen icke giör någon åtskillnad emellan gemena af infanteriet
och artolleriet, utan utsätter, då de gemena skola hafwa inqvartering in
natura, eller 16 öre s:mt, dessutan de gemene af cronan altid med säng¬
kläder i fästningar blefwit försedde, åt således gemena af artolleriet icke
kunna eller böra påstå annan rättighet, än andre soldater niuta, anhålles
jemwäl åt kongl. inquarteringsordningen i thenna omständigheten måtte
tydeligen förklaras, såsom ock åt wahlet wid inqvarteringars emottagan¬
de, åt antingen håller inquarteringen in natura eller betald med penning¬
ar, må förblifwa hos borgerskapet.
23 §
Om behörig domstohl
Emedan brått som begås innom staden och dess grund, lyda under käm-
ners eller rådstufwurätterne, men tull och accijsrätterne på dels ställen
icke destomindre uptagit mål som härrördt af olåfligit diur och fogelsiu-
tande på stadens ägor, hwarigenom städerne skola förlora sin tillbörliga
andel af böterne, ty anhålles underdånigst, att tull och accijsrätterne hä¬
danefter måtte betagas åt befatta sig med slike mål, och åt de samma wid
kämners eller rådstufwurätterne måtte såsom tillförne uptagas och afgö-
ras.
24 §
Om lindring i tullen på victualiewaror
Som then af hans Kongl. Maij:tt öfwer städernes allmänne beswär år
17481 meddelte resolution uti 18 § nådigst bewilljade lindring uppå vic¬
tualiewaror uti tullen, efter 1730 års siötullstaxa,2 wid thenna riksdag
skulle uphöra, men dyrheten af samma warur ännu continuerar, hwaraf
1 Årstrycket 3 februari 1748: Kongl. Maj:ts nådige Resolution och Förklaring uppå the Allmän-
ne Beswär Som Städerne uti Swerige och Finland, igenom theras Fullmäktige hafwa wid then¬
na Riksdagen i underdånighet andragit.
2 Årstrycket 15 maj 1730: Taxa inrättad åhr 1726 hwar efterTullen och Licenten för Utgående
och Inkommande Waror wid Stora Siö-Tullen Efter en wiss afgift af hundradet kommer att er¬
läggas ifrån den 15 Maji Anno 1730.
Bilaga 1
309
så wäl löhntagare som the fattige hafwa största känning, åt altså lind¬
ringen ännu mera är högst nödwändig, så anhålles i underdånighet, åt
tullen för victualiewaror såsom kött, fläsk, ost, smör, allehanda torr
och salt fisk, samt humble må framgent och till dess 1739 års siötulls-
taxa1 kan komma åt öfwerses, blifwa efter 1730 års taxa upburen och
beräknad.
25 §
Om licenten
Iblandt andra utwägar som befordra utskepningen af rikets producter
och införslen af de till allmänhetens behof nödige waror, finner borgare¬
ståndet nödigt åt i underdånighet föreställa, huruledes sedan mynte-
teknsförsäkrings- sedlarne, hwarmed licenten för swenske undersåtar-
nes gods i swenske skepp till %-delar, enligit taxan d. 23 Sept. 17412 bör
betalas, tid efter annan stigit till et ganska högt pris, som härrörer af den
ringa tillgång som nu mera finnes uppå bemälte sedlar, såsom ock stän¬
dige nödwändigheten för handlande åt till licentens clarerande them sig
förskaffa, wetande de som af sådane sedlar kunna wara innehafware
nogsamt, åt till deraf förmån af et slikt förewettande profitera, som dock
icke annat kan, än å ena sidan föröka dyrheten på hwad som införes till
landets behof och allmänhetens tienst, samt å andra sidan beswära ex¬
portation af de swenska effecter, hwilcka utomlands dessutan äro i nog
låga priser. Fördenskull anhålles i underdånighet, att antingen all licentz
betalande för swenske undersåtares gods i swenske skepp, hädanefter
må uphöra, eller ock der sådant ännu eij skulle låta sig giöra, åt samma
licent till de uti taxan för 2 och 14 öre s:mts försäkringssedlar utsatte tre-
fierdedelar framdeles måtte få betalas med andre cronofordringar, som
äro behörigen liqviderade och derå försäkringar gifne.
26 §
Om nålmakare och plåtslagareämbetens intrång
Sedan nåhlmakareämbetet upbragt denna handaslögd till sin fullkomlig¬
het här uti riket, och Kongl. Maj:tt i nådigt afseende deruppå, genom nå¬
dig skrifwelse till dess och riksens högloflige commercecollegium d. 22
Apr. 1722 förlänt ämbetet privileg ium exclusivum, uppå knapnålars för¬
färdigande, såsom ock ämbetet är i stånd eij allena till rikets förnöden¬
het, utan och exportation skaffa tillräckeligit förråd för så gådt pris som
skäligen fordras kan, men icke destomindre långan tid måst se sig förför¬
1 Årstrycket 8 juni 1739: Kongl. Maj:ts Taxa hwarefler Stora Siö Tullen uppå alla Inkommande
Wahror bör Ar läggas och Uppbäras. Hvarjemte bifogas en förteckning uppå alla de Wahror
som förbudne äro åt i Riket införas.
2 Läs 1743. Årstrycket 23 september 1743: Kongl. May.ts Taxa hvarefter Stora Siö Tull Licenten
för alla Utgående och Inkommande Waror bör erläggas och uppbäras.
310
Bilaga 1
delad, genom et wid Gåsums1 messingbruk anlagt nåhlmakerije, har äm¬
betet sidst förflutne riksdagar theremot nedlagdt thess underdåniga
beswär, men eij derå ärhållit nådigt utslag. Altså ock jemwäl i anseende
till kongl. resolutionen på städernes beswär 1739,2 33 §, samt de wid riks¬
dagen 1741 tagne gemensamme författningar, jemte Kongl. Maij:ts nådi¬
ge skrifwelse till högbemälte kongl. commercecollegium sidstnämnde år
af d. 27 Sept. åt skråämbeterne måtte bibehållas wid theras wälfångne
privilegier, anhåller detta ämbete åt nådigit blifwa skyddat wid dess till¬
ständiga näringsrättighet, så åt nåhlmakeriet wid Gåsums3 messingsbruk
måtte i anseende till afsättningen af dess tillwärckning sättas innom be¬
hörige skrankor, och åt nåhlmakareämbetet hwars ledamöter äro borga¬
re och till cronan och staden deras utskylder ärlägga samt widkännas alle
andre gravationer, som et borgerskap widhänga, måtte kunna bestå och
icke ödeläggas och ruineras, hälst nåhlmakeriet wid Gåsum,4 såsom på
landet belägit, eij allena är fritt för tull och accijs, utan ock till lindrigare
pris än i staden hafwer för dess folck och arbetare de ärforderlige lifsme¬
del, utom hwarjehande andre ägandeförmåner.
Af lika orsaker, samt medan handtwärckare, som under skrän lyda, eij
få begripas under manufacturer, och plåtslagareämbeten äro med sär-
skilte privilegier försedde, anhålles underdånigst, dett brukspatroner
måtte förbiudas wid sine wärck åt inrätta plåtslageriarbete, emedan det
allmänna derigenom lider, åt odugeligit arbete giöres, af them som eij
rätteligen lärdt, utan ock cronans inkomster minskas i det de under
namn af manufactorie hwarcken betala tull för rudimaterien eller arbe¬
tet, och dessutan äro frije för alt borgerligit beswär, warande plåtslage¬
rier i städerne nog tillräckelige för afsättningen.
27 §
Om tobaksspinneriernes och såckerbrukens förmånsrätt
Kongl. Maij:tt har genom nådig skrifwelse till dess och riksens commer¬
cecollegium d. 25 Maij 1749 tillagdt tobbaksspinnerieidkarne lika för¬
månsrätt, som 1739 års allmänna manufacturprivilegier5 22 § tillåter
manufactur och handtwärckshusen. Jemwäl skall en lika förmån wara
uplåten såckerbruken. Borgareståndet har i underdånighet härwid åt på¬
minna, huru handlande, som sällan kunna afsättia deraf waror för con-
tant, utan måste lemna credit, samt eij altid hafwa tillfälle åt med laga in-
Läs: Gusums.
2 Årstrycket 12 april 1739: Kongl. Maj.ts nådige Resolution och Förklaring uppå the Allmenne
Beswär som Städerne uti Swerige och Finland igenom theras Fullmächtige, hafwa wid thenna
Riks-Dagen i underdånighet andragit.
3 Läs: Gusums.
4 Läs: Gusum.
5 Årstrycket 29 maj 1739: Kongl. Maj.ts förnyade Allmänne Manufactur- och
handtwärkeri Privilegier.
Bilaga 1
311
teckning förwara sig, i anseende till denna tobbaksspinnerier och
sockerbruken lemnade förmån, kommit att lida och brista betalning.
Manufactur och handtwärckshusen blifwa ock härigenom lidande af
then delaktighet som tobbaksspinnerien och såckerbruken med them
nyttia åt brista marek om mark, i thet stället manufaeturierne eljest bor¬
de hafwa företrädet. Och som hwarcken såckerbruken eller tobbaks-
spinnerierne lyda under hallrätterne, eller för sine tillwärckningar
ärlägga stämpelafgift samt följackteligen eij kunna wara berättigade till
enahanda förmåner med manufaeturierne som under hallrätt lyda, så an-
hålles i underdånighet, åt tobbaksspinnerierne och såckerbruken måtte
betagas den uti manufaeturprivilegierne 22 § manufacturwärcken tillag-
de förmånsrätt.
28 §
Om inrikes wexlar
Kongl. wexelstadgan d. 21 Januarii 1748,1 föreskrifwer alt hwad egente-
ligen kan och bör komma under namn af wexel, som wid förefallande
tillfällen må äga wäxelrätt. Men som wid flere händelser den frågan nog
högt upstegit och förekommit, huruwida inrikes orter emellan gifne an-
wisningar, eller accepterade obligationer i form af wexlar författade,
måge kunna dragas under högst bemälte wäxellstadga, samt slike så kal¬
lade inrikes wexlar, äga den rätt, som wäxellstadgan föreskrifwer, besyn¬
nerligen när så wäl 1671 åhrs stadga,2 som kongl. resolutionen på
städernes beswär 17343 4 § anser wexel för ett förmånligit stycke uti han-
dell och wandell, samt förordnar åt en sådan handell så wäl hemma i ett
land, som åtskillige landskap emellan, idkas kan, och åt wäxlen äfwen så
wäl emellan undersåtare innom riket, som emellan dem och de utrikes
äro, brukas och gälla bör, enär de reqvisita derwid i akt tagas, som wäx¬
ellstadgan påbiuder och fordrar; altså anhålles i underdånighet om nådig
förklaring öfwer åfwan högstbemälte 1734 års resolutions 4 §, med lika
underdånigst förmodan, åt i anseende till de skähl och omständigheter
1748 års stadga nog omständeligen medgifwer, och att öfwer hela riket
är enahanda myntesorter, som hwart för sig äga enahanda valeur i alla
orter, samt 1671 aldeles inga bancosedlar woro inrättade, jemwäl åt olike
äfwentyr och beswär är med utrikes wäxlar, samt den osäkerhet på utri¬
kes orter är med guld och silfwermynts försändande jemwäl åt inrikes
wäxlar kunna medföra nog fördärfwelig påfölgd för inrikes rörelser och
\ Årstrycket 21 januari 1748: Kongl. May.ts förnyade Wäxelstadga.
2 Årstrycket 10 mars 1671: Kongl. Maj:ts Wäxel-Rätt och Stadga, uppå nästförledne Rijksdagh
afsamptlige Rijksens Ständer Wedertagen.
3 Årstrycket 17 december 1734: Kongl. Maj:ts nådige Resolution och Förklaring på de Allmän-
ne Beswär, som städerne uti Swerige och Finland, igenom theras Fullmächtige hafwa wid then-
na Riksdagen i underdånighet andragit.
312
Bilaga 1
för en mindre stadgad ungdom samt för åkrare med flere granlaga om¬
ständigheter, desse så kallade inrikes wäxlar, eij måtte få dragas under
kongl. wäxelstadgan, eller niuta den rätt och anseende som samma stad¬
ga wäxlar tillägger.
29 §
Om pommerske och wissmarske siöfarten på Swerige
Stapelstädernes högsta sorgfäldighet, åt utwidga Sweriges handels och
siöfart, giör them underdånig förtröstan, åt nu mera sedan freden utrikes
makter emellan är sluten, samt de tillfällen för swenske sjöfarande åt af
de sins emellan förr krigande magter förtiena frakter, eij mera äro åt till¬
gå, måtte komma uti nådigt anseende, huru de befinna sig aldeles förläg-
ne med theras stora antal skepp och fartyg, och huru the nu måtte kunna
wid then skäligen tillständiga seglationsfri- och rättigheten warda bibe-
håldne, samt för andras intrång och förfördelande blifwa skyddade, på
det denna eij mindre kostbara än derjemte till rikets och allmänhetens
nytta owedersäijeligen ländande inrättning, eij må i brist af tarfwelig ut¬
komst förfalla i ödesmål. Således andrages i underdånighet, huruledes
swänske pommerske städernes så wäl som staden Wissmars handlan-
och siöfarande, dels i anseende till den märckeliga förmån, som på wisse
utrikes orter the, framför swänska stapelstädernes skepp och fartyg niu¬
ta, dels ock för den ordsaken, åt wid in- och utförsel till och från riksens
stapelstäder, de pommerske och wissmarske betiena sig af en oinskränkt
frihet, samt uti alt wilja wara like ansedde med stapelstädernes egne far¬
tyg, der likwäl desse sidstnämbde icke hafwa uti de förras hambnar ett
reciproque anseende, samt åt för öfrigit, besagde pommerske och wiss¬
marske, uti de omständigheter som till swenska siöfartens befordran och
gagn kunna wara oumgängelige, och hafwa med sig någon gravation och
omkåstnad, undandraga sig all delaktighet, hafwa satt sig i stånd, åt un-
dangå de swänske stapelstäderne de frackter, som desse sidst bemälte
med alt fog och rätt borde få förtiena, samt åt på hwarjehanda sätt dem
förfördela, i ty uti Holland äro de pommerske och wissmarske icke un-
dergifne det därstädes utfärdade retorsionsplacatet, och således hafwa
de uti alla bemälte republiques hambnar en märckelig förmån, framför
swenske stapelstädernes fartyg, hwilcka måste efter bemälte placat in¬
rätta deras seglation på dess hambnar, och uti alla inrikes stapelstäder
wilja de pommerske och wissmarske införa waror utan åtskilnad, lika
med stapelstäderne sielfwe, samt emot lika och enahanda afgifter med
dem äfwen i anseende till utförslen hafwa samma frihet, men uti de pom¬
merske och wissmarske hambnar, måste de swenska betala mera uti last
och hambnpenningar. Hafwande de pommerske och wissmarske sig ock
aldeles undandragit, åt till dett af Kongl. Maij:tt till swenska siöfartens
Bilaga 1
313
gemensamma befordran och nytta i nåder inrättade copvardiesiömans-
huset, betala den afgift som wederbör. I detta afseende är fördenskull
nödigt, åt en skälig jämkning må giöras, samt de pommerske och wis-
marskes seglationsfrihet, till och ifrån de swenske stapelstäderne, sättias
innom sådane skranckor, så åt eij mindre stapelstäderne måge obehind¬
rat kunna sysselsättia deras fartyg, än de pommerske och wismarske wid
deras siöfart niuta och nyttia de rättigheter som dem skäligen böra för¬
unnas, hwarföre underdånigst anhålles, åt hwad angår l:mo Swenska
Pommerens jemte Wismars egit lands producter, så wäl som spanmål
ifrån hwad ort denna sidstnämnde wara må, de pommerske och wismar¬
ske fartygen måge äga frihet, dem och densamma till swenska stapelstä¬
der åt införa, emot lika tull och friheter, som stapelstädernes egne fartyg
tillständigt än, men att 2:do för alla andra waror, af hwad namn och be¬
skaffenhet de wara kunde, som med pommerske och wismarske fartyg,
till swenske hambnar föras, half fri tull hädanefter må betalas, samt, åt
medelländiska friheten derå icke niutes, härifrån dock undantagne de
wismarske nederlagswaror. Äfwen 3:tio de pommerske och wismarske
wäl wara fritt lemnat, åt ifrån swenska hamnar utföra allahanda tilllåte-
lige waror, lika med stapelstäderne, men åt de pommerske och wismar¬
ske måge ärlägga last och hamnpenningar lika med fremmande. Och
änteligen 4:to åt de pommerske skepp och fartyg, som till denna tid blif-
wit bygde, och nu finnas i wärckeligit bruk, måge, så wida rederiet öfwer
hälften är hemma uti riket, anses lika som stapelstädernes egne fartyg,
men i annor händelse, såsom pommerske och wismarske samt fölgakte-
ligen skyldige åt ärlägga hwad föregående 2 och 3 §§ utsättia. De skepp
och fartyg åter, som hädanefter uti Pommeren och Wismar kunna blifwa
bygde, utan anseende dertill, om rederiet, till mindre eller större del, är
hemma antingen här eller ock i Pomren eller Wismar, icke niuta annan
frihet, än efter nu föreslagne sätt, de pommerske och wismarske fartygen
komma att förunnas.
30 §
Om eek och biörkbarks aftagan- och samlande
Ibland andre slögder som sysselsätta idoga händer samt tillskynda dett
allmänna nytta, äro owedersäijerligen garfwerierne. Kongl. resolutionen
på städernes beswär 1739,1 29 §, å daga lägger den nådiga sorgfäldighet,
huru de som få tillstånd till ekars fällande, böra wara förbiudne, åt i gi-
örligaste måtton fälla ekerne then tiden, då barcken för garfwerierne är
tienligast, så åt then med nytta må kunna brukas, men klagan är dock åt
Arstrycket 12 april 1739: Kongl. Maj.ts nådige Resolution och Förklaring Uppå the Allmenne
Beswär som Städerne uti Swerige och Finland, igenom theras Fullmächtige, hafwa wid thenna
Riks-Dagen i underdånighet andragit.
314
Bilaga 1
garfwerien sällan ärhålla någon duglig ekebark, hwilcket härrörer deraf,
åt then eij i rätta tiden aftages som fällningen eij tillbörligen anställes,
utan torde påbudet derom wilkorligit anses. Förthenskull förmodas, åt
nödigt lärer anses utsättia wiss tid till slik fällning till wederbörandes
noga efterlefnad, icke wintertiden då gemenligen hygget härtills meren¬
dels skedt, ty då är barcken utan saft som flarn och följakteligen till lä¬
derberedning odugelig, utan om wåhren uti saftiden då barcken har
musten hos sig, och giör läderberedningen nytta. Warande obefogat, att
trädet då skulle wara mindre dugeligit, till skepsbyggnad etc., hälst för-
farenheten thermot wittnar, samt åt Engeland, der begge delar ömsint
wårdas, funnit utwägar åt för än eken fälles, aftaga barcken i wåhrtiden,
hwarigenom såhllädersberedningen därstädes kommit högt och lärer
fördenskull nådigt pröfwas, om läderberedningen här skall kunna up-
bringas samt komma till någon likhet med engelska och lyttigske sättet,
fordrar nödwändigheten wid wåhrtiden åt låta aftaga barcken, samt åt i
eftertryckelig författning derom giöres så owillkårligen, åt eij något eke-
wircke må få föras inrikes städer emellan eller utrikes, der icke bewises
åt barcken på rätta tiden är aftagen. I lika måtto och som liten åhåga hos
wederbörande förspöries, till åt samla den för garfwerierne äfwen nödi¬
ge biörckbarcken, så åt ock landtmannen i Finland, hwarest ymnigaste
biörckskogen finnes aldeles lemnat utur akt biörckebarckshämtningen,
anhålles i underdånighet, åt i anseende till samma barck, må giöras alf-
warlig författning til dess anskaffande för garfweriernes förnödenhet, att
aftagas then tiden på året när näfren flås.
31 §
Om coopvardieskeppares befordran
Medan man i desse tider har åt fägna sig derutaf åt landets egit folck nu
med tillförlåtelig nytta och säkerhet eij mindre uti fridstider kunna bru¬
kas till copvardiesiöfartens tienst, än uti krigstider och då riksens örlogs-
flåtta behöfwer förstärckning; ty afseende derpå och åt på alt uptäncke-
ligit sätt hos nationen uppehålla denna goda tancka och böijelse för siö-
manskonsten, såsom af hwilcken allmänheten i mångahanda mål äger
båtnad, synes eij wara mer än billigt, åt med ömhet och omwårdnad anse
them som låta sig bruka uti så äfwentyrligit och beswärligit kall, samt
med tilltagande år eller wid tillstötande olyckelige händelser, sättes utur
stånd, att genom widare siöresor förwärfwa sig och de sina födan, på det
de sedan icke måge lida nöd, utan i möijeligaste måtton befordras till åt
hafwa en tarfwelig utkomst; hwarföre i underdånighet anhålles, det wäl-
förtiente copvardieskeppare, som för åfwanförde eller andre dylike ord¬
saker, icke mera äro i stånd åt fara till siöss, måge framför andre sökande
till för dem anständige tienster och sysslor befordras wid dykerier och
Bilaga 1
315
bergningswärcken samt lotswäsendet och städernes hamnar och strän¬
der, jemwäl till skepsmästare och skepsclarerare, enär the sig anmäla
och dertill skickelige finnas.
32 §
Om förklaring öfwer 16 § i 1748 åhrs resol. på städ. beswär.1
Uti 1673 års handelsordinantier2 5 § så wäl som Kongl. Maij:ts nådige re¬
solution på städernes allmänna beswär wid 17273 års riksdags 31 § är
stadgat, åt ridderskapet och adlen samt andre ståndspersoner och Kongl.
Maij:tts betiente de der ingen upbörd hafwa, som wilja betiena sig af nå¬
gon handell, måge fast de icke wilja winna burskap, få handla antingen i
gross för sig sielfwe, eller uti compagnie med borgare, dock åt the under¬
gå någre emot theras handtering proportionerade onera realia, samt åt
cronomilitair och ståndspersoner få emottaga commissioner från jern-
wärcken, manufacturie och andre tillwärckningsorter, samt betiena dem
med commissionshandel som dem derom anlita, allenast de ordinantien
likmätigt, undergå någon onera realia, och för deras commissionshandell
förut med magistraten, om en wiss emot deras handel swarande afgift sig
förenat, och har Kungl. Maij:t uti 16 § af resolutionen 1748 för städerne
i nåder förklarat, åt inga andre än de, hwilcka äro i Kongl. Maij:stts och
cronans tienst och med fullmakt försedde samt icke hafwa upbörd, äro
berättigade till den omrörde handelsfrihet. Nu som hwad således är för¬
klarat och stadgat, äfwen torde wilja draga till particulaire wärck och de¬
ras betieningar, förthenskull anhåller borgareståndet underdånigst om
ytterligare nådig förklaring härutinnan, så åt inge andre än af cronomili¬
tair och ståndspersoner som äro i wärckelig tienst, och uppå deras tiens-
ter och syslor innehafwa Kongl. Maij:ts nådiga fullmakter, som eij hafwa
upbörd, måge af den ofta omrörde friheten sig få betiena.
33 §
Om swenskt siöfolcks utrikes resor
Den igenom coopvardiereglementet den 30 Martii 1748 tagne författ¬
ning4 har wäl i åtskillige mål haft önskelig wärckan; men så hafwer icke
dess mindre mycket swenskt siöfolck å sido satt theras plikt och edh, der-
1 Årstrycket 3 februari 1748: Kongl. Maj:ts nådige Resolution och Förklaring uppå the Allmän-
ne Beswär Som Städerne uti Swerige och Finland, igenom theras Fullmäktige hafwa wid then-
na Riksdagen i underdånighet andragit.
2 Årstrycket 22 mars 1673: Kongl. May.ts Handels-Ordinantie hwar effter alla the som medh
Handel och Wandel umgås, hafwa sigh åt efterrätta.
3 Årstrycket 28 augusti 1727: Kongl. May.ts nådige Resolution och Förklaring uppå De Allmän-
ne Beswär, som Städerne uti Swerige och Finland, igenom deras Fullmächtige, hafwa wid den¬
na Riksdagen i underdånighet andragit.
4 Årstrycket 30 mars 1748: Kongl. May.ts nådige Reglemente hwarefter Coopvaerdie-Skeppare
och Skeppsfolk hafwa sig åt rätta.
316
Bilaga 1
med åt de påfunnit utwägar att beständigt komma utur swensk i andra
nationers tienst, särdeles på dett sätt åt utan taga hyra på swenske skepp,
de såsom passagerare till utrikes orter resa, och sedan de obehindrade
härstädes ärhållit pass, samt till utrikes orter ankommit, begifwit sig i
tienst efter behag hos fremmande nationer. Och aldenstund ändamålet
icke kan winnas, om et sådant sielfswåld eij hämmas, synes wara nödigt,
åt thenna frihet för swenskt siöfolck, till åt resa utrikes, må inskränckas
i så måtto, åt hwar och en af bemälte siöfolck, som på detta sätt will resa
från riket, må wara skyldig, till samma resa wisa giltiga skäl och ordsa¬
ker, hwilcka på handelscollegii i Stockholm samt magistraternes i öfrige
stapelstäderne bepröfwande måtte ankomma, och åt derest tillstånd till
en sådan resas anställande lemnas, wederbörande då må ställa för åter¬
komsten innom wiss utsatt tid, ort och ställe, wederhäftig borgen, samt
så framt den bortowarande icke innom samma tid sig inställer, dess löf¬
tesman ärlägga plikt af fyratio dahl:r silf:mt till siömansfonden, samt
then uteblifwande, i fall han utan laga skäl blifwer borta, ett år öfwer
then föresatte tiden komma åt anses som reglementet uti 3 artic. 4 § bi-
uder om dem som utomlands bortrymma, eller emot skeppares låf anta¬
ga tienst hos fremmande.
34 §
Om nederlagsfrihet på lin och hampa
Uppå den lin och hampa, som med swenske skepp kommer från the cro-
nan Rysland tillhörige orter wid Öster-siön, är wäl swenske undersåtare
förundt nederlagsfrihet på år och dag; men som thenne wahra, äfwen på
andre östersiöiske orter finnes åt tilgå, och det derjemte märckeligen
kunde lätta och uphielpa den swenska handlen och siöfarten på sidstbe-
mälte orter i anseende till nödige retourwaror samt beqwämlighet för
the mindre swenske fartygen, hwilcka gemenligen till den östersiöiske
seglation brukas, åt ärhålla last, förthenskull anhålles underdånigst, åt
nederlagsfriheten af år och dag hädanefter må lemnas på lin och hampa
ifrån alla östersiöiske orter utan åtskillnad, som uti swenske fartyg, samt
för swenske undersåtares räkning uti riket införas.
35 §
Om rudimateriers exportation emot Vs-dels procent
Den giorde författning åt emot Vs-dels procent recognition få låta in¬
komma rudimaterier och wissa waror, bidrager ganska mycket dertill, åt
uppå slike waror finnes tillräckelig tillgång, men som nog ofta händer, åt
handlande i förmodan åt finna afsättning innom riket, införskrifwa såda-
ne omförmälte waror till större myckenhet, än utgången sedermera ut-
wisar hafwa warit nödig, då de handlande således äro dermed förlägne,
Bilaga 1
317
och antingen på flera års tid, icke få försälja, hwad de af förmälte waror
låtit inkomma, eller ock med skada och förlust i anseende till inköpspri¬
sen, samt hafde omkostningar, blifwa ordsakade dem samma åt föryttra,
hwilka begge nog beswärande omständigheter, som de samma icke an¬
nat kunna, än afhålla de handlande ifrån sådane äfwentyrliga handels-
speculationer, så torde de ock i längden förordsaka, eij mindre för
allmänheten, än för dem i synnerhet, som slike rudimaterier och waror
betarfwa, den olägenhet, åt otillräckelig tillgång wid trängande och infal¬
lande tillfällen derå finnes. Fördenskull anhålles underdånigst, åt till
undwikande af förr omrörde äfwentyr och skada för de handlande, samt
på det införslen af förbemälte waror i möijeligaste måtto må befordras
och tillgången derå inom riket wara och blifwa så mycket säkrare, Kongl.
Maij:tt nådigast täcktes förklara, åt för alla sådane waror utan åtskilnad,
för hwilcka wid inkommandet Vfe-dels procent recognition betalas, ing¬
en tullafgift eller andra umgälder, utan allenast Vfe-dels procent recogni¬
tion må ärläggas, enär de handlande finna sig föranlåtne och nödsakade
samma waror, eller någon del deraf, åter utur riket åt låta exportera.
36 §
Om fiskehandlen i skärgården
Emedan det privilegierade fiskeriecompagniet, i stället för åt med egne
fartyg fiska såsom theras privilegier innehålla, igenom theras fullmäkti¬
ge och betiente låta upphandla eller emot warurbyten större delen af den
fisk som i skärgården af fiskarne fångas, och then samma till Stockholm
afföra, hwarigenom städernes och landets inwånare, som tillförene från
Götheborg, Uddevalla och Marstrand samt flere orter kunnat få thesse
nödige fiskwaror, eij allena till egen hushåld, utan riket thermed förse
både landsorterne och upstädeme, betagas alle wanlige tillfällen att kun¬
na bekomma fisken, hwarförutan bemälte compagnies fullmäcktige låta
fournera hela skärgården med allehanda waror af salt, spanmål, lin och
hampa samt allehanda andra köpmannawaror, städerne till största skada
och intrång; ty anhålles i underdånighet, åt alt sådant emot lag och för¬
ordningar samt all billighet stridande missbruk, måtte med tilbörlig alf-
warsamhet rättas och förekommas, på thett undersåtarne therigenom
icke längre må blifwa lidande, och åt fiskeriecompagniet således måtte
hållas innom then ordning, som för then samma utstakad är.
37 §
Om manufacturcontoirets förmånsrätt
Det torde wara wäl bekant, åt handlande äro benägne, wid omträngande
tillfällen bispringa fabriqueidkarne med förlag, men uti sådan wälme-
ning möter them et nog betydande hinder, nemligen då någon fabri-
318
Bilaga 1
queidkare, som tillika äger understöd af manufacturfonden, antingen å
betingad tid åt betala, wisar motwilja och tröghet, eller blifwer oförmö¬
gen, påstår riksens höglofliga ständers manufacturcontoir förmånsrät¬
ten, i anseende hwartill handlande eller borgerskapet gemenligen
förlora sin betalning, och så framt eij billig ändring och rättelse härutin¬
nan sker, torde finna åt olägenheten jemwäl för fabriquesidkarne blifwer
kändbar, då enhwar nödsakas söka undgå åt förtro fabriqueurerne
pennngar eller waror, besynnerligen som utom manufacturcontoiret
icke någon kundskap kan ärhållas hwilcken fabriqueur äger publique
försträkning. Om nu detta ansees såsom grundat hinder för borgerska¬
pet åt efter åstundan wisa sin goda böijelse till fabriquernes tienst, så giör
man sig det underdåniga hopp, åt then författning må skie, det manufac¬
turcontoiret icke må äga någon annan rätt, än allmänna lagen uti 17 cap.
16 § handelsbalcken utsätter, så wida thess fordran eij är genom inteck¬
ning bewarad.
38 §
Om nya accijsinrättningen
Kongl. Maijt:s nådigste förordning, angående accijsens upbärande. för
all i städerne ankommande spanmål, ligger borgerskapet så mycket
mera till last, som hwar ock en säljare genast får hwad han i tull utgifwit
tillbaka, finnandes städerne sig nu mera 3 a 4 resor högre beswärade än
när accijs och bakugnspenningar efter förra wanligheten utginge, och
ehuruwäl någon del wid större partiers försäljande återställes, så will
dock sådant litet förslå, emot then myckenhet som i städerna dels förtä¬
ras, dels och genom minuthandel afsättias måste, hwarwid accijsen aldrig
fås tillbaka, kan ock genom prisets uphöijande, så mycket mindre ärsät-
tias, som bemälte wara i öfrigit är underkastat minskning, så wäl genom
ohyra som medelst hoptorckning wid långsamt liggande; förthenskull
och som thenne nya inrättning hwarcken äger grund uti förra förord¬
ningar eller för1 wedertagit bruk, utan förorsakar twärt om en ganska
stor olikhet samtelige rikets undersåtare emellan, tryckande i synnerhet
städernes inwånare jemte the mindre förmögne af allmogen samt andre
nödlidande på thet swåraste, altså och wid så beskaffade omständigheter
anhålles i underdånighet, åt merbemälte spannmålsaccijs aldeles uphöra
och acciswärcket på thess gamla fot ställas måtte; förmodande städerne
åt förenämde endast på prof antagne ändring, them så mycket mindre till
ständigt bibehållande påtwingas lärer, som städernes handel dermed un-
dertryckes och landthandel dermed befordras emot flere Kongl. Maij:stts
Läs: förr.
Bilaga 1
319
utfärdade allernådigste resolutioner uppå städernes urgamla privilegier,
fri och rättigheter.
39 §
Om tillsyningsbetiente i Bärgslagen
Befinnes utaf bergsstädernes privilegier, åt theras rätta och egenteliga
närings grund består uti förlags- och annor handell, hwarföre ock Hans
Kongl. Maij:stt tid efter annan låtit utfärda åtskillige nådige förordning¬
ar emot then landthandel, som uti sochnarne, till städernes undergång
kunde öfwas, men som nu i flere år, det oaktad all möda och kostnad har
warit förgäfwes, en sådan städerne ruinerande landthandel åt afböja, i
synnerhet som det enligit kongl. förordningen af år 1742 warit bergsstä-
derne förbudit, hafwa sina betienter ständigt i bergslagerne, hwarige-
nom upsikten således blifwit städerne betagen, och landthandlare en
öppen wäg lämnat, åt wid sådane och andre tillfällen sin landthandel
drifwa, hwilcken warit så mycket förderfweligare, som then mästa delen
kunnat bestå af lurendrägeriewaror och tobbak hwilcket i synnerhet wid
gräntsesocknar af Norje kunnat införskaffas, och således till et mer än
ansenligit mindre pris, emot städerne försäljas, som wetat allmogen thes-
se landthandlare widmakthålla, och af them sig betiena; altså anhåller
städerne i Westmanland och Dahlarne i underdånighet, det Kongl.
Maijrtt som altid wist nådig nit och öm omsorg om städernes upkomst
och åtniutande af theras privilegier, täcktes tillåta them, såsom then
enda öfwerlefwa till theras uphielpande, åt uti them anslagne socknar,
hålla sine betienter och nödige waror uti Bergslagen, åt bewaka det
landthandlare eij måga uphandla och borttaga det som förlagsmannen
efter lag bör tillkomma.
40 §
Om markgångstaxor i bergsstäderne
Andrager bergsstäderne åt ehuru Hans Kongl. Maijtts förordnings 3 §,
om förlag wid bergs och brukshandtering af år 1748,1 stadgar och biuder,
det grunden till markgången i anseende till förläggarnes waror, bör tagas
af det pris, hwartill sådane waror wid utborgningstiden blifwit af nästa
köpstads borgare emot andra penningar försålde, jemte tillagd för lön
och tull emellan staden och nederlagsplatsen, hafwa dock wederbörande
bergmästare therwid widare arbitrerat och utsatt therå et så ganska ringa
pris, åt borgerskapet som gifwit sådane försträckte waror på förlag, an¬
senligen förlorat, emot thett the, therföre i staden kunnat för contante
Årstrycket 24 februari 1748: Kongl. May.ts nådiga förordning om förlag wid Bergs- och
Bruks-handtering.
320
Bilaga 1
penningar utsälja, anhållandes således bergsstäderne, det hädanefter
magistraterne, uti the bergslagerne närmat belägne kiöpstäder, må then-
ne markgångstaxa månatligen, efter giällande contant betalning upsät-
tia, och bergmästaren tillsända, utan åt then sednare må therutinnan
någon ändring giöra, hwilcket tyks wara äfwen så billigt, som åt berg¬
mästaren och sexmännen sätta markgång på jernet, och dessutan eij mer
än skäligt det hwarcken en bergsman eller eller någon annan, bör begära
ringare pris på försträkte waror, än the emot contant betalning utsäljas.
41 §
Om confiscationer af öfwersmide
Öfwer 4 § af Hans Kongl. Maij:ts nådigste förordning om öfwersmidets
hämmande af år 17471 hwarrest befalles, åt thet öfwersmidde järnet, bör
wara confiscation underkastat, eller then det tillwärcka låtit, böte järnets
wärde, anhåller bergsstäderne om aldra nådigst förklaring, om icke thes-
se böter wid öfwersmidets befinnande af bergsmanshammaren, kunde
igenom bergsbetieningen, af öfwersmidaren directe utsökas, och järnet,
utan åt blifwa confiscabelt, räknas på nästa års smide, enär thet först blif-
wer uptäkt och anhållit uti någon förläggares eller kiöpares händer, hälst
det synes nog hårt, åt then som järn på god tro inköpt och utan underrät¬
telse om öfwersmidet, skall mista järnet och sitt återsöka af bergsmän¬
nen, hos hwilcka, som oftast ingen återbetalning är åt tillgå, och det
förläggande borgerskapet, sedan det gådt igenom flera händer, således
utan brått gåmiste om sin egendomb, hwarigenom på slutet, häradsmän-
nerne i brist af et så äfwentyrligit förlag, måste lemna sine heman öde.
42 §
Om rättegången emot gäldbundne bergsmän
Förmodar bergsstäderne, redan nog wara å daga lagdt, then ansenliga
förlust af crediten, som sig till landets känbara skada timmat therige-
nom, åt then allmänna processen och förordningar kunna, i synnerhet
wid executionsmål, ledas af tröga skuldenärer till en obillig tids utdrägt
af betalningen för sine borgenärer. Och som bergsstäderne således med
så mycket större fog kunna till nådig ändring underställa, det förfarande
som härtill warit öfligit med the i gäld fördiupade bergsmän och theras
fasta egendomar, hwarom nu sidst Kongl. Maij:ts nådige förordning om
förlag wid bärgs och bruks handtering af år 1742 stadgar, åt enär en för¬
läggare befunnit, åt förlagtagaren är wårdslös, skall han wid bergstinget
sådant tillkännagifwa, då bärgstingsrätten kan först lämna honom 1 å 2
1 Årstrycket 10 september 1747: Kongl. Maj:ts nådiga förordning angånde Öfwersmidets häm
mande.
Bilaga 1
321
profår, hwilcka sedan the äro förflutne, förläggarne å nyo måste instäm¬
ma saken till bärgstingsrätten, och efter widare bewist wårdslöshet, kan
få bemälte förlagtagare therstädes thess besittningsrätt förlustig förkla¬
rad, hwarmed förläggaren tå, åter måste wända sig till högloflige kongl.
bergscollegium, och som oftast händer widare låta nöija sig, sedan saken
therstädes hela året legat oafgiord, åt förlagtagaren åter niuter 2:ne pro¬
får, då förläggaren sedan denna tiden är förbi gången, å nyo måste uti
högloflige kongl. collegio ansökning giöra, och efter sednare utdragen
tid, enteligen få egendomen, om then annars långt understiger giäldsum-
man, till auction, hwarwid åter, först laga tid förbehålles bergsmansstån-
det, och sedan efter så många omwägar får enteligen, till någon annan
kiöpman utom ståndet utbiudas. Härigenom är ju öfwertygeligit, åt then
som så olyckelig blifwer creditor hos någon bärgsman, han måste wara
ruinerad, ty sedan en sådan borgenär först nödgas å ganska lång tid liq¬
videra och söka sin fordran domfäst, samt åter upskatta bergsmannens
egendomb, och befunnit sig knapt äga tillgång för halfwa fordran, ja, ofta
näppeligen fierdedelen, nödgas han i 6, 7 å 8 år, se sig under mycken be¬
kostnad och ständig lagsökning eij kunna få till sin betalning anwända så
stor tillgång som finnes, utan se sin skuldenär flere år nu blifwa bibehål¬
len wid egendomen, då hwar ock en rätteligen kan sig föreställa, åt gäl-
denären eij annat giör, än förderfwar skog och egendomb, åt förläggaren
på slutet knapt får sin åtwungne kostnad, mindre fordran betalt. Men
sielf måste förläggaren, för samma penningar och waror undergå prompt
execution. Altså anhåller bergsstäderne i underdånighet, det kongl.
bergscollegium eij får lemna någre profår eller giöra något hinder för
borgenärerne, enär skulden öfwerstiger egendomens wärde, utan wid så
fatta omständigheter prompt förhielpa the fordrande till sin betalning,
samt åt bärgmästarena må utfärda befallning till egendomens upskatt-
ning och wärdering, så snart stämning utgifwes angående deposition.
43 §
Om bergsliqvidationsmäns arfwode
Om bergsliqvidationsmäns arfwode stadgar wäl 6 § uti 1748 års kongl.
förordning,1 om förlag wid bergs och bruks handtering, åt bärgmästare¬
na och bergstingsrätterne skola tillse åt liqvidationsmännen eij sättia för
högt arfwode på sine förrättningar, men som oftast händer, åt theräst
ingen utsat taxa finnes, både disputer och ofta allmogens och andras be¬
tryck och oskäliga utgift förefalla. Altså underställes underdånigst, om
icke bergsfogdarnes eller andre liquidatorers arfwode wid slike och exe-
cutionsmål, må förblifwa jemte bergsnämndemännens, wid thett samma,
Årstrycket 24 februari 1748: Kongl. Maj:ts nådige förordning om Förlag wid Bergs och Bruks¬
handtering.
322
Bilaga 1
som Kongl. Maijts nådigste förordning af den 23 Maii 17331 stadgar för
häradsfogden ock nämndemän, samt åt en wiss tid må blifwa determine¬
rad, innom hwilcken klander af bärgsmännen må giöras på liqvidationer-
ne, eller i annor händelse det utsatte förlagspriset stå fast.
44 §
Om lapparnes handel på Norige
Så länge borgerskapet i Wästerbåttniska städerne lemnades frihet, åt på
ombytesplatserne i Lappmarcken aflåta brenwin till sine handelslappar,
betogs bemälte lapar anledning att resa till Norje, och therstädes förse
sig med allehanda tärande och nötande waror, särdeles som lappallmo¬
gen, snart för alt thett af borgerskapet i början af ombytstiderne ärhållne
specie mynt, bestående mäst i riksdahlrar och caroliner, samt litet af sex-
öre s:mts stycken, tillhandlade sig hwad then samma hade ärforderligit,
men sedan borgerskapet, igenom kongl. brefwen af åren 1740 och 1741
blef förment, åt få upföra något bränwin, såsom hinderligit för prester-
skapet, åt på the tider kunna underwisa lapparne i theras christendoms-
kundskap, har det blifwit bewisligit, eij allenast åt under sådane
ombytestider, som allenast någre dagar och högst en wecka påstår, för
presterskapet hwarutinnan icke särdeles warit åt uträtta, emedan lap¬
parne tå skola begrafwa sine, i flere månader i fiellmarcken bisatte döde,
låta döpa sina barn, gifta sig, utföra sine twistemål emot hwarandra wid
the tå äfwen hållande häradsting, betal sina utskylder till cronan och pre¬
sterskapet och hafwa sitt ombyte i handell och wandell med borgerska¬
pet, samt till thett samma betala sin skuld, och således wäl nog med detta
alt på en så korter til äro sysslosatte, utan ock att lapparne icke felts
brenwijn, eftersom the med Ihet så medelst ärhålna speciemyntet och nu
i senare åren tillika med the finare skinwaror, öfwerrest till Norige, och
under thett the thärstädes tillhandlat sig thett å tehnna sidan förbudne
bränwinet, anwändt the öfrige penningar till andre warors inkiöp, hwar-
på tillika med bränwinet å then orten gifwes mycket lindrigt pris, som all¬
mänt ärt bekant. Hwarförutan och thenna tilfällighet förordsaket, åt
lapparne börja hålla sig till norska sidan och öfwergifwa sina hemwisten
å thenna. Och aldenstund thet således af lapparne utförde speciemyntet
skadar thet allmänna, men i synnerhet städerne så therutinnan, som ock
uti saknaden, af the waror lapparne utföra till Norge, samt afsättningen
på dett gods, bestående af silfwer, koppar, mässing, klädewallmar, hårtz,
tobak, salt och miöl, som borgerskapet till Lappmarken upföra, och
dräcktigare war för än lapparne kommo åt söka Norje, besynnerligen af
kläde och tobak; ty anhålles underdånigst, att borgerskapet i wästerbott-
Årstrycket 23 maj 1733: Kongl. Majas Förordning och Taxa, hwurefter alla Öfwer- och Undei
Katter samt Executorer hafwa sig uti underdånighet åt rätta.
Bilaga 1
323
niska städerne kunde lemnas frihet, åt åtminstone en dag, efter thet om¬
bytet eller marcknaden är förbi och aflyst, få sälja till lapparne
ärforderligit bränwin, hälst then tå mera är resefärdig ifrån ombytesor¬
ten, och therföre icke kan anses för hinder i presterskapets förberörde
upsåt, förr än lapparne äro betänkte på återfärden. Underkastandes bor-
gerskapet sig giärna den plikt, som blifwer åsatt, om thett thess förinnan
skulle något bränwin till lapparne aflåta.
45 §
Om andre tulls ärläggande i bergsstäderne
Aldenstund Kongl. Maijrstts nådiga resolution uppå städernes allmänna
beswär under then 3 Februarii 17481 och 41 § tydeligen förmår, åt så
framt bergsstäderne wilja ungå2 det giorde förslaget med spannemålens
och andra warors förwarande under publique lås och nyckel samt tu öre
kopparmynts recognitionsafgift på tunnan, hwilcka af bergsstäderne och
brukspatronernes factorer förskrifwas och emottagas ifrån Stockholm
samt på nederlag upläggas, åt sedan utan tullafgift gå fritt igenom
bergstullarne, förthenskull förklara bergsstäderne och brukspatroner¬
nes factorer sig härmedelst nögde åt ärlägga tu öre k:mts recognitionsaf¬
gift på tunnan för then spannemål och waror, som ifrån Stockholm till
bergsstäderne förskrifwas, emottagas och wärkeligen på nederlag blifwa
uplagde, och till bergslagerne fritt och utan någon widare tulls ärläggan¬
de wid bergstullarne får upsändas, utan afseende på längre eller kortare
nederlagstid, enär tull med första anländningsorten ifrån Stockholm en
gång är betalt, dock åt för thet som på nederlag icke uplägges, eij med
någon recognitionsafgift betungas må. Giörandes borgareståndet i un¬
derdånighet sig så mycket mer försäkrade, om Kongl. Maijt:s nådigste
bifall härutinnan, på föreskrefne sätt, som Kongl. Maij:tt uti högståbero-
pade resolution då bergsstäderne sig härom yttradt, detsamma i nåder
welat fastställa.
Men i den händelsen åt detta skullesynas giöra större kostnad på en ny
betiening, än afgiften torde bidraga, anhålles i underdånighet om dubbel
nederlagstid till 2 månader om winter och sommar och 4 månader om
höst och wåhr, emedan Stockholms handlande niuta i Westerås för sitt
marcknadsgods nederlag på mycket längre tid.
46 §
Att tull för sill må betalas efter wanligheten och eij efter wärde
1 Årstrycket 3 februari 1748: Kongl. Maj:ts nådige Resolution och Förklaring uppå the All-
männne Beswär som Städerne uti Swerige och Finland igenom theras Fullmäktige hafwa wid
thenna Riksdagen i underdånighet andragit.
2 Läs: undgå.
324
Bilaga 1
Igenom skrifwelse den 22 Junii 1747 hafwa Kongl. Maj:ts och riksens
cammar och commercecollegier befalt, att all sill som icke är nämbd i
tulltaxan, skulle efter wärdet aftullas, hwarigenom skedt, åt tullbeti-
eningen upburit för glascon, strahl och skånsk sill efter wärde, men som
kongl. resolutionen af d. 1 Octob. 1685 och kongl. cammarcollegii reso¬
lution d. 22 Janu.1702 uttryckeligen förmå, åt lika tull skall betalas för
skånsk sill, som för flamsk, hwarföre ock en tunna strahlsill i proportion
derefter betalt, fördenskull och emedan ingen bör af egen myndighet
hafwa så tydelig lag, och det äfwen är obilligt, åt uträkna tullen efter det
wärde wahran får, då hon går genom flere händer, af försslar, frackter,
tull och handelsavance, ty anhålles åt denna pålaga, hwartill hwarcken är
Kongl. Maij:ts befallning eller riksens högloflige ständers bewillning, må
uphöra, och wederbörande som dertill styrkt, så laga åt hwad som emot
kongl. resolutionen är tagit, må återställas, och hädanefter tullen enligit
förre wanligheten betalas.
47 §
Om accijsen för städernes utsäde
Som uti acciissförordningen icke är i akt tagit, åt den spanmål, hwarmed
städernes åkrar besås, redan ärlagdt accis, ty lärer Kongl. Maij:tt i nåder
pröfwa billigt, åt accisen bör restitueras, för så mycket som årligen blif-
wer utsått, emedan städerne eij mera än som andre böra betungas med
dubbel accisafgift uti en och samma hand.
48 §
Om intrång wid marcknader
Uti marcknaderne befinnes åt af borgerskapet, åtskillige nyttja den han¬
del, som de i hemorten eij äga rätt eller låf till, och åt wissa personer som
utan tillstånd företagit sig giöra lack och annat, besöka marknaderne
dermed, handlande borgerskapet till intrång, förthenskull anhålles i un¬
derdånighet, att alla de som resa på marcknaderne att giöra försälgning,
måge påläggas att wara försedde med behörige bewis, på hwad sätt de
blifwit eller äro berättigade till borgerlig näring och marcknadernes nyt¬
tjande.
49 §
Om skepsclarerare
Den år 1748 under den 11 Martii utkomne skepsclarerareordningen,1 be¬
finner sig icke uti alla delar lämpelig till alla städerne uti riket såsom then
eljest för Stockholm är ansedd tiänlig, och som förthenskull för öfrige
Årstrycket 11 mars 1748: Kongl. Maj. ts nådiga förordning för Skeppsclarerare.
Bilaga 1
325
städernes rederier, handlande och siöfarande i synnerhet är nödwändigt,
åt för betieningen af skepsclarerare hwaräst the finnas nödige och anta¬
gas, the sielfwe i hwar ock en stad måge äga rätt och frihet, att med
skepsclarerarne öfwerenskomma om thett arfwode, som för en slik betj¬
ening them kan tilläggas, samt åt rederierne och handlande, som dessu¬
tan äro nog beswärade, ingalunda må förwägras åt sielfwe för sig och
swenska skepp clarera, när så åstundas och skepsclarerarnes tienst eij
behöfwes. Så anhålla öfrige städerne utom Stockholm, åt en sådan frihet
them skäligen måtte tillägnas, hälst thetta ährende rederierne och hand¬
lande endast rörer och thenne underdånige ansökning eljest med billig¬
heten instämmer.
50 §
Om lotspenningarne och inrätningen
Likmätigt kongl. brefwet d. 18 Junii 1740 och kongl. förordningen om
lotswärcket, är wäl den bewiljade förhögningen af lotspenningarne wor-
den anslagen till kongl. ammiralitetsinqvarteringscassan, men emedan
lotsinrättningen och betiäningen finnes uti slätt bistånd, samt oumgäng-
eligen till siöfartens befordran och behörige säkerhet, behöfwer god för¬
rättning och förökning, och att de som derwid antagas och tiäna, måtte
wara därtill nog tilförlåteligen förfarne och skickelige, för den wickt och
angelägenhet skull som denna betjening widhänger, i anseende hwar-
uppå inrättningen och tilökningen ankannerligen är skedd och antagen,
ty är borgareståndets underdånigste ansökning, åt rätta ändamålet här¬
utinnan på det alldranogaste måtte ofördröijeligen i akt tagas, så att lots¬
inrättningen i alle orter wäl föreses med tillräckelig och nog säker
betjening för handlen och siöfarten, och åt förhögningen af lotspennin-
gåren, till slik betienings föfkning, belöning och upmuntran såsom rätta
ändamålet, måtte användas, om then widare skall äga bestånd.
51 §
Om afgiften för bref som utrikes föres
Sedan Kongl. Maij:tt genom nådig resolution d. 15 Maii innewarande år
förklarat, åt eij något jus detractus i Engeland fordras af swenske under-
såtares stärbhus, då arfingarne äro swenske och förthenskull i nåder
tilllåtit engelske undersåtare, åt från Swerige utan afgift efter lagen och
städernes privilegier, afföra thett arf som them här tillfallit, har borgare¬
ståndet icke kunnat undgå, åt till bibehållande af städernes rätt i anseen¬
de till lagen och deras privilegier, theröfwer anföra underdånige beswär.
Och som engelska lagen och parlamentsacterne nogsamt wisa, åt en
fremmande i Engeland adrig kan få äga någon fastighet, så framt han
icke med dryg kostnad söker och ärhåller naturalization, då dess arf-
326
Bilaga 1
wingar ändock intet få tillträde och besättia samma fastighet med min¬
dre the äfwen wara naturaliserade, jembwäl åt fremmande hwad lösören
angår icke annorledes än genom förwandling uti engelska handelswaror,
emot högre afgift på tullen än inhämska, them får utföra, thermot Swe-
riges lag hwarcken betager utrikes arfwingar, ifrån the orter hwaräst
swänska män arf niuta, åt här ärfwa enär the sig anmäla innom then i la¬
gen föreskrefne tiden, eller åt utföra samma arf emot 3:diepenningar, så¬
som handelsordinatien 1617, 19 § förmår. Så emedan emellan bägge
riken icke lärer finnas wara slutet, åt någonthera höge delars undersåta¬
re böra wara för the inom hwarthera rikets lagar stadgade afgifter frie,
såsom elljest emällan Swerige och Hannover är belefwat. Ty anhåller
borgareståndet, i underdånighet, åt i förmågo af kongl. försäkringen
samt regeringsformens1 51 § och jemlikt hwarje stads enskylte privile¬
gier, kraftigast warder bibehåldne åtnjutande af afgiften för det arf som
går från städerne till sådane utrikes orter, med hwilkas öfwerhet eij an¬
norlunda öfwerenskommit och slutet är.
52 §
Om boskapspenningar
Sedan hos kongl. cammarrevisionen år 1732 för wissa orter kommit un¬
der anmärkning om boskapspenningarne, åt the icke blifwit cronan be¬
räknade, och därifrån år 1741 underdånig föreställning inkommit, det
sådane boskapspenningar, hwaraf cronan till samma tid skall hafwa wa-
rit i mistning, ifrån år 1738 då de påtalte blifwit, måtte utbetalas, har
Kongl. Maij:tt i nådigt swar d. 17 Nov. 1742 till kongl. cammarrevisionen,
hwilcket dock eij förrän i October månad nästledne år skall wara com-
municerat, faststält thenna underställning i förmågo hwaraf wisse städer,
som i anledning af privilegier innehaft afgiften, then ock altid till lönings-
staten warit anslagen, blefwit betagne åtniutandet af en sådan förmån
och rättighet. Men som slike boskapspenningar, efter privilegierne, un¬
der framfarne glorwyrdigste konungars regementstid, kommit städerne
till godo, såsom cronans räkenskaper skola utwisa, thet ock intet tillfälle
warit åt blifwa hörd, då underställningen skedde, så anhåller samma stä¬
der underdånigt, åt hädanefter såsom tilförne allernådigst warda bibe¬
håldne wid åtniutandet af thenne omförmälte rättighet.
53 §
Om uphandlingsauctioner och förbud
Huru uphandlingar af allehanda förnödenheter för cronans behof, böra
wärckställas, och jemwäl hwad som jemwäl hwad som bör tagas i akt,
Årstrycket 2 maj 1720: Kongl. Maj.ts och Riksens Ständers fastställe Regeringsform.
Bilaga 1
327
innan något förbud utfärdas på warors afförande från en till annan ort
innom riket, thett utwise Kongl. Maij:sts nådige resolutioner på städer-
nes underdånige allmänne beswär 17231 § 36, 17392 § 2 och 17483 § 3.
Icke desto mindre är befunnit, att alt hwad således stadgat och befalt
blifwit i högsta måtton är utur akt låtit och å sidos satt, emedan uphand-
lingar skedt efter gådtfinnande, utan åt dett föreskrefne sättet är fölgdt
ehuru omständigheterne nu mera fast annorlunda och till cronans större
säkerhet och nyutta, ei så kunnat föranlåta, och hwad förbuden angår
wisse orters befälhafware, utan någon förspord misswäxt, mindre åt we-
derbörande förut hörde blifwit, förbudit städernes borgerskap åt afföra
then spannemålen och de victualier, som the af landets inwånare sig till¬
löst, hwilke förbud så mycket mera skadat städerne, som the eij skedt
förän borgerskapet warit i begrep med afförslen, och icke blifwit åter up-
häfne innan långt in på sommaren eller att borgerskapet måste begifwa
sig till thett pris, som slike swåre hinder föranlåta. Och aldenstund stä¬
dernes borgerskap genom sådant förfarande blifwa aldeles utur stånd
satte, åt förse sig med förråd af hwad som ärfordras kan, samt eljest alt
för swårligen skadas i sin näring och wälfärd; förthenskull i anseende
thertill att cronan jembwäl genom ordentelige uphandlingsauctioner till
kongl. ammiralitetets, fästningars och flere publique wärcks behof hä¬
danefter såsom genom högstbemälte kongl. resolutioner är förordnadt,
kan hafwa större säkerhet och förmån, emedan minste priset therigenom
ofelbarligen winnes, och åt merbemälte förbud icke annorlunda än olag¬
ligen och högst skadeligen kunna anses, anhålles i underdånighet, dett
alle wederbörande alfwarsamt och strängeligen måge antydas, åt till alla
delar fullkomligen efterlefwa alle högståberopade kongl. resolutioner,
wid answar tillgiörande.
54 §
Om legohjon
Då nu mera så wida kommit, att uppenbarligen öfwas altför stor olydnad
och sielfswåld emot lagen och kongl. förordningarne, af tjenstehjon och
gement folck, som utom besynnerlig alfwarsamhet eij står att rätta, efter¬
som allmänt är bekant eij allenast huru lättingar och lösdrifware, dels
under tiggeri och kringstrykande, och dels under förswar af reserv och
wargärningskarlar samt hwarjehanda flere titlar, jemwäl och såsom in-
1 Årstrycket 16 oktober 1723: Kongl. May.ls nådige Resolution och Förklaring Öfwer de wid
denne genom Guds nåde nu wäl öfwerståndne Riksdag utaf samtelige Städerne genom deras
Fullmäcktige underdånigst insinuerade Beswärs-Puncter.
2 Årstrycket 12 april 1739: Kongl. Maj.ts nådige Resolution och Förklaring uppå the Allmänne
Beswär som Städerne uti Swerige och Finland, igenom theras Fullmächtige, hafwa wid thenna
Riks Dagen i underdånighet andragit.
3 Årstrycket 3 februari 1748: Kongl. Maj.ts nådige Resolution och Förklaring uppå the Allmän¬
ne Beswär som Städerne uti Swerige och Finland igenom theras Fullmäktige hafwa wid thenna
Riksdagen i underdånighet andragit.
328
Bilaga 1
hyseshjon, söka undangå årstienst, utan ock huru legohjon på alle orter
tillfoga landets inwånare mycken olägenhet, både med otidigt städslan-
de på flere ställen, såsom ock med städselpenningars och löns stegring
och flere olagligheter, så hemställer borgareståndet underdånigst till nå¬
digt bepröfwande, hwad utwägar wid sådant förewettande kunna nödige
wara,att wid handen taga till att förekomma dylikt högstskadeligit
sielfswåld. Men i öfrigit medan tillika såwäl den under sidste riksdag
tienstehjon, som begifwa sig från landet in uti städerne, till laga tienst,
ålagde dryga afgiften, såsom ock den efter riksdagen påbudne lazarett-
afgiften, medförer mycken olägenhet både för tienstefolcket och hushål¬
laren, ei till förtigande hwad skada både handell och siöfart samt
fiskerierne och jemwäl enrolleringen thermedelst händer, såsom ock att
tienstefolcket icke sällan åter begifwa sig på landet, samt att ock lands¬
bygden med tienstehjon från städerne blir försedd, och tillika att desse
dryge afgifter äfwen föranlåta tienstefolcket till ostadighet och stegring
af städsel och lön med flere äfwentyrlige påfölgder.
Som thesse i alle forne tider aldeles owanlige pålagor föranlåta, anhål¬
ler borgareståndet underdånigst, thett måtte åfwannämbde afgifter alde¬
les afskafas.
55 §
Om skogsbristen i Skåne och flere skogslöse orter
Den stora dyrhet på wed och trämaterialier som uti Skåne samt flere
skogslöse orter år från år kännes, upenbarar tillika större brist på till¬
gång af samma waror, och hotar icke allenast städerne utan jemwäl slätt¬
bygden med en ännu odrägeligare saknad i framtiden till obotelig skada
och undergång, i anseende hwartill städerne därstädes underdånigst an¬
hålla, åt tidigae och eftertryckelige hjelpemedel samt deras handhafwan-
de och wärckställighet uti denna högst angelägna och landets conserva-
tion rörande sak, må utsedde warda. Det är wäl bekant, åt många hälso¬
samma förordningnar tid efter annan utkomne, påsyftar denna för ögo¬
nen sig wisande olyckans förekommande, och om wärckställigheter
swarat emot stadgarne, hade aldrig någon saknad på fruktbärande sko¬
gar eller brist på wed kunnat befaras, så wida dubbel ärsättning igenom
återplanteringar och wård, emot utskrifnignars åtnjutande, befalles och
påbiudes; men som den bråtslige eij känner lagens kraft då han icke sökt
warder, så förmår eij eller domaren giöra sitt ämbete då lagsökning felar.
Ibland de botemedel som tros kunna frälsa städer och landsbygden
samt åter uphielpa en nog förfallen skogshushåldning, föreslås i under¬
dånighet, att ansenligen skulle bidraga om wederbörande wid hårdt
answar blifwa tillhåldne, så wäl på allmänningar, som en hwars stads,
byes-gårds eller hemmans enskylte ägor, hwarest tilförande skog warit
Bilaga 1
329
och följakteligen tienlig marek finnes, med flit genom wård och stängseli
idka och drifwa skogswäxten, samt under strängare tillsyn än hittils
skedt, efterlefwa förordningarne om stengärdens läggande kring åkrar,
ängar och hagar samt dikens och jordwallars upkastande hwarest ingen
sten finnas, på det den thär så kallade fårskogen, bestående af ahl, biör-
ck, asp, ask, alm och pil med mera, som i Skåne ganska gärna och på Bäs¬
ta ställena frodigt wäxa will, eij må i späda wäxten årligen afhuggas och
till giärdesgårdars täppande, som beklageligen nu skier anwändas, oan-
sed sådan skog till gärdesgårdar alldeles odugelig befinnes, hälst ingen
neka kan, åt den på ett eller högst tu år aldeles i giärdesgårdarne förrut-
nar, giör dylika täppen osäker, exponerar åkrar och ängar för ohägn och
tillskyndar åkermannen otrolig onödig möda årligen genom en mycken¬
het dagswäreken, tidspillan och wagnredskaps nötande, hwaremot sten-
gårdar för alla tider hafwa bestånd, och jordwallar, utan skogens förderf
och landets olycka, kunna hjelpas och underhållas. Den som känner lan¬
det, lärer säkert kunna intyga, åt till gärdesgårdar täppen anwändes årli¬
gen öfwer en million lass af skog, så wäl hela ekar och böker i
gärdesgårdsstoden är otilfinnandes, samt att städers och hela slättbyg¬
dens wedbrand af et sådant qwantum rikeligen och emot drägelig betal¬
ning kunde fourneras, och nu dryg del för efterkommanderne besparas,
om allenast sten och jord årligen brukades till hägnaden, och den för-
summelige lagsöktes och pliktfältes. I samma afseende hemställes i un¬
derdånighet, om icke alle wärek, såsom tegel och kalkbruk, samt
saltpettersiuderier med flere, i Skåne så wida de widare skole få äga be¬
stånd, oemotsäijeligen måtte förbiudas, åt wärckställa sine tillwärkning-
ar af torf eller stenkåhl, men ingalunda thertill nyttia then angelägna
skogen.
56 § Om strömmingsfiske
Beswära sig wästernorrländske städerne theröfwer, att icke allenast
then, wid siökanten boende allmogen, utan ock en stor del theraf,
hwillcka bo flere mihl upp i landet, och hwars ägor sig eij sträcka till hafs-
stranden, till jordebrukets största skada, idka et ouphörligit strömmings¬
fiske; tagandes sig förr åt med then till stor ymnoghet fådde och saltade
strömmingen icke allenast fara omkring landt hela hösten och winteren
och then samma försälja, utan ock åt thermed besöka the städerne för-
unte bytes och marcknadsplatserne, dit the sig förr än andrea skynda,
hwartill kommer åt thessas tilwärckning hwarcken är underkastad pack¬
ning eller annan tillsyn, hwarigenom ändamålet af Kongl. Maij:sts nådig-
ste förordningar, angående fiskeriwarors rätta skiötsell, eij winnas kan;
förthenskull och som thetta til thett fiskande borgerskapets märkeliga
och otroliga förfördelande skier, är städernes underdåniga ansökning åt
330
Bilaga 1
l:mo inge andre af allmogen måga få idka strömmingsfisket, än the
hwars ägor sträcka sig till hafsiökanterne och äro therföre skattlagde,
och således efter lag till thetta fiskes idkande berättigade och 2:do att
thesse må blifwa förbiudne med strömmingen fara omkring landet samt
bytes och marknadsplatsarne1 thermed besöka och i thett stället wara
skyldige åt i närmaste kiöpstad thenna wara afsättia; seendes städernes
fiskande borgerskap sig eljest eij kunna undwika en them samteligen fö¬
restående ofelbar undergång i fall tenna2 tryckande swårighet ej undan-
rögd warder.
57 §
Twistigheter om städernes jord
Kongl. May:stt har igenom nådigt bref d. 27 April 1750 i nåder förklarat,
att hwad uti landshöfdingeinstructionen samt kongl. brefwet d. 25 Sep¬
tember 1745 infördt är, thett landshöfdingen och magistraten böra ändra
och rätta oordningar, angående stadsjord, bör på thett sättet förstås och
theruti så förhållas, att i fall landshöfdingen är i staden, bör han med ma¬
gistraten på rådstufwun derom undersöka, samt tå inhämpta all nödig
underrättelse, jemte magistratens påminnelser, hwarefter han äger, att
låta utfärda behörigt utslag therom, men är han icke i staden närwaran-
de, tå bör han likmätigt resolutionen för städerne 1723,3 25 §, inhämta
magistratens skrifteliga mening och underrättelse, samt sedan sitt utslag
theruti gifwa, theröfwer then som missnögd är får hos Kongl. May:stt sig
beswära. Nu ehuruwäl detta högstbemälte kongl. bref, icke ännu är till
wederbörlig efterrättelse behörigen kundgiordt, icke destomindre och
emedan theraf synes följa, och skäligen kan befaras ganska mycken ore¬
da, osäkerhet och widlöftighet för städerne, jemwäl härigenom eij allena
åtskillige kongl. resolutioner och förordningar, utan ock allmänna lagen,
wärckeligen ändras uti ett wiktigt och granlaga mål angående domsrät-
tigheten, emot hwad 1 cap. 2 § utsökningsbalcken och 10 cap. 19 § rätte-
gångsbalcken samt landshöfdinge-instructionen 1734 § 5 stadgar; utwis-
ande förbemälte lagens rum uti rättegångsbalcken, att twister om städers
jord och marek, inbyggare emellan, icke rätteligen kan eller bör endast
ansees såsom politie och oeconomie mål, dessutan så wäl i förmågo af
kongl. stadgan år 1619 om städernes administration, som städernes pri¬
vilegier, magistraten owedersägeligen äger bestyra om justitien, all god
ordning och politie uti städerne, hwarwid konungens befallningshafwan-
de, om han är närwarande, äger emellan paria vota decidera, men i dess
1 Läs: marknadsplatserne.
2 Läs: thenna.
3 Årstrycket 16 oktober 1723: Kongl. Maj:ts nådige Resolution och Förklaring Öfwer de wid
denne genom Guds nåcie nu wäl öfwerständne Riksdag utaf samtelige Städerne genom deras
Fullmäcktige underdånigst insinuerade Beswärs-Puncter.
Bilaga 1
331
frånwaro, att magistraten likwäl afgör slike mål, emedan på ingen wid-
sträcktare grund landshöfdingeinstructionen kan anses, såsom äfwen af
anmärkningarne wid 2 cap. rådst.bl. stadslagen kan ses, samt åt landshöf-
dingen, om han uti någon stad will sittia med i någon dom å rådstufwu,
så bör han först aflägga dommareeden med mera. Förthenskull samt äf¬
wen i anseende thertill, att ståndet eij haft nådigt tillfälle åt förut warda
hördt i detta ährende, anhålels nu i underdånighet det måtte hädanefter
såsom härtills, alle twistigheter städerens inwånare emellan om jord och
marek, som städerne äga, af stadsrätt dömmas efter allmänna lagens ty-
deliga innehåld, samt altså, hwad theeremot stridande wara kan, nådigts
ändras, som emot magistraternes resolutioner uti städernes politie och
oeconomie mål wilja anföra beswär uti Kongl. May:stts och riksens col-
legier, måtte hafwa sig till rättelse Kongl. May:stts nådigste resolution
öfwer städernes beswär 17391, 42 §.
58 §
Om tabellarbetet
Aldenstund så wäl i anseende till tiden och öfwerflödige andre wiktige
ämbets och domförrättningar, som flere omständigheter, jemwäl åt all
behörig kundskap som ärfordras, säkrare och beqwämligare kan ärhål-
las af kyrkiosocknarne, som skola innehålla en hwars ålder och födelse
samt af kyrekioherdarne, hwileka om församlingarnes yngre och äldre
lemmar hafwa tillfälle åt äga nogaste kundskapen, theremot sällan wid
domstolarne therom kan hafwas annan kundskap än utaf mantalsläng-
derne, hwileka dock intet innehålla fler än them som äro till skattskrif-
ningen skyldige och antecknade, det lärer nådigst pröfwas, att magistrat-
erne i städerne altså icke kunna, såsom anbefalt är, förrätta det arbete,
som till tabellwärcket ärfordras, ty begäres i underdånighet, åt magistra-
terne, i anseende till slike omständigheter, för sådant arbete förthenskull
nådigtst måge warda förskonte.
59 §
Om försträkningar till en dehl cronoallmoge uti Öster- och Wästerbotn
Under framflutne swåra krig- och misswäxtåren, skola en del städers
borgerskap, uti Öster och Wästerbottniske orterne, hafwa understödt åt-
skillige af allmogen där i orten med nog ansenlige försträckningar till
theras nödiga behof särdeles med soldatelega, och theras crono utlagers
betalning. Men som borgerskapet esomoftast, för sådan sin benägenhet,
finna sig lidande, emedan riket sällan skall hända, att hos en sådan cro-
Årstrycket 12 april 1739: Kongl. Maj.ts nådige Resolution och Förordning uppå the Allmänne
Beswär som Städerne uti Swerige och Finlande, igenom theras Fullmächtige, hafwa wid thenna
Riks-Dagen i Underdånighet andragit.
332
Bilaga 1
noåbo i förordningen tillgång till betalning finnes, och att han för ringa
wedergällning sitt åboende cronohemman till någon annan afstår; så på
dett en beträngd allmoge hädanefter, i anseende härtill, desto snarare
må kunna anbetros nödig försträckning wid åkommande tillfällen, och
dess borgenär derföre någorlunda må kunna wara försäkrad, åtminstone
så långt gäldenärens egendom och besittningsrätten sig sträcker, anhålla
thesse städer i underdånighet, att then som äger fordran för för för¬
sträckning hos bemälte allmoge, derföre må i brist af betalning, efter
wärde som kan åsämjas eller såsom någon annan skäligen biuder, samt
emot borgen och att wara cronan answarig för hwad åboen för sådant
hemmans häfd kan wara skyldig, wara närmast berättigat till besittnings¬
rätten af hemmanet, eller tillåtas thett inbörda, när åboen thett sielf eij
kan få behålla, åt således i möijeligaste måtton warda förnögd och ska¬
deslös.
60 §
Om accijs af fisken som fångas och i städerne införes
Till underdånigst följe af Kongl. Maij:stts nådige resolution uppå städer-
nes allmänna beswär d. 3 Februarii 1748,1 § 40, är wäl all cabliau, långor,
torsk, makrill och sill, som af städernes eller landets fiskeriidkare fångas,
och till städerne färsk eller insaltad föres, jämwäl och then sill, som sär¬
deles i Blekingen med the så kallade wrakbåtar, eller ekor fångas, ifrån
tullafgiften befrias, utan afseende hwarest samma fisk och sill må wara
fångad. I lika måtto är all strömming ehwarest then fångas, frij för en
fierdedel af tullafgiften. men som accijs och lilla tullcammaren i någre
orter, icke desto mindre, för sådan slags fisk, fordra afgift under namn af
accijs, ändock högsåberopade kongl. resolutionen synes tydeligen med-
gifwa, att accijsfriheten, så myckt mera tillika bör lemnas, som i nåder ut-
låfwas att Kongl. Maij:stt will låta tillse det wederbörande måge kunna
undfå något praemium för wisse fiskesorter, thett ock intet giör någon
upmuntran för fiskerierne, att tullcamraren2 påstå och upbära någon ac-
cijsafgift; så underställes och anhålles i underdånighet, dett desse fiske-
waror uti alle orter, så wäl för accijsen som tullen må warda befriade.
61 §
Om siötullspass wisse orter innom riket
1 Årstrycket 3 februari 1748: Kongl.Maj:ts nådige Resolution och Förklaring uppå the Allmän-
ne Beswär som Städerne uti Swerige och Finland, igenom theras Fullmäktige hafwa wid thenna
Riksdagen i underdånighet andragit.
2 Läs: tullcammaren.
Bilaga 1
333
Kongl. seglationsordningen af den 22 Julii 17241 och dess 13 §, befriar
det gods, som föres ifrån Swerige och stapelstäderne uti Finland till Skå¬
ne, Bleking, Halland, Bohuuslähn och Gothland till Swerige eller från
Skåne, Bleking, Halland, Bohuuslähn och Gothland till Swerige eller
Finland, för stora siötullen, men pålägger deremot, att alt sådant afsändt
gods bör wara med stora siötullscamrarens2 jemte landttullcamrarens3
pass försedd, förmodeligen till mera säkerhet, emedan sådane fartyg
passera stundom utrikes stränder. Dock som ägarene af sådant gods,
icke allenast äro pålagde, att innan inlastning häraf sker, meddela we-
derbörande tullbetienter en riktig inlaga på alt dett, som skall inlastas,
utan ock för sådant gods ställa fullkomlig borgen, att dett eij till annan
än den destinerade orten skall afföras. Alt derföre will synas, åt det på-
budne siötullarepass icke kan tilskynda mera säkerhet och förmån, utan
twertom kostnad och uppehåld hos afsändarne, som äro förbundne dem
åt betala.
Borgareståndet anhåller fördenskull underdånigst åt äfwen högståbe-
ropade 13 § uti denna omständighet må få blifwa ändrad, samt desse or¬
ters borgare få niuta befrielse från siötullscammarepass tagande och
bewis, lika som de öfrige rikets inwånare, då de eij afsända sådane waror
som 1748 års nådige resolution på borgareståndets underdånige beswär
44 §:s andra moment innehåller.
62 §
Om landtköp och intrång i handel och handtwärk med mera
Genom utdrag af protocollet d. 5 Octobris sidstledne har borgareståndet
hos öfrige respective stånden anmält till benägit bifall, åt nu deputation
måtte sättas, till författning af en wederbörlig förordning om landsköp
med mera, men i fall ändamålet thermed för thenna gången emot förmo¬
dan eij skulle winnas, förbehåller sig ståndet särskilt åt andraga städer-
nes nu anmälte beswär therutinnan, samt hwad intrång städerne
wederfaras uti handel, handtwärck, seglation med mera, till nådig rättel¬
se och ändring. Dessutan förbehålles åt efter inhämptad underrättelse få
inkomma med påminnelser öfwer expeditionen af 61 § borgareståndets
allmänna beswär sidsta riksdag, så wida det befinnes åt expeditionen eij
är swarande emot respective ståndens utlåtelser. Och sluteligen anhålles
nu såsom tillförene om nådig och alfwarlig befallning till obråtsligit
handhafwande af alle städernes enskylte och allmänna privilegier och
kongl. resolutioner.
1 Årstrycket 28 juli 1724: Kongl. Maj.ts nådige Förordning, hwarefter Kiöpmän och Skeppare,
som på Swerige och Finland handla och fahra, sig uti in- och utseglandet rätta skola.
2 Läs: siötullscammarens.
3 Läs: landttullcammarens.
334
Bilaga 1
63 §
Om visitationer efter rymmningar
En del commendanter och chefer hafwer tagit sig den wahnan, att så snart
någon arrestant eller annan rymbdt från wackten, låta dels med, dels ut¬
an, att sådant hos magistraten anmäla, och handräkning begära, anställa
visitation i städerne hos borgerskapet och inwånarne, till en sådan rym¬
mares ärtappande, och med sådan visitation skall sine ställen hafwa gådt
så wida, att så wäl bodar och camrar, som skåp och lådor blifwit öppnade
och genomsedde, och dett nattetider. Den olägenhet som häraf följer, är
altför swår och besynnerlig, och som slike visitationer äro olaglige samt
högst förgripelige, länande hwar ock en trogen undersåtare till äfwentyr
och osäkerhet, så anhålles i underdånighet, thett måtte sådant sielfswåld
och oskick strängeligen och wid hårdt answar förbiudas.
64 §
Om kruthandlen i städerne
Kruthandelen i riket, som i anledning af kongl. förordningen d. 3 Julii
17341 äfwen kan anses blandt borgerlige näringar, har Kongl. Maij:stts
och riksens höglofliga krigscollegium uti åtskillige orter updragit en och
annan, som eij äga någon handelsrättighet. Fördenskull anhålles i under¬
dånighet, att hädanefter krutförsälgningen icke måtte lembnas till någon
annan uti städerne, än then, som wid magistraternes intygande wisar sig
thertill wara utsedd och berättigadt.
65 §
Om fatalier i städernes enskylte politie och oeconomiemål
Såsom Kongl. Maij:stt d. 12 April 1739 utfärdade nådige resolution på
städernes allmänna beswär2 § 42 förordnar wiss tid till missnöijes förkla¬
rande och beswärs ingifwande emot magistraternes resolutioner uti så-
dane städernes politie och oeconomie mål, hwilka likmätigt förordning-
arne kunna i någor måtto höra under kongl. collegiernes öfwerinseende
och bepröfwande, men icke tillika utsätter huru och innom hwad tid änd¬
ring må sökas uti magistraternes utslag i de mål som angå städernes an-
skylte oeconomie och hushåldning samt en god politie, och hwaruti
enlig.it 1723 års kongl. resolution på städernes beswär § 25,3 konfl. colle-
1 Läs 1730. Årstrycket 3 juli 1730: Kongl. Maj:ts Förordning angående Kruthandeln uti Städer¬
ne.
2 Årstrycket 12 april 1739: Kongl. Maj.ts nådige Resolution och Förklaring uppå the Allmenne
Beswär som Städerne uti Swerige och Finland genom theras Fullrnächtige hafwa wid thenna
Riksdagen i underdånighet andragit.
3 Årstrycket 16 oktober 1723: Kongl. Maj.ts nådige Resolution och Förklaring Öfwer de wid
denne genom Guds nåde nu wäl öfwerståndne Riksdag utaf samtelige Städerne genom deras
Fullmäcktige underdånigst insinuerade Beswärs-Puncter.
Bilaga 1
335
gierne sig eij få blanda, utan de wid ändrings sökande, komma Kongl.
Maijrstts egit höga och nådigste bepröfwande och gådtfinnande i under¬
dånighet att hemställas, altså och på dett magistraternes utslag äfwenle-
des måge i så beskafade ärender innom någon wiss tid winna laga
bestånd, hemställes i underdånighet om icke den som ärnar söka ändring
i slike ärender, bör derom gifwa magistraterne tillkänna innom den uti
30 cap. 1 § rättegångsbalcken utsatte tid, samt beswären i underdånighet
inlägga på then tid som i åfwan bemälte cap. 9 §, för wäxell och siörätts-
saker, stadgat finnes, dock att uti de med slike beswär utfärdade commu-
nicationsresolutioner, eij någon inhibitoriales måtte införas, med mindre
målet är af sådan beskaffenhet, att beswäret wordo onyttigt om öfwer-
klagade utslaget
66 §
Om manufacturisters och fabriquerers burskap
Kongl. Maij:stts utfärdade hallordning af d. 21 Maii 17391 uti 5 artic. 4, 5
och 6 §§ stadgar att alla sådane slags fabriqueurer och handtwärckare
som uti andra articlens första § upräknas och blifwa mästare, antingen
att arbeta under förläggare, eller med egit förlag och för egen räkning,
skola med sine mästarebref och en deputerad af hallrätten genast förfo¬
ga sig till magistraten och söka burskap samt borgareed aflägga, som lag
förmår, innan de sine fabriquer eller handtwärck må idka; jämwäl åt ut¬
rikes ifrån inkommande manufacturister och mästare, som drifwa deras
handtwärck för egen räkning, eller under andras förlag, såsom ock de in¬
rikes mästare, hwilcka ifrån någon annan ort och stad i riket, till en an¬
nan flytta, samt wärckmästare som ifrån manufacurwärcken afträda och
under wissa förläggare, eller för egen räkning handtwärcket mäckta up¬
pehålla, jemte mästaresöner och gesäller, som igenom arf, giften, eller
annorledes komka2 att tillträda och förestå en afgången mästares hand¬
twärck böra på förberörde sätt burskap winna, innan de tillätes måge
handtwärcket emottaga och idka, dock niuta icke dess mindre den frihet,
som allmänna manufactur och handtwärcksprivilegierne samt andre
kongl. resolutioner innehålla. Som i anledning af högstbemälte förord¬
nande, alla manufacturister och mästare, de så kallade wärckmästare un-
dantagne, utan åtskilnad, antingen de drifwa handtwärcket för egen
räkning eller under förläggare, äro pliktige att wara borgare, så synes de¬
raf böra följa, att fabriqueurer, som enligit förundte privilegier äga rätt¬
ighet att uppehålla wärckstäder, förlägga mästare, ifrån utrikes orter
införskrifwa och äfwen här i riket uphandla råämnen, dem låta uparbeta
1 Årstrycket 21 maj 1739: Kongl Maj:ts utfärdade Hallordning Och allmänne Factorie Ratt för
alla Manufacturister uti Silke, Ull och Linne samt handtwärkare och flere, som icke egenteligen
under Skrå-Ordningen bör begripas.
2 Läs: komma.
336
Bilaga 1
och förfärdiga, samt sedan försälja, icke allenast i stora partier utan ock
i minut, samt dertill hafwa och hålla öpna bodar, böra icke mindre, än
som deras mästare, förbiudas att blifwa borgare och borgareed aflägga,
enär de icke äro af något annat stånd, hälst deras rörelse och näringssätt
är aldeles så beskaffad, som handelsbalcken uti 4 cap. 2 § påbiuder att eij
någon annan än borgare idka må. Detta oaktadt, och ehuruwäl Hans
Kongl. Maij:stt uppå riksens höglåflige ständers tilstyrkande igenom nå¬
dig skrifwelse till dess och riksens commerciecollegium d. 3 Novemb.
1741 förordnat, att, på dett fabriqueurer å sin sida måge warda måne om
att blifwa borgare och dessa åter att anlägga sine medel och flit wid ma-
nufacturer, samt inbördes förtroendet dem emellan således ökas, så sko¬
la fabriqueurer och manufacturister, som sig till burskap i någon stad
anmäla, niuta någon lindring, antingen af en halfpart, trediedel eller fier-
dedel af de afgifter som eljest wid slika tillfällen till staden utgiöras; så
hafwa likwäl åtskillige fabriqueurer och manufacturister sig undandragit
åt blifwa borgare, wiljandes skydda sig wid Kongl. Maij:stts utfärdade
privilegier, som dem från borgerligit beswär och utskylder skall befrias,
hwarifrån de dock icke mindre än som deras mästare och arbetare äro
förskonte, fast än de blifwit borgare.
Och aldenstund icke uttryckeligen finnes förordnat wara, att fabri¬
queurer och manufacturister, som icke äro af något annat särskilt stånd,
böra winna burskap och borgareed aflägga i de städer, hwarest de hafwa
deras handtering och inrättningar. Fördenskull i anseende till förenäm-
de skähl, anhålles att någon författning giöras kunde, hwarigenom såda-
ne fabriqueurer och manufacturister kunde dertill förpliktas, på dett att
de, så wäl som alle andre undersåtare, måtte blifwa Hans Kongl. Maij:stt
med huld och trohetsed förbundne.
67 §
Om taxa på weed, kåhl, höö och halm
Såsom wed och bränkåhl, höö och halm nu mera på någon tid stigit till
altför högt pris och snart till dubbelt emot förledit år, hwarigenom i syn¬
nerhet de fattigare ganska mycket beswäras, dessutan hallmen icke inne¬
håller något wist mått på kärfwen utan säljaren biuder kärfwarne ganska
små; altså medan nödwändigheten änteligen lärer pröfwas fordra, att
taxa måtte sättas å desse waror, samt åt wist mått sättes på halmkärfwar-
ne till en aln i diameter wid sielfwa bandet, så hemställes sådant under¬
dånigst samt om icke therwid then methode kunde anbefallas, att slike
taxor till Kongl. Maij:stts och riksens högloflige commerciecollegii ap¬
probation projecteras samt widare upgifwas till Kongl. Maij:stts egit nå-
digste fastställande, då hwar ock en säljare nogsamt kan wara förwissad
Bilaga 1
337
om sådant pris som swarar emot spannemål, salt och flere waror, hwicka
landtmannen till sit behof har af nöden åt upköpa.
68 §
Om jernbruken i Finland, Öster och Wästerbotn samt Wästernorland
Kongl. Maijistt har i nåder förklarat, genom resolution på städernes bes-
wär sidste riksdag § 36, åt inga nya stångjernswärck derefter måtte privi¬
legieras och anläggas, samt icke heller redan inrättade bruk, antingen hel
och håldne eller till någon del af smidet och hammarskatten få flyttas i
Finland, Öster- och Wästerbotn samt Wästernorland, men emedan der¬
hos de orden oförwarande kommit åt inflyta: Nära wid städerne så skall
derutaf den olägenhet hafwa fölgdt, eij allena åt wederbörande bruksä¬
gare sökt förflyttia en del brukssmide och hammarskatt, utan ock åt få
anlägga nya bruk, på the orter hwar skogen wanligen nyttias till timmer¬
handel och brädesågning, hwarigenom mycket beswär och kostnad skall
wara förordsakat, och befara äfwen nämde städer åt widare ständigt blif-
wa orade1 härutinnan, therföre the i underdånighet anhålla, i anseende
till den allmänna nytta här under beror, samt åt wid sidsta riksdag inga
andra bruks flyttningar blefwit öfwerklagade, än the som skada timmer¬
skog och den nyttiga brädesågningen, såsom endräcktig för riket samt
beforderlig för stångjernshandelen och seglationer, åt förbudet härutin¬
nan som eljest i sielf2 är tydeligit för alla owälduge och laglydige, måtte
ytterligare förklaras, för åt bruksanläggningar eller flyttningar, å thesse
orter för andragne ordsaker eij måtte tillstädjas.
1 Läs: oroade.
2 Läs: sig sielf.
338
Bilaga 2
2
Ledamotsförteckningar sekreta utskottet, urskillningsdeputationen,
expeditionsdeputationen
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 16
Protokollet sid 11
Secrete utskottet
|
24. Hagert
|
Faggot
Kierman
Nettelbladh
|
25. Blom
Urskillningsdeputation
|
Ström
|
1. Schultz
|
Schenbom
|
4. Cervin
|
6. Bagge
|
6. Lind
|
7. Forsell
|
7. Westerberg
|
8. Grahn
|
9. Stenström
|
9. Finerus
|
11. Hagert
|
10. Lange
|
Tillökn., om så faststälts varder
|
11. Munchtell
|
2. Tanggren
|
12. Mehn
|
3. Engellander
|
13. Schulten
|
5. Falken
|
14. Pihl
|
8. Forssman
|
15. Cervin
|
10. Botze
|
16. C. G. Boberg
|
12. Schuberg
|
17. Renhorn
18. Kellander
|
Expeditionsdeputation
|
19. J. Boberg
|
1. Falk
|
20. Ammelberg
|
2. Ennes
|
21. Lundeberg
|
3. Kinborg
|
22. Holsten
23. Kock
|
Bilaga 3
339
3
Ledamotsförteckningar tillökning i bevillningsdeputationen,
protkollsdeputationen och kammar-, ekonomi- och
kommersdeputationen.
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 10, nr
13, nr 12
Protokollet sid 53
Deputerade af bewillningsdeputation
Af Swea Ryke: Joh. H. Lefebure 2.
Olof Renhorn 5.
Af Giöta Ryke Petter Pihl 3
Frans Cervin 4
Finland Gabriel Hagert 7.
Lars Blom 8.
Tilökning uti protocolldeputation
Borgmst: 5. Lang
d:o 16 Brunsell
d:o 15 Wesslou
13 Flandelsm. H:r Fred. Hartman
Tilökning af cammar oeconomiedeputation
4. Borgmst. Schou
6. d:o Schulten
13. H:r Moden
12. Borgmst. Zacklen
340
Bilaga 4
4
Borgarståndets extraktprotokoll angående instruktion för sekreta
deputationen
R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 25
Protokollet sid 32
Utdrag af borgareståndets protocoll hållit wid riksdagen i Stockholm
den 1 October 1751
Föredrogs å nyo utdraget af högloflige ridderskapets och adelens proto¬
coll d. 25 September sidstledne, angående de wid instructionen för secre-
te deputationen giorde påminnelser, finnandes ståndet för thess del i
anseende till riksens ständers ledamöters giöromål förre riksdagarne un¬
der ed och tysthet, ganska betänckeligit åt bifalla, det secrete deputatio¬
nen nu skulle upgifwa alla the ultimater och föreställningar som förre
secrete deputationerne till Deras Excellencer herrar riksens råd låtit af-
gifwa, hälst sådant tyckes kunna medföra någon mindre nyttig och beha-
gelig påfölgd; men att alla sådane ultimater nu mera måge wara utan
kraft och wärckan, samt att hädanefter alla slike ultimater förut hos
riksens ständer anmälas och gillas, innan the till herrar riksens råd afgif-
was, jemwäl att secrete deputationen skall wara förbudit lemna före¬
skrifter till Kongl. Maij:tt om befordringar eller benådningar, dermed
instämmer borgareståndet aldeles med höglåflige ridderskapet och ade¬
len samt det högwyrdige presteståndet; och fans gådt att detta genom ut¬
drag genast skulle till närmare öfwerwägande hörsamst, tienst och
wänligen communiceras med alla öfrige respective stånden. Ut supra.
Ex protocollo.
Bilaga 5
341
5
Borgarståndets extraktprotokoll angående tiden för allmänna besvärs
inlämnande
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 32
Protokollet sid 70
Utdrag af protocollet, hållit hoos borgareståndet wid riksdagen d. 2 Nov.
1751
S. D. Höglofl. r. och a. har behagat resolvera uppå det memorial som lag¬
mannen wälborne herr Göran Gyllenstierna derom ingifwit, att tiden till
allmänna beswärens inlämnande, för högl. r. och a, måtte förlängas till
ock med d:n 15 Novembr. Det högwördige presteståndet så wäl som bor¬
gareståndet hafwer härtil bifallit, dock har borgareståndet tillagdt det
willkor, att samma tid äfwen måtte komma öfrige stånden til godo, eme¬
dan så wähl högwördige presteståndet som det ärbara bondeståndet wid
handen gifwit, att theras allmänna beswär icke kunnat till den i instruc-
tion för urskillningen föresätta tiden, blifwa förelagde. Men som det är¬
bara bondeståndet låtit anmäla, att det för thes dehl höllo bäst wara, det
allmänna beswärsdeputationen lemnades, att efter förra wahnligheten
förfara med ståndens allmänna beswär, så har borgareståndet tagit thet-
ta ährende under nermare öfwerwägande, hwarwid ståndet, af dess leda¬
möter uti urskillningsdeputationen förnummit, att thenne deputation
ännu har ganska mycket oafgiordt arbete, utaf öfrige inkomne riksdags-
måhl ock ansökningar, som fordra nog tid till urskilljande, så att med all¬
männa beswären, som för öfrige 3:ne respective stånden ännu intet är
färdige åt inlemna, antingen dymedelst torde komma alt för långt uth på
tiden innan the warda föreslagne ock behörigen öfwersedde samt remit¬
terade, eller ock arbetet med öfriga inkomne riksdagsmåhl ock ansök-
ningarne blifwa hindrat, dessutom sedan tiden redan så långt är förliden,
det säkerligen will synas mera öka arbetet med allmänna beswärens fö¬
redragande ock bepröfwande, om the nu mera skola först gå igenom ur¬
skillningen, då det är ostridigt att theraf undgås kan, hwarje punct
föredraga ock noga efterse samt anmärka hwad tillförene kan wara till-
giordt med mera, hwilket alt åther måste å nyo skie af den deputation
ther måhlen sedan skola komma att pröfwas, som är ett fördubblat bes¬
wär, ock nödwändigt måste borttaga dubbel tid. Kunnande man ther-
hoos föreställa sig, att sedan ett eller annat stånd antagit måhlen såsom
thess beswär, ock urskillningen icke thesto mindre, i anledning af ins-
342
Bilaga 5
tructionen, något skulle förkasta, thett skulle falla swårt att hindra ett
stånd wända sig thermed till öfriga stånden, hwilket skulle förordsaka
ännu större widlöftighet ock tidens utdrägt, theremot thett will wara fo-
geligare, att eljest såsom tillförne skiedt lembna afslag, i fall måhlen ej
annorlunda förtiena, förthenskull i anseende till slika omständigheter,
samt medan tiden till beswärens inkommande af öfrige respective stån¬
dens, såsom förb:t. är, förbigådt, ock man ej weth, dett någon riksdag,
blått för allmänna beswärens skull kommit åt uthdragas, finner borgare¬
ståndet bäst ock nyttigast wara, det nu alla ståndens allmänna beswär gå
urskillningen förbi, directe till allmänna beswärsdeputationen, som
them efter wanligheten uptager, bepröfwar ock afgiör, till samteke
riksens ständers widare öfwerseende ock godtfinnande, dock allena med
den uthskildnad, att alla i dhe måhl hwaröfwer andre deputationer nyttia
förut lemnad remiss afgifwa theras betänkanden till beswärsdeputatio¬
nen, samma deputation theruti intet widare bepröfwande äger, utan en¬
dast efter slika betänkande öfwerse deputationerne worde påminte, att
skyndesamt afgiöra ståndens beswär, ock almänna beswärsdeputationen
efter succed, så fort sig göra låter, hoos riksens ständer inkomma med
thes arbete, hwilket med öfrige respective stånden etc.
Bilaga 6
343
6
Borgarståndets extraktprotokoll angående Hans Kungl. Maj:ts
anmärkningar om riddarordnarna
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 33
Protokollet sid 88
Utdrag af borgareståndets protocoll, hållit wid riksdagen i Stockholm d.
9 Novembris 1751.
S. D. Borgareståndet har med underdånig wördnad emottagit Kongl.
Maijtts detsamma i nåder tilställte anmärkningar öfwer kongl. förord¬
ningen af d. 23 Februarii 1748,1 angående de 3:ne riddareorden, och i an¬
ledning deraf haft tilfälle åt taga detta mål under ett så ömt som
sorgfälligt öfwerwägande.
Wid detta så wäl som alla andra tilfällen, har det för borgareståndet
warit en besynnerlig underdånig fägnad, åt inrätta sina öfwerläggningar
efter en konungs wälbehag, som intet annat syftemål hyser, än rikets wäl,
och åt genom belöningars och nådetekns rättwisa utdelande, underhålla
en nyttig täflan hos dess trogna undersåtare om dygd och wärkelige för-
tienster.
Detta lemnar borgareståndet den fullkomliga försäkran, åt Kongl.
Maijtt lärer med nådigt wälbehag uptaga borgareståndets underdåniga
tancka, åt utnämnandet af riddare helldre må skie uti herrar riksens råds
närvaro allena, än uti ordenscapitlet, på det sättet, åt när Kongl. Maijtt i
nåder behagar utnämna en eller flera til riddare, det ware sig anten af Se-
raphiner, Svärds- eller Nordstierneorden, och då så hända skulle, åt å nå¬
gon af de utnämne personers förhållande och frägd wore något åt säija,
herrar riksens råd samteligen må hafwa tilfälle åt inför protocollet sig
deröfwer yttra, då Kongl. Maijtt, som sådant icke kunnat hafwa sig be¬
kant, låter de andragne skiälen hos sig giälla. Desse kunna ock i borga¬
reståndets tancka icke af någon med mera pålitelighet Kongl. Maijtt i
underdånighet lemnas, än af herrar riksens råd, som äga både Kongl.
Maijtts och riksens ständers förtroende, och wid alla tilfällen gå Kongl.
Maijtt i underdånighet wid handa.
Således skulle uti Kongl. Maijtts nådige författade anmärckningar en¬
dast den jemnkning komma åt skie, som fölljer.
Angående den Kongl. Swenska Seraphinerorden
Årstrycket 23 februari 1748: Kongl. Majds Förordning angående trenne Riddare- Orden.
344
Bilaga 6
1 capitlet 4 §: i stället för: Nu wil konung riddare nämna, eller ordens
ämbetsmän tillsättja, kalle då ordenscapitlet tilsammans sättes: Nu wil
konung riddare nämna el:r ordens ämbetsmän tilsättja, kalle då riksens
råd tilsammans, och nämne dem, som han med denna orden hedra wil.
Och der så hända skulle, åt på någon af de utnämde personers förhållan¬
de och frägd woro något åt säija, hwilket Kongl. Maijtt icke haft sig be¬
kant, yttre då riksens råd sig deröfwer inför protokollet, så sedermera
Kongl. Maijtt låter de andragne skiälen hos sig giälla.
7 §: i stället: Står i ordensmästarens wälbehag. sättes: Står i konungens
wälbehag.
26 §: i stället: Tå ordenscapitlet sammankallat är. sättes: Tå Kongl.
Maijtt riddare utnämna wil och riksens råd therwid tilkalladt.
Angående Kongl. Swenska Swerdsorden.
1 capitlet 4 och 5 §§ ändras på sätt, som ofwan sagt är uti Seraphiner-
ordens statuta.
19 §: i stället: då til riddares utnämnande capitlet sammankallat är. sät¬
tes: Då Kongl. Maijtt riddare utnämna wil och riksens råd derwid tilkal¬
ladt.
Angående Kongl. Swenska Nordstierneorden.
4 och 5 §§ inrättas efter stadgar om Seraphinerorden.
18 §: istället: då capitlet sammankalladt är. sättes: då Kongl. Maijtt rid¬
dare utnämna wil och riksens råd derwid tillkalladt.
Alla de öfriga §§, såsom den 2, 5,11 och 16 i 1 capitlet, samt 2 i 2:dra
capitlet om Seraphinerorden, den 2 och 9:de om Swärdsorden, och den
2 7 och 8:de om Nordstierneorden förblifwa, som Kongl. Maijtt derwid i
nåder anmält.
Ex protocollo.
Harald Urlander
Bilaga 7
345
7
Borgarståndets extraktprotokoll angående Vadstena krigsmanshus
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 36
Protokollet sid 97
Utdrag af borgareståndets protocoll, hållit wid riksdagen i Stockholm d.
22 Novembris 1751.
S. D. Uplästes landt- och siömilitiaeoeconomie deputations berättelse
och betänkande af d. 12 sidstl.ne rörande Wadstena krigsmanshus, hwar-
wid giordes följande påminnelser.
Wid lista momentet: Är borgarest. af den tanckan, åt Wadstena krigs¬
manshus icke med något skiäl kan begära det riksens ständers contoir nu
mera må upfylla det som brister i lika wärde och procent för de med 8000
d. silfwermynt inlöste 91429 stn 14-öres sedlar, emot det som mäklaren
gifwit för de sednare 46566 st:n, utan som ständernas contoir enligit
Kongl. Maijtts nådige bref af 20 April 1748, samt på krigscollegii egen i
följe deraf giorda begäran, en gång förnögt Wadstena krigsmanshus cas-
sa för berörde innehafde 91429 st. 14-öres sedlar, så bör thet ock anses,
som en ren och afgjord sak, och hwarutinnan nu efteråt ingen ändring
kan eller bör giöras, ty det hade stådt i kongl. krigscollegii frihet anting¬
en åt derföre strax taga ut penningar i ständernas contoir, eller ock afbi¬
da tiden, då sedlarne kunnat til ett högre pris upstiga, och således med
mera förmohn til private försälljas, och det så för godt pröfwat, och
Wadstena krigsmanshus kan i det fallet, icke äga mera rätt, än alle andre
private undersåtare och cassor, som af slike sedlar warit innehafware,
och för hwilka, enär de en gång warit nögde och derföre uttagit betalning
efter det, som af Kongl. Maijtt i nådet blifwit utsatt, sedermera ingen an¬
ledning kan wara til något klander, eller ändring äga rum, ehwad desse
sedlar annars i det allmänna mera eller mindre gullit, och hwilket så
mycket mindre kan tagas til grund, som deras pris oftast ändrar sig och
efter som de äro mer eller mindre begärlige til, och om annorlunda för-
fares, blir riksens ständers contoirs fond rubbad, och wärket satt uti för¬
lägenhet och oordning.
Wid 2:dra momentet:
Som Kongl. Maijtts nådiga resolution af d. 24 Januarii 1735,1 tydeligen
utsätter, hwad förmonsrättighet Wadstena krigsmanshus bör äga fram-
Årstrycket 24 januari 1735: Kongl. May.ts nådige Förordning Angående Gratialisterne samt
Redogiörandet för Upbörden wid Wadstena Krigsmanshus Werck.
346
Bilaga 7
för andra creditorer, så om i någor motto i then delen skulle skie krigs-
manshuset förnära, som nu i thetta momentet egenteligen öfwerklagas,
så finner borgareståndet det wara ett mål som icke directe hörer til
riksens ständers uptagande och utlåtande, utan til wederbörlige domsto¬
lars afgiörande, samt åt i fall något dermed wore åt påminna, sådant bör
enligit allmän lag skie genom underdånige beswär hos Kongl. Maijtt.
Wid 8:de momentet och the orden åt alla större oeconomie och brott¬
mål, som förefalla inom krigsmanshuset, enligit Kongl. Maijtts förord¬
nande af d. 29 Aprill 1747 uptagas och afgiöras wid rådstugurätten i
Wadstena, tiläggas de orden, dock staden thes rätt til andelen af böterna
förbehållne.
Wid alt det öfrige, som deputationen omrördt, hade borgareståndet
icke något åt påminna. Hwilket med de öfrige respective stånden hör¬
sam- tienst. och wänligen communiceras. Ut supra.
Ex protocollo.
Bilaga 8
347
8
Borgarståndets extraktprotokoll angående bergsfogde i Österbotten
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 37
Protokollet sid 96
Utdrag af borgareståndets protocoll, hållit wid riksdagen i Stockholm
den 22 November 1751.
S. D. Uplästes riksens ständers bergsdeputations betänkande af den 31
uti sistledne månad, hwarutinnan för anförde skähl och omständigheter,
styrekes till en bergfogdes förordnande, uti Finlands och Österbotns
bergmästaredömme, med 600 d:r kopp:mts lön på staten.
Som detta förslag gier anledning till statens förökande, och hwarutin¬
nan borgareståndet för dess dehl finner betänekeligit åt ingå under en
tid, då rikets inwånare med största swårighet hinna utgiöra det, som for¬
dras till de öfrige rikets tarfwor och behof, så kan borgareståndet icke på
annat sätt samtycka härtill, än så framt kl. bergscollegium kan utfinna
någon utwäg åt utom statens gravation, och af egne under händer haf-
wande medel, skaffa tillgång till den föreslagne löhnen. Hwilcket med de
öfrige respective stånden etc. etc.
348
Bilaga 9
9
Borgarståndets extraktprotokoll angående extra kanslist Hyphoff
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 40
Protokollet sid 115
Utdrag af borgareståndets protocoll etc. d. 21 Jan. 1752.
S. D. Gaf notarien wid denne stadens hallrätt wälbetrodde Joh. Melchior
Hyphof borgareståndet ödmiukeligen wid handen, det han wore sinnad,
åt söka den i Scheninge stad nu ledigwarande borgmästaresysslan, an-
hållandes om ståndets gunstbenägna föreskrift, samt bewis öfwer sitt fö¬
rehållande under de twänne sidstförflutne samt denne riksdag då han
som extraordin. cancellist gådt ståndet tillhanda wid des riksdagscancel-
lie. Och som notarien Hyphof under ber:de tid således förrättat de gjö-
romål, hwilcke honom ålegat, åt han igenom troget idkesam flit och
skickelighet förwärfwat sig ståndets bewågenhet och wälwilja; altså har
borgareståndet welat meddela honom detta till bewis deröfwer, samt ho¬
nom för öfrigit hos wederbörande i bästa måtto recommendera. Ut su¬
pra.
Bilaga 10
349
10
Borgarståndets extraktprotokoll angående divisioner i Göta hovrätt
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 43
Protokollet sid 126
Åt högsta nödwändigheten fordrar dhet 2:ne divisioner i Giöta hofrätten
inrättas till dhe månge inkomande och dher oafgiorde liggande justi-
tiaemåhlens afgiörande, sådant har riksens höglofl. ständers justitiajde-
putation med så månge och klare skiähl i dess betänkande å daga lagt, åt
föga flere dher till läggas kunna. Sedan Giöta rikes hofrätt 163-'anlades
har Skåne, Halland och Blekinge med en dhel af Bohus lähn kommit un¬
der Sweriges krono; så åt landets storlek och folkets myckenhet i Giöta
hofräts jurisdiction wida öfwerstiger Swea rike.
Bemälte Giöta hofrätt innehafwer under sin domsago öfwer 40000
hemman, 11 V2 landshöfdingedömen, 710 skepsdömn2, 10 lagmansdö-
men, 47 häradshöfdinge- och justitiariedömen, samt 43 städer, samt så¬
ledes mehr än Swea hofrätt, neml. till 16000 hela hemman, 3 lands¬
höfdingedömen, 3 domkapitel, 2 lagmansdömen, 21 häradshöfdingedö-
men och 8 städer.
I desse landsändar äro på åtskillige orter hemmansbruken klufne i
månge dhelar, allestädes åtskillige rörelser och nya inrätningar.
Dhet ena med dhet andra har förordsakat tillwäxt af folk och en stor
mängd af rättegångar emot förra tider. Domböckerne och handlingarne
som jag sielf så ofta sedt intyga dhet nogsamt utom dhet åt bewiset ligger
för ögonen i justitiaedeputationens betänckande, jämwähl åt kongl. Giö¬
ta hofrettens domhafwande arbeta så flitigt och så mycket som något sin¬
ne kan möjeligit och menniskeligit wara, men kunna dock ogiörligen
hinna dhe mångfaldige inkomande måhlen afgiöra, hwaraf ej annat följa
kan, änn åt inwånare öfwer tidsens uthdräckt klaga.
Et rikes och lands wälfärd och sällhet stödjer sig på rätwisans skipande
hwilcken aldrig kan ärnå sin fulla gång, om icke dhe förekomande rätte¬
gångs- och twiste- så wähl som brottsmåhl, befordras till skyndesamt
sluth, dhetta står icke åt winna dheräst dommareämbetet befinnes wara
otillräckeligit.
Wåra barn skulle få anledning åt sucka öfwer oss, för det wi lämna
dhem oafgiorde twistemåhl till arff om wi icke nu i tid nödige hielp-
' Sista siffran i årtalet saknas. Ska vara 1634.
2 Läs: skepsdömen.
350
Bilaga 10
medell widtaga, hielpemedell som wi hafwa innom oss sielfwe; neml: Jus-
tititiaestatens löningsfond, hwilken icke till andre behof får anwändas
änn hwar till den är anslagen.
Utaf högl. deputationens betänckande befinnes, åt 22000 dir s:rmts
justitiaestatens löningsmedell, som inwånare i Giöta rike uthbetala, åhr-
ligen afgår till justitiaestatens aflöning i Swea rike.
När nu undersåtare i Giöta rike, högelige behöfwa mehra handräck¬
ning till rättegångsmåhlens afgifwande, så synes dhet wara något swårt
om dhem skulle förnekas till et så högt angelägit ändamåhls winnande få
tillräckelige dommar af dhe medell som dhe sielfwa thertill hafwa uthbe-
talt. Dhe skulle blifwa missnögde och beklaga sig wara stadde i sämre
wilkor änn theras medbroder i riket.
Dhe föreslagne 6600 dir s:rmt är så ringa object emot en sådan hög an¬
gelägnehet för rikets undersåtare ock ändå 5130 d:lr mindre änn kongl.
Swea hofrätt innehaf:r, åt det ej swarar emot nyttan och förmohn och
torde till äfwentyrs mehr härigenom blifwa bespart genom brottmåhlens
skyndesammare afhielpande, om fångars påkostande som åhrl:n stegit
till 45 å 50000 dir s:rmt./.
Bilaga 11
351
11
Borgarståndets extraktprotokoll angående lasarettet
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 48
Protokollet sid 140
Utdrag af protocollet hållit i borgareståndet d. 18 Februarii 1752
S. D. Uplästes cammar, oeconomie och commerciedeputations utlåtan¬
de af d. 6 hujus angående lazareteinrätningen här i Stockholm.
Borgareståndet har wid detta wärcks anläggande ansedt dess angelä¬
genhet och nytta, samt med dhe andre respective stånden dertill en wiss
fond faststält.
Det fägnar ståndet då dhet nu förnimmer åt till bemälte lazarete är af
influtne medell inköpt grefwelige Horniske huset för 78000 dir kop:mt
och therpå en ansenlig förbätring af samma medel skied till 4941 dir 11
öre s:rmt, tillsamans 92924 dir 3 öre kopp:mt.
Ståndet finner fördenskull billigt åt bifalla deputationens betänckan-
de, i så måtto, åt herrar riksens råd, riddare och commendeurer af Kongl.
Maj:ts orden, högwälborne friherrar von Höpken och von Seth böra med
tacksäjelse ihogkommas, för den nitfulla wördnad, som Deras Excellen-
tier å Seraphinercapitlets wägnar för ofwannämde lazarete ådagalagt,
under förmodan, åt Deras Excellentier, änn widare till sama wärks be¬
fordran hafwa all omtancka och försorg ospard.
Härjämte och som inkomsterne till lazaretet icke ankommer på ett
stånd allena, och wid nu påstående riksdag, städerne deröfwer sig beswä-
rat, åt en särskilt afgift till detta lazarete blefwit pålagd för hwar dräng
och piga, som antager tienst i städerne, hwilken afgift föruth af ståndet
icke är worden bewiljad, på sätt som rikets fundamentale lagar stadga,
och så mycket mindre förmodas kunna stå fast, som riksens ständer lära
hålla betänkeligit åt belasta et stånd särskilt med en sådan pålaga, hwar-
uti the öfrige icke taga någon del i denna afgift, utom dess har den på-
fölgd med sig åt städerne sätjas i förlägenhet af nödigt tienstefolk, dhe
åter se sin bättre fördhel, åt heller gå utur riket, änn taga tienst i fäder¬
neslandets städer.
Fördenskull finner borgareståndet nödigt, åt hos Hans Kongl. Maj:t
underdånigste ansökning kommer åt giöras dhet förbemälte afgift till la¬
zarete här i Stockholm för tienstefolk som til städerne sig begifwer alde¬
les uphöra måtte, och hädanefter hwarcken i detta, eller andre måhl
352
Bilaga 11
någon slik utgift åläggas må, som icke af riksens ständer är worden sam¬
tyckt och bewiljad.
Hwilket alt dhe öfrige respective stånden hörsam, tiänst- och wänligen
communiceras.
Bilaga 12
353
12
Borgarståndets extraktprotokoll angående statsverket
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 49
Protokollet sid 140
Utdrag af borgareståndets minnesbok wid riksdagen i Stockholm d. 18
Feb. 1752
S. D. Kom hos borgareståndet i öfwerwägande, huru rikets angelägne
tarfwor må kunna bestridas, på sätt som det allmänna bästas uprätthål-
lande fordras, utan undersåtarnes större känning, än nödwändigheten
kräfwer. Till ett så hälsosamt ändamåls winnande förmente ståndet att
en försigtig och på god hushållning grundad sparsamhet, icke ringa skul¬
le bidraga, då kåstsamma utgifter till prydande anstalter, enär rikets för¬
råd dem icke förmår bestrida, innehåldas och sådane, som äro mindre
nödige uppskjutas till dess, att de nödwändige och oumgängelige behof-
wen blifwit besörgde, och riksens ständer hunnit förse staten med till-
räckelig fond för det öfrige. Men dessutom finner ståndet, att rikets extra
stat tid efter annan med dryg utgift blifwit belastad, som endast af con-
juncturerne endels för deras då bepröfwade oangelägenhet då anses för
nödige. Och emedan den samma såwäl som 1696 års stat, på hwarjehan-
da sätt, synes tåla någen efter tiderna tämelig rättning, ändring eller in¬
dragning, nu eller framdeles, så håller ståndet före s.u. bör anmodas att
äfwen wända sin beröml. sorgfällighet, på desse afsigter och gifwa
riksens ständer wid handen om och huruwida något sådant nu strax eller
framdeles wärkställas kan. Dock de ärender som äro af den beskaffen¬
het, åt de icke tåla en snar rubning samt fordra någon tysthet, kunna till
Kongl. Maj:ts besörjande wid läglig tid hemställas, på det wid sådane le¬
digheter förut afgöras må, om icke lönen och wisse utgifter till statens
lisa och understöd kunna besparas och innehållas.
Detta såsom ländande till en god hushålning efter rikets tarfwor och
tillgång har borgareståndet funnit nödigt de öfrige respective ståndet1 til
benägit bifall hörsamt tjenst och wänligen att meddela.
Läs: stånden.
354
Bilaga 13
13
Borgarståndets extraktprotokoll angående att trycka deputationers
protokoll
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 54
Protokollet sid 140
Utdrag af borg.st. protocoll hållit wid riksdagen i Stockholm d. 29 Feb.
1752.
S. D. Föredrogs r.h. st. justitiaedeputations betänkande, huru wida hä¬
danefter må wara tillåtit, att trycka de betänkande, som till riks. ständer
ingifwas, hwarutinnan justitiaedep. fallit på den tankan att de som utan
ständernas egit bifall trycka el:r trycka låta inrikes, något dep. betänkan¬
de, böra hwardera beläggas med 500 d. s:mt. Men om det af någon un¬
dersåte sker utom riket skulle han plikta 1000 d. s:m. jemte alle
exemplarens confiscation.
Derjemte förmenar dep. att notarien i deputationerne el. ständernas
secreterare cancellister och copister ej måge lemna sökanderne del el:r
afskrift deraf, el. låta dem komma ifrån des ställe de böra wara förwara-
de och att derföre stadgas kunde, det den som wid el:r emellan riksda-
garne utlemnar sådanne documenter till parterne el. andre med mindre
riks högl st. det befalla och tillåta, skulle wara förfallen till 100 d. s:m om
det angår enskildte personers enskyldte hushålsmål, men 500 d. s:m om
betänkandet skule röra rikets allmänna hushålsmål, hwarunder de hem¬
ligare ärender, hwarom lagen är tydel. ei komma att begripas med mera.
Borgareståndet fant hwad betänkandens tryckande i gemen angår, att
de samma icke innehåller någon sådan hemlighet hwarföre de icke med
låf och tillstånd til allmän nytta kunde tryckas, i fall någon wille gå i det
förskått att på en gång uplägga alle dem som wid hwarje riksdag utgif-
was. Men så länge det icke sker, finner ståndet lagen om olåfkt tryckande
wara så tydelig, att deröfwer icke något serskildt förordnande nu behöf-
wes och att derföre må förblifwa wid det som derom redan stadgat är.
Men hwad åter widkommer den plikt, som skulle påläggas deputatio-
nernes notarier eller ståndens betjente, det finner ståndet wara så
mycket betänkeligare, som det endels skulle betaga parter deras rätt,
att få se berättelsen, huru deras ingifne ansökningar blifwa föredragne
hos riksens ständer, endels att det kunde ådraga riksdagsmännen för¬
tret och hinder i deras rättmätige frihet att skaffa sig nödig underrättel¬
se om de under riksdagen förwarande ärenden, hwilket 14 § riksdags-
Bilaga 13
355
ord.1 medgifwer, hwarest allenast förbjudes, att lemna någon utom de-
putationerne part af de upsatte betänkanden el. dem uppenbara, förr
än de i ståndet föredragne blifwit.
Således finner ståndet att 48 § i regf.2 och 22 § i riksdagsord. som en¬
dast angår ståndens sec. ut. och deputationernes protocollers och acters
utfordrande under el. emellan riksdagarne icke wara lempeligit till depu¬
tationernes betänkande, hälst som det alla tider warit brukeligit att
hwarken deputationernes el. ståndens betjänte haft af sig sielfe och utan
serskilt tillstånd, makt och låf att till främmande utom deputationer och
stånden lemna någre handlingar hwilket alltid blifwit ansedt såsom olofl.
För den skull kan sådant wid lika förefallande oförmodade händelser ef¬
ter omständigheterne afgöras, utan att någon ny lag nu behöfwer deröf-
wer göras.
Detta alt fant ståndet nödigt de öfrige resp. stånden till benägit öfwer-
wägandr hörsamt- tienst och wänl. hemställa.
1 Årstrycket 17 oktober 1723: Kongl. Maj:ts och Sweriges Rikes Ständers Riksdags- Ordning
Författad wid Riksdagen uti Stockholm den 17 October 1723.
2 Årstrycket 2 maj 1720: Kongl. May.ts och Riksens Ständers faststälte Regeringsform.
356
Bilaga 14
14
Borgarståndets extraktprotokoll angående en kadettkårs inrättande
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 56
Protokollet sid 167
Utdrag af protocollet hållit wid borgareståndet på riksdagen i Stockholm
1752 d. 7 Martii.
S. D. Uplästes riksens höglofl. ständers secrete utskots uthdrag af proto¬
collet d. 23 sidstl. Januari, angående en cadetecorps inrättande wid
kongl. amiralitetet i Carlscrona för 100 ynglingar till åt inlära dhe wet-
tenskaper hwarigenom rikets örlogsflotta kan blifwa med icke mindre
tillräckelige änn ducktige officerare försedd.
Detta ährende tog ståndet uti behörigt öfwerwägande, och finner åt
then till förbemälte ändamåls winnande föreslagne cadetecorpsinrätning
wid kongl. amiralitetet i Carlscrona är högnödig, dock har ståndet ther-
wid följande åt påminna:
l:o Antalet af 100 personer synes wara för stort, enär summan kom¬
mer allena åt uthgiöra officerare, hwarwid nu i förstone skulle tagas the
wid amiralitet försthwarande underofficerare; mann will och föreställa
sig åt en cadet måste innom någre åhr blifwa till officerare skickelig, el-
liest woro den onyttig, och åt påsamka sig flere änn som kunna befordras
hålles för orådeligit.
2:do Som alla rikets undersåtare taga dhel i dhe allmänna uthgifterne,
så hålles för billigt åt alle böra wara like berättigade till åt få låta sina
barn i cadetecorpsen inkomma. Men på det
3:o alt missbruk för framtiden måtte förekommas, så anses för nödigt,
åt et wist antahl, neml. af frälsemäns och ståndspersoners barn hälften,
till antagande, uthsättes.
4:o Som deras böjelse och ämnen, hwilka komma i cadetecorpsen åt
intagas, kommer föresth åt uthrönas eller åthminstone innom 2:ne åhrs
förlopp, sedan den uti corpsen intagen blifwit och på siöen uthewarit; dy
synes åt dhen som då icke befinnes wara till wettenskapernes lärande
och siöresor tienlig, kommer ifrån corpsen åt skiljas, utan längre uppe-
håld eller annan recommendation änn behörigt bewis öfwer dess förhål¬
lande.
5:to Och emedan ståndet å den ena sidan anser ofwannämde cadete¬
corpsinrätning för ganska nödig och nyttig, så är dhet ock å andra sidan
högst angelägit åt eftertäncka hwaräst medel till inrätningens begynnel¬
Bilaga 14
357
se och framgena bestånd tagas skohla. Nya wärk och inrätningar ökas
dageligen tillika med uthlagorne under warande fred, och emot förra ti¬
ders wanlighet. Therföre bör en så god hushåldning widtagas åt mann
sparar och andra ger det mindre och minst nödiga till åt kunna underhål¬
la dhet som är af större eller högsta nödwändigheten. I ett sådant afse¬
ende har ståndet fallit på dhe tanckar åt dhen af rikets drätsell till
adelsphanan uthgående löningsindelningen kommer åt indragas så fort
dhet genom dödsfall eller befordran skie kan, och till cadettecorpsen an-
wändas samt thermed dhen costnad upfyllas som imedlertid af statsmed¬
len thertill komma åt förskiutas. -1 icke bestå af Adelsphanan skall icke
mehr änn 400 mann.
Icke desto mindre består många stabsofficerare och betiänte som för
et helt regemente af 1000 el:r 1500. Likaledes compagnie, öfwer och un¬
derofficerare samt betiänte såsom wid andra indelte regementer.
Adelsphanan kommer allena innom rikets gräntsor åt giöra tienst till
rikets förswar då påfordras skulle.
Wid dess första inrätning woro helt andra omständigheter änn nu, se¬
dan rikets krigsmackt och förswar är uti fast annat stånd och af riket un-
derhålles på annan foth änn den tiden då dhet omtränger altid blif:r
försedd med officerare, så wähl som dhet skier wid wärfwade regemen¬
ter. Och emedan ofwannämde indragning endast angår rikets räntor och
dhe deraf tilldelte löningar, så rörer samma på intet sätt höglofl. ridder-
skapet och adelens privilegier till sielfwa rusttiänstens fullgiörande.
Wid öfwerwägande af förbemälte med the flere härwid warande skiä-
hl och omständigheter, ock så willigt som ståndet ingår uti minstingen till
oftanämde cadetecorps, så kan dhet likwähl icke lämna hertill sit sam¬
tycke, deräst dhenne föreslagne löningsindelningens indragande wid
Adelsphanan och anwändande till amiralitetscadetecorpsen icke skulle
emot förmodan bifallas.
Blifwandes detta alt dhe öfrige respective stånden hörsam- tienst- och
wänligen communicerat.
Lucka i texten, ofullständig mening med strykningar i texten.
358
Bilaga 15
15
Borgarståndets extraktprotokoll angående ödes- och frihetshemman
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 57
Protokollet sid 143
Utdrag av borgareståndets protocoll hållit wid riksdagen i Stockholm d.
7 Martii 1752.
S. D. Uplästes å nyo kammar oeconomie och commerciedeputations be¬
tänkande af d. 14 nästl. Febr., angående ödes och på frihet uptagne hem¬
man, af hwilka förstnämnde, enligit kongl. kammarcollegii riksdags-
relation, åtskillige, i synnerhet uti Finland, skola ligga ouptagne, och sti¬
ga öfwer 300 stycken til antalet, deraf en del icke kunna igenfinnas, an¬
dra åter äro til deras ägor inkräktade under andre hemman.
Härwid inhämtade borgareståndet, åt de af hans Kongl. Maj:t, uppå
riksens ständers underdånige tilstyrkande, tid efter annan gjorde författ¬
ningar, och deruti utsatte wilkor och förmoner, icke warit nog tilräckeli-
ge, åt förmå rikets inbyggare til upodlande af sådane ödeslägenheter och
hemman. Hwarföre deputation, som med berömwärd omtanka ansedt
nödwändigheten och den nytta riket i framtiden kan hafwa af slike hem¬
mans upodlande, hemställt til riksens ständer, om icke en sådan författ¬
ning kunde gjöras, det eho, som uptager ödeshemman af frälse och
cronolägenheter, bör derå oklandrat, nu och ewärdeliga tider, njuta fräl¬
semannarätt för sig och sine efterkommande, jemte wissa, til tio frihets¬
år, ifrån den dagen det blifwit utbrutit, samt der någon ärbiuder sig, ware
bonde, borgare, präst, ståndsperson eller adelsman, åt sådane nu befin-
telige lägenheter då böra utbrytas ifrån grannarne, och wederbörande
actores officiosi wara förpliktade, utan något arfwode och betalning af
den, som uptager sådane hemman, lagligen utföra de stridigheter, som
sig kunna yppa med nästgräntsande grannar. Jämwäl åt den som will up-
taga ödeshemman, må jemte actores officiosi hafwa tilgång til äldre och
nyare jordeböcker, med andre documenter och handlinger, som derom
kunna gifwa någon uplysning, hwarförutan dem som först anmäler sig
hos konungens befallningshafwande i orten til sådane ödeslägenheters
uptagande, bör niuta företräde för den, som efterkommer, men der han
försummar, åt inom trenne år derå gjöra någon upodling, den då må
wara närmast som sig dertil ärbiuder, dock åt en sådan förmon eij må
sträcka sig til andra ödeshemman och lägenheter, än de som nu befinte-
lige äro, och eij til dem, som hädanefter kunna öde blifwa. Flållandes de¬
Bilaga 15
359
putation äfwen före, åt med dem, som redan uptagit slike lägenheter, må
förblifwa efter de för detta derom utgångne förordningar, och de wilkor
dem derwid blifwit förundte, dock åt de, som efter år 1743 uptagit såda-
ne ödes-hemman och lägenheter, som til sitt bruk och bygnad warit läng¬
esedan aldeles förfallne, få njuta lika förmon med dem, som nu kommo
åt uptaga ödeshemman. Och hwad angår de ödeshemman och lägenhe¬
ter, som finnes i jordböckerne uptagne, men eij kunnat utrönas hwarest
de äro belägne, så har deputation eij kunnat tilstyrka, åt de utur crono-
räkenskaperne måge utslutas, innan efter noga undersökning af jorde-
böcker och gamle handlingar uti kongl. cammarcollegio och landtränteri-
contoiret blifwit bewist, och wid nästa riksdag företedt åt deras ägor och
lägenheter icke äro til finnandes.
Thetta med hwad mera deputationen uti sitt betänkande anfört, tog
borgareståndet för sin del uti noga öfwerwägande. Och ansåg wäl. bor¬
gareståndet äfwensom deputation det för en nödwändighet, och såsom
det kraftigaste medlet til befordran af ödeshemmans uptagande, åt såda-
ne hemman och lägenheter warda på cronans bekostnad ifrån grannar
och ägor utbrutne, men som det å andra sidan kom uti ömsint behiertan-
de, åt cronan ganska sent af en sådan bekostnad skulle känna någon för¬
mon och en förwäntad ärsättning derföre eij på många år komma åt
åtniuta, om alle nu befintelige ödeshemman, utan åtskillnad tillika med
dem, som sedan år 1743 blifwit uptagne, och til sitt bruk och byggnad wa¬
rit aldeles förfallne skulle bortlämnas under frälsemannarätt för tilträda-
ren och des efterkommande, och det jemwäl är ståndet bekant, åt de
räntor och utskylder, som hemmanen i Finland äro skiyldige åt utgjöra,
icke grunda sig på någon ordentelig, utan allenast på en i förra tider
skiedd provisionel ref- och skattläggning, i anseende hwartil någre hem¬
man i jämförelse af deras ägor, äro med ganska dryga om icke altför sto¬
ra räntor och utskylder beswärade, ander åter twertom, hwarföre och
ifall sådane med dryg skatt belagde hemman, skulle innehafwa något
ödeshemman, som bidroge til den dryga räntans utgörande, och hwar-
förutan skatten eij kunde utgå, synes wara nödigt, åt med et sådant ödes¬
hemmans utbrytande warsamt förfares, på det innehafwaren deraf eij
må gifwas skiälig orsak, åt i slik händelse påstå förmedling och någon ef¬
tergift af utskylderne. Fördenskul, och i betraktande af desse med flere
härwid förekomne omständigheter, kunde borgareståndet icke bifalla
allt hwad deputationen uti sitt betänkande föreslagit, utan pröfwade i
stället för godt, det hans Kongl. Maj:t i underdånighet må tilstyrkas, åt
til befordran af ödeshemmans och lägenheters uptagande låta gjöra föl¬
jande författning.
l:mo Åt öfwer alla nu för tiden befintelige ouptagne ödeshemman och
lägenheter i Swerige och Finland, aldra sist innom tre års förlopp på kro¬
nans bekostnad behörige chartor och beskrifningar om deras storlek ef¬
360
Bilaga 15
ter jordeböckerne samt tilstånd och belägenhet, med hwad mera, som
tienar til nödig uplysning om hemmanets natur, jordmånens och dess till¬
hörigheters beskaffenhet, måge uti nästgräntsande jordägares och flere
wederbörandes närwaru som efter landtmätareinstructionen derwid
böra wara tilstädes, warda uprättade, då landtmätaren jemwel noga bör
antekna, icke allenast huruwida antingen hela ödeshemmanet, eller ock
någon del deraf, är af nästgräntsande jordägare eller någon annan in-
kräktadt, samt huru den upodling derå kan wara gjord, utan ock huruwi¬
da, och af hwad grund någon påstår, åt få behålla antingen hela, eller
någon del af ödeshemmanets ägor och tilhörigheter.
2:do Åt sådane chartor och beskrifningar utan drögsmål förenämde
tid tilställas konungens befallningshafwade, i orten, som igenom krono-
nes ombud låter wid nästa häradsting lagligen utföra de om något ödes¬
hemmans ägor och tilhörigheter med wederbörande, yppade och
angifne twistigheter, men der någon skattehemmans åbo i Finland, som
kunde hafwa hela eller någon del af ödeshemmanets ägor inne skulle in¬
för landshöfdingen med skiäl kunna wisa, åt han wore oförmögen åt ut-
gjöra sin skatt, om de af ödeshemmanet intagne ägor, blefwo honom
ifråntagne, äger landshöfdingen åt låta honom dem samma få nyttja och
behålla, til dess en allmän ref- och skattläggning öfwer orten för sig gådt,
iemedlertid bör et sådant ödeshemman i jordeböckerne warda nämndt
och utfördi.
3:io Åt ifall landtmätaren wid dess förrättning eij kunnat utröna, hwil-
kenthera af grannarne innehade ödeshemmanets ägor, de icke eller we-
lat gifwa uplyshning derom, och godwilligt beqwäma sig, åt lemna
ödeshemmanets inkräktade ägor ifrån sig, äger landshöfdingen, åt ige¬
nom wederbörande skattningsmån och landtmätare, ofördröjeligen låta
fördela ödeshemmanets gamla skatt, efter jordeboken emellan sådane
grannar, i den by, ödeshemmanet af ålder legat, alt efter som hwardera
kan finnas hafwa mera jord och ägor inne än honom efter dess i jordebo¬
ken anteknade hemmans öretal tilkommer, hwilken fördelte skatt och
de flere hemmanet ålöpande utskylder förenämde således, ifrån den tid,
fördelningen af ödeshemmanets skatt blifwer utsatt, äro pliktige åt utgö¬
ra.
4:to Äger landshöfdingen, åt på kronones bekostnad låta wederbörli-
gen utbryta alla ostridiga ödeshemmans ägor och lägenheter så snart
chartan med beskrifningen inkommit, och de omtwistade ödeshemmans
ägor och tillhörigheter, så snart de derom yppade stridigheter med laga
dom blifwit afslutne.
5:to Sedan utbrytningen för sig gådt, har landshöfdingen åt allmänne¬
ligen i hela länet, låta kundgöra, åt näst derpå följande häradsting, kom¬
mer et sådant, til dess ägor och lägenheter noga beskrifwit ödeshemman,
åt utbiudas, til den som emot de för kronan drägeligaste wilkor åtnöijes,
Bilaga 15
361
det samma åt antaga och förswarligen upodla. Sådane wilkor, jemte det
åt den som deremot inför tingsrätten kommer åt anskrifwas för åbo för
ödeshemmanet, har wid upwisandet af rättens deröfwer meddelte bewis,
genast och utan widare omgång och anmälande å högre ort, åt undfå
landshöfdingens stadsfästelse därå, böra jemwäl uti kundgörelsen tyde-
ligen utsättas, och af landshöfdingen, i anledning af hwad härefteråföl-
jer, lämpas efter ödeshemmanets af landtmätare-beskrifningen och
annan säker underrättelse inhämtade beskaffenhet och tilstånd.
Thet ödeshemman, som antingen helt och hållet, eller til mästa delen,
warit af grannarne, eller andre, som det inkräktadt, förswarligen häfdat
och brukat, kan i anseende til åbygnadskostnaden lemnas fritt för all
skatt uti tio til femton år. Äro ödeshemmanets ägor til hälften upbruka-
de, uti femton til tiugo år.
Det åter som litet eller intet finnes häfdat uti tretio til femtio år.
Skulle ock något hemman wara så swagt och förfallit, åt ingen emot
sistnämnde wilkor skiäligen förmodas wilja det uptaga, då må utom de
högsta frihetsåren, äfwen skattemanna- rätt för uptagaren och dess arf-
wingar bewiljas, men frälsemannarätt hölt borgareståndet före, wara det
yttersta wilkoret, som med bifogad frihet til tio år borde påtänkas, dock
åtminstone icke förr, än wid nästa riksdag, då man närmare torde för¬
spörja, huruwidt med förenämnde wilkor til ödeshemmans upodlande
kunnat uträttas.
Äfwen så hölt borgareståndet för betänkeligit, åt samtycka, det de,
som efter år 1743 uptagit sådane ödeshemman och lägenheter, hwilka til
bruk och byggnad warwid längesedan aldeles förfallne, måge få njuta
den i deputations betänkande, föreslagne frälsemannarätt, emedan de,
som sådane ödeshemman redan antagit, gjort det af fri wilja, och icke
utan noga betänkande, då redan förklarat sig nöjde med de, dem förund-
te wilkor och fömoner, som deras flit, kostnad och arbete wid ödeshem¬
manets upodling fulleligen lära ärsätta.
Hwad sist angår de ödeshemman och lägenheter, som finnas wara ut
jordeböckeme uptagne, men eij på behörigt sätt, och af wederbörade
landtmätare kunnat utrönas hwarest de äro belägne, och herrar lands-
höfdingarne derföre anhållit, det de utan kronones räkenskaper måtte
utelslutas, så hade ståndet för sin del icke något åt påminna wid det slut,
hwaruti deputation derom stadnas.
Dock beslöts, åt detta alt genom utdrag utur protocollet, skulle de öfri-
ge respective stånden hörsam- tjenst- och wänligen communiceras. Ut
supra.
Ex protocollo.
362
Bilaga 16
16
Borgarståndets extraktprotokoll angående lagmans ämbetet
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 61
Protokollet sid 157
Utdrag af borgareståndets protocoll hållit wid riksdagen i Stockholm d.
16 Mart. 1752
S. D. Lät borgareståndet sig föreläsa riksens höglofl. ständers justitiasde-
putations betänkande under d. 17 nästkne Februarii hwaraf ståndet in¬
hämtat huru högst angelägit och oumgängeligit det i anseende til de af
wälbe:mt deputation anförde skiäl och omständigheter wil wara, åt
samtl. lagmännen i Swerige och Finland ej mindre än alle andre cronans
ämbetsmän och betjente sielfwe med omsorg förrätta sine ämbetssysslor
och icke utan giltige förfal och ordsaker afhålla sig derifrån; i hwilken se¬
nare händelse deputation håller före, åt det ankommer på kongl. hofrät-
ternes ömsinte försorg, åt i görligaste måtto föranstalta, det sådane män
i deras ställen måtte förordnas åt förrätta lagmanssysslorna, som är ej al¬
lenast bepröfwade domare, utan och närmast intil lagmansämbetets
wärdighet, på det en otjenlig interimsförwaltning antingen af yngre samt
mindre bepröfwade wederlikar med dem, hwilkas göromål af lagmän-
nerne, böra öfwerses, eller ock, af ännu ringare betjente ej må medföra
missförstånd och olust ibland underdomare och förringande af ämbets-
myndigheten, som är nödig åt bewara och befästa för alla cronans ämbe¬
ten i riket så framt bud och lydnad såsom sielfwa lifwet i regements-
kroppen, skola swara emot hwarandra.
Wid så fatta omständigheter håller jemwäl deputation före, åt hofrät-
ternes egne ledamöter ej böra uteslutas från slika vicariater, enär deras
ordinarie ämbetssysslor derigenom icke hindras, hwilket så mycket min¬
dre skall wara åt befara, som lagmanstingen infalla på en tid af året, med
hofrätternes ferier, då samma ledamöter til en del och skiftewis njuta nå¬
gon ledighet; men om hofrättsledamöterne sielfwe härtil icke skulle fin¬
nas hogade, är deputation af den tanken, åt kongl. hofrätterne böra i den
händelse, förordna dertil andre deras wederlikar, som kunna haft tilfälle
åt göra sig underrättade om lags och rätts skipande.
Detta alt borgareståndet hos sig i behörigt öfwerwägande tagit. Och
hwad angår hofrätternes egne ledamöters förordnande til lagmanssyss-
lors förrättande, enär lagmännen antingen af sjukdom eller andre laga
förfall derifrån kunna wara hindrade; så emedan ledamöterne uti kongl.
Bilaga 16
363
hofrätterne, så wida de skola skiöta deras ordinarie ämbetssysslor med
den omsorg och drift som deras plickt af dem äskar, dertil synas behöfwa
anwända hela året utan åt kunna räkna (räkna) på den ledighet, som de
til en del och skiftewis under hofrätternes ferier njuta, i synnerhet som
wid slika tilfällen, hwar och en ledamot som är mohn om sitt ämbete lä¬
rer wara sorgfällig åt utarbeta de saker, som honom tilfallit åt referera,
och hwilka han under sessionstiden icke medhint. Fördenskull och som
så wäl kongl. Swea som Götha hofrätt under påstående riksdag sielfwa
funnit deras göromål wara så dryga, åt de ogörligit kunna dem fullkoml.
bestrida, utom den af dem sökte förstärckningen af flere ledamöter och
divisioner, ty finner altså borgareståndet betänkeligit åt för sin del sam¬
tycka dertil, åt hofrätternes egne ledamöter måge förordnas åt företräda
lagmännernes vices.
Beträffande åter åt inge andra än hofrättsledamöternes wederlikar,
som kunna haft tilfälle åt göra sig om lags och rätts skipande behörigen
underrättade, måge til lagmanssubstituter förordnas, så finner ståndet så
mycket mera betänkeligit åt dertil gifwa sitt bifall, som det icke altid lä¬
rer finnas tilgång i orten på dem, som äga en slik wärdighet och bepröf-
wad skickelighet och det således torde blifwa swårt om icke ofta ogörligit
åt från aflägsne orter kunna förmå sådane personer, som äga de erfor¬
drade egenskaper, åt åtaga sig slike särskilte förrättningar så wida de
merendels medföra kostnader, utan någon särdeles belöning.
Hwarföre och som Kongl. Maij:ts nådige bref af d. 21 Julii 1727 angå¬
ende lagmanssubstituters förordnande uttryckel. förmår och innehåller,
åt då någon lagman så i Sweriget som Finland, för oumgängelige och laga
förfall ej kan sielf förrätta tingen, utan en annan dertil brukas måste, det
måste i sådant fall, antingen häradshöfdingen i nästa lagsagu eller någon
annan hederlig och uti Kongl. Maj:ts tjenst warande samt wid domare¬
sysslan waner och deruti förfaren man, af hofrätten dertil utses; så finner
borgareståndet så mycket mera skiäligt det bör wid alle slike förefallan¬
de tilfällen, högstbemälte Kongl. Majt:s bref på det nogaste efterlefwas,
som det grundar sig på riksens höglofl. ständers wid 1727 års riksdag
gjorde underdånige tilstyrkande.
Hwilket alt ståndet genom utdrag af protocollet med de öfrige respec-
tive stånden hörsamst, tjenst och wänligen wil communicera. Ut supra.
Ex protocollo.
Harald Urlander
364
Bilaga 17
17
Borgarståndets extraktprotokoll angående Christiernin
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 66
Protokollet sid 168
Utdrag af borgareståndets protocoll, hållit wid riksdagen i Stockholm d.
6 Aprilis 1752
S. D. Uplästes riksens ständers kammar, oeconomie och commerce-,
samt bergsdeputationernes betänkande, angående brukspatronen
Adolph Adolphsson Christiernins uti Westerås, förr innehafde, och nu
återsökte burskap, hwilket bifölls, allenast med den ändring, i anseende
til slutmeningen, det bör åligga Christiernin, men icke städernes borger¬
skap, åt förskaffa sig wederbörande bergmästares eller bergstingsrätters
bewis, hwilka bergsmanstilwärkningar, stämplar eller numrer, och huru
mycket theraf Christiernin årligen kan blifwa lofgifwit, åt til sin skuld¬
fordrans betalning emottaga och upbära, och åt sådane bewis böra wid
hwarje års början, til the städers magistrater insändas, hwaräst detta jern
kan nära förbij, ell:r igenom passera, innan det får fritt i wågar och an¬
norstädes anses, eftersom i annor händelse, det skulle wara borgerska-
pet omögeligit, åt förekomma, det ju therunder eliest en skadelig och
olaga förlags- och landthandel kunde förelöpa, hwilket til gunstigt bifall,
med the öfrige respective stånden hörsam- tienst- och wänligen commu-
niceras. Ut supra.
Ex protcollo.
Bilaga 18
365
18
Borgarståndets extraktprotokoll angående jordtvist i Söderhamn
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 72
Protokollet sid 181
Utdrag af protocollet, som hölls i borgareståndet d. 8 April 1752.
S. D. Uplästes riksens ständers justitiaedeputations betänkande, jemte
åtskillige des ledamöters derwid yttrade särskilte meningar, angående
de beswär, som Söderhamns stad deröfwer anfördt, åt Hans Kongl.
Maj:t, uti en emellan ber:de stad å ena samt Ellne och Östansiö byars
jordägare å andra sidan, wid Söderahla häradsrätt upkommen, och der¬
städes ännu oafgiord twist, om 2:ne skogstracter, Sandarne och Skall-
gårdssundet kallade, har uppå swarandernes giorde underdånige
ansökning, genom utslag af d. 1 Aug. 1750, i nåder förklaret och fast-
stäldt, hwilkenthera af de olika och sin emellen stridige afskrifter utaf
det för mernämde stad åhr 1620 d. 7 Septemb. utfärdade kongl. funda-
tionsbrefwet, som parterne hwar emot annan sig åberopadt, och hwartil
sielfwa originalet skal wara förkommit, borde anses för gällande och til
efterrättelse lända, med mera. Och ehuru wäl ståndet fiant1 detta måhl,
såsom rörande parternes å ömse sidor företedde skriftelige bewis, samt
hwad witsord och wärkan de i saken äga kunde, wara af sådan beskaffen¬
het, åt det samma enligit 17 cap. 1 § rätteg.b. utaf domaren i orten, hos
hwilken hufwudsaken war anhängig, bordt pröfwas, och således icke för¬
ut och omedelbart af Hans Kongl. Maj:t uptagas likwäl, och emedan Sö¬
derhamns stads riksdagsfullmächtige, rådmannen Lars Boose, samt å
egne och de öfrige ofwannämnde byemäns wägnar registratoren Johan
Christiernin Adolphsson numera upwist en emellan staden och hwarthe-
ra af dessa byar särskilt, d. 21 Febr. sistledne ingånge förlikning, hvari¬
genom twisten om förbende skogstracter, med hwad mera deraf
härrördt, aldeles blifwit uphäfwen; ty ansåg ståndet för skiäligt, til före¬
kommande åt denna twist, som redan öfwer 120 åhrs tid wahrat, framde¬
les ej måtte til parternas widare beswär och kostnad åter kunna uprifwas,
det måtte hos Hans Kongl. Maj:t i underdånighet anhållas, åt genom we-
derbörande häradsrätt låta höra så wäl staden, som samtl. ofwanförmäl-
te byemän, huru wida de til denna förlikning friwilligt samtyckt, och så
Läs: fant.
366
Bilaga 18
wida sådant skedt, den samma sedan til deras obrotsliga efterlefnad i nå¬
der gilla och stadfästa - hwilket etc.
Bilaga 19
367
19
Borgarståndets extraktprotokoll angående förskingring i handeln
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 78
Protokollet sid 217
Utdrag af borgareståndets protocoll hållit wid riksdagen i Stockholm
den 8 Maij 1752.
S. D. Föredrogs secrete handels och manufactur samt bergsdeputatio-
nernes gemensamma betänkande, angående huru underslef wid den så
kallade oxejernshandelen på Norrige förekommas må. Och fant borga¬
reståndet godt thet samma bifalla, doch allena med then ändring: Thet
ståndet håller för bäst åt justitiarien i Philipstad tillika med borgmästa¬
ren1 gemensamt underskrifwa de projecterade trykte förpasningsedlar
på jernet och i thesses frånwaro bergsfogden med stadsrättens älste le¬
damot och i bergsfogdens av twenne stadsrättens ledamöter, samt åt all¬
tid Philipstads sigill härwid brukas då intet twifwelsmåhl om riktigheten
kan upkomma hos dem som upsigten wid jernförslen tillkommer som
annars wid omskifte af ämbetsmannen någon gång kunde förekomma.
Hwarförutan alt the förlaggifwande handlande uti Philipstad hos justiti-
ariatet hafwa närmaste tillgång åt få se hwad quantum jern wintertida
från bergshamrarne afgåt då de kunna så mycket mindre sig enskylla om
de sedan inlöpa uti någon stor förlagshandel än hwad den stadfästa ham¬
marskatten tillåter; hwilket med the öfrige respective stånden wänligen
communiceras.
Johan Faxell.
368
Bilaga 20
20
Borgarståndets extraktprotokoll angående plantagers anläggande vid
städerna
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 83
Protokollet sid 220
Utdrag af borg.st:s prot. d. 9 Maii 1752
S. D. Uplästes riksens ständers secreta handels och manufacturdeputa-
tions betänckande, ang:de plantagers anläggande wid städerne, hwilket
borgareståndet tog under ett noga öfwerwägande. Och emedan Kongl.
Majt uppå riksens ständers underdånige tillstyrkande wid nästl. riksdag,
genom nådig skrifwelse til des och riksens commercecollegium af d. 10
Decembr. 1747 redan i nåder behagat förklara, åt all sådan jord till to-
baksplantager bör anwändas, som furne konungar donerat till städerne,
så framt den icke på län blifwit anslagne, utan af alla stadsens inwånare
odelt nyttjas. Likaledes åt den jord, må till samma ändamål användas,
hwarå ingen lagl. sig förwärfwat någon äganderättighet utan för arrende
brukas, eller erlägger åhrlig afgift till magistraten eller staden; äfwen
som ock, åt all ouptagen och med liung bewäxt nära inwid städerne be-
lägne och dem tillhörig marek, bör till plantagers inrättande få uptagas
och inhägnas, när de, som hog och wilja dertill hafwa, sig derom hos we-
derbörande anmäl, dock åt ej någon rubbning wid detta tillfälle således
skjer i någons privelegier,1 så åt någon jord emot ägarens wilja till to¬
baksplantering anwändes. Jemwäl ock, åt all innom staquetet befintelig
jord, såsom ödestomter och åkrar böra i detta afseende först och främst
gjöras nyttige framför all den städerne tillhörige jord, som utom staque¬
tet belägen är. Altså kan borgareståndet wid så fatte tydelige omständig¬
heter, icke bifalla, åt någon annan städernes jord, med andre wilekor, än
högstbem:te Kongl. Majts nådige skrifwelse förmår och stadgar, må, till
de uti detta betänckande nämda tobaks, färgegräs och karborreplanta-
ger anwändas. Hwilcket alt med de öfrige resp:e stånden etc.
Läs: privilegier.
Bilaga 21
369
21
Borgarståndets extraktprotokoll angående ståndets allmänna besvär
R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 87
Protokollet sid 225
Utdrag af borgareståndets protocoll, hållit wid riksdagen i Stockholm d.
20 Maij 1752
S. D. Uplästes följande af allmänna beswärsdeputation expedierade pro-
jecter til resolutionerne öfwer ståndets beswär, nemkn.
22 § Wid första momentet, slutmeningen: Och är detta förordnande
etc., til och med privilegier och rättigheter, går aldeles ut, och i stället in¬
föres: dock rid. och adelens, samt prästerskapets privilegier oförkränkte.
2:dra momentet uteslutes aldeles såsom ogrundat och emot kongl. in-
qvarteringsordningens rätta förstånd och innehåld, och införes i stället
följande: 2:do Finner Kongl. M:t i nåder skäligt, åt det gemena krigsfol¬
ket, som är förlagt i särskilte slätt och fästningar icke bör på något sätt
beswära borgerskapet, ej heller böra de gemene af artilleriet, under
namn af constablar och handtwärckare, wara berättigade, åt undfå tiugu
öre service i månaden, emedan inqarteringsordningen1 icke gör någon
åtskilnad emellan them och theras wederlikar af infanteriet, som stå i
rummen. Hwad åter det gemena krigsfolk angår, som icke niuter wåhn-
hus eller baraquer, så kommer med det åt förhållas efter inqvarterings-
ordningen, så åt det antingen skall åtnöga sig med inqvartering in natura,
eller 16 öre s:mt i månaden.
3:die momentet bifölls.
40 § bifölls, sammaledes 16 och 55 §§.
56 § ordet upköpt utelämnas.
2 § bifölls, dito 66 §.
27 §. Wid slutet tillägges näst orden: sig äfwen stödja: dock inge andre
tobaksspinnerier och såckerbruk, än the, hwilka likasom öfrige fabriqu-
erne lyda under hallrätternes tilsyn, och för sine tilwärkningar betala den
påbudne hallafgiften.
35 § bifölls, äfwen 4 §.
Hwilket med de öfrige respective stånden til gunstbenägit bifall hör¬
sam tienst och wänligen communiceras. Ut supra.
Ex protocollo.
Läs: inqvarteringsordningen.
370
Bilaga 22
22
Borgarståndets extraktprotokoll angående Strangs memorial
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 94
Protokollet sid 225
Utdrag af borgareståndets protocoll, hållit wid riksdagen i Stockholm d.
20 Maj 1752.
S. D. Lät borgareståndet sig föredraga 2:ne af brukspatronen och riks-
dagsfullmägtigen för Köpings stad Jacob Sträng Robertsson ingifne me¬
morialer, hwaruti förmäles, det han på trycket låtit utgifwa och utdela
åtskillige oeconomiska skrifter til det allmännas tjenst. Och ehuruwäl
brukspatron Sträng aldrig warit sinnad, åt af det allmänna begära någon
belöning och ärkänsla för sådant dess arbete möda och kåstnad; så skall
han dock nu mera, och sedan en olyckelig wådeld nyligen gjordt honom
en ansenlig skada, se sig nödsakad, åt hos riksens ständer i underdånöd-
miukhet anhålla om nådgunstigt tilstånd, åt emot hammarskatts och be-
willningsafgifts betalande, få i afräkning på den Swedenstierniska förr
tillåtne hammarskatten, som han sig tilhandlat och äger rättighet åt efter
kongl. bergscollegii tillåtelse smida med kohlad tårf, wid dess hammare
Gislarbo, i Wästmanland och Malma sockn belägen, må den samma år¬
ligen få tilwärka med 250 storstigar okohlad tårf, som kommer åt utblan¬
das med de träkohl, hwilka han derstädes har frihet åt nyttja til det efter
1695 års hammarskatt, bruket tillåtne stångjärnssmidet; til wilken tårf
han genom en af herr assessoren Eric Esberg hållen undersökning af den
27 Febr. 1743 wist sig hafwa tilräckelig tilgång, då ock tillika nogsamt ut¬
rönt blifwit, åt okohlad tårf til hälften blandad med träkohl giör aldeles
et och samma gagn wid stångjerns utsmidande, som träkohl allena eljest
kunna åstadkomma. Underkastandes sig brukspatron Sträng denna rätt-
tighets förlust, samt ansenlig witesbot, i fall något underslef wid det fö-
reslagne smidessättet skulle befinnas.
Detta med hwad mera brukspatronen och riksdagsfullmägtigen
Sträng uti dess memorialer och bilagorne derwid anfördt, tog ståndet un¬
der et noga och ömsint öfwerwägande. Och som ståndet hade sig nog¬
samt bekant, och derhos af den wid Gisslarbo håldne undersökningen
befinner, åt med okohlad tårf, af det hårda slaget, blandad til hälften
med träkohl, aldeles godt och förswarligit stångjern smidas kan, och det
således skulle blifwa för brukspatronen Sträng för kåstsamt och tryckan¬
de, om honom blefwo ålagt, åt efter Kongl. Maii:ts och riksens bergscol-
Bilaga 22
371
legii afgångne befallning til bergmästaren i orten, under den 29 April
1743 låta endast smida med kohlad tårf; altså har borgareståndet i be¬
traktande häraf så mycket mera funnit skäligt, åt lemna dess bifall til
denna brukspatronen Strangs ansökning, som ansenlig skog härigenom
bespares, och ingen uti dess tilständiga kohlkiöp hindras, eller förfång li¬
der: icke eller uti tackjernshandel någon förfördelas, hälst det Sweden-
stierniska privilegium en ostridig rättighet af tackjernsköp honom
tillägger. Hwarförutan jämwäl intet underslef wid det upgifne smidessät-
tet kan wara åt befrukta, enär witesbot af ettusende daler s:mt deremot
fastställes, jämte rättighetens förlust af smidet. Dock förbehåller sig bor¬
gareståndet härwid på det kraftigaste, åt den förmån, som brukspatron
Sträng härigenom för ömsinte och gällande orsaker skull tilllägges, ej må
dragas til préjudicat för androm. Förmodandes ståndet härhos, åt det
med skäl lärer kunna anses såsom en billig och rättwis åtanka för de flere
oeconomiske skrifter, hwilka han til det allmännas nytta trycka låtit,
samt til upmuntran, åt widare i et så lofwärdt upsåt fortfara; äfwen som
ock ståndet i öfrigit med mycken ömhet anser den olycka som brukspa¬
tronen Strangs hus och egendom under dess härwaro wid riksdagen öf-
wergått, och således gärna skulle önska, det han med dess ansöknings
erhållande måtte hugnas. Hwarföre ock borgareståndet ej kan underlå¬
ta, åt detta ärende hos de öfrige respective stånden til gunstbenägit bifall
i bästa måtton hörsam- tjenst och wänligen recommendera. Ut supra.
Ex protocollo.
372
Bilaga 23
23
Borgarståndets extraktprotokoll angående Karlskronas broar
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 96
Protokollet sid 226
Utdrag ur borgareståndets protocoll d. 23 Maij 1752
Sedan allmänna beswärsdeputation genom dess författade project till re¬
solution öfwer 83 § af allmogens beswär,1 tillstyrkt att befria allmogen i
Blekingen från dhe 2:ne yttre Carlscrona stads åth landsidan wettande
broars underhållande, ock att staden allena them hädanefter bör under¬
hålla, har Carlscrona stads riksdagsfullmäcktige handelsmann Johan
Önnert Grahn ståndet föredragit, huru ej allena en kongl. resolution af
d. 8 Dec. 1682, förmår, att kistor härwid skulle lyda under ammiralitetet,
ock ärlägga till Carlscrona broars upbyggande ock widmackthållande,
dhe penningar, som det tarfar en åthgiärd till Christianstads långa bros
widmakthållande, utan ock huruledes genom kongl. resolution och bref
bägge af d. 21 Marti 1689, är förordnat att dhe fyra broar, som äro emel¬
lan staden ock landet, blefwit dehlte på thett sätt, att staden skulle un¬
derhålla dhe 2:ne närmaste ock all Blekings allmoge dhe 2:ne fiernom,
så att alla fyra blekinghäradena skulle dertil uthgiöra 1 dir s:mt af hwart
helt härade. Kongl resolutionen 1690 d. 1 Aug. pålägger allmogen än wi-
dare förb:te 2:ne broars underhållande, till dess efter handen watnet de¬
remellan kan blifwa upfylt, hwiken upfylllning ej annorlunda i denna
stund är skedd än med träräcke under och på sidorne samt med jord de¬
remellan och äfwen på, men åt dermed ej påstås kan det watnet är alde¬
les igenfylt, emedan thett ännu för ofullkomligheten skull, bortsköljer all
fyllningen så att b:te broar hwar höst ock wåhr, utan reparation ock åter-
fyllning, äro obrukelige.
Allmogen har wähl efter andragne enahanda omständigheter i orten
sökt befrielse i detta måhl, men then ej kunnat winna, såsom konungens
befallningshafwandens resolution af d. 21 Maj 17502 utwisar, ock åt den
åberopade 8 § ut kongl. resolutionen 1741 på allmogens allmänna bes¬
wär, uthtryckeligen undantager the städer hwilka hafwa något privilegi¬
1 Årstrycket 29 juni 1752: Kongl. Maj.ts nådige Resolution och Förklaring uppå the Allmänne
Beswär som thess trogne Undersåtare af Riksens allmoge uti Swerigeoch Finland, igenom the-
ras utskickade Fullmäktige, wid sidst öfwerstånde Riksdag, i underdånighet ingifwa låtit.
2 Årstrycket 1 september 1741: Kongl. Maj.ts nådige Resolution och Förklaring uppå the All¬
männa Beswär som thes trogne undersåtare af Riksens Allmoge uti Swerige och Finland, ige¬
nom theras utskickade Fullmäktige hafwa wid thenne Riksdagen i underdånighet andraga låtit.
Bilaga 23
373
um. hwarigenom allmogen är förbunden att bidraga till slik brobyggnad,
som Carlscrona äger igenom högståberopade kongl. förordnande. Kun¬
nande desse broar ju mindre sägas gå öfwer stadens ägor, som det är all¬
mänt bekant, åt dhe ligga i sielfwe hafwet, dessutan staden så mycket
mindre kan beswäras med dhe på allmogen dehlte 2:ne broar, som sta¬
den efter samma dehlning måste sielf hålla de där 2:ne andra, hwilka i
anseende dertill att the ligga östan i hafwet öfwer ett ganska diupt wattn
ock på sådan grund att ingen sten eller jordbro der kan byggas, utan nöd-
wändighet måste wara af trä, ock kåsta ansenligen mera än allmogens,
hälst staden ock måste köpa alt wirke dertill, som allmogen slipper, haf-
wande allmogen sielf af alla fyra broarne största nyttan för all sin rörelse
till staden, ock kan för öfrigit nogsamt pröfwas nödwändigheten af desse
broars widmakthållande såsom dhe blifwit fördelte, för kongl. ammirali-
tetet ock flåttans nödwändigste tillförsel skulld, att allmogen så mycket
mindre med skähl bör sig undandraga, som then just, emot desse broars
underhållande, sluppit först Christianstads brobyggnad, som eljest ännu
continuera skulle, ock sedan den pålagde afgiften 1 dir s:mt af hwart helt
hemman, som kåstat allmogen långt mera än deras 2:ne broars underhål¬
lande, hwilket belöper en ringa summa på hwart hemman. I anseende
hwartill riksdagsfullmäktigen handelsman Grahn anhållit, att sådan all¬
mogens ansökning eij måtte winna framgång, ock att ståndet i thetta
måhl wille understödja staden.
Ståndet lät sig jemwäl föreläsa den projecterade 83 § öfwer allmogens
beswär, ock sedan man af öfrige här åberopade handlingar underrättat
sig om sakens beskaffenhet, fant ståndet så mycket mer äfwentyrligit ock
skadeligit, att nu lembna bifall till samma projecterade 83 §, som therutaf
alt för stor olägenhet skulle följa så dehls för kongl. ammiralitetet och ör-
logsflåttan, som för staden ock allmogen samt alla resande, om i så måtto
alt hwad tilförne af äldre tider härutinnan hörsamligen och nådit förord¬
nat är, blefwo så hastigt uphäfwit eller ändrat, utan att saken tillförne be¬
hörigen woro undersökt ock dermedelst befunnit åt allmogen
wärkeligen äger rätt, att niuta den sökte befrielsen, samt huru ock på
hwad sätt dhe nu landet tilhörande 2:ne broar i sådant fall måtte kunna
underhållas, som icke är staden pålagde, ock eljest uti hafwet belägne.
Men i tett ställe är ståndet af then mening, åt konungens befallningshaf-
wande i orten må undfå nådig befallning, att öfwer thetta ärende ock
thes rätta beskaffenhet, efter noga undersökning ock bepröfwande hoos
kongl. cammarcollegium inkomma med thes betänkande, då wählb:te
kongl. collegium therefter i underdånighet bör Kongl. Maj:tt föredraga
saken till nådigt skärskådande ock utslag, som alt bör föregå innan
riksens ständer kunna sig härmed beskaffa, hwilket genom utdrag skulle
till benägit bifall wänligen communiceras etc.
374
Bilaga 24
24
Borgarståndets extraktprotokoll angående justitiekanslerns löneökning
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 99
Protokollet sid 231
Utdrag af borg.st:s prot. d. 25. Maii 1752
S. D. Förehades riksens ständers justitiaedeputations betänckande,
ang:de justitiecancelleren och riddaren herr Johan Gerdeschölds wid
närwarande riksdag afgifne berättelse. Efter behörigt öfwerwägande hä¬
raf fant borgareståndet godt, åt i så måtto bifalla deputationens till-
styrckande, det må justitiaecanellerslönen blifwa tillökt med 1200 daler
s:rmt, och således justitiaecancelleren för framtiden komma åt niuta uti
åhrslön 3000 daler silf:mt. Äfwen ock åt justitiaecancelleren må få antaga
en cancellist uti des contoir, dock utan åt staten med någon lön derföre
graveras. För öfrigit åberopar sig borgareståndet härwid des utdrag af
protocollet som under detta datam1 aflemnat blifwit, i anledning af jus-
titiaedeputationens yttrande, om lag och förordningars tilbörka handhaf-
wande och efterlefnad. Hwilcket med de öfrige resp:e stånden etc.
Läs: datum.
Bilaga 25
375
25
Borgarståndets extraktprotokoll angående lagars och förordningars
efterlevnad
R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 100
Protokollet sid 231
Utdrag af borg.st:s prot. d. 25 Maii 1752
S. D. Lät borgareståndet sig föredraga riksens ständers justitiaedeputa-
tions bet:de, ang:de den af det ärbara bondeståndet påyrckade föreställ¬
ning, om lag och förordningars wedebörke handhafwande och
efterlefnad, hwarutinnan justititiaedeputationen, såsom det enda och
bästa medel föreslagit, det måtte h:r justitiaecancelleren i landet kringre-
sa, och om embetsmännens förhållande sig kunnig gjöra, samt låta den
som brotslig eller försummelig finnas må, till answar och tilltal framdra¬
ga-
Detta alt, med hwad mera, har borgareståndet, så mycket nogare tagit
under behörigt och ömsint öfwerwägande, som ståndet nogsamt finner,
åt ett samhälles trefnad och styreka beror på lagarnes obrotsliga efterle¬
fnad.
Men som ståndet tillika har sig bekant, åt justitiaecancellerens embete
är med så månge wigtige gjöromål förknippadt, åt han omöijeligen, utan
deras eftersättjande, kan hinna åt företaga sådane resor öfwer hela riket,
med den granskning och noga skjärskådande, åt utrönas kunde, huruwi-
da embetsmännen deras plikt och skyldighet fullgjöra; warandes detta
ärende af den dryghet och widd allena, åt det näppeligen af en enda, äns-
kjönt han ifrån alle andre gjöromål wore ledig rättel. skulle kunna skjö-
tas, så har borgareståndet i anseende härtill, så mycket mindre kunnat
lemna des bifall, till h:r justitiaecancellerens föreslagne resor, som staten
härigenom med en nog dryg kostnad skall belastas.
Borgareståndet kan ej eller undgå, åt härwid tillika erhindra, det la¬
garnes heliga wård mycket beror på embetsmännens bibehållande wid
deras tilbörha myndighet. Enär detta fästeband röres, igenom förmente
och oangifne fels eftersökande, måste laglydnaden i ett wist mått lida
hinder och motsträfwighet, och enär menigheten sammankallas och hö¬
res, ställas embetsmännen under en slags inquisition, som lagen icke
medgifwer, hwarigenom de samma så wäl, som embetsmännen sielfwe,
lättel. ställas i wanwyrd och mindre aktning.
376
Bilaga 25
Häremot finner borgareståndet, åt andamålet af justitiaecancellerens
embete, lättare och med mindre omgång kan winnas, då hwar ock en ri¬
kets inbyggare äger frihet, åt hos h:r justitiaecancelleren anmäla de mål,
hwarutinnan han tror sig lida, äfwen som ock h:r justitiaecancelleren ige¬
nom wederbörande fiscaler i orterne kan inhämta all tidig och nödig
kunskap om embetsmännens förehållande, och efter förefallande om¬
ständigheter sitt embete derwid utöfwa.
Utom alt detta är borgareståndet af den tancka, åt en ny och tillräck-
eligare instruction för riksens ständers protocollsdeputation upsättjas
må, och åt derhos förordnas bör, det icke allenast de förfarnaste och
mäst bepröfwade i alle resp:e stånden wid riksdagarne blifwa walde till
ledamöter i denna deputation, utan ock, åt så wäl kongl. hofrätternes,
collegiernes och consistoriernes egne ledamöter, som betjening ifrån
denna deputation warda uteslutne, så mycket möijeligit wara kan.
Härhos will ock angeläget wara, åt de betänckanden, som ifrån proto-
collsdeputationen till riksens ständers plena inlemnade warda, ej måge
anses för minst betydelige, utan framför de enskildte hos riksens ständer
företagas och afgjöras, och i fall någre protocollsdeputationens betänck¬
anden wid riksdagarnes slut, kunde wara lemnade oafgjorde, så ehuru-
wäl efter den nu meddelte instructionen inga protocoller ifrån den ena
till den andra riksdagen få igenomläsas och granskas, så tyckes likwäl bil¬
ligt wara, åt åtminstone alle sådane mål, som wid förre riksdagar blifwit
i protocollsdeputationen anmärckte, och till riksens ständers plena in¬
lemnade, måge wid nästföljande riksdags början ibland de första ärender
derstädes uptagas och afslutas. På hwilket sätt jemwäl med alle de öfrige
ifrån riksens ständers deputationer inkomne, men oafgjorde mål förfa¬
ras kunde. Hwilcket alt med de öfrige resp:e stånden etc.
Bilaga 26
377
26
Borgarståndets extraktprotokoll angående trädgårdsmästare
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 101
Protokollet sid 230
Utdrag af borgareståndets protocoll, hållit wid riksdagen i Stockholm
den 25 Maij 1752.
S. D. Uplästes riksens ständers cammar, oeconomie och commerciede-
putations betänkande af d. 17 April sidstledne, angående trägårdsmästa¬
re, hwaröfwer det ärbara bondeståndet af den 23 i denna månad dess
bifall lemnat. Ståndet fant det wara högst betänckeligit åt ställa så ädel
wettenskap under skrå eller wissa läroår emedan den samma eij synes
kunna inhämtas af en ung och olärd yngling på få år hos en mästare,
hwilcken sielf torde föga äga någon kundskap uti naturkunnigheten,
hälst sedan Hans Kongl. Maij:tt af ömhet för denna wettenskaps up-
muntran, förklarat de studerande närmast berättigade till kongl. trägår-
darne wid sig yppande ledigheter, hwilcken nådiga anstalt härigenom
skulle hindras, då sådane personer häldre togo sig något annat före, än
de underkastade sig skrå och mästerskap. Hwarföre ock ståndet håller
före åt denna inrättning icke kan medföra den påsyftade nyttan, men i
fall de öfrige respective stånden skulle wara af annan tancka, böra åt¬
minstone studerande härunder icke begripas, och kan ståndet för öfrigit
icke annorlunda än med följande påminnelser och anmärckningar be-
tänckandet bifalla.
1 § utelemnas, och i dess ställe införes den sådeles: Trägårdsmästaren
uti Stockholm och alla öfrige städer i riket tillika med deras gesäller och
lärogåssar begripas såsom mästare under skrå, på samma sätt, som andre
handtwärcksämbeten, och hafwa sig till efterrättelse Kongl. Maij:tts nå¬
dige ordning för alle ämbeten af den 27 Junii 17201 uti alt hwad härige¬
nom icke finnes uttryckeligen rättat.
Wid 2:dra §:en och dess slut tillägges åt så wäl prof som lärotiden något
må förkortas, när thertill skäl äro, eller sådant wederbörande emellan af-
handlas.
Wid 4:de §:en i stället för orden sine 5 år sättes: såsom förbemält är.
f stället för 6 §:en i betänckandet införes: Och på thet riket ju förr thess
häldre måtte komma åt niuta fruckten af thenna inrättning, så måge, äf-
1 Årstrycket 27 juni 1720: Kongl. May.ts förnyade Algemene Ordning och Skrå för Handwärck-
are i Swerige och Finland.
378
Bilaga 26
wen som i städerne, trägårdsmästare på kungs- och sätesgårdar få antaga
lärogåssar på lika tid; men enär the till gesäller skola utskrifwas, böra the
hos trägårdsmästareämbetet i Stockholm, eller någonthera af de öfrige
städerne, hwarest societeter eller ämbeten äro, wederbörligen examine¬
ras och altid med riktigt bewis förses ifrån den trägårdsmästare, hos
hwilcken the warit i lära, om theras framsteg och kundskap. Med theras
mästerskap enär the thet åtnjuta, förhålles efter föregående 5 §.
I alt öfrigit biföls betänckandet. Och blifwer thetta till benägit bifall
med de öfrige respective stånden hörsam- tienst och wänligen communi-
cerat.
Ut supra.
Ex protocollo.
Bilaga 27
379
27
Borgarståndets extraktprotokoll angående boställen och husesyner
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 103
Protokollet sid 244
Utdrag af borg:st. prot: d. 27 Maii 1752
S. D. Uplästes riksens ständers landt och sjömilitiae oeconomie deputa-
tions bet:de ang:de boställen och husesyner wid de indelte regementer
till häst och fot, jemte project till en ny förordning häröfwer. Hwilcket
alt borgareståndet fant godt åt bifalla; dock med följande tilläggningar
och ändring:
Wid 2 afdelningens 5 §: I stället för ordet ofördröijehn håller ståndet
före nödigt wara, åt af domaren wiss tid förelägges, wid wite, innom
hwilcken bristfälligheten bör wara botad, samt åt innom en månads för¬
lopp, sedan denne tid till ända lupit, igenom oeconomisk besiktning
måtte utrönas, huru wida reparationerne på sätt som synen äskar, äro
fullkomnade.
Wid 3 afdelningens 1 §: I stället för orden dock innom september må¬
nad, sättes, innom den tid som lagen stadgar om syner i gemen, och vi¬
dare i samma § och afdelning införes, efter de orden, af ordinarie
häradshöfdingen i orten, eller den wederbörande hofrätt i ordinarie
dommarens ställe förordnar.
Wid 11 § i samma afdelning, kan borgareståndet ej underlåta åt an-
märcka det en alt för kort tid förelägges häradshöfdingen, som den tiden
af tingrättshållande och andre förrättningar kan wara hindrad, äfwen
som det ock är något owanligit åt förelägga embetsman wite, innan de
wisat någon försummelse. Hwarföre ståndet finner skjäligit åt tiden må
utsättjas till sex weckor och witet aldeles uteslutas. Som med de öfrige
resp:e stånden etc.
380
Bilaga 28
28
Borgarståndets extraktprotokoll angående krono- och sockenmagasin
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 104
Protokollet sid 245
Utdrag af borgareståndets protocoll, hållit wid riksdagen i Stockholm d.
27 Maj 1752.
S. D. Upl:s kammar, oeconomie och commercedeputations betänkande
af d. 14 sidstl. Febr. ang:de krono- och socknemagaziner, jemte höglofl.
rid. och adelens så wäl som det högwördige prästeståndets derå påskrif-
ne yttrande.
Borgareståndet anser ärindringen af spannemålsmagaziner för ganska
nyttig och nödwändig, såsom hwarigenom icke allenast riket wid påkom¬
mande misswäxtår inom sig sielft kan äga tillräckeligit förråd och tilgång
på en så oumbärlig wahra, för billigt pris, utan ock då god och ymnig års-
wäxt infaller, landt-mannen få sin spannemål någorlunda betald, så åt
han derwid må finna dess skiälige utkomst, men som secrete handels och
manufacturdeputation äfwen i detta ämne, aflemnat til riksens ständers
secrete utskott dess yttrande, och således denna saken redan är derstä¬
des under afgiörande, altså fant borgareståndet bäst wara, åt ock förut-
nämde kammar- oeconomie- och commercedeputations betänkande dit
remitteras, samt åt secrete utskottet blir annmodadt, åt få taga denna sak
hos sig under ett noga och ömsint öfwerwägande, samt derwid tilse, huru
och på hwad sätt inrättningen må kunna ställas på så försigtig fot, åt
riksens ständers afsigt, så långt giörligit är må kunna winnas, och landt-
bruket i det ena som andra nämde afseendet; dock åt derwid noga iackt-
tages, det utrikes ifrån inkommande spannemål icke blir med någon
magazinsafgift beswärad, då den gäller öfwer 18 dir koppm:t tunnan.
Hwilket med de öfrige respective stånden hörsam- tienst och wänligen
communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
Bilaga 29
381
29
Borgarståndets extraktprotokoll angående kronogevärsarbetares
privilegier
R 1315, borgarståndets extraktprotocoll, nr 105
Protokollet sid 240
Utdrag af borgareståndets protocoll, hållit wid riksdagen i Stockholm
den 27 Maj 1752
S. D. Uplästes riksdagsfullmägtigernes från Örebro, Jönköping, Nortel-
ge och Söderhamn ingifne memorial, derutinnan de tilkjännagifwa, hu¬
rusom hos Hans Kongl. Maj:t blifwit i underdånighet projecterat nya och
allmänna privilegier för cronogewärsarbetare i riket, hwilket project lik¬
mätigt bifogad afskrift befinnes af sådant innehåll, åt det rörer riksens
höglofl. ständer samfält, men i synnerhet borgareståndets fri- och rätttig-
heter, emedan förutan den förmån af cronolägenheters obehindrade til¬
lrådande, framför andre undersåtare, tullfriheter och skogshyggen, som
desse gewärsarbetare will uplåtas, dem ock kommo åt tilläggas en fri
spannemåls och victualiehandel i städer och på landet, med förbud åt
blifwa för landtkjöp tiltalade samt åt dem tillika skulle blifwa tillåtit idka
allehanda slags borgerlige handtwärkerier af privat husarbete i mässing,
metall, stål och jern, förtent och oförtent, groft och fint, af hwad namn
det wara må, hwilket likwäl genom kongl. resolutionerne 1672,1675 och
1680 är cronogewärsarbetare i nåder förbudit, samt derest samma under
privilegiirättighet skulle få brukas, då förmedelst bemelte cronoarbeta-
res myckenhet eij annat följa kunde, än borgerskapets undergång och
städernes förwandlande til factoriets frimänn.
Med mera åfwannämnde städers riksdagsfullmägtige andragit och
ståndets godtfinnande underställt.
Och aldenstund häraf nogsamt befinnes, åt de för cronogewärshand-
wärken til utfärdande projecterade privilegier äro af den beskaffenhet,
åt de samma rörer samtel. ståndens men besynnerligen borgareståndets
fri- och rättigheter; fördenskuld är borgareståndet af den tanka, det med
detta mål således kommer åt förfaras, som regeringsformens1 49 § före-
skrifwer, til hwilken ända underdånigst ansökning hos Hans Kongl.
Maj:t göras bör, åt oftanämde projecterade privilegier för gewärsfacto-
riet icke måge blifwa utfärdade, förrän nästa riksdag, då alla i samma
1 Årstrycket 2 maj 1720: Kongl. Maj:ls och Riksens Ständers faststälte Regeringsform.
382
Bilaga 29
mål utkomne handlingar kunde til samtl. riksens ständers öfwerseende
och utlåtande remitteras, samt hwad som derefter blifwit beslutat, som
widare til Hans Kongl. Maj:ts nådigste fastställande underdånigst hem¬
ställes; och emedlertid komme en hwar stads borgerskap åt njuta dess
rättighet, kongl. privilegier och resolutioner til godo, samt åt i lika måtto
cronogewärsarbetare, med någre personlige skatter enligit innehafwan-
de kongl. reoslutioner icke beswäras måge.
Hwilket alt de öfrige respective stånden til benägit och rättwist bifall
hörsam- tjenst- och wänligen communiceras. Ut supra.
Ex protocollo
Harald Urlander
Bilaga 30
383
30
Borgarståndets extraktprotokoll angående Söderhamns gevärsfaktori
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 106
Protokollet sid 250
Utdrag af borgareståndets protocoll hållit wid riksdagen i Stockholm d.
27 Maj
S. D. Föredrogs secreta utskotts1 extractum protocolli af den 19 i denna
månad rörande Söderhamns gewärsfactories föreslagne delaktighet uti
den til staden donerade jorden. Och aldenstund Kongl. Maj:t genom nå¬
dig resolution den 30 Junii 1747 uppå riksens ständers underdånige til-
styrkjande, afslagit factoriesmederne i Söderhamn delaktighet uti
stadsjorden så wida de icke äro borgare eller wilja med borgerskapet
taga del i liuft och ledt, hwilket jemwäl är enligit med de för städerne i
gemen tid efter annan i utfärdade kongl. resolutioner. Fördenskull kan
ståndet icke tillåta någon ändring uti sådane genom kongl. försäkringen
faststälte privilegier och den til följe deraf Söderhamn stad gifne förbe¬
rörde resolution. Hwilket med de öfrige respective stånden hörsam-
tjenst och wänligen communiceras. Ut supra.
Ex protocollo.
Läs: utskottets.
384
Bilaga 31
31
Borgarståndets extraktprotokoll angående en kadettkårs inrättande
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 107
Protokollet sid 245
Utdrag af protocollet som hölts i borgareståndet d. 28 May 1752
S. D. Ståndet lät sig föredraga utdragen af höglåfl. ridd. ock ad. samt
högw. prästeståndens protocoller af 20 ock 27 af innewarande månad be¬
träffande en corps af 100 cadetter för amiralitetet på cronans bekostnad.
Borgareståndet har redan öfwer detta ährende genom utdrag af dess
protocoll d. 28 April nästkne communicerat öfrige respective stånden thess
beslut, hwarifrån borgareståndet för thess dehl sig så mycket mindre kan
begifwa, som borgareståndet efter alla omständigheters noga bepröfwande
är öfwertygat, det inrättningen af denne cadettecorps wid nu warande
stadtsbrist, ock besynnerligen medan den dertill föreslagne fonden af
adelsfahneindehlningen åthminstone i början ej kan ware att tillgå, nu ogi-
örligen kan på twenne särskilta ställen wärkställas, eftersom till staten ock
kostnaden på thett ena först tilltänkte stället uti Carlscrona synes blifwa
nog swårt om tillgång af nödiga medel. Ock som det för rikets wärkelige
nytta ock säkerhet högstangelägit ock oumgängeligit är, att en siöcadette-
corps utan andre tidens utdrägt wid ammiralitetet uti Carlscrona uprättas,
eftersom det ej kan wara obekandt, åt bristen på förfarne ock swarsgode
siöofficerare är ganska stor, samt att flåttan utan duglige officerare föga el¬
ler intet will betyda, hwaremot öfwerflöd ock als ingen brist är på officera¬
re uti krigswäsendet till lands; så will borgareståndet för thess dehl nu ock
i framtiden wara utan skulld, för hwad äfwentyr el. olägenhet som hända
kan, om thenna angelägna siöcadettecorpsinrättning på något sätt hindras,
så att wid åkommande tillfällen duglige siöofficerare för flåttan ock galle-
rernes behof ej skulle wara att tillgå, ock kan als intet twifwelsmål wara det
ju gallerewettenskapen wid thenne inrättning tillika inhämtas kan. Altså
förnyar borgareståndet dess uti detta måhls genom protocollsutdraget af 8
April sidstl. giorde beslut, ock nu allena tillägger, det må secrete utskåttet
giöra författning, att inrättningen i Carlscrona må ofördröjekn skie på sätt
ock willkor som b:de protocoll innehåller, om ei högre, då åtmintone till
fembtio cadetter, samt att kostnaden härtill af statsmedlen beräknas, till
dess genom den föreslagne fonden af adelsfahneindelningen sådant fram¬
deles kan blifwa åtherärsatt. Hwilket genom utdrag1
Texten oavslutad.
Bilaga 32
385
32
Borgarståndets extraktprotokoll angående gränser mellan
kommerskollegium och manufakturkontoret
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 111
Protokollet sid 255
Utdrag af borgareståndets protocoll. hållit wid riksdagen i Stockholm
den 30 Maj 1752.
S. D. Förekom hos borgareståndet under öfwerwägande om nödwändig-
heten, åt Kongl. Maj:t och riksens commercecollegii, samt riksens stän¬
ders manufacturcontoirs göromål i anseende til manufacturwäsendet,
som i de sednare åren hwarom annan kommit åt sammanblandas, måtte
til undwikande af oreda och willerwalla för framtiden behörigen skiljas
och gränsor för hwartdera wärken utstakas.
Om ämbetsmän på 2:ne särskilte ställen äga tilfälle, åt lägga handen
wid ett och samma publique göromål, så kan i borgareståndets tanka de¬
raf icke annat följa, än åt det ärendet måste lida och råka i wanskjötsel
och den sökande, som uti samma ärende sig anmäler, utställas för både
uppehälle och kostnad.
Manufacturärenderne tåla aldra minst en sådan sammanblandad ad¬
ministration, hälst de med all uptänkelig granlagenhet, redlighet och en
snar wärkställighet böra handteras, så framt de annars skola föras til det
stora och nyttiga ändamål, som riksens ständer därmed påsyftat.
Så wäl kongl. commercecollegium, som riksens ständers manufactur-
contoir äga deras särskilte instructioner, och hade i de sednare åren inga
nyare ändringar och tilläggningar skjedt i anseende til manufacturcon-
toirets göromål, utan det samma endast fått fordt-fara, åt skjöta sine
sysslor efter den wid 1738 års riksdag af riksens ständer faststälte och för
manufacturcontoiret til des rättelse utfärdade instruction, så tror borga¬
reståndet, åt icke en sådan blandning och oreda upkommit, som nu af
flera dess ledamöter blifwit öfwerklagad och hwarigenom äfwen händt,
åt magistrater och hallrätter i riket, med fördubblade arbeten onödigtwis
blifwit öfwerhopade, åt skiljaktige befallningar uti ett och samma ärende
från desse 2:ne ställen afgått och åt, uti hwad fabriquerne på hwar och en
ort röra kunde, ämbetsmännen måst beswäras med dubbla yttrandens
och berättelsers afgifwande. Icke eller hade fabriquesidkarne blifwit
nödsakade til så mycken omgång och åt uti en och samma angelägenhet
göra ansökning på 2:ne ställen tillika, och hwarigenom de ju måste lida
386
Bilaga 32
så mycket mera uppehåld och kostnad: Åt förtiga alleflere olägenheter,
som sig nödwändigt yppa skulle, om en och samma författning til fabri-
quernes bästa på 2:ne särskilte ställen tillika skall handteras och wärk-
ställas.
Så angelägit del i borgareståndets tanka är, åt häri bör skaffas bot för
framtiden, så lätt torde det ock wara åt winna ändamålet om riksens
ständer lämna deras samtycke til det slut hwaruti borgareståndet för
dess del stadnat i anseende til förewarande granlaga ärende.
Begge wärken böra hädanåt aldeles ställa sig til rättelse de för dem ut¬
färdade instructioner.
Kongl. Maj:ts och riksens commercecollegii undfångne instruction är
grundad i rikets fundamentallag och i regeringsformen1 och i följe deraf
åligger det samma collegio, åt hafwa omsorg och inseende öfwer manu-
faetur och handtwärkshusen i riket, åt de wäl inrättas, skötas och under¬
hållas enkit kongl. manufaeturprivilegierne och hallordningen så åt
rikets inwånare måge finna tilgång på gode waror och för skjäligit pris
med mera.
Och som det händt, som förut sades, åt åtskillige af desse oeconomica
til någon del kommit åt i sednare tider tillika anförtros riksens ständers
manufacturcontoir til besörgande ehuru des år 1739 undfångne instruc¬
tion icke derom nämner eller dertil lämnar någon anledning, så böra alla
sådane mål åtter läggas under kongl. commercecollegii ensamme answar
och skjötsel och til den ändan bemälte collegium undfå del af alla de be¬
fallningar, som i så måtto til manufacturcontoirel lid efter annan blifwit
ifrån det ena och andra stället aflämnade, på det commercecollegium må
blifwa iståndsatt, åt wara fullkomligen underrättad, hwad tilläggningar i
anseende til utförandet och wärkställigheten af slike göromål blifwit
gjorde, samt kunnat ställa sig de samma til rättelse och efterlefnad, på
samma sätt och i den ordning som det hittils fortfarit, til följe af riksens
ständers förklarade wilja i anseende til schefferierne med det mera.
Skulle någon utgift wara nödig til fabriquernes bästa och uprätthållan-
de i gemen, och hwarom riksens ständer sjelfwe icke uttryckeligen sig
yttrat huru förfaras bör, må commercecollegium då äga frihet åt sådant
hos Kongl. Maj:t anmäla, som deröfwer i nåder hörer manufacturcontoi-
ret, och sedan i anledning af alt sådant förordnar efter dess nådige om-
pröfwande och godtfinnande.
Til ärendernes så mycket mera befordran til ett så skjyndesamt, som
försiktigt och godt slut, håller borgareståndet före, åt commercecollegi¬
um efter den anledning dess instruction derom lämnar bör åtminstone
3:ne dagar i weekan på 2:ne divisioner fortsättja och på hwartdera divi¬
sionen sluteligen afgöra de der förekommande målen, på det sättet: Åt
Årstrycket 2 maj 1720: Kongl. Maj.ts och Riksens Ständers faststälte Regeringsform.
Bilaga 32
387
den ena divisionen afgör alt det som hörer til fabriquer, handtwärkerier,
planteringar af allehanda slag, schefferier, fiskerier, och spinnehusinrätt-
ningar, och den andra divisionen de öfrige göromålen, samt åt ledamö-
terne derefter blifwa fördelte.
Riksens ständers manufacturcontoir åter ställer sig til rättelse den in-
structionen, som wid 1738 års riksdag för det samma blef utfärdad, och i
följe deraf sörjer för upbörden af manufacturfonden; åt hall-lånen skje
enligit det derom utfärdade Kongl. Maj:ts nådige reglemente, och åt in-
betalningarne til riksens ständers banco derföre med det mera skje be-
höringen1 samt enligit riksens ständers i den delen gjorde och til
manufacturcontoiret lämnade förordnande; åt öfwer alt hwad som infly¬
ter och utbetalas, hålles noga räkning och bok äfwen öfwer de räkningar,
som af kongl. commercecollegium så hädanåt, som hittils böra aflämnas.
Lika så bör manufacturcontoiret underrätta sig om de manufactur-
wärcks drift som af publico njutit understöd samt aflämna des påminnel¬
ser å sine behörige ställen om det, som kan befordra desse wärck och
således befästa den säkerhet om fabriquesnäringens fortkomst som pu-
blicum bör äga för den kostnad på dem anwänd blifwit med mera, som
samma dess instruction omständeligare innehåller.
Sluteligen, som på det sättet manufacturcontoirets göromål blifwa
minskade, men kongl. commercecollegio deremot tillagt, hwad det sam¬
ma tilkomma bör och desse fabriquesärender nu äro långt flere än i de
förre tider, håller borgareståndet före åt den ena commissarien i manu¬
facturcontoiret och som egenteligen haft med sielfwe hushålldningen wid
fabriquerne åt syssla, samt en notarius, en cancellist och en cammarskrif-
ware kunde aflämnas til förstärkande af kongl. commercecollegii ringa
underbetjening. Och komma desse förenämnde åt njuta til godo samma
lön för framtiden som de hittills af manufacturcontoiret undfådt samt för-
blifwa wid samma skyldighet i anseende til deras sysslors fortsättjande i
commercecollegio som de warit förpliktade til i manufacturcontoiret.
Enär göromålen således efter lag, regeringsform2 och instructioner
förblifwa wid deras rätta ställe och uti ordning handteras, förekommes
snarast och bäst den hittils hände blandning af begge desse wärkens gö¬
romål och den deraf förorsakade willerwallan och en sådan rättelse för¬
modar borgareståndet blifwa ländande fabriquesnäringen til nytta och
riket samt det allmänna til gangn och fromma, hwilket alt borgarestån¬
det såsom ett granlaga och ömt ärende til de öfrige respective ståndens
gunstbenägna bifall hörsam- tjenst- och wänligen communicera. Ut su¬
pra.
Ex protocollo.
1 Läs: behörigen.
2 Årstrycket 2 maj 1720: Kongl Maj.ts och Riksens Ständers fasisiälte Regeringsform.
388
Bilaga 33
33
Borgarståndets extraktprotokoll angående kolbesparing vid järnsmidet
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 113
Protokollet sid 259
Utdrag af protocollet hållit uti borgareståndet i Stockholm den lista Ju¬
nii 1752.
S. D. Uplästes ett utdrag af protocollet hållit uti riksens ständers secrete
utskått d:n 29 sidstkne Maii, derutinnan det tillkiänna gifwes, huruledes
brukspatron Nils Koch, sedan han i anseende till des angifne påfund till
kohlbesparingens1 wid jernsmidet och dess förbättrande, bekommit
40000 d:r s:rmt, emot förskrifningar af honom och des cautionister, att i
fall, efter anstälte prof samma hans inventioner eij funnos till wäga
bringa den af honom utlofwade nyttan, han då, efter det slutne contrac-
tets innehåll, skulle åtterställa berörde undfångne 40000 d:r s:mts capital,
med en half procents interesse i månaden, blifwit genom Kongl. Maiisits
d:n nästwekne Maii fälte nådiga resolution, pålagd ofwanberörde sum¬
ma återbetala, men åt secrete utskottet i anseende till åtskillige af bruks¬
patron Koch uti en ingifwen och af Hans Kongl. Maijitt till secrete
utskottet nådigst remitterad böneskrift, andragne bewekande skiäl och
omständigheter funnit sig föranlåtit riksens höglofke ständer tillstyrka,
det brukspatron Koch på merberörde 40000 d:r s:mt, en eftergift af
10000 d:r s:mt, måtte bewiljas, jämte den på hela förskottet belöpande
räntan, emot det åt Koch betalar de sedan återstående 30000 d:r s:mt.
Härjämte har borgareståndet låtit sig föreläsa brukspatron Kochs ingif-
ne underdånödmiuka memorial, deri han åberopar sig the angående
kohlbesparingen wid jernsmidet hålne undersökningar samt thet theröf-
wer afgifne betänkandet, som skola medgifwa, åt han i stället för de efter
kongl. bergsordningarne hit intils bestådde 24 tunnor kohl till ett skep¬
pund stångjerns utsmide, tilwärkat det samma med mindre än 11 och 10
tunnor kohl, och det på långt kortare än wanlig tid. Åt till desse under¬
sökningars och profs anställande af honom, en ganska dryg kostnad blif¬
wit anwänd, åt han den upburne och åtgångne summan på annat sätt
ogiörligen skall wara i stånd af kunna återbetala, än åt all dess både fasta
och löse egendom dertill skulle i loppet gå till sin och de sinas bedröfwe-
liga undergång, åt om hans wälmente upsåt och företagande åt gagna fä-
Läs: kolbesparingen.
Bilaga 33
389
derneslandet icke warit någon belöning wärdt, han dock derigenom eij
skall gjordt sig förtient af then stränga medfart åt derföre plickta med
hela sin timeliga wälfärd, åt med de sina i yttersta nöd och elände försätt-
jas.
I anseende till desse med flere bewekande skiäl och omständigheter
bönfaller Koch, det täcktes riksens höglofke ständer af wanlig nåd ock
mildhet emot alla wälmenta rikets undersåtare, igenom frigiörelse för
then upburne och åtgångne summans återställning, hugna honom med
skadeslöshållande för sine uti redligt upsåt til! thenna högstnyttiga in¬
rättning anvvände kostnader, på det han igenom de sammas ersättande
utaf sin egendom, eij måtte i grund ruineras och utur stånd sättjas, att
blifwa en nyttig medlem uti det allmänna.
Detta alt har borgareståndet hos sig i ömsint öfwerwägande komma
låtit. Och alldenstund de åtskillige angående ofta berörde påfund håldne
undersökningar icke kunnat aflöpa utan ganska dryg och ansenlig kost¬
nad för brukspatron Koch, som der jemte i 2:ne åhrs tid måst widkiänas
mycket hinder och tids spillan uti sina egne rörelser af brukshandtering-
ar, the ther dymedelst blifwit eftersatte, som på flerehande sätt förorsa¬
kat honom en mer än kiänbar skada och olägenhet, hwilcken för honom
skulle blifwa än mera odrägelig, om han till den upburne och på sätt som
ofwan berördt är afgångne summans åtterbärande, skulle blifwa skild
från all sin egendom. Förthenskull och som Koch änskiönt han icke skul¬
le hafwa åstadkommit all den winning, som warit påsyftad, likwäl wisat
wärckeliget prof af den utlofwade anseenliga kohlbesparingen wid jerns-
midet, hwilcken, sedan then till en dell redan af en och annan bruksidka¬
re begynt tagas i ackt, förmodeligen efter hand lärer blifwa i rikets
bergslager så allmän som den i sig sielf både är möjelig och högst nyttig.
Hwartill jämwäll kommer den nytta allmänhetten synes kunna tillskyn¬
das igenom de finnare järnsorternes begwämligare och skyndessammare
utsmidande än förr warit wanligit. Ty har borgareståndet i behiärtande
af desse med flere härwid förekomne öma omständigheter funnit för
godt. det bör brukspatron Koch härutinnan hållas skadeslös, och honom
till den ändan icke allenast eftergifwas den på hela det upburna förskot¬
tet belöpande räntan, till närwarande tid, utan och godtgiöres hwad han
af berörde förskott med liflig ed inför Kongl. Maj:ts och riksens höglofke
bergscollegium kan bestyreka wärkel. wara utbetalt och åtgådt, till de
detta ämnet rörande profwens och undersökningars anställan och utfö¬
rande, med hwad ther till på ett eller annat sätt oumgängekn kunnat er-
fordas. Börandes det som sedan öfwerskiuter genast af Koch återbetalas.
Hwilket alt genom utdrag af protocollet de öfrige respective ståndens
benägna bifal hörsamt tienst och wänligen recommenderas. Ut supra.
390
Bilaga 34
34
Borgarståndets extraktprotokoll angående kollekt för en kyrka i Ystad
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 114
Protokollet sid 260
Utdrag af borgareståndets protocoll, hållit wid riksdagen i Stockholm
den 1 Junii 1752.
Lät ståndet sig föredragas riksdagsfullmägtigens1 ifrån Ystad ansökning,
åt den i staden så kallade S:t Peders eller Klosterkyrkjan, må, i anseende
til dess små och aldeles otilräckelige inkomster, men deremot stora brist¬
fällighet, som hotar kyrkjan med mera utgift och omkostnad, än hon och
den lilla församblingen kan åstadkomma, och likwäl är oumgängelig, så
framt bristfälligheterne ej skola snart blifwa obotelige, hugnas med en
owilkorlig collect öfwer hela riket, åt insamblas år 1753. Dock de kyrkor
undantagne, som igenom speciell kongl. resolutioner äro befriade. Och
som ståndet funnit skiäligt til denna ansökning lämna sitt bifall, så fants
godt igenom utdrag af protocollet sådant hos de öfrige respective stån¬
den til gunstbenägit bifall hörsam- tienst- och wänligen recommendera.
Ut supra.
Ex protocollo.
Carl Gustaf Boberg.
Bilaga 35
391
35
Borgarståndets extraktprotokoll angående fiskerihandeln i skärgården
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 115
Protokollet sid 264
Utdrag af borgareståndets protocoll hållit d. 2 Junii 1752
S. D. Föredrogs å nyo r:s str:s allmänna beswärsdeputations betänkande
af d. 31 Marti i sidstkne, rörande fiskeriehandelen i skiärgården samt 36
§ af borgareståndets allmänna beswär,1 hwaröfwer högl. r. och a. samt
högw. pr.st. genom påskrifter den 20 Maj och 1 Junii behagat sig yttra,
att förbermte § hålles så mycket mindre nödig, som Sweriges lag är så ty¬
delig och klar, att, eho som i thess rätt kan bewisa sig wara förnär skedt,
kan ock bör i stöd af thensamma niuta beskydd och förswar, enär han sig
therom hos wederbörande anmäler, samt att likaledes the af Hans
Kongl. Maj:tt fiskerisociteteten i nåder förundte privilegier äro så tyde-
lige, åt ingen anledning kan gifwas, åt, utom answar, öfwerskrida then¬
samma, jembwähl att för öfrigit fiskerierne i riket, såsom ganska mycket
bidragande till rikets lycksalighet, wählstånd och förkåfring, måtte på alt
uptänckeligit sätt befrämjas ock upmuntras.
Och aldenstund borgareståndet af thess ledamöter uti secrete utskåt-
tet låtit sig underrätta, det fiskeriesocieteten ej allena sielf afståt ifrån
thess privilegier i dhe wäsenteligaste dehlar, utan ock tillika åtherkallat
eller begifwit sig ifrån ansökningen om förlags- ock kötthandelen i skär¬
gården, samt att secrete utskåttet, i anseende härtill ock hwad mera som
förekommit afgifwit thess underdånige betänkande till Kongl. Maij:tt, så
är borgareståndet, som redan tillika med ärbara bondeståndet bifallit
detta allmänna beswärsdeputationens betänkande, af den mening, att
wid så förewettande omständigheter ock inndan nu förestående riksdags
slut hindrar widare öfwerläggning i detta ährende, saken härwid till näs¬
ta riksdag må afstanna; dock så att fiskerisocieteten äfwen enligit thess
begifwande, ej befattar sig med någon förlagshandel ock upköp uti skär-
gårdarne ock landsorterne, hwilket med öfrige respective stånden hör¬
samst och wänl. communiceras.
Årstrycket 7 juli 1752: Kongl. May.ts nådige Resolution och Förklaring uppå the Allmänne
Beswär som Städerne uti Swerige och Finland, igenom theras Fullmägtige, hafwa wid thenna
Riksdagen i underdånighet andragit.
392
Bilaga 36
36
Borgarståndets extraktprotokoll angående bevillningsplakatet
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 116
Protokollet sid 266
Utdrag af borgareståndets protocoll, hållit wid riksdagen i Stockholm d.
2 Junii 1752.
S. D. Uplästes riksens ständers bewillnings och expeditionsdeputationers
afgifne utdrag af protocollet under d. 31 Maj sisthne ang:de de skiljaktige
omständigheter, som wid den tilärnade expeditionen af bewillningsplaca-
tet under deputationernes sammanträde sig yppat. Hwarwid gjordes föl¬
jande anmärkningar,
1 § bifölls, äfwenledes.
Bifölls 2:dra §, så wida det ärbara bondest:t. skulle begifwa sig ifrån
denna begärte ändring; men i annor händelse förbehåller ståndet sig lika
linndring för dess halfwuxne söner och dränger, samt lärogåssar.
3 § Borgareståndet förblifwer wid des förra mening och förmodar, åt
de öfrige respect. stånden så mycket hälldre lära därutinnan instämma
som de, af en sådan afgift och förestående visitation, hafwa mera olägen¬
het på sina resor igenom och utur städerne, än de sig kunna föreställa.
4 § Borg.std kan så mycket mindre gå ifrån dess härom förut fattade
slut, som inpracticering av bränwin, icke mera hädanefter än tilförene,
kan förekommas, och åtskillige wid bränwinsinpracticeringen timande
swåre händelser, utom den lindrigare föreslagne afgiften skulle stå åt be¬
fara. Och emedan fullmägtige ifrån Götheborg wilja åtaga sig en lika af¬
gift af fyra d:r sif:mt' tunnan, äfwen som Stockholms stad, så bör det
derwid förblifwa, på sätt som stora secreta deputations betänkande inne¬
håller, men skulle de öfrige respective stånden icke wilja härtil samtycka,
förbehåller sig borgareståndet, åt brännwinsbränningen och införslen i
Stockholm och Götheborg må ske på lika sätt, och med lika wilkor, samt
enahanda afgift, som i de öfwrige städerne i riket.
Wid 5 § har borgarståndet intet åt påminna, såwida det ärbara bonde¬
ståndet härmed instämmer.
6 § Härwid förmodar borgareståndet åt de öfwrige respective stånden
ej lära wilja betaga borgareståndet den rättigheten, åt så wäl som de öf¬
wrige friwilligt ingå i bewillningar, och åt des rätt ej mera härutinnan, är
Läs: silf.mt.
Bilaga 36
393
de öfrige privilegiimål genom öfwerröstning må förminskas. Och will
borgareståndet i den händelsen, åt classificationen ändras, i förmågo af
ståndets tilständiga fri- och rättighet, utsättja sex öre silf:mt i alle städer-
ne utan skillnad emellan hus och koijor, lika med största säterier på lan¬
det.
I anseende til 7 § begifwer ståndet sig ifrån den meningen af mindre
förmögne, och samtycker, åt i stället må införas: de i städerne undantag-
ne, som witterligen icke bruka någondera af förenämde drycker.
Likaledes wil borgareståndet, til åt wisa sin benägenhet, åt understöd¬
ja det almänna, begifwa sig ifrån dess förra mening, hwad 8 § och wagnar
angår, samt lemna bifall til den deruti projecterade afgiften, men til det,
som widare i samma § anföres, beträffande fjerdepartsförhöjningen på
lilla landttullen, kan ståndet aldeles icke samtycka.
Föröfrigit har borgareståndet beslutit och tilsagt dess ledamöter i
riksens ständers bewillnings- och expeditionsdeputationer, det dem icke
tllåtit är, åt på något sätt begifwa sig ifrån ståndets i detta protocollsut-
drag afgifne sluteliga utlåtelser, ang:de bewillnings- projectets expedie¬
rande, i den säkra förmodan, åt de öfrige respective stånden icke lära
wilja widtaga eller ingå i ett så obehageligit praejudicat, åt förbinda ett¬
dera ståndet til någon bewillnings åtagande, hwartil det sig icke sjelf god-
willigt begifwer, hwarföre ock borgareståndet anmodat dess herr tale-
man, åt icke underskrifwa någon expedition af bewillningsplacatet, som
emot ståndets härutinnan afgifne yttrande strider.
Och i den oförmodelige händelse, åt bewillningen ändå, utan herr ta-
lemans underskrift, och emot borgareståndets nu afgifne utlåtande och
samtycke skulle utfärdas, har ståndet redan fastställt, åt låta att sådant
bewillningsproject förfärdigas, som med ståndets mening enligit är, och
detsamma sedermera til samtelige städernes fullmägtige lemna.
Ut supra.
Ex protocollo.
Harald Urlander.
394
Bilaga 37
37
Borgarståndets extraktprotokoll angående gränser mellan
kommerskollegiet och manufakturkontoret
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 117
Protokollet sid 281
Utdrag af borgareståndets protocoll hållit wid riksdagen i Stockholm
den 3 Junii 1752
Borgareståndet har til de öfrige respective stånden aflämnat deras ytt¬
rande om nödwändigheten af gräntsorners1 utskakande2 emellan Kongl:
Maj:ts och riksens commercecollegii och manufacturcontoirets göromål.
Det tror, åt manufacturernes wård och bästa beror derpå, och borgare¬
ståndet ömmar detta ärende så mycket mera, som det utgör ett ibland
städernes förnämsta ock nyttigaste näringsfång.
Borgareståndets häröfwer yttrade tankar grundar sig på lag och god
ordning och de öfrige respective stånden lära äfwen finna, åt des tillstyr¬
kande är aldeles enligit och öfwerensstämmande med det beslut, hwa-
rom riksens ständer nyligen öfwerenskommit, nemkn åt alla syslor ock
göromål, som höra regeringen til, böra på deras ordinarie ställen och af
de dertil egenteligen förordnade rikets och cronan3 embetsman skjötas
och bestridas. Ut supra.
Ex protocollo.
1 Läs: gräntsornes.
2 Läs: utstakande.
3 Läs: cronans.
Bilaga 38
395
38
Borgarståndets extraktprotokoll angående stångjärnshamrar och
furuskogar
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 118
Protokollet sid 273
Anmärkningar wid bergsdeputations betänckande af d. 22 Aprill 1752.
Påskrift: Upl. d. 3 Jun. 1752. D:o bifallit. Url.
Upl. hos pr.st. och bifallit den l.sta punden. Testor Petrus Alm
l:o På det rikets härliga maste och furuskogar, som för handelen och si-
öfarten äro högstnödige åt hägnas och på ömmaste sätt wårdas, icke må-
ge, genom nya stångjärnshamrars och järnmanufacturwerks inrättande
el:r deras utflyttningar, tilgripas och ödeläggas, håller ståndet före åt
inga sådane hamrar och werk må på dylika ställen anläggas, och til före¬
kommande deraf är nödigt åt alla undersökningar, som efter inkomman¬
de ansökningar i sådane mål hädanefter anställas, böra skie i
nästliggande städers fullmägtiges närwaro, och åt, i fall någon protest de¬
remot giöres, kongl. bergscollegium då icke må afgiöra saken, innan
kongl. ammiralitets och commercecollegierne fått del af de inkomne
handlingar och undersökningar samt med deras påminnelser inkommit.
På det järnwerks ägare icke må hafwa någon anledning åt wårdslösa de¬
ras egne el:r dem tilslagne skogar, och sedan genom utflyttningar få til-
fälle åt angripa sådane skogar, hwaraf riket genom den indrägtige
trähandelen kan äga dubbel nytta och winning.
2:o Hwad bergsdeputation ansedt, såsom den genaste wägen åt före¬
komma oordenteligheter och hindra öfwersmidet så wid ämnes som
stångjärnshamrarne med mera, tyckes så mycket mera böra gå ut, som
det är stridande emot den wördnad och trohet egna arbetare och betien-
te äro deras husbönder skyldige, och sådane missbruk likafullt kunna
hämmas, enär wederbörande bergsbetiente och fiscaler deras skyldighet
fullgiöra.
Det kongl. bergscollegium må föreskrifwa hwad slags smide hwart och
ett af de manufacturwerk, som härefter anläggas, bör tilwerka, det anse-
er ståndet för billigt, i anseende til de anförde skiäl, men håller deremot
alt för betänckeligit åt tilstyrka att sådant förordnande om de redan in¬
rättade manufacturwerk, emedan sådant är stridande både emot deras
396
Bilaga 38
privilegier, och den rättighet hwar och en rikets undersåte äger, åt fritt
råda om förwaltningen af sin lagfångna egendom.
Näst efter de understrukne orden håller alfwarsam tilsyn tillägges: åt
maste och furuskogarne icke måge til kohlning angripas.
Bilaga 39
397
39
Borgarståndets extraktprotokoll angående kollekt till medellösa kyrkor
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 119
Protokollet sid 271
Utdrag af borgareståndets protocoll, hållit wid riksdagen i Stockholm d.
3 Junii 1752.
S. D. Uplästes högwördige prästeståndets utdrag av protocollet under
den 9 Maij sidstl., angående collecter för medellöse och bofällige kyrkor,
med mera, hwilket alt borgareståndet tog under behörigt öfwerwägande
och fant godt, åt för dess del detsamma bifalla, dock åt städernes Ekenäs
och Biörneborgs kyrkor måge erhålla för år 1754 en owilkårlig collect
hwarthera öfwer hela riket, samt staden Ulricehamns, och Ulricae Eleo-
norae kyrkor hwarthera, en allmän collect för nästkom.de år, men åt här¬
ifrån likwäl undantages alla de församlingar, hwilkas kyrkor stå under
ansenlig bygnad eller eljest igenom enskilte resolutioner ifrån slike afgif-
ter befriade äro. Hwilket med de öfrige respectiwe stånden hörsam-
tjenst och wänligen communiceras. Ut supra.
Ex protocollo.
Urlander
398
Bilaga 40
40
Borgarståndets extraktprotokoll angående accis för b rännvins brännande
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 120
Protokollet sid 281
Utdrag af borg.st:s prot. d. 3 Jun. 1752
S. D. Företog borgareståndet bewillningen åter till öfwerwägande, och
ehuruwäl ståndet hade nogsamma skjäl, åt ei gå ifrån des förut i detta
mål under den 2 i denna månad afgifne yttrande, så wille dock ståndet,
til åt så mycket mera wisa des benägenhet til de allmänna tarfwors lätt-
tande, uppå begifwande af Stockholms stads fullmägtige, ändtel. sam¬
tycka, det må för hwarje tunna spannemål som i ber:de stad til
bränwinsbränning anwändes betalas 5 dahkr s:rmt, dock åt härmed enl:t
kongl. förordningen af åhr 17471 förhålles så åt all bränwinsinförsel till
staden blir förbuden, och pengarne terminewis betalte.
I samma afseende biföll ståndet jemwäl fjerdepartsförhögningen af lil¬
la tullen, men uppå längre tid, än till nästa riksdag. Och slutl. förbehåller
ståndet sig på det kraftigaste, det ingen ändring må skje, uti alt det öfrige
som ståndet i des extrato protocolli af bende dato faststält. Hwilket med
de öfrige resp:e stånden etc.
Årstrycket 10 december 1747: Kongl. Maj.ts Nådige Förordning Huru Hädan efter kommer åt
förfaras med Brännewins brännande och säljande så å Landet som i Städerne, samt then Con-
sumtions Accis-afgift, som ther före kommer åt erläggas.
Bilaga 41
399
41
Borgarståndets extraktprotokoll angående författningar om
stångjärnssmide
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 121
Protokollet sid 273
Utdrag af borgareståndets protocoll, hållit wid riksdagen i Stockholm
den 3 Junii 1752.
S. D. Uplästes riksens ständers bergsdeputations betänkande, rörande
någre författningar, i anseende til stångjernssmidet, samt jern- och stål-
manufacturwärken, jämte högl. ridderskapets och adelens therwid gior-
de anmmärkningar.
Borgareståndet biföll detta betänkande, på sätt som des påskrift wida-
re utwisar; derjämte och som det altid warit et af ståndets ömaste ögna-
märken, åt leda sina göromål derhän, åt ingen i sin rätt måtte förfördelas,
och 1740 års kongl. förordning om stångjernssmidet1 har sit afseende på
tilgång af tackjern och egne skogar, sådane bruksägare likwäl sedermera
igenom 1748 års förklaring, äro hinder i wägen lagde til wärkens utwid-
gande och jernförädlingen. Förthenskull kan borgareståndet icke ingå i
de af högl. ridderskapet och adelen härwid giorde anmerkningar, utan
förblifwer wid then meningen, som betänkadet innehåller. Hwilket med
de öfrige respective stånden hörsam- tjenst- och wänligen communice-
ras. Ut supra.
Ex protocollo.
1 Årstrycket 19 april 1740: Kongl. May.ts nådige Förordning angående Stångjerns Smidet, och
flere hushållningsmål wid Jern-Wercken i Riket.
400
Bilaga 42
42
Borgarståndets extraktprotokoll angående le Febure i riksens ständers
kontor
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 122
Protokollet sid 295
Utdrag af borgareståndets protocoll, hållit wid riksdagen d. 4 Junii 1752
S. D. Togs under öfwerwägande, att det rum hwilket afkne rådmannen
h:r Peter Faggot å borgareståndets wägnar i riksens ständers contoir, så¬
som fullmägtig innehaft, nu mera ledigt är, och åter besättias bör, och
som borgareståndet sig härwid påminte den berömliga nit, hwilken
grosshandlaren här i staden h:r Johan Flindric Lefebure, så under waran-
de riksdag, som altid eljest wist för det allmänna, samt de prof han wid
åtskillige tilfällen ådagalagdt, af förwärfwad god insigt i de ärenden, som
detta publique wärck tilhöra, ty fant borgarståndet godt, att härigenom
förordna honom grosshandlaren h:r Lefebure till dess fullmägtig, wid
riksens ständers contoir, och hwilken syssla han nu således genast kom¬
mer att biträda, och å ståndets wägnar behörigen förwalta. Ut supra
Ex protocollo
Urlander
Med det uti riksens ständers contoir warande original enahanda, witnar
L. J. Hagtorn
Ståndets cancellist
Bilaga 43
401
43
Borgarståndets extraktprotokoll angående Kierman
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 123
Protokollet sid 295
Utdrag af borgareståndets protokoll, hållit wid riksdagen i Stockholm d.
4 Junii 1752.
S. D. Påminte borgareståndet sig, att borgmästaren här i staden h. Bröms
redan något öfwer den wanliga tiden innehaft, å ståndets wägnar,
fullmägtigskapet i riksens ständers banque, samt att till följe deraf en an¬
nan ståndets ledamot till denna närmare sysslas förwaltande nu kommer
att utses. Och som ståndet härwid med nöye sig till minnes förde den be-
römeliga nit och sorgfällighet för det allmännas wäl, hwilken riksdags-
fullmägtigen och rådmannen här i Stockholm h. Gustaf Kerman alltid
ådagalagt, hwarförutan ståndet jämwäl hade sig nogsamt bekant den be¬
synnerliga insigt, som h:r rådmannen eger om detta publique och ange¬
lägne wärcket, samt hwad till dess rätta styrsel förer; altså fant
borgareståndet godt, att härigenom förordna rådmannen h. Gustaf Ker¬
man til dess fullmägtig uti riksens ständers banco, i följe hwaraf han nu
straxt kommer att denna syssla tilträda och å ståndets wägnar behörigen
förwalta. Ut supra.
Ex protocollo.
Urlander
Med det uti riksens ständers banque befinteke original enhanda, intygar
L. J. Hagtorn
Ståndets cancellist
402
Bilaga 44
44
Borgarståndets extraktprotokoll angående Rothstein
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 124
Protokollet sid 295
Utdrag av borgareståndets protokoll hållit wid riksdagen i Stockholm d.
4 Junii 1752.
S. D. Kom hos borgareståndet under öfwerwägande, att fullmägtiges-
sysslan uti riksens ständers manufacturcontoir efter rådmannen H. Gus¬
taf Kermans frånträde, nu mera ledig blifwer, och förthenskull åter,
enligit författningarne, besättias bör.
Och allthenstund ståndet sig erhindrade den berömeliga nit för det all¬
männa, som handelsmannen här i staden h. Anders Rothstein, så wid
warande riksdag, som eljest altid wist, tillika med den goda insigt han
ådagalagt uti det, som hörer till styrslen af detta publique wärck; altså
förenade sig borgareståndet, att förordna handelsmannen h:r Rotstein
till dess fullmägtig uti riksens ständers manufacturcontoir, hwilken syss¬
la han således nu genast hafwer att tilträda och å ståndets wägnar behö¬
rigen förwalta. Ut supra.
Ex protocollo.
Urlander
Med det uti manufacturcontoiret befintelige original likalydande, inty¬
gar
L. J. Hagtorn
Ståndets cancellist
Bilaga 45
403
45
Borgarståndets extraktprotokoll angående Hagtorn som ståndets kanslist
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 125
Protokollet sid 294
Utdrag af borgareståndets protocoll, hållit wid riksdagen i Stockholm
den 4 Junii 1752.
S. D. Lät borgareståndet sig föredraga extraordinarie cancellisten wäl-
betrodde Lars Jacobssons Hagtorns ingifne memorial och anhållan, om
någon widare befordran wid ståndets cancellie, jämte de intyganden,
som Hagtorn til denna sin ansöknings understödjande bilagt; af hwilket
allt ståndet inhämtade, att Hagtorn, efter siu års academiska studier,
ifrån åhr 1748 ausculterat i Kongl. Maij:ts och riksens Swea hofrätt, och
under denne tid warit åtskillige gånger wederbörande dommare på lag¬
mans och häradsting följacktig, hwarförutan han också en och annan
gång skall fört protocollet wid Gefle stads rådstufwu och kämnersrätter.
Och aldenstund borgareståndet sig härwid till minnes förde, att Hagtorn
under denna riksdag, med all flit, skickelighet och trohet förrättat de
sysslor, som honom wid cancelliet anförtrodde blifwit, och tillika wid
handen gafs, att vice secreteraren Renhorn till Hagtorn afstått de tre¬
hundrade daler kopparmynt, som honom till skrifwarelön tillagde blif¬
wit; altså fant borgareståndet godt, att antaga Lars Hagtorn till cancellist
wid dess cancellie, samt tillägga honom trehundrade daler kopparmynt,
så åt han således med föromrörde trehundrade daler nu i ett för alt kom¬
mer att åtniuta sexhundrade daler kopparmynt i årlig lön. Och åligger
Hagtorn, i följe häraf, att gå vice secreteraren tilhanda uti alla de sysslor,
som städernes angelägenheter och cancelliet angår. År och dag, som förr
skrifwit står.
Ex protocollo.
404
Bilaga 46
46
Borgarståndets extraktprotokoll angående ståndets vaktmästare Arvid
Holm
Borgarståndets arkiv, R 1315, Borgarståndets extraktprotokoll, nr 127
Protokollet sid 295
Utdrag af borgareståndets protocoll d. 4 Junii 1752
S. D. Kom hos borgareståndet i benägen åtancka, åt waktmästaren Arf-
ved Holm unde 3:ne sidstförflutne riksdagar med all trohet, flit och be-
skedelighet upwaktat så wid ståndets sammankomst, som dess cancellie,
och som ståndet sig tillika påminte, det waktmästaren hittils icke haft nå¬
gon ständig lön, ehuru han emellan riksdagarne wid ståndets cancellie
trägit nog har måst upwackta, samt åt denne dess syssla dagarne hädan¬
efter i anseende till wisse omständigheter måste blifwa ännu något träg¬
nare, än den hittills kunnat wara, altså fant ståndet godt åt i anseende till
detta alt bewilja waktmästaren Holm åhrlig lön, utom den discretion
som ståndet wid des sammankomster hädanefter kan honom tillägga.
Bilaga 47
405
47
Prästeståndets extraktprotokoll angående jaktordningen
Borgarståndets arkiv, R 1315, Prästeståndets extraktprotokoll, nr 7
Protokollet sid 141
Påskrivet: Upl. hos borgareståndet d. 29 Februar. 1752. D:o bifallit.
Utdrag af protocollet, hållet i prästeståndet d. 22 Februari 1752.
S. D. Uplästes så wäl kongl. jagtcommissionens underdåniga berättelse
om des göromål wid projects upställande til en ny jagtordning, som det
medföljda utdrag af protocollet, hållet i rådscammaren d. 18 Novembris
1751, hwaruti Hans Kongl. Maj:t i nåder behagat bifalla jagtcommissio¬
nens underdåniga förslag, åt samma förordning, som nu icke kan til
riksens ständers öfwerseende blifwa färdig, måtte efter riksdagen af
Kongl. Maj.t öfwerses, fastställas och utfärdas, samt på prof wärkställas.
Prästeståndet tog detta mål i behörigt öfwerwägande, och fant sig
deröfwer icke annorledes kunna utlåta, än det redan under d. 31 Januarii
gjordt öfwer den föreslagna methoden til skogs-ordningens utfärdande,
såsom warande med detta förslag af enahanda beskaffenhet.
För sin del är wäl prästeståndet nogsamt öfwertygadt om bemälte för¬
ordningars nytta och nödwändighet. Det finner ock, åt drögsmålet med
deras utfärdande kan hafwa skada och afsaknad med sig för riket i des
hushållning. Skulle derföre så mycket häldre sedt, om anstalterna warit
så tidige och eftertryckelige, åt behörige projecter må kunnat läggas
riksens ständer til skärskådande före.
Men å andra sidan finner också ståndet ganska betänkeligit åt styrka
til, det lagar och förordningar imellan riksdagarna och utom ständernas
råd af Hans Kongl. Maj:t må utfärdas och wärkställas, utan allenast gan¬
ska sparsamt och wid synnerliga nödfall, som regeringsformen1 gifwer
anledning til.
I denna sin mening styrkes ståndet så mycket mera, som sjelfwa reger-
ingsarten leder derhän. Ty, i widrig händelse, skulle lagstiftande magten
lida någon synnerlig insträckning och delning, så wida riket på det sättet
kunde få en myckenhet af lagar, som i flera år och tider komma åt gälla
och efterlefwas, i hwilka dock riksens ständer ingen del äga.
1 Årstrycket 2 maj 1720: Kongl. Maj.ts och Riksens Ständers fastställe Regeringsform.
406
Bilaga 47
Man har nog prof uppå, åt sådant redan skedt, och kan altså än ytter¬
ligare ske, då antingen riksens ständer wid sina sammankomster hindras
åt taga slika förordningar under öfwerseende, eller ock kunnat stadna
derom i olika tankar. De olägenheter, som deraf kunna följa, äro så
ögonskenlige som uti en fri regering äfwentyrlige, om icke riksens stän¬
der skulle, efter regeringsformens1 anledning, en gång för alla behaga
fastställa, det slika imellan riksdagarna utfärdade förordningar borde til
sin wärkan aldeles hwila, så framt de wid näst påföljande riksdag icke
blifwit uttryckligen faststälte och i riksdagsbeslutet införde.
Des utan hafwer ock formlige förordningars utfärdande och wärkstäl-
lande uppå prof den obehagelige påföljd med sig, åt lagstiftande magtens
anseende och myndighet, åtminstone hos den enfaldiga hopen, tager af
och förringas. Ty liksom myckenhet af lagar röjer en regerings swaghet,
så åstadkomma mångfaldiga ändringar deri en skadelig misstanka om
den lagstiftande magten, och sjelfwa lagen i gemen förlorar sin behöriga
och oumgängeliga wördnad.
I anseende til sådana skäl, så wäl som de ämnens wigt, hwarom bemäl-
te förordningar komma åt handla, anser prästeståndet för rådeligast, åt
de allenast i project och icke i konungens höga namn utfärdas, med frihet
för hwar och en åt deröfwer med sina påminnelser til nästa riksdag in¬
komma. Dock likwäl och på det rikets hushållning icke genom sådant
upskof må taga skada, så tycker prästeståndet, åt hos Hans Kongl. Maj:t
likafullt kunde uti underdånighet anhållas, det Hans Maj:t allernådigast
täcktes, i anledning af hwad i underdånighet kunde blifwa wid handen
gifwit, genom specielle nådiga bref til wederbörande ämbetsmän, foga
de anstalter, som imedlertid oumgängeligen pröfwas til åt hindra skogar¬
nas förödande, eller andra sådana missbruk, som för det allmänna och
enskildta äro skadelige och förderfwelige.
Hwilket de öfriga respective stånden härmedelst hörsam-tjänst- och
wänligen communiceras.
År och dag, som förr skrifwet står.
Ex protocollo
Petrus Alm
Årstrycket 2 maj 1720: Kongl. Maj. ts och Riksens Ständers faststälte Regeringsform.
Bilaga 48
407
48
Ridderskapets och adelns påskrift på justitiedeputationens betänkande
angående extraordinarie domstolar
Borgarståndets arkiv, R 1313, Justitiedeputationens betänkanden, nr 28,
påskrift
Protokollet sid 206
Resol.
Riddersk. och ad. håller före, åt extra domstolar och commissioner, af
hwad namn the wara måge, och hwartil Sweriges rikes regeringsform1
och allmänna lag ingen anledning gifwa, uti landet uträttadt mera en
elack än önskelig wärckan, finner för thes del, åt til allmänna säkerhe¬
tens och frihetens befrämjande, alla sådane rättegångar afskaffas och
aldrig skola anställas, samt åt kongl. brefwet af d. 22 Aprilis 1749, hädan¬
efter i det målet til thes wärkan må uphöra, och inge undersåte wid
strängaste answar, må dragas ifrån thet foro, wid hwilket han i kraft af
regeringsformen, allmänna lagen, och af riksens ständer faststäldte för¬
ordningar, böra niuta alla beneficia juris och procesus til godo. Likaledes
finner r. och ad., thet secreta utskottet må med thet första, förr än riks¬
dagen ändas, inkomma med berättelse, hwad sedan sidsta riksdag til så¬
dane extra commissioner och förrättningar af riksens medel blifwit
anwändt, som ock just.deputation innan riksdagens slut forderligast up-
gifwa, hwad anledning the finna, twärt emot riksens ständers faststäl¬
lande, gifwits til thylika extra domstolar och förrättningar, samt om, och
af hwad ordsak, angifne icke fått wetta sin anklagare, eller wid reconven-
tionsmålen niutit the hwar och en af allm. lagen tilkommande uprättelser
och beneficia. För öfrigit hålle r. och ad. före, åt cancellierätten eij måge
uptaga och afgiöra andra mål, än the, hwilka endast efter cancellieord-
ningen dithöra.
Testor
Ekestubbe
Årstrycket 2 maj 1720: Kongl. Maj:ts och Riksens Ständers faststälte Regeringsform.
408
Bilaga 49
49
Prästeståndets påskrift på justitiedeputationens betänkande angående
extraordinarie domstolar
R 1313, Borgarståndets arkiv, Justitedeputationens betänkande, nr 28,
prästeståndets påskrift
Protokollet sid 206
Prästeståndets påskrift
Pr.ståndet bifaller r. och a. utlåtande hwad cancellierätter angår samt åt
commissioner och extra domstolar hädanefter deles må uphöra, så
mycket mera som ämbetsmän derigenom pläga -jas1, och hindras ifrån
sina egentel. syslor och göromål, hwarföre ock st. för sin del håller före,
åt hos Kongl. Maj:t i underdånighet måtte anhållas, det ämbeten och sys¬
lor, som dem anförtrodde blifwit och för hwilka de lön njuta, oaktadt
hwad ledighet de derifrån förut kunnat erhålla, så framt icke ålderdom,
siukdom eller andre sådane oumgängelige hinder i wägen ligga. Men
hwad opgifwandet af anledningarne och omkostningarne wid de härtils
håldne extra domstolar och författningar med mera widkommer, så hål¬
ler st. betänckeligit åt dertil samtycka, så wida sådant intet annat kan än
tjena til riksdagens utdräkt, utan håller st. före bäst wara, åt sådana mål,
när de hos Kongl. Maj:t först blifwit afgiorde, på ordenteligit och wanli-
git sätt, efter den ordning de utur rådsprotocollerne finnas, må komma
under riksens ständers öfwerseende och granskning.
Testor
Petrus Alm
Halva ordet oläsligt p. g. a. bindningen.
Bilaga 50
409
50
Renhorns memorial angående stads- och lantnäring
Borgarståndets arkiv, R 1311, Memorialer, nr 26
Protokollet sid 24
Upl. hos borg.st. d. 30 Sept. 1751. D:o d:o remitteradt ut in protocollo.
Hörsamt memorial
Sedan det högtärade ståndet af berömlig omsorg för wårt gemensamma
bästa, behagat anförtro wisse herrar deputerade att utarbeta ståndets
privilegier, torde wäl synas mindre nödigt, att derwid giöra widare på¬
minnelse. Men sedan wår frihet warat så lång tid efter högstsalig konung
Carl den tolftes död och än längre tider förrut, men likafullt befinnes, att
detta ståndet allena, icke haft andre privilegier, än de enskildte och all-
männe resolutioner, ty synes wara mödan wärdt, att orsakerne dertill
närmare undersöka, på det att de privilegiernes utfärdande, sådane som
de böra wara, måge igenom det högtärade ståndets mogna insigt och öf-
werläggning kunna rödjas utur wägen.
Hos de öfrige respective stånden är öfwerallt ett gemensamt interesse:
emellan deras ledamöter gifwes årligen wissa sammanträden, då tillfälle
finnes, till öfwerläggning om det gemensamma bästa. Höglofl. ridder-
skapet och adelen innehafwer regeringen och collegierne med de bästa
tiensterne, hafwer ock onekeligen bästa lägenheten dertill, hwarföre
man ock finner dem i alla tider hafwa waksamt förbygt thet som dem
kunnat till mehn wara.
Högwördige prästeståndet håller årligen sine prästmöten, wid hwilka
läglige tillfällen de icke någonsin förummat, genom tidiga öfwerlägg-
ningar att påtäncka utwägar till ändring uti hwad dem tyckts trycka, och
när de lagt handen derwid, hafwa de gemensamt styrckt och drifwit sa¬
ken till slut, hwem det ock af ståndet angått.
Det ärbara bondeståndets gemensamma bästa har gifwit dem nog
styreka, att winna nödigt förswar wid de flästa tillfällen, i synnerhet som
de af ämbetsmän och andre blifwit understödde, med mera.
Men detta låfliga ståndets omständigheter äro helt annorlunda, ty stä-
dernes olika inrättning till stapel- och upstäder, borgerskapets olika nä¬
ring, som icke sällan äro stridige, jämte det, att de ofta söka trycka
hwarannan, hafwa så aldeles uphäfwit det enighetsband, som till ett ge¬
mensamt befordrande hörer, att icke allenast städerne sin emellan söka
efter lägenhet att inkräckta hwarsandras förmåner, utan ock borgare i en
410
Bilaga 50
stad fika efter huru det ena slaget må winna wäldet öfwer den andra, an-
ten igenom monopolier eller polispolier. Hwad under derföre, att stån¬
det sällan kunnat förenas till en gemensam afsigt, så länge hwar stad
ansedt sig sielf som en särskild republique och de öfrige städerne med af-
wundsiuka ögon, och alltid trodt sig böra wara klageslös, enär han icke
sielf warit lidande, ehuru ock de andre warit åtgångne! Hwad under der¬
före, att detta ståndet haft och har så ringa förmåga att förswara sina
rättigheter! Härifrån är kommit, att ståndets privilegier inneslutne uti de
allmänna resolutioner haft ofta mera förtydning, än wärkelighet för oss.
Således har händt, att landet dragit till sig mera handel och handtwärck,
än nu finnes i städerne, och att fölgacktekn uti dem icke kan gifwas nå¬
gon dugelig närings delning. Likwäl tror hwar man att mångnäringen,
som den nu är, befordrar dess wälgång, fast förfarenheten wittnar om
motsatsen, för den, som will se derefter. Derföre, och innan någre privi¬
legier till ståndets nytta kunna utarbetas, är nödigt att grunderne warda
utstakade, eljest ramlar den byggnaden af sig sielf.
En rätt fördelning undersåtarne emellan är säkerligen den grundwal,
hwarpå deras allmänna wälmåga bör fotas och den samma måste wara
utstakad uti en rätt politieordning, som är en beskrefwen lag för under¬
såtarne, hwem, hwarest, hwad, huru och med hwilka wilkor de böra ar¬
beta och bidraga till sitt och sine medborgares eller det allmänna bästas
gagn och wälmåga. Af detta följa de ostridiga sanningar
l:mo att icke hwar man eger frihet efter behag företaga sig hwad nä¬
ring han tycker likt wara, utan han bör
2:do wara förbunden icke allenast till ort och ställe, som öfwerheten
föreskrifwit dertill, utan ock wälja
3:tio sådant näringsfång, som lagarne föreskrifwa, anten de redan fin¬
nas och tarfwa tillökning, eller behöfwa inrättas såsom nya och förr obe¬
kante. Härtill hörer, att hwar och en bör
4:to efter föreskrifwit sätt giöra det wäl och förswarkn, som han sig
åtagit, och eger icke tillstånd, att öfwersätta sine waror mot höfwan, och
dermed undertrycka sine medborgare i riket, och för öfrigit
5:to bidraga för de undfångne friheter till det allmänna bästas uprätt-
hållande, efter förmögenhet och näringswinst, den mera, som mera har.
Att wåre politielagar borde wara sådane öfwerallt, dertill lärer icke
någon neka, men att de allenast i wisse mål äro så ställte, det lärer befin¬
nas wara en beklagelig sanning och rätta grunden till den näringlöshet,
som på land och stad finnes wara tillkommen igenom mångnäring och bi¬
sysslor.
När man will beskåda städernes tillstånd i riket och ifrån theras antal
undantaga Stockholm, Giötheborg med någre få thessutom, hwars sär-
skildta omständigheter befria dem till största delen, ifrån det, som de
öfrige måste kännas wid, så kunna de nästan aldrig blifwa uslare än de
Bilaga 50
411
äro. Fattigdom föder både förackt och åtlöje af sig, i synnerhet, som den
allmänna inbillningen är, att städerne sielfwe äro skulld till sin armod,
hwarföre man icke sällan får höra, att de eij giöra gagn för namnet, och
äro icke allenast onyttige, utan ock skadelige. Tv det säges, att de arbeta
intet, men sälja allt, att deras handtwärckare äro både odugelige och dy¬
re, och att den öfrige delen äro anten usle åkerbrukare, eller ock rent af
lättingar. Något häraf måste man kiännas wid. Men af hwad annat här¬
rörer sådant, än af näringarnes orätta delning?
Efter mitt enfaldiga begrepp finnes emellan städers och landtnäring
föga skilnad. Landet har ju så mycken handel och handtwärck på de fläs-
ta orter, som staden. Hwem handlar icke på landet? Flwilcken sockn,
herregård och bruk etc. har icke så många handtwärkare, som i andre
små städer? Finnas icke herrskaper i sielfwa Stockholm, som förswara
skräddare och andre handtwärckare. Är det wäl troligit, att desse alla, så
hos den ena, som den andra kunna hafwa födan af herrens arbete allena.
Neij, men hela herrens slägt, med wänner, grannar och någrannar måste
föda en sådan, det skattdragande borgerskapet till yttersta förfång. Att
ridderskapet och adelens hushandtwärckare böra gå till deras duk och
disk, det är befallt. Men att det skier, det är mig obekant. Att desse med
de flere är förbudit arbeta för andre, är en lag, men kan eij bewakas, ty
den brytande myckenheten giör de fläste domare jäfwige, således är
1619 års stadga, tillika med alla de städers privilegier kraftlöse, som den
makalösa Gustav Adolph utgifwit. Han förbiuder alle sådane handt¬
wärckare på 4 mijl omkring städerne.
Med handeln är lika beställt; seglation och handel finnes så wäl på lan¬
det, som i staden, icke allenast sådan, som är förbuden, utan ock laggif-
wen. Ty som borgerskapet en del ega sielfwe bruk och annan
landtegendom, eller ock hafwa förlag theruti, så har ock denne handel
haft styreka af dem sielfwe i alla tider. Deraf är kommit, åt städernes nä¬
ringar äro efter handen dragne till landet och de sielfwe näringlöse. Ty
landtmannen kiöper icke allenast wahran, så wäl som borgaren utur för¬
sta handen, utan som han är fri för tull och accis, så undersäljer han bor¬
garen utan möda, hwarpå bewis nog finnes i wåra bergslager, hwarest en
del brukspatroner i minutförsäljning kunna derigenom allena winna 12
ä 14 öre silfwermynt på tunnan.
Det skulle utgiöra en stor bok, om alla de anmärekningar anfördes,
som höra till bewis häraf. Men jag går dem wetande förbi och endast
hemställer till det högtärade ståndets uplyste bepröfwande hwad utwä-
gar, som måge tagas att winna ändamålet, som är att giöra en rätt delning
emellan landt, och stadsnäringarne.
Så snart quaestio an häruti kan fastställas, förmodar jag med Guds
hielp, att sådane medel skola kunna utfinnas, som mera kunna bidraga
till städernes och landets wälmåga, än dessutom skie kan.
412
Bilaga 50
Men skulle mot förmodan hända, att sådane mått icke kunna eller
wela widtagas, så håller jag före, att allt bemödande till städernes up-
komst är och blir fåfängt, och att de öfrige stånden obilligt förwita dem
deras näringslöshet och lättia; ty så länge städerne icke ega afsättning,
utan landet har allt sielf och wid alla tillfällen kräcktar in mera, så måste
fattigdomen tilltaga i städerne och regeringen nödgas casera de flästa
utan att landet blir bättre derför, som försummar sin rätta näring för bi¬
sysslor.
Det är att förmoda, att om riksens höglofl. ständer warda underrätta¬
de, huru nödwändigt det är att inskräncka mångnäringen, och att det ald¬
rig kan börja med en blott handelsfördelning i städerne, som nu mera
icke ega någon särdeles handel, det de, såsom öme om den allmänna
wälfärden aldrig kunna underlåta att stadga något wist häruti, och enär
sådant skiedt, är icke swårt, hwarken att utarbeta städernes privilegier
och giöra beständige politieordningar, som ofelbart skola grunda landets
och städernes samfälte upkomst.
Hwilket jag till det högtärade och lofke borgareståndets mogna och
ömsintaste öfwerwägande wördsamt hemställer.
Stockholm d. 30 Septemb. 1751
O. Bid. Renhorn
Bilaga 51
413
51
Borgarståndets påskrift på land- och sjömilitieekonomideputationens
betänkande angående amiralitetsofficerares eder
R 1314, Land- och siömilitioeoeconomiedeputationen, nr 5
Protokollet sid 166
Borgarståndets påskrift
Resolutio
Ståndet bifölt betänkandet på det sätt, åt ammiralitetsofficerare, som för
cronans bewärde fartyg, måge frikallas för edgång, men de öfrige kunna
derföre inte befrias, och böra de som föra lastdragare altid en sådan ed
gå wid tullrätterne, emedan allenast i tre städer ammiralitetsrätter fin¬
nas, hwarföre edgången på alla öfrige orter skulle blifwa omöijelig och
således förordningen oförmärkt komma utur bruk, emot riksens stän¬
ders afsigt, hwarjemte ståndet håller före, åt Kongl. Maij:tts stadfästade
rätter icke böra anses med den skilnad, åt någon undersåte skulle finna
sig deruti förnär skie, och han i laga domstol sin skyldighet fullgiör.
Testor
Urlander