BORGARSTÅNDETS
RIKSDAGSPROTOKOLL
LRÅN FRIHETSTIDENS BÖRJAN
På Riks gälds kontorets uppdrag
utgivna av
NILS STAF
7:2
Bilagor och Register
1740-1741
STOCKHOLM 1975
Almqvist & Wiksell, Uppsala 1975
BILAGOR
1.
Biskop Schröders n Prästeståndets vägnar
tal til! Borgarståndet IS 112 1740.1
Praemisso Tit. Att wid denna af Hans Kongl. Maij:t wälberammade
eij utan wichtige orsaker så snart förordnade riksdag Riksens lo fl.
Borgareskaps deputerade wäl hitli ankommit med hälsan är näst det
Prästeståndet förmäler till loff Borgareståndet des tienlige och wänlige
hälsning Prästeståndets stora fägnad. Herren Gud, som har wära da¬
gar i sin hand, tächtes nådeligen uppehålla och styrcka wår christelige
öfwerhet och till sitt heliga namns ära befrämja och wälsigna höga
öfwerhetens vvälgrundade och mogna rådplägningar och christeliga re¬
gering samt fäderneslandets dermed förbundna sanskylliga nytta, så¬
dan skall vara Prästeståndets trogna önskan. Prästeståndet har och
mycket fägnat sig öfwer det goda harmonie- enighet och förtroende,
som warit Prästeståndet och loff Borgareståndet emellan wiel sidste
riksdag och skulle eij något liehe see än att samma förtroende de
begge Stånden emellan än widare må blifwa förknippat och styrckt.
Wi lefwa på en tid, då conjuncturerna i anseende till de förändringar
sig tilldragit med de mächtigaste cronor uti Europa blifwit wicltutse-
ande, en tid då syndawäldet synes mera och mera ingripa, en tid
under hwilcken det rena evangelii lius lyser, men å den ena sidan så
mycken willfarelse och skaddige willoandar kringspridas och å den
andra förderfweliga atheistiske satzer sig insmyga, en tid då factioner,
partier, twedrächt och skilljachtighet mera och mera tilltaga och fattig-
clomb oss trycker, en tid då månge af wäre medbroder gifwa skulden
till den dyra tiden på wäre förra riksdagars anstalter och i författ¬
ningar, men med hwad grund lemnäs till tiden, en tid på hwilcken
wij niuta freden men eldslågan synes snart willja itända de många
swartå och blixtrande molnskyar, som draga sig omkring den christna
statzhorizonten, af hwilcken låga och wårt k. fädernesland hotas. Är
derföre nödigt att bedia Herren Gud om en rätt enighet och förtro¬
ende samt att missämja, egne affecter och egennyttige afsichter må å
sido sättjas. Herren gifwe, att wij eij må blifwa slagne med blindhet
och straffade med oråd utan att wij måtte sökia och winna sällhet,
lycka och förmån, att wij eij å sido sättja Hans gudommeliga namns
ära, att wij må sökia wårt fäderneslands förswar och uprättelse af dem,
som öfwermachten har, att wij hwarcken försumme tillfälle till åter-
1 Jfr s. 38.
668
winnande af det, som förlorat är, eller det förlorade så sökie, att
wij, som det skiedde med Amasia, derigenom gå qvvitt det wij än
hafwe, och således råka uti slättare tillstånd än wij nu äro stadde,
att wij så sökia manufacturens och fabriqvens uphielpande, att wij
derigenom eij förströr städernes lo fl. näring och handelsrörelse. Sådan
är Prästeståndets trogne önskan i den säkre tillförsicht, att hwar och
en ledamot af lofl. Borgareståndet och redelig patriot lärer giärna der¬
till säga amen. För öfrigit innesluter sig Prästeståndet uti lo fl. Borgare¬
ståndets benägenhet och ständige förtroende.
2.
Borgareståndets underdåniga allmänna beswär,
wid riksdagen i Stockholm åhr 1741.1
§1
Uti 6§2 af Eders Kongl. Maij:ts nådige resolution, daterad den 12 april 1
1739 uppå samtelige städernes underdånige beswär, är i nåder stad¬
gat, huru med schyltullens betalande för then säd, som på städernes
åkrar wäxer, förhållas skall. I anledning theraf hafwa städerne gjordt
sig det underdånige hopp att eij bli betungade med serskildt tulls
erläggande för sielfwa säden, och serskildt för halmen, fastän uttrösk-
ningen skier uti de utom staquetterne, endast för falna skuld af wåd-
eld, inrättade lador, hälst Kongl. Maij:tt och Cronans rättighet i tull-
techten likafult med all säkerhet kan bewakas antingen genom schylar-
nes räknande på åkren af någon ther till förordnad tullbetjente, eller
ock då schylsäden föres till ladorne, hwilcka eij äro långt ifrån tull-
platzserne belägne. Men som Eder Kongl. Maij:tt medelst dess öpna
nådiga bref af den 20 novembr 1739 till dess och Riksens Cammar-
och Commerciecollegier samt Statscontoir,3 uppå Generaltullarrende-
societetens i bemälte collegium giorde ansökning, sålunda i nåder be¬
hagat förklara ofwannämde 6§ uti 1739 åhrs resolution4 att af den
schylsäd, som tröskas i ladorne utom staquetterne, skall wid införslen
tullen betalas, så af säden som hallmén, och städerne i anseende ther-
till dess mindre kunna hafwa något nytta af hwad förut i nåder för¬
ordnat är, som ganska få äro i städerne, hwilcka icke hafwa sina lador
utom staquettet, för then orsak, som ofwanbemäldt är, warandes oför-
gripeligen ingen likhet uti afgiffterne för them, som hafwa städernes
åkrar i bruk, enär then ena införer säden i staden till schylt ullen,
men then andra åter, som har ladan utom staquettet, och thermed
1 Besvärsdeputationens protokoll, och handlingar, R. 2758. Resolution på städernas
allmänna besvär 18/11 1741. Arstrycket.
2 I marginalen: Om skvhltullen.
:i Kungl, brev 1789, fol. 801, Kammarkollegium.
Modée 2, s. 1450.
669
endast söker förekomma fahra af eldswåda, skall både säden och hall¬
mén serskildt förtulla. Altså och emedan themia säden är dessutom
många utlagor och afgiffter underkastadt, såsom tionde, landgille, ac¬
cis af thet som till uppehälle erfordras, med mera. Ty anhålla städerne
unclerdånigst, det tächtes Eders Kongl. Maij:tt allernådigst tillåta, att
all then säd, som wäxer på städernes enskijlte ägor, måtte effter schyl-
tahlet och det uti högstbemälte resolutions 6 § föreskrefne sättet för¬
tullas, sedan schylarne af wederbörande tullbetjente på åkren, eller
ivid införslen till laclorne, blifwit räknade, och Eders Kongl. Maij:ts
höga rätt således behörigen är worden i acht tagen.
§2
Uppå Bårgareståndets wiel förra riksdagarne giorde underdånigste5
ansökning angående bakugnstaxornes rättande och lindrande, har
Eder Kongl. Maijitt wid 1734 åhrs riksdag i nåder låtit sig thet ären¬
det förekomma, samt genom dess allernådigste resolution af den 17
decembris 1734 öfwer städernes allmänna underdånige beswär uti 17 §
förordnat,(i att alla betjänte borde taxeras till 1/2 procent af löhnen,
och the som ingen wiss årlig penningelöhn åtnjuta effter theras in¬
komster, i proportion af wiss löhn, samt borgerskapet i anseende till
theras willkohr och förmögenhet. Med dietta Eders Kongl. Maij:ts
nåcligste förordnande hafwa städernes inwånare så mycket mera i un¬
derdånighet warit förnögcle, som en ganska redig jämlikhet uti bak-
ungsskattens erläggande therigenom blifwit träffadt, men Borgarestån¬
det är nu högst föranlåtit Eder Kongl. Maijitt allerunderdånigst att
föredraga, huruledes den nyligen utkomne bakungstaxan af den 26
junii 1740 eij7 allenast beswärar magistraterne och borgerskapet med
högre afgifft, än theras kilmer och förmögenhet, oförgripeligen sagt,
synes willja medgifwa, utan ock innehåller en stor olikhet, både i an¬
seende till cronones och andra publique wärcks betjänte af högre
wålde, så wäl som ock i anseende till städernes beskaffenhet inbördes,
så att rätta proportionen eij är träffadt, hälst för 1 500, 1 200 och 1 000
dir smits löhn betalas af cronones betjänte allenast 1 dir 28 ./. sunt
men för 200 dir sunt 1 dir sunt. Och liwad städernes magistrater
och borgerskap angår så äro månge af the mindre förmögne städerne
högre taxerade än the större och mehr förmögne, hwilcket äfwen
skiedt med kyrckja- och scholaebetjenterne, warandes det märckwär-
digt, att effter 2§ af de wiel slutet i 1740 åhrs utkomne bakungs-
taxa befindtelige reglor8 will grunden tagas till bakugnstaxeringen der-
5 I marginalen: Om ändring i baktignstaxan.
" Modée 2, s. I 102.
' Modée 3. s. 1 (iöO.
" Modée s. Kia I.
670
af, huru en eller annans förmögenhet blifwit ansedd tvid taxeringen
af stadsens contingent eller båtsmansutredning, der likwist med desse
afgiffter är den beskaffenhet, att en wiss summa fordras af hela sta¬
den, wid hwilckens fördehlning proportionen tages af contingentets
storlek, som borgerskapet måste utgiöra, antingen the äro mer eller
mindre förmögne, så att om någon brist hos en eller annan skulle
yppa sig, sedan taxeringen skjedt, bör den bristande summan icke
afkortas, utan på det öfrige borgerskapet reparteras, men med bak-
ugnsskatten tyckes wara annorlunda beskaffadt, efftersom städerne
eij hafwa theruti någon ständig summa att utgiöra, utan taxering
måste åhrligen skje i anseende till borgerskapets förmögenhet. Bår-
gareståndet anhåller förthenskuld underdånigst att högstbemälte bak-
ugnstaxa af den 26 junii 1740 måtte aldeles uphäfwas och i det stäl¬
let ingen annan grund till bakugnstaxeringen tagas än förut genom
1734 åhrs kongl, resolutions 17 § förordnat är, så att städernes inwå-
nare eij med högre afgifft beswäras än högstbemälte resolution för¬
mäler, hwarwicl Borgareståndet sig i underdånighet så mycket mera
tryggar, som uti sista § af samma kongl, resolution i nåder stadgat
är, att hwarcken denne eller de flera kongl, resolutioner, privilegier,
påbud och förordningar, hwilcka städerne förlänte äro, böra på något
sätt ändras eller rubbas, mindre deruti någon stridig ändrings wärck-
ställande emellan riksdagarne tillstyrckjas.
§3
Wid9 sisthållne riksdag hafwa Riksens högloflige Ständer förklarat
sig nögde att tullarne på 4 åhr blifwa förarrenderade, sedan åtskillige
påminnelser äro wordne giorde wid nya contractets uprättande till
rikets nytta. Och emedan nödigt lärer wara, att under nu påstående
riksdag öfwerwäges, huru wid desse 4 åhrens utgång med tullarnes
förwaltning förhållas skall. Ty bönfalla städerne underdånigst, att tul¬
larne då antingen må komma under cronones betjäning eller ock ar¬
rendet lämnas städerne, willjandes städerne i underdånighet förmoda,
att icke mindre på senare händelsen än under nu warande arrendetid,
sådane mått och utwägar kunna tagas, hwarigenom Eders Konglige
Maij:ts och Cronans höga rätt kan hafwa all säkerhet.
§4
Så1 wäl wid 17272 som 17343 åhrens riksdagar har Ecler[s] Kongl.
Maij:tt uti dess nådigste resolutioner på städernes underdånige allmänna
11 I marginalen: Angående tullarrendet.
1 I marginalen: Om praesidii förandet i accisrätterne.
2 Modée 1. s. 71 7.
:i Modée 2, s. 1 187.
671
beswär i nåder stadgat, att städernes rådmän böra äga förträde för
lilla tullnärerne samt föra praesidium i tull- och accisrätterne, utan
att tullnärernes erhållne inspectors caracterer på något sätt må anses
för giällande till ändring therutinnan, hafwandes Eders Kongl. Maij:tt
therjämte i nåder befalt, att thetta förordnandet såsom en ständig
lag bör i alla dehlar, utan någon förtydning, wara wederbörande till
underdånig effterrättelse, men städerne måste i underdånighet be¬
klaga, att the i erfarenhet kommit, huru på en dehl orter, hwarest
tillförene under betjäningstiden provincialinspectorer warit förord¬
nade, skola the nu warande caracteriserade lilla tullnärerne willja till¬
ägna sig praesidium i tull- och accisrätterne, under åberopande af
Eders Kongl. Maij:ts senare nådigste bref till höglofl. Kongl. Commer-
ciecollegium af den 31 decembris I740.3a Nu ehuruwäl aldrig någon
twist warit emellan provincialinspectorerne och rådmännen om praesi-
dii förandet i tull- och accisrätterne, emädan berörde provincialinspec¬
torer jämte tullnärsbeställningen i staden hafft alla lilla tullskamrarne
i lähnet under sitt inseende och således såsom öfwerinspectorer warit
ansedde. Likwäl som nu mera inga provincialinspectorer äro i ot terne
förordnade, och lilla tullsinspectorerne i de städer, hwarest tillförene
provincialinspectorerne bodt, äro i föllje theraf eij annat än lilla tull-
närer, samt af enahanda och lika beskaffenhet med andra städers
tullnärer i hela riket. Altså understår sig Bårgareståndet underdånigst
att anhålla, det tächtes Eder[s] Kongl. Maij:tt i nåder låta städernes råd¬
män oförkränckt få till godo njuta, hwad förut i thetta måhl så ganska
tydeligen stadgat är, hälst stället, hwarest provincialinspectorerne bodt
i cronans betjäningstid, oförgripeligen eij synes kunna tillägga 1111 wa¬
rande lilla tullsinspectorer eller tullnärer annan heder, än theras inne-
hafwande ämbeten medgifwa.
§5
Emedan4 offta händer, så wäl wid underrätterne på landet, som wid
tullrätterne i städerne, att då några wahror antingen dömmas confis-
cable, eller för påstådd confiscation befrias och måhlet af enthera par¬
ten drages under öfwerdomarens widare bepröfwande, blifwa wahror-
ne emedlertid liggande i packhusen eller på annat ställe tills slut falla
kan, hwilcket som det stundom på tiden ankommer, måste wederbö¬
rande, när ändskap ändteligen willnes, se sig hafwa stannat i förlust
af wahrornes rätta wålde, thermedelst, att the af långt liggande blif-
wit fördärfwatle. Förthenskuld anhålla städerne underdånigst, det
tächtes Eder[s] Kongl. Maij:tt i nåder befalla, att laga auction gienast
anställes på slika confiscerade wahror, som af liggande kunna för-
:lil Inrikes civil exp. registratur 174(), f. 1295.
1 I marginalen: Om auction öfwer conf iscerade saker wiel underrätterne.
672
derfwas, så framt ägaren af godset eller actor det begärer, samt att
penningarne stå oförrychta, till dess öfwerdommaren sig i måhlet ut¬
låtit.
§6
Emedan43 både accisen och bakugnspenningarne äro med 1686 åhrs
förhögning belagde, och en (lehl städer effter privilegier innehafwa
större eller mindre andehlar uti berörde afgiffter, men det likwäl för-
märckes, att städerne tvid desse sine tillständige andehlars upbärande
eij få åtnjuta dem till fullo af hela summan, som inflyter med ofwan-
nämde 1686 åhrs förhögning inberäknade utan clrages altid themia
förhögningen therifrån, så att städernes andehlar allenast af öfwer-
skåttet uträknas, hwarigenom städerne så mycket mer komma att lida,
som de sielfwa utgiöra themia afgifften, och likwäl förlora en god delli
theraf, hwilcken till theras understöd och förbättring anslagen är.
Förthenskuld och så framt 1686 åhrs förhögning än widare skall con-
tinuera, anhålla städerne underdånigst, det tächtes Eder[s] Kongl.
Maij:tt i nåder befalla, att städerne icke med någon afdragning, som här
tills skjedt, måge blifwa beswärade, utan njuta sina andehlar oafkortadt
till godo, på samma sätt och med lika förmohn, som inkomsten för cro¬
nall beräknas, jämwäl ock, att the städer, som äro plichtige att parti¬
cipera uti accisbetjänternes aflöhning, icke måge beswäras med flere
betjänter än Kongl. Maij:ts nådigste resolution af den 2 mardi 1678
utnämner,5 ock att aflöhningen räknas i proportion af den åtnjutande
andehlen likasom för Carlscrona stad effter höglofl. Kongl. Cammar-
collegii resolution alden 13 martii 1 730'’förordnat är.
§7
Ibland7 andra högstberömmeliga författningar, som till manufacturier-
nes uphielpande här i riket giorde äro, är äfwen den genom Eders
Kongl. Maij:ts under den 29 ina ii förledit ålir i nåder gillade och ut¬
färdade allmänna manufactur- och handtwärckeriprivilegiers 5 §8 för-
undte förmåhn, hwarmedelst alla fabriqueurer och manufacturister
samt deras folck och arbetare skola, så wida de ingen annan borger¬
lig näring therjämte idka, wara befriade för båtsmanshåll, inqwarte-
ring, wachthållning, utskrifningar och wärfningar samt flera clvlika
beswär, äfwensom ock theras folck och arbetare ifrån alla contribu-
411 I marginalen: Angående städernes andehlar i accisen etc.
5 Stiernman, Riksdagars och Möten s Beslut Ii 2. s. 1787.
11 Protokoll 1730, jan.-juni, (. 1(534, Kammarkollegium.
1 I marginalen: Angående lährk|iieurcrs och handtu ärckares conlrihnlion till sta¬
den.
K Modée 2. s. LVU.
673
tioner och pålagor, hwad namn t lie ock hafwa kunna, tull och accis
undantagne, blifvvit frikallade, så wäl sorn sielfwa wärckén, samt theras
ägare och innehafware, så framt desse senare icke sedan inrättning-
arne kommit till styrckja och förmågo, wiel rikets högst trängande be¬
hof sig sådant godwilligt åtaga. Men som i anledning häraf en dehl
af städernes inwånare, hwilcka wunnit burskap på sådane handtering-
ar, som dehls ifrån äldre tider tillbaka altid warit under wissa skrå
och embeten, dels likwäl altid blifwit ansedde med borgerliga utskylder
och beswär, sig nu willja undandraga att taga dehl uti the contribu-
tinner och utlagor, som borgerskapet till staden åhrligen bör utgiöra,
förmodandes att de i anseende till förenämde allmänna manufactur-
och handtwärckeriprivilegier böra för all borgelig tunga och grava-
tion wara befriade, der likwäl the förmodeligen så mycket mindre till
slik befrielse lära wara berättigade som Eder[s] Kongl. Maij:tt med
högstbemälte privilegier icke lärer hafft afseende på sådane handte -
ringar, som antingen från äldre tider tillbakars och alt framgent in tills
nu stådt under skrå och embeten, eller ock uti riket warit i ständigt
bruk, samt af en sådan beskaffenhet, att the altid för en borgelig
näring och handtering blifwit considererade, hwaruppå wederbörande
burskap wunnit, utan är Borgareståndet fastmehr af then oförgripe-
liga tancka, att Eder[s] Kongl. Maij:tt lärer hafft sitt ögnamärcke uppå
sådane inrättningar, som antingen icke warit i riket tillförene inrät¬
tade, eller ock i the förra tider icke kommit till någon stadga, och
wärckeligen böra äga namn af fabriquer och manufacturier, uti hwilc-
ken oförgripeliga underdåniga tancka Borgareståndet desto mera
styrckjes, som eij allenast sielfwa manufacturprivilegierne in praemissis
gifwa anledning t hertill, utan ock 33 §9 af Eders Kongl. Maij:ts nå-
digste resolution på städernes allmänna beswär wid sista riksdagen så¬
dant klarligen synes utmärckja, hälst i widrig händelse och therest
alla handtwärckerier utan åtskillnad Ftngo af förenämde frihet sig be¬
tjena, skulle antingen stadsens inkomster till en så ansenlig dehl för¬
minskas, att till de för staden nödige utgiffter och betjäningars un¬
derhållande ingen tillräckelig fond wore att tillgå, eller ock then öf¬
riga dellien af borgerskapet, som icke hade tillfälle att skydda sig un¬
der manufactur- och handtwärckshusprivilegierne till sin ruin och un¬
dergång kännas wid hela lasten af det allmänna borgeliga beswäret
i tmseende till contributioner och utskylder, hwilcket alt dock synes
oförgripeligen wara så mycket mera oskähligt, som burskapswinnandet
tillägger wederbörande delachtighet i borgeliga näringen och följachte-
ligen ostridigt förbinder dem att genom dehltagande uti allmänna gra-
vationer och utskylder gemensamt bidraga till ett gemensamt wärcks
uprätthållande, hwartill ingen annan fond är än stadsens inkomster.
Förthenskulcl hemställes detta i underdånighet till Eders Kongl.
11 Modée 2, s. 1459.
674
Maij:ts nådigste skjärskåclan och bepröfwande, med underdånig bön,
att förenämde allmänna manufacturprivilegier måtte i themia omstän¬
digheten i nåder förklarade warda på det sättet, att den förundte
friheten för båtsmanshåll, inqwarteringar, wachthållning och det mera,
som borgerskapet till staden praestera bör, icke må sträckja sig till
andra än här ofwanföre underdånigst förmält är, på hwilcka privile-
gierne ock lära hafwa theras afseende.
§8
Uppå' Riksens Ständers underdånige tillstyrckjande wid sistledne riks¬
dag har Eder[s] Kongl. Maij:tt medelst dess utfärdade nådigste bref2
behagat förordna, att stapelstäderne i riket böra åtniuta 3:ne åhrs
nederlagsfrihet på det salt, som med swenska skjepp och för swenska
borgares räkning inkommer, men emädan denna så ganska nödiga
och oumgängeliga wahra synes fordra ett ständigt och oinskränckt
nederlag, på det de handlande måge wara i stånd att med säkerhet
låta i riket inkomma, samt till inwåhnarnes förnödenhet stedse hafwa
en sådan quantitet salt i beredskap, som consumtionen betarfwar,
warandes af de i förra tider angående en slik nederlagsfrihets åtnju¬
tande utfärdade kongl, förordningar, såsom af åhr 16673 och 16874
att inhämta, att rikets inwånare fädt nederlagsfrihet på salt, utan an¬
seende till wiss tiel af mer eller mindre åhr, och det både för all¬
männa nyttan skull, såsom ock för den beqwämlighet, som samma ne¬
derlagsfrihet altid, men i synnerhet i krigstider med sig förer. För-
thenskuld anhålla stapelstäderne underdånigst, att nederlagsfriheten
af det salt, som med swenske skjepp och för swenske borgares räch-
ning i riket införskaffas, icke må wara restringerad till någon wiss
tid af mehr eller mindre åhr, utan på sådant sätt förunnas, som i
äldre tider warit brukeligit, på hwilcken händelse all oförmodelig brist
på salt synes kunna förekommas och de handlande äfwen med till-
förlåtelig säkerhet kunna ständigt förse sig med sådant förråd theraf,
som nödigt wara kan.
§9
Ecler[s]5 Kongl. Maij:tt har genom dess utfärdade allmänna manufac-
tur- och handtwärckeriprivilegier af den 29 maii 1 739 samt 4 §fi allernå-
digst behagat förklara, att alla dess trogne undersåtare, af hwad stånd och
1 I marginalen: Om nederlagsfrihet på salt.
2 Kungl, brev 1 10 174 1 till överståthållaren och landshövdingarna. Modée 3, s. 1748.
:i Stiernman, Ekon. förordningar 3, s. 405.
( Stiernman. Ekon. förordningar 4, s. 880.
* I marginalen: Om manufäctur-och exclusive privilegier.
11 Modée 2, s. 1540.
675
willkohr de wara måge, såsom ock fremmande, the ther inflyttja, och
med t lierås familier i riket qwarblifwa willja, skola äga obehindrat
tillstånd att inrätta och drifwa manufacturier och handtwärckerier i
riket, hwarom the sig hos wederbörande hallrätter eller i de städer,
hwarest inga hallrätter äro, hos magistraterne hafwa att angifwa och
theras samtycke sig förskaffa, utan att widare specielt privilegium och
tillstånd derå behöfwes, dock att de manufacturier, som förut kunna
hafwa erhållit privilegier på wissa åhr, niuta dem utan intrång till
godo. 1 anseende till högstbesagde nådigste tillstädielse, som ock den
owedersäijeliga nytta riket af hwarjehanda manufacturinrättningar till¬
flyter, hafwa åtskillige wackra och nyttige inrättningar och fabriquer,
tid effter annan här i wårt kiära fädernesland blifwit giorde och i
gång brachte, äfwen som ock förmodeligit är, att ännu flere hädan-
effter lära komma att inrättas och således många upmuntras till att
effter willkohr och tillfälle bidraga till ett så ganska nyttigt och beröm-
meligit ändamåhl, dock på det de, som hafwa tillfälle och åhåga att
wisa theras nit för det allmänna bästa, förmedelst manufacturiers an¬
läggande, icke måge hafwa någon swårighet, i anseende till weder-
börandes tillstånd och samtycke, som enligit ofwannämde § erfordras.
Så hafwa till Eders Kongl. Maij:ts nådigste ompröfwande städerne i
underdånighet bordt hemställa, om icke till merbesagde §:s så mycket
nogare handhafwande och fullgiörande den ytterligare författning
nådigst må giöras, att den som i städerne af egne medel, utan publici
förskått, will någon fabrique och manufacturie inrätta, må dertill
hafwa fritt tillstånd och eij förplichtas att sökja wederbörandes sam¬
tycke, utan allenast behörigen tillkänna gifwa, hwad fabrique han ar¬
nar anlägga. Dessutan som de tid effter annan, på mer eller mindre
åhr, för åtskillige utfärdade exclusive privilegier icke litet hindra flere
nyttige wärcks och fabriquers inrättande. Så anhålla städerna under¬
dånigst, att hwarcken häclaneffter några sådane exclusive privilegier
måge utgifwas, icke eller de, som hit t il s blifwit en eller annan för-
undte, måge när theras åhr och tid exspirera, widare prolongeras, på
det så den ena som den andra af rikets inwånare kan hafwa tillfälle
att betjena sig af en gemensam förmån och rättighet, hemställandes
en delli städer derhos underdånigst till Eders Kongl. Maij:ts nådigste
bepröfwande, om icke hwad såckerbruken i riket beträffar, det nu
må wara de städers handlande tillåteligit, som sig anmält slikt angelägit
wärck att inrätta, utan hinder af the privilegier, som ett och annat
såckerraffenaderiewärck kan hafwa sig utwärckat, hälst tillwärckningen
eij swarar emot consumtionen i orterne, hwilcket nogsamt deraf be-
wises, att uti nästledit åhr tillstånd lämnat är till såckers införskrif-
wande ifrån utländska orter.
676
10 §
Sedan7 the här i riket uprättade fabriquer, till afsättjande af thoras
tilhvärckningar, börjat hålla öpna bodar i städerne, och så wäl theruti,
sorn förmedelst theras effecters försändande till marknaderna, idka
minuthandel, bäfwer det handlande borgerskapet, som för bod- och
minuthandel till cronan och staden dess utskylder erläggia och borge-
liga onera draga måste, ganska mycken afsaknad uti dess handel och
handtering erfarit, samt på hwarjehanda sätt kommit att lida, i det de
som för fabriquerne hålla öpna bodar, icke effter lagens klara innehåll
uti 4 cap. 3§ HB.8 och 16 § uti handtwärckshusprivilegierne9 endast
föryttra de wahror, hwilcka wid den eller den fabriquen tillwärckas,
för hwars räkning hoden uprättadt är, utan förse boden med hwarje¬
handa annat krahm samt thermed handel drifwa, warandes lätt att
finna, till huru stor delli det handlande borgerskapet dymedelst be-
swäras, när man wet, att priset på slika omförmälte wahror alticl kan
wara lindrigare uti manufacturbodarne, i anseende dertill att fabri -
queuren, utom the förmåner och immuniteter han elijest såsom fabri-
queur har att fägna sig utaf, icke är dehltagare uti borgerliga beswä-
ren, hwaremot the handlande, effter hela theras handel och rörelse,
anses uti contributioner och utskylder, och synes påfölgden wara den,
att den dellien af stadsens skattdragande borgerskap, som af manu-
facturbodarnes handel praejudiceras, ändteligen blifwer ruinerad. Nu
ehuruwäl fabriqueurerne i föllje af åberopade 16 § i allmänna handt¬
wärckshusprivilegierne äro till minuthandel berättigade, för liwad the
sielfwa tillwärckja, likwäl som oförnekeligit är, att missbruket therwid
eij står att förekomma, och det utan all twifwel skulle befordra bättre
enighet och sämja emellan fabriqueurerne och the handlande, om det
allmänneligen blefwo förordnat, att ingen fabriqueur fick befatta sig
med minuthandel, med mindre han tillika wore borgare, hwilcket ock
oförgripeligen synes wara desto skähligare, som minutering är en bor-
gelig näring, och det dessutan är ganska owedersäijeligit, att de hand¬
lande aldrig kunna blifwa fabrit|ueurernes afnähmare, så länge de
sielfwa sällja theras wahror i minut, warandes åtskillige författningar
redan giorde till fabriquernes förmån ock upkomst, hwaribland det
billigen för en besynnerlig fördehl räknas kan, att fabriquerne aldrig
kunna wara i lägerwall, i anseende till ringa afsättning med deras
wahror, efftersom de, enligit reglementet för Manufacturcontoiret,
kunna uppå sina tilhvärckningar undfå låhn af manufacturcassan utan
interesse, när så behöfwes, så att fabriquernes innehafware, som eij
äro borgare, wäl utan minutering kunna hafwa sin utkomst. Altså an¬
hålla städerne underdånigst om Eders Kongl. Maij:ts allernådigste
7 I marginalen: Om fäbriqueurernes minuthandel.
8 Sveriges Rikes Lag I7M (t r. 17.‘5<5), s. I (iö.
9 Modée 2, s. lä-tö.
677
förklaring öfwer 16 § i högstbemälte privilegier, således att de fabri-
queurer, hwilcka willja idka minuthandel med deras tillwärckningar,
böra burskap winna och följachteligen taga skählig dehl uti borgeliga
beswären.
11 §
Effter1 Eders Kongl. Maij:ts nådige förordning af den 21 maii 1739
angående lurendrägeriers hämmande och dess 4 §2 hafwa skjeppare
och styrmän blifwit förbundne att edeligen upgifwa theras medfö¬
rande ladningar, eller märckrullorne med liflig ed bestyrckja. Wid
thenna eden synes oförgripeligen mycken själawåda wara att be-
fruchta, emädan många äro bland skjeppare och styrmän, som litet
förstå edens wicht och angelägenhet, andra åter giöra sig samwete
theröfwer att blifwa twungne till edgång uti ett måhl, hwaruti de för¬
mena, att Guds ord och nödwändigheten det eij fordrar. Och althen-
stund som hernålt är, stor siälawåda wid desse edgångar är att befahra.
Förthenskuld anhålla the fleste städerne underdånigst det tächtes
Eder[s] Kongl. Maij:tt i nådigt betrachtande theraf samt på det Guds
wrede och straff medelst slika öfwerflödiga och fahrliga eder eij må
dragas öfwer land och rike, allernådigst förordna att den ed, som genom
högstbemälte förordnings 4 § skjeppare och styrmän ålagd är, må af-
skaffas och med märckrullorne förhållas effter seglationsordningens
innehåll.
12 §
Hos3 Eder[s] Kongl. Maij:tt äro samtelige städerne högst föranlåtne i
underdånighet sig att beswära öfwer then frihet, som 8 § uti kongl,
förordningen emot lurendrägerier af den 21 maii 17394 lämnar hwar
och en till visitationers anställande uti kramkamrar och bodar, eller
andra hus i städer och på landet. Städerne förmoda i underdånighet,
att wid nogare öfwerwägande åtskillige omständigheter lära finnas,
hwarigenom denna tillåtna visitationens efftertänckeliga och skadeliga
påfölgder nogsamt kunna utmärckas, ty ehuruwäl ingen rättsinnig
nekar, att ju lurendrägerier äro gröfwa förseelser och höra på alt
sätt förekommas, samt att den som thermed beträdes, bör alfwarsam-
ligen straffas, så måste man likwäl medgifwa, att ingen på blott miss-
tanckar och gissning bör antastas och ställas under swår medfart,
hwilcket dock lätteligen skjer genom thenna lämnade friheten, när
' I marginalen: Om edgångens uphäfwande för skjeppare och styrmän.
2 Modée 2, s. 1518.
I marginalen: Om visitationers afskaffande i husen.
4 Modée 2, s. 1519.
44-734227 BR 7:2
678
requirenten bör straxt hafwa handrächning till visitation, allenast han
säger sina skahl, hälst derhos icke är utsatt, af hwad beskaffenhet
samma skähl skola wara, så att allmänna lagen theruti icke lärer kunna
fölljas, som uti 52 cap. 2 § M.B.5 stadgar, huru effter tiufnad ransa-
kas må. Enär nu den sökjande får anställa visitation på sina före-
brachte skähl, antingen de äro öfwerenskommande med 52 cap. M.B.
eller eij. Så fölljer ofehlbart, att mången oskyldig man under hwarje-
handa ringa praetexter, kan utaf en öfwerdådig och illa sinnad men-
niskia sättjas uti biarne och största olägenhet, samt uti dess hus och
hemfrid oskäligen oroas, kunnandes den derå fölljande reconvention
genom kroppsplicht eller arbitralt penningestraff ingalunda swara
emot den skada och förlust, som en handlande wid slikt tillfälle till¬
fogas, förutan det att wahnrychte hos gemene man swårligen står att
utplåna. Förthenskuld som regeringsformen uti 2 § will, att ingen må
fördärfwas till dess ägendom och wällfärd, innan han dömder är,
och lagen nog tydeligen föreskrifwer, huru ransakning effter orichtigt
gods i husen skje bör, så anhålla samtelige städerne allerunderdånigst,
att den 8 § uti ofwanhögstbem:te förordning måtte utelämnas och så¬
ledes eij någon visitation i hus, bodar eller krahmkamrar på annat
sätt tillstädjas, än allmänna lagen uti förberörde capit. tillåter.
13 §
Kongl. Maij:ts nådiga förordning53 af den 5 januarii 16986 utwisar ty¬
deligen, hwad som föranlåtit Kongl. Maiptt att determinera en wiss
tid, innom hwilcken alla anspråk å förelupne orichtigheter i tullen
böra skje, samt att sättja de handlande uti fullkommen säkerhet för
alla hårda och swåra procedeurer. Kongl. Maij:tt har therwid besyn¬
nerligen hafft sitt nådiga afseende uppå den oreda och förwirring uti
handelen, som deraf förordsakas kan, att kjöpmännerne eller deras
barn och arfwingar blifwa uti confiscationsmåhl af ett och annat
tillfälle uppå allehanda skjenbara bewis en lång tid och många åhr,
effter sielfwa den tillwitte gierningen, dragne för rätta, och sålunda
de, deras barn och arfwingar, som effter så lång tids förlopp icke
kunna sig utreda, komma oskyldigt att lida till sin timmeliga wälfärd,
ähra och ägendom, efftersom domaren af slike till anseendet sanno¬
lika skjähl, som doch för en och annan effter så lång tid owitterlig
omständighet skull kunde wara fehlachtige, hafwa swårt att finna sig
theruti och skillja then oskyldiga ifrån then skyldiga, i hwilcket af¬
seende Kongl. Maij:tt i nåder faststält, att all åtahlan på förelupne
orichtigheter i tullen bör wara inskränckt innom ett åhr och sex
5 Sveriges Rikes Lag 1734 (tr. 1736), s. 266.
5a I marginalen: Om 10 och 11 §§ i lurendrägeriförordningen.
6 Stiernman, Ekon. förordningar 5, s. 685.
679
wekor, effter hwilcken tids förlopp ingen för sådana orichtigheter må
tilltahlas eller för rätta dragas. Nu althenstund denna kongl, förord¬
ningen emot lurendrägerier af den 21 maii 1739 är uphäfwen, och
sielfwa billigheten samt en god ordning likwäl oförgripeligen synes
fordra, att embetes kjäromåhl böra wara inskränckte innom wiss tid,
på det swarande parten, enär effter lång tids förlopp något opåtänckt
honom will tillwitas, eij må wara aldeles utur stånd att kunna wisa
sin oskuld. Förthenskuld anhålla städerne underdånigst, det måtte de
få njuta 1698 åhrs kongl, förordning till godo, och 10 samt 1 1 § af
kongl, förordningen under den 21 maii 17397 således i nåder ändrade
blifwa.
14 §
Det8 kan icke nogsamt beskrifwas hwad för hinder, tidspillan, wahrans
fördärfwande och mera olägenhet som flyter af det, som angående
uptechnande och förpassande af utrikes gods stadgat är, då det an¬
tingen till marcknader eller elljest inrikes orter emellan försändes.
Och emedan i anseende till de redan giorde författningar det eij
förmodas kan, att något oförtullat, mindre till införsel förbudit gods,
skulle af de handlande till marcknads föras. Förthenskuld underkasta
städerne med diupaste wördnad thenne theras angelägenhet Eders
Kongl. Maij:ts nådigste widare ompröfwande med underdånig bön,
det täcktes Eder[s] Kongl. Maij :tt i betrachtande af then skada, som
godsets myckna uprifwande, mätande och omkringkastande förordsa-
kar, allernådigst tillåta, att det för nog må anses, när packorne med tull¬
sigill behörigen förses, då de till marcknaderna föras, utan att wi¬
dare visitation eller specificerande undergå, dock att de förseglade
packorne öpnas uti någon tullbetjänts närwaro i orten, dit godset an¬
länder, som effterser, huru wida utrikes godset är stämplat och lilla
tullen för inrikes wahror i acht tager, hwareffter samma omständig¬
heter wid godsets hemkomst kunna observeras, så att all behörig sä¬
kerhet må wara för Kongl. Maij:tt och Cronan, warandes elljest
omöijeligit för the handlande att hålla så många betjänter, som annars
fordras wid alt godsets uptecknande och mätning, samt tillika wid
andra sysslor, till förtigande, att de handlande genom sådan widlyff-
tighet och derwid hängande beswär aldeles sättjas utur stånd att sökja
marcknaderna, landet till känbar skada och afsaknad. Likaledes an¬
hålla städerne underdånigst, att då något gods utom marcknaderna af-
sändes från en inrikes stad till en annan, det wederbörande tullbe-
tjente måge wara plichtige uppå ägarens upgifne förtechning att med-
dehla fohrsedel, utan att hindra eller uppehålla dem medelst visita¬
tion, när godset inpackas, hälst det bör ändå visiteras wid anländandet
till orten, dit det förpassas.
7 Modée 2, s. 519 f.
8 I marginalen: Om förpassningarne till marcknaderna.
680
15 §
Eder[s]9 Kongl. Maij:tt tächtes jämwäl med milda ögon anse, att stä-
derne underdånigst anhålla om beqwämligare stämplingssätt på
krahmwahrorne, i stället för the tryckte sedlarne, hwilcka nu brukas,
emedan the wid tygernes offta handterande förslitas och lätteligen
kunna afgå, hwarigenom the handlande ställas uti answar och äfwen-
tyr, till förtigande att wahran tager skada theraf, att then måste up-
rifwas, när stämpel skall sättjas på innersta ändan, och dessutan myc¬
ken tid erfordras till thetta stämplingssättets wärckställande, hwarige¬
nom the handlande och theras betjänte, som therwid skola wara till¬
städes, ganska mycket hindras i theras sysslor. Till Eders Kongl.
Maij:ts höga nådiga godtfinnande underställa städerna underdånigst,
hwad annat stämplingssätt, som kan tjenligit pröfwas, allenast papper
eij brukas thertill, som kan förnötas och afrifwas.
16 §
Sorn1 tiden nu snart är förliden, effter hwilcken inga utrikes krahm-
wahror få försälljas, så anhålla städerne underdånigst, att tjenlige mått
och utwägar må tagas till förekommande af the handlandes under¬
gång, hemställandes i underdånighet till Eders Kongl. Maij:ts nådigste
wälbehag, om icke försälgningstiden än widare kunde prolongeras och
tillräckeligen determineras, på det de handlande å ena sidan må
hafwa tillfälle till afsättning, hwilcken i desse medellösa tider så ganska
ringa är, och å den andra dess mer kunna finnna ämne och råderum
att fullgiöra Eders Kongl. Maij:ts nådigste befallning medelst inrikes
fabriquers anläggande.
17 §
Af en2 berömmelig åhåga att upphielpa the här i riket inrättade
fabriquer, äro wid sistledne riksdag, ibland andre författningar, åtski¬
lige wahror till införsel förbudne, hwilcka man förment här skulle
giöras till then myckenhet, som rikets consumtion erfordrar, men eme¬
dan utaf erfarenheten lärer wara bekant, att under ett sådant förbud
åtskilige wahror finnas, hwilcka antingen icke här i riket tillwärckas
eller ock icke giöres till then myckenhet, som riket betarfwar, och then
allmänna bristen derå således wisar, att införslen icke så hastigt lärer
kunna skähligen hämmas och förbiudas, innan the inrikes fabriquerne
kommit till någon bättre stadga och mogenhet. Så anhålla städerne un¬
derdånigst, att Eder[s] Kongl. Maij:tt i nåder tächtes limitera thetta för¬
9 I marginalen: Om det nya stämplingssättet.
1 I marginalen: Om prolongation af tiden till utrikes wahrors sälljande.
2 I marginalen: Om limitation uti förbudet på wahrors införsel.
681
budet, så att the wahror, hwilcka nödige och oumgängelige äro, men
här i riket antingen icke tillwärckas, eller ock icke till then mycken¬
het som erfordras, måge hädaneffter få införas emot tulls erläggiande,
in till dess fabriquerne komma i sådant stånd, att tillwärckningen till
alla dehlar swarar emot consumtionen.
18 §
Emedan3 wid wissa tillfällen och då åhrswäxten hwad winer angår, är
ymnog, the handlande offta kunna finna någon fördehl genom up-
handling å utrikes orter, men så stor quantitet, som uti skiepp, hwilcka
en så wid wäg gå skola, icke står i lång tid att afsättja, hwaraf föll-
jer, att ett åhrs nederlag på win icke är tillräckeligit. Förthenskuld
som rikets nytta theruti består, att wahrorne i rättan tid och då de
äro uti godt pris, upkiöpes på utrikes orter, hwarigenom många pen¬
ningar besparas och förblifwa i riket, som elljest måste utgå, warandes
likwäl alt tillfälle i det fallet betagit, när nederlagstiden är kortare än
afsättningen, effter orternes beskaffenhet någorlunda kan erfordra.
Altså anhålla stapelstäderne underdånigst, det måtte till nederlagsfri¬
het på winer åtminstone 3:e åhr lämnas, i hwilcket måhl stapelstäderne
underdånigst förmoda, att denne deras ansökning desto mer winner
nådigt bifall, som Kongl. Maij:tt och Cronan eij har någon afsaknad
theraf i sin tillständiga inkomst, och priset på winerne therigenom
torde framdeles blifwa lindrigare här i landet.
19 §
Öfwer4 thet uppehåld och långsamma tidsens utdrägt med förlagstwis-
ters afgiörande uti Kongl. Maij:ts och Riksens Bergscollegio äro samte-
lige städerne, som med förlagshandel umgå, föranlåtne sig under¬
dånigst beswära. Då en förläggare nödgas en oflitig förlagtagare lag¬
söka och om dess afsättjande ifrån bergsbruket giöra ansökning blif-
wer, oachtadt hwad till förläggarens skyndesamma förhielpande till
dess rätt är stadgat, slike saker icke allenast 6 å 7 åhr i Kongl.
Bergscollegio oafgiorde liggande, utan ock, när ändteligen bergsman¬
nen för åsamkad gäld och duglöshet skuld skall ifrån dess hemman
och bergsbruk sättjas, och en flitig och drifwande bergsman i stället
antagas, warder en slik odugelig jernbrukare ändå therofwan på läm¬
nad frihet att njuta laga fardag till godo, under hwilcken tid bergs¬
mannen, medan twisten är oafgiord, lämnas tillfälle att sielf förderfwa
ägendomen genom ungskogens nedfällande och den öfriga skogens
wårdslösa handterande samt sälljande till andra, hwarigenom förlägga¬
:l I marginalen: Om åhrs nederlag på winer.
4 1 marginalen: Angående förklaring öfwer bergslagsförlagsordningen.
682
ren, som wid lagsökningstiden, der honom en tidig handrächning
skedt, kunnat någorlunda komma till sin betalning, när saken är af-
giord, allenast får låta sig nöija med det, hwartill en förderfwad och
på skog utblottad ägendom kan antingen blifwa wärderad eller wid
utropet försälljas, hwartill kommer, att Kongl. Bergscollegium skall
uphäfwa häradsrätternes för 20 och flere åhr tillbaka utfallne laga
krafft wundne och till utmätning förwiste domar, fast än Kongl.
Maij:ts förlagsordning af åhr 16965 tillåtit parterne att antingen i slike
måhl wända sig till härads- eller bergstingsrätterne, emellan hwilcka
domstohlar för än genom Kongl. Maij:ts förlagsordning af den 19
aprill 17406 ingen skillnad till domarenas och the rättsökandes rättelse
warit giord, genom hwilcket alt förlagshandelen sättes i största oreda
och then allmänna crediten i bergslagen förstöres, bergsmännen, som
utan förlag eij kunna bestå, så wäl som bruksägare och förläggare till
obotelig skada, hälst som de tröge och wårdslöse bergsmän sällan söka
sig sin skuld afbörda, eller genom hwart fierde skjeppunds erläggande
af sin åhrliga tillwärckning till förra förläggaren att minska, utan then
åhrligen tillöka. Förthenskuld på thet å ena sidan flitige och drifwande
bergsmän måge både till theras egen och publici förmån kunna få
försträckning till theras bergsbruks drifwande och underhållande, och
bruksägare samt förläggare å den andra med säkerhet kunna sina
medel i förlag sticka, men icke nödgas thermed innehålla, och theras
redan^giorde förlager indraga, samt theras medel på ett säkrare sätt
fruchtbare giöra, anhåller Bårgareståndet underdånigst, l:o det måtte
Kongl. Bergscollegio föreläggas, att, innan theras session slutes, alla in-
komne förlagstwister afgiöra. 2:do Att när en bergsman blifwer för
odugelig förklarad och dömd ifrån hemman och bergsbruket, en så¬
dan eij må njuta längre fardag än 5 cap. 8§ utsökningsbalcken7 ut¬
sätter, hälst som hwarken i förlagsordningarne eller andre resolu¬
tioner annorledes finnes stadgat. 3:tio Att den bergsman, som icke
åhrligen betahlar 1/8 på sin skuld till förra förläggaren och sitt uttag
hos den senare, måtte för odugelig förklaras och en annan i dess
ställe sättjas, samt 4:to att Kongl. Bergscollegio måtte anbefallas att
icke uphäfwa häradsrätternes domar och executorernes resolutioner,
som för den 19 aprill 1740 utfallit och laga krafft wunnit, althen-
stund hwarcken domaren eller parterne kunnat effterlefwa 1740 åhrs
förlagsordning, innan den utkom, och fataliers restitution är ett re-
gale, som Kongl. Bergscollegio emot regeringsformens 2 §8 samt 31
cap. 1 § rättegångsb.9 icke tillkommer, samt wälbemt:e collegio emot
5 Kungl. Majas brev 14/1 1696 till landshövdingarna huru med förlager för¬
hållas skall, Bergsordningar 1, s. 489.
6 Modée 3, s. 1623.
7 Sveriges Rikes Lag 1794 (tr. 1796), s. 901.
8 Modée 1, s. 149.
9 Sveriges Rikes Lag 1794 (tr. 1796), s. 414.
683
regeringsformens 231 och 36 §§2 samt 8 cap. 2§ rättegångsb.3 icke är
tillåtit häradsrätternes domar att ändra och sig med kongl, hofrätter-
nes giöromåhl befatta.
20 §
Huru4 angelägit det är för städerne att alla kongl, stadgar, förordning¬
ar, bref och resolutioner angående politie- och oeconomieärender
samt beträffande tull och acciswärcket, måtte uti 2: ne särskild te sam¬
mandrag med förtechning och ordaregister af trycket utkomma, det
hafwa städerne understådt sig tvid åtskillige riksdagar i underdånig¬
het att anföra. Eder[s] Kongl. Maij:tt har ock uti resolutionen på stä-
dernes allmänna underdånige beswär af den 16 octobr. 1723 28§,5 den
28 augl. 1727 3 §,li och den 12 aprill 1739 I 1 §7 allernådigst befalt,
att någon habil person bör utses till thetta wärckets förfärdigande
emot skählig ^vedergällning, hwarom Eders Kongl. Maij:tt och Riksens
Cancelliecollegium hade att föranstalta, men emedan thetta samman¬
drag ännu icke af trycket utkommit, och ett sådant wärck likwäl är
ganska nödigt, både för städerne, till theras effterrättelse wid ett och
annat tillfälle, och för wederbörande embetsman, efftersom mycken ir¬
ring af okunnoghet och brist på tillräckelig tillgång till de utgångne
förordningarne lätteligen kan sig tilldraga. Förthenskuld nödgas stä¬
derne allerunderdånigast anhålla, det tächtes Eder[s] Kongl. Maij:tt i nå¬
der föreläggia wederbörande en ultimat termin, innom hwilcken före-
nämde sammandrag och deras register böra wid hårdt answar wara
färdige och till trycket befordrade.
§21
Genom8 Eders Kongl. Maij:ts nådigste resolution af den 9 septembr
1719 §39 på städernes allmänna underdåniga beswär äro wäster-
norrländske städerne framför andra städer och stånd förklarade att
wara berättigade till fogelhandelens idkande för kongl, hofwet,
hwilcket å nyo och ännu tydeligare uprepas uti 17 § af 1731 åhrs
1 Modée I, s. 155.
2 Modée I, s. Kil.
Sveriges Rikes Lag 1754 (tr. 1756), s. 526.
I I marginalen: Om ultimat termin till sammandragets utfärdande af förordning¬
arne om tulhvärcket etc.
5 Modée 1, s. 457.
II Modée 1, s. 710.
7 Modée 2, s. 1452.
B 1 marginalen: Om fogelhandelen i Wästernorrland. Kungl, resolution på städerna
Härnösands, Hudiksvalls, Sundsvalls och Söderhamns besvär 9/9 1719, Resolutioner
på städernas enskilda besvär 1719, s. 702.
9 Modée 2, s. 900.
684
kongl, resolution på städernas underdåniga beswär,1 samt att inga in-
kjöpare effter then tiden på samma orter skulle brukas, utan borger-
skapet, som drager borgeliga onera, wid bemt:e handel bibehållas.
I föllje hwaraf them och föreskrifwes, på hwad sätt lefwerantserne åhr-
ligen och månadtligen skola skje, med mera, men som rätta ände-
måhlet af högstbemt:e kongl, resolutioner aldrig erhålles, så länge
ståndspersoner, allmogen och andra under namn af egen afwel äga
tillfälle slike wahror att utföra, kunnandes fogel och wildt så mycket
mindre jämföras med de för afwel och egne tilhvärckningar ansedde
persedlar, som sådane endast bestå uti hwad af spannemåhl och elljest
af victualier och träwärcke med mera till föryttrande beredes, som we-
derbörande landtman såsom egen afwel måge afsättja, på hwad platser
dem hälst godt synes, hwaremot fogel och wildt eij annorledes än för
en handelswahra så mycket mera considereras bör, som handelen
thermed, effter ofwan högst åberopade kongl, resolutioner städernes
borgerskap tillkommer, ståndspersoner och allmogen kunna eij eller,
utan att öfwa handel med hwar annan, genom egit arbete så mycken
fogel hopsamla som till 1/3, fast mindre halfft eller helt lass erford¬
ras, ther likwäl nu en enda person offta förer 2, 3 a 6 lass, om icke
stundom mera, igenom hwilcken handel priset således i landsorterne
långt öfwer billigheten åhr effter annat alt mer och mer upstegras.
Altså ock på det borgerskapet må wara i stånd med lindrigt pris kongl,
hofwet möijeligast tillhandagå, samt then härtills öfwade skadeliga
landthandelen såmedelst inställas, anhålla wästernorrländske städerne
underdånigst, att ingen eho han wara må, utom borgerskapet, bör
understå sig någon fogel eller wildt, antingen till Kongl. Maij:ts hof,
eller annorstädes att utföra, wid förlust af wahran, jämte laga böter
effter omständigheterna, till hwilcken ända wederbörande tullbetjänte
kunde antydas att wid tullarne genast anhålla alla dem, som till fogel-
försel och lefwerants wid kongl, hofwet eij innehade pass från någon-
thera af wästernorrländske städernes magistrater.
22 §
Oster- och wästerbottniske2 samt wästernorrländske och finske städerna
nödgas Eder[s] Kongl. Maij:tt allerunderdånigst föredraga, huruledes
då borgerskapet och inwånarne derstädes besökja höstmarcknaden i
Stockholm, äro the på hemresorne öfwer sjön till lif och ägendom
mycken fahra underkastade, emedan marcknaden hålles så sent på
åhret, att sjöfahrten för them, som hafwa en så lång wäg, eij annat
kan än wara äfwentyrlig, warandes nog bekant, att åtskillige sjöskador
theraf tid effter annan och fast åhrligen sig tilldragit. Och althenstund
1 Modée 2, s. 877.
2 I marginalen: Om höstmarcknaden i Stockholm.
685
marcknadsterminerne för allmänna nyttan skull oförgripeligen så böra
lämpas, att inwånarne i riket kunna hafwa tillfälle med beqwämlig-
het sina wahror till orterne försända, och åter andra till sitt behof
uphandla och afföra. Ty anhålla ofwannämde städer allerunder-
dånigst, det tächtes Eder[s] Kongl. Maij:tt i nåder tillåta, att höstmarck-
naden i Stockholm måtte börjas den 20 septembris åhrligen, och att
behörige allmänna kundgiörelser therom i nåder måtte utgå,, på det å
ena sidan sjöskador i möijeligaste måtto må förekommas, och å then
andra wederbörande eij afskräckjas att sjöledes besökja höstmarckna-
den i Stockholm till landets märckeliga skada.
23 §
Den säckewäf,3 som uti Helsingeland tillwärckas, och uti städerne till
försälljande införes, blir vväl då tvid lilla tullen behörigen förtullat,
men när samma säckewäf åter af the handlande till utrikes orter för¬
sändes, måste icke dess mindre stora sjötullen betalas, som för 100
alnar belöper till 4 dir 22 öre k:mt, hvvarigenom thenna wahran alt
för mycket betungas och giöres nästan oafsättelig på utrikes farter.
Städerna anhålla förthenskuld underdånigst, det måtte sjötullen på
den utur riket gående helsingesäckewäf allernådigst afskaffas, och i
clet stället allenast 1/8 procents recognition utsättjas, på samma sät
som det skjer med Stockholms buldan, hwilcken wid fabriquerne till-
wärckjas och fast den icke tillförene någon gång är förtullad, likwäl
wid exportation eij högre i tullen är worden ansedd än med 1/8
procent.
24 §
Sorn4 Ecler[s] Kongl. Maij:tt uti dess nådigste resolution på städernes
underdånige beswär af den 17 decembr 1734 och 40 §5 i nåder be¬
hagat förordna, att enär spannemåhl, kjött, fläsk, fisk och dylika
wahror sjöledes föres inrikes städer emellan, och wid utmätningen
eller wägningen eij blifwer större öfwermåhl och öfwerwigt emot an-
gifwandet än 10 procent, bör ägaren för confiscation wara fri, så wida
han elljest intet underslef befinnes hafwa förehafft. Altså och emädan
samma tillfälligheter kunna infalla, då ett partie smör skickas sjöwägen
från en inrikes ort till en annan, så att ägaren i anseende till den
hemma skjedde inpackningen samt att smöret offta måste flyttjas utur
ett kärill i ett annat, omöijeligen kan noga weta wichten derpå. För¬
thenskuld anhålla städerne underdånigst, det måtte 10 procent öfwer-
:l I marginalen: Om lindring i tullen på helsinge säckewäf.
4 I marginalen: Om ett wist procent uti öfwerwicht på smör, som för confisca¬
tion be fries.
5 Modée 2, s. II99.
686
wicht på smör, som sjöledes till städerne anländer, i nåder lämnas
fritt för confiscation emot tulls erläggande, äfwensom det uti högst-
bemt:e resolution för andra dylika wahror stadgat är.
25 §
Eders6 Kongl. Maij:ts nådige omwårdnad för manufacturvvärckens och
handtwärckeriernes upkomst i riket ärkjänna städerne med under-
dånigste wördnad och tacksamhet. Och som Eder Kongl. Maij:tt till
befordran theraf uti the förnyade allmänna manufacturprivilegierna
af den 29 maii 1739 15 §7 i nåder stadgat, att alla sådane manufactur-
och handtwärckswahror, som tillräckeligen i riket förfärdigas, och till
införsel från utrikes orter förbudne äro, skola allenast en gång lilla
tullen erlägga, och sedan i hwars hand the äro, befriade wara. Så
anhålla städerne underdånigst, det måtte inrikes tillwärckat såcker
samt finare och gröfre dräller och lärffter, som uti städerne förfärdi¬
gas, äfwen thenna förmånen åtniuta, när samma wahror gå inrikes
städer emilian.
26 §
Emedan8 hampeblår och linblår oumgängeligen behöfwas till not¬
slingor och clylikt, och det eij står att bekomma inne i riket till sådan
myckenhet, som nödwändigheten fordrar, men kan likwäl fås utrikes
för ganska lindrigt pris. Förthenskuld anhålla städerne underdånigst,
det tächtes Edeifs] Kongl. Maij :tt aller nådigst tillåta, att hampe och lin¬
blår måtte få införas ifrån utrikes orter emot tulls erläggande.
27 §
Sedan9 swenska trouppar blifwit till Finland transporterade och på
landet uti qwarter inlagde, hafwa finske städerne lidit åtskilligt intrång
i theras tillständiga handel och näring, i det af commissariatet wissa
kjöpeplatsar blifwit utsedde, hvvarest allmogen effter skjedde kund-
giörelser å predikostohlarne skolat sammankomma, och till commissa¬
riatet eller dess utskickade försällja, Invad the hade att aflåta. Nu som
8 I marginalen: Att dräller samt inrikes tillwärckat såcker må fritt få gå inrikes
orter emilian, sedan lilla tullen en gång är erlagcl.
7 Modée 2, s. 1545.
8 I marginalen: Om frihet att införa hampe och linblår.
9 1 marginalen: Om det intrång, som finska städerne tillfogas af swenska com¬
missariatet.
687
desse anstalter lända finska städerne till förtryck och undergång, och
all cronouphandling är förut genom Eders Kongl. Maij:ts nådigste
förordnande städernes borgerskap i nåder tillsagd, kommandes tull¬
inkomsten ansenligen att förringas igenom det, att den öfwerklagade
uphandlingen skier på landet, förutan det att commissariatet lärer eij
på landet som i städerne, hafwa tillfälle att förse sig med verification
på then skjedde uphandlingen. Altså anhålla finska städerne under¬
dånigst, det tächtes Eders Kongl. Maij:tt i nåder anbefalla commissaria¬
tet med flere wederbörande i Finland att afstå med slik uphandling
hos allmogen och de dertill tagne steg, samt hålla sig till borger-
skapet i städerne, hwarest the till nöije kunna bli betjänte samt med
mera trygghet sitt ändemåhl erhålla.
28 §
Det1 lärer medgifwas, som en aldeles oförnekelig sak, att alt till utrikes
orter härifrån utgående stångjern eij annat är än ämnen för utrikes
wärckstäder, i synnerhet för engelska knip- skjär- och wallswärck,
hwarifrån tillvvärckningarne sedan blifwa till Spanien, Portugall och
hela Levanten exporterade. Man kan eij eller neka, att ju inwånarne
i Swerige kunde hafwa afsättning på desse orter, lika så wäl som
Engeland med slike tillwärckningar, och dymedelst förtjena den
avance, som är på nobiliterade wahror samt få tillfälle att utur första
handen hämta hwarjehanda till manufacturwärckens uphielpan- och i
ståndbringande nödige rudematerier. Men som förnämsta hindret be¬
står theruti, att sådane knip- skjär- och wallswärck eij äro här i riket
till någon mängd inrättade, så att tillvvärckningarne icke ens swara
emot inrikes consumtionen, och det är till förmodande, att mången
afhåller sig från slik nyttig inrättning i anseende till de swårigheter,
som kunna möta, då ansökning giöres om privilegier och tillstånd till
inrättningen. Altså hafwa städerne funnit sig föranlåtne allerunder-
dånigst att anhålla, det tächtes Eder[s] Kongl. Maij:tt i nådigt betrak¬
tande af desse underdånigst anförde omständigheter i nåder tillåta,
det hwar ock en, som här i riket will anläggia knip- skjär- och walls-
wärckssmide af egna medel, och derwid täncker betjena sig af sten¬
ock torfkohl, utan att nyttja skogarne, må äga fritt tillstånd dertill,
samt eij wara förbundne att sökja serskildt privilegium, lärandes det
för nog kunna anses, att han sig därom hos h. landshöfdingen
eller magistraten i orten allenast anmälar, på det wederbörande må
kunna pröfwa, huruwida det utan annars praejudice skje kan, i
hwilcket måhl Borgareståndet desto mehr i underdånighet förmodar
Eders Kongl. Maij:ts nådigste bifall, som inga skogar genom desse
wärcken, som på stehn- och tårfkohl anläggias, warda utödde.
' I marginalen: Om knip-, skjäl- och wallswärck.
688
29 §
Uti2 50 § af Eders Kongl. Maij:ts nådigste resolution på städernes
underdånige beswär wid sista riksdagen3 är wäl i nåder stadgat, att
alla manufactursorter af järn och ståhl, som här i riket tillwärckas
och till utrikes orter försändas, böra eij med högre utgående tull än
1/8 procent recognition beswäras. Men som jern plåtar samt tillwärckat
ståhl så i fat som stänger under thenna allernådigst lämnade friheten
eij willja förstås, utan beräknas utrikes tullen derföre, hwarigenom ut-
skjeppningen och debiten på utrikes orter mycket förhindras, der lik-
wäl både järnplåtar och diverse sorter ståhl äro wärckelige inrikes
manufacturwahror, som till rikets stora nytta kunna utom lands af-
sättjas. Altså anhålla städerne underdånigst, att hwad Eder[s] Kongl.
Maij:tt genom högstbemtre § förordnat, må i nåder sträckja sig till
ståhl och alla järnmanufactursorter af hwad sort the wara måge och
ehwarest the i riket tillwärckade äro, så att wid exportation allenast
1/8 procent recognition derföre betales, dessutan som Eder[s] Kongl.
Maij:tt medelst dess nådigste bref till höglofl. Kongl. Cammar- och
Commerciecollegierne af den 21 maii 17394 i nåder befalt, att ståhl-
och järnmanufactursorter, som föras från fabriquerne, directe genom
någon stad att till utrikes orter utskjeppas, böra till så mycket lättare
befordran af theras exportation till nästa riksdag för lilla tulls af-
gifften aldeles befrias, antingen the af manufacturisten sielf eller bor¬
gare utskjeppas, och det oförgripeligen lärer wara nödigt, att denne
befrielsen längre continuerar, efftersom wederbörande bruksägare
therigenom upmuntras till mera idoghet och drifft med slike wahrors
tillwärckande, och afsättningen thermed på utrikes orter ganska
mycket befrämjas. Altså anhålla städerne underdånigst, att thenna
nådigst lämnade befrielsen för lilla tullen må blifwa perpetuelle, och
att, som ofwanförmält är, ståhl i stänger och fat samt järnplåtar äfwen
måge begripes under de manufactunvahror, som samma frihet
komma att åtnjuta.
30 §
Såsom5 Eder[s] Kongl. Maij:tt i nåder behagat bewillja lindring i tul¬
len på wiss tid för granbräder, som till inrikes orter försändes, och
denna lindringen framdeles oumgängeligen behöfwes, så framt gran-
bräderne med någon förclehl skola kunna utom lands afsättjas. Altså
är städernes underdånigste anhållan, det tächtes Eder[s] Kongl. Maij:tt
2 I marginalen: Om förklaring öfwer 50 § i resol. på städernes beswär wid sidsta
riksdagen samt angående den lämnade befrielsen för lilla tullen wid manufactur-
wahrors exportation.
3 Modée 2, s. 1400.
4 Kommerskoll. arkiv, huvudarkivet, Ela: 56, n. 94.
5 I marginalen: Om lindring i tullen för granbräder.
689
i nådigt öfwerwägande af den nytta, som riket genom granbräders ut¬
försel tillflyter, allernådigst låta den bewilljade lindringen blifwa ständig
och perpetuelle.
31 §
Städerne6 i Småland och flere orter nödgas sig i underdånighet ther-
öfwer besvvära, huruledes ståndspersoner och andra, hwilcka ut-
wärckat sig tillstånd att handla en gross emot någon wiss årlig afgifft
till staden, idka allehanda minuthandel därjämte, enkannerligen på
det sättet, att de i landsorterne genom sina utskickade drängar up-
kiöpa oxar och andra victualiepersedlar hos landtmannen och det
sedan i Bergslagen samt på flera ställen minut och partiewijs försällja,
blifwandes på sådant sätt af en och flere contingentshandlare 5 a
600 st. oxar och större antahl styckewis upkiöpte, och åter på lika
wis utsålde, igenom hwilcket förfarande borgerskapet i the städer, som
med oxehandel pläga umgå och therpå privilegierade äro, otroligt
komma att lida samt uti theras näring och skähliga förtjenst aldeles
förqwäfjas. Nu althenstund allmänna lagen uti 4 cap. H.B. samt han-
delsordinantierne uttryckeligen stadga, huru grosshandel drifwas bör,
och det lärer wara oförnekeligit, att handel med oxar desto mindre
derunder kan begripas, som sielfwa wahran eij har egenteligen den
beskaffenhet, som 1 § i 4 cap. H.B.7 för grosshandel utmärcker, hwar-
till kommer, att samlingen af oxarne skjer medelst upkiöp å landet,
så att minuthandelen oundwikeligen är thermed förknippad både wid
inkjöp och försälljandet. Förthenskuld som ingen bör bruka minute¬
ring utan borgare i städerne, enligit 2§ i berörde 4 cap. H.B.8 wid
wahrans förbrytelse och 40 dir s:mts straff. Så understår sig ofwan-
nämde städer allerunderdånigst att anhålla, det tächtes Edeifs] Kongl.
Maij:tt i nåder förordna, att ingen ståndsperson i städerne eller den
som icke är borgare, får i anseende till dess åhrliga contingent till
staden befatta sig med oxehandel, victualiepersedlars eller andra
wahrors upkiöpande och försälljande, utan thermed, såsom till gross¬
handel eij hörande, aldeles afstå wid ansenligit wile.
32 §
Genom9 nådig skrifwelse af den 31 januarii 17381 till samtelige Herrar
Landshöfdingarne har Eder[s] Kongl. Maij:tt uppå Riksens Ständers
underdånige tillstyrckjande i nåder för godt funnit att förordna, det up-
städerne, som thertill hafwa beqwämlighet, skola upmuntras lill garf-
weriers anläggande, på det tillräckeligit såhlläder och hwarjehanda
l! I marginalen: Om oxehandelen i Småland.
7 Sveriges Rikes Lag 1734 (tr. 1736), s. 164.
s Sveriges Rikes Lag 1734 (tr. 1736), s. 165.
9 1 marginalen: Om förbud på trähus utförande.
1 Inrikes civil exp. registration 1738, fol. 49.
690
skin här i riket må kunna tillwärckjas och anskaffas. Till underdånigst
föllje theraf äro upstäderne eij mindre benägne än plichtige, att effter
yttersta krafter Eders Kongl. Maij:ts nådigste befallning fullgiöra, men
som bland annat äfwen erfordras trahn till denne skinberedningen,
och en slik wahra eij fås tillräckeligen här i landet, blifwandes den
icke desto mindre på några ställen till utrikes orter försändt, riket till
skada och afsaknad. Så anhålla städerne i gemen underdånigst, att
Eder[s] Kongl. Maij:tt i nåder tächtes förbjuda, det trahn, som faller
här i landet, eij må till utrikes orter utföras, på det garfwerierne eij må
sakna en så nödig wahra.
33 §
Emedan2 den skadeliga oseden sig inritat, att en dehl af the mindre
städernes så kallade häcktemakare eller småkrämare resa omkring på
landet, by från by, med allehanda slags krahm, och det hos både all¬
mogen, herrskap och ståndspersoner utbjuda och försällja, såsom
schlessig, läroffter, band, dantziger tyg, callmineker, estofter, handskar,
spetsar, åtskillige sorter af specerier och krydder samt tobak och flere
wahror, hwarigenom andra handlande borgare, hwilcka uti sina hus
och bodar samt på marcknader enligit lag och förordningar sin handel
clrifwa, otroligt förfördelas och skadas, hälst hwar och en landtman på
det sättet af slike gårdfarande småkrämare och häcktmakare kan få
kjöpa, hwad han tarfwar, och således eij har nödigt att sökja städerne,
till förtigande, att desse småkrämare offta byta wahra mot wahra af
allmogen, och den på annan ort föryttra, hwar den mera gjäller,
hwilcken elljest af allmogen såsom utur första handen fördes till stä¬
derne, förtullades och såldes, då Eder[s] Kongl. Maijitt och Cronan
hade sin tillständiga tull och städerne någon tillförsel och näring, men
nu förminskas bägge dehlarne ansenligen. Förthenskuld har till Eders
Kongl. Maij:ts nådigste wälbehag Borgareståndet allerunderdånigst
bordt hemställa, om icke, jämte det sådant kringresande på landet
med krahm ytterligare förbjudes, den efftertryckeliga anstalt i nåder
må förfogas, att de manspersoner, som thermed beträdes, böra wara
till krigstjänsten och qwinfolcken till arbete uti närmaste spinhus för¬
fallne, samt att cronobetjenterne theröfwer måtte hafwa noga upsicht
alla sådane kringfarande personer fasttaga ocb under förwar till
wederbörande Herrar Landshöfdingar insända, på det slikt otilbörligit
och skadeligit sielfswåld en gång må kunna hämmas och förekommas.
Och ehuruwäl man eij will förmoda, att desse gårdfarande personer
blifwa ifrån sina städer förpassade, enär de uti ett så olagligit ärende
stadde äro, anhåller likwäl Borgareståndet underdånigst, att all för¬
passning i det fallet äfwen allernådigst må förbjudas.
- I marginalen: Om förbud emot småkrämares kringfarande på landet.
691
34 §
Det3 påhltimmer och ståckewed, sorn till nödtorfftig eldebrand för stä-
dernes inwånare uti Bohus lahn, och besynnerligen för färgerierne,
brygg- och bakare samt de derstädes anlagde tegelbruken plägar
införas till sahlu, förswinner nu dermedelst, att det uphugges till
fyrkantige sparrar, bjälckar, enckla och dubbla läckter, takrännor och
åhreträn med mera samt försälljes till främmande för ett ganska ringa
pris och utskjeppas. Therigenom lärer Eders Kongl. Maij:ts nådigste
förbud emot brenneweds utskjeppande mer än till skjepsprovision be-
höfwes, eij winna sitt ändemåhl, efftersom skogarne till publici skada
utödes och städerne komma att lida brist på nödigt byggningstimmer
och brännewed. Bohusländske städerne anhålla förthenskul under¬
dånigst, att all utskjeppning från Swinsund till Östersjön af ofwan-
nämde bjälckar, sparrar, läckten och mera dylikt måtte wid vvahrans
confiscation och ansenligit wite aldeles förbjudas.
35 §
Althenstund4 thet är oförnekeligit, att riket theraf en ansenlig för-
mohn tillflyter, när dess undersåtare få tillfälle med all flit fortsättja
och idka theras näringsmedel, så att the mera till utlänningen kunna
utföra och försällja, än the behöfwa utrikes ifrån införskrifwa, men
twärtom, då undersåtarnes näringsmedel hindras och inskränckjas,
så att theras producter eij swara emot retourerne, ökes bristen i landet
åhrligen och riksens styrckja aftager, samt omsider i fattigdom stan¬
nar. Altså ock emedan stångjernet är en wahra, sorn utlänningen eij
kan umbära, men här i riket likwäl tillräckeligen gifwes, genom hwilc-
kets tillwärckande icke allenast allmogen en god förtjenst medelst kohl-
ning, kiörslor och arbete tillfaller, utan ock städerne af förlagshandel,
provision, wägare- bro- och hamnpenningar samt tolag hafwa sin för-
dehl, förutan det att både allmogen och städerne therigenom sättjas
i bättre stånd Kongl. Maij:ts och Cronans utskylder samt prästerska¬
pets rättigheter att utgiöra, hwilcka ansenligen therigenom ökas, att
bergsmänner och bruksägande hafwa tillfälle att med theras tillwärck-
ningar och smide gå så högt som de kunna, hwaraf och händer, att
lancisens inbyggare, sorn under 20 åhrs frid sig ansenligen förökt,
hafwa lägenhet på lofligit sätt att förtjäna sig födan och icke blifwa
twungne att slå sig till lättja eller gripa till olofliga medel och en
neslig tiggarestaf. Förthenskuld anhåller Borgareståndet underdånigst,
att både bergsmän och bruksidkare må lämnas frihet att på samma
:i I marginalen: Ang:de förbud emot bjälckars, sparrars, läcktens och mera dylikt
utskjeppande ifrån Swinsund till Östersjön.
4 I marginalen: Ang:de tillstånd för bruksidkare att obehindrat få idka stångjerns-
smide.
692
sätt, som uti högstsalig konung Carl den XII:tes tid skjedde, smidet
obehindrat fortsättja, utan att wara inskränckte till något wisst skiep-
pundtahl eller hammarskatt, hwilcken senare kunde erläggias effter
den tillwärckning, som de åstadkomma.
36 §
Emedan5 åtskillig oloflig handel drifwes öfwer norrska gräntsen, hwar-
medelst så wäl riket i gemen, som de där intill belägne Wärmelands
och Dahls samt Bohuslänske städerne mycken skada och intrång till¬
fogas. Förthenskuld anhåller Borgareståndet underdånigst, att när¬
mare mått och utwägar må tagas, som kunna wara tillräckeliga slik
oloflig och för riket skadelig handel aldeles att hämma och före¬
komma.
37 §
Sorn6 det mycket skulle befordra ståhl- och järnmanufacturwärckens
uphielpande, om de stångjernshamrar, hwilcka allenast äro inrättade
till ämnens beredande för berörde manufacturwärck, blifwa ifrån ham¬
marskatts erläggande aldeles befriade, dertill the och oförgripeligen
tyckes hafwa desto större skähl å sin sida, som det är dem wid wite
förbudit att smida eller utskjeppa något stångjern till sallin. Altså an-
hålles i underdånighet, att slike för jern- och ståhlmanufacturwärcken
till ämnens beredande anlagde och priviligerade stångjernshamrar hä-
daneffter eij måge med någon hammarskatt betungas, jemwäl ock att
alla plåthamrar likaledes från hammarskatt befrias.
§38
Bårgareståndet7 hade gierna önskat, att scholaeordningen för längst
sedan blifwit öfwersedd och förbättrad samt till allmän effterrättelse
wid scholarne i riket utgifwen, men som sådant ännu icke finnes wara
skjedt, så anhåller Borgareståndet i underdånighet att wederbörande
måge blifwa anbefalte ett så högstnödigt arbete sig ofördröijeligen
företaga och till slut bringa. Imedlertid och som sådant ändå på tiden
något torde ankomma, och dageliga förfarenheten likwäl på mång¬
faldiga orter i riket beklageligen wisar, hwad ansenlig skada det med
sig förer, så wäl för städernes borgerskap, som för Guds försambling
i gemen, att ungdomen af brist på goda och till informationssysslan
tjenliga personer icke blifle rätteligen effter hwars och ens ålder och
ämne i scholarne anförde och underwiste, utan förnöta therstädes sin
5 I marginalen: Ang:de oloflig handels hämmande öfwer norrska gräntsen.
6 I marginalen: Ang:de hammarskatten af de hamrar, som endast till ämnens
beredande för manufacturwärcken äro anlagde.
7 I marginalen: Ang:de nya scholaeordningen och betjenternes antagande, med
mera.
693
ädla tid fåfängt, så att the föräldrar, som sielfwa förstå att wara öma
om sina barns rätta upfostran, icke kunna nyttja det till theras för-
mohn och understöd påsyfftade goda ändamål med publique scholars
inrättning, utan måste i det stället med långt större kostnad och
beswär skaffa åt sina barn private praeceptorer, hälst ock så wäl wid
trivialscholarne, som de publique paedagogierne gemenligen sådane
personer tillsättjas, som till andra sysslor in ministerio ecclesiastico äro
föga dugelige, och både i lärdom och seder sielfwa ohöfsade samt
följachteligen än mindre beqwäma att therutinnan anleda och infor¬
mera ungdomen. Förthenskuld underställer Borgareståndet under¬
dånigst, om icke åtminstone till dess en ny scholaeordning kan ut¬
komma, praepositus eller kyrckjoherden i staden tillika med borgmäs¬
taren och kyrckjorådet må äga tillstånd att hos consistorium föreslå
sådane ämnen till alla wid trivialscholarne och paedagogierne i stä-
derne ledig blifwande tjenster, som de tryggeligen kunna wetta wara
t hertill tjenlige, hwilcka således, derest eij något besynnerligit laga jäf
emot densamma wore att anföra, komma af consistorio att befull-
mächtigas, med försäkran om hopp att blifwa therifrån innom några
åhrs förlopp till bättre lägenheter effter theras merite befordrade,
emedan detsamma skulle tyckas gifwa sådane i lärdom och lefwerne
till ungdomens underwisning skickelige personer bästa upmuntran och
hug att tillträda och med flit utföra slika i sig sielfwa ganska tunga
och beswärliga sysslor, enär the rätteligen förestådde warda. Ther-
jämte tyckes ock högstnödigt, att wid förberörde scholar ett noga ur-
wahl skje måtte bland sielfwa ungdomen, så att the, hwilckas genie
och förmögenhet icke finnes wara beqwäme nog till att continuera
med studier, måge blott och allena underwisas i the nödigaste christen-
domsstycker samt att räkna och skrifwa och eij onödigtwis, som jem-
wäl en bedröfwelig erfarenhet intygar, förnöta sina bästa ungdomsåhr
i en dem sedan onyttig latin och graekska, utan i det stället i rättan
tid förwisas till plog eller wärckstad eller andra dem för framtiden
tienlige sysslor, och hwarwid i synnerhet enfaldige och om slike saker
okunnige föräldrars och förmyndares enwisa willja borde wara långt
mindre giällande än wederbörandes skähliga ompröfwande och godt¬
finnande. Till ett så ganska nyttigt ändamåls någorlunda ernående
hemställer Borgareståndet i lika underdånighet, om icke till the an¬
ställande årlige examina uti scholarne och the publique paedagogierne
i städerne icke allenast praepositus eller kyrckjoherden i församlingen,
utan ock borgmästaren samt the flere i staden, som i slika måhl för¬
stånd äga, inviteras måtte att då wara tillstädes, och effter hwar och
en ynglings befundne art och beskaffenhet conjunctim giöra förbe¬
rörde urwal, till hwilcken ända rector eller paedagogus då äfwen
borde hafwa en fullkomlig lista wid hand på alla uti hwar classe wa-
rande discentes, så att derå de med ungdomen skjeende förändringar
och flyttningar måge kunna antecknas till rättelse wid nästa examen.
45-734227 BR 7:2
694
§39
Emedan8 kopparslagareämbeterne förnummit, hurusom en dehl kop-
parhammarwärcksägare, arrendatorer och smeder företagit sig det
missbruk att utarbeta och försällja hwarjehanda slags koppar, hwars
förfärdigande kopparslagareämbeterne i riket endast tillkommer, som
igenom ett slikt hammarwärckens bönhaserij lider alt för stor skada
och minskning uti theras tillständiga näring, för hwilcken the draga
skatt och borgeliga beswär. Förthenskuld och som kopparhammars
wattenwärck eij för annor ordsak skuld äro inrättade än till koppar¬
slagares betjäning med the hopsmälte koppartackernes beqwämligare
utsmidande till så kallade kopparbottnar och bleck, hwilcka med wat-
tenhammaren skyndesammare kunna utslås än på wärckstadsstäcl, på
sådant sätt, som kopparslagare af hammarsmederne emot betalning
åstunda, men ingalunda att the senare måge befatta sig med det
ringaste, som kopparslagares wärckstadsarbetare tillhörer, och består
uti slike och andre kopparbottnars och bläcks förfärdigande till
hwarjehanda brukbäre kopparpersedlar. Altså och på det den ena eij
må inmängja sig uti then andras näring, utan hwar ock en wid dess
Ion. handtering rättwisligen skyddas och handhafvvas. Ty anhåller Bor¬
gareståndet underdånigst, det Eders Kongl. Maij:tt allernådigst tächtes
anbefalla wederbörande collegier och landshöfdingar att alfwarligen
tillhålla alla kopparhammarsägare, arrendatorer och smeder att de sig
med kopparens arbetande på ett eller annat sätt widare än the smälte
koppartackornes utsmidande under wattenhammaren till bottnar och
bläck sig icke befatta, wid förelagt wanligit wite för then, som sig uti
en annors näring inmängjer, nembligen fyratijo marck silfwermynt
och wahrans confiscation, hwarpå fiscaler och cronobetjenter kunde
noga inseende hafwa och jämwäl på anfordran promt handrächning
meddela. Samma beskaffenhet är med en dehl messingsbruk, hwarest
åtskillige persedlar tillwärckas, som gjördelmakare och mässingssla-
gareprofession tillhöra, hwarföre i det måhlet lika nådig anstalt under¬
dånigst begiäres.
3.
Borgmästare O. Bid. Renhorns memorial ang. val av
sekreterare och notarier till städernas fullmäktige
vid riksdagar.
(Borgarståndets arkiv 1740-41 : 7, n. 4.)
Hörsamt Memorial.
Ehuruwäl at herrar deputerade till fullmachternes öfverseende stad-
nadt uti dett sluut att Herrar Stadzsecreterarne Falkman och Kellan-
8 I marginalen: Ang:de intrång sorn skjer kopparslagareembetet uti theras handt-
wärck af kopparhammanvärcksägare och arendatorer etc.
695
der måge för denna gången i Ståndet antagas såsom laga fullmäch-
tige för Malmö och Jönkiöping, i anseende dertill, l:mo att wid förra
rikzdagar ingen påtalan skedt deruppå att secreterare och notarier wid
städerna blifwit antagne, 2:do är stadzsecreteraren så nödwändig wid
magistraten att den uthom honom eij kan kallas magistrat, hälst han
och offtast större kundskap om stadens rättighet och wärckelig nytta
eger än månge af Herrar Rådmännen, hwarföre man så mycket mindre
orsak eger dess uteslutande påstå. 3:tio Skulle desse städer igenom
andra fullmächtiges upsändande komma på dubbel omkostnad.
Ehwad dett första widkommer, så kan grund tagas att giöra dett
lagligit som emot lagen är, utan lärer utslaget uti saken effter up-
kommen fråga altid komma att afgiöras effter denne regel hwad
lagligit är bör stånda och dett olagliga återgånga.
Widrörande dett andra skälet, så uthom dett att iag eij kan med-
gifwa dett secreterare!! wid magistraten är så ganska oumgängel. som
föregifwes, i anseende dertill, att deras bestående på staten är för
magistraten ett beneficium att lätta deras sysslor, i anseende hwartill
han är magistratens betjent, men icke ledamot, så stadgar Kongl.
Maij:tts nådige förordning af åhr 1731 §’ att städernes fullmächtige
böra wara af borgerskapet eller borgmästare och råd och 1739 års
förklaring 5 §2 utsätter att en stadz fullmächtige bör wara af magistra¬
ten ell:r borgerskapet enligit åberopade § uti 1731 åhrs förordning.
Nu will wäl påstås att secreterare under dett ordet magistrat inbe¬
gripas skall, hwilcket doch så mycket mindre wara kan, som för de
befallningar, hwilcka utii allmänne förordningar påläggas magistra-
terne till effterlefnad ell:r fullgiörande och försummade warda, secre-
teraren aldrig står i answar, hwilcket han äfwen nödvändigt för sin
andel giöra borde, om han under magistrat på dett sätt, som nu för¬
klaras will, inbegripas skulle, då han och skulle ega votum och för de
utfärdade dommar answarig wara. Men i fall att dett ordet magistrat,
dett iag doch eii medgifwer, skulle inbegripa secreterare!!, så lärer
ingen kunna påstå att de orden borgmästare och råd ju tydel. nog
excludera secreteraren, hwilcka uti 1731 åhrs förordning § utsättes,
och whilcken nu uti 1739 åhrs förklaring åberopas. Lärandes således
ingen med skiäl påstå kunna att högstbem:te förklaring extenderat
wahlrättigheten för städernes borgerskap till andra personer än de
som uttryckel. nembnas och äro borgmästare och råd samt borgare.
För öfrigit är Ståndet betagit att wid de walde personers bepröfwande
hafwa något afseende på en eller annans praesumtion eli. wärckel.
egande mehr eller mindre skickelighet i anseende till dess hemma
ell:r wid rickzdagen warande jemlikar.
Angående dett tredie skiählet så kunna desse städer eij mehra hafwa
1 Jfr 10 § i 1731 års förordning. Modée 2, s. 913.
2 Modée 2, s. 1557.
696
att klaga än de som eljest utsedt sig jäfachtige fullmächtige, och skulle
den achtsamhet, som dett högt:de lofl Ståndet harwid wisar framdeles
förmå wederbörande att utse sådane fullmächtige, hwarigenom Stån¬
det den af slika frågor sig yppande olägenhet undwika kunde.
Detta är således körtel, de orsaker, som föranlåta att detta högt:de
Ståndets mogna ompröfwande hemställa, om icke i anseende till de¬
samma Malmö och Jönkiöpings städer måge påläggas att med andre
och ojäfwige fullmächtige sig förese. Stockholm d. decembr 1740.3
O. Bid. Renhorn
4.
Instruction för sekreta utskottet.
(Borgarståndets arkiv 1740-41 : 7, n. 30.)1
Instruction för Riksens Ständers Secrete Utskott.
Althenstund i förmågo af riksdagsordningen 18§2 wissa ärender
blifwa secrete utskottet anförtrodde, altderföre hafwa Riksens Ständer
för godt funnit, fölljande måhl till secrete utskottets utarbetande och
afslutande att lämna. 1 :o. Den delen af Kongl. Maij:ts secrete propo¬
sition, som angår utrikes saker, fredswercket, någon krigsplan, allian-
cer och flere sådane ärender, hwilcka i anseende till utrikes machter
eller för rikets besynnerliga interesse skull böra hållas tyste, skolandes
wid angelägne deliberationer, Riksens Råd och andra wederbörande
höras, som förr wanligit warit samt Kongl. Maij:tt och Ricksens Råd
så tidigt få dehl af secrete utskottets fattade slut, att Riksens Råd
äga tid, att gjöra sina förfrågningar, i fall något skulle synas twe-
tydigt eller mörckt. Och som secrete utskottet af alla wederbörande
högre och lägre, som om desse saker någon kundskap hafwa, äger
macht att inhämta all nödig underrättelse och uplysning. Så har jäm-
wäl secrete utskottet att till sig fordra råds och cancellie protocollerne
öfwer de utrikes sakerne, samt correspondencen samma ärender an¬
gående med mera, och derwid desse acters igenomläsande någon fel-
achtighet emot regeringsformen och försäkringen af en eller annan,
eho det wara må, skulle finnas wara begången, får sådant ingalunda
förbigås eller widläggas, utan måste dermed effter riksdagsordning¬
ens 13 § förfaras. 2:do. Men skulle någon mundt- eller skriffteligen
andraga, thet som rörer en annans ärliga namn och rychte, bör den
3 Exakt datum icke utsatt, men memorialet föredrogs i ståndet den 8 december
1740. Jfr s. 56.
1 Med påskrift: Prsesent. och upläst uti Borgarest. d. 30. jan. 1741. D:o resolverat ut in
prot.
2 Modée 1, s. 518.
697
som sådant angår, lemnäs deraf dehl och tillfälle sig deröfwer att för¬
klara. 3:tio. Hörer i lika måtto statswärcket till secrete utskottet, men
där någon utgifft utom staten, samt förhögning eller förminskning
och indragning i lönings- och pensionsstaten nödig finnes, bör Rik¬
sens samtelige Ständers samtycke och bifall t hertill inhämtas, åliggan¬
des secrete utskottet att söka all möijelig besparing till statswärckets
lisa, så att utgifften emot inkomsten skäligen lämpas. Inga grafifica-
tioner, gåfwor eller pensioner till större eller mindre summor må sec¬
rete utskottet bewillja, eij eller får then till pensionairer och gratia¬
lister i staten utsatte summan öfwerskridas, utan måste den, som så-
dane benådningar söka will, anmäla sig hos Kongl. Maij:tt och wänta,
till dess i pensions- och gratialiststaten blifwer vacance. 4:o. Den
dehlén af Krigs- och Ammiralitetscollegiernes berättelser om fästning-
arnes, arméens, flottans och sjömilicens tillstånd, som någon tysthet
fordrar, kommer jämwäl till secrete utskottet, men sådane måhl, som
eij behöfwa hållas tyste, remitterar secrete utskottet till wederbörande
deputationers utarbetande. 5:to. Har ock secrete utskottet att öfwerse
bancowärcket, samt alt hwad till dess richtighet, styrcka och bibehål¬
lande lända kan, wederbörl. att befordra, och ehuruwäl att debet och
credit eller Banquens tillstånd eij får uptächjas, så måste likwäl inga
private efftergiffter, accorder, afskrifningar eller andra författningar
bancowärcket rörande, utan af hela secrete utskottet fastställas, och
emädan alle andre Riksens Ständers deputationer icke njuta för sitt
riksdagsarbete någon wedergjällning, ty må icke eller till Riksens Stän¬
ders deputerade af secrete utskottet öfwer bancowärcket någon för¬
äring af Banquen skje. 6:to. Ständernes Contoir hörer också under
secrete utskottets öfwerseende, dock står wid det tillfälle them fritt,
som ibland respective Stånden äga utur Riksens Ständers Contoir få
sin betalning, att mundt- eller skriffteligen hos deputationen öfwer
Ständernes Contoir sig anmäla att förnimma, huru wida wid de
skjedde utbetalningar reglementet och förordningar äro fölgde och
effterlefwade, tå deputationen åligger att om sådant gjöra sig noga
underrättad, på det att hwar och en fordrande måtte njuta reglemen¬
tet och förordningar fulleligen till godo. Eij må secrete utskottet gjöra
någon disposition, som förorsakar ändring och rubbning uti Riksens
Ständers Contoirs reglemente, utan bör sådant plenis underställas, eij
eller deputationen öf:r Ständernes Contoir utan secrete utskottets wett-
skap gjöra något föranstaltande med utbetalningarne. 7:mo. Samma¬
lunda har ock secrete utskottet att tillse, huruwida fredstractaterne och
alliancerne, särdeles de som 1727 och de fölljande åhren slutne äro,
hafwa blifwit å de främmande machternes sido effterlefwade och full¬
gjorde, och så framt derwicl skulle finnas, att Sweriges krono och
undersåtare icke njutit det till godo, hwad för det på förberörde sätt
blifwit stipulerat och de finnas berättigade till, så bör sådant för Stån¬
den in plenis berättas, så wida sådant med trygghet uptäckas kan.
698
8:vo. När Secrete utskottet af sina ledamöter förordnadt några depu¬
terade till wissa ärenders utarbetande, böra slike betänckande icke
såsom secrete utskottets slut gälla, utan först hela secrete utskottet
underställas och ther gillas. 9:no. Skulle utom dess Stånden in plenis
remittera till secrete utskottet några måhl, kommer secrete utskottet
i föllje af samma remiss dem att uptaga, och för öfrigit warder sec¬
rete utskottet aldeles förbudit att befatta sig med andra ärender, än
dem som nu nämde äro, eij eller må secrete utskottet emottaga några
ansökningar, som icke af urskillningsdeputationen dit remitteras. Så
må ock secrete utskottet icke lämna någon, eho det wara må, sin re-
commendation eller föreskrifft till Hans Kongl. Maij:tt eller Konung¬
ens och Riksens embetsmål! om någon befordring till embete eller
wärdighet. Men finner secrete utskottet någon meriterad person, som
effter sin förtjenst och skickelighet eij njutit befordran, tå är secrete
utskottet tillåtit en sådan wälförtjänt man hos Riksens Ständers plena
att anmäla, fast mindre må secrete utskottet gjöra någon uttydning el.
förklaring öfr. regeringsformen, Kongl. Maij:ts försäkring och riks¬
dagsordningen, utan i twifwelachtige måhl, ther sådant förefalla
skulle, låta det på samtelige Riksens Ständer ankomma.
Sist drager man till secrete utskottets ledamöter det förtroende, att
ingen af dem lärer nyttja det tillfället att befordra sine eller andre
private angelägenheter, utan så framt han der någon ansökning bäf¬
wer, som dit eij hörer, då låta den gå sin behöriga gång, som ofwan
förmält är.
Stockholm den 27 maii 1738.
5.
Borgarståndets deputerades memorial angående granskning
av ståndets handlingar och räkenskaper
(Borgarståndets arkiv 1740-41:7, n. 69.)l
Ödmiukt Memorial.
Sedan det högtährade wällöf!. Ståndet behagat förordna oss till öfvver-
seende af Ståndets cancelliehandlingar och räkenskaper, hafwa wij i
börijan af themia förrättningen eij kunnat underlåta det högtährade
Ståndet wördsammeligen wid handen gifwa, huruledes man befunnit,
att större dehlén af städerna än icke afbördat sig, hwad the för förra
åhren till Borgareståndets cancellie böra erlägga, utan skall i anledning
af räkenskaperne en summa 3 232 dir 15 i/: smit wara utestående.
Dessutan hafwa de deputerade funnit nödigt att gjöra sig underrät¬
tade, om ock desse utestående medlen, der the inflyta, kunna wara
1 Med påskrift: Ingifwit i Borgareståndet d. 7 januarii 1741.
699
tillräckeliga, såwäl till aflöningens betalande för den förflutna tiden,
som till de utgiffter, hwilcka vvid nu påstående riksdag effter wanlig-
heten erfordras, hwaröfwer medfölljande calculation författad är, som
klarligen utwisar bristen nembligen 1531 dir 13 /: sunt, så framt alt
effter restlängden till fullo utgår.
Och althenstund betjänterne tvid cancelliet ganska mycket liclit ther-
igenom, att en dehl städer hållit deras contingent tilbaka, och sjelfwa
billigheten medgifwer, att den ena staden eij mer än den andra bör
undandraga sig att betala sina utgiffter till underhållande af Ståndets
cancellie, lärandes ock wara nödwändigt att anstalt gjöres om pen¬
ningar till the nu förefallande utgiffter. Så hafwa the deputerade öd-
miukehn bordt hemställa till det högtährade Ståndets gunstige be-
pröfwande, 1 :o om icke hwar och en af wederbörande herrar full-
mächtige kunde antydas att uti cancelliet uttaga restlängden på stadens
skuld för förra åhren och förplichtas att nu under riksdagen innom
wiss tid hitskaffa och till Ståndets Secreterare H :r Rådman Berg lefwe-
rera full betalning derföre, 2:do. om icke äfwen nödigt är, att tjän¬
lige mått och utwägar tagas, hwarigenom ofwannämde brist må kunna
ersättjas. För sin dehl skulle de deputerade tycka, att hwar stad kunde
påtaga sig 2 procent för innewarande åhr, och samma ringa afgifft
på en gång med förra åhrens restantier lefwerera, på det alla weder¬
börande måge få åtnjuta, hwad dem tillkommer, och syslorna med
åhåga och flit dess bättre bedrifwas.
Stockholm den 30 januarii 1741.
Sam. Törner, M. Kling, J. H. Falkman, Er. Gerdzlovius,
Jacob Strang Robertsson.
Silfwer-
mynt
Debet Borgareståndets enskijlte cassa. 57. 3
1740 ultimo an Dec. Innestår effter sluträchning för Bor¬
gareståndets enskijlte medel ifrån åhr 1735 till 1740.
Äfven innestår hos städerne med 1740 åhrs contingent. 3 232: 15 5
I contant innestår hos H. Törnholm, hwaraf han synes
böra först få sin innestående löhn 250.
3539: 18 5
Saldo som städerne förslagswis blifwa skyldige 1 531: 13
5 070:31 2/3
Dito Credit.
Diverse hafwa att fordra sedan 1739 åhrs riksdag till en
summa 2041: 31 2/3
Uptages förslagswis, huru mycket åtgådt sista riksdag 3 029.
Summa
5 070:31 2/3
700
Till afbetalande af de enligit föregående rächning resterande 1531
dir 13/: s:mt är 2:ne procent af städernes contingent pro anno 1741
tillräckelig, som gjör a 1 procent 797 dir 17 /: sant och således a 2
procent till en summa af dir 1572.2. /': s:mt, underkastandes för-
thenskuld Ståndets gunstbenägna yttrande, om icke 2 procent pro
anno 1741 nu straxt böra af städerne utgjöras, och af städernes herrar
fullmächtige till Ståndets cancellie jämte de förra åhrens restantier
lefwereras. Stockholm den 30 januarii 1741.
Er. Gerdzlovius, Jacob Strang Robertsson.
6.
Fullmäktigens från Söderhamn N. W. Wikegrens memorial
ang. båtmansjämkningen.
(Borgarståndets arkiv 1740—41 : 7, n. 90.)1
Ödmiukt Memorial.
Sedan 1720 åhrs båtsmansjämckning skiedde, då staden Söderhamn
ohördan bekom emot all förmodan uti tilökning 3 st ordinarie och 3
st fördublings båtsmän, så hände derpå den olyckan att staden 1721
af ryssen icke allenast blef ruinerad och spolierad, utan och totaliter
upbränd, så att inwånarna knapt med bara kroppen fienden undan-
kummo, hwarföre thet arma fattiga och ringa borgarskapet igenom
fulmäcktige tvid riksdagarne 1723, 27, 31, 34 och 17382 i ödmiukhet
bönfallit, att ifrån bnd:e 6 tilökningsbåtsmän aldeles befrijade blifwa,
hälst och förutan det att staden för branden både till situation och
borgerskap tvär och ännu är ibland de minsta städer i riket, så är
att märcka, att sedan den olyckeliga branden honom öfwergick,3 är
han än mindre, ty åtskillige tompter stå ännu för ögonen aldeles obe-
bygda för fattigdom skull och af de inwånare, som nu är, bestå mästa-
delen hälfften af factoriesmeder, htvilcka ifrån båtsmanhåll och alla
öfriga borgerliga onera alt hit in tils befrijade warit och dels skut¬
skeppare och fiskare, hwar ibland dock de handlande och handtwär-
kare giöra minsta hopen, så att alttherföre högwälbme H:r Baron
och Landshöfdingen Palmqvist redan i sin tid och straxt effter bran¬
den blifwit förorsakat att hos Hans Kl. Maij:tt allerunderdånigst inter¬
cedera för staden att undslippa merbnche båtsmäns tilökning, emedan
han intet förmår utreda desse båtmän, med mindre att borgerskapet
alt för mycket skulle förminskas och utarmas, hwaraf Hans Kl. Maij:tt
och riket i längden lärer taga skada, i dy dels warda till båtsmän ut-
1 Med påskrift: Ingifwit i Borgareståndet d. 7 januarii a:o 1741.
2 Jfr BgP s. 589; BgP 4, s. 268, 298.
:l Jfr A. Jensen, Söderhamns stads historia 1, s. 77-81.
701
skrifne, hwarigenom tyngden för de öfrige så mycket beswärligare
faller, och wiel förra riksdagar bewijst är, det en borgare derstädes
måste leija, åhrligen löna, kläda och utrusta twå och en half båtsman
allena, hwaraf kan slutas, att ingen stad i riket är så swårt betungad.
Och ehuruwäl thet högt:de Ståndet så wäl tvid 1727 som 1731 åhrs
riksdagar funnit denne stadens klagan wara skiälig, så att antalet då
blef modererat till 10 stycken fördublingarne inräknade, som det war
förut, innan denne stad ruinerad blef. Dock likwäl har staden alt se¬
dan icke af näst förut nämde gunstige utslag fått sig hugna, men wäl
fastmera beklageligen erfara, att sedan järnbruk på alla sidor och
Flors linenfabriqve blifwit anlagde till alt thetta, så wäl som hwad
förut, den ena riksdagen effter den andra borgerskapet igenom sine
fulmäcktige i dette mål andragit och hwarpå nu borgerskapet sig refe¬
rerar, supplicerar borgerskapet att ifrån än merbnche 6 st tilöknings-
båtsmän aldeles blifwa ändtledigad och att Ståndets öfwerenskommelse
wid riksdagen d. 30 aprilis 1739 ang:de denne båtsmans jemkning må
kunna nu wid denne riksdag till ett änteligit slut företagen blifwa,
så att denne staden en gång må få hugna sig af rätt och skiälig lind¬
ring.
Stockholm d. 7 januarii 1741.
N. W. Wike gren
7.
Fullmäktiges från städerna Söderköping, Vadstena, Torshälla, Eskilstuna,
Hedemora, Söderhamn, Enköping, Hudiksvall och Kungälv memorial
ang. bå tsmansjämkningen.
(Borgarståndets arkiv 1740-41 : 7, n. 90.)1
Hörsamt Memorial.
Ehuruwäl större delen [af] städers fulmäcktige then ena riksdagen eff¬
ter then andra påmint att 1720 åhrs båtsmansjemkning, i anseende till
the omständigheter som acta utwisa, måtte ändrad blifwa och till then
ändan en billigare jemkning under 1731 åhrs riksdag af det respective
Ståndets h:rr deputerade effter aflagd ed blifwit företagen, omsider
underskrifwen, samt sedermera per pluralitatem votorum faststäld att
till alla delar effterlefwas, utwijsar protocollet af d. 17 junij 1731,2
till hwilcken ända detta respective Ståndet igenom skrifwelse till Hans
Kongl. Maij:tt d. 18 junij förenämde åhr3 underdånigst begiärt, att
1 Med påskrift: Upläst lili Borgareståndet d. 19 februari! 1741.
2 BgP 4, s. 228.
:l Se borgarståndets arkiv 1731:6, 356, där ståndets skrivelse till Kungl. Maj:t i
koncept återfinnes.
702
samma repartition måtte nådigst sättjas i werkställighet till weder-
börandes effterrättelse, dock likwäl, som sedermera de klagande städer
icke fått hugna sig af then rättwijsa som bnd:e repartition them till¬
lägger, hwartill ordsaken warit förnämligast themia, att Ståndet i näst-
bnd:e bref underdånigst begiärt, som desse understrykne orden lyda,
att om antingen Stockholm el:r någon af t/ie öfrige städerne skulle effter de¬
ras utlåtelser med några beswär emot denne repartitionen inkomma, Eders
Kl. Maij:tt i nåder täcktes tilstädia att Ståndet i gemen cleröfwer blifwit
hört, efftersom Borgareståndet underdånigst kan försäkra att hafiua thenna
repartitionen i anledning af förekommande omständigheter effter bästa kun¬
skap och samwete således förrättat och bifallit, att de städer som sitja i största
handel, näring och förmon måge ock proportionaliter kiennas ivid bördan,
att således ingen med wilja är skiedt något förnär, utan besynnerligen Stock¬
holm ett mindre tal af båtsmän blifit tildelt, än emot den stadens åtskilliga
stora förmoner swarar, och på detta sättet, el:r för sådane emellan kom¬
mande protester hafwer Hans Kl. Maij:tt detta mål såsom Ståndets
oeconomicum icke ännu welat afgiöra, wära städer till en odräglig
börda. Förthenskull, om vvåra städer skola blifwa räddade ifrån en to¬
tal undergång, anhålle wij hörsammast, att det respective Ståndet af en
christelig kiärlek för sielfvva rättwisan skull täcktes så föranstalta att
1731 åhrs jemkning, som effter ed och samwete grundad är, jemwäl
ock effter riksdagsordningen igenom votering finnes wara afgiord,
måtte blifwa faststält. Men skulle wij emot all förmodan antingen icke
igenom öfwerenskommelse el:r votering om 1731 åhrs jemkning bör
hafvva bestånd el:r eij, wilfarne blifwa, som wij ännu det respective
Ståndet underställe, så anhålle wij om Ståndets underdånige före-
skrifft till Hans Kl. Maij:tt, under hwilckens nådiga utslag wij oss
unclerkaste, att allernådigst utse en owäldig dommare oss emellan,
dock hwar ock en af det respective Ståndets h:rr ledamöter, som
hafwa fong dertill, obetagit att innom 14 dagars tid sina skiäl både
mot och med derstädes ingifwa, ty posito, att en annan jemkning, som
altsedan then förra skiedde blifwit omtalt, skulle nu företagen blifwa,
så ser man ju förut att omöijeligen den kan ernå det slut, hwarmecl
alla äro förnöijde, el:r så länge man är dommare i sin egen sak, det
är ock naturligt att alla wilja wäl hafwa gewinsten och ingen förlus¬
ten? Men huru länge skole wij derföre, som werkeligen äro lidande,
afbida hielpestunden. Gunstige herrar lätt thenna wår angelägenhet
en gång gå Ehr så om hiertat att wij må winna hielp och undsättning,
ock icke komma med oförrättade ährende tilbaka igen. För thet öfriga
anhålle wij häröfwer hörsammast om thet respective Ståndets skriffte-
liga utlåtande, el a' ock utbedie oss, att det eij ogunstigt måtte anses
att wij wända oss i widrig händelse till the öfriga respective Stånden,
som wåra städers släta tilstånd behierte lärer. Stockholm d. 19. febr.
1741.
703
På Söderk:s och Wadstena städers
wägnar
Lars Bonander
På Thorshella och Eschilstuna stä¬
ders wägnar
Wilh. G. Falcken
På Hedemora stads wägnar
Georg Hollsten
På Söderhamns stads wägnar
N. W. Wike gren
På Enekiöpings stads wägnar
Joh. Bäck
På Hudicksvalls st:d wägnar
Joh. Boberg
På Kongselfs stads w:r
Gunne Mänsson
8.
Fullmäktigens från Karlshamn — Peter Lindahl —
memorial ang. bätmansjämkningen.
(Borgarståndets arkiv 1740-41 : 7, 91.)1
Ödmiukt Memorial!
Ehuruledes åtskillige siöstäder neder åt orterne belägne, särdeles
Carlshamn, wid senaste rikzdag andragit deras beswär angående båtz-
manshollet,2 med påstående at deruti niuta jämckning, det har iag af
de mig tillsände handlingar intagit. Jag tror ock, att åtskillige flere
städer sådant lära hafwa påståt. Dertill har åtminstone de städer, för
hwilka jag har den äran att wara fullmäktig, högsta fog och anledning.
Ock aldenstund detta högtangelägne ärendet intet kom till slut wid
senaste riksdag, hwaröfwer städernes fullmäktige måst tåla mycket an¬
språk af sine commitenter. Och hwaremot det wore dem en stor hug¬
nad, om de blefwe så lyckelige att wid denne rikzdag få slut och änd-
skap på detta dem så nära rörande wärk. Fördenskull är jag effter
undfången instruction föranlåten at ödmiukekn bedia det respective
Ståndet täcktes förberörde båtzmansjämkning nu med det första före¬
taga, så at derpå ej allenast må blifwa af Ståndet resolverat innan
rickzdagens slut, utan ock så tidigt, att, i fall någon skulle, emot för¬
modan, finna sig missnögd med utslaget, den då må hafwa råderum
och tillfälle att deruti å behörig ort ändring söka, samt at cronall
wijd påfodring ej må lida brist af dhet antahl stadzbåtzmenner, som
städerna praestera böra.
Jag beder ödmiukekn att ej med ogunst må anses det jag detta än
en gång itererar, effter som minna commitenter considerera denne
saken af stor ömhet och angelägenhet. Hwarföre jag i ödmiukhet för¬
modar att den med så mycket snarare slut afhielpes. Stockholm d. 19.
febr. 1741.
Peter Lindahl
1 Med påskrift: Uplast uti Borgareståndet d. 19 febr. 1741.
2 Jfr BgP 6, s. 589.
704
9.
Vice president Henrik Hammarbergs memorial ang. kyrkoplikten.
(Borgarståndets arkiv 1740-41:7, n. 98.)'
Öclmiukt Memorial.
Enär gröfwa missgärningar, som draga Guds straff och plågor öfwer
land och rike, alt mer och mer taga öfwerhanden, åligger det wisser-
ligen dem, som äro tilsatte at skippa lag och rätt, att noga och med
all behörig sorgfällighet eftersinna, om och något annat än men-
niskiornes egen medfödda förderfwade natur och onda kynne härtil
kunde wara ordsaken.
Riksens höglofl. Ständer lära derföre icke med oblida ögon ansee,
om jag, i anledning af den kundskap, som jag under mine någre och
tiugo åhrs under- och öfwerdomare embetets förrättningar ej utan in¬
nerlig bedröfwelse måst inhämta efter plägadt samråd med mine her¬
rar medbroder i Giöta Hofrätt med denna min ödmiuka underställ¬
ning fördristar mig at förekomma.
Saken, hwarom jag ärnar handla, har tilförene, då den nya lagen
genomgicks, warit före, men för tidens korthet och hwarjehanda
andra ordsaker då blifwit utstäld, til des den nya upsatte kyrkioord-
ningen äfwen kunde blifwa öfwerwägad och faststäld, och borde jag
således afbida samma tid, och icke nu falla Riksens höglofl. Ständer
wid denna deras allmänna sammankomst, då många torde tycka, at
man har långt angelägnare wärf och ärender at öfwerwäga och af-
sluta, härmed beswärlig.
Men som jag nu wid min ankomst hit åt orten erfarit, at ofwan-
nämde nya kyrkoordning ej heller denna riksdagen kan blifwa före¬
tagen och således mycket osäkert, om och när sådant hädanefter skie
kan. Så har jag, som håller det för en oemotsäijelig grundsats, at
slike samwetsmåhl, som jag ärnar omröra, icke böra i ett wälbestält
regemente dragas ut på långbäncken, ej kunnat emot mit samwets
drift samt innerliga och ständiga påminnelser längre afbida en slik
owiss tid, besynnerligen som Gud allena är bekant, om mig någonsin
mer härtil kan lämnas råderum och tilfälle.
Af detta föregående lära nu Riksens höglofl. Ständer gunstbenägit
kunna sluta, at jag med denna min ödmiuka föreställning påsyftar
den i wära församlingar ännu brukelige och så kallade uppenbare
kyrkioplichten, då jag i första början utbeder och betingar mig den
besynnerliga gunsten och rättwisan, at icke någon alt för hastigt täckes
1 Med påteckning: Upl. hos R. oell A. d. 7 fehr. 1741, d:o remitteras til justitiee-
deputationen, som harwid hörer Kongl. Lagcommissionen jämte andre, sorn med påminnelser
luoma inkomma, testor S. von Otter. Upl. Iios Pre,stalt d. 16 febr. 1741, d:o bifölls hög¬
lo/l. Ridd. och Ad. utlåtande, testor Eric Waldius. Upl. uti Borgareståndet d. 21 febr. 1741,
d:o biföls höglofl. Ridderskapets och Adelens utlåtande, testor And. Berg. Om Hammarberg
se H. Schuck, Kurir och poet (Ur gamla papper 8, s..3 1-4 1).
705
fälla antingen om mig eller sielfwa saken, som jag wäl wet af mångom
med olika ögon blifwer ansedd, något omilt omdöme, utan först läna
mig på en kort stund deras owälduga öron, då jag håppas den så
kunna föreställa, at man om des wigt och angelägenhet bekommer ett
helt annat begrep, än man til äfwentyrs hitintil haft.
Det myckna onda, som denna kyrkioplichten, dock tilfälleswis och
aldeles emot wår nådiga öfwerhets harwid hafde christeliga upsåt,
igenom mörcksens andas underarbetande, hela tiden igenom, och än
dageligen i anledning af de bråtsligas egne bekiännelser, och under
ransakningarne befundne omständigheter, förorsakat, bestå i korthet
uti följande.
För det första har man sedan denna kyrkioplichten kommit i bruk
wid domstohlarne måst förmärcka, at manspersonerne, som blifwit
af mödrarne til deras oäkta aflade foster utlagde til barnfädrar, ganska
nödigt welat sådant tillstå, hwarföre dem och esomoftast måst blifwa
ålagt at wärja sig med ed, då somlige däröfwer med deras beswär
i hofrätten inkommit, och således utdragit både för sig och qwin-
folcken, dem å ömse sidor til ganska stor olägenhet, tiden samt änte-
ligen, när intet annat welat hielpa, til at undfly denna timmeliga
nesan, emot bättre wett och samwete, til domarens och alla närwaran-
des största fasa och bekymmer, aflagt efter alt utseende en swår
mened, som sedan ganska ofta med bedröfliga påfölgder blifwit för¬
knippad. De som åter och besynnerligen utaf ståndspersoner haft efter
egen inbillning ett ömmare samwete, hafwa i stället öfwertalt, låckat,
trugat och mutat deras drängar och underbetiente at taga uppå sig
skulden, hwarigenom
för det andra händt och sig än dageligen tildrager, at domaren,
som ej kan fordra starckare bewis, än egen bekiännelse, ej eller utan
answar, inwekla någon annan i ett slikt brottmåhl, måst ofta ehuru
han nog kan wara förwissad at dermed helt annorlunda förewetter,
fälla en wrång dom, hwarigenom den skyldige blifwer oskyldig, och
denna åter för skyldig förklarad, hwarmed denna stora förargelsen
ändå icke är slutad, utan drifwes än widare gäck och apespel med
Guds heliga ord och den dyra lösenyckelen i kyrkan, då den ofwan-
nämde oskyldige ej utan predikoembetes och alla rättsinnigas största
sorg och ängslan, men deremot med bespottarnes besynnerliga nöije
och åtlöije ifrån en aldrig begången synd blifwer frikänd och absolve-
rad.
För det tredje kan jag ej utan besynnerlig sorg och hiertans grä¬
melse omröra, at den gröfwa tidelagssynden i wårt kiära fädernesland
nu ganska mycket tagit öfwerhanden, så at innom 10 åhls tid 90
stycken slike gröfwa bråttmåhl til Giötha Flofrätt blifwit insände, och
har man stor orsak at fruchta, det ett icke mindre antahl under
samma tid blifwit i löndom bedrifwit, och änskiönt jag icke med full-
kommelig säkerhet kan intyga, at denna af mig nu omrörde kvrkio-
706
plichten bärtil warit förnämsta orsaken, efter så wida mig witterligit
är, hwarcken egen bekiännelse ej eller andra omständigheter dertil
gifwit fullkomlig anledning. Dock kan man troligen äntå sluta, at den
ganska mycket härtil bidragit, efter detta sodomiterie i förra tider war
i wårt kiära fädernesland så godt som okunnogt, hwilket gamla acta
och protocoller nogsamt utwisa.
Jag kunde nu och för det fierde omröra åtskillige flere stumma och
gröfwa synder, och i synnerhet ibland dem den onanitiske styggelsen,
som äfwen efter de bråtsligas egne syndiga utlåtelser för denna or¬
saken blifwit länge och ofta begången, och menniskiorna således dö¬
dade förr än de fädt lif, men jag will heldre lägga handen på mun¬
nen och tystna än falla höfwiske och ärbara öron härmed widare
beswärlig. Dock kan jag intet undgå sluteligen och
för det femte at omröra de grufwelige och emot all natur och män-
niskelighet stridande barnemord, som under den tiden, at denna
kyrkioplichten warit brukelig, blifwit begångne, jag kan sannerligen
icke utan en innerlig bedröfwelse och sinnesrörelse föra mig til min¬
nes de många ängsliga och aldrig tilfyllest beklageliga tilfällen, som
sig dymedelst tildragit, då desse olyckelige mödrar, hwilka ofta äro de
enfaldigaste och menlösaste qwinfolcken, efter swåra i deras enslighet
utståndne barnsbörder på förskräckeliga sätt, som jag ej will uprepa,
mördat deras oskyldiga foster, hwilken stora jämmer med än flere
bedröfweliga händelser blifwit förknippad, i det dels manspersoner,
som warit uti barneaflandet dehlachtige, dels qwinfolkens föräldrar,
men besynnerligen mödrar, dels ock deras andre slächtingar och goda
wänner äro befundne at ej allenast haft om deras onda giärning kund¬
skap och den förtegat utan och sielfwa dertil bidragit, hwarigenom
de tillika måst undergå det swåra dödsstraffet, och måste den derföre
hafwa ett hierta hårdare än sten, som af så mycken jämmer ej låter
sig röras och bewakas, hwarigenom föräldrar ofta måst sakna sina
enda barn, desse åter uti sine späda åhr deras mödrar, som förut
blifwit änkor, hwarjemte ingen utan den, som det försökt, kan weta
och eftersinna hwad beswär ängslan och bedröfwelse, dommare och
präster, innan de kunna bringa slike olyckelige menniskior til rätta
bekännelsen och sedan bereda och följa dem til döden, måste utstå.
Men uppå det icke någon häremot med skiähl må kunna inwända,
at denne omrörde kyrckioplichten är icke just till alt detta den för-
nemsta orsaken. Så bewisar jag sådant med följande oemotsäjjelige
skiähl. Först och främst hafwa de bråtslige sådant, som redan är om¬
rört, ofta tilstådt och angifwit, som bestyrckes än mera därmed, at för
än denna plichten blef faststäld, hördes ganska litet af sådane synder,
och i synnerhet barnemord i landet. Kunnandes jag för min dehl
i all sanning betyga, at jag förledit åhr igenomläste för en wiss haf-
wande angelägenhet några och fyratio åhrs protocoller i det häradet
jag bor, som är stort och widlyftigt, och fant hela den tiden icke mehr
707
än ett barnemord wid samina domstohl wara angifwit, hwarutinnan
qwinfolcket äntå blef oskyldigt befunnit, efter hennes å lönn lagde fos¬
ter ej warit fullgångit. Hwaremot åter då jag i hofrättshandlingarne
innan min afresa lät sådant efterse, blef befunnit, at innom 10 års
tid äro ransakningar ifrån underrätterne öfwer 120 barnemord blifwit
insände, hwarjemte man nog troligen kan befara, at äfwen så många
om icke flere, besynnerligen när man dertil lägger de så kallade bälg-
morden, i löndom blifwit bedrefne.
Det är och nogsamt bekant, at på andra orter i christenheten,
hwaräst en slik kyrkioplicht ej är brukelig, förnimmer man sällan
denna gröfwa missgiärningen wara begången och hos turckar och hed¬
ningar aldeles intet.
Ehuru jag befruchtar, at detta mitt ödmiuka memorial redan blifwit
altför widlyftigt, föranlåtes jag dock at missbruka Riksens höglofl.
Ständers tålamod genom twänne inkasts beswarande, som jag wet för¬
nämligast häremot pläga anföras.
Det första består derutinnan, at man befruchtar, om denna kyrc-
kioplichten blifwer afskaffad, torde synderne emot det 6:te budordet
sedermera alt för mycket taga öfwerhanden, och sedan föregifwer
man
för det andra, at kyrkiodisciplinen är utan des nog i wära försam¬
lingar förfallen, at man så mycket mer har ordsak til at bibehålla
denna lilla öfriga delen af densamma.
Hwad nu det första widkommer, så nekar jag intet at det ju warit
wår nådiga öfwerhets christeliga upsåt at på detta sättet hindra och
förekomma, så wida möijeligit wörö, all skiökolefnad. Men förfaren-
heten har deremot beklageligen oss öfwertygadt, at denna synden ej
mindre sedan än förr i wårt kiära fädernesland warit gängse, och se¬
dan om och så kunde medgifwas, at en och annan skulle med mindre
fruchtan i anseende dertil at den så kallade pallen wörö afskaffad,
wilja begå denna odygden. Så kan man deremot med trygt sam wete
säija, at månge lägersmål icke swara emot ett enda barnemord, hwar-
före ärfordrar altid den lagstiftande försichtigheten at emellan 2:ne
onda ting utwälja det mindre, och at aldrig bättra onclt med hälften
wärre.
Beträffande det senare inkastet, så är det först oss allom nogsamt
bekandt, at denna /om man så will kalla den/ kyrkiodisciplinen hit
intil förordsakat mera förargelse än upbyggelse, så at den om icke för
någon annan orsak dock derföre borde afskaffas, och sedan är det
icke min oförgripeliga mening at all kyrkioplicht för slike brottsliga
bör uphöra, utan allenast til så många synders och dermed förknip¬
pade olyckors afböijande, som af mig blifwit omrördt, ändradt på ett
sådant sätt, som wår nya författade kyrckioordning gifwer anledning
till och på andra ställen i christenheten är brukeligit. Hwilket jag ock
förmodar wara en kraftigt bewekande orsak til at förmå Riksens hög¬
708
lo fl. Ständer til denna skyndesamma förändringen, på det en likhet
härutinnan må blifwa med de öfrige evangeliske församlingar, hwar-
wid om jag än widare får yttra mina oförgripeliga tankar, alldeles
ingen likhet eller öfwerensstämmande är nu mera emellan wår nya
antagne lag och den gamla kyrkioordningen. Ty efter den förra hafwa
wäre mogne och berömlige lagstiftare efter noga öfwerläggande så
passat det politiske straffet för dem, som råkat i någon lösachtighets
synd, at icke någon särdeles nesa dem dymedelst måtte åläggas, utan
hopp dem gifwas til uprättelse och förbättring, som bör wara alla
straffs förnemsta ändamål, hwarföre och uttryckeligen är stadgat cap.
53 §3 missgiärningsb.2 at för första och andra resan begångit lägers¬
mål böra de bråtsliga i brist af botum ej afstraffas med spö eller ris
slitande, som förr warit brukeligit, utan med fängelse eller arbete,
hwarjemte äfwen uti rättegångsbalk. 17 cap. och des 1()§:! är rätt
wisligen förklaradt, at de som sig med lönskaläge eller enfält hor
försedt, ej måge derföre wräkas at witna, och böra således icke för
ärelöse anses, men efter wår gamla kyrkioordning, och den i följe
deraf brukelige och så kallade uppenbare kyrkioplichten undergå de
lika straff med Guds namns försmädare, menedare, dråpare, tiufwar
och skiällmar, som måste wara ganska ömt, och kan icke annat än gå
både de brotslige och deras närmaste slächt och anhörige ganska
mycket till sinnes. Således har jag nu i all möijelig korthet förestält
de bewekande orsaker, som drifwit och föranlåtit mig at hos Riksens
höglofl. Ständer inkomma med denna min ödmiuka underställning,
hwarjemte jag af ett troget hierta önskar, at den måtte i samma akt
och mening blifwa uptagen och öfwerwägad, som den af mig i pennan
blifwit författad, nemligen at i all giörlig måtto hindra och förekomma
gröfwa synder och laster. Ty änskiönt all synd och ondska ej kan
igenom någon lag eller förordning i denna ofullkomligheten blifwa ut¬
rotad, så erfordrar dock ali christelig och lagstiftande försichtighet,
at de som äga slik myndighet, böra wara omtänckte at igenom mindre
synders hindrande icke dörren må uplåtas och anledning gifwas för
dem, som äro långt gröfre och swårare, det är utom hwad som af
mig redan blifwit anfördt, at den omänniskeliga barnemordssynden,
sedan denna kyrkioplichten upkommit, tagit mer än tilförene öfwer-
handen, etl nog kraftigt bewis, at det stränga barnemordsplacatet strax
efter måste blifwa utfärdadt.
Skulle nu Riksens höglofl. Ständer låta alt detta beweka deras öma
sam weten, som jag än widare troligen önskar, på det jag med mine
medbroder ej måge så ofta som hitintil skiedt, med suckan och inner¬
lig bedröfwelse förrätta wäre dyre embeten. Så hemställer jag öd-
miukeligen, at om detta ärende skulle blifwa hänskutit til Riksens hög-
2 Sveriges Rikes Lag 1734 (tr. 173(5), s. 2(58.
■f Sveriges Rikes lag 1734 (tr. 173(5), s. 3(52.
709
lofl Ständers justitiaedeputation, det då dersammastädes i Kongl.
Lagcommissions närwaro, som har sig alla skiähl mot och med bäst
bekandte, må blifwa uptagit och bepröfwadt, hwarwid jag understår
at mig (!) at giöra följande ödmiuka anmärckningar.
At den uppenbara kyrkioplichten icke aldeles må warda uphäfwen,
utan ännu i wissa måhl, som af underrätterna blifwa refererade, bibe¬
hållen, när öfwerrätterne så rättwist pröfwa.
At när någon åter skal undergå enskijlt skrift och aflösning, det
måtte skie i någre af församlingens älstas närwaro, såsom wittne til
syndarens bekännelse och utlofwade bättring. At den som dertil har
råd och ämne bör wid samma tillfälle förmanas och jämwäl tillhållas
at gifwa något ansenligare til kyrckian än lagen innehåller, hwilken
inkomst för kyrkiorne hitintil aldeles afstannat, det wörö och christe-
ligit och lofligit, om socknens fattige och de [ojförmögnare blefwo då
äfwen i hugkomne.
At det wärdiga prädikoembetet icke måtte wid sådane enskijlte skrif¬
termål bindas wid något wist formulair, utan hafwa fria händer at
det inrätta efter personens och brottets beskaffenhet och
at hädanefter som hitintil warit brukeligit, må uppå prädikestohlen
blifwa afkunnat at en mans eller qwinsperson, som sig på det eller
det sättet förbrutit, undergådt skrift och aflösning, jemte förmaning
till församlingen at taga sig för sådane synder till wahra, med mera,
som kunde af andra härwid nödigt ärachtas.
Jag har för min dehl intet widare at tillägga, utan är nu til freds
dermed, at jag wid detta tilfället giort alt hwad jag bordt och kunnat
giöra, och således friat mitt samwete. Datum Stockholm d. 7 febr.
a:o 1741.
Hind. Hammarberg
10.
Borgarståndets skrivelse till Kungl. Maj:t ang. hantverkare på landet.
(Koncept i Borgarståndets arkiv 1740—41:7, n. 106.)
Stormächstigste allernådigste Konung.
Eders Kongl. M a i j: t som wäl förmedelst des nådige resolutioner uppå
städernes underdånige allmenne beswär af d. 16 octobris åhr 1723
10 §,1 d. 28 augusti 1727 2 §2 och d. 12 april 1739 33 §3 i nåder
behagat stadga och förordna, att de borgare och handtwärckare, som
sig på landet nedsatt och idka handtwärcken, skola så vida de Rid-
1 Modée 1, s. 452.
2 Modée 1, s. 710.
3 Modée 2, s. 2359
46-734227 BR 7:2
710
derskapet och Adeln bruken eller sochnarne effter privilegier eller
förordningar eij bestås, tillhållas att afstå med sine arbeten på landet
och till städerne inflyttja och på det städerne genom sådane handt-
wärckare på landet eij må uti sin näring förfördelas, som Eders Kongl.
Maij:t genom des nådige instruction för H:r Landshöfdingarne af 4.
4 novembris 1734 18 § i nåder för skiähligt funnit, det landshöfding¬
arne skola med all flit tillsee att icke flere och andre giärningsmän
än skräddare och skomakare med deras tillstånd få effter nödtorfften
nedersättja sig på landet uti härader och sochnar. Men aldenstund en
del städers riksdagsfullmächtige sig deröfwer beswära, att de högstb:te
Eders Kongl. Maij:ts nådige resolutioner och förordningar eij fridt
niuta till godo, emedan utom sådane sochneembetsmän, som äro all¬
mogen tillåtelige, andre, såsom garfware, sadelmakare, murmästare,
semskemakare och flere tagit sig före att betiena allmogen på landet
under förment beskydd lijka med de förre, hwilket såsom äfwenwäl
stridande emot Eders Kongl. Maij:ts förnyade allmenne manufactur-
och handtwärckerijprivilegier af d. 29 maij 17394 länder städernes
handtwärckare till myckit förfång. Altså hos Eders Kongl. Maij:t för-
anlåtes Ståndet uti underdånighet anhålla, det Eders Kongl. Maij.t
till nådigt handthafwande af de städerne i riket förlänte privilegier
tächtes låta afgå des nådigste ordres till H:r Landshöfdingarne, att
de eij lemnar andre handtwärkare tillstånd att på landet arbeta för
allmogen än dem sorn i förmågo af förr högstb:te Eders Kongl. Maij:ts
nådigste förordningar äro dertill berättigade samt att då af weder-
börande ansökningar härom prövas H:r Landshöfdingen i orten må
deröfwer höra de närmaste städer, innan sådane handtwärckare till¬
sättjas, jembwäl att andre nu på landsbygden befindtelige handt¬
wärckare, som eij äro tilåtelige, måge af El :r Landshöfdingarne till¬
hållas att sig derifrån begifwa, och så wida de befinnas wara borgare,
till städerne inflyttja.
11.
Borgarståndets skrivelse till Kungl. Maj:t äng.
presidiet vid sjötullsrätter na.
(Koncept i Borgarståndets arkiv 1740-41:7, n. 108.)
Stormächstigste allernådigste konung.
Hos Ståndet hafwa åtskillige städers fullmächtige andragit, att ehuru-
wäl Eders Kongl. Maj:t förmedelst des nådigste resolution af d. 28
augusti åhr 1727 uppå städernes allmänna underdånige beswär i nå¬
der behagat förordna,1 att enär siötullnärerne, hwilka äro ordinarie
praesides uti siötullsrätterne, eij kunna förrätta samma syssla, antingen
4 Modée 2, s. 1539.
1 Modée 1, s. 717.
711
för det de äga andel i beslaget eller äro frånwarande, böra städernes
rådmän föra prisidium wid b:te rätter, så hafwa dock städerne icke
fädt sådant till godo niuta, emedan uppå Generaltullarendesocietetens
ordres uti den antingen jäfachtige eller frånwarande siötullnärarens
ställe, andre städers siötullnärer blifwit förordnade att föra praesidium
wid siötullsrätterne. Och emedan förhögstben:e Eders Kongl. Maijrts
nådigste resolution icke gifwer den ringaste anledning dertill, att
andre städers siötullnärer wid sådane tillfällen, som uti underdånighet
berört är, skole förordnas till att föra praesidium wid siötullrätterne,
utan äro rådmännen samma förmån i nåder förbehållen, då och eij
litet skulle förringa rådmannens embetes wärdighet, om de på sådant
sätt skulle blifwa ifrån praesidii förande wid b:te rätter utestängde.
Ty föranlåtes Ståndet hos Eders Kongl. Maij:t uti underdånighet an¬
hålla det Eders Kongl. Maj:t tächtes låta afgå till wederbörande des
nådigste ordres, att städernes rådmän wid den rättighet, som dem i
förmågo af Eders Kongl. Maij:ts nådigste resolution tillkommer, må
warda bijbehåldne.
12.
Fullmäktigens från Helsingfors O. Bid. Renhorns memorial
äng. friska kyrkan i Stockholm.
(Borgarståndets arkiv 1740-41:7, n. 115. f
Ödmiukt Memorial!
Förleden riksdag och sedan Hans Kongl. Maij:tt nådrättwisligen täcktz
förklara den här i Stockholm warande finska kyrckan för nationelle
för Finland,2 hafwa wäl fullmächtige derifrån i underdånighet anhållit
att Hans Kongl. Maij:tt skulle genom lika nådig resolution täckas
tillåta att i samma kyrckia äfwen swensk gudstienst må kunna hållas
på dett att mannen med hustrun, föräldrarne med barnen uti en för-
sambling funnes och af samma präster sig betiena kunde, men som
deruppå ännu icke utslag fallit och kyrckan intet ringa förlorar ige¬
nom det att så många personer, som wärckekn till denne eljest nog
ringa försambling höra kunde och wille, måste hålla sig till andre
präster och kyrckior. Ty finner [jag] mig föranlåten ödmiukl. anhålla
att loff Borgareståndet må täckas genom extractan protocä hos de öf¬
rige respective Stånden begiära benägen föreskrifft till Hans Kongl.
Maij:tt at denne sak intet allenast må blifwa företagen utan och på dett
sätt afgiord, att finska orternes inwånare icke mindre måge se sig
hugnade med den förmån än utländske män, att kunna weta, hwaräst
de sin gudstienst hålla kunna. Stockholm d. 9 martii 1744.
O. Bid. Renhorn
' Med påskrift: Ingifwit och upltist uti Borgareståndet d. 9 martii 1741. D:o resolv. ut
in prot.
2 Jfr R. Murray, Finska församlingen i Stockholm, s. 136.
712
13.
Manufaktur- och handelsdeputationens berättelse äng.
manufakturkontorets verksamhet och manufakturerna.
(Borgarståndets arkiv 1740—41:8, n. 150.)1
Riksens höglofl. Ständers manufactur-och handelsdeputations betänc-
kande angående Manufacturcontoirets förwaltning samt swenske manu-
facturernes nuwarande tilstånd.
Som Manufacturcontoirets sedan sidste riksdag besörgd förwaltning
samt swenske manufacturernes nuwarande beskaffenhet äro hufwud-
delarne af de angelägne giöremål, hwilka Riksens Ständer behagat an¬
förtro til manufactur- och handelsdeputationens skärskådan och noga
öfwerwägande. Så har deputation med flit och sorgfällighet sökt at
fullgiöra den sig härutinnan åliggande skyldigheten.
Det har jämnväl warit deputationens både önskan och förmodan at
långt för detta hafwa kunnat förebringa Riksens höglofl. Ständer den
underrättelse om desse målen, som deputationens plikt och sakernes
beskaffenhet erfordra, men som deputation welat grunda sin berät¬
telse på en föregången noga undersökning, riktig erfarenhet och sin
egen fullkomliga öfvertygelse, samt til den ändan icke allenast uti
Manufacturcontoiret öfwersedt des tilstånd, dispositioner och räken¬
skaper, utan ock granneligen undersökt hallrätternes och andre weder-
börandes om manufacturwärcken insände relationer, samt til ännu
mera trygg- och wisshet sielf besiktigat alla de här i staden warande
fabriquerne, äfwen som ock deputation under d. 6 rnartii sidstledne
anhållit, at utaf Riksens Ständers respective ledamöter, hwar och en
som tid och tilfälle hade, täktes taga dem samma uti ögnasikte, til
hwilken ända öfwerlemnades trykte förteckningar, som utwisa stället,
deräst hwar och en fabrique är til finnandes. Ty har ock widlyfftig-
heten af detta arbete giordt omöijeligit för deputationen at förr än
1111 kunna afgifwa följande sin berättelse och wälmente betänckande.
At Sweriges manufacturer wid närwarande tid i allmänhet äro i ett
så fägnesamt tilstånd, at de kunnat tilskynda riket den tienst och be¬
sparing, sorn'deputation längre fram skall hafwa den äran at omför¬
mäla, dertil har icke litet bidragit den oförtrutna, beswärliga och för¬
siktiga förwaltning, som Riksens Ständers wid sidsta riksdag förord¬
nade Manufacturcontoir wårdat och förestått. Och alt derföre til at
så wäl förnöija Riksens Ständers berömliga och billiga åstundan at
wara underrättade om en så angelägen del af den allmänna huus-
hållningen, som ock at icke förtiga det som skiäligen bör lända til
så wäl förtiente mäns heder, bör deputation icke underlåta at med
1 Med påskrift: Upl. uti Borg. st. d. 8 april 1741. Upl. hos Präste.st. den 22 april
1741. Dito bifölls högloft. II. och Adelens a tergo giorde utlåtande, testor Eric Waldius. Upl.
hos R. och A. den 8 april 1741 a tergo: Se RAP 12, s. 247. Uplast ånyo uti Borg.st. den
29 april 1741, a tergo.
713
möijeligaste korthet berätta det angelägnaste, som deputation effter en
noga undersökning funnit wara af samma contoir i allmänhet uträttat
och föranstaltat til manufacturernes befordran och förkofring.
Til fullmäktige wid bern:te contoir förordnades utaf Riksens hög-
lofl. Ständer wid sidsta riksdag, af höglofl Ridderskapet och Adelen
Herr Underståthållaren Anders von Drake, af högwyrdige Prästestån¬
det Kyrkoherden wid finska församlingen här i Stockholm Herr Hen¬
ric Prochaeus, af det loll. Borgareståndet Handelsmannen Herr
Gustav Kierman och af det hederwärda Bondeståndet des då warande
Secreterare Herr Jacob Troilius.
Desse tilförordnade herrar fullmäktige började strax effter sidsta
riksdag, nemi. d. 8 maj 1739, förwaltningen af de detsamma anför¬
trodde giöremålen. Och ehuru uti första början kostade contoiret både
tid och möda at bestyra om det som hörde til dess första inrättning,
såsom besynnerligen correspondence med wederbörande högre och
lägre publique ämbetsmän angående indrifwande af de manufactur-
fonden tilhörige medlen, manufacturupbörden, räkenskapernes der¬
före upställande och insändande, med mera, såsom ock det contoiret
anbefalte arrendecontractets slutande med Directeuren Haberman om
det Kongl. Maij:tt och Cronan tilfallne Wedwogs manufacturiet, angå¬
ende hwilket wärck, som ganska mycket ökat Manufacturcontoirets
beswär och sysslor, deputation skall afgifwa en särskilt berättelse. Så
har contoiret derjämte hafft ett så tidigt som rätt stält ögnemärcke
på de widare anstalter, som effter riksdagen borde fogas til at så myc¬
ket närmare och säkrare åstadkomma möijeligheten af Riksens Stän¬
ders för alla tider lofwärcla samt rikets wälmåga och styrcka högst
nödiga beslut at effter de utsatte terminernes förlopp intet utländskt
gods skall säljas eller kiöpas til kläder.
Uti detta hänseendet har Manufacturcontoiret wäl och grundeligen
betänkt, at en så högwigtig sak icke kunde uträttas med det då i
riket warande antalet af handtwärckare, hwilket således ‘behöfde en
wärc kelig förstärc kn ing.
Och sorn hoppet om bättre wilkor, förtienst och utkomst är det
som besynnerligt upmuntrar sådant folk til utflyttning från deras
hemwister samt följakteligen war nödigt, at de manufacturerne uti
Swerige förunte förmåner, fri- och rättigheterne blefwo utom lands på
wederbörlige orter bekante, hwilket likwäl genom så åtskillige widlyff-
tige förordningars öfwersättiande på hwarjehande fremmande språk
icke låtit sig med nog säkerhet och beqwämlighet giöras, så har con¬
toiret låtit författa ett kort sammandrag af alla de förnämsta förmå¬
ner, fri- och rättigheter, som uti manufacturprivilegierne och hall¬
ordningen, med flere manufacturerne angående förordningar, blifwit
tillagde manufacturerne i gemen, och wäfweriefabriquerne i synner¬
het, med dertil hörande handtwärckare och arbetare, hwilket samman¬
drag, öfwersatt på fransyska, hållendska och tyska språken, blifwit
714
medelst contoirets försorg trykt, samt sedermera efter erhållit Hans
Kongl. Maij:tts nådige tilstånd utspridt til wisse tienlige utrikes orter,
hwartil det war beqwämligit inrättat, och har sedermera hafft dess
goda wärckan.
Men harwid allena har contoiret icke låtit dess omsorg stanna, utan
har än widare, i anseende til sakens angelägenhet och nödwändigheten
af fremmande handtwärckares inbekommande, hälst för den fina klä-
deswäfnaden, hwilken tilförende uti Swerige litet eller intet blifwit id¬
kad, warit omtänkt om än säkrare och tilförlåteligare utwägar til så-
dane utrikes klädesarbetares inbekommande.
De i detta hänseendet försiktigt inrättade och wäl fullfölgde anstal-
terne hafwa och således lyckats at dermedelst blifwit anskaffade och
hit i riket inbragte ett anseenligit antal fina klädesarbetare, nemi.
klädemakare, öfwerskiärare, spinnare, färgare, walkare, ret- och kam¬
makare in summa, alla de arbetare, som til den fine klädestilwärck-
ningen erfordras, hwilka blifwit fördelte emellan yllefabriquerne här i
Stockholm, i Norkiöping och i Alingsåhs. Förutan desse hafwa ock
åtskillige andre yllearbetare och handtwärckare inkommit uti riket,
upmuntrade dertil, dels af det förbermte extractet af manufacturpri-
vilegierne, dels ock af andra bewekande ordsaker och omständigheter.
För alla desse handtwärckare har contoiret å de nödige utrikes or-
terne måst foga behörige anstalter, så hwacl deras rese- och under¬
hållsmedel angår, som annan nödig befordran, hwilket förordsakat
contoiret en trägen utrikes correspondence och nog beswär medelst
de effter handtwärckarnes hitkomst med hwar och en af dem öfwer
deras rese- och underhållsmedel slutne liquidationerne.
Och ehuru den omkostnad, som efter Manufacturcontoirets instruc-
tion och manufacturprivilegierne måst giöras til desse handtwärckares
införskaffande, har icke annars kunnat än blifwa något anseenlig, då
man efftersinnar de med ett sådant ärendes utförande förknippade
swårigheterne, samt den starcka förra winteren och det beswärligaste
wäglaget, under hwilka deras hitresa skieclde, hwarmedelst resan blef
desto långsammare och kostsammare, så tycker doch deputation en
sådan wäl anwänd kostnad wara för intet at räkna emot den stora
och wäsenteliga fördelen, som riket härigenom wunnit och hand-
gripeligen finnes, då man besinnar at myckenheten af arbets- och
näringssamma idogne inwånare äro ett rikes styrcka samt at riket här¬
igenom tillskyndats den märckeliga förmån, at den rätta fina klädes-
tilwärckningen är nu så medelst uti landet inbragt och fästad, haf-
wandes detta handtwärcksfolket effter deras inkomst uti riket aflagt
nogsamma prof af deras skickelighet, fördelar i arbetsättet och skynd¬
samhet i tilwärckningarne, så at den här tils skedde tilwärckningen, oak¬
tat de mötte hindren af brist på spillning och walkning, samt för¬
lägenhet med appreteringen wid den framfarne, dertil warande otien-
1 ige årstiden och wäclerleken gifwer all anledning at förmoda, det
715
innom ett ahrs förlopp lärer snarare behöfwas klaga öfwer brist på
afsättning än brist på förråd af fina kläden, wärde ifrån 14 til och
öfwer 20 dir kopp:mt alnen.
Ett wackert partie kläden af åtskillige färgor äro och redan så hel-
färdige, at de kunna framtes för Riksens höglofl Ständer, och det
anseenliga antal af redan nedwäft gods, som nu wäntar på den nödige
walkningen och widare beredningen, ökar detta förrådet på fina klä¬
den nästan dageligen samt wecka från wecka, alt som wederleken alt
mer och mer sig dertil skickar.
Utom hwad i så måtto är berättat har Manufacturcontoiret giordt
en och annan ytterligare anstalt til hancltwärckares inbekommande,
den likwäl Riksens höglofl. Ständer lära täckas tillåta deputation at
förtiga, i anseende til wissa derwid warande omständigheter, som tyst¬
het erfordra.
Ibland de nödigste medel til fabriquernes fortgång är förråd af
goda rudimaterier, hälst i brist deraf måste tilwärckningarne stanna,
samt följakteligen handtwärckarne med kostnad och förlust arbetslöse
underhållas.
Denne angelägna omständigheten har Manufacturcontoiret äfwen
icke lemnat utur dess försorg, utan i tid warit omtänkt at förekomma
den olägenhet, som derutaf kunnat härflyta.
Som nu contoiret å ena sidan hade orsak at giöra sig förhoppning
om en god påfölgd af dess til en myckenhet fremmande yllearbeta¬
res inbekommancle giorcle anstalter och å andra sidan icke kunde
eller dristade med nog säkerhet förlita sig allena derpå, at de hand¬
lande skulle införskaffa så tilräckelige partier allehanda slags ull, som
de förewarande behofwen erfordrade, samt dessutom de då redan
märkte förebåden til oro uti Europa giorde owist hwad mer eller
mindre lätthet wid ullhandelen kunde hända, så har contoiret åhr
1739 moget och wälbetänkt fattat resolution at låta inkomma för pub-
lique medel ett någorlunda förråd af hwarjehanda nödige ullsorter, på
ett sådant sätt, at hända hwad som hända kunde, publici härtil för¬
stärkte capital icke kommo at förloras.
Denne anstalten har ock så wäl wärckstälts och lyckats, at ett wac¬
kert och högnödigt förråd, dels af spansk ull diverse sorter, directe
från Spanien, dels polsk, pommersk och mechlenburgisk ull ifrån
sine behörige orter blifwit anskaffat, med den wärckeliga rikets nytta
och besparing, at då förmedelst den förra stränga winteren måst på
alla utrikes orter fåren ganska mycket utdödde och dermedelst ullen,
hwilken, hwad den polska angår, nästan icke kunde uti Dantzig be¬
kommas, upsteg til en owanlig dyrhet, så hafwa doch manufacturis-
terne härstädes ägt både tilgång och drägeligit pris på den waran,
hwilken förmån de i annor händelse, och utan contoirets för dem
hafde bem:te tidiga försorg, ofelbart saknat, samt i öfrigt man med
de inkomne finare klädesarbetarne hade warit uti största förlägenhet.
716
Och täckas dessutom Riksens Ständer härvvid anmärcka, at den pub-
lique fonden, fast den härtil försträkt, likwäl icke påkostar några me¬
del, emedan manufacturisterne, som kiöpa och uparbeta ullen, måste
betala hwad den kostar publico, med inberäknat interesse för medlen
til betalningsdagen.
Och ehuru denne ullhandel ländt manufacturisterne til mycken lisa
och förmån, så har den dock på långt när icke kunnat så aldeles för¬
slå til deras vvärcks hedrifwande, at ju utom dess manufacturisterne
sielfwa, genom egna betingningar och öfwerenskommelser med de
handlande, måst förskaffa sig ytterligare provision af denne för dem
oumgiängeliga rudimateria, besynnerligen bäfwer ett anseenligit partie
turkisk ull, 5 000 CSJ, som kommit från Constantinople, ländt yllemanu-
facturerne til mycken hielp, samt hwarförutan de hwad gröfre til-
wärckningarne angår, och deribland arméens beklädning warit uti
ännu mera förlägenhet.
Sidenmanufacturerne, hwilka äfwen äro utaf mycken angelägenhet
för riket, hafwer Manufacturcontoiret likaledes sökt at förfrämja, fast
än contoiret icke dristat så långt sträcka anstalterne til deras utwid-
gande, som för yllemanufacturerne skedt, aldenstund så länge landet
är nyfylt och ännu fylles med utländske sidentyger, hwilka säljas til
ett så ganska lindrigt pris, sidenfabriquerne icke kunna äga weder-
börlig afsättning på sina tilwärckningar, och följakteligen för detta
synts wara desto betänckeligare at til någon myckenhet föröka de til-
wärckningerne, innan afsättningen, hwilken är manufacturernes lif,
sådant kan föranlåta, som den dyrbare rudimaterien gior tilwärck-
ningen kostbarare, än at manufacturisternes swaga förlagscapital kan
dermed uthärda at förfärdiga en myckenhet sådant gods blott på spe-
culation och at låta det ligga i hopp om den framdeles förmodade
ymnogare afsättningen.
I anseende härtil och ehuru icke felats Manufacturcontoiret utwäg
äfwen til sidenarbetares inbekommande, så har likwäl contoiret måst
inskränka dess önskan och åstundan til bern:te sidenfahriquers märcke-
liga utwiclgande alt hittils, samt fördenskull allenast lämpat des an¬
stalter derhän, så at enär den tiden kommer, på hwilken, effter Rik¬
sens höglo fl. Ständers beslut, inga utländske tillwärckn ingar få kiöpas
och säljas til kläde, och i fölgd deraf afsättningen på inrikes siden-
warorne måste tilwäxa, då må wara utwäg at med desto mera skynd¬
samhet kunna utwidga äfwen de tilwärckningarne, och sådant i det
mästa med egne swenske arbetare, utan at dertil be hö Iwa en så stor
myckenhet utländska kostsamma och i början ofta nog egensinniga
hancltwärckare.
Och som för Manufacturcontoiret warit och är så mycket oum-
giängeligare at hafwa någon pålitelig man, som kan gå detsamma til
handa, så wäl at bewaka sidenmanufacturens gemensamma angelägen¬
heter, som ock til erhållande af nödiga tilförlåteliga underrättelser,
717
antingen om sidenfabriquernes allmänne eller ock någon särskilt fabri-
ques enskijlte tilstånd, jämwäl ock i anseende til deras nödige råd¬
förande och handledande, hwilka inrätta sidenfabriquer, hälst sorn
contoiret hwarcken sielfft kan äga de erforderliga kundskaperne uti
specielle omständigheterne af sidenmanufacturen eller hafft och har
nog tid at wiel det ena och det andra hafwa den egna ständiga tilsyn,
som är oumgiängelig. Så har contoiret warit så mycket mera föran¬
låtit at i hänseende til desse giöremålen constituera til directeur en
sidenmanufacturist wid namn Johan Efverling emot 400 dir s:rmts
åhrligit arfwode af manufacturfonden,2 som contoiret icke hade någon
annan så pålitelig man uti desse omständigheter at tilgå, samt bem:te
Efwerling, hwilken tilförende så wiel riksdagarne, som dess emellan
hoos Kongl. Commerciecollegium och sedermera hoos Manufacturcon-
toiret låtit sig bruka til och uti sidenfabriquernes gemensamma tienst
och angelägenheter har genom memorial gifwit contoiret tilkiänna,
at han icke kunde derutinnan widare fortfara, med mindre honom
tillädes någon sådan förmohn, som någorlunda kunde ersätta den för¬
summelse och förlust, hwilken honom uti dess egen huushållning och
fabriques skiötande dermedelst tilskyndades, hafwandes ock Efverling
den meriten, at han under denne regeringen först begynt påarbeta
uprättelsen af den effter sidsta kriget aldeles förfallne sidenwäfnaden
samt tilhopa samkat de då öfwerblefne förströdde och af älände näs¬
tan aldeles förgångne swenske sidenwäfwarne, samt med mycket be-
skied förestått och drifwer des egen fabrique. Och har i öfrigt deputa¬
tion befunnit af Efverlings ingifne berättelse om dess giöremål at han
sig derutinnan upfördt likmätigt manufacturcontoirets til honom fat¬
tade goda förtroende.
Utaf denne directeuren Efwerling har ock blifwit författat, samt
sedermera af Manufacturcontoiret bifallit och til wärckställighet be-
fordrat ett nyttigt förslag til 12 å 15 swenske ynglingars utwäljande
och med någon påkostnad af publique medel tillärande dels uti den
så kallade träckwärcks- eller blommerade sidentygswäfnaden hoos en
af de gamla swenske sidentygswäfwarne ännu öfwerblefwen och i
samma wäfnad skickelig mästare, dels ock uti rederiet samt hwad som
lil generale och speciele styrsslen af sidenfabriquerne erfordras: wa-
randes denne saken så mycket angelägnare, som riket derigenom win¬
ner tilgång på skickelige infödde sidenfabriqueurer, som kunna icke
allenast sielfwa giöra sådant konstigt arbete, utan ock andre swenske
derutinnan effter handen unclerwisa, hwarigenom konsten warder så
mycket mera befästad uti landet, samt för framtiden i det mästa
lärer kunna undgås at giöra kostnad på sådane utrikes handtwärcka-
res införskaffande, de der icke gierna ock utan mycken möda och
2 Manufakturkontorets protokoll 5/0 1759, I. 501-509.
718
upmuntran uptäcka det nödigaste och mäst reelle af deras konst för
den swenske ungdomen, samt utom dess äro nog dyr legde.
Uti denne underwisningsscholan äro nu redan sex stycken tpvicka
och af wackert folk komne ynglingar antagne, hwilka under den korta
tiden de härdis blifwit informerade hafwa medelst den til deras uncler-
wisning anwände flit och upriktigheten mera avancerat, än som kun¬
nat förmodas, i proportion af tiden, sedan hwar och en af dem blif¬
wit antagen.
Manufacturcontoiret har ock låtit wara sig angelägit at besörja det
ei mindre sidenmanufacturerne än som yllefabriquerne måtte hafwa
en pålitelig tilgång til den nödige rudimaterien. Och som det swenska
Ostindiska compagniets åhr 1739 hemkomne skiepp:i medbragte ett
wackert partie rädt chinesiskt silke, som effter erhållit och försökt prof
deraf befants godt och tiänligit för de swenska sidenmanufacturerne,
så har contoiret låtit på compagniets auction i Götheborg upkiöpa
och sedermera hit skaffa ett wackert förråd af samma silke,4 med den
fördelen för publico och manufacturisterne, at både den tiden och nu
sedermera har uti Holland och annorstädes långt sämre silke gullit
anseenligen mera uti priset och således en god national besparing
genom denne handelen wunnits, och bör desutom härwid considereras
samma anmärckning, som wid den förbermte ullhandelen, at manu-
facturfonden, ehuru den härtil försträkt, likwäl icke påkostar eller för¬
lorar någre medel, aldenstund manufacturisterne böra samma silke
effter handen kiöpa och betala med inberäknat interesse för medlen
til betalningsdagen.
Wid detta tilfalle bör ock deputation icke förtiga den nyttiga omstän¬
digheten, at Directeuren Efverling har igenom flitiga försök änteligen
påfunnit at utaf detta chinesiska silket tilreda det för åtskillige finare
wäfnader nödiga så kallade bolognesilket, hwaraf han redan upwist
prof. Och ehuru detta inrikes tilreclde bolognesilket kommer genom
arbetslönerne och afgången at kosta wäfwerierne nästan lika mycket
som det utländska, så kan dock den nationale förtiensten, som här¬
medelst uti landet spares, beräknas nästan til mer än 100 procent.
I öfrigt kan deputation med fägnad berätta Riksens Ständer, at si-
denfabriquerne sedan sidsta riksdag förkofrat sig och äro uti godt
stånd samt kunna förete wackra och goda tilwärckningar, warandes
sammets- och felpstilwärckningen upbragt til all åstundad fullkom¬
lighet, den slätta eller ofaconerade sidentygswäfnaden har wackert til-
tagit, samt til den blommerade sidentygs-eller träckwärkswäfningen är
:t De två hemkomna skeppen voro Stockholm och Fredricus rex, som anlände till
Göteborg 115/7 17159. Jfr J. F. Nyström, De svenska ostindiska kompanierna s. 154;
J. A. C. Hellstenius, Bidrag till svenska ost-indiska kompaniets historia 17151-17(5(5,
s.45.
4 Jfr Manufakturkontorets protokoll 115/9 17159, f. 412-421.
719
giord en god begynnelse, såwäl som ock til camelhårstygers tilarbe-
tande.
Sedan Riksens höglofl. Ständer tvid sidsta riksdag faststält at garn-
spinneriewettenskapen borde uti landet utspridas äfwen genom eler t il
inrättande spinscholar, och til det behofwet anslagit en wiss årlig
summa af manufacturfonden samt Manufacturcontoiret i anledning
häraf derom erhållit Hans Kongl. Maij:ts särskilte nådige befallning,
så har contoiret besörgt wärckställigheten af denne nyttige saken,
samt med behörige constitutorialer, och ett sådant ärligit arfwodie,
som wid sidsta riksdag war projecterat, försedt de af Riksens Ständer
sielfwa til desse giöremålen utnämde personer, hwareffter följande
spinscholar försedde med nödige räckar, hasplar och annat tilbehör,
blifwit inrättade, nemligen uti Stockholm under vice Actuariens Ham¬
reus inseende 3 scholar, uti Wästernorrland under Directeurens Ben-
nets försorg först 2 och sedermera 3:ne scholar, flyttande ifrån den
ena socknen til den andra. Uti Wästmanneland under Directeurens
Hedmans bestyrssel uti Westeråhs 1, uti Arboga 1, uti Sahla 1, samt
wid Hedmans fabrique Kettestad 1 schola, järmväl uti Norkiöping un¬
der hallrättens upsikt en schola,5 hafwandes contoiret til alla desse in¬
rättningars så mycket mera fortgång, såsom ock til inwånarnes upmun-
tran at willigt emottaga denne dem anbudne och til deras egen fördel
ländande underwisningen icke allenast här i staden utfärdat tiänlige
publicationer, utan ock corresponderat med wederbörande Herrar
Landshöfdingar i orterne, samt de tilförordnade förbem:te directeu-
rerne.
Desse inrättningar hafwa enligit wederbörandes insände berättelser
icke warit utan god nytta och fortgång, besynnerligen uti Hälsinge¬
land, hwaräst allmogen wisat mycken lmg och benägenhet derföre,
samt uti den finare lingarnsspånaden sig ganska mycket förkofran
l il än widare nödig uplysning om desse spinscholar bör ock depu-
tationen berätta, at desamma icke komma at blifwa en ständig in¬
rättning och gravation för publico, eller alt jämt underhållas på en
ort, utan warda effter handen indragne på den ena orten, sedan
kundskapen om rätta spinningen blifwit någorlunda ibland menig¬
heten utspridd, och med hwilken indragning här i Stockholm redan är
giord en begynnelse samt dereffter åter på andre orter anläggas,
hwaräst manufacturernes tilwäxt sådant kräfwer.
Utspridandet af wettenskapen til den finare och gröfre klädema-
karegarnsspånaden, som äger sin särskilte och ifrån regarnsspånaden
afsöndrade beskaffenhet, har contoiret sökt at uträtta genom wisse
utsatte praemier, sorn tilfalla klädemakarne för hwar och en tillärd
5 Se manufakturkontorets protokoll 21/7, 23/7, (i/10, 3/12 1739; 4/2, 7/2 1740.
Om Hamrén se |. A. Almquist, Kommerskollegium, s. 528. Om Stephen Bennet
se SBL 3, s. 216-219. Om Hedman se BgP 6, s. 256.
720
swensk kläclesgarnsspinnerska, samt anförtrodt kläclemakareålderman-
nen här i staden at emot en liten douceur derwid hafwa inseende.
Bomullsspinning har äfwen genom iManufacturcontoirets giorde an¬
stalt och någon påkostnad blifwit inrättad och tämmeligen tiltagit
här i staden, äfwen som ock contoiret corresponderat med Herr
Landshöfdingen Linclcrents angående bomullsspinnerie inrättning uti
Fahlun, hwilket siclsta likwäl ännu icke hunnit til någon wärekställig-
het, jämwäl ock har contoiret warit betänkt på spinnerie och någon
fabriques anläggning wiel Wadstena krigsmanshuus, och derom med
Kongl. Maij:tts och Riksens Krigscollegio corresponderat, på det gra-
tialisterne, til sin hugnad, måtte hafwa tilfälle at kunna tilhvänja och
sysselsätta deras barn och tienstefolk wiel ett för det allmänna så nyt¬
tigt näringsmedel.
Effter Riksens höglofl. Ständers wiel siclsta riksdag giorde författ¬
ning och Kongl. Maij:tts nådiga befallning har ock Manufacturcon-
toiret öfwersändt en spinnmästarinna6 til Finland til at derstädes un-
clerwisa inwånarne uti den finare linnegarnsspånaden, hälst på de up-
fundne twåhändiga spinråckarne, hwarmed så wäl som all annan til
detta giöremålet erforderlig redskap denne spinmästarinna blef tvid
afresan försedd, hon addreserades til Åbo at först der i staden och
länet, under Herr Generalmajorens och Landshöfdingens Yxkulls dis¬
position, börja samma underwisning.7 Men som emot förmodan denne
spinmästarinna derifrån hit återkommit, utan at hafwa kunnat derstä¬
des något särdeles uträtta, af ordsak, som deputation icke lärer under¬
låta at närmare effterfråga och deräst omständigheterne det erfordra
Riksens Ständer framdeles föredraga, så har contoiret åter affärdat
bem:te spinmästarinna til Finland at uti Nyland, under Herr Lands¬
höfdingens Gyllenstiernas disposition, förrätta denne underwisning,
hwarmed giordts början uti staden Borgo. Hafwandes Manufacturcon-
toiret ännu icke erhållit underrättelse, hwad hon der på orten uträt¬
tat.8
Sedan kort för sidsta riksdag Knifsmeden Eric Engberg hemkommit
ifrån dess utrikes resor, medbringande åtsk il lige nyttige och nödige
inhämtade wettenskaper uti järn- och stålsmide samt andre metallers
arbete, i anseende hwartil Riksens Ständer ihogkommo denne Engberg
med ett praemium, samt funno nödigt at dess wackra wettenskaper
borde giöras uti landet bekante. Så har contoiret til ernående af ett
sådant af Riksens Ständer godtfunnit nyttigt ändamål fogat all nödig
anstalt, så at konsten och tilwärckningen af twenne för allehanda ägg-
srnide oumgiängelige stålsorter, hwilkas tilredning Engberg under dess
utrikes resa icke utan mycket äfwentyr inhämtat, är nu inrättad och
(i Denna spinnmästarinna var Lisa Forssell.
1 Manufakturkontorets protokoll 22, 1 0 1739.
8 Jfr manufakturkontorets brev till Lisa Forssell 9/10 1740. Manufakturkontorets
registratur 1739-40, s. 1398.
721
fästad wid det Kongl. Maij:tt och Grönan tilhörige Wedwogs wärcket,9
til hwilket contoiret låtit Engberg giöra twenne resor til at under
någon tids wistande derstädes underwisa wederbörande handtwärc-
kare uti tilarbetningen af förbemrte twenne stålsorter, såsom ock at
bringa wärckstäderne och handtwärckarne der wid bruket til en bättre
inrättning och ett dugeligare arbetssätt. Och bäfwer äfwen Manufac-
turcontoiret wäl besörgt, at Engberg nu är försedd med en tiänlig
wärckstad här i staden, uti hwilken han nu är i stånd at medelst
swensk ungdoms tillärande utsprida dess nyttiga wettenskaper i lan¬
det, hwilket han i brist af en sådan nödig inrättning härdis icke giöra
kunnat.
Då den engelska manufacturisten John Peter Smitt afled med dö¬
den, effterlämnades så wäl dess wid Tyresiö inrättade nyttiga stålwärck
och metallarbete, som ock des sidenwäfwerie utan förlag samt alt hwad
til des widmakthållande erfordrades, och således de wärcken wörö
nog nära till en förestående undergång.1 Så har likwäl contoiret hafft
den omsorgen, at icke allenast bermte Tyresiö wärck äger ett godt
bestånd, samt nu drifwes bättre än tilförende, utan ock at Smitts
effterlemnade sidenwäfware blifwit wid andre fabriquer med nytto
emploijerade.
Kongl. Maiptts utfärdade nådige reglemente om utlån til manufac-
turisterne, dat. d. 21. maii 1739,2 gior dem berättigade til at på pant-
sättiande samt tili hallrätternes magaziner inlefwererande och i förwar
liggande rudimaterier eller manufacturtilwärckningar få låntaga 3/4
parter af det pantsatte godsets warde. I underdånigt följe så härutaf,
som Manufacturcontoirets erhållne instruetions 4 § samt i anledning af
hallrätternes insände attester öfwer sådane skiedde pantsättningar
hafwa åtsk il lige sådane lån blifwit til manufacturisterne lemnade och
hwarwid contoiret altid i akt tagit den nödiga samt i högbermte in-
struetion påyrkade skyndesamheten, så at ingen hafft ordsak at klaga
öfwer uppehåld eller tidsens utdrägt, medelst hwilka lån samt deras
ut- och inbetalning roullerat en wacker summa til manufacturernes
befordran. Och hafwa manufacturisterne, hwad angår återbetalning-
arne, innom den i kongl, reglementet föreskrifne tiden således i akt
tagit och fullgiordt deras skyldighet, at alt til förledit åhrs slut icke
behoffts skrida til den i högbent:te kongl, reglemente föreskrifne ex¬
tremiteten med någon öfwer tiden förstånden och oinlöst pantsatt
wårås förauetionerande.
Och som hall- och manufacturrätten i Stockholm åhr 1739 androg
den swårighet, hwilken låg bem:te rätt uti wägen at kunna förrätta
de uti mer högbermte reglemente anbefalte wärderingarne på det
11 Manufakturkontorets protokoll 26/5 1769.
1 Jfr manufakturkontorets protokoll 1 7/1 1740.
2 Modée 2, s. 1514.
722
pantsättande godset, innan Hans Kongl. Maij:tt i nåder täktes närmare
förklara egenteliga förståndet af detta kongl, reglementets 5 § an¬
gående hallrättens ledamöters answar för sådane deras wärderingar,
så har Manufacturcontoiret omständeligen i underdånighet föredragit
Hans Kongl. Maij:tt denne saken och tilstyrkt en sådan förklaring i
detta mål, som är aldeles enlig med billigheten samt Riksens Ständers
wid offta bern:te reglementes författande hafde egenteliga mening och
afsikt. Wid hwilket tilfälle Manufacturcontoiret jämwäl banat de in¬
rikes manufakturisterne wägen til den för dem nödiga och rättmätiga
friheten at få genom egna auctioner wid hallrätterne emot någon liten
afgift föryttra deras manufacturtilwärckningar, enär det kan behöf-
was. Hwilket alt wunnit Hans Kongl. Maij:tts nådige bifall samt blif-
wit wederbörande til deras effterrättelse förständigat. Och hafwer
äfwen Manufacturcontoiret giordt den nyttiga författningen, til be¬
fordran af de pantsatte manufacturtilwärckningarnes afsättning, til
manufacturernes fördel och en så mycket snarare återbetalning af de
på samma pantgods giorde lönen, at nu för tiden lemnäs ett friare
tilträde til beseende och kiöpande af det uti hallmågazinet här i staden
liggande och tilförende alt förmycket instängde manufacturpantgod-
set. Och det på ett sådant sätt och med sådane wilkor, at publici
säkerhet derigenom icke kan lida, då de föreskrefne praecautionerne
derwid behörigen i akt tagas.
Effter Hans Kongl. Maij:tts nådiga befallning och Riksens Ständers
giorde författning har ock Manufacturcontoiret utbetalt til Kongl.
Maij:tts och Riksens Commerciecollegium den af Riksens Ständer an-
slagne åhrlige summan af manufacturfonden til schäfferieinrättning-
arne i riket. Och som contoiret angående denne saken icke blifwit
något widare anbefalt än at allenast til wälbermte Kongl. Collegium
utbetala desse medel, men deremot sielfwa dispositionen häraf är
Kongl. Commerciecollegio anförtrodde, så har deputation tilfälle at
af Kongl. Collegii om schäfferierne insände berättelser inhämta samt
Riksens Ständer sedermera föredraga, huru denne angelägne saken är
wårdad, och i hwad stånd densamma nu för tiden befinnes.
Manufacturcontoiret har ock intet underlåtit at wid alla tilfällen,
så wäl medelst underdåniga föreskriffter och föreställningar til Hans
Kongl. Maij:tt, som ock efftertryckeliga promotorialer til wederbö¬
rande högre och lägre ämbetsmän uti billiga mål biträda, understödia
och förfrämja manufacturerne uti det, som kunnat angå antingen
manufacturernes gemensamma eller ock särskilte fabriquers enskijlta
rättmätiga förmåners förswar eller befordran.
Tilståndet af Manufacturcontoirets räkenskaper har deputation
äfwen intet underlåtit at undersöka och befunnit at ehuru contoiret
icke kunnat låta författa sådane formelle hufwudböcker för åhren
1739 och 1740, som uptaga balancerne af Riksens Ständers för detta
warande landshielpsdeputations och Kongl. Commerciecollegii räken¬
723
skaper, af ordsak at åtskilige Herrar Landshöfdingar, dels länge ute-
blifwit, dels ännu äro utewarande med de til ett sådant boksluts för¬
fattande nödige specialräkningarne från landscontoiren. Men icke dess
mindre bäfwer Manufacturcontoiret giordt och wisat sådane räkningar
för hela sin disposition, samt alla hoos contoiret influtne och utbetalte
medel ifrån contoirets första början til närwarande tid, som öfvver-
tygat deputationen om en fullkomlig riktighet derutaf, samt at contoi¬
ret wäl och försiktigt samt til publici tienst och nytta disponerat manu-
facturfondsmedlen likmätigt instruction, erhållne befallningar samt det
förklarade ändamålet til manufacturenes upkomst.
Detta är hwad angående Riksens Ständers wiel sidsta riksdag för¬
ordnade Manufacturcontoirs förwaltning i allmänhet deputation be¬
funnit samt i möijeligaste korthet sammanfattat nu kunnat hafwa den
ähran at föredraga Riksens höglofl. Ständer, Men hwad eljest contoiret
uträttat och föranstaltat i sådane mål, som antingen ännu fordra
någon tysthet, eller ock angå särskilte wärck samt deras inrättningar
och oeconomica, det har deputation så mycket mera trodt sig tvid
detta tilfället utan Riksens Ständers misshag kunna och böra ute¬
lemna, som det förra icke synes kunna ännu allmänt kunnigt giöras,
och det senare skulle erfordra en alt för stor och för Riksens Stän¬
der hinderlig och beswärlig widlyfftighet, samt följakteligen bör wid
detta tilfället undgås; doch lärer deputation intet underlåta at fram¬
deles inkomma med specielle berättelser om wissa mål samt de wärck
och fabriquer, hwilkas omständigheter sådant kunna erfordra.
Deputationen sluter således denne sin berättelse om Manufactur-
contoirets noga undersökte förwaltning med ett på ed och samwete
grundat rättmätigt intygande: At Manufacturcontoirets herrar full¬
mäktige så förestådt de dem anförtrodde giöremålen at det til alla
delar swarar emot Riksens Ständers til dem förklarade förtroende,
samt at bermte fullmäktige derutinnan giordt och uträttat til rikets
nytta uppå denne korta tiden alt hwad som kunnat förmodas samt
utaf redelige swenske män wid ett sådant wärck möijeligen kunnat
åstadkommas.
Och alt derföre som Hans Kongl. Maij: 11, effter Riksens Ständers
underdåniga tilstyrckan, har genom dess nådiga bref til Manufactur¬
contoiret af cl. 14. maij 17393 redan förklarat detsamma fritt från
answar, ehwad som hända kan, enär det wisar sig hafwa giordt effter
bästa wett och samwete, utan annan afsikt än at winna Riksens Stän¬
ders föresatte ändamål, så lära Riksens Ständer nu pröfwa så mycket
billigare at til desse sine fullmäktiges wälförtiente heder och säkerhet
i framtiden förklara deras gunstiga wälbehag och approbation til con-
:f Den 14 maj utfärdades ett kungligt brev till landshövdingarna med order att gå
manufakturkontoret till handa med underrättelse och handräckning i dess göromål.
Inrikes civ il expeditionens registratur 1 759, f. (359.
724
toirets härtils besörgde fönvaltning, sorn contoirets giorde anstalter
alt härtils lyckats, alwen som de ock endast blifwit dirigerade lill det
allmännas tienst och nytta.
Deputation will och icke förtiga, hwad Manufacturcontoiret uti dess
afgifne riksdagsberättelse anfördt och deputation jämwäl befunnit, at
den af Riksens Ständer sielfwa wid sidsta riksdag utnämde Manu-
facturcommissarien Eric Salander har äfwen med nit och åhåga före-
stådt detta af Riksens Ständer honom anförtrodde ämbetet, samt altid
warit wak- och upmärcksam uti hwad som förfallit, antingen til manu-
facturernes förfrämjande eller ock deras hinders och olägenheters af-
böijande, så at Manufacturcontoiret hafft af honom Salander god och
nyttig tienst, samt han så medelst sig til beröm och en gunstig åtancka
wärdig giordt.
Riksens höglofl. Ständer hwarcken wilja eller böra wara okunnige
om de summor, som Manufacturcontoiret hafft at disponera till manu-
facturernes befordran. Och deputation hör alt derföre berätta at de
medel, som Manufacturcontoiret alt ifrån dess första början til 1740
åhrs slut hafft at anwända til alla förberörde behof, och hwilka så wäl
ifrån förra landshielpsdeputationen samt stora siötullscamrarne i riket,
som ock igenom manufacturisternes giorde återbetalningar på deras
tilförende åtniutne förskotter, effter handen influtit belöpa sig in alles
till dahkr silfnmt 272042:14:12. Will man nu tilse hwad nytta publi-
cum hafft af den summans emploijerande på det skedde sättet, så
bestiger sig tilwärckningen hos 49 st. diverse fabriqueurer, hwilka se¬
dan sidsta riksdag, på det ena eller andra sättet, derutaf niutit någon
hielp eller understöd igenom Manufacturcontoiret, til en summa af
dahkr silf:rmt 7191 14. — .— Och det mästadels allena för 5/4 dels åhr
eller sedan cl. 10 octob. 1739, då hallrätterne togo deras början, effter
hwilkas utsatte tilförlåteliga wärde denne tilwärckningssumman äger
sin fullkomliga riktighet.
Och enär nu derutaf drages en trediedel, i anseende til det som för
rudimaterier måst gå utur landet, så återstår dahkr silErmt
479410. — .— som riket allena på 15 månaders tid wärckeligen bespart,
och i anseende til de förbem:te 272642 dkr dito mynt, hwilka deremot
blifwit under samma tid disponerade, utgiöra en nationel winst til mer
än 175 procent. Förutan hwilket publicum ändå hoos alla fabriqueurer,
som fädt några försträckningar, bäfwer full förskrifwen säkerhet uti
deras fasta och lösa ägendom. Och kan deputation försäkra denne
calculation så wara giorder, och at jämwäl ifrån någre orter tilwärck-
ningssummorne icke kunnat uptagas, så at Riksens höglofl. Ständer
tryggeligen kunna räkna landets besparing wara i sig sielf större, än
som man här welat densamma utsätta.
Detta är, som sagt blifwit, allenast at förstå om deras tilwärckningar,
hwilka sedan sidsta riksdag niutit något understöd, men lägger man
tilsammans också alla de öfrigas, som tilförende blifwit antingen
725
hulpne med förskotter af landshielps- otli manufacturmedlen, eller
ock eljest niutit manufacturförfattningarne til deras upkomst och be¬
fordran, så belöper summan af allas deras tilwärckningar på samma
förenämde tid eller 15 månader til dahht silf:rmt 2207521. — .— Hwar-
utaf, när likaledes en trediedel för rudimaterien afdrages blifwer 5/4
dels åbrs nationella besparing dahhr silf:rmt 1471681.— och altså half
tredie tunna guld mera än all den landshielp, procentmedel och
manufacturfond, som i Swerige någonsin utgådt och på fabriquerne
blifwit kostat ifrån första början 1727. Ty den summan utgiör til
1740 ahrs slut ingen penning mera än dahhr s:rmt 1202044.— fast¬
än de som torde wilja giöra alla manufacturier förhateliga och Rik¬
sens Ständer wid dem ledsne, icke underlåta at utsprida det några
och 20, 30, ja 50 tunnor guld skola desse åhren dertil upgått.
Enär nu Riksens Ständer sig här jämte täckas erhindra, hwad
sidstkne 1738 åhrs riksdag wid handen gafs, at redan på åhren 1735,
1736 och 1737 nationelle besparingen af wära swenska tilwärckningar
in emot en tunna guld öfwerstigit alla til den tiden utbetalte lands¬
hielps- och procentmedel, oberäknade alla de öfrige alt från 1727
förutgångne åhrens tilwärckningar, hwarpå inga calculationer blifwit
giorde, så kan med lätthet och säkerhet sees och dömas, at wårt kära
fädernesland redan desse manufacturmedel fast många gångor åter-
wunnit, al förtiga det öfwer 10 å 12 000 personer /förutan deras
hustror, barn och tienstefolk jämwäl ock instrumentmakare samt åt¬
skilige andre, de der genom och af fabriquerne winna näring, för-
tienst och rörelse/ hafwa wid manufacturwärcken sin föda, samt i
stället för att eljest wara til last med tiggerie och odygd, nu föda sig
med åhren och gagna publico igenom acciser och andre afgiffter, som
måste betalas för deras uppehälle.
H ärwid will nu deputation stanna hwad Manufacturcontoiret och
nu warande tilståndet af manufacturerne angår samt i största wäl-
mening anhålla, at Riksens Ständer täckas giöra en så noga som nödig
anmärckning wid den förbem:te anseenliga besparing, som rikets capi¬
tal på denne korta tiden wunnit genom de nu warande manufac¬
turerne, samt det icke ringa antal arbetare, som derwid födas och
underhållas.
Härutaf kan man nu handgripligen finna, hwad manufacturer och
handaslögder kunna uträtta uti ett rike, nemkn giöra det mäktigt på
folk och medel. Ty penningar och näringsmedel uti ett land medföra
ofelbart folkets förökelse, då många derigenom hafwa tilfälle at rede¬
ligen kunna försörja sig och de sina.
Utaf denne genom manufacturerne hände besparingen uti riket kan
ock slutas, hwad otroligen stora summor riket ofelbart måst hafwa
förlorat genom de i alla tider tilbaka umburne och försummade manu¬
facturerne, och här uptäckes kiällan, hwaraf härflyter den fattigdom
och penningebrist, som uti de senare åhren trykt rikets undersåtare,
47-734227 BR 7:2
726
neml:en härdis idkad förderfwelig öfwerflödig utrikes kramhandel,
hwilken uttömt och afhändt riket icke allenast alla de considerable
summor, hwilka landtman med swett och möda uparbetat utur jorden
samt kiöpman genom nyttig och försiktig handel inbragt, utan ock
ärligen ett anseenligit tilskott af rikets i de äldre både indrägtigare och
sparsammare tiderne samlade capitaler, hwarom de förra slutne han-
delsbalancerne lemna owedersäijeliga witnesbörder.
Uppå detta sättet har Sweriges rike länge warit under den olyckan,
at det, med sin aldra största skada, riktat och giordt mäktige sina
grannar, men utarmat och förswagat sig sielf och sina redelige in-
wånare.
Penningar, folk och mod äro de, som gifwa alla saker uti regements-
kroppen sin rätta och lifliga rörelse. Alla tiders historier tilägna ock
med rätta Sweriges rike det witnesbördet, at der aldrig felats mod
och trogit behiertat manskap til at företaga och utföra stora saker.
Men en beklagelig erfarenhet wisar och tillika, at penningebristen
altid warit riket derutinnan hinderlig och wållit at det offta måst
minska den makt, som det eljest bordt och kunnat sättia emot sina
owänners skadeliga företagande, och således til en besynnerlig del
åstadkommit de olyckor, som swenska inbyggare undergådt.
Uti naturen har den allsmäktige skaparen tillagt Sweriges rike så
stora fördelar, ja långt större än något annat land i Europa, af härliga
rika bergwärk och förträffeliga skogar, med flere märckeliga förkof-
ringstilfällen, så at wårt k. fädernesland ofelbart kunnat wara och
säkerligen kan blifwa ett af de mäktigaste riken, om det icke för¬
summat eller hädaneffter försummar den nödige och märkwärdige
reguln at innom sig sielft anskaffa och tilarbeta hwad som fordras
til sina inbyggares klädnad och föda, så at det icke behöfwer tillita
sina grannar om annat än hwad som naturen hoos oss icke produce¬
rar, nemi, salt, win och wissa specerier, samt följakteligen kunde be¬
hålla och til rikets capital öka det anseenliga åhrliga öfwerskott, som
medelst rikets exporterande producter samt, Gudi lof, nu warande an¬
seenliga siöfart och nyttiga handel ofelbart winnås och blifwa måste.
Man behöfwer icke något annat bewis bärtil än de nu uti Europa
warande mäktigaste och mäst florerande nationers exempel, hwilka
utaf naturen äga långt mindre tilgångar til makt och rikedomar än
Swerige. Men likwäl genom siöfart, handel och manufacturer, hälst
igenom de sidsta, wunnit den styrcka och det anseende uti weridén,
som de nu för tiden äga.
Det är altderföre en så owedersäijelig som öfwertygelig sanning, at
Sweriges manufacturer äro så oskiljaktigt förknippade med rikets
styrcka och anseende samt trygg- och säkerhet i framtiden, at ingen
redelig swensk man, som älskar Gud och fäderneslandet, kan med ära
och godt samwete dispensera sig ifrån den skyldigheten, at så wida
hoos honom står, befordra rikets manufacturinrättningar samt hindra
och afböija deras skada och efftersättiande.
727
Wi arom ock härtil förbundne af Guds befallning, werldslig lag och
den naturliga billigheten, ty Gud sielf har befall christna at sörja för
sig och de sina, om de icke skola wara wärre än hedningar. Och
hwad i det målet föreskrifwes enskijlta huusfäder, det äger en så
mycket riktigare tillämpning til den allmänna huushållningen, som ko¬
nung och ständer äro fäder för sitt folk och medbroder.
Konung och ständer ware äfwen derföre uti ewärdeligit ähreminne
inneslutne, at oss icke felas god lag och nyttiga stadgar, som upmuntra
samt förplikta undersåtarne til at hwar och en uti sin kallelse så
wida hoos honom står förfrämja manufacturerne, såsom en liflig rot
til det allmännas wälstånd.
Den naturliga lagen och billigheten handleder oss ock til denne
skyldigheten, ty uti sielfwa naturen är oss inplantad en ömhet för wår
egen samt de wårås wälfärd och säkerhet, hwilken wi såsom lemmar
uti regementskroppen icke rätteligen och med tilförlåtelig trygghet
ägom, då det allmänna lider och förswagas. Och det är det största
nidingswärck, då man tager det bröd, som borde wara til ens egnas
föda och krafft och gifwer det åt fremmande samt dermedelst med¬
delar dem en för oss sielfwa skadelig och äfventyrlig öfwerlägsen
styrcka.
Om utaf fremmande tilskyndas oss hinder och motstånd uti detta
angelägna rikshuushållningswärfwet, det kan icke wara underligit, ty
deras egit interesse föranlåter dem dertil, wäl wetande hwad Sweriges
rike wil betyda, då det med sina mannfacturinrättningar kommer
til ett påsyfftat stadgat ändamål. Men at rikets egna barn och inbyg¬
gare skulle få låta sig brukas til at stämma denne wigtiga ådran til
landets wälstånd, det wore mer än bedröfweligit.
Wår lag stadgar med rätta et så swårt straff för förrädare, som det
ock i sig sielfft är en swår och straffbar gierning, at förråda och
wilja afhända riket något af des folk, landskaper, skiepp eller fäst¬
ningar, men är det wäl ock en mindre straffbar gierning, då man up-
såteligen och emot bättre wett söker at omstörta och kullkasta de af
konung och ständer med möda och kostnad lagde grundfästen för
hela rikets wälmåga, påarbetar at blotta riket på mynt och medel
och sträfwar dereffter at tilskynda det åt utlänningar, som utgiör det
förnämsta til landets wälstånd och förswar, och månde icke den wara
rätt så skadande och straffbar, som dödar med ett hemligit förgifft,
som den hwilken dräper med uppenbart wåld och åtgiärd.
Ingen lärer nu mera wara så dierf eller så okunnig, at han dristar
eller med godt samwete kan förebära, at icke manufacturer äro så
nyttige som högnödige för wårt k. fädernesland, ingen lärer ock nu
mera kunna twifla om möijeligheten til wära manufacturers fortgång
och bestånd, hwar och en lärer blygas före at uppenbarligen bekänna
annat, än at han är en älskare af manufacturerne. Men när likwäl
en eller annan för någon dess enskijlte fördel eller olägenhet söker at
stympa eller kullkasta de fundamental författningar, hwarpå rikets
728
manufacturers wälfärd och bestånd hwilar, gior icke då en sådan obe¬
tänksam och om rikets wälgång oöm alt hwad hoos honom står, i an¬
seende til effecter af dess bearbetande, at hindra manufacturerne och
skada riket. Ty det äro altid ofelbara påfölgder, at när man afhugger
lemmarne, så lider och dör kroppen, då stolparne undanstötas, faller
byggningen öfwer ända, och då man afskär rötterne, så wisnar och
dör trädet.
Redelige swenske män glädja sig således billigt deröfwer, at denne
wiktiga rikshuushållningen och angelägenheten är under Riksens hög-
lofl. Ständers egen uplysta och krafftiga wård, hwilka äro långt mera
ädelsinnade och för sitt fädernesland ömhiertade, än at egna afsikter
eller några få personers föreburne ogrundade enskijlte olägenheter
skulle få insmyga eller intränga sig bland Riksens Ständers rådslag om
swenske manufacturerne, hwilka Riksens Ständer härtils med en så
ädel och patriotisk ståndaktighet sielfwa alstrat och skyddat.
Wår egen lefnads tid är flyktig och hastar till det mål, som är utom
behofwet af alla timmeliga förnödenheter, så at wi för wära delar wäl
torde kunna hielpa oss igenom, ehuru ock denne allmänna huushåll-
ningen nu wårdades och anstältes. Men som wära barn och effterkom-
mande äro de, som skola smaka rätta frukten af wårt arbete, och ofel¬
bart få det umgiälla, om wår tids antingen försummelse eller effter-
låtenhet lemnade dem det k. fäderneslandet uti ett förswagat och ut-
blottat tilstånd, hwilket utstälte dem för alla de olyckor, som ett medel¬
löst och wanmäktigt folk har ordsak at befrukta, samt torde hända
försatte religion, frihet, lif och ägendom uti äfwentyr, ty så nödigt
som blodet är uti kroppen för lifwet, så nödig är wälmåga och pen-
ningeförråd uti ett rike för des säkerhet, så ropade då deras olycka
billigt hämd öfwer wår, i stofftet hwilande aska för det wi kunnat,
men likwäl underlåtit at giöra deras tilstånd lyckeligare, och wi för¬
lorade således det enda, som blir wårt egit och kan behållas hoos
effterwerlden, nemi. en wälsignad åminnelse och ett ärefullt namn af
rätta patrioter, som är det ädlaste af alla jordiska förmoner. Ty ingen
ädlare, ingen högre och ingen förträffeligare caracter kan här i död¬
ligheten gifwas och ernås än den at heta och wara en ärlig swensk
man, som älskar Gud och fäderneslandet mera än alt annat.
Riksens höglofl. Ständer äro rätta älskare och skyddsherrar af san¬
ningen och kunna således till ingen del misshaga at deputationen
effter ed, samwete och undersåtelig plikt samt en ren afsikt endast
på det allmänna bästa framställer denna högwigtiga saken uti sitt
rätta nödiga lius. Wäl wetande at en riksdagsmans ouplösliga skyldig¬
het förbinder honom at offra sitt samwete åt Gud samt sitt arbete
och sin förmåga til hela fäderneslandets och effterkommandernes
nytta.
Wiel de förre riksdagarne hafwe Riksens höglofl. Ständer påarbetat,
men wid den senare eller 1738 ålirs riksdag nedlagt ett rätt grund¬
729
fäste til förkofringen oell beståndet af Sweriges rikes manufacturer,
och sedan den tiden hafvva jämwäl desse börjat rätt at rotas och wisa
deras lifliga frukt, hwilket den förbem:te, genom wära manufacturer
wundne anseenlige besparingen uti rikets capital utwisar, och äfwen
den nu slutne handelsbalancen oemotsäijeligen bewitnar.
Riksens höglofl. Ständer bafwa således en öfwertygande erfarenhet,
at bermte deras wid sidsta riksdag giorde manufacturförfattningar
warit så nyttiga och så wärckande, som de ock blifwit med mogit och
nogaste efftersinnande författade, de der ock för framtiden säkerligen
witna om den särdeles nit, som Riksens Ständer hade wid 1738 ahrs
riksdag för rikets uphielpande äfwen genom sina manufacturinrätt-
ningar.
Manufactur- och handelsdeputation kan således för sin del så myc¬
ket mindre frukta eller giöra sig någon bedröfwelig föreställning
derom, at Riksens höglofl. Ständer nu wilja tillåta någon rubbning
eller ändring uti bem:te deras wid sidsta riksdag giorde helsosamma
manufacturförfattningar, som desamma blifwit så nyligen af Riksens
högh Ständer sielfwa stadgade, och til deras ännu mera befästelse in-
förlifvvade uti sielfwa riksdagsbeslutets 6 §, samt dessutom Riksens
Ständer giordt en yttere förmur til de författningarnes säkerhet uti
den äfwen då beslutne och sedermera under d. 21 maii 1739 utfär¬
dade kongl, förordningen om bruket och nyttiandet af det i riket
warande utländska kramgodset, som wid Kongl. Maij:tts onåde och
1 000 dir silf: mts böter förbiuder at begära, tilstyrcka eller tillåta der¬
utinnan någon ändring, under hwilken så nödiga som angelägne lag
Riksens höglofl. Ständer tyckas hafwa welat innefatta alla rikets in¬
byggare, men i synnerhet dem som äro riksdagsmän, ty hwilken äm¬
betsman skulle wäl wara så dristig och förgiäten af all laglydna, at
han wågade emellan riksdagarne tilstyrcka eller tillåta ändring uti en
lag, som konung och ständer stifftat samt uti ett riksdagsbeslut garan¬
terat och befastat. Och alt derföre, om desse nu så nyligen giorde,
samt i aldra starckaste och krafftigaste måtton försäkrade manufactur-
författningarne skulle wid denne riksdagen lida någon anstöt eller
rubbning, hwad annan påfölgd kunde då wäl derutaf wäntas, än at
wära manufacturer tilskyndades en äfventyrlig alteration, samt til äf-
wentyrs ett sådant beklageligit fall, som giorde fruktlöst hwad hittils
är uträttat och afskuro alt hopp om deras återuprättelse, åtminstone
skulle den nu warande påliteliga manufactursystemen sättas uti en så
mycket större oreda, som alla de giorde offta beni:te manufacturför-
fattningarne äga såsom uti en kedia deras nödiga och riktiga sam¬
manhang. Och denne deputation råkade således uti en obehagelig
owisshet och rådlöshet, hwaräst den med hopp om nytta kunde börja
eller lykta des wälmente arbete til manufacturernes förkofring och be-
fästelse icke at förtiga den märckeliga anstöt som fides publica här¬
igenom kunde lida, ty om i någon måtto skulle strandsättas den trygg¬
730
het och fasta tilförsikt om ett oryggeligit bestånd, som bör medfölja
konungs och ständers löfften, beslut och försäkringar, de der, hwad
manufacturförfattningarne angår, kunna anses såsom contracter och
aftal emellan öfwerhet och undersåtare, huru den förra will skydda
och befordra, och de senare skola anställa och idka denne allmänne
huushållningen, så skulle sådant kunna åstadkomma ett skadeligit
misstroende hoos inhemska och utländska, emedan ett folk som eij
wörö ståndaktigt samt höllö tro och låfwen för sig sielfft och til sin
egen wälfärd, kunde ock icke wänta at äga något serdeles förtroende
hoos sina grannar. Och som wid denne riksdagen utan trängande nöd
eller högwigtiga ordsaker blefwo ändrat, hwad wid de förre riksda-
garne, och hälst så kort förut, med största sorgfällighet och effter
nogaste rådplägning af samma höglofl. Ständer blifwit beslutit, så
minskades wärckeligen mycket den myndigheten och tryggheten, som
tilhörer Riksens Ständer och deras besluter, hälst ingen wissare på-
fölgd skulle derutaf blifwa, än en stadigt warande owisshet om be¬
ståndet af alla författningar, och hwad således af Riksens Ständer nu
wid denne riksdagen kan beslutas, skulle strax tillika råka uti twif-
welsmål, om det icke åter wid nästa riksdagen kunde komma at ändras
och til intet giöras, hwilken stadiga omwäxling skulle litet öfwerens-
stämma med den caracteren af ett tryggt och wid sina besluter stånd¬
aktigt folk, hwilken wära förfäder med så mycken ära och mandom
wunnit och bibehållit.
I anseende til alla desse anförde omständigheterne är deputation,
som sagt är, för sin del aldeles öfwertygad och förwissad, det så äclel-
sinnade, så högt uplyste samt fäderneslandet älskande Ständer icke
lära tillåta någon ändring uti sidsta riksdags giorde helsosamme och
ett oskiljaktigt sammanhang ägande manufacturförfattningarne. Och
om Riksens Ständer täckas genom ett gunstigt bifall härtil sådant nu
ytterligare försäkra och bekräffta, så kunna icke allenast Riksens Stän¬
der derigenom befria sig för mycket beswär, arbete och olust, utan ock
tilflyter dermedelst manufacturernes rätta älskare och idkare en hjer¬
telig glädie och upmuntran at med så mycket större ifwer och trygg¬
het utsträcka deras manufacturanstalter.
Många til manufacturinrättningar företagande benägne, som här¬
dis wäntat allenast deruppå at först erfara hwad utslag denne riks¬
dagen wordo gifwandes angående manufacturförfattningarne, lära då
med fullt alfware angripa saken til manufacturernes märckeliga utwid-
gande. Och deputation kan jämwäl icke annat än härutaf hämta en be¬
synnerlig upmuntran, til at med så mycket mera ifwer och med så
mycket större hopp om nytta fortfara uti dess wälmente arbete på
sådane saker til fäderneslandets tienst, som deputationen intet lärer
underlåta at framdeles undergifwa Riksens Ständers gunstiga skärskå¬
dan.
Riket är stadt uti ett det aldra härligaste lopp til ett påliteligit och
731
mäktigt wählstånd, största swårigheten är nu redan öfwerwunnen, och
stenen är i det mästa wältad up för backen, förbiude Gud at den
skulle släppas handlös och åter få falla i sitt förra lägerwall tilbaka.
Ty den skulle då äfwen tillika aldeles nedstörta alt hopp om rikets
återuprättelse i detta mål.
Saken är nu alt derföre så beskaffad, at utaf Riksens Ständers wiel
denne riksdag fattande resolution dependerar swenska manufacturer-
nes wäl eller obestånd samt följakteligen rikets wälmåga eller förswa-
gande i framtiden.
Deputation hoppas och försäkrar sig om det förra, men ryser och
häpnar, då den täncker på det senare.
Det kan icke annat än upmuntra Riksens Ständers särdeles benägen¬
het och upmärcksamhet för wära manufacturer, då de besinna, at
riket derutinnan giordt ett större framsteg på en kortare tid och med
långt mindre kostnad, än något annat rike härtils giöra kunnat.
Cronan Engeland har begynt och förer nu för tiden ett det aldra
kostsammaste krig, til at bibehålla och förswara några påstådde rättig¬
heter för dess handel, hwilken egenteligen stöder sig på deras manu¬
facturer.
Swerige har på lång tid icke wettat, och wet ännu Gudi lof icke af
någon uppenbar declarerad utrikes fiende, behöfwer ock med Guds
bistånd icke frukta densamma, så länge det äger folk och medel.
Men det har en annan farlig owän innom sig sielfft, nemi. den för-
bem:te härtils idkade förderfwelige utrikes kramhandelen, som utblot-
tat riket på mynt, medel och wälmåga, samt följakteligen mera för-
swagat och skadat fäderneslandet än de aldra swåraste krigen.
Denne skaddige saken hafwa Riksens Ständer börjat dämpa samt i
det mästa öfwerwunnit, och det bör således wara Riksens Ständers
egen ära at utföra denne högwigtiga saken til ett så berömmeligit
slut, som til deras odödeliga heder för effterwerlden witnar, at denne
tidsens swenske män aldeles träda uti sina redelige förfäders tappra
och ståndaktiga fotspår samt nit och kerlek för fäderneslandet.
Gifwe Gud at alla swenske inbyggare wille icke allenast sig sielfwa
wid alla tilfällen för ögonen ställa, utan ock hoos sine barn och effter-
kommande från späda åren inplanta den wigtiga läran att man icke
lefwer här i tiden blott och allena för sin egen skuld utan besynner¬
ligast til Guds ära och sin jämchristens nytta, samt at således en rätt
christens och dygdig menniskias känneteckn och skyldighet är, at den
öfwer all ting, och särdeles sin egen beqwämlighet eller fördel, älskar
och denar Gud och fäderneslandet, upoffrar derföre willigt sig och sin
egen wälfärd, samt styrer alla sina actioner til det ändamålet. Genom
denna högwigtiga maximen hafwa folk, som redan några tusende åhr
nu hwilat sig underjorden, uträttat dråpeliga saker, fördt segersamma
wapen nästan öfwer hela weridén samt uprättat sig ett äreminne, som
lärer blifwa, så länge weridén står.
732
Gud, som har sina bestämda tider til at antingen aga eller ock up-
höija ett folk, och wärckeligen wisat besynnerliga teckn dertil, at han
lärer i nåder beslutit at wälsigna och uphielpa wårt så länge och af
så många olyckor trykte och efftersatte k. fädernesland. Denne alts¬
mäktige herren lärer ock täckas höija alla Riksens Ständers hiertan och
sinnen til at med den upmärksamhet och den benägenhet anser denne
saken, som des wigt och angelägenhet det förtienar. Och i den fasta
tilförsikten undergifwer marnifactur- och handelsdeputation altsam¬
mans Riksens Ständers egen gunstiga och för fäderneslandet nitfulla
skiärskådan.
Stockholm d. 31 martii 1741.
Uppå Riksens höglofl. Ständers manufactur och handelsdeputations
wägnar
H. F. Wrede af Elimä, C. N. Lenaeus, Tho. Plomgren, Otto Olofsson.
14.
Manufaktur- och handelsdeputationens betänkande ang.
ekonomi- och hände Isprofessuren i Uppsala.
(Borgarståndets arkiv 1740-41:8, n. 190.)1
Riksens Ständers manufactur- och handelsdeputations betänckande an¬
gående oeconomiae et commerciorum professionen wid Upsala acade-
mie.
Utaf actis bäfwer manufactur- och handelsdeputation sig erindrat,
huruledes Riksens höglofl. Ständer wid sidsta riksdag pröfwat nödigt
och mycket gagneligt för publico samt för den skull i underdånighet
anhållit, att wid Upsala academie skulle inrättas en professio oecono-
rnica & commerciorum, på det de wid samma academie warande goda
ämnen härigenom måtte anledas till fördelaktig omtanka om landets
producters förädlande, jordens bättre upodlande, nyttige konsters up-
finnande till hushållningens och manufacturernes förbättring samt
att bättre kunna lämpa deras utrikes resor till fäderneslandets fördel,
med mera. I anseende hwartill Riksens Ständer godtfunnit, att den
då och ännu ledig warande juris romani profession i Upsala hädan-
effter måtte förordnas till föreläsningar för den studerande ungdomen
uti fundamenterne lill oeconomie- commerce- och manufacturförfatt-
ningarne.
Detta hafwer ock Hans Kongl. Maj:t i nåder anbefalt att wärkstäl-
las, och sedan alla wederbörande blifwit hörde öfwer de af Riksens
1 Med påteckning Upläst uti Borgarest. d. 22 april 1741, dito den 8 maii 1741 och bifölls
manufaktur- och handelsdeputationens betänkande, testor And. Berg. Upläst hos R. och A. den
17 april 1741, dito bifallit, testor S. von Otter. Upläst hos Prästeståndet d. 29 apr. 1741, ånyo
förehafft den 6 maii 1741, a tergo. Se bilagan s. 735. Jfr Cl Annerstedt, Uppsala universi¬
tets historia 3: 1, s. 104.
733
höglofl. Ständer föreslagne alternativer, nämligen antingen oeconomiae
& commerciorum profession skall allenast skiöta nästbemälte före¬
läsningar, då den wid Upsala academie warande juris patrii professo¬
ren med des adjunctus kunde så wäl der, som wid Åbo och flere andra
academier underrätta den studerande ungdomen i romerska lagen,
eller ock om juris romani professoren måtte hädaneffter jemte jus
romanum föreläsa ungdomen fundamenterne till ofwanbemälte för¬
fattningar. Så bäfwer Hans Kongl. Maj:t d. 16 februar 17402 i nåder
faststält, att oeconomiae & commerciorum professoren skall endast
skiöta sådana saker, som dermed gemenskap hafwa, samt under d. 8
martii samma år3 widare i nåder förklarat, att bemälte professor oeco¬
nomiae & commerciorum, hwilken kommer att förklara alla oecono-
miska lagar och förordningar, skall wara ledamot af den juridiska fa-
culteten och kallas jurisprudentiae, oeconomiae & commerciorum pro¬
fessor, såsom ock wid examina rigorosa undersöka, hwad framsteg
philosophiae candidaterne giordt uti de oeconomiske wettenskaperne,
samt att de disputationer, som hållas under bemälte professors prae-
sidio angående desse wettenskaper, skola anses och räknas för dem,
som wilja antaga gradum in philosophia.
Deputation will icke uppehålla Riksens Ständer med någon berät¬
telse om ordsakerne dertill, att ännu icke denne ledige angelägne pro¬
fession kommit att besättjas, hwartill Hans Excellence, Riksrådet Prae-
sidenten och Academiecancelleren H:r Grefwe Gyllenborg för ingen
del är wållande, emedan Hans Excellence berömligen giordt alt hwad
hos honom stått att åstadkomma en så skyndesam som nödig wärkstäl-
lighet al denne för swensksa hushållningen högt angelägne inrätt¬
ningen.
Saken är således ännu uti det stånd, att till närwarande tid hwarken
blifwit författat eller insändt något förslag till denne offtabemälte
professionen. Och altderföre som manufactur- och handelsdeputation
wid sidsta riksdag pröfwade och föredrog Riksens Ständer den märke¬
liga nödwändighet, som är till inrättningen af oeconomiae & commer¬
ciorum professionen wid Upsala academie. Så finner ock denne deputa¬
tion sin skyldighet wara att arbeta derhän, det en så wäl betänkt och
högnyttig sak må bringas til des slut och den stadga, att det påsyfftade
ändamålet ernås.
Utaf erfarenheten är det owedersäjeligit, att sådan som densammas
hug, skickelighet, kundskap och böjelse är, som förestår ett ämbete,
således blifwer ock sielfwa ämbetet skiött och förestått. Deputation har
all god och aldeles ingen widrig tanka om Upsala academie, som med
rätta äger den hedern, att den har inom sig sielf samt upammat och
2 Inrikes civil exp. registratur 1740 f. 170. Det kungl, brevet är ställt till universitets¬
kansler Gyllenborg resp. kanslikollegium.
3 Annerstedt, Uppsala universitets historia, Bih. 3, n. 1 17.
734
äfwen för framtiden kan tilskynda riket många grundlärda berömme-
liga män. Men så har ock deputation, då den besinnar egenteliga af-
sikten med denne oeconomiae & commerciorum professionen och de
wettenskaper, hwilka utaf densamma böra drifwas, samt hos ungdomen
inplantas, mycken anledning att tro, hwad äfwen academien utan sin
toro [o:tort] kan och lärer medgifwa, att academien nu för tiden inom
sig sielf icke lärer äga dem, som äro rätt i stånd att urskilja och pröfvva
de egenskaper och wettenskaper, som höra till denne professionen, eller
äro sielfwa dertill rätt tjenliga ämnen, emedan detta studium oecono-
miae 8c commerciorum härdis icke blifwit wid academien idkat, och
följakteligen de wid academien wanlige profdisputationer tyckas wara,
i hänseende till denna beställningen, så otilförlåtelige som onödige.
Icke allenast deputationen utan ock besynnerligast Riksens Ständers
egen omsorg bör alt derföre wara undergifwit att taga wid detta til-
fället sådane mått, hwarmedelst denne nya profession blifwer nu för
första gången besatt med en sådan man, som äger de dertill erforderlige
wettenskaperne och den skickelighet, att man kan giöra sig ett tilför-
låteligit hopp derom, att genom des tjenst och arbete rätta ändamålet
winnes, och att nu i första början profession sättes på en sådan fot,
som Riksens Ständer påsyffta och densamma hafwa wilja, samt hwilket
wid detta tilfället är så mycket nödigare, som den nu blifwande pro¬
fessoren kommer äfwen att upamma de ämnen för framtiden, hwilka
skola honom uti samma profession succedera.
Riksens höglofl. Ständer lära gunstigt täckas, hwad kundskapen an¬
går till att känna och utröna det ämne och des nödige egenskaper,
hwilket nu för tiden kan wara skickeligast till mer offta bemälte pro¬
fession, och derwid giöra mästa nyttan, hafwa ett så mycket benägnare
förtroende till denne deputation, som densamma icke allenast be¬
står af sådane ledamöter, hwilka både wid och emellan riksdagarne wår-
dat rikets angelägna handels- och manufactursaker, jemwäl ock derut¬
innan äga en på egen utöfning grundad erfarenhet, utan ock deputa¬
tion, medelst Kongl. Commerciecollegii och Manufacturcontoirets noga
skiärskådande giöromål och ämbets förrättningar, icke kan wara okun¬
nig om de mäst nödige kundskaper och rätta principier uti detta all¬
männa hushållningswäsendet, hwilka höra genom denne professoren
bibringas den studerande ungdomen.
Riksens Ständers högst uplyste efftersinnande underställer således
manufactur- och handelsdeputation, om icke wid så fatte omständighe¬
ter Riksens Ständer täckas pröfwa godt och nödigt att öfwerlemna till
deputationen att få till Riksens Ständer utnämna den person, hwilken
Riksens Ständer sedermera lära täckas i underdånighet anmäla hos
Hans Kongl. Maj: t till att warda nu för första gången i nåder befull¬
mäktigad och förordnad till offta bemälte oeconomiae et commercio¬
rum professors beställning.
Och som deputation wet uti detta mål af ingen annan afsikt än en
735
willment ömhet för fäderneslandets tjenst och nytta, som derigenom
märkeligen befordras, då rätta oeconomiska kundskaper inplantas hos
den studerande ungdomen, och såmedelst högnödigt utspridas till alla
Stånd i riket. Så kan ock academien så mycket mindre anse denne
särskildte casum såsom ett inbrott i sina constitutioner och rättigheter,
som tilförende icke warit och följakteligen academien icke hafft att
föreslå någon oeconomiae & commerciorum professor, samt i öfrigt con¬
sistorium academicum är och blifwer för framtiden obetagit, att enär
denne profession kan blifwa ledig, och sedan genom den nu blifwande
professorens undervisning skickelige ämnen dertil erhållas, då dertill
sielfwa föreslå dem, som consistorium tjenligast och w'ärdigast pröfwar.
Och som det latinska språket äger wid academien många älskare och
idkare, samt kan och bör således billigt lemna något nödigt rum åt
wårt swenska tungomål, så hemställer deputation, om icke den författ¬
ningen må giöras, som förpliktar denna oeconomiae & commerciorum
professoren att hålla des föreläsningar på swenska samt att alla under
bemälte professors praesidio skieende disputationer böra skie uti
swenska språket, hälst det tyckes wara både tjenligast och nyttigast att
wår swenska hushållningswettenskap blifwer förestäld uti sitt egit
swenska modersmål.
Att äfwen detta blifwer af Riksens Ständer sielfwa föreskrifwit, det
anser deputation för så mycket nödigare, som på detta sättet icke alle¬
nast undanrödjes den jalousie, hwilken eljest torde upwäckas så emel¬
lan professorerne sielfwa som den studerande ungdomen, utan ock
kunna då så wäl unga studerande, hwilka ännu icke hunnit till den
färdighet i latinen, att de kunna förstå de lectioner, som hållas på det
språket, som ock andra, hwilka icke hafwa latinen nödig eller sig derom
winlägga, likwäl med nytta och nöje bewista denne professorens föreläs¬
ningar, samt utom dess sådane ord offta och mästadels förekomma uti
wår swenska hushållningswettenskap, hwilka warit hos de gamla ro¬
mare obekante och obrukbare, samt följakteligen alla lexica icke giöra
möjelige att kunna föreställas på rätt latin.
Riksens Ständers egit godtfinnande underställer deputation altsam¬
mans. Stockholm d. 4 martii 1741.
På Riksens Ständers manufactur och handelsdeputationens wägnar.
H. Hinrich von Liewen, Joh. Petrelius, Tho. Plomgren,
jon Bengtson.
Såsom Prästeståndet å ena sidan billigt förmodar, att thet af Riksens
Ständer påsyfftade ändamåhl med thenna professions inrättande wid
Upsala Academie skall äntå kunna erhållas, altså håller thet å andra
sidan högst betänckeligit att bifalla thet wid handen gifne nya maner
till dess besättjande och thet för fölljande orsakers skull, som förmocle-
ligen the öfrige respective Stånden lära täckas hos sig låta i benäget
öfwerwägande komma. l:o Hafwa Riksens Ständer wid sista riksdag
736
till Hans Kongl. Maij:tt i underdånighet hemstält att förordna om
themia professions besättande, sedan alla wederbörande blifwit hörde
öfwer the af Riksens Ständer tå föreslagne alternativer. Therwid bäfwer
2:do Hans Kongl. Maij:tt lagt nådig hand, och icke allenast den 16
febr. nästkt åhr 17404 faststält, att then blifwande oeconomiae och
commerciorum professor skulle icke sysselsättas med föreläsningar af
jure romano, utan thetsamma combineras med jure patrio, utan ock
den 12 novembr.5 sistledne i nåder för godt funnit, att the som till
bem:te profession sig anmält, skulle, likmätigt academiske constitu-
tionerne, igenom disputerande afgifwa behöriga prof. Thetta Hans
Kongl. Maij:ts nådige förordnande hafwer 3:tio consistorium academi-
cum utan drögsmål, och således utan ringaste skuld eller wållande till
någon tidsens utdrägt med themia professions besättjande, wederböran-
dom kundgiordt. Hwaruppå ock 4:to skiedt, att allareda fyra wakra
och berömmeliga samt i hvvarjehanda oeconomiske wettenskaper
öfwade män hafwa sina specimina, genom publique disputationers ven¬
tilerande, i huset frambragt, och then femte är i beredskap thetsamma
ofördröijeligen att giöra. Att nu alla desse ordentelige och laggiltige
steg till meranämde professions besättjande skulle effteråt häfwas, eller
omyndige och onyttige giöras, thet anser Prästeståndet för en sådan
sak, som skulle hafwa alt för mycken effterfölgd, i thy att Hans Kongl.
Maij:ts höga myndighet, oskyldigt folks heder och rättighet samt aca-
demiens af Hans Kongl. Maij:tt allernådigst stadfästade privilegier
synes therigenom lida nog intrång. Hwartill kommer, att emot sielfwa
regeringsformen är jemwäl stridande till att anmäla eller föreslå hos
Hans Kongl. Maij:tt till någon beställning allenast en enda person,
som nu här intenderas.
Till sådane olägenheters förekommande håller altså Prästeståndet
före then bästa utwäg wara, att then person, som är i förslag hos Rik¬
sens Ständers manufactur- och handelsdeputation, får anledning hos
consistorium academicum sig att anmäla, då consistorium icke lärer
underlåta att taga honom jämte the flere i behörig consideration, ock,
effter åliggande embetsplicht, wid sitt underdåniga förslags formerande
alt sådant i acht taga, som thet finnér till publici bästa kunna förnäm¬
ligen tiena. Eij eller kan Prästeståndet afse, att icke consistorium aca¬
demicum, så wäl nu som en annan tid, kan wara i stånd att urskillja
och pröfwa de egenskaper och wettenskaper, sorn höra till themia pro¬
fessionen och af the åstadkomne prof dömma om candidaternes större
eller mindre skickelighet samt thereffter uprätta behörigt förslag,
hwilcket wälbem:te deputation will dock hafwa consistorio academico
för framtiden obetagit. Hwad i öfrigit thet angår, att then, som blifwer
4 Jfr n. 2, s. 733.
5 Inrikes civil exp. registratur 1740, f. 1156. Det kungliga brevet äi ställt till kansli¬
kollegium.
737
oeconomie och commerciorum professor, bör hålla sina föreläsningar
på swen ska, och jemwäl låta disputationerne under sitt praesidio skie
uti swenska språket, hafwer Prästeståndet allenast 2:ne omständigheter
att påminna, nembligen 1. Att thet icke må strängas så högt, att eij
tillåteligit wara må uti slika stycken undertiden, och när så godt synas
kan, jemwäl bruka thet latinska språket. Och 2:do Att friheten till
swenska språkets brukande i tlienna profession icke må dragas så långt
att then, som antages till samma profession, icke böra (!) wara thet la¬
tinska språket så mächtig, att han med tillbörlig heder och nytta kan
förwalta academiae rectoratet och faccultetsdecanatet, tå sådane ämbe¬
ten, effter tour och ordning, som constitutionerne föreskrifwa, komma
af honom att emottagas. Alt tiletta recommenderar Prästeståndet hos
the öfrige respective Stånden till så owäldigt skiärskådande och benäget
bifall, som thet utaf Prästeståndet i alla dehlar wälment och med yt¬
tersta sorgfällighet om thet allmänna bästa är wordet andragit. Testor
Eric Waldius.
15.
Kammar köllegii underdåniga skrivelse till Kungl. Majit
angående staketers uppbyggande och underhållande av sten i de
städer, som ingen andel i accis- och bakungspenningarne äga.
(Borgarståndets arkiv 1740-41:8, n. 193.p
Stormächtigste allernådigste Konung.
Eders Kongl. Maij:tt hafwa Riksens Ständer wiel 1738 åhrs riksdag
underdånigst föredragit, huruledes de ibland annat blifwit underrät¬
tade om den dryga last och utgifft, som Eders Kongl. Maij:tt och
Cronan måst widkännas medelst de till underhållande af städernes sta-
(jueter anslagne medel, och i anledning theraf warit omtänckte, på
liwad sätt berörde staqueter, utan Eders Kongl. Maij:ts och Cronones
gravation, eller utan att giöra skillnad städerne emellan, i afseende på
medlens åtniutande af accisen och bakugnspenningarne hädaneffter af
städernes inwånare sielfwe måtte kunna byggas och wid macht hållas.
Men emedan städernes då warande riksdagsfullmächtige till befrielse
härifrån åberopat sig 1686, 1727, 1731 och 1734 åhrens undfångne
resolutioner, i förmågo hwaraf the förment de städer, som af accisen
och bakugnspenningarne ingen andehl niuta, eij wara skyldige att
bygga och underhålla staquetter. Altså igenom landshöfdingarne, på
sätt, som i underdånighet förmält är, infordrat wederbörande städers
deröfwer afgifne utlåtelser, ty har collegium eij underlåta bordt ett
extract af samma utlåtelser Eders Kongl. Maij: 11 härbos i underdånig¬
1 Med påteckning: Upl. hos II. och A. den 8 april! 1741. Dito remitterat till cam. oecon.
dep., testor S. von Otter. Upl. hos Prästest. den 22 aprilis 1741. Dito remitterat till cam.
oecon. dep., testor Eric Waldius. Upl. i Borgarest. den 29 apr. 1741. D:o remitterat till rammar
oecon. deputation, testor And. Berg.
738
het att tillhanda sända, med lika underdånighet hemställande, om icke
Eders Kongl. Maij:tt i nåder skulle täckjas deraf lemna Riksens nu
församblade Ständer del, som sedermera lära härwid taga de mått och
utwägar, som kunna nödige pröfwas.
Hwarjämte collegium eij bordt lämna obemält, det Cammar- och
Commerciecollegierne samt Statscontoiret icke allenast hos Eders
Kongl. Maij:tt d. 28 febr. 1734, utan och bemälte collegier genom me¬
morial af den 12 aug. samma åhr hos Riksens Ständers allmänna be-
swärsdeputation angående städernes staquetter sig omständeligen ytt¬
rat, hwarpå collegium sig nu i underdånighet refererar, så att man eij
annat eller något widare härwid i underdånighet har att andraga, än
hwad härutinnan då anfört och påmint blifwit, undantagandes det,
att den 9§ af Eders Kongl. Maij:ts resolution på städernes allmänna
beswär 17342 uphäfwer, hwad Eders Kongl. Maij:tt förut på förenämde
Collegiers och Statscontoirets underdånige föreställning den 5 martii
samma åhr i nåder behagat bifalla och förordna, hwarpå omkostnaden
med staqueternes uprättan- och widmachthållande kring de städer, som
inga andehlar i accisen och bakugnspenningarne äga, kommit seder¬
mera, emot 1694 åhrs förordning och förra wanligheten att dewalveras
ifrån städerne in på Eders Kongl. Maij:tt och Cronan, hwilcket oför-
gripel. synes hafwa gifwit Riksens Ständer anledning, att thetta måhl
å nyo uptaga, som här ofwanföre i underdånighet förmält är. Collegium
förblifwer med oaflåtelig lydno till dödsstunden.
Allernådigste konung.
Eders Kongl. Maij:tt
Allerunderdånigste och troplichtigste tjänare och undersåtare.
G. Palmfelt,
Carl von Groth, J. Ulfwenstierna, C. G. Rålamb,
J. Leijonmarck, Eric Ekebarck.
Stockholm den 20 febr. 1741.
16.
Sjöstädernas i Västernorrland, Väster- och Österbotten
samt Finland memorial äng. salthandeln m.m.
(Borgarståndets arkiv 1740-41:8, n. 197.)'
Underdånödmiukaste memorial till Rijksens högl. Ständer.
Wästernorländske, wäster- och österbotniske samt finska siöupstädernes
fullmächtige med flere ifrån andra låhn hafwa jämwäl wid denne rijks-
1 Med påskrift: Upläst uti Horg. st. d. 29 april 1741, ut in prof.
2 Modée 2, s. 1190.
739
dag nödgats underdånödmiukast påminna om den återsökte friare seg-
lationen på inrikes städer med deras producter af träwircke på det sätt,
som samma i underdånödmiukhet insinuerade ansökning förmäler och
afbida derå ett nåd- och höggunstigt utslag.
Imedlertid, och som wij till undtvikande af answar för wara hem-
mawarande medborgare icke fördrista oss at förtiga bristen och dyr¬
heten på salt, spannemål och andra oumgängelige wahror, med hwilcka
stapelstäderne för hehlfriheten skull, den de niuta, äro skyldige att
icke allenast förse rijket utan ock, när Kongl. Maij:t och Cronan
skulle åstunda theras helfria fartyg till rijksens tienst, att då äfwen wara
thertill förbundne, kunnandes Stockholms stads herrar handlande icke
ursächta bristen och dyrheten på åfwanbemrte wahror med theras far¬
tygs hinder uti Sweriges Cronos tienst, och är altså theras efterlåten¬
het uti förenemde oumgängelige wahrors tillräckelige inskaffande
så mycket mer att beifra, som theras förbindelse war och är att en tunna
salt i Stockholm aldrig skulle sälljas öfwer men wäl under aderton dah¬
lér kopparmynt, så som tillförande, tå utlänningar thenne wahra finge
införa. På sådane förmoner är swenske stapelstäderne salthandelen up-
dragen och owilckorkn bewilljad. Men att Stockholms herrar hand¬
lande icke fullgiordt desse bewilljade förmoner, det är så allmänt be¬
kant, som undersåtarnes tagne skada deraf är oersättelig. Hwad mycken¬
het af fisk, kiött och andre wahror, som salt betarfwar, äro i brist
deraf förderfwade och ankomne. Huru många menniskior hafwa af
hunger och brist på bröd här och där i landsorterne satt lifwet till?
Rijksens högh Ständers sanskyldige och ömhiertade omsorg för under¬
såtarnes conservation är icke mindre i wäre hemwistande orter, än här
allmänneligen bekant. Men fruchten theraf få wij wid salthandelen så
sällan smaka och niuta till godo. Stockholms stads handlande giöra ju
i så måtto med oss, som dem lyster och behagar. Dyrheten på salt up-
stegrar alla salta wahror och sätter derpå ett högt och tryckande pris
för hela rijket, stapelstädernes få salthandlare allena förutan.
Een sådan salthandel, som några åhr påstådt och ännu wahrar, sätter
oss i eftertancka, huru och med hwad säkerhet wij, efter wäl öfwer-
stånden rijksdag, skola kunna förfoga oss till wära hemwister och med¬
borgare utan bewis härifrån, att wij såsom theras fullmächtige giordt
härom underdån-ödmiuk föreställning. Wij anhålle fördenskull i lika
måtto boos Rijksens höglåfl. Ständer, det Stockholms herrar handlande,
sorn nu så på säd som salt niuta nederlagsfrihet, måge alfwarligen till¬
hållas att saltet försällja icke öfwer men wäl under 17 dir kop:mt tun¬
nan, efter theras starcka löften och förbindelser om priset och wahrans
till räcke 1 i gli e t, samt att säd, lin- och hampefrö med andre oumgänge¬
lige wahror äfwen tillräckel. införskaffa, så länge siöupstäderne sielfwa
eij betiena sig af utrikes sjöfart. Stockholm d. 17 aprilis 1741.
740
På Hudiksvalls stads wäg:r
Joli. Boberg
Dan Noraeus
Fullmächtig för Hernösand,
Pitheå, Torneå städer
På Söderhamns stads wägnar
N. Wijbegren
fulmechtig för Uhleå
Paul Florin
För Brahestad och Christina
Reinh. Joli. Stom man
Johan Ekman
för Ekenäs
Fullmächtig för Nystad
Thomas Lundelin
För Sundsvalls stad
Martin Lundeberg
För Wasa stad
D. B. Cneiff
På Umeå stads wäg:r
L. Westman
A Luhleå stads wäg:r
Olof Unaeus
För Gl. Carlebys, Jacobstad
och Nycarleby
Erland Noreen
Th. Pahlman, Sven Nymalm
för Biörneborg och Raumeo
Fullm. för Nådendahl
And. Dahlman
Henric Jöra nsso n
För Tavastehus.
17.
Justitiekansler Bernhard Cederholms memorial äng.
borgmästaren i Uppsala Petter Herkepeeus.
(Borgarståndets arkiv 1740—41:8, n. 201.)1
Hörsamste memorial.
Så snart mig en sådan berättelse, som närlagde afskrifft utwisar, tilställd
blef ang:de de utlåtelser, som H:r Justitiaeborgmästaren Herkepaeus
skall brukat på allmen rådstuga uti Upsala d. 21 sisth martii, fant iag
nödigt att densamma tillsända stadsfiscalen dersammastädes, med an¬
tydan att han, som äfwen wid förber:de tillfälle å rådstugun skall warit
närwarande, borde om detta ärende aflemna dess omständeliga berät¬
telse. Och som bem:te stadsfiscal dermed inkom, och således den förra
hos mig ingifne berättelsen till dess ricktighet bestyrcktes, som det wäl¬
löf!. Borgareståndet af hans fogade afskrifft täcktes inhämta, så blef iag
föranlåten att straxt af denne berättelsen lemna H:r Justitiaeborgmäs¬
taren dehl, med begieran att idag låta mig weta, huruwida han sådane
utlåtelser widkännes, eli. hwad han derwid kunde hafwa att påminna.
Nu aldenstund bern:te H:r Borgmästare uti dess häröfwer lemnade
swar söker ofwanmde berättelse att bestrida, och saken således nu an¬
kommer på laga undersökning uti wederbörligit foro, så håller iag wäl
1 Med påteckning: Upläst uti Borg. st. d. 29 april 1741. Jfr Uppsala stads historia 3,
s. 328 f. Se även bifogade handling (Borgarståndets arkiv 1740—41: 8, n. 205).
741
för min dehl före, att sådant bör skie inför rådstugurätten i Upsala,
hwarest desse utlåtelse!' skola blifwit fälde.
Men emedan H:r Justitiaeborgmästaren Herkepaeus nu för tiden är
riksdagsman och en det wällöf! Borgareståndets ledamot, så understår
iag mig icke till dess lagföran- och tilltalande någon anledning gifwas,
förän iag alt detta det wällöf! Borgareståndet förut hörsammast till¬
känna gifwit, samt afbidat, Invad Ståndet härutinnan sielf skulle täckas
förordna. Stockholm d. 24 april 174!
Bernhard Cederholm
Påskafftonen 1741 på öppen rådstuga i Upsala uti hela magistratens
enhälliga och fiscalens närwaro, då under åtskilliga nyheters berät¬
tande Justitiaeborgmästaren Herkepaeus, som nyl. frå riksdagen war
till Upsala hemkommen, äfwen detta anförde, och det alt wid rådhus¬
bordet, med åtskilliga eders contesterande och besannande, at ingen
kan tro, huru det wid riksdagen tillgår, och huru swårt det är för
contrapartiets skull. När qwestion war före i wårt Stånd om den faseka
skieppareedens afgående, voterade wi åtskilliga gånger fram och till¬
baka, ibland fingo wi ett votum mer, ibland ett mindre, at när wi om¬
sider genom mycket arbetande fingo pluraliteten, at samma postulatum
skulle, såsom ett Ståndets allmänna beswär, komma in ibland de all¬
männa beswären. Då ginge wi derpå, som war af de stackars ährka
krämarepartiet in på kiällaren och drucko med nöje wårt glas win,
tyckande oss då hafwa uträttadt något godt, men rätt som det war, at
saken kom till allmänna beswärsdeputation, så blef 2 stånd emot 2
stånd, hwarmed det blef stående. Ty de förbannade prästerne wörö
emot oss, giörande ett med adelen, och då stöde wij där. Gode herrar,
i kunnen aldrig tro, hwad prästerne äro för dieflar och förbannade
karlar. De äro emot oss i alt det wij söka, som skiähkt är. Och det
som mäst förtryter en, at de som äro ifrån wår egen ort och skulle
wara wära wänner, äro de wärste skiälmar. Det är både fasekt och otro¬
ligt!
Då inföll en af de närwarande: ja, wij lia 3 ifrå wår stad, det wore
till beklagande, om de wore sådane. Hwarpå borgmästaren swarade:
Nej, nog fanen gå de an. Men wi ha 3 andra förbannade karlar frå
stiftet, som Klinten, Lenaeus och Wiman. Wid nästa riksdag skall det
skie, at det skall komma in bland wårt Stånds allmänna beswär, at präs¬
terne skola swärja på, det de ej tagit ekr taga mehr af sina åhörare
än efter 1681 åhrs2 taxa, och hwad den innehåller.
2 Med 1681 års taxa torde åsyftas Påbud och förordning huruledes vad prästerska¬
pets uppbörd av allmogen vid trolovningar, barndop, kyrkogång, begravningar såsom
ock likstol, tionde, samt kaplaners och klockares underhåll förhållas skall, dat. 8/2
1681. Årstrycket; J. P. H öppener, Förteckning, s. 157.
48-734227 BR 7:2
742
18.
Vissa städers memorial äng. tillämpningen av valsättet
enligt 1739 års förordnings 3 §.
(Borgarståndets arkiv 1740-41:8, n. 217.)1
Ödmiukt memorial till Riksens höglofl. Ständer.
I alla städer utgiöra merendels det ringare borgerskapet myckenheten
så at tvid förefallande wahl til beställningars besättjande, och då borger¬
skapet öfwer något måhl gemensamt skola höras och afgifwa theras ut¬
låtande, nödgas man oftast finna, huru hwad städernes handlande och
andre borgare af mera insikt, til allmän nytta, antingen proponera,
eller och eljest kunna samtycka, genom öfwerröstning af thet mindre
förmögna borgerskapet, blir til intet, ehuru sielfwa billigheten dock
synes wilja påstå, at then delen af borgerskapet, som ej allenast ligger
högst uti öre- eller fyrcketahl, utan och hwad wettenskaper angå, be¬
hörig kunskap inhämtat, wid slike tilfällen skähligen skulle böra äga
öfwerwigten.
Thet wahlsätt wid magistratspersoners och betienters kallande, som
1 § uti 1723 åhrs resolution på städernes allmänna beswär faststält,2
är wäl i sig sielft så wida godt, som städerne thymedelst innehafwa rät¬
tighet theras magistratspersoner och andre betiente ordenteligen at
wäija och utnämna. Men ändamåhlet, som endast syftar på skickeliga
personers antagande, winnes likwäl intet när menigheten, som ej är i
stånd att pröfwa the sökandes egenskaper, sätter sig tilsammans och
dels på en eller annans intalande, dels och för andre afsikter gifwa så-
dane personer theras wahlröster, med hwilka städerne sedermera ej
rätteligen blifwa betiänte.
Til förekommande af så beskaffade skaddige öfwerröstningar wid
riksdagsmänswahlen finnes Hans Kongl. Maj:t på Riksens höglofl.
Ständers underdånige föreställning genom förklaring öfwer 1731 åhrs
förordning under d. 5 junii 1739 §33 allernådigst hafwa pröfwat, huru
med sidstnämde wahl hädanefter skal förhållas, hwanvid 3:ne omstän¬
digheter til rättelse komma at i akttagas nemi. Så framt 1 :o borger¬
skapet ej enhälligt blifwa ense om theras riksdagsfullmäktige, lämnas
them 2:do frihet at förrätta wåhlet genom electorer efter hwarje stads
beskaffenhet och storlek, men om någon öfwerenskommelse härutinnan
ej eller träffas, utan at borgerskapet, hwar person för sig, heldre wilja
votera, skola rösterne tå 3:o oundwikeligen giälla efter hwars och ens
andehl i utskylderne, hwarmed öre eller fyrcketahlet förstås.
Så angelägit som thet nu är at skickelige riksdagsmän warda utsedde,
til ehrhållande hwaraf tiletta sista wahlsättet ofelbart synes wara nö¬
1 Med påteckning: Originalet häraf år upläst i Borg. st. d. 6 maij 1741.
2 Modée 1, s. 447.
3 Modée 2, s. 1556.
743
digt eraktadt, så mycken eftertancka och försiktighet erfordras äfwen
tvid magistratspersoners och betienters utwäljande, ja man skulle
nästan töras säija mera, ty i stället riksdagsmanssysslan allenast på¬
står någre månader måste stadsens angelägenheter mästedels uti hela
lifstiden en dehl magistratsperson^' öfwerlemnas. Fördenskull och
emedan bepröfwade och wählsinnade ledamöter jämwäl i anseende här-
til så mycket hälre böra utsökas, som städernes wältrefnad och up-
komst uppå magistraternes goda anstalter och omsorg i synnerhet an¬
kommer. Altså och på thet en likhet wid alla åfwannämde wahl, samt
the flera allmänna oeconomieährendernes afgiörande må bibehållas,
anhålla underteknade städers fullmäktige underdånödmiukast, thet
täktes Riksens höglofl. Ständer höggunstigt och rättwisligen förklara,
at högst, åberopade 3§ 1739 åhrs förklaring öfwer 1731 åhrs förord¬
ning om riksdagsmanswahlen uti alt föregående måtte tiäne städerne
til rättelse och efterlefnad. At wij nu härmedelst dristat wända oss til
samtel. Riksens höglofl. Ständer lärer ej ogunstigt uptagas, så wida
en del af städernes fullmäktige ej kunde förmås thenne angelägenheten
ibland allmänne beswären at antaga, änskiönt wi förmoda, att wår an¬
sökning ej mindre på lag än billighet sig grundar. Framhärdar med all
wördnad til dödsstunden.
ödmiukaste t:re
Bengt Beckmarck fullmäktig för Callmare stad
Johan Önnert Gran fullmäktig för Carlscrona stad
Johan Hind. Kahl för Wisby
P. Melin för Halmstad och Warberg
Samuel Bagge fullm. för Marstrand
D. B. Cneif fullm. för Wasa
Len. Wetter f. för Södertelge
A. L. Ammelberg f. för Åmål
Nils Kellander f. för Jönköping
Joh. Boberg för Hudviksvall
Baltzar Hoffler för Nyköping
A. Almqvist från Lindköping
Birger Beckman från Wimmerby
Olof Olofsson från Wexiö
Claes N. Mett
Carl Merthen för staden Åbo
E. R. Gerdslovius fullmäktig för Gefle stad
D. Lundius för Strengnäs
O. L. E. Salin för Örebro
And. Knape fullm. för Uddevalla
G. Ad. Palm fullm. för Lidköping
Georg Hollsten f. för Hedemora
J. Hoffmeister för Christianstad
744
Joh. P. Hall för Borås
D. Ekstrand för Ekesiö
Dan. Noraeus för Hernösand
O. Unaeus för Luleå
Jacob Alb. Stare Öregrund
19.
Kammar- ekonomi- och kommersdeputationens betänkande
angående den projekterade kanalen från Vättern genom Motala
ström till Östersjön.
(Borgarståndets arkiv 1740—41:8, n. 225.j1
Riksens Höglofl. Ständers cammar- oeconomie och commerciedeputa-
tions betänkande angående den projecterade durchfarten ifrån siöen
Wettern genom Motala ström till Saltsiön uti Östergötland.
Uti 49 § af Kongl. Maij:ts nu wid riksdagen om krigswäsendet aflåtne
nådiga proposition,2 har Hans Maij:t i nåder förständigat, at sedan
Riksens höglofke Ständer, uppå Kongl. Maij:ts wid förra riksdagen
giorde föreställning, i underdånighet anhållit, at en behörig under¬
sökning måtte skie, huru wida en obehindrad durchfart för masseträn
ifrån sion Wettern till Söderköping kunde inrättas, utan någons skada,
i synnerhet hwad Motala Ström angår. Så har Hans Maij:tt anbefalt
så wäl Kongl. Cammarcollegium at härwid lägga alfwarsam hand, at
detta wichtiga ärende med all skyndesamhet och accuratesse blefwo för-
rättadt, som ock Krigscollegium at utse någon pålitelig fortifications-
officerare, som sig denne förrätning skulle antaga. Hwarpå Fortifica-
tionslieutenanten Vergin och Konstmästaren Leichardt om sommaren
åhr 1739 af Kongl. Cammarcollegio3 blifwit förordnade at förrätta
denne undersökningen, till hwilken ända de med behöriga instructioner
blefwo försedde. Hafwandes wäl Konstmästaren Leichardt dereffter
först afgifwit en provisionelle charta, med utsättiande af de hinder
han wid denne projecterade durchfarten för sin dehl tyckte möta. Men
sedermera har Lieutenanten Vergin öfwer sommardurchfart, som skulle
komma at wärkställas emellan sion Wettern till Söderkiöpings stad,
afgifwit hoosfölliande des omständelige deduction och berättelse, jemte
charta så öfwer Motala Ström, löpande ifrån sion Wettern genom siö-
arne Böhrén, Norrbysiön och Roxen, som öfwer de tracter och situa¬
1 Med påteckning: Upläst hos R. och A. den 17 aprill 1741, dito bifallit, testor S. von
Otter. Upl. hos Prestest. den 29 aprilis 1741, ånyo förehafft den 6 maii 1741.
Prästeståndets resolution se protokollet, s. 340.
Upläst uti Borgarest. den 8 maii 1741. Dito bifölls det högwördige Prästeståndets utlåtande,
testor And. Berg. Till deputationens betänkande är fogad Rhyzelius memorial den 6 maj
1741.
2 Jfr Nerman, Göta kanals historia 1, s. 20; Bring, Göta kanals historia 1, s. 15.
3 Protokoll 1739 8/6, f. 3124, Kammarkollegium.
745
tioner, hwilka äro emellan sidstnämde siö Roxen till Söderkiöpings
stad. Och har lieutenanten derwid anfördt, at sedan han noga besich-
tigadt ofwannämbde ström och situationer, samt anmärkt de hinder
härwid möta så wäl som ock giordt reflection på conservation af det
stora antal importante qwarnar, sågar och fiskerier, som i strömmarne
befinnas. Så har han wäl eij funnit dur[c]hfarten för masteträn här¬
städes omöijelig, men dock eij kunna så fördehlachtigt inrättas, som
önskeligit wörö, emedan man eij utan stort beswär och omkostnad kan
giöra farten i strömmarne så ren öfwer alt, at flere än ett masteträd
effter det andra må kunna passera derfram, hwarwid likwäl säkre
praecautioner böra tagas at desse trän eij rusa in i qwarndammarne och
sönderslå hiulen, med mera olägenhet. Gifwandes derjemte wid han¬
den, det han wäl i anledning af des instruction warit betänkt, på hwad
sätt en ny canal på någondera sidan om strömmen måtte kunna uttagas,
till undwikande af de hinder och beswär, som i strömmen förefalla.
Men derwid skola möta många ännu större swårigheter i anseende till
situation och landthorizonten. Och om canaler öfwer alt skulle giöras,
torde omkostnaden derpå stiga till en eller flere millioner, hwarföre
han sådant förbigådt, i synnerhet som depensen eij synes proportione¬
rad emot båtnaden, som härpå syfftas. Hwad åter angår durchfartens
inrättning ifrån sion Boren till och igenom Söderkiöpings stad. Så har
Lieutenanten Vergin berättat, at densamma måste ernås genom gräf¬
ning på en distance af 27033 alnar eller någodt mera än 1 1/2 mihl,
hwarest situation är merendehls helt fördehlachtig och lemnar en oin¬
skränkt frihet at här inrätta durchfart så commode, bred och diup
som man åstundar.
Hwad elljest detta widare beträffar. Så har lieutenanten utom det
han omständehn anfördt, huru strömmarne och cituationen finnes
wara beskaffad, hwarigenom durchfarten synes kunna dragas, samt på
hwad sätt arbetet fördehlachtigast bör utföras och fördehlas, äfwen
upgifwit förslager öfwer omkostnaden till alla de wid detta wärket
förefallande arbeten, hwareffter omkostnaden till Motala strömmens
upränsande ifrån sion Wettern till Roxen, at masterne kunna på
ofwan förmälte sätt framföras, bestiger sig till 21 192 dahl. sillfunt och
till canalens utförande emellan sion Roxen och Söderkiöping skall
erfordras en summa af 288198 dahkr sillfunt. Sedan nu Kongl. Cam-
marcollegium till behörigt öfwenvägande förehafft denne Lieutenan¬
ten Vergins ingifne deduction, jemte förbemälte derwid fogade för¬
slager, samt deröfwer widare bordt Lieutenanten Vergin, har boos
Hans Kongl. Maij:tt bemälte collegium des berättelse och betänkande
om detta ährendet afgifwit och sig utlåtit, at hwad angår den projec-
terade genomfarten ifrån sion Wettern till Roxen. Så har collegium
tyckt den dertill erfordrade omkåstnaden, som effter förslaget besti¬
ger sig ungefärligen till 21 200 dahhr sillf:mt, wara lindrig nog, effter-
som man derigenom winner det påsyfftade ändamåhlet, fastän ingen
746
båteled eller genomfart för masteträn uti flåttar der blifwa kan, utan
allenast mast effter mast flåtas utföre strömmen. Men widkommande
den föreslagne canalens utförande ifrån sion Roxen till Söderköping.
Så har Kongl. Cammarcollegium hållit före, at den dertil erfordrade
summan af 288198 dahl. s:mt eij skulle för mastträns flåtningen löna
mödan at påkosta, utan at i stället för denne canalen masterne an¬
tingen om winteren kunde föras öfwer landet ifrån Roxen till Söder¬
köping, som Lieutenanten Vergin gifwit anledning till, eller ock på
lika sätt, som med Motala ström ifrån sion Wettern till Roxen är
föreslagit, uppränsa den ifrån Roxen igenom sion Glan till Norrkö¬
ping löpande strömmen, så at masterne dit kunna framföras och
hwarest nordan om staden antingen kunde giöras en canal emellan
strömmen och Saltsiön, som kommo at blifwa allenast 4500 alnar
eller ock låta masterne passera förbi de wid Norrköping warande
wattuwärken, som Lieutenanten Vergin förment kunna derstädes skie
på det sätt, som ofwanföre i strömmen genom förbyggning af born-
ståckar projecterat är.
Häruppå har Hans Maij:tt uti ofwan högst bemälte des nådige pro¬
position förklarat, det Hans Maij:tt eij annat kan än wara af samma
mening med Kongl. Cammarcollegio, hwad canalens utförande ifrån
sion Roxen till Söderköping angår, at den nyttan man kunde hafwa
af masteträns flätande derigenom eij skulle swara emot den dryga kost¬
naden, som dertill erfordras, inemot tre tunnor guld. Men de 21200
dah:r sillf:mt, som förslagswijs upföras till durchfarten och upräns-
ningen ifrån sion Wettern till Roxen, förmenar Kongl. Maij:tt eij wara
för mycket at derpå kosta, effter det åstundade ändamålet derigenom
i det mästa kan erhållas.
Hwarjämte Hans Kongl. Maij:t i nåder förklaradt det nödwändigt
wörö at en undersökning skiedde i orten, huruwida den ifrån Roxen
igenom sion Glan löpande strömmen kunde upränsas och giöras fl åt t -
bahr till Norrköping, samt en canal emellan strömmen och Saltsiön
nordan om staden inrättas, och om kostningsförslag deröfwer giöras.
Men om denne senare deseinen på Norrköping skulle stiga till någon
dryg bekostnad, håller Kongl. Maij:t för bättre wara, sedan mastträn
kommit i Roxen, at de i stället kiördes derifrån öfwer land till Söder¬
köping, som är ungefähr 1 1/2 mihl, hwilket här så mycket lättare
kan låta sig giöra, som bekant är at slika masteträn och spiror wid
Fägermo allmänning i Wästergötland transporteras 4 mihl öfwer land
till Mariaestadh och wid det stora fallet uti Trållhättan altid några
master springa och således förloras.
Detta ährende, som till Riksens höglofke Ständers cammaroecono-
mie- och commerciedeputation blifwit remitterat, har deputationen till
behörigt öfwerwägande förehafft, samt derwid med mycken sorgfällig¬
het winlagt sig derom att kunna utfinna och wid handen gifwa sådane
747
förslag och utwägar, som för cronan och riket skulle tvid detta tillfäl¬
let tyckas wara de bästa och fördehlachtigaste. Deputationen har till
den ändan först igenomgåclt Lieutenanten Vergins om denne durch-
farten afgifne deduction och förslager, hwaraf man funnit, at han wäl
med rätt mycken flit och pålitelighet har förrättadt den af Hans Kongl.
Maij:tt uppå Riksens högl. Ständers tillstyrkande, wid förra riksdagen,
anbefalte undersökningen. Men derjemte har måst erfahras, at Motala
strömmen, ifrån sion Wettern till Roxen, eij kan för de der warande
strida strömmar och deruti belägne qwarnar och fiskerier giöras na-
vigabell utan allenast flåttbar, at mast effter mast kan, som förut om-
rördt är, passera utför strömmen. Hafwandes han till betäkning för
qwarn- och fiskeridammarne, så at de eij skola genom masteträs flåt-
ningen taga någon skada, projecterat at uti watnet framför dammarne
utlägga bohmstockar, hwilka han förment böra jemte all den öfriga
omkostnaden wid durchfartens inrättande första gången ankomma på
cronan, men att ägarne och innehafwarne af qwarnarne och fiskerien
kunde sedan demsamma conservera och underhålla, samt i framtiden
andra i stället anskaffa. Elliest har Leiutenanten Vergien uti deduc¬
tion anmärkt, at qwarn- och fiskedammarne skola på ett och annat
ställe wara för långt uti strömmarne utförde, som han förment kunna
wid fartens upränsande komma at ändras och kungsådren öpnas. Och
hwad arbetet angår, så har lieutenanten till des utförande föreslagit
commenderat manskap af krigsfolck. Hwarwid Kongl. Cammarcolle-
gium erindrat, om icke med mindre omkostnad och således skulle med
större fördehl kunna brukas allmoge och dahlkarlar, deruppå han sig
utlåtit, at en delli arbeten, hwilka genom sprängning och ränsning med
häftyg och machiner uti strömmarne böra förrättas, så wäl som de pro-
jecterade bohmstockarnes förfärdigande med des stenkistor och beslag,
wäl eij på annat sätt än genom krigsfolck kunna låta sig giöra. Men till
gräfningen ifrån sion Roxen till Söderkoping medgifwer han wäl, at
allmoge och i synnerhet dahlkarlar skulle kunna brukas.
Widare och till närmare uplysning uti en och annan omständighet,
detta ährendet angående, har deputationen jämwäl muntel. hördt
Lieutenanten Vergien, wijd hwilket tillfälle han utom hwad honom
då blef tillfrågadt, har andragit, det honom till denne anbefalte under¬
sökningens förrättande warit förelagt allenast en månads tijd, hwar-
under han eij niutit mehr än 2 dahl. sillfants tractamente om dagen,
samt nödigt skiuts, der han likwäl sedan effter hemkomsten ifrån orten
måst anwända 3 å 4 månaders arbete på deduction och chartorne,
som han ingifwit, och har elljest des derwid giorde å parte omkåstnad
stigit högre än de 120 dahl. sillfwerm:t han till rese- och underhållds-
medell undfått, berättandes det honom wäl blifwit försäkradt, at han
för denne des förrättning, samt de af honom dertill af egne penningar
upkiöpte nödige instrumenter skulle få någon å part wedergiällning.
748
Men som han eij ännu undfåt någon sådan honom försäkrad weder-
giällning, så har han anhållit at deputationen wille honom till någon
ersättning för des beswär och omkostnad härwid befordra.
Sedan har deputationen till at erfara, hwad nytta igenom denne
durchfartens inrättning förmenes kunna winnås, samt huru wida den
dertill erfordrade omkostnaden igenom den intenderade masteträns
flåttning kan ersättias, eij allenast bordt Kongl. Amiralitetscollegium,
utan ock så många andra, som man wetat hafwa sig något härom be¬
kant, hafwandes man derwid förnummit, at på Fägermo allmänning
skall wara ett anseenligit och tillräckeligit antal master och spiror, som
effter hand kunna uthuggas, samt en myckenhet af unga trän och plan¬
tor, hwilka i framtiden till master och spiror samt annat wid skiepps-
byggeriet tienligit wärke kunna blifwa tienlige. Dessutan har wid det
tillfället, at uti deputationen blifwit omtalt, huru wida man skulle
kunna med båtar fara och utföre Motala strömmen, såsom ganska för-
dehlachtigt för landet, och Luleå stads riksdagsfullmächtige Borgmäs¬
taren Linaeus blifwit berättadt, att upp uti Wästerbottn äro långt
swårare strömmar och forsar med högre fall än de gifwas uti Motala
strömmen, men at de så kallade strömfarare likwäl der i orten fara håde
upp och utföre strömmarne med båtar, som äro bygde mycket långa och
smala, och hwaruti de dock kunna föra åtminstone 10 skieppunds
tyngd, wetandes de, i anseende dertill at cle kunna see hwilka stenar i
strömmarne antingen draga wattnet åt sig eller kasta det ifrån sig, at
på behändigt sätt styra desse båtar och fahrtyg utför strömmarne. I
öfrigit har man eij underlåta bordt at berätta, det deputationen äfwen
till öfwerseende förehafft ofwan omtalte Konstmästaren Leichards till
Kong. Cammarcollegium ingifne charta och memorial,4 samt derwid
welat höra bemälte konstmästare, och ehuru wäl sådant eij kunnat
skie, emedan han nu eij är här i staden utan skall neder i Skåne sig
uppehålla. Så har dock deputationen funnit sig eij böra i anseende der¬
till, för publici derunder beroende interesse, med denne saken uppe¬
hålla.
Som nu af hwad här ofwantill anfördt är, det finnes at Flans Maij:tt
med Riksens höglofke Ständer och wederbörande kongl, collegier re¬
dan förr detta funnit nödwändigheten af denna omtalte durchfartens
inrättande igenom Motala ström till de på Fägermo allmänning jemte
flere tracter omkring sion Wettern befintelige masters och spirors
flåttancle neder till Saltsiön, och deputationen äfwen förnummit at
på berörde allmänning, utom andre skogar wid Wettern, skall wara
ett ansenligit och tillräckeligit antal master och spiror, jemte unga
trän, som med tijden kunna blifwa nyttige, hwartill kommer at ifrån
mer bemälte allmänning till sion Wennern är 4 milli at föra mast¬
4 Se härom kammarkollegii utlåtande till Kungl. Majit 10/10 1740, Kammarkollegii
arkiv, Kammarkollegium; R. 2778, s. 300, 332.
749
trän öfwer Iand, deremot det åter till Wettern är en ringa och kort wäg,
eij tillförtiga at många masteträn uti Trållhättan springa samt taga
skada, som ibland eij kan märkas, förrän trän komma under arbete,
at till sine destinerade behof tillwärkas, och desutan måste tull be¬
talas för så många master och spiror, som igenom Sundet till Öster-
siön införas. Altså håller deputationen äfwen för sin clehl före wara
både nyttigt och nödigt at låta inrätta denne projecterade durchfar-
ten igenom Motala ström till masteflåttningen åt Ostersiön och i an¬
seende dertill finner sig föranlåten at tillstyrka Riksens höglofke Stän¬
der at eij allenast förordna, det den omtalte fartens inrättande, ifrån
sion Wettern till Roxen, hwartill effter undersökningen och de upgifne
förslager skall ungefährligen erfordras 21200 dahl. sillfunt, må uppå
publici omkostnad gå för sig, utan ock derjemte hoos Hans Maij:tt
i underdånighet anhålla, at detta må med första som giörligit är bringas
till wärkställighet och fullbordan. Men hwad angår den projecterade
canalens uttagande ifrån Roxen till Söderkiöpings stad, så är deputa¬
tionen af den tankan, at med denne omtalte canalens utförande lärer
komma at anstå till widare och man får see hwad förmån och nytta
af denne nu omtalte farten ifrån sion Wettern till Roxen kan winnås.
Och imedlertid tycker deputationen det till nästa riksdag på samma
sätt, som wiel Motala strömmen redan skiedt, kunna undersökas, huru
wida den ifrån sion Roxen genom sion Glan till Saltsiön wid Norr-
kiöping löpande strömmen må kunna uppränsas, då Riksens Ständer
lära kunna, sedan de förnummit hwad båtnad kronan af publicum
hafft och den nu projecterade farten emellan sion Wettern och Roxen,
samt i anledning af den nu föreslagne undersökningen om strömmens
upränsande emellan sion Roxen och Norrkiöping, samt de derwid in-
gifne omkåstningsförslager wid nästa riksdag sig utlåta, om det finnes
nödigt, at någon durchfart bör skie, antingen åt Söderkiöping eller
denne senare wägen åth Norrkiöping.
Widare och som man, såsom förut anfördt är, förnummit det de så
kallade strömfararne uti Wästerbottn skola kunna fara med båtar både
upp och utföre de derstädes warande stora strömmar och forsar, som
äro mycket höga och rapide, och hoos deputationen i öfwerwägande
kommit, om icke sådant försök äfwen skulle kunna skie uti Motala
ellfwen, hwilket wörö mycket nödigt och nyttigt för landet, så wäl wid
strömmen, som omkring sion Wettern. Så har deputationen eij under¬
låta kunnat at hemställa, om icke ifrån Westerbottn kunde förskrifwas
och hit till Östergiötland med första, som skie kan, försänclas någre
sådane förfarne strömfarare, som eij allenast kunde underrätta inwå-
narne och allmogen uti Östergiötland om sådane båtars och fahrtygs
byggande, som äro tienlige till denne omtalte fahrten uti strömmarne,
utan ock undenvisa dem at fara upp och utföre strömmarne. Hwad
åter sielfwa arbetet angår, som kommer att bestå mäst af sprängning
och stens bortränsande i strömmarne, samt de så kallade bomstockarnes
750
förfärdigande med dertill hörande stenkistor och beslager. Så håller
deputationen före wara bäst, sådant skier af commenderat manskap och
krigsfolck, som Lieutenanten Vergin föreslagit och gifvvit anledning
till, men innan arbetet med upränsningen företages, är nödigt at H:r
Landshöfdingen och cronobetiente i orten in loco noga undersöka, om
någre olaglige fisken i strömmarne blifwit anlagde, samt på hwilka
ställen de laglige qwarn- och fiskedammarne för långt ut i strömmen
blifwit utförde. Då sådane olaga fisken, i fall de finnas, skulle böra
utrifwas, samt de qwarn- och fiskedammar, som gå för långt ut i ström¬
men, indragas och ändras, så at kungsådren må blifwa öppen till fahr-
tens obehindrade lopp och till widare befordran deraf wörö önskeligit,
at H. Landshöfdingen kunde disponera ägarne och innehafwarne af
de uti strömmarne warande åhlfisken, i fall de lill sådane fisken äro
berättigade, att i stället för kistor bruka lannor, hälst masteträn då
kunde passera derigenom, och man får till äfwentyrs dymedelst winna
någon besparing uti omkåstnaden. Hållandes elljest deputationen före
wara nödigt, at de föreslagne strömfararne ifrån Wästerbotten borde,
i fall det bifalles, at de skola hit anskaffas, wara tillstädes så wäl wid
denne omtalte undersökningen, som ock enär arbetet med upränsning¬
en i strömarne begynnes och fortfares, då de torde kunna gifwa ett och
annat wid handen till besparande af omkostkostnaden. Och hwad de
omtalte bomstockarne angår, som äro projecterade till betäkningen för
qwarn- och fiskeriedammarne, så komma de wäl tillika med all den
öfrige omkostnaden nu första gången af kronan at påkostas, men huru
de böra conserveras och underhållas, samt på hwad sätt andra stockar
skola i stället kunna anskaffas, enär desse förre äro förrutnacfe, håller
deputationen före, at H. Landshöfdingen och undersökningscommis-
sionen kunde sig utlåta, huru sådant under minsta gravation för cronan
låter sig giöra, då Riksens Ständer lära wid nästa riksdag kunna här¬
om widare förordna.
I öfrigit och som Hans Kongl. Maij:tt medelst des nådige bref och
swar till Kongl. Cammarcollegium af d. 8 maii 1759 i nåder förkla-
radt,5 det Hans Maij:tt wille, i anseende dertill at lieutenanten, som
skulle förrätta undersökningen om durchfarten igenom Motala ström¬
men, eij kunde bestås mehr än 2 dahl. sillfant om dagen, effter wäl-
förrättadt ährende, på något sätt i nåder ihogkomma honom med ersätt¬
ning för bristen. Och han hoos deputationen anhållit, at med denne
honom lofwader /weder/giällning för des här wid hafde arbete och
omkostnad blifwa hugnad.
Altså har deputationen sådant hoos sig i behörigt öfwerwägande
komma låtit. Hafwandes man funnit at Lieutenanten Vergin med
mycken flit, accuratesse och pålitelighet förrättaclt den honom anbe-
falte undersökningen samt derwicl giordt anseenlig bekostnad till nö¬
5 Kungl, brev 1739, f. 323, Kammarkollegii arkiv, Kammarkollegium.
751
dige instrumenters upkiöpande och hallt mycket arbete med den in-
gifne deductionens och de derjemte bifogade chartors och tabellers
förfärdigande. I anseende hwartill deputationen tycker, at Riksens
höglofl. Ständer kunde till wedergiällning och ersättning för samma
des redan giorde arbete och omkostnad bestå honom 600 dahhr sillf-
wermynt, hwilket äfwen skulle eij allenast lända honom utan och andre
till upmundtran, at wid förefallande dem anbefalte förrättningar wisa
samma flit som han nu wid detta tillfället giordt.
Hwilket dock, så wäl som alt det föregående Riksens höglofhe Stän¬
ders widare ompröfwande och godtfinnande underställes. Stockholm d.
20 februarii 1 741.
Uppå Riksens höglofhe Ständers cammaroeconomie- och commer-
ciedeputations wägnar.
A. W. Sparre, Olaus Canutius, W. Grubb, Otto Olofsson
Oförgripeligit memorial.
Lieutenantens H:r Virgins förslag til masteträds nederflottande genom
Mothala ström utur Wättern til Roxen och sedan tädan genom en
canal til Söderkiöping in uti Slättbacken och Östersiön är så wida be-
römwärdt, som han therwid haft mycken möda och wisat sin färdighet
uti förslagets uträknande och widare. Docklikwäl och fastän ei allenast
Kl. Cammarcollegium och oeconomiedeputation bemälte förslag och
uträkning til en del bifallit och gillat, understår mig iag therwid gifwa
wid handen följande wälmenta oförgripelige påminnelser.
l:o. Går berörde H:r Lieutenants förslag ut allenast på masteträdens
nederledsagande genom Mothala, tå alla theruti warande qwarnar och
andre anlagde wärck med et mycket kostsamt bomwärk skola förwaras
etc. Men thenna afsikt och påsyftade nytta synes mig alt för liten och
icke swarande emot thet föreslagne arbete och bekostnad. Min mening
och tanke är, at Mothala ström emellan Wättern och Roxen måtte,
bör och kan giöras navigabel och segelbar, hwilket förmodeligen är
möijeligit och oförnekel. mångaledes för hela fäderneslandet gagne-
ligit.
2. Hwad stor och mångfallig nytta berörde ströms upgräfwande til
segelbarhet ju med små eller platta båtar bäfwer, kan widlöftel. be-
wisas och lättel. finnas af hwar ock en, som wil eftersinna, hwad märke-
ligit gagn thet skulle för hela riket wara, om man kunde komma med
båtar up och neder ifrån Österstiön in i Wättern, ty då kunde a) skiär-
karlarne komma med sina fiskbåtar up i Wättern til alla strander, til
Jönkiöping, Hjo, Askersund, Gränna etc. at sälja strömming, köpa
spannemål etc. Tå kunde kronan b) siöledes til Stockholm och andre
orter föra ifrån Jönkiöping sina gewähr, ammunition och wagnar,
hwilket härtil skiedt landwägen, med stor bekostnad och med större
allmogens olägenhet ofta mitt i brådaste andetiden, tå skulle c) alla
752
lands och merendels skogstracter rundt omkring Wättern serdeles i
Wästergötland få öpning, rörelser och liksom nytt lif til at anlägga
allehanda nyttiga wärck och bruk af sina stora skogar, när the med sina
effecter eller tilwärkningar kunde sielfwe siöledes komma till Stock¬
holm och andra orter wid Ostersiön, tå kunde och d) master flotte¬
tals komma neder hwart man wil them hafwa til Stockholm eller Carls¬
crona och tå behöfdes icke wid theras nederfart qwarnarne förwaras
med det alt för kostsamma bomwärket.
3:o. Om möijeligheten af thenna segelbarhet är jag hos mig tämme-
liga wiss, och warder tillika med androm aldeles öfwertygad, när then
projecterade synen kommer til at med alfwar och rätsinnig afsickt at
företagas. Imedlertid är jag af then mening, at e) när then myckna lösa
sten, som wid Mothala bro är sammankastad then tid, som ther war
icke bro utan allenast wad, blifwer bortränsad eller uptagen, blifwer
wid Mothala icke större fall, än at man med tämeligen stora båtar kan
komma therup före, tå sedan strömen är eller lättel. kan giöras segel¬
bar genom och emellan siöarna Boren och Norrby sion. f) Then bergs¬
häll eller klippa, som gior qwarnfall wid Maleforss, kan med måttelig
kostnad och mödo förbij grafwas eller bortsprängas, om eljest thet kan
wärkställas, som H:r Lieutenant Virgin anförer i sin deduction. g)
Lida härwid knapt flere wärk och qwarnar än the, som emot lag och bil¬
lighet äro utförde i then frikallade kongsåran, hwilken enär hon hålles
öpen, är tilräckeliga stor til thenna segelbarhet, som efter all förmodlig-
het lärer, om thenvid brukas försiktighet, kosta cronan hälften mindre,
än hwad bemälte lieutenant til et långt mindre nyttigt wärk projecterat
och uträknat.
4:o. Men ingalunda måtte Mothala ström på nu nämde sätt giöras
navigabel först, såsom öfwer alt är projecterat, inan canalen giöres
emellan Roxen och Söderkiöping, ty tå skulle Roxen ifrå Wättern få
mer watn och thermed tilfoga sina grannar på theras åkrar och ängar
alt för stor skada, samt och canalens företagande, när thet kommer at
företagas, blifwa mycket swårare. Förthenskull finnér jag oförgripeli-
gen, at om thetta högst nyttiga wärk skal gå för sig, begynnelsen måste
skie med canalens öpnande och fullbordande ifrå Söderkiöping up til
Roxen wid Norsholm. Hwilket canalwärk om thet rätt begynnes och
drifwes på långt när icke warder blifwande så kostbart, som ber:de H:r
Lieutenant i (!) förslagswis uträknat hafwer. Hwaruti han dock hafwer
wisligen giordt.
5: Riksens högh Ständer enkanneligen öst- och wästgiöthar måste
icke allenast önska, utan ock på alt giörligit sätt befordra thenna sak,
som är oförnekel. så wida wägnar gagnelig, hafwer för flere än 200 år
i Biskopens Doctor Hans Braskes tiel funnits möijelig, är i sig sielf
et egenteligit fridswärk, thet wåre efterkommande!' ewerdeligen få
gagna och oss therföre storligen beprisa.
Kostnaden förekommer mången hiskeligen stor, men hon erfordras
753
icke på et åhr, blifwer wäl mindre än requisitionen och hwar fyrk
stannar i landet hos borgare och bönder etc. Gud gifwe rättsinnig hog
och lust samt wälsignelse til företagandet, fullbordande och långt-
warigt nyttiande! Amen. Stockh, d. 6 maji 1741.
And. O Rhyzelius
20.
Manufaktur- och händeIsdeputationens betänkande angående
nederlagsfriheten på salt.
(Borgarståndets arkiv 1740—41:8, n. 227.j1
Riksens höglofl. Ständers manufactur- ock handelsdeputations betän¬
kande öfwer 8 § af Borgareståndets allmänna beswär angående neder¬
lagsfrihet uppå salt.
Uti 8§ af Borgareståndets allmänna beswär wid nu påstående riksdag
anhålla stapelstäderne, att nederlagsfriheten för det salt, som med
swenska skiepp och för swenska borgares räkning i riket inkommer, icke
må wara inskränkt till någon wiss tid af mer eller mindre åhr, utan
att en sådan nederlagsfrihet må bewiljas ständigt, på det de handlande
måge wara i stånd att med säkerhet låta i riket inkomma och hafwa i
beredskap tilräckeligit salt.
Riksens Ständers manufactur- och handelsdeputation har wid detta
tillfälle giordt sig underrättad, att det wid sidstledne riksdag weder-
tagne expedient, medelst nederlagsfrihets bewiljande uti 3 år på salt,2
icke kunnat wara tilräckeligit encouragement för salthandelen, emädan
förutan det att de handlande uti ett owist hopp, huru wida denna fri¬
het skulle continuera, icke hafwa tiltrodt sig att låta några ansenliga
partier inkomma, så hafwer ock för de handlande warit ogiörligit, att
igenom denne bewiljade nederlagsfrihet på salt kunna hitintils be¬
tjena riket, så wida bemälte frihet blef först år 1739 effter riksdagens
slut igenom Kongl. Maj:ts nådige bref kundgiord, så att de handlande
hwarken det året kunnat på speculation införskrifwa stora quantiteter,
ei eller förledit års omständigheter wid utrikes handelen kunnat för¬
anlåta de handlande att särdeles nyttja denne förmån. Hwarföre ock,
på det de handlande med tilförlåtelig säkerhet måge ständigt förse riket
med sådant förråd af salt, som nödigt och oumgiängeligit är, finner
manufactur- och handelsdeputation ingen säkrare utwäg wara, än att
på alt med swenska skiepp och för swenska undersåtares räkning ifrån
1 Med påteckning: Upläst uti Borg. st. d. 17 maij 1741. Dito bifallit, testor And. Berg.
Upläst hos R. och A. den 29 julii 1741, dito bifallit, testor S. von Otter. Upl. hos Prestest.
den 30 julii 1741, dito bifallit, testor Eric Waldius. Upl. hos Borgarest. den 4 aug. 1741,
dito bifallit, testor And. Berg. Se även Borgarståndets arkiv 1740-41: 13, n. 76.
2 Jfr BgP6, s. 337, 346."
754
första handen inkommande salt må bewiljas ett ständigt nederlag, på
samma sätt som Kongl. Maj:ts utkomne nådige förordning af d. 16
sidstkne martii om nederlagsfrihet uppå spannemål3 förmår och inne¬
håller. Hvvarom deputationen håller nödigt, att en allmän förordning
kunde igenom trycket utkomma. Hwilket dock Riksens höglo fl. Stän¬
ders widare ompröfwande underställes.
Stockholm d. 3 april 1741.
På Riksens höglofl. Ständers manufactur- och handelsdeputations
wägnar.
H. H. v. Liewen, C. G. Lenaeus, Tho. Plomgren, Pehr Pehrsson.
21.
Kammar- ekonomi- och kommersdeputatiovens betänkande
äng. månadstaxorna i Stockholm.
(Borgarståndets arkiv 1740—41:8, n. 236.)x
Riksens höglofl. Ständers kammar- oeconomie och commerciedeputa-
tions betänkande öfwer slaktareämbetets i Stockholm inkomne memorial
och ansökning, at månadstaxorne, hwarefter färskt kiött här i staden
sälljas bör, måge hädanefter af öfwerståthållaren och magistraten allena
författas, såsom ock, at Ridderskapet och Adelen i Skåne måge wid in¬
fallande boskapsbrist förbiudas deras boskap utrikes at försällja.
Uti det af slaktareämbetet här i Stockholm till Riksens höglofl. Stän¬
der ingifne memorial anföres, hurusom det will falla ämbetet swårt
at ständigt wara bundit till den taxa och wissa pris på kiött, som i
Stockholm månadteligen utfärdas, eftersom åtskillige tillfällen af miss-
wäxt på hö och foder, samt mindre tillgång på kreatur skola nogsamt
wisa, det sådane månadstaxor icke skola kunna derefter lämpas. Hwar-
före och emedan ämbetets härom giorcle föreställningar warit ganska
mycken widlyfftighet underkastade, så at många månader gått förbi,
innan utslag kunnat falla, hälst taxorne af Hans Kongl. Maij:tt och
Kongl. Commerciecollegio blifwit öfwersedde, hwilket fordrat tid och
rådrum. Fördenskull anhåller slaktareämbetet, at slika månadstaxor,
hwarefter färskt kiött här i staden försälljas bör, måge hädanefter af
öfwerståthållaren och magistraten, såsom ett stadsens oeconomie mål,
endast och allenast komma at författas och giöras, och fundamentet
till bemälte taxor tagas efter tidernes omständigheter, slaktekreaturens
inkiöp, samt priset på foder och hö till kreaturens ställande.
Widare anförer slaktareämbetet, hurusom igenom den förledit åhr
åkomne misswäxt på hö och foder en del boskap af hunger försmäcktat,
:i Årstrycket.
' Med påteckning: Upläst hos Borg. st. d. 12 maij 1741. D:o resolv. ut in prot.
755
en del åter bli hvit mycket utmagrad, warandes således ganska ringa
förråd på sådan afwel, och följakteligen oundwikelig brist på slakte-
kreatur näst instundande wåhr at befruchta, i anseende hwartill slack-
tareämbetet anhåller, at utförslen af inrikes afwel och slacktekreatur
måtte hämmas, samt ehuruwäl Ridderskapet och Adelen i Skåne en-
skijlt hafwer rättighet at idka en fri handel med deras stalloxar och at
dem til utrikes orter afföra, så tror dock slacktareämbetet säkerligen,
at Ridderskapet och Adelen lärer, då brist uppå slika nödwändige
wahror är at befara, låta förmå sig dertill, at den afwel, som faller
wid deras gods och gårdar snarare må till kongl, håfwets samt denne
stadens inwånares behof aflämnas, än at den tili utrikes orter skulle
utföras.
Öfwer desse ansökningar hafwer deputationen inhämtat Kongl. Com-
merciecollegii yttrande och derutaf fått anledning at underrätta sig om
hwad förut uti denna sak passerat, befinnandes deputationen altså
hwad slacktareämbetets ansökning widkommer, at ingen annan än öf-
werståthållaren och magistraten må hafwa at beställa med de månadte-
lige taxornes på färskt kiött öfwerseende och fastställande, at sedan uti
25 § af resolution på städernes beswär 1723 blilwit förordnat,2 det
kongl, collegierne icke hade at blanda sig uti städernes enskijlte hus¬
hållning, hafwer wäl magistraten i Stockholm ibland de åhr 1725 up-
gifne mål, som berörde magistrat förmente böra anses för stadsens
oeconomie mål, upfördt inseendet öfwer bryggare, bagare, slacktare,
deras wahrors godhet samt taxors inrättande. Men Hans Kongl. Maij:tt
hafwer medelst rescript af den 12 julii 172b3 i nåder förklarat, det
Kongl. Commerciecollegium borde, i föllje af regeringsformens 33 §4
samt collegii instruction, så wäl som skråordningens 10 art. 33 §, med
förenämde mål och ärender hafwa at syssla.
Och som deputationen, så wäl i anledning af detta Hans Kongl.
Maij:ts nådige bref af den 12 julii 1726, som flere i de åhren exis¬
terade quaestioner om slacktarnes månadstaxors ändrande, såsom Hans
Kongl. Maij:ts nådiga bref af den 1 februarii 1728,5 den 13 februarii'1
och den 5 december 1729,7 den 21 april! 1730,8 den 22 aprill9 och
den 9 julii 17401 nogsamt intagit, det Kongl. Commerciecollegium
altid, enligit regeringsformen och collegii instruction, i ackt tagit, hwad
till Kongl. Maijits håfstats- och stadsens inwånares goda betjening,
2 Modée 1, s. 456.
3 Inrikes civil exp. reg. 1726, f. 742.
4 Modée 1, s. 159.
5 Inrikes civil exp. reg. 1728 (jan.-juni), t'. 87 v.
6 Inrikes civil exp. reg. 1 729, f. 129 r.
7 Inrikes civil exp. reg. 1729, f. 955 r.
8 Inrikes civil exp. reg. 1730, f. 323 r, 324 v.
9 Inrikes civil exp. reg. 1740, f. 485 r.
1 Inrikes civil exp. reg. 1740, f. 881 v.
756
samt slacktareämbetets skiähliga utkomst lända kunnat. Så kan deputa-
tionen för des del så mycket mindre finna, det slacktareämbetet härut¬
innan lärer kunna winna bifall, som, utom de förut åberopade kongl,
resolutioner, hwilka tillägga Commerciecollegium detta giöromål, det
icke synes wara tienligit eller med regeringsformen enligit, at öfwerståt-
hållaren och magistraten skola wid detta giöromål wara eximerade
ifrån den öfwerupsikt, som Commerciecollegium äger, så wäl öfwer äm-
beterne i Stockholm, som i de öfrige städerne i riket, eller at öfwer-
ståthållaren och magistraten så medelst må gifwas tillfälle at med slike
mål immediate wända sig till Hans Kongl. Maij:tt.
Beträffande slacktareämbetets sednare ansökning nämligen at ut-
förslen af inrikes afwel och slaktekreatur måtte hämmas, samt Ridder-
skapet och Adelen i Skåne förmås at heldre sällja sin afwel till slack-
tare än densamma utrikes försända. Så finner deputationen det wara
en sak, som är stridande emot 1 723 åhrs Ridderskapet och Adelen gifne
kongl, privilegiers 19§.2
Hwilket alt till Riksens höglofl. Ständers ompröfwande hemställes.
Stockholm den 7 martii 1741.
Uppå Riksens höglofl. Ständers kammaroeconomie och commercie-
deputations wägnar.
A. W. Sparre, And. Kalse nius, Wilhelm Grubb,
Otto Olofsson.
22.
Major Carl Henrik Sprengports memorial angående den
finska kyrkan i Stockholm.
(Borgarståndets arkiv 1740—41:8, n. 251.)1
Ödmiukt memorial.
At R. hl. Ständer nyl. behagat förordna och tillåta det uti den här i
Stockholm warande Finlands nationella kyrckja får hållas en swensk
predikan hwar hälgedag, på det alle ifrån Finland här wistande el. hit-
kommande måge uti sin egen kyrckja kunna biwista gudstienster uppå
hegge språken, det ärkiänner jemte mig hwar ock en ifrån den lands¬
orten med ödmiuk tacksägelse och en wördsam fägnad. Och som Rik¬
sens hl. Ständer detta beslutit uppå den grund, at Hans Kongl. Maj:t
förklarat bern:te kyrcka för en Finlands nationella kyrckja, hwarföre
och de ifrån Finland wid hwarje riksdag hit ankomande riksdagsmän
2 Modée 1, s. 473.
1 Med påteckning: Upl. hos R. och A. d. 19 naii 1741. D:o bifallit, testor S. von Otter.
Upl. uti Borg.st. d. 1 junii 1741. D:o bifölls R. och A. utlåtande, testor And. Berg. Präste¬
ståndets resolution se protokollet, s. 369. Jfr RAP 12, s. 325: R. Murray, Finska för¬
samlingen i Stockholm, s. 129 f., 136.
757
af alla fyra stånden sig antaga kyrckjans angelägenheter, samt låta
tydkn underrätta sig, huru dispositionen emellan riksdagarne och
kyrckoråden och föreståndarne blifwit förd och förwaltad, med mera.
Och ibland andra nödiga stycken jämwäl den omständigheten wid förra
riksdagen förekommit, de då här warande riksdagsmän, huru och på
hwad sätt wid förefallande prästewahl uti denna kyrckas förhållas
skulle, i anseende til den besynnerkga beskaffenhet dehls at försam¬
lingen härtils bestådt af ringa arbetsfolck och flera dylika personer,
dehls och at kyrckjan är nationell och de antagne kyrckoråden äro
såsom fullmächtige för hela Finland at wårda kyrckans bästa, och der¬
före hafwa samtel. riksdagsmän ifrån Finland igenom underskrifwen
och inlagd supplique då hos Hans Maja begiärt, at eij allenast en
swensk predikan i bem:te kyrcka finge hållas, utan och wid präste¬
wahl til förekommande af all oordning kyrckorådet såsom Finlands
fullmäcktige måtte äga lika stor rättighet, som den öfriga församlingen,
så at deras röster giälla lika med de fleste af församlingen och det
räknas för pluralitet, som kyrckorådet med en dehl af församlingens
ledamöter falla uppå, altså och emedan hos Hans Maj:t ännu icke något
utslag theröfwer fallit, och R. högl. Ständer redan gunstigt afgiordt
den förra dehlén om swensk predikan och thet sednare sig aldeles på
samma grund stödjer, samt tyckes thermed hafwa en oskiljachtig ge¬
menskap, så wida någon på hela landets wägnar bör hafwa at säga wid
prästewahlet i en kyrckja, som är för Finlands nationella kyrckja an¬
sedd och förklarad, til hwars upkomst landet bidragit och än widare
bidraga wil och hwaruti de hit seglade wilja gudstiensten biwista. Ty
hemställer jag til höglofl. R. och A. så wäl som de öfrige respective
Ståndens gunstiga ompröfwande, om icke Riksens hl. Ständer nu jäm¬
wäl täckas samtycka at kyrckoråden i förber:de kyrckja måge wid pres-
tewahl äga på Finlands wägnar hälften af röster och församlingen den
andra hälften, hwartil jag så mycket mera anhåller at R. hl. Ständer
täcktes sitt bifall gifwa, som detta endast syftar på kyrckans upkomst
och förkofring samt at skickelige och förtiente präster måge antagas
och wid wahlen ordentel. tilgå, hwilcket ock til församlingens nytta län¬
der.
Stockholm d. 14 maii 1741.
Carl Henel. Springtport
49-734227 BR 7:2
758
23.
Justitie deputatio ne ns betänkande i anledning av vice presidenten
H. Hammarbergs memorial angående kyrkoplikt och pliktpall.
(Borgarståndets arkiv 1740—41:8, n. 274.)x
Riksens höglofl. Ständers justitiaedeputations betänckande öfwer vice
Praesidentens walborne H:r Hinrich Hammarbergs memorial angående
uppenbara skrifft och kyrkioplickt. Gifwit wid riksdagen i Stockholm
d. 23 april 1741.
Hoss Riksens höglofl. Ständer hafwer efter plägat samråd med Kongl.
Göta Hofrätt H:r vice Praesidenten Hammarberg wid denne riksdag in-
gifwit ett memorial, hwaruti han med åtskilliga omständigheter beskrif-
wit, huruledes den här uti riket ännu brukeliga uppenbara skrifft och
kyrkioplickt eller så kallade plicktepallen skall gifwa mycken anled¬
ning till en del gröfwa missgiärningar, som föröfwas, men i synnerhet
de grufweliga barnemord, hwilka, nu i dessa senare tider mera än nå¬
gonsin tillförene, i wårt kära fädernesland högstbeklageligen förspör¬
jas, och nästan dageligen domstolarnes sysslor och möda föröka, hem¬
ställandes fördenskull bem:te H:r vice Praesident, om icke i anseende
därtill med de flere af honom anförde ordsaker berörde kyrkioplickt
kunde till någon del inskränckas och i anseende till wissa brott aldeles
warda afskaffad.
Sedan Riksens höglofl. Ständer behagat remittera detta ärende till
deras förordnade justitiaedeputation att däröfwer jämwäl höra Kongl.
Lagkommissionen och de flera, som därwid med påminnelser kunde
inkomma, hafwer deputationen till följe däraf Lagcommissionens ut¬
låtande infordrat, men eljest har förutan Lagmannen wälborne H :r
Lars Johan Ehrenmalm, som ett memorial i detta mål hoss deputa¬
tionen ingifwit, ingen annan sig med några påminnelser anmält, icke
heller har deputationen haft anledning sådant hoss flere att sökia eller
ärfordra, emedan deputationen af det, som densamma både sielf i
denna saken har sig bekant, såsom ock hwad tillförene därom kan wara
handladt, har ändå nog tillräckeligit förråd, till att därutur kunna med
trygghet gifwa Riksens höglofl. Ständer sine oförgripelige tanckar i
detta mål tillkienna.
Saken är i sig sielf nu mera icke ny eller främmande, utan ofta till¬
förene warit ett ämne till ganska widlöfftiga och mogna öfwerläg-
ningar, som, ehuru skiljacktige meningarne därwid eljest kunnat wara,
lickwäl stadnat däruti, att denne plicktpallen skulle afskaffas, fast
slutet och wärkställigheten däraf genom wissa hinder kommit att op-
skiutas och ännu till denna stunden hwilar.
1 Med påteckning: Upläst hos Borg. st. d. 9 junij 1741. D:o bifallit, testor And. Berg.
Upläst hos R. och A. den 9 julii 1741. Se RAP 12, s. 454. Upläst hos Prästest. den 30
julii 1741, dito bifölls sielfwa betänckandet, testor Eric Waldius. Ånyo upläst hos Borg. st.
d. 3 augusti 1741. D:o bifölls lofl. Ridderskapets och Adelens utlåtande, testor And. Berg.
759
Korteligen sådant till Riksens höglofl. Ständers närmare ärindran
att beskrifwa. Så hafwa wid 1723 åhrs riksdag, äfwen som nu, memo¬
rialer inkommit och däribland i synnerhet Kongl. Maijest:ts och Rik¬
sens Giötha Hoffrätt anfördt nödwändigheten däraf, att till förekom¬
mande af barnemord plicktepallen måtte afskaffas, som ock Riksens
Ständers då warande justitiaedeputation för sin dehl funnit skiähligt
på wist sätt att hijfalla. Sedermera och då den åhr 1727 till kyrkio-
ordningens öfwerseende af Riksens Ständer förordnade ecclesiasticjve
deputation åstundade Lagcommissionens utlåtande öfwer det, som i
berörde kyrkoordning, hwacl dömandet och rättegången anginge,
kunde pröfwas nödigt att ändras, hafwer uppå Kongl. Maijestäts nå-
digste befallning Lagcommissionen uti sine därom lämnade påminnel¬
ser, ibland annat wid 9 cap. uti kyrkioordningen om uppenbara skrifft
och kyrkioplickt ärindrat att densamma aldeles måtte afskaffas, och
blef i det stället infördt uti rikets nu wedertagne almänna lag 55 cap.
5 § missgiärningsbalken,2 att i alla lägersmål, ehwad det är höör eller
lönskaläge, gifwer mannen till kyrkian 4 dl:r s:mt och qwinnan 2
dkr, wid hwilken § då samtelige Riksens Råd och Ständer åhr 1731
lagen till öfwerseende förehade, Lagcommissionen gaf tillkienna, det
i afseende däruppå, att kyrkioplickten skulle afskaffas, hade Lagcom¬
missionen i det stället projecterat sådan afgifft till kyrkian, som till
dess underhållande och förbättring kunde anwändas och församlingens
ledamöter därigenom niuta någon lindring och slippa att så ofta giöra
sammanskott till kyrkiobyggnader, hwilket då blef bijfallit och för-
bermte § i lagen gillad och införd, samt tillijka faststäld, att till dess
kyrkioordningen blefwe öfwersedd, borde wärkan af denna § hwila, hälst
Riksens Ständer då förmodade, att kyrkioordningen skulle ofelbart den
då nästpåföljande riksdagen till öfwerseende och stadfästande före¬
tagen blifwa. Men när riksdagen åhr 1734 inföll, och då hoss Riksens
Ständer i anledning af justitiaecancellerens memorial och förfrågan
öfwerwägat blef, huruwida dädanefter och till dess kyrkioordningen
kunde komma att blifwa öfwersedd, imedlertid med deras uppenbara
skrifft och aflösning, hwilka med enkelt höör och lönskaläger sig för¬
bryta, kunde förfaras på det sätt, som 10 cap. till och med 3 § i samma
kyrkoordning3 om hemlig aflösning uti sacristian med mera föreskrif-
wer, hafwa Riksens Ständer den gången sitt utlåtande däröfwer utstält,
til dess kyrkioordningen blefwe öfwersedd, som dock wid berörde riks¬
dag icke kunde låta sig giöra, emedan på samma sätt, som med de nya
lagbalkarne tillförene skiedt war, den nya kyrkioordningen skulle utan
publici omkostnad till trycket befordras, på det hwar ock en måtte
hafwa tillfälle med påminnelser och anmärkningar öfwer densamma
att inkomma. Wid 1738 åhrs riksdag mötte åter andra hinder, så att
2 1734 års lag (tr. 1736), s. 272.
3 1686 års kyrkolag (tr. 1687), s. 52-57.
760
kyrkioordningen hwarken kom att öfwersees eij heller något wist om
kyrkioplikten eller så kallade plicktepallen att fastställas, fastän deputa-
tionen jämwäl då war af den mening, att den kunde afskaffas. Och efter
alt utseende skulle äfwen wid denna nu påstående riksdag ett så ange-
lägit ärende, som detta är, swårligen kunnat draga Riksens höglofl.
Ständers sinnen ifrån de många andra wicktiga och laggranna saker,
hwaruti de nu begrepne äro, så framt icke Riksens höglofl. Ständer af
en besynnerlig ömhet täkts låna någon del af sin tid till att öfwer-
wäga den olyckeliga påfölgd af plicktepallen, som denna gången med
så många omständigheter är beskrefwen.
De olijka begrep, som man om denna uppenbara kyrkioplickt eller
plicktepallen hittills torde hafwa fattat, som ock deputationens egen
skyldighet att i möijeligaste måtto lägga dess omständigheter å daga,
fordrar altså, att både undersöka dess rätta egenskap och ändamål, så
wäl som ock de missbruk och påfölgder, hwilka däremot nu för tiden
synas strida.
Om man något litet will see efter, hwadan uppenbara kyrkioplickten
egenteligen kan hafwa sin anledning, så instämmer deputationen al¬
deles med Kongl. Lagcommissionens mening i detta fall, att den skulle
synas i början wara tagen af det bruk, som i första församlingens tid
warit, att den, som med någon grof synd förargat sin christendoms
broder, och därföre af församlingens lärare eller så kallade presbyteri
och föreståndare, efter det med församlingen i gemen föruth giorde
öfwerenskommelse blifwit ifrån dess gemenskap utesluten, har sedan
han genom sådane sine lärares christeliga föreställningar och Guds lag
i sitt samwete war opwäkt, sielf otwungen infunnit sig i församlingen
och af innerlig hiärtans ånger och bootfärdighet gifwit sådane tecken
och prof, att däraf med säkerhet funnits hoss honom en opricktig åtrå
till att komma i nåd hoss Gud samt i församlingens gemenskap igen,
då en sådan syndare med stor fägnad och kiärligen blifwit emottagen
samt hans förr begångne brått aldeles förgätit, så att han däraf icke
hade någon skam eller nesa, hwilket med rätta kallades, som det ock
wärkeligen war poenitentia ecclesiastica eller en uppenbara bättrings
och bekännelses act i församlingen, och till önskandes wore, att den
nu brukeliga kyrkioplickten i det alldraminsta på ett sådant sätt wore
beskaffad.
Men wår tids ärfarenhet har wist det helt annorlunda och lätteligen
pröfwas wid den frågan om den uppenbara kyrkioplikten då wärkeligen
skall wara och wisas uti en hiärtans bootfärdighet och dess uppenbara
betygande öfwer den begångna synden? Eller ock om det är ett stycke
af wärdsligit straff, medelst hwilket den brotsliga och andra af hans
exempel måge afstå ifrån dylika synder, af frucktan för att en slik
uppenbar kyrkioplikt undergå.
Den rätta hiärtans bootfärdigheten, som en syndare inför Gud bör
betyga, är utan all twifwel af den natur, att den bör härflyta af en fri-
761
willig anda utan alt utwärtes tvvång, så framt den skall winna sitt ända¬
mål, som är att undfå af Gud en nådig syndernas förlåtelse och all
gudstienst som skier annorlunda eller af utwärtes twång, icke annat
är än idel skrymteri. Det har ifrån all den tid den uppenbara kyrkio-
plickten här i landet införd blef, säkerligen warit en sälsynt sak, att
någon af egen drifft och otwungen åstundat att undergå kyrkioplickt,
utan är gemenligen hoss alla ett twungit wärk, som efter domarens ut¬
slag oundwikeligen skie måste, då den brotsliga antingen till undwi-
kande af twång och hinder att få nyttja sine salighetsmedel, samt för
en utwärtes frigiörelse skull, sig sielf på plicktpallen inställer, eller ock
i annor händelse af stadswackter eller andra dylika pärsoner fram¬
dragas och wid kyrkioplickten waktås. Således är kyrkioplickten
blefwen ett utwärtes twång, som icke syns befrämja bootfärdighet, utan
i det stället ett offenteligit straff, som förer blygd och nesa med sig,
hwilken ock därföre till dess förökande är för en del höör utsatte 3:ne
gångor och i lönskaläge till flere och högst 3:ne söndagar, alt som den
brotzliga därföre ofta tillförene blifwit lagsökt och straffad. Skulle och
kyrkioplickten wärkeligen wara en nödwändig sak eller anledning till
en sann bootfärdighet och bättring, som af en friwillig andans drifft
och ett upricktigt ödmiukande inför Gud bör skie, skulle den eij heller
tåla någon dispensation i anseende till den brotzliges stånd och wilkor,
mindre någon kunna ifrån sin ångers och bootfärdighets uppenbara
betygande lösa sig med pänningar, som lickwäl skier, då uti en och
samma slags giärning den förmögne kan ifrån kyrkioplickten, innan
den stiger så högt, att den skall skie 3 söndagar, få lösa sig därifrån
med 100 dir s:mt, men den fattiga måste, ehwad han will eller icke,
en sådan kyrkioplickt undergå. Om häremot af någon skulle föregifwas
att en sådan allenast löser sig ifrån den offenteliga skammen, men
måste lickwäl enskijlt wisa boot och bättring samt absolveras, så blir
det ändå därwid, att kyrkioplickten är ett straff och ingen botfärdig¬
hets giärning, hwarifrån man sig således med pänningelösen inför Gud
kan befria eller sin skyldighet fullgiöra. Härwid kunde ock wäl den
inwändningen tålas, att en rätteligen bootfärdig syndare, som har ett
förkrossat hiärta och fått en rättskaffens kiäntsla af sin begångne synd,
han räknar det icke för skam att således ödmiuka sig inför Gud och
inför församlingen betyga sin ånger och bootfärdighet. Men däremot
kommer åter billigt i öfwerwägande, att änskiönt den, som kyrkioplick¬
ten undergår, wore bootfärdig och hade ett godt upsått, skiämmes han
ändå för plicktepallen såsom en honom tillskyndad blygd och är ett
hinder i den andackt, han till äfwentyrs eljest fattat eller åtminstone
hafwa borde. Men hwad sinnelag och beredelse de brotzlige hafwa, efter
det begrep, som om kyrkioplickten nu almänt fattat är, densamma i
desse senare och närwarande tider undergått, eller ännu undergå, lärer
ingen wara obekant och af prädikoämbetet aldramäst ärfarit, i det
större delen af dem, när de efter wärdslig dom och twång till kyrkio-
762
plicktens undergående framkomma, knapt wist något utwärtes skien,
mindre sådane prof af bootfärdighet, som Guds ord föreskrifwa, utan
fastmera både förr och efter utstånden kyrkioplickt en arghet och bit¬
terhet däröfwer, att han inför hela församlingen måst skiämmas. Men
sådant oacktat, när den brotzliga af utwärtes twång måste till honom
förestälte frågor swara ja, skall och till hans aflösning brukas Guds
ord och den heliga trefaldighets namn, där lickwäl ofta hela försam¬
lingen kan wara öfwertygad om, att densamma affösta pärsonen är
stadd uti ett aldeles wrångt och obotfärdigt sinne, som icke annars kan
än förordsaka en ganska stoor och almän förargelse, men i synnerhet
då, som det ofta händer uti lägersmål, att en låter öfwertala eller kiöpa
sig till att åtaga sig giärningen för en annan, hwilket af förut kunnige
omständigheter någon del af församlingens lämmar kunna förmärka,
och således måste hoss de rättsinta bekymra deras samweten eller och
högeligen dem förargar, men hoss andra lättsinta och wrånga pärsoner
upwäcker förakt, apespel och åtlöije. Hwarföre ock när slika aflös-
ningar och afböner efter handboken och formulairet för församlingen
skola skie, som ock i sig sielf borde så wäl som annat, hwilket wid den
offenteliga gudstiensten förrättas hållas helige och i sin tillbörlige
wördnad, gå de mästa af församlingen sin wäg bort, undantagandes
dem, som af nyfikenhet wilja beskåda de förestälte pärsoners åtbörder
och skick, som mehrändehls skier i förundran öfwer pärsonerne, om de
äro af förnämare stånd eller ock huruledes en annan sig på plickte-
pallen och wid aflösningen beter, med fräckhet, spotska ock otidiga
åthäwor, stundom förklädde och med förhölgde ansickten, på det de
icke måtte wara känbara, ja, stundom giordt sig gienom starka dryckar
dierfwa och oförskiämde, hwarom sedan ett ämne gifwes i långa tiden
wid samqwämen och andra tillfällen att tala och merändels lättsinnigt,
i anseende till giärningarnes egenskap, laster och straff, till förtigandes,
att Guds huus och kyrkia, hwarest församlingen eljest borde hålla sin
gudstienst i stillhet och fromhet, blifwer på det sättet förwandlat till
ett almänt skam- och straffställe, som efter det kyrkioplickten nu för
tiden begripes, är mer till förargelse än uppbyggelse, ett swårare straff
och långwarigare blygd och nesa, än han någonsin tillförene hafft wid
wärldslige domstohlen, ware sig ting eller rådstufwu.
Ehuruwäl likwäl denne uppenbara kyrkioplikt således blifwer ansedd
för ett straff, som det wärldslige skall föröka, kan dock icke förnekas,
att det ju af någre förfäder i ett ganska godt och christeligit upsåt
är inrättat och af öfwerheten stadfästadt, i synnerhet till den ändan,
att därmed förekomma otuktslasten och skiöracktigt lefwerne. Men är-
farenheten har wist, att ett sådant ändemål därmed icke ärhållits, utan
samma odygd i senare tiderne mer än någonsin tillförene föröfwas. Så¬
dant kan wäl andra ordsaker än plicktepallen tillskrifwas, och när
man allena betracktar nödwändigheten, att uti första ungdomen blir
ingiuten en sann kännedom om Gud och hans wäsende, en ärbar och
763
god upfostran, samt måttelighet och alfwarsamhet i lefvvernet, som al¬
tid uti en flitig utöfning är begrepen, så tyckes det, som därutinnan
nu för tiden brister, wara nog till att bewisa åtskilnaden emellan de
senare och förra tiders fel, hwilket med mera, som till detta ändamål
hörer, Ha' Lagmannen Ehrenmalm mycket wäl och berömmeligen på¬
mint samt gifwit deputationen anledning att angående sielfwa under-
wisningswärket i christendomen, särskilt och innan kort hoss Riksens
höglofl. Ständer med sitt betänckande inkomma. På ett sådant sätt,
som nu sagt är, och som sederne altid med tidernas skifften förändras
antingen till wärre eller bättre. Så skier och uti det som alt annat,
att det goda ändemål, som genom en lag den ena tiden påsyfftat warit,
blir en annan tid fruktlööst och efter dess omständigheter en hel annan
lag och författning ärfordrar. Att altså otuktslasten genom den hijttils
däremot brukelige lagen icke kunnat hämmas eller förminskas, utan i
senare och närwarande tiden mer till-än aftagit, så att hwarken det
wärldslige eller kyrkiostraffet warit däremot nog tillräckeligit, är wis-
serligen att beklaga, men ännu mera det, att samma straff och i syn¬
nerhet uppenbara kyrkioplickten och pliktepallen skall befunnits wara
en anledning till långt gröfre brott och missgiärningar än sielfwa för-
seelserne, uppå hwilka de egenteligen stadgade äro.
Man will förbijgå de gröfwa och stumma synder och däribland den
wederstyggeliga tidelagssynden, som här i riket beklageligen mer än på
något ställe i christenheten förspörjes, och man wäl bör mera till-
skrifwa en omensklighet och onaturlig lusta, än just allena någon fruck-
tan för plicktepallen, som lägersmålen medföljer, till förtigandes de
många andra sätt, hwarigenom ändemålet till det borgerliga samhällets
underhållande, som är att på ett lofligit sätt afla och föda barn, blifwer
antingen genom förgierning eller flera lönliga medel förqwaft och till
intet giordt. Men det tyckes med all säkeihet kunna sägas, att berörde
plicktepall samt den därwid följande skammen warit och är en oförne-
kelig ordsak till de många meneder och Guds heliga namns missbruk,
som pärsoner af allehanda wilkor begå, när de för lägersmål blifwa
lagsökte och domaren i brist af fulla skiäl nödgas efter lagen pålägga
dem att wärja sig med ed, hwilken ed, oacktadt all betänketid och både
af prästerskapet och domaren brukad flitig warning och underwisning,
mången, som eljest efter alla omständigheter hålles före wara och i sitt
samwete wärkeligen är skyldig, hälre förmätit lullgiör än att undergå
kyrkioplickten, såsom en förment skam eller ock, som det för mången
kan också i sig sielf blifwa ett hinder uti hela dess timmeliga wälfärd
och lycka, sedan han således warit till offenteligit åskådande och blygd
för en hel menighet utstäld. Dessutan och det som svvårare är, har
plicktepallen äfwen i de senare tider hållits wara en stoor anledning
till de grufwelige och många barnemord, hwarifrån nästan ingen ort i
riket nu mera kan sägas fri, utan innom några åhr, det öfwerrätternes
domböcker bäst kunna wittna, till ett ganska stoort antal blifwit för-
764
ökte. Att plicktepallen wärkeligen skall till sådant wara en anledning,
will bestyrkas därmed, att de inkomne ransakningar gifwa wid handen,
att fläste delen af barnemördreskorne på åtskillige orter kommit öfwer -
ens uti enehanda bekännelse, hwarwid de intill sin dödsstund för-
blifwit, att de, så snart de märkt sig wara med barn rådde, begynt
fasa för den dem förestående offenteliga skam och nesan att uppen¬
barligen komma i kyrkian på plicktepallen, uti hwilket faselige upsåt
de jämwäl skola blifwit styrkte af den sedan i hela deras lifstid dem
widhängande wanäran, den de såsom en påfölgd af den förra ansedt,
emedan där de icke blefwo så offenteligen inför hela församlingen
framhafde, skulle bråttet icke föra med sig så mycken och så långwarig
blygd och nesa. Till att nu alt sådant undwika, förmenes sådane olycke-
lige mödrar antingen af hårdhet eller blödighet falla på det oråd att
hälre mista sitt lif än bringa deras oäckta foster i clagsliuset. Och
blir altså landet upfylt med blodsutgjutelse först i sielfwa missgiär-
ningen och mordet, och sedan när det efter den wärldslige lagen skall
straffas, hwarwid jämwäl till märkandes är, att 1686 åhrs kyrkoord¬
ningen knapt war utkommen och plicktepallen uti bruk, förr än där-
uppå straxt fölgde placatet, huruledes barnemorden som då mer än till¬
förene blefwo gängse, alfwarsammeligen skulle straffas.
Nu ehuruwäl uti ett wälbestält rike giärna sparas med lagars omby¬
tande och förändring såsom icke nyttigt, att det ofta skier, man ock
warsanuneligen bör omgås så wäl därmed, som ock hwad kyrkiodiscip-
linen tillhörer, i synnerhet uti en tid, då christendomen will säga nu
wara utom dess så förfallen, att genom lindrande i straff eller eljest
man icke skulle böra gifwa anledning till lasters friare öfning och
sielfwåld, så kommer dock däremot i gemen skiäligen att ansees, att
lagen bör stadgas och lämpas efter tidernas omständigheter, seder och
missbruk, hwilka kunna giöra, att en lag är eij altid lika nyttig och
god, eij heller dess ändemål med det stadgade straffet ärhållas, utan i
det stället densamma föda af sig helt andra och swårare påfölgder
än den nyttan därwid warit i början påsyfftad. I hwilket fall den rege¬
len gäller och kan hafwa rum: att ett ondt eij bör bötas med ett hälff-
ten wärre, när sådant ögonskenligen kan finnas och öfwertygat är.
Hwartill ock det kommer, att en wiss sed eller antagit bruk i försam¬
lingen icke enda och allena opbygger eller afhåller någon ifrån laster
och odygd, utan fastmera en rätt kundskap och underwisning om men-
niskians skyldighet emot Gud och sin nästa samt däraf fattat kärlek
till dygd och ett ärbart lefwerne. Så fordras jämwäl uti all slags rätt-
wisa som utdelas, en sådan proportion och likhet, att straffet swarar
emot bråttet, äfwen som dygden har sin belöning. I hwilket fall wid
enkelt höör eller lönskaläger det wärldsliga straffet, som i sig sielf är
ock kan kallas straff, men icke förer med sig någon förminskning till
en mans ähra eller heder, ingalunda swarar emot kyrkioplickten, som
uppå samma giärning stadgad är, och har uti sig både blygd ocb nesa.
765
Warandes dässutan många andra laster och synder, hwilka äro äfwen så
gröfwa och förargeliga som otukt, om icke mera, för hwilka dock icke
kyrkioplikten undergås eller församlingen offenteligen försonas, såsom
i synnerhet eder och swordom och Guds heliga namns missbruk. Öfwer-
dådigt fylleri, hwilket ofta till en otrolig förargelse uti den högsta grad
bedrifwas samt ordsak är både till otuckt och många andra laster, där¬
till och räknas kan wåldswärkan, edsöre och hemgång, hwarigenom den
almänna friden och säkerheten förstöras, förutan den skamliga lasten
att bruka lögn och sin oskyldiga nästas förtal och förtryckande genom
allehanda ränkor och försåt emot hans heder och wälfärd, allehanda
bedrägeri samt ogudacktigt ockrande med mera.
I betracktande af alt sådant och på det jämwel den uppenbara
kyrkioplickten eller plicktepallen icke widare må räknas för den för¬
nämsta ordsaken till de gröfwa brått och missgiärningar, men i syn¬
nerhet barnemord, som hijttils till så stoor myckenhet föröfwade äro,
har deputationen för sin del enhälligt fattat den meningen, det på
någon tid försökas måtte, huruwida plicktepallens afskaffande i sådane
mål kan uträtta. Hwilket på sådant sätt skie kan, att uti sex åhr hädan¬
efter och intill den derpå följande riksdagen den, som med lägersmål
sig förseer, ehwad det är lönskaläge eller enfält höör, befrias ifrån
uppenbara kyrkioplickt och aflösning utan i det stället efter 55 cap.
5 § missgiärningsbalken gifwer de där utsatte pänningar till kyrkan,
mannen fyra och quinnan twå dahkr s:mt. Men den som eij förmår be¬
tala tiene det af med arbete, hwarjämte den, som är af förmögnare wil-
kor, kunde genom wyrclige prästerskapets till honom skiedde före¬
ställning sökas att förmå till att friwilligt gifwa något anseenligare
till kyrkian, än lagen innehåller. Hwarigenom kyrkorne, till hwilka fri-
willige gåfwor hittils afstadnat, kunde i deras underhållande hafwa
någon hielp och understöd samt sochnens fattige äfwen understundom
därwicl ihogkommas. Doch bör den brotslige icke tillåtas församlingens
gemenskap, innan han först uti sacristian eller där den eij finnes, uti kyr¬
kian efter det hijtintils brukelige och i handboken beskrefne formu-
laire undergådt enskijlt skrifft och aflösning uti 3 ad 4 pärsoners af de
äldsta i församlingen närwaro, dem kyrkoherden, eller den, som aflös-
ningen förrättar, äger sielf att nämna och utwälja. kunnandes sådant
skie antingen före eller efter gudstiensten på någon sön- eller annan
helgedag å landet, och i städerna sammaledes och jämwäl på någon
annan dag i weckan, då wanlige gudstiensten förrättad warder, med
hwilken aflösning wäl i gemen tiden, huru snart den brotsliga den¬
samma bör undergå, bör lämpas efter som han sielf finnér sig till et
sådant gudeligit wärk beredd och härom hoss predioembetet sig till¬
börligen anmäler, dock bör den brotslige detsamma eij längre op-
skiuta än högst en månad, sedan han det wärldslige straffet utstått och
domarens utslag i alla delar fullgiordt. Till hwilken ända weclerbö-
rande, som om dess wärkställighet åligger att draga försorg, bör så snart
766
det skiedt är, predikoämbetet straxt däraf kundskap meddela. Skulle
lickwäl prästerskapet för den brotsliges beredelse ocb undervvisning
skull i sin christendom, om han däruti okunnog är, behöfwa någon
längre än denna månads tid till aflösning, må det eij wara dem betagit
sådant att foga efter som bäst och nyttigast kan wara. Sedan nu en slik
aflösning är förrättad, bör nästa däruppå följande sön- eller högtidsdag
uppå predikstohlen sådant allenast på det sättet blifwa afkunnat, att
som af församlingen en man eller qwinna, som dock hwarken till
pärson eller hemwist namngifwes, har emot det siätte budordet, på
hwilketdera sättet, antingen med lönskaläge eller enfält höör det nu
kan wara, sig förbrutit, samt efter utståndit wärldsligit straff betygat
ånger och utlofwat bätring under hemlig skrifft och aflösning sine
synders förlåtelse undfått. Altså gifwes sådant församlingen tillkiänna,
med förmaning att altid beflita sig om christeligit, tucktigt och Gudi
behageligit lefwerne både i ord ocb giärningar, granneligen tagandes
sig till wara, att icke med okyskhet och andra kiötsens giärningar sig
besmitta och orena. Med fnvilka ordesätt ett wist formulaire kan inrät¬
tas och af samtelige consistorier till wyrdiga prästerskapets efterrät¬
telse utfärdas med antydan, att det af ingen öfwerskridas eller något
tilläggias bör.
Förutan detta, och på det ärfaras må, om denna förändring som med
skrifft och aflösning uti lägersmål hädanefter kommer att skie, winner
den wärkan och ändamål, som nu är påsyfftad eller hwad påfölgder
den eljest under desse 6 åhrens förlopp kan hafwa. Altså håller deputa-
tionen före nyttigt wara, att pastores hwar uti sin församling hålla en
noga förtekning och densamma till domcapitlet wid hwarje åhrs slut
insända på antalet af de lägersmål, det wara sig enfält höör eller lönska¬
läge, som därstädes skiedt och de brotslige derföre hemlig skrifft och
aflösning undergått. Dock utan at sielfwa pärsonerne därwid namn-
gifwas. Såsom ock underrätterne skola wara förplicktade att på samma
sätt utan pärsonernes namngifwande wid hwarje åhrs slut en slik för¬
tekning till hofrätterne insända på huru många slike brott wid deras
domstohlar dömde och straffade blifwit. Hwilka bägge förtekningar
genom ett sammandrag för alla 6 åhren skola så wäl af hofrätter som
consistorier wid riksdagen, som när berörde 6 åhr äro förbij, infaller,
hoss Riksens Ständer afgifwas, och därjämte af hofrätterne bijfogas en
förtekning på huru många tidelags, barnemords eller andra af otukts-
lasten härflytande gröfwa missgiärningar och brått därstädes hwarje åhr
blifwit refererade och med utslag eller dom afgiorde. Börandes och wid
slutet af samma förtekning giöras en uträkning på det sättet, att antalet
på slike brott under desse 6 åhren, sedan plicktepallen warit utur bruk,
jämnföras med antalet på samma slags brott under 6 åhr, som föregådt,
innan denna förändringen med plicktepallen skiedde. Hwaraf sedan
kan slutas, om sådane missgiärningar, hwartill berörde plicktepall skall
767
wara ordsak, antingen till- eller aftagit, och om på det sättet det genom
plicktepallens afskaffande påsyfftade ändemål kunnat ärhållas.
Hwilket alt dock Riksens höglofl. Ständers mognare bepröfwande
justitiaedeputationen underställa bordt. Actum ut supra.
På Riksens höglofl. Ständers justitiaedeputations wägnar
I. Leijonstedt, Johan Wiman, Olof leksell, Må ns Bängtson
24.
Rådman M. Klings memorial angående konvojkommissariatets
förflyttande till Stockholm.
(Borgarståndets arkiv 1740-41:8, n. 285.)1
Ödmiukt memorial.
I anledning af det förbehåll, som af mig uti det högtährade lo fl. Bor¬
gareståndet giordes wid yppad question, om icke det i Götheborg för¬
ordnade convoijcummissariat måtte, sedan nu mera inga convoijskepp
utskickas, för större beqwämlighet skulle flyttias ifrån nyssbemelte
ort hit til Stockholm, finner jag mig nu föranlåten, efter inhämtad
närmare kundskap och uplysning i detta måhl, och innan expeditionen
häruti kommer at afgå, hemställa til det högtährade loff Borgare¬
ståndets nogare och uplyste skärskådan- och bepröfwande någre om¬
ständigheter, som tyckes strida för bemelte convoijcommissariats qwar-
blifwande å den ort, der det nu är, nemligen l:mo at convoijcommis-
sariatets flyttiande bör falla så mycket mehra betänckeligit, som des
rubbande ifrån en ort, hwarest det blifwit så wäl och fast fotat, och
där det drifwes af personer, som med inrättningen, beskaffenheten och
hushåldningen deraf fulleligen bekante äro, icke lärer kunna ske, utan
at tilfoga wärcket större olägenhet, hinder och oreda, än den af flyt-
tiandet förwäntade förmånen kan wara, hwartil och kommer, at brödet
såmedelst skulle rifwas någre betienter utur munnen, som wid bemelte
wärck befinnas och löhn niuta, samt de derigenom försättias uti desse
näringslösa ticlerne i et mehr än beklageligit tilstånd. 2:do At ehuru-
wäl det i sig sielf kan wara lika mycket, sedan fredsförbunden med de
Barbariske republiquerne giöra handelen på alla orter i Medelländska
hafwet säker, hwarest och på hwad ort convoijcommissariatet har sin
station, så kunna likwäl, som tiderne föränderlige äro, de conjuncturer
infalla, hwilka å nyo fordrade swänska convoijares utredning, besyn¬
nerligen som man wet, at convoijeringen, som skedde på nittiotahlet
och ända in til 1704 hade intet så mycket sitt afseende på betäckning
för de africaniske siöröfware, som mehr at skydda de swänske handels¬
skeppen för de wåldsamme caperier, som på den tiden under kriget
1 Med påteckning: Ingifwit lili Borg. sl. d. 6 junij 1741. Upläst d. 9 junij. D:o resolv.
ut in prot.
768
emellan Franckerike och Engelland föröfwades uti de närmare fahr-
wattnen. Och som sådant alt försickteligen förutses bör, så tyckes, när
ej desto wicktigare skiähl och orsaker fordra någon ändring, at wärcket
bör bibehållas wid den inrättning och uppå den ort, det nu är för
samma orsak skull, för hwilcken det i början blifwit derstädes anlagt,
hälst det ock icke sägas kan, at cronan just känt någon gravation deraf,
at det på en annan ort än i Stockholm warit förordnat, ware sig an¬
tingen genom drögsmåhl i correspondence, eller genom penningarnes
öfwerremitterande. Och änteligen 3:tio at som convoijcommissariatet
med Kongl. Maijits nådigste tilstånd warit föranlåtit på sin credit up-
negotiera ansenliga medel til de omkostnader och presenter, som ford¬
rats til fredernes slutande med de föromnämde Barbariske republiquer,
för hwilcka icke allenast wärcket står ännu i skuld, utan ock de nu
warande commissariatets ledamöter måst lämna sina förskrifningar. Så
tyckes åtminstone icke kunna utan deras praejudice ske, at wärcket,
innan nyssbemelte skuld hinner blifwa afbetald, skulle deras admini¬
stration undanryckas. Det högtährade loff Borgareståndet lärer för-
thenskull taga desse omständigheter, som af mig anförde äro, emedan
de til äfwentyrs icke torde wara allom bekante, uti et närmare bepröf-
wan- och skiärskodande.
Stockholm d. 6 junii åhr 1741.
M. Kling
25.
Manufaktur- och handelsdeputationens protokollsutdrag
d. 11 juni 1741 angående nederlagsfriheten för salt.
(Borgarståndets arkiv 1740-41:8, n. 296.)'
Utaf manufactur- och handelsdeputationens under d. 3 sidstl. april
afgifne betänckande angående loff Borgareståndets allmänna beswärs
8§ lära Riksens högl. Ständer behagat inhämta, huruledes deputation
med den tilstyrckte nederlagsfriheten för inkommande salt hafft ett
wälment afseende deruppå, at för framtiden altid må finnas förråd i
riket af samma för det allmänna behofwet oumbärlige wara.
Och på det samma högnödige ändamål så mycket säkrare må winnås,
så har deputation funnit sig föranlåten at underställa Riksens högloft.
Ständers bepröfwande och wälbehag, om icke den nödige författningen
bör giöras, som förpliktar rederierne i alla stapelstäderne uppå nederlag
uplägga åtminstone en åttondehl af hwarje utrikes ifrån inkommande
ladning salt, hwilket nederlagssalt icke bör få af ägarne utskieppas,
1 Med påteckning: Upläst uti Borg. st. d. 17 junii 1741. Upläst hos R. och A. d. 17 junij
1741. Dito bifallit, testor S. von Otter. Upl. hos Prästest. den 25 junii 1741, dito bifallit,
testor Etie Waldius. Upläst hos Borgarest. den 3 äng. 1741. D:o bifallit, testor And. Berg.
769
innan förut ett lika quantum nederlagssalt blifwit i stället uplagt.
Och om Riksens Ständer täckas detta bifalla, så synes kunna lemnäs til
Kongl. Commerciecollegium, at sedan skieppsrederierne här i Stock¬
holm blifwit hörde, i underdånighet hemställa til Hans Kongl. Maij:tts
nådige förordnande de författningar, som i hänseende til inrättningen
kunna nödige pröfwas. Wid detta tilfället wil ock deputation icke un¬
derlåta at berätta til Riksens Ständer, hwad deputation til sin fägnad
inhämtat, at effter det sidsta fredsslutet hafwa Stockholms stads hand¬
lande så märckeligen utwidgat sin siöfart, at de som wid slutet af sidsta
kriget hade allenast någre få brukbare fartyg, nu för tiden äga, förutan
många smärre fartyg til seglation på Östersiön och de närmare belägne
orterne, niotiotre fartyg, alla enligit hoosfogade förteckning ifrån 50
till 300 swåra läster, hwilka skiepp, utom den tienst, som de wid på¬
kommande tilfällen kunna giöra riket til des defension, hälst större
delen utaf dem föra ifrån 16 til 30 canoner, alt effter skieppens stor¬
lek, kunna jämwäl införa 185000 tunnor salt, och således ett större
quantum, än som hela inrikes consumtion af den waran erfordrar,
hwilken härtils icke öfwerstigit 120 000 tunnor om åhret. Ut supra.
Effter befallning
G. H. Hökerstedt
Specification på fartyg i Stockholm om nijohundrade tunnor
salts storlek och der öfwer. Pro anno 1741.
Läste Tunnetal å
Numer Fregat skiepp talet 18t:rpläst
1
|
Charitas
|
Johan Friskopp
|
312
|
5616
|
2
|
Libertas
|
Rolof Helt
|
270
|
4 860
|
3
|
Riksens Ständer
|
Olof Forsberg
|
250
|
4 500
|
4
|
Gref. Carl Gust. Bielke
|
Arend. Pehrsson
|
245
|
4410
|
5
|
Ulrica Eleonora
|
Johan Marscall
|
240
|
4 320
|
6
|
Carl Friedrich
|
Jacob Timmerholtz
|
235
|
4 230
|
7
|
Nordiska Leyonet
|
Nils Stille
|
233
|
4 194
|
8
|
Stockholm
|
Peter Helt
|
230
|
4 140
|
9
|
Stads warfwet
|
Olof Törnberg
|
226
|
4 068
|
10
|
Patrioten
|
Jonas Staaf
|
220
|
3 960
|
1 1
|
Vi gila n t ia
|
Pieter Hindrichsson
|
215
|
3 870
|
12
|
Resolution
|
Robbert Dickersson
|
212
|
3 816
|
13
|
Wänskapen
|
Olof Holin
|
184
|
3 312
|
14
|
Augustus
|
Carl Hindrich v Ackern
|
180
|
3 240
|
15
|
Stora Christopher
|
Jonas Ekroth
|
170
|
3 060
|
16
|
Sweriges frihet
|
Hindrich Viser
|
170
|
3 060
|
17
|
Levant Fregatt
|
Sven Kihlman
|
150
|
2 700
|
18
|
Bodella Catarina
|
Daniel Pust(?)
|
150
|
2 700
|
19
|
Freden
|
Petter Claessen
|
142
|
2 556
|
20
|
Neptunus
|
Anders Kielberg
|
134
|
2412
|
|
|
Transp.
|
|
75 024
|
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
32
33
34
35
36
37
38
39
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
56
57
58
59
60
61
62
63
64
65
66
67
68
Ulrica Eleonora
|
Sebalt H von Graman
|
130
|
2 340
|
Med Guds Hielp
|
Lorens Grundel
|
126
|
2 268
|
Svveriges lijke
|
Gabriel Askbom
|
126
|
2 268
|
St. Peter
|
Nils H. Preutz
|
124
|
2 232
|
Italian Fregatt
|
Samuel Valleij
|
122
|
2 196
|
Tullgarn
|
|
120
|
2 160
|
Götha Leijon
|
Eric Moren
|
115
|
2 070
|
L’avanteur
|
Eric Holmberg
|
1 13
|
2 034
|
Nedrigheten
|
Johan Wesman
|
1 10
|
1 980
|
Med Guds Hielp
|
Anders Widmark
|
107
|
1 926
|
Concordia
|
Anders Sander
|
106
|
1 908
|
Enigheten
|
Jochim F. Bong
|
101
|
1818
|
St. Johannes
|
Lorentz Sahlström
|
101
|
1 818
|
Wälkomsten
|
Nils Christensson
|
98
|
1 764
|
Apparence
|
Eric Lundberg
|
90
|
1 620
|
Hoppet
|
Matthias Lothman
|
90
|
1 620
|
Prosperite
|
Frans Dolmer
|
86
|
1 542
|
Labore Fortuna
|
Jochim Stender
|
78
|
1 404
|
Terra Saneta
|
Herman Winckler
|
78
|
1 404
|
Patientia
|
Hans Bordelin
|
74
|
1 332
|
Enigheten
|
Johan Ohman
|
73
|
1 314
|
Consideration
|
Jacob Sager
|
72
|
1 296
|
Gref. Frölick
|
Johan Nyman
|
70
|
1 260
|
Friedrich
|
Christoph. Svensson Hane
|
67
|
1 206
|
Charlotta Eleonora
|
Hans Åkerblom
|
66
|
1 188
|
Nathanael
|
Hindric Josander
|
62
|
1 116
|
Maji
|
Samuel Ehrengren
|
60
|
1 020
|
Christina
|
Nicolas Lind
|
55
|
990
|
Fleut & Pinckschiepp
|
|
|
|
Tre Cronor
|
Peter Luttel
|
193
|
3 474
|
Solen
|
Christ. Krus
|
172
|
3 096
|
Wij nandina
|
Sven Niclasson
|
162
|
2916
|
Experiance
|
Johan Gebbart
|
160
|
2 880
|
Bruna Taten
|
Nils Ebben sson Hedman
|
125
|
2 250
|
Hoppet
|
Simon Flindt
|
53
|
954
|
Bregantin och Snovschiepp
|
|
|
|
Succes
|
Johan Schederer
|
88
|
1 584
|
Speculation
|
Michael Losse
|
80
|
1 440
|
Minerva
|
Christ. Jonsson
|
76
|
1 368
|
Ulrica Eleonora
|
Hindric Plath
|
75
|
1 350
|
Invention
|
Samuel Akerman
|
75
|
1 350
|
Anna Galley
|
Barthold Muhl
|
70
|
1 260
|
Hoppet
|
Olof Hysing
|
70
|
1 260
|
Asseurance
|
Johan Joch. Fischer
|
66
|
1 188
|
Venus
|
Ernst Wepner
|
53
|
954
|
Diligentia
|
Christ. Backman
|
52
|
936
|
Bonne aliance
|
Matth. Westring
|
50
|
900
|
Diurgården
|
Mårt. Hanss. Kock
|
50
|
900
|
Galiots schiepp 3 mastade
|
|
|
|
Dorothea
|
Jurgen Jacobsson
|
1 12
|
2016
|
Julian Galley
|
Christian Johansson
|
11 1
|
1 998
|
771
69
|
Justitia
|
Eric Pihlman
|
105
|
1 890
|
70
|
Expedition
|
Olof Roos
|
94
|
1 692
|
71
|
Christina
|
Iaac Lundberg
|
80
|
1 440
|
72
|
Christina Maria
|
Castenstein
|
69
|
1 242
|
73
|
Le Menageur
|
Wilhelm Rubbert
|
63
|
1 134
|
74
|
Ulrica Eleonora
|
Hans Wogelsang
|
56
|
1 008
|
75
|
St. Johannes
Galioth schiepp enmastad
|
Hans Flodin
|
50
|
900
|
76
|
Järnbäraren
|
Sven Hagberg
|
82
|
1 476
|
77
|
Enigheten
|
Rasmus Ram
|
80
|
I 440
|
78
|
Anna Justina
|
Matth. Evert
|
76
|
1 368
|
79
|
Anna Maria
|
Hinric Maas
|
72
|
1 296
|
80
|
St. Paulus
|
Lars Giedda
|
65
|
1 170
|
81
|
Maria
|
Lars Petersson
|
60
|
1 080
|
82
|
Anna Maria
|
Jochim Lembke
|
60
|
1 080
|
83
|
Clara Maria
|
Samuel Stångenberg
|
60
|
1 080
|
84
|
Forgylta Granatäpplet
|
|
60
|
1 080
|
85
|
Expedition
|
Diedrich Schöller
|
55
|
990
|
86
|
Maria
|
Cornelius Jansson
|
54
|
972
|
87
|
St. Johannes
|
Andreas Beck
|
51
|
918
|
88
|
Apostel Jacobus
|
Jan Fedoes
|
50
|
900
|
89
|
Hoppet
|
Peter Holm
|
50
|
900
|
90
|
Elisabet Catr.
|
Jacob Facks
|
50
|
900
|
91
|
Anna Sophia
|
Hindric Facks
|
50
|
900
|
92
|
Ringande Jacob
H likare
|
Gabriel Weslin
|
60
|
1 080
|
93
|
St. Olof
|
Peter Holm
|
50
|
900
|
185 094
26.
Handlanden Wilhelm Grubbs memorial angående överståthållare
Rutger Fuchs beslut att försegla hans bod och magasin.
(Borgarståndets arkiv 1740-41:8, n. 310.)1
Allerödmiukaste memorial
Till det högtährade Borgareståndet.
Såsom emot all förmodan händt, att högwälborne Herr Baron och
Öfwerståthållaren Rutger Fuchs nu nyligen låtit här i staden försegla
min bod och magazin samt tillika förklarat mig förlustig all handel med
utrikes wahror, och ett sådant oförtänkt seqvesterande af min wäl- och
lagfångne egendomb, hwartill ingen wetterlig lag och utkommen
kongelig förordning och stadga gifwer anledning, föranlåtit mig hos
H ans Kongl. Maij:t uti diupesta underdånighet anföra beswär öfwer
den resolution, som H:r Baron och Öfwerståthållaren i dy måhl låtit
utfärda. Fördenskull hos det högtährade Borgareståndet anhåller iag
1 Med påteckning: Upläst uti Borg. st. d. 3 julii 1741. D:o resolv. ut in prut.
772
allerödmiukast det täcktes det högtährade Borgareståndet hos Hans
Kongl. Maij:t giöra underdånigste föreställning om detta måhls nå-
digsta och skyndesamma afgiörande, på det den farliga svite och på-
fölgd samt många menniskors oförskylta lidande och undergång, som
genom tidsens utdrägt är att befara, må förekommas och afböijas. Om
en höggunstig willfarighet gior iag mig i all ödmiukhet aldeles för-
wissad.
Stockholm d. 3julij A:o 1741.
Wilhelm Grubb
27.
Lagman Christian Königs ansökan till den professur i juridik
och ekonomi, som riksens ständer skola tillsätta.
(Borgarståndets arkiv 1740-41:8, n. 318.)1
Ödmiukt memorial.
Höglofl. Ridderskapet och Adelen tächtes höggunstigast sig låta före¬
draga, hurusom jag för mera än 2:ne åhr sedan effter Professor Wall-
rawes frånfälle månde hos Hans Kongl. Maij:tt, medelst min underdå¬
nige supplique, anhålla om then således ledig warande professor juris
beställningen. Sedermera som höglofl. Riksens Ständer godt funnit, att
en särskildt profession i dess ställe måtte inrättas, hwilcken jurispru-
dencen, tillika med commercien och oeconomien tractera skulle. Och
consistorium academicum i Upsala, i twänne dess skrifwelser af den 28
novembris sidstledne och den 6 febr. uti innewarande åhr, mig för¬
ständiga!, att i fall thet med min ansökning wore alfware, borde iag
forderligast infinna mig wid academien, och effter thess constitutioner
publice disputera, som iag ock effterkom och d. 14 sisth martii höll
1 Med påteckning: Upläst hos R. och A. d. 9 junii 1741. Jfr RAP 12, s. 385 f. Upl.
hos Prästest. d. 25 junii 1741. Resol. Prästeståndet kan ej annat än referera sig uppå sin
förra utlåtelse som thet angående thenna professionens besättjande igenom extractum protocolli
af den 6 maij sistl:e efter moget öfwerläggande wälment yttrat bäfwer, förmodandes att the
öfrige respective Stånden lära ännu täckas taga the therutinnan anförde flera omständigheter
och skiähl i så benägit och ömsint öfwerwägande att både H. Lagman König samt andre flere,
som likmätigt academiens constitutioner och Hans Kongl. Maij:ts nådigste specielle befallning
af d. 12 novemb. sistl:e allareda aflagt sina prof, må blifwa Hagelösa och saker här ställas i
then ordning och skick som Kongl. Maij:ts försäkring §12 och regeringsformen §40 klarligen
dictera. Så fierran som thet är ifrån Prästeståndet att någonsin ingå sådant, som kan lända
till intrång i the öfrige respective Ståndens wälförwärfwade privilegier, så billigt ställer thet sig
före att få tillbaka igen erfara en recijrroque justiee och eij föranlåtas till så olustigt bekymmer
att söka sig härutinnan hielp af riksdagsordningens 17 §, emedan målet quastionis ofelbart
rörer icke allenast academiens och följachtel. Prästeståndets wälförwärfwade privilegier utan ock
sielfwa fundamentaltagen i ofwanåberopade regeringsformens 40 §, testor Eric Waldius. Upl. hos
Borg. st. d. 8 jul. 1741. D:o bifallit höglofl. R. och A. utlåtande, testor And. Berg.
Jfr Cl. Annerstedt, a. a. 3: 1, s. 104.
773
offentel. disputation om medel att förekomma spannemåhlens dyrc-
kande och dyrhet. Althenstund iag nu förnimmer höglofl Riksens Stän¬
der hålla thenna professionen af then angelägenhet wara, att sielfwa
till thenna tjenstens beklädande willja någon tjenlig person föreslå.
Förthenskuld har jag hos höglofl. Ridderskapet och Adelen wid thetta
tillfälle mig ödmiukast bordt anmäla. Thet skulle wäl synas sällsamt
wara, att iag, nästan effter 30 åhrs tjenster här i riket, och 5 åhrs utom
rike, då iag i Hertigen af Meklenburg-Strelits beställning städt för lega¬
tionssecreterare, och nu uti aderton åhr uti en post, hwarifrån iag effter
en så rund förfluten tid kunde med skähl framsteg och befordran för-
wänta. Likwäl alt thetta oansedt, finner jag uti thenna profession mig
mera än uti någon annan fäderneslandet kunna wara nyttig. Utom thet
hwad andra om min hog och omständigheter härutinnan kan wara be¬
kant, har jag att wisa i sielfwa wärcket, som är thet starckaste wittnes-
börd, hwartill jag kunde duga, giordt ett utkast af en inledning till
ungdomens upfostran, och ibland andra äfwen thesse ofwanbemt:e
trenne stycker afhandlat, som jag ock har then ähran höglofl. Ridder¬
skapet och Adelen ödmiukast att öfwergifwa. Höglofl. Ridderskapet
och Adelen hemställer iag ödmiukast, om icke then ungdomen, som
uti alla i utkastet berörde måhl grundel, är underrättad, kan med
heder praesentera sig i collegierne, och kan säijas hafwa meriter, som
bör till thess förmån ihugkommas. Skulle jag winna gunsten af hög¬
lofl. Ridderskapets och Adelens benägna bifall, hoppas jag med Guds
hielp och jag har lif och hälsan, att will Gud nästkommande riksdag,
och således innom 3:ne åhr, att förmå framställa några af ungdomen,
som i sielfwa gierningen mitt upsåt förmodeligen lära kunna besanna.
Och althenstund jag på then allmänna nyttan enkannerl. har mitt af¬
seende att nyttja then öfriga lilla tiden, Gud mig förunnandes warder,
att plantera och effter mig lämna en schola af en ungdom, som i kund¬
skapen af de riket så högnyttige ärender, och hwarom Riksens Ständer
sig så högstberöml. wårda, är underwister. Och förthenskuld förbigår,
att jag för nästan tretton åhrs tjänst ingen annan förmohn hafft än att
tillsättja minn timmeliga wälfärd, och med familiens förökande utgiff-
terne öfwer förmågo sig ökat, samt af mången förbigången, som ännu
then tiden lika eller ock mindre i tienst i collegio warit. Så lefwer jag
i then ödmiuka tillförsicht höglofl. Ridderskapet och Adelen lärer min
ödmiuka ansökning höggunstigast behierta. Jag framhärdar med all
wördnad.
Stockholm d. 8 junii 1741.
Höglofl Ridderskapets och Adelens ödmiukaste tienare
Christian König
50-734227 BR 7:2
774
28.
Adjunkten Nils Wallerius ansökan till den professur i juridik
och ekonomi, som riksens ständer skola tillsätta.
(Borgarståndets arkiv 1740-41:8, n. 318.)1
Underdån-ödmiukaste memorial.
Til den af Riksens höglofl. Ständer wid sidsta riksdags förordnade
och ännu ledige jurisprudentiae, oeconomiae och commerciorum pro¬
fessionen wid Kongl. Academien i Upsala har iag i rätter tid mig weder-
börligen anmält hos ven. consistorium academicum, samt til under¬
dånigst följe, så af Hans Kongl. Maij:ts allernådigste bref, som aca-
demiske constitutionerne redan förledit år ex cathedra superiori af¬
lagt mitt specimen de fundamentis oeconomiae publicae, i säker för¬
modan, at så wäl i anseende til min i detta mål förmodeligen ägande in-
sickt, som flere ombeflitade förtienster kommer wid förslagets upsät-
tiande uti gunstig åtancka.
Nu emedan Riksens höglofl. Ständer wid innewarande riksdag be-
slutit, at för denna gången sielfwa utse och til denne professionens
bestridande hos Hans Kongl. Maij:t föreslå de personer, som pröfwas
dertil de skickeligaste, lefwer iag i den underdån-ödmiukaste förtrös¬
tan, det Riksens höglofl. Ständer icke warda ogunstigt uptagande, at
iag til befrämjande af höggunstig åtancka och befordran, fördristar mig
följande underdån-ödmiukel. andraga.
Sedan iag år 1731 antagit gradum magisterii utgaf iag år 1732 och
1734 under egit praesidio twenne disputationer, den förra de differen-
tia inter extensionem realem et imaginariam, den senare de simili &
dissimili.2 I anseende så til detta som mitt öfriga ombeflitade upfö-
rande blef iag år 1735 af philosophiska faculteten bewärdigad med
venia docendi, och utgaf åter 1736 en disputation uti physiquen de
meteorologia, år 1737 undfick iag fullmacht at wara ordinarius philo¬
sophiae adjunctus, och kallades år 1739 af Kongl. Wettenskapsacade-
mien i Stockholm til en ledamot,3 til hwilcken iag insändt twänne
physico-oeconomiske betracktelser, som läsas uti berörde academies
handlingars volumine primo. Likaledes har iag til Kongl. Wetten-
skapsacademien i Upsala ingifwit några nyttiga physicaliska anmärck-
ningar, som uti latinske handlingarne igenfinnas. År 1740, förutan
den disputation iag i underdån-ödmiukhet nämde, och som ett weder-
börligit prof til merbermte profession utgafs, proponerade jag äfwen,
efter philosophiske facultetens gunstige beslut och befallning, wid då
skiedde promotionsact, quaestionem magisterialem, sedan iag litet til-
1 Avskrift, bilagd akt. n. 318.
2 Jfr Cl. Annerstedt, a. a. 3: 1, s. 50.
3 Jfr B. Hildebrand, Kungl, svenska vetenskapsakademien, s. 158, 208. Wallerius var
filosof och var i Uppsala representant för wolffianismen.
775
förene war wärdig ansedd at hafwa ett rum på förslaget til då ledige
academiske räntemästarebeställning.
Utom detta har iag redan i samfälte 6 års tid haft det nöijet at ge¬
nom philosophiska, physicaliske och mathematiska föreläsningar med
derutur giorde tilämpningar til oeconomien och commercien gå den
studerande ungdomen tilhanda, hwilcken förmodeligen för sin be¬
sporde fördel och upbyggelse til större frequence och tidigare sig in-
stält, än iag fördristar mig det nu at nämna, lemnar äfwen andra at
berätta och döma med hwad skickelighet jag handteradt desse stycken,
samt hwad insickt iag kan äga uti de delar, uppå hwilcken en full-
kommelig jurisprudentia, oeconomia och commercia böra grundas.
Som Riksens höglofl. Ständer nådgunstigast lära finna, det den större
och nödwändigaste delen, wid ofta berörde profession, utan philo-
sophiens, physiquens, mathematiquens och historiens tilhielp icke kan
grundeliga afhandlas, så lärer ock sielfwa angelägenheten fordra, at til
dess förwaltning utses de män, som uti berörde stycken äro grunde¬
ligen öfwade, ty ingalunda lärer det giöra tilfyllest, om eljest Riksens
höglofl. Ständers hälsosamma ändamål skal winnås, at man endast wet
alla om commercien och manufacturer tid efter annan utkomne förord¬
ningar, eller blott äger historisk kundskap om andre nationers derwid
öfwade hushållning, utan fordras til en grundad och tillämpelig wet-
tenskap förnämligast redan omrörde och flere academiske discipliner
och studier. Det anstår icke mig at säija, hwad framsteg iag kunnat
giöra uti de stycken, som til denne syssla höra, utan må mina egna
skrifter och de som härutinnan hördt mina föreläsningar, derom lämna
wittnesbörd, och skal det under arbete warande systema oeconomicum
än widare tala.
Jag kan icke mera än underdån-ödmiukast anhålla, at Riksens hög¬
lofl. Ständer täckas nådgunstigast anse deras upförande, som med ren
nit at tiena sit fädernesland söka giöra sig til den swenska ungdomens
upodlande och underwisning skickelige, då jag ock kan giöra mig det
säkra hopp, at wid denne jurisprudentiae, oeconomiae och commer-
ciorum professionen blifwa nåd och höggunstigast i hogkommen.
Framhärdar med diupaste wördnad in til mitt sidsta.
Riksens höglofl. Ständers underdån-ödmiukaste tienare
Nils Wallerius
Stockholm d. 22 junii 1741.
776
29.
Bergsdeputationens betänkande angående vården av de i
Bergslagen belägna skogarna.
(Borgarståndets arkiv 1740-41:9, n. 322.f
Riksens höglofl. Ständers bergsdeputations betänckande om wårdandet
af the skogar, som innom bergslagerne äro belägne.
Til följe af thess embetes plickt har Kongl. Maij:tt och Riksens Bergs¬
collegium uti thess til Hans Kongl. Maij:t ingifne, samt til Riksens
höglofl. Ständer remitterade underdånige relation af d. 24 november
förledit år 1740 om bergwärckens nuvvarande tilstånd i riket gifwit til-
kiänna, at, hwad skogarne i bergslagsorterne angår, så skola wäl the
mycket besparas therigenom, at sprängning med krut öfwer alt wid
grufworne nu är gångbar. Men theremot skal Kongl. Collegium af in-
komne berättelser erfarit, hwad stor skada och fördärf skogarne i bergs¬
lagerne och the orter ther bruken äro belägne tilfogas igenom thet
myckna swediandet.
Kongl. Collegium förmäler sig, tid effter annan, tilfölje af 1734 års
och the förre skogsordningar, hafwa utfärdat alfwarsamme befallningar
til bergsbetienterne om upsickten at förekomma skadeligit swediande.
Hwilcket ock bergsbetienterne, så mycket möjeligit warit, sökt at
effterkomma, så at then wärckan theraf förspordts, at på någre år til-
bakas mycket litet swediande blifwit föröfwat. Och om någon olofligen
fördristat sig thertil på utmarcken, och sådant blifwit kunnigt, har
themsamme strax til bergstinget blifwit inkallad och therföre lagförd.
Men, sedan Hans Kongl. Maij:t, uppå Riksens höglofl. Ständers wid
sidstförflutne riksdag giorde underdånige föreställning, then 5 april år
1739 låtit utgå thess nådige förklaring öfwer skogsordningen af then 12
decemb:r år 1734, och uti samma förklarings 15 §2 på wist sätt tillåtit
swediande på utmarcken innom Bergslagen, samt ther bruk och berg-
wärck äro belägne, skall allmogen, som föregifwit swediandet igenom
ofwan högstberörde förklaring, wara owilkorligen tillåtit, med swe¬
diande jemmerligen i skogarne framfarit. I synnerhet skal bergmäs¬
taren i Öster- och Wästerbergslagen gifwit Kongl. Collegio wid han¬
den, att förledit år ett så omåtteligit swediande och brännande i sko¬
garne ther i Bergslagen allestädes förmärckts, så at ingen sochn eller
by i then jurisdictionen funnits, hwarest icke nästledne sommar, tå
starckaste hettan warit, har synts then ena rökan brede wid then andra
i skogarne, hwilcket han sielf sedt under sina bergstings och andra
embetes resor.
1 Med påteckning: Upläst hos R. och A. d. 8 junii 1741. Resol. se RAP 12, s. 366.
Upl. hos Prestest. d. 17 junii 1741, dito bifölls, tillika med den af häglof. R. och Adelen
giorde tilläggning, testor Eric Waldius. Upläst hos Borg. st. d. 9 julii 1741. D:o bifallit med
den af höglofl. Ridderskapet och Adelen giorde tilläggning, testor And. Berg.
2 Modée, s. 1444.
777
I betracktande häraf, och som sådant owilkorligit swediande af
högstbermte Hans Kongl. Maij:ts nådige förklaring öfwer 1734 års
skogsordning med intet fog kan slutas, man jemwäl af förfarenheten
nogsamt finner, at, enär allmogen sielfwe få hushålla i skogen, swedies
wäl tijo gånger på skaddige, när thet skier en gång på tienlige ställen,
skolandes således skadan blifwa många resor större än nyttan, så hem¬
ställer Kongl. Bergscollegium, om icke swediandet må något mera
kunna inskränckas, til förekommande af en skada med skogarnes ut-
ödande, som antingen sent eller aldrig kan stå at ersättias.
Nu, som skogarne i riket, besynnerligen uti Bergslagerne ock ther
bergwärck äro belägne, böra hållas för så dyrbare, som oumgiängelige
skatter, och man om theras wårdande och widmackthållande bör
hafwa all omsorg ospard, så har ock deputationen med särdeles ömhet
och sorgfällighet om thetta ärendet öfwerlagt, samt funnit sig föran¬
låten at ytterligare inhämta Kongl. Bergscollegii yttrande, hvvad medel
och utwägar torde wara tienligast till skogarnes säkra befredande och
hämmande af alt missbruk emot förordningarne.
I anledning häraf har merbemälte Kongl. Collegium med thess be-
tänckande theröfwer til deputationen inkommit, hwareffter deputa¬
tionen thetta för bergslagsskogarnes widmackthållande i framtiden
angielägna ärendet i behörigt och noga öfwerwägande tagit. Och ehuru
wäl deputationen wid igenomseendet af 1739 års förklaring öfwer
skogsordningen af år 1734 icke kunnat finna, at thensamma gifwer
anledning til omätteligit och skadeligit swediandes föröfwande innom
Bergslagerne, samt ther bruk och bergwärck äro belägne, så har dock
deputationen funnit sig föranlåten på thet så wäl Hans Kongl. Maij:ts
nådige förordning af d. 12 decemb:r år 1734, som och then år 1739
d. 5 april theröfwer utkomne förklaringen må med alt efftertryck hand-
hafwas, och intet missbruk, under hwad praetext thet wara må, emot
högst berörde kongl, förordningar förelöpa, att tilstyrcka Riksens
höglofl. Ständer, thet samtelige bergmästarne i riket, hwilckas ämbetes
skyldighet är, at ett noga upseende hafwa, huru bergslagsskogarne til
Bergslagernes nytta och förmån handhafwes, samt med sorgfällighet
bewaka, thet skogarne eij emot förordningarne missbrukas och utödas,
på wederbörligit sätt måge warda anbefalte, att uti hwarje sochn i
theras bergmästaredömen förordna wisse upsyningsmän, som noga
tilse, om något swediande uppå bergslagsskogarne föröfwas emot högst¬
berörde kongl, förordningar, samt i sådan händelse förbry tärne lag¬
ligen tiltala. Hwarjemte bergsmännen och allmogen, som innehafwa
bergwärck och bruk underlagde skogar, må wid tio dahkr silfwer-
mynts wijte förbiudas at anställa något swediande eller toppars, ris
och qwistars afbrännande, utan at förut gifwa upsyningsmännen sådant
tilkiänna. Börandes thet på upsyningsmännens hårda answar an¬
komma, om merhögstbemälte kongl, förordningar icke blifwa effter-
lefwade, eller allmogen af them på något sätt betungas och uti thet,
778
som tillåteligit är, hindras. Hvvilcket alt Ricksens högloft. Ständers om-
pröfwande underställes.
Stockholm d. 7 martii år 1741.
Uppå Riksens högh Ständers bergsdeputadons wägnar
Mauritz Posse, Hindr. Kalsenius, Hans Crom, Otto Olofsson
30.
Manufaktur- och handelsdeputationens betänkande angående
ämbetssocieteternas i Stockholm memorial rörande intrång av
hall- och manufakturrätten.
(Borgarståndets arkiv 1740-41:9, n. 351 .f
Riksens höglofl. Ständers manufactur- och handelsdeputations betänc-
kande öfwer änrbetssocieteternes i Stockholm till Riksens Ständer in-
gifne memorial angående det intrång, som ämbeterne förmena sig til -
fogas af hall- och manufacturrätten.
Hos Riksens höglofl. Ständer hafwa åtskillige borgare och mästare af
skråämbeterne här i Stockholm igenom ingifwit memorial sig deröfwer
beswärat, att af denne stadens borgerskap och handtwärkare, dels åt¬
skillige hela ämbeten, dels ock en eller flere ämbetsmästare begifwit
sig under hallrätten, och således förment sig icke mera wara förbundne
till skråordningen, icke eller att taga del uti borgerskapets gemen¬
samma utskylder, anhållandes derföre, att hallrätten icke må befatta sig
med sådane ämbeten, mästare, geseller och lärlingar, hwilka under
Kongl. Majus nådige skråordning böra begripas, utan att alla sådane,
som sedan sidsta riksdag begifwit sig under hallrätten, måge till deras
behörige ämbeten återförwisas, och hallrätten tilhållas, att under namn
af fabriqueurer inga andre hwarken in- eller utländska antaga än de,
som effter hallordning och privilegier böra såsom fabriqueurer anses,
och icke idka någon sådan handtering, som af skråämbeten bestrides,
såsom ock, att skråämbeternes tilwärckningar, hwilka tilförene warit
wäne att stämplas wid accisen, men nu mera wilja dragas till hall¬
rätten, måge slippa bemälte hallrättsbesiktning och stämpling.
Som Riksens höglofl. Ständer behagat remittera detta ärende till
manufactur- och handelsdeputationen, så hafwer ock deputationen
förut, och innan som något swar till Riksens höglofl. Ständer kunnat
1 Med påteckning: Upläst uti Borg. st. d. 17 julij 1741. D:o resolv. ut in prof. Upläst
hos R. och A. den 19 julii 1741. Dito bifallit, testor S. von Otter. Upl. hos Prästest. den 3
och 4 aug. 1741. Resol. Presteståndet biföll betänckandet med det loft. Borgareståndets utlåtelse
i deras extr. protocolli under den 17 julii nästl:e, dock så att magistrateme i städerne wid
answars tillgiörande på alt sätt söka att förekomma alt missbruk och dryga omkastningar wid
skråembeten, testor Eric Waldius. Upläst hos Borg. st. d. 8 augusti 1741. D:o förblef Ståndet
wid des extr. protocolli af d. 17 sistl. julii och biföll för öfrigit högwördige Prästeståndets till¬
läggning, testor And. Berg.
779
avgifwas, funnit nödigt att infordra hallrättens förklaring samt Kongl.
Commerciecollegii utlåtande.
Deputationen hafwer sedermera utaf hallrättens inkomne förklaring
intagit, att inga flera hela ämbeten begifwit sig under hallrättens
jurisdiction än de, som i kongl, hallordningens 2 art. 1 § dertill2 äro
förbundne. Och hwad angår ämbeternes klagomål deröfwer, att hall¬
rätten antagit en eller flere ämbetsmästare, som tilförene stått under
skrå, så nekar wäl icke hallrätten sig, i anledning af så wäl 1720 års
skråordning,3 som 1739 års manufacturprivilegier och hallordning,
hafwa antagit åtskillige arbetare och konstnärer, med hwilka likwäl
en sådan beskaffenhet warit, att änskiönt deras arbete hafft någon
likhet med skråämbeternes giöromål, har det dock warit ogiörligit
att lägga dem under skrå, aldenstund de warit utomlands ifrån in-
förskrefne på publique bekostnad, och derföre med privilegier för-
sedde, eller hafwa de sina konsthandtwärk här i riket lärdt, och sedan
medelst utrikes resor upodlat, samt wid hemkomsten icke welat gifwa
sig under skrå, eller ock hafwa af dylik konst icke så många mästare
förut i staden warit, att ett skrå derutaf kunnat giöras.
Att hallrätten antagit 2: ne handskemakare och 2: ne peruquemakare-
geseller under sin protection, dock icke frikallat dem ifrån borgerliga
beswär och utlagor, sådant förmenar hallrätten aldeles icke wara något
inbrått uti skråordningen, så wida de icke allenast tjent för geseller
öfwer den tiden, som 1720 års skråordning utsätter, och således warit
wäl öfwade, utan ock hwar och en sig erbudit att uti sitt handtwärk
upwisa prof.
Riksens Ständers manufactur- och handelsdeputation har utaf de å
ömse sidor andragne omständigheter icke kunnat intaga, att hallrättens
förhållande i desse mål warit stridande hwarken emot kongl, skrå¬
ordningen eller manufacturprivilegierne och hallordningen. Ty hwad
utrikes ifrån inkommande arbetare och konstnärer beträffar, så låta de
aldeles icke twinga sig under ett skrå, hälst sådane som på främmande
orter ej derwid warit wäne. Om man ock skulle biuda till att för-
biuda wära egna, som, effter förwärfwad kundskap i främmande land,
sig i riket nedsättja wilja, att emot deras egen wilja twingas til ämbetes
skrå, så uträttades dermed intet annat, än konster förqwafdes och
skickelige swenske arbetare förjagades utur landet. Hwilket att före¬
komma, samt att än widare utsprida manufacturer och handtwärkerier,
Riksens höglofl. Ständers manufactur- och handelsdeputation håller
före så mycket nödigare och angelägnare wara, som Riksens höglofl.
Ständer icke allenast wid förledne riksdag faststält, att sedan utsatte
tiden intet utländskt kram skall få försäljas, utan ock denne författ¬
ning wid innewarande riksdag än ytterligare confirmerat, som dock,
2 Modée 2, s. 1499.
3 Tryckt: Modée 1, s. 199-215.
780
i fall större inskränkningar än kongl, skrå- och hallordningarne med-
gifwa, skulle få sig ibland manufacturerne och handtwärkerierne in¬
smyga, torde blifwa förgäfwes och fruktlöst.
Afsikterne och ändamålet så wäl med skråordningen, som hallord¬
ningen och manufacturprivilegierne äro enahanda, nämligen rikets
wälstånd och undersåtarnes näring. Desse twänne wägar äro hwarjom
och enom öpne lemnade att effter behag och godtfinnande betjena sig
utaf; igenom dem bägge kan riket erhålla dugelige arbetare, ty ingen¬
dera af desse förordningar tillägger någon arbetare makt och tillstånd
att blifwa mästare eller sin egen, innan han igenomgått wissa läroår
och wisat prof af sin konst.
Desse bägge, nämligen manufacturister och handtwärkare, böra der¬
före med ett ouplösligit band wara förenade och ingen skiljaktighet
dem emellan finnas, så framt de skola wara fria för det omdöme, att
någon skadelig egennytta dertill är wållande.
Kongl, hallordningen, som af Riksens Ständer wid sidstledne riksdag
blef faststäld, utnämner wäl uttryckeligen de arbeten, som under hall¬
rätten skola lyda, men förbiuder likwäl inga handtwärkare och arbe¬
tare att begifwa sig under hallrätten, utan lämpar sådant i deras fria
wahl.
Den endaste stridighet, som dem emellan kunde wara, består deruti,
att alla skråmästare äro pliktige att draga stadsens contributioner och
utskylder och taga del uti borgerskapets gemensamma tunga, hwarifrån
likwäl de under manufacturprivilegierne skyddade personer äro frikal-
lade, och hwarigenom skråmästarne förmena sig stadna uti ju högre på¬
lagor, ju flere ifrån ämbeternes skrå till hallrättens jurisdiction sig
begifwa.
Men på det att ämbeterne icke måge få anledning att deröfwer klaga,
så finner manufactur- och handelsdeputation sig föranlåten Riksens
höglofl. Ständers ompröfwande att hemställa, det kunde de handt¬
wärkare, som icke uti manufacturprivilegierne och hallordningen äro
med uttryckelige ord nämnde och således för contributioner och ut¬
lagor frikallade, då de, effter igenomgångne läroår och aflagde prof,
samt wunnit burskap, blifwa af hallrätten för mästare förklarade, wara
undergifne samma pålagor eller borgerliga utskylder som andre skrå¬
mästare, änskiönt de, hwad professionen angår, under hallrätten lyda.
Hwad angår ämbeternes ansökning, att fabriqueurer och manufac¬
turister icke måge taga geseller och lärlingar ifrån skråmästare, hwar¬
igenom de sidstnämnde förmena sig blifwa förfördelade, så håller
manufactur- och handelsdeputationen bäst wara, att dermed förblifwer
effter kongl, hallordningen.
Sidst beträffande ämbeternes ansökning, det deras tilwärkningar,
som äro underkastade besiktning och stämpling, måge wid accisen
stämplas. Så finner manufactur- och handelsdeputation ei mindre än
Kongl. Commerciecollegium angelägenheten fordra, för jemnlikhetens
781
skull, och i synnerhet på det Commerciecollegium må då det erfordras,
kunna få underrättelse till hwad myckenhet och hwad slags waror
blifwit förfärdigade, det böra alla stämpelbara inrikes tilwärkningar be¬
siktigas och stämplas på hallrätterne, hälst wid acciskammarne äro
dessutom så många sysslor, att de sådant icke medhinna kunna.
Hwilket alt Riksens höglofl. Ständers widare ompröfwande hem¬
ställes.
Stockholm d. 1 1 april 1741.
På Riksens höglofl. Ständers manufactur- och handelsdeputations
wägnar.
H. H. v. Liewen, C. N. Lenaeus, Tho. Plomgren, Pehr Pehrson
31.
Kammar- ekono?ni- och kommersdeputationens memorial
angående spannmålens stegrande i pris.
(Borgarståndets arkiv 1740-41:9, n. 354.)1
Riksens höglofl. Ständers cammaroeconomie- och commerciedeputa-
tions memorial öfwer ett och annat förslag till förekommande af spanne-
måhlens stegrande i priset.
Sedan en dehl bruksägare förestält, huru angelägit det för Bergslagens
widmachthållande wörö, at både spannemåhlens alt förhöga stegrande i
priset blifwer i tid hämmat, som ock at säden icke måtte dragas ifrån
de orter, hwarutur Bergslagen tillförne hafft sin spanmåhlsfournering,
och Cammar- Bergs- och Commerciecollegierne samt Statscontoiret der-
öfwer afgifwit deras underdånige betänkande, så har Hans Maij:tt
detta ährendet i nådigt öfwerwägande tagit, samt öfwer hwar och en af
wälbemälte collegier giord föreställning sig i nåder yttrat, som i an¬
seende till denne saksens besynnerliga angelägenhet medelst utdrag af
protocollet hållit i Rådkammaren d. 27 januari2 med Riksens Ständer
blifwit communicerat och sedan till denne deputationens utlåtande
lemnat. Hwad nu l:o angår bruksägarnes anhållan, at säden icke måtte
dragas ifrån de orter, utur hwilka Bergslagerne merendehls tillförene
med spanmåhl blifwit fournerade, så är deputationen af den tankan,
som Kongl. Maij:t sig härwid i nåder utlåtit at eij något twång eller
inskränkning kan skie uti den frihet, som hwar och en äger at sälja
sin afwell det bästa han kan och gitter, utan ankommer på Bergslagerne
sielfwa, at med wederbörande i samma orter contrahera och sluta om
deras fournerande med spannemåhl det bästa de kunna.
1 Med påteckning: Upläst hos R. och A. den 25 junii 1741, dito bifallit, testor S. von Otter.
Upl. hos Prästest. den 3 julii 1741, dito bifallit, testor Eric Waldius. Upläst hos Borgareståndet
den 21 julii 1741, dito bifallit, testor And. Berg.
- Rådsprotokoll i inrikes civila ärenden 1741 (jan.-juni), f. 128-131.
782
2:o Beträffande bruksägarnes begiäran, at de handlande i stapelstä-
derne icke måtte effterlåtas at på uplag tillhandla sig utrikes spanne-
måhl, så har Kongl. Mai]:tt härutinnan warit af enahanda mening med
Collegierne och Statscontoiret, at de handlande emot handelsbalken
samt städernes erhåldne privilegier och resolutioner uti denne handell
med inrikes spannemål icke böra hindras.
Hwarwid deputationen för sin dehl eij har något at påminna, utan
lärer det wid högst bem:te Hans Maij:ts nådige willja och yttrande
härutinnan komma at förblifwa.
3:o Widkommande tullfrihet på utrikes ifrån inkommande spanne-
måhl, som Hans Maij:t i anseende till åtskillige skiäl och omständig¬
heter funnit betänckeligit at effterlåta. Så emedan Hans Maij:tt seder-
mehra under d. 12 nästl. februar3 och således någon tid effter sedan
detta utdrag af rådsprotocollet blef utfärdat, låtit utgå des nådige på¬
bud angående tillstånd för alle utländske och inhemske at med främ¬
mande skiepp och fahrkåstar få till Swärige och Finland införa spanne-
måhl till nästkommande junii månads slut emot samma tulls och um-
giälders erläggande på lika sätt som för swänska skiepp och fahrkostar
betalas, hwarigenom förbemälte omständighet om tullfrihet på utrikes
spannemåhl tyckes wara afgiord, och hwarwid deputationen för sin dehl
eij har något at påminna.
4:o Hwad angår brännewins förbudets continuerande såsom ett gådt
och säkert medell att bringa spannemålen uti någorlunda billigt pris,
så lärer förutan hwad redan härutinnan är förordnat, deputationen få
tillfälle att uti des betänkande om brännewins brännandet i gemen
sig häröfwer med aldra första widare utlåta.
5:o Beträffande markegången på spannemåhlen, som bruksägarne
förment wara ett medell at bringa spannemåhlen till lindrigare pris,
om den i orterne ej blefwo för hög utsatt, så kan deputationen för sin
dehl eij annat än wara af samma mening, som Hans Maij:tt sig härut¬
innan i nåder förklarat, nembkn, at med markegångens utsättiande
på spannemåhlen i orterne eij annorledes kan förhållas, än derom uti
landshöfdingeinstructionens 39§4 samt igenom resolutioner på Ridder-
skapets och Adelens wid 1731 åhrs riksdag ingifne allmänne beswärs
8§,5 och 3§ af allmogens beswär wid 1734 åhrs riksdag6 är förordnat,
medelst hwilka resolutioners utfärdande afsichten warit at marke¬
gången skulle blifwa så lindrig och skiählig som möjeligit är.
Hwilket Riksens högloflige Ständers godtfinnande underställes.
Stockholm d. 4 april 1 1741
Uppå Riksens höglofl. Ständers cammaroeconomie och commercie-
deputations wägnar.
N. Bonde, Ericus Klint, Wilhelm Grubb, Olof Erikson
:i Rådsprotokoll i inrikes civila ärenden 17-11 (jan.-juni), f. 201.
4 Instruktion för landshövdingarna 4/11 1734. Modée 2, s. 1071.
5 Modée 2, s. 892. « Modée 2, s. 1160.
783
32.
Manufaktur- och handelsdeputationens betänkande angående
manufakturernas befrämjande i Borås.
(Borgarståndets arkiv 1740-41:9, n. 360. f
Riksens höglofl. Ständers manufactur och handelsdeputations betänc-
kande öfwer riksdagsfullmäcktigens ifrån staden Boråhs Handelsman¬
nens Johan Peter Halls inkomne memorial angående manufacturernes
befordrande der i staden.
Ifrån Riksens höglofl. Ständers cammaroeconomie- och commercie-
deputation är denne deputationen tillhandasändt ett af riksdagsfull-
mäcktigen för Boråhs stad Handelsman Johan Peter Hall ingifwit
memorial, hwaruti anföres, hurusom borgerskapet derstädes skall wara
omtänckt att giöra en och annan nyttig manufacturinrättning, men i
synnerhet att allmogen deromkring, som med grof ylle och linnewäfnad
är wahn, må kunna underwisas att spinna och wäfwa allehanda gröfre
kläde och stoffer samt fina lärffter och linnen. Skolandes wähl borger¬
skapets tancka wara att i gång bringa så många stohlar, som de kunna
åstadkomma och de kunna finna spinnorskor till, men likwäl wara
derpå förnämligast syftande, att landtmannen må spinna och wäfwa
samt sedan sällja sin tillwärckning utur wäfstohlen rå och oberedd till
borgaren till widare appretering. Hwarjemte borgerskapet ärbiuder sig
att förlägga landtmannen med tienlige rudimaterier och ull och lijn,
anhållandes altderföre riksdagsfullmäcktigen, det Riksens högloflige
Ständer wille meddela denne inrättning fölljancle förmåner. 1 :o Nö¬
dige privilegier och sådane friheter, som manufacturprivilegierne med-
gifwa, men besynnerligen att borgerskapet må obehindrat niuta tull¬
frihet på alla de wahror, som igenom borgerskapets förslag och wid
deras beredningswärck warda förarbetade. 2:o Att få ifrån utrikes or¬
ter införskrifwa ull och lin med flere nödige materialier. 3:o Att 2:ne
förfarne swenske mästare ell:r geseller, som förstå ullens sortering,
melerande, spinning och wäfnad, måge på publici bekåstnad blifwa
der på orten underhållne, att under borgerskapets inseende resa om¬
kring och hwar och en på sin tract underwisa allmogen uti det som till
gröfre klädes och tygs wäfnaden kan wara nödigt, såsom och att 2:ne
wälöfwade spinnmästarinnor uti linne kunde på samma sätt och på
publiqve bekåstnad underhållas der nedre på orten att underwisa all¬
mogen uti hwad dertill hörer. 4:o Att en ärfaren linnewäfware lika¬
ledes må af publici någon tid der på orten underhållas till allmogens
underwisning om wärcktygens rätta ställning, sedan linnegarnsspin-
ningen först kommit till sin fullkomlighet. Och sidst 5:o Att till denna
1 Med påteckning: Upläst hos Borg. st. d. 27 julii 1741. Upläst hos R. och A. den 29
julii 1741, dito bifallit, testor S. von Otter. Upl. hos Prestest. den 30 julii 1741, dito bifallit,
testor Eric Waldius. Upläst ånyo hos Borgareståndet den 3 aug. 1741. D:o bifallit, testor
And. Berg. Jfr N. Forssell, Borås stads historia 2, s. 42.
784
inrättning samt besynnerligen till ett linneblekeries anläggande borger-
skapet må bewilljas ett låhn af 5 å 6000 d:r s:mt.
I anledning af hwad Riksens höglofl. Ständers cammaroeconomie-
och commerciedeputation sig häröfwer yttrat, och hwarmed denne de-
putationen äfwen för sin dehl är aldeles ense, finner manufactur- och
handelsdeputation sig föranlåten fölljande till Riksens höglofl. Stän¬
ders widare ompröfwande att underställa.
l:o Ar derwid intet att påminna, med mindre borgerskapet i Boråhs
må ärhålla det begiärte tillstånd, att derstädes anlägga ett manufacturie
af ylle och linne, hälst som ortens belägenhet, matwahrors lindriga
pris, den omkring gräntzande allmoges böijelse härtill, så wäl som till¬
gång af sådane råämnen, tyckas giöra hopp om en sådan inrättnings
goda framgång, hwarwid borgerskapet böra åtniuta alla de förmåner,
som manufacturprivilegierne och andre förordningar slike inrättare
meddela. I lika måtto är skiähligt, att de ylle- och linnewahror, som af
allmogen igenom borgerskapets förslag warda tillwärckade, böra wid
införsslen till Boråhs, hwaräst de sedermera igenom beredning, färg¬
ning, prässning, öfwerskiärande, blekning och tryckning eller elljest
på annat sätt blifwa nobiliterade, för lille tullen wara frikallade, effter-
som sådane wahror icke kunna annorlunda anses, än som wörö de uti
sielfwa staden wäfde, dock bör borgerskapet med sådane wahror, sedan
de undergått hallrättens besicktning och stämpling, ingen annan handel
drifwa än den som i anledning af lag och manufacturprivilegier
dem tillkommer. Hwaremot likwäl borgerskapet bör fritt stå, att med de
öfrige af landtmannen uppkiöpte wahror, som utan widare beredning
till salu omkring riket föras, drifwa en sådan handel, hwartill de effter
undfångne resolutioner äro berättigade, sedan de wanlige tullar der¬
före erlagde blifwit.
2:o Kan manufactur- och handelsdeputation icke finna, att borger¬
skapet i Boråhs må kunna få tillstånd att sielfwa införskrifwa de till
fabriqven nödige rudematerier, emädan sådant är stridande emot
handelsbalcken, som tillägger stapelstadsborgare allena ett slikt till¬
stånd, warandes likwäl Boråhs stads handlande effterlåtit att igenom
stapelstädernes handlande låta besörja införskrifningen af de dem nö¬
dige råwahror och ämnen, för hwilcka de doch utan provision till deras
commissionairer eij äro plicktige att ärlägga mera än 8 procent recog-
nition till cronan.
3:o Widkommande att 2: ne skickelige mästare eller geseller, som
förstå ullens sorterande, melerande jemte 2:ne spinnmästarinnor måge
på publici bekåstnad blifwa till orten nedsände att underwisa folket
uti de handteringar, så hafwer deputation derwid icke eller att på¬
minna, emedan åtskillige andre ylle- och linnefabriqver en dylik för¬
mån åtniutit, utan tyckes skiäligit wara att Riksens Ständers Manufac-
turcontoir må utsöka de begiärte mästare och spinmästarinnor, och
dem med nödige redskap försee, samt uppå publici bekåstnad dit till
785
orten sända, att gå borgerskapet och allmogen någon tid med under-
wisning tillhanda.
4:o Håller deputation för nödigt, att en erfaren linnewäfware må af
Manufacturcontoiret någon tid till folckets underwisande underhållas.
Och som desutan för den fina linnetillwärckningen är oumgiänge-
ligit att hafwa ett fullkomligit linneblekeri, hwartill staden Boråhs
skall äga wälbelägne platzer, men till des inrättande erfordras större
kåstnad än borgerskapet af egne medel kunna upbringa, så wore det
nödigt, att, i fall på skickelige blekare innom riket eij wore tillgång,
någon förfaren person kunde till denne wettenskapens lärande utom¬
lands försändas eller och utifrån förskrifwas, hwilcken sedan icke alle¬
nast kunde förestå det wid Boråhs anläggande blekeriet, utan och lan¬
det deromkring och i andre låhn, hwaräst lägenheter till blekeriers
anläggande kunde finnas, hafwa tillfälle att få underrättelse om bleke¬
riers inrättande och lärffters blekande.
5:o Hwad sidst angår det af Boråhs stad till denne inrättning be-
giärte förskott af 5 å 6000 d:r s:mt, så gior deputation sig godt hopp,
att publicum häraf skall spörja god nytta, serdeles som folcket der på
orten hafwa hug och lust för fabriqver, men aldenstund deputation
ännu icke hunnit efftersee, huru manufacturfonden må kunna inrättas,
fördenskuld kan deputation nu emedlertid häröfwer sig icke utlåta,
utan will framdeles, då denne deliberadonen förekommer, tillse huru-
wida Boråhs stad härutinnan må kunna willfaras. Hwilcket dock Rik¬
sens höglofl. Ständers widare ompröfwande hemställes.
Stockholm d. 21 maii 1741.
På Riksens Ständers manufact:r- och handelsdeputat:s wägnar
H. F. Wrede af Elime, Jöran Wallin, Tho. Plomgren, Pehr Pehrsson
33.
Kammar- ekonomi- och kommersdeputationens memorial
angående saltsjöfisket i Halland.
(Borgarståndets arkiv 1740—41:9, n. 377.f
Riksens höglofl. Ständers cammaroeconomie- och commerciedeputa-
tions memorial och betänkande angående det inrättade saltsiöfiskeriet
uti Halland.
Uti den relation, som landshöfdingeembetet uti Halland wid nu på¬
stående riksdag afgifwit, är ibland annat anfördt, at sedan Hans Kongl.
Maij:tt uti 80§ af resolutionen på allmogens allmänna beswär wid
1 Med påteckning: Upläst hos 11. och A. den 25 junii 1741. Resolutionen se RAP 12,
s. 414. Upl. hos Prästest. den 3 julii 1741. Dito bifölls tillika med den af höglofl. R. och
Adelens giorda tilläggning, testor Eric Waldius. Upläst hos Borgareståndet den 30 julii 1741,
dito bifölls med den af högt. Ridderskapet och Adelen giorde tilläggning, testor And. Berg.
786
sidsta riksdag i nåder befalt,2 at med det der i lähnet inrättade crono-
fiske wid Saltsiön skulle på prof anstå till Michaelis’ tid nasti:e åhr, och
emedlertid granneligen undersökas, huru wida detsamma wille bära
sig eller framdeles tiena landet till någon nytta. Så har landshöfdinge-
embetet af de derom inkomne berättelser måst erfara, att båtsmännen
hafwa sedan sidsta riksdag på ganska få ställen kunnat hållas wid de
för dem upbygde lägen, mindre något fiske idkat, utan äro de upbygde
husen till större dehlén förfallne af det de städt manlöse, båtarne, så de
mindre som större, af wanskiötzell förderfwade, fiskeredskapen dels af
fruchtlöst nyttiande söndersletne och dehls annars illa medfarne, så at
det ena med det andra hwad detta fiske angår, synes onyttigt och frucht¬
löst, berättandes elljest landshöfdingeembetet widare at den wid detta
fiske antagne directeuren, Lieutenanten Erland Paulin, skall uti sine
afgifne berättelser willja leda skullden till detta fiskets misslyckande
deraf, at båtsmännen icke som sig bordt, kunnat twingas at hålla sig
wid sion och idka fisket, men derhos widgås wäl at för dem, som änd¬
teligen warit flitige och oförtrutne, icke kunnat erhållas nödig fisk
till deras uppehälle, och än mindre till redskapens widmachthållande,
för hwilken ordsak skull icke eller den projecterade innehåldningen
af båtsmännens lön alt ifrån fiskeriets inrättande kunnat wärkställas,
så wida båtsmännen skulle hafwa sitt nödige underhåld. Och enär nu
landshöfdingeembetet sådant alt öfwerwägar och derwid befinner, at
fortsättjandet af detta fisket icke utan nytt förskott kan bringas till-
wäga, samt derhoos betrachtar hwad ansenlig penningesumma, nembl.
någre och tiugutusende dahl. silf:mt dertill åtgådt, så fördristar det
sig icke at styrka till widare fortsättning af detta fiske, utan håller
för bättre at i det stället ju förr des häldre till någon ersättning för
de till detta fisket anwände cronones medell låta båtar och fiskered¬
skap genom offentelig auction försälljas, emedan det ena och andra
ännu kan wara af något wärde och till äfwentyrs torde kunna nyttias
till de private fiskerierne der i länet.
I öfrigit har landshöfdingeembetet förmält at ofwan omtalte direc-
teur, Lieutenanten Paulin, skall, sedan man måst erfara at med detta
fiskeriet ej kunnat komma till behörig wärkställighet och fullbordan,
i brist af reglemente och instruction genom memorial gifwit det förslag
at samma fiske, som warit inrättat för 364 man, kunde giöras till en
mindre inrättning, och dertill bruka 72 man båtsmänner, då de öfrige
292 båtsmän wörö at commendera i cronones tienst i Carlscrona, hwar-
igenom cronan förmenas ej skola hafwa någon särdeles kiänning, i det
medlen kunde tagas af det, som inflyter för försälgningen af den
gambla redskapen.
Utom hwad landshöfdingeembetet således anfördt, har allmogen uti
2 Modée 2, s. 1415.
787
27 § af deras allmänne beswär wid nu påstående riksdag anhållit3 at
som förfarenheten nu mera wist, det saltsiöfiskeriet i Halland ej med
fördehl kan idkas, dem fördenskull må tillåtas at ifrån de anordnade
fiskelägen få afhämta deras båtmansstugur, hwilka eljest stå obrukbara
och förruttna, till allmogens afsaknad och skada, som på den skog¬
lösa orten ej kan hafwa tillgång till timmer.
I anledning häraf har deputationen sökt at giöra sig underrättad om
beskaffenheten af detta saltsiöfiskerie uti Halland och derwid befunnit,
hurusom Riksens höglofl Ständer hafwa i anledning af framledne
Herr Generalmajoren och Landshöfdingen Baron Bennets gifne förslag
wid 1734 åhrs riksdag4 giordt et project till detta fiskets inrättning
genom en wiss del af rotebåtsmännerne i länet, samt derjämte hoos
Hans Maij:tt i underdånighet anhållit at denne inrättning måtte der-
effter bringas till behörig wärkställighet. Men wid 1738 åhrs riksdag
har allmogen i Halland uti 80§ af Bondeståndets allmänna beswär
anhållit,5 at lika med andra blifwa bibehållne wid det med dem in-
gångne båtsmanscontract, så at det nyligen derstädes inrättade salt¬
siöfiskeriet, som mycket skall betunga allmogen, måtte aldeles up-
häfwas. Hwaruppå Hans Maij:tt medelst des nådige resolution för¬
klarat, at som detta saltsiöfiskerie är för det allmänna af mycken wicht
och angelägenhet, så skulle till wederbörandes effterrättelse et wist reg¬
lemente genast utgå, hwareffter med fiskeriet widare borde fortfaras
till Michaelismässo 1740, under hwilken tid noga skulle iachttagas,
huru fiskafänget så på den ena, som på den andra orten sig wille för¬
anlåta, hwarom landshöfdingen i orten hwart fierdedehls åhr hade at
insända des underdånige berättelser, så at deraf måtte kunna pröfwas,
huruwida detta fiskeriet lönar mödan, och med det allmännas fördehl
kan fortsättas. Och i fall effter den tidens förlopp befinnas skulle, at
fiskeriet antingen helt och hållit eller och på wissa ställen icke will
bära sig, så kunde då effter omständigheterne så förordnas, at detta
fiskerie antingen helt och hållit eller ock på de ställen allenast, hwarest
det icke kan bära sig, uphäfwas.
Til at nu kunna erfara, huruwida fullgiort blifwit hwad Hans Kongl.
Maij:tt uti högstbemälte des nådige resolution förordnat och befalt,
har deputationen af Kongl. Maij:ts och Riksens Cammarcollegio be-
giärt at få behörig del af de i föllje af mer högst bemälte resolution
inkomne berättelser om detta fisket. Men som wälbemälte Kongl.
Collegium derpå gifwit wid handen at ej någre sådana berettelser dit
ankommit sedan sidsta riksdag, utan har allenast landshöfdingeembetet
uti nästledne novembris månad genom bref understält, om icke de wid
detta fiskeri antagne betiente kunde få sin lön, till des någon anstalt
3 Jfr BdP4, s. 66, 114, 325.
4 Jfr BgP5, s. 143, 227.
5 Jfr BdP3, s. 574.
788
giord warder, huru med den ansenlige fiskeredskapen förblifwa skall.
Så har deputationen deruppå uti Kongl. Inrikescivilexpedition låtit
effterfråga, huru wida landshöfdingen i orten har, effter Hans Maij:tts
nådige förordnande och befallning, hwart fierdedehls år om fiskeriet
afgifwit des underdånige berättelser. Hafwandes man derwid förnum¬
mit at Herr Landshöfdingen Baron Rålamb har hoos Hans Maij:tt
under d. 12 martii 1739 samt d. 4 näst derpå fölljande maii med des
underdånige bref och föreställningar inkommit, hwaruti berättes at
detta fiskeriet blifwit hindrat derigenom, at det förut lofwade regle¬
mentet jemte instructionerne för betieningen derwid ej ännu till orten
ankommit, hwarföre Herr Landshöfdingen om berörde reglementes
och instructioners utbekommande anhållit, efftersom han desförinnan
ej wore i stånd at bringa båtsmännen med flere wederbörande till
sin skyldighets fullgörande härutinnan. Och emedan man derjemte
erhållit den underrättelsen, at förberörde H:r Landshöfdingen Baron
Rålambs 2:ne bref och föreställningar ej ännu blifwit Hans Maij:tt
i underdånighet föredragne, eller at någon expedition i anledning
deraf kommit at för sig gå, ty har deputationen genom extractum proto-
colli uti d. 21 nästledne februarii månad anmodat Herr Statssecrete-
raren Boneauschöld at gifwa deputationen wid handen, hwad orsaken
warit at denne högst angelägne saken kommit at afstadna och ej blifwit
Hans Maij:tt i underdånighet föredragen. Och desutan har deputation
wid samma tillfälle medelst utdrag af protocollet af Herr Landshöf¬
dingen Baron Rålamb begiärt, det han wille låta deputationen få weta,
om förbemälte reglemente och instructioner sedermera blifwit utfär¬
dade, samt huru wida Herr Landshöfdingen sedan den 4 maii 1739
derom giort någon ytterligare påminnelse eller om fiskeriet afgifwit
de berättelser, som Hans Maij:tt uti ofwan högstbem:te des resolu¬
tion i nåder befalt skola i underdånighet insändas.
Hwaruppå Herr Statssecreteraren Boneauschöld sig förklarat, at
hwad nu denne saken och i synnerhet Herr Landshöfdingen Baron
Rålambs derom inkomne bref och föreställningar widkommer, så har
densamma warit ibland de, effter des antecessor i embetet lemnade
mångfaldige saker och ärender, någre hundrade till antalet, men at
samma bref tillika med hwad mera af denna saken dependerar ej blifwit
Hans Maij:tt i underdånighet föredragen, har härrört så wäl af de oän-
del. många saker, som förrän han kom till beställningen, warit inkomne
som ock af de dagelige sedan des anträde till tiensten inkommande
mål och ärender, till hwilkas föredragande han anwänt all möijelig flit,
men utaf desse senare så wäl som de förre har dock en stor dehl kommit
at blifwa liggandes, emedan istället för det han skulle hafwa 2: ne för¬
middagar i weckan at föredraga de till des expedition hörande ähren-
der, har han intet kunnat få 2:ne timmar i weckan, utan har sedan
sidsta riksdag mästa tiden blifwit anwänd till de sakers föredragande
och afgiörande, som hördt till krigs- och utrikes expeditionerne. Be¬
789
rättandes H:r Statssecreteraren at många angelägna mål hafwa ock
emellan kommit, som ej tålt något drögsmål, och desutan har Rådet
intet kunnat hinna med at afhöra alla saker, ehuru gierna han welat
dem föredraga. Elljest hafwa de många klagomål och beswär öfwer in-
komne förslager till tiensters besättiande, så wäl som ock särdeles öfwer
prästewahl borttagit ganska mycken tid för andra saker. Hafwandes
Herr Statssecreteraren i öfrigit anfördt, hurusom denne saken om salt-
siöfiskeriet uti Halland, som begynts åhr 1734, har gåt till commu-
nication med Kongl. Cammarcollegio, som sedermera med des swar och
utlåtande inkommit, som dock skiedt 8 månader, förr än han blef
statssecreterare.
I anledning af denne Herr Statssecreterarens giorde utlåtelse har
deputationen sökt at giöra sig underrättad hwad om detta fisket uti
Kongl. Cammarcollegio passerat. Hafwandes derwid erfarit, hurusom
Hans Kongl. Cammar- och Commerciecollegierne communicerat ett i
föllje af Riksens höglofl. Ständers wid 1734 åhrs riksdag giorde före¬
ställning upsatt reglemente jemte nådige instructioner för directeuren
och munsterskrifwarne samt båteskieppare eller hamnfogden, hwar-
jemte Kongl. Maij:tt i nåder befalt bemälte collegier at inkomma
med hwad de kunde hafwa at påminna wid de ärender, som deras
giöromål härutinnan tillhörde.6 Hwaruppå merbemälte Kongl. Collegier
hafwa under d. 8 augus. 1738 med deras betänkande och utlåtande i
detta mål hoos Hans Kongl. Maij:tt i underdånighet inkommit.
Dessutan och som deputationen ej hafft tillfälle at blifwa underrät¬
tad, huruwida de af Herr Statssecreteraren redan föredragne ärender
kunnat warit af mer eller mindre angelägenhet än denne saken om
saltsiöfiskeriet i Halland. Ty har deputationen communicerat förbe-
mälte Herr Statssecreteraren Boneauschölds förklaring med Riksens
höglofl. Ständers secrete deputation, jemte begiäran det efftersees
måtte, huruwida Herr Statssecreteraren kunnat hafft tid och tillfälle att
föredraga denna saken framför någon annan af mindre angelägenhet.
Hwaruppå secrete deputation medelst utdrag af protocollet lemnat
det swar, at uti de derstädes ingifne råds- och cabinetsprotocoller be¬
finnas många mål och ärender wara af Herr Statssecreteraren Boneau-
schöld anmälte och föredragne, af mer eller mindre wicht och ange¬
lägenhet än denne omtalte saken. Herr Landshöfdingen Baron Rålamb
har uppå ofwan omtalte till honom aflåtne extractum protocolli mund-
teligen berättat, at det erfordrade reglementet jemte instructionerne
till fiskeriets bedrifwande ej ännu till orten ankommit, åberopandes sig
derjemte de här förut omrörde des 2:ne underdånige bref af den 12
martii och 4 maii 1739 och at han i det sednare anhållit at ifrån alt
answar, som af fiskerie dependera kan, warda befriad, efftersom han i
brist af samma reglemente och instructioner ej warit i stånd at befordra
detta fisket till sin tillbörliga wärkställighet. I öfrigit har Herr Landshöf¬
dingen sig utlåtit, det han i anseende till fiskets nuwarande tillstånd hål¬
6 Inrikes civil exp. registratur 1737, f. 730.
51-734227 BR 7:2
790
ler oförgripeligen före wara bäst, at allmogen må effter deras uti all¬
männa beswären wid nu påstående riksdag giorde ansökning få bort¬
taga deras wid fiskelägen upsatte båtsmansstugor och at wärktygen samt
fiskeredskapen jemte båtarne försäljas, då private personer torde dem
samma sig tillösa, samt sedan företaga sig detta fisket at idka, hwar-
igenom cronan kunde få någon ersättning för den förut harwid giorde
stora omkostnad.
Utom detta har jämwäl Hans Kongl. Maij:tt medelst utdrag af proto-
collet hållit i Rådkammaren den 9 nästledne aprill Riksens höglofl.
Ständer i nåder förständigat, hurusom Hans Maij:tt företagit sig ac-
ten angående fisket i Halland samt hwad i denne sak så wäl ifrån åhr
1734 som sedan tid effter annan sig tilldragit, och derwid i nåder sig
yttrat, at alldenstund uti resolutionen på allmogens allmänne beswär
wid sidstl. riksdag blifwit förordnat, at med detta kronofiske skulle fort¬
faras till Michaelis’tid 1740. Men landshöfdingen i orten nu tillkiänna
gifwit, at detsamma uppå det sätt, som det härtills warit inrättat, ej
kan för de af honom andragne skiäl längre bestå, utan är aldeles onyt¬
tigt för cronan och länet. Ty har wäl Hans Kongl. Maij:tt funnit
gått, at det må uphäfwas, dock at de i behåld warande båtar och fiske¬
redskapen ej bortauctioneras, utan som wid handen är gifwit at Lieute-
nanten och Directeuren Paulin skall wara sinnad at tillika med des
associerade inrätta ett fiskerie i orten för enskijldt räkning, så har wäl
Hans Maij:tt ärnat låta afgå des nådige befallning till Herr Landshöf¬
dingen Rålamb at höra bemälte lieutenant och directeur, hwad han och
des interessenter för berörde båtar och fiskeredskap willja erlägga, och
sedan till Kongl. Maij:tt med des underdånige berättelse derom in¬
komma. Och har äfwenwäl Hans Maij:tt pröfwat billigt det allmogen
icke kan betagas at bortflytta de af dem sielfwe uppbygde båtsmans-
stugur, så wida Paulin och des associerade med allmogen derom ej
öfwerenskomma. Men emedan Riksens Ständer både wid 1734 och
1738 års riksdagar sielfwe harwid lagt handen. Fördenskull har Hans
Maij:tt, innan härom någon expedition afgår, förut welat förnimma
hwad Riksens Ständer wid detta kunde hafwa at påminna, och till den
ändan ofwan berörde act till dem öfwerlemnat.
Deputationen har alt detta i behörigt öfwerwägande tagit, och enär
man efftersinnar, hurusom detta saltsiöfiskerie är för det allmänna
af mycken wigt och angelägenhet och at derpå blifwit anwänd så ansen¬
lig stor omkostnad, sig bestigande till 24000 dahl. silf:mt, kan deputa¬
tionen ej annat än högeligen beklaga at det af Hans Maij:tt och Rik¬
sens höglofl. Ständer med denne inrättningen påsyftade goda ändamål
skall kommit så aldeles at afstadna. Finnandes nu deputationen för sin
del at det med denne saken lärer i anseende till det stånd, hwaruti den¬
samma nu befinnes, ankomma derpå
l:o huru det bör ansees, at ett så angelägit wärk kommit at hwila,
791
så att med fiskeriet ej blifwit fortfarit efter 80§ uti Kongl. Maij:tts
resolution på allmogens allmänna beswär wid sidsta riksdag, och
2:o huruwida för cronan kan wara nyttigare att samma fiskerie fort¬
sättas effter det förra dertill gifne förslag och project, eller till en
mindre inrättning inskränkas, eller ock aldeles uphäfwas, i hwilken
sednare händelse båtar och fiskeredskap komma genom auction at för-
sälljas till någon ersättning för de till detta fiske anwände medell.
Hwad nu widkommer den förre omständigheten, huru det bör ansees
at med fiskeriet kommit at afstadna, hwilket är ganska eftertänkeligit
och alldeles stridande emot Kongl. Maij:ts nådige förordnande uti
80§ af resolution på allmogens allmänna beswär wid sidsta riksdag,
och hwarigenom man ej allenast måste sakna nyttan af den fisk der
kunnat fångas, utan ock nu måste see både båtar och fiskeredskap wara
till en stor del förderfwade, hwilken försummelse och effterlåtenhet
härutinnan deputationen finner däraf härröra, at det uti högst bemälte
resolution lofwade reglementet jemte instructionerne, som så länge
sedan för betieningen och flere wederbörande till detta fiskeriets id¬
kande och bedrifwande warit projecterade, och hwaröfwer Kongl. Cam-
mar- och Commerciecollegierne redan d. 8 aug. 1738 med deras under¬
dånige utlåtande inkommit, ej blifwit jemte samma utlåtande Hans
Maij:t i underdånighet föredragne, förr än nu så långt effteråt, och
sedan Herr Statssecreteraren Boneauschöld uti deputationen häröfwer
hörd blifwit och utom hwilket reglemente båtsmännen, som härtill
skulle brukas, ej kunnat tillhållas deras skyldighet at fullgiöra. Så kan
deputationen för sin del ej annat än tillstyrka Riksens höglofhe Stän¬
der at hos Hans Kongl. Maij:tt i underdånighet anhålla, det Hans
Maij:tt tächtes låta wederbörligen undersöka, hwem som warit ord¬
saken dertill, at med anstalterne till detta fiskets idkande så långt på
tiden kommit at anstå, samt derefter låta den skyldige ställas under
behörigt tilltal och answar för den härwid för cronan och det allmänna
sig tilldragne stora afsaknad och skada.
Beträffande sedan den andra omständigheten, huru wida det för
riket är nyttigare at samma fiskerie effter det förra projectet widare
fortsattes eller till mindre inrättning inskränckes eller ock alldeles
uphäfwes. Så emedan med detta fisket kommit i det stånd at det nu
mera ej kan fortsättas så widlöfftigt, som det förut warit inrättadt, utan
widare och större omkostnad till båtars och fiskeredskaps reparerande,
samt till at anskaffa nytt i stället för det som deraf kan wara aldeles
förderfwat och det äfwen skulle wara efftertänckeligit at alldeles up-
häfwa detta af wälmenande nit och icke utan god grund och afsicht
inrättade fisket, innan man sedt prof, huruwida någon nytta och för¬
mån deraf för det allmänna kan tillflyta. Ty håller deputationen för
sin del före at detta fiskerie kunde antingen uppå den förr projecterade
foten enligit directeurens derwid Lieutenanten Paulins förslag till en
792
mindre inrättning inskränkas samt sedan på prof till nästa riksdag
fortsättias, nembl. således at wid södra compagniet tages 18 man, hwilka
sedan kunde beqwämligen fördelas wid 2: ne fiskelägen Bussör och
Wasswijk eller Skomakare hamnen 9 man på hwart ställe, och wid
norra compagniet 54 man, som kunde fördelas på 3: ne ställen af de
anlagde fiskelägen, nembl. Södra Näs, Tofteswijk och Gådtskiär 18
man på hwart ställe. Eller ock för en för cronan något fördelachtig
arrendesumma till en eller flere bortarrenderas, då sedan härom effter
omständigheterne wid tillkommande riksdag widare kan föranstaltas.
Warandes elljest nödigt at till fiskeriet antages och brukas siöwant
manskap, så mycket möijeligit är. Och på den händelsen fisket kommer
at fortsättjas, under cronans egen betiening, kunde då lönerne för be-
tieningen derwid effter inrättningen proportioneras och ej flere be-
tienter brukas, än nödwändigheten fordrar. Hwilket dock alt till Rik¬
sens höglofke Ständers ompröfwande och gottfinnande hemställes.
Stockholm d. 26 maii 1741.
Uppå Riksens höglofke Ständers cammaroeconomie- och commercie-
deputations wägnar.
N. Bonde, C. Fr. Linngberg, Wilhelm Grubb, Joseph Hansson.
34.
Manufaktur- och handelsdeputationens betänkande angående
anläggande av nya sockerbruk i Göteborg och Halmstad.
(Borgarståndets arkiv 1740-41:9, n. 394. f
Riksens höglofl. Ständers manufactur- och handelsdeputations betänc-
kande angående Götheborgs och Halmstads riksdagsfullmäktiges hoos
Riksens högh Ständer samt Madame Anna Maria Schtitzes hoos Hans
Kongl. Maij:tt giorde underdånige ansökningar angående nya såcker-
bruks anläggande i berörde städer.
Til manufactur- och handelsdeputationen har Riksens höglofl. Stän¬
ders urskillningsdeputation remitterat twenne til Riksens högh Stän¬
der ingifne memorialer, det ena af Götheborgs och det andra af Halm¬
stads riksdagsfullmäktige, hwarutinnan bem:te Götheborgs stads full¬
mäktige, i anseende til en och annan anförd omständighet, anhåller,
at utrikes eller utländskt toppsåcker må i riket införas samt at hwar
och en som lust och åhuga hafwer, må äga frihet at af egne medel
anlägga såckersiuderiewärck, instämmandes Halmstads stads fullmäk¬
tige med Götheborgs stads fullmäktiges nästnämnde ansökning an¬
1 Med påteckning: Upläst hos R. och A. den 27 julii 1741, dito bifallit, testor S. von Otter.
Upl. hos Prestest. den 30 julii 1741, dito bifallit, testor Eric Waldius. Upl. hos Borg. st. d.
4 aug. 1741, d:o bifallit, testor And. Berg.
793
gående frihet at få inrätta såckersiuderijwärck, och at det privilegium
exclusivum, som någon på dylika wärck innehafwer, ej må ligga uti
wägen. Likaledes hafwer deputation utaf de ifrån Kongl. Commercie-
collegio om såckerbruken inkomne berättelser inhämtat,2 huruledes
frami. Commissariens Schiitzes i Götheborg boende enka Madame
Anna Maria Schutz har uti november månad förledit år hoos Hans
Kongl. Maij:tt giordt underdånig ansökning at i Götheborg få anlägga
ett såckersiuderiiwärck, anhållandes bem:te Madame Schutze, i an¬
seende til hwarjehanda anförde omständigheter, i underdånighet, det
Hans Kongl. Maij:tt i nåder så täckes förklara det af Hans Kongl.
Maij:tt för Sahlgrenska såckerbruket i Götheborg år 1729 utfärdade
privilegium exclusivum, at det icke må ligga hennes upsåt i wägen.
Sedan nu deputation öfwerwägat desse förenämde ansökningarne, så¬
som ock hwad interessenterne uti det i Götheborg warande Sahlgrenska
såckerbruket uppå erhållne communicationer derwid hafft at på¬
minna, så har deputation befunnit, at de giorde ansökningarne om bi¬
stånd at uti Götheborg och Halmstad få inrätta såckerbruk, samt de
dertill af den ena och den andra anförde skiälen wid närwarande tid
så mycket mindre kunna komma uti consideration eller bifallas, som
Hans Kongl. Maij:tt har redan d. 11 november 17293 til afl. Com-
mercierådets H:r Jacob Sahlgrens och Directeuren Niclas Sahlgrens
upmuntran at inrätta deras i Götheborg sedermera anlagde ansenliga
såckerbruk, som war det första sådant wärck här i riket, undantagan¬
des det här i Stockholm warande gamla Lohiska såckerbruket, förlänt
bem:te Commercieråd och Directeur ett sådant privilegium exclusi¬
vum på bem:te wärck, som tillägger detsamma 25 frihetsåhr, innom
hwilka ingen annan skall wara tillåtit ett sådant såckerraffinaderie på
30 mil nära in til detta wärck at uprätta wid 2000 dir s:mts wite och
wärckets confiscation, hwilket privilegium så mycket mindre kan eller
bör rubbas och häfwas under den tiden berörde 25 frihetsår ännu
subsistera, som de allmänna kongl, manufacturprivilegiernes 4§ för¬
säkrar,4 at hwar och en, som på någon manufacturinrättning förut
kan hafwa erhållit privilegium på wissa år, skall niuta dem utan intrång
til godo, och äfwen 35§5 i högbermte privilegier förklarar det Kongl.
Maij:tts nådige mening ingalunda är at derigenom återkalla eller up-
häfwa de enskijlte privilegier, förmåner och rättigheter, som för detta
på manufacturinrättningar ett eller annat wärck eller person kunna
wara förlänte, utan är fast mera Kongl. Maij:tts nådige syfftemål at
slike manufacturer eller fabriquer, så länge de effter privilegiernes
2 Se kommerskoll. relation till riksdagen, dat. 10/11 1740. Handels-och manufaktur-
deputationens handlingar, R. 2766, n. 1.
3 Kommerskoll. skrivelse till K. M:t 15/9 1729; Inrikes civil exp. registratur 1729,
f. 865-868.
4 Modée 2, s. 1540.
5 Modée 2, s. 1550.
794
lydelse drifwas, måge derigenom ytterligare befordras och befästas,
hwilka manufacturprivilegier äro åter uti 6§6 af sidsta riksdagsbeslut
försäkrade. I följe hwaraf kan nu så mycket mindre lemnäs tilstånd til
nya såckerbruks inrättande innom den i högbem:te för Sahlgrenska
huset utfärdade privilegio utsatte 30 mils districten, så länge de deruti
utsatte 25 frihetsåren räcka, som ett sådant prejudicat af inbrott uti
klara och tydeliga kongl, privilegier skulle kunna alterera fidem
publicam, och det nödige fasta underdånige förtroende, som under¬
såtare böra äga och ställa til öfwerhetens nådiga ord, löfften och för¬
säkringar, i anseende hwartil deputation, för des del, icke kan finna
at Götheborgs och Halmstads riksdagsfullmäktige samt Madame Schutz
skulle wid så fatte omständigheter nu för tiden kunna winna bifall
til den (!) omförmälte nya såckerbruksanläggningar i Götheborg och
Halmstad. Och hwad angår behofwet och förnödenheten af en ymno-
gare såckertilwärckning der nedre i orten, hwaraf förhem:te sökande
wilja argumentera nödwändigheten til flere nya såckerbruks derstädes
anläggande, så är och än widare blifwer samma olägenhet derigenom
afhulpen, at det Sahlgrenska såckerbruket, som alla desse åren giordt
anseenliga tilwärckningar, har derutaf så hit til Stockholm, som annor¬
städes i riket afsatt dryga partier, hwilket likwäl, sedan nu de här i
Stockholm, Norkiöping och Gefle anlagde nya såckerbruken kommit
i gång, kan underlåtas, och således det Sahlgrenska brukets tilwärck-
ning blifwer så mycket tilräckeligare för Götheborg samt de derom
kring liggande orternes betiening, som icke allenast H:r Grefwen och
Kammarherren Axel Rutger Sparre å egne samt såsom fullmäktig å des
fru swärmoders och medarfwingars uti merhem:te Sahlgrenska såcker-
bruk wägnar, gifwit wid handen, dem wara sinnade at utwidga samma
wärck med ännu 2:ne pannor, så at de om någon tid skola hafwa 6
pannor i gång, utan ock har deputation befunnit, at sedan Directeuren
Niclas Sahlgren träffat en sådan öfwerenskommelse med des nu mera
afl. broder Commercierådet Sahlgren, at han til bem:te commercieråd
samt des fru och familia lemnat sin andel i berörde för deras gemen¬
samma räkning i förstone inrättade och fortsatte Sahlgrenska såcker-
bruk, med förbehåll at anlägga sitt egit wärck, när han funno det för
sig nyttigt. Så har bern:te directeur d. 29 octob. 17407 erhållit Kongl.
Commerciecollegii resolution och tilstånd at uti eller wid staden Göthe¬
borg få inrätta och drifwa ett egit såckerraffinaderie under den fri- och
rättighet, som jämte de allmänne manufacturprivilegierne, i synnerhet
det Sahlgrenska huset förunte högbem:te privilegium exclusivum inne¬
håller, hafwandes Directeuren Sahlgren, då han härom inför deputa-
tionen blifwit hörd, berättat sig hafwa giordt anstalt til anskaffande
af de för detta wärckets byggnad nödige materialierne, samt så snart
6 Modée 2, s. 1472.
7 Kommerskoll. arkiv, huvudarkivet, Bia: 108.
795
möijeligit är, detsamma i stånd sätta will, medelst hwilken förhem :te
utwidgning af det gamla Sahlgrenska wärcket, så wäl som det nu til-
kommande nya Sahlgrenska såckerbruket, Götheborg och de kring¬
liggande orterne kunna förmodeligen med nödigt såcker warde be-
tiente, hälst sedan, som förbemält är, här i Stockholm och annorstädes
i riket åtskillige nya såckerbruk blifwit inrättade, den Götheborgska
såckertilwärckningen för desse orternes betiening icke behöfwas, och så¬
ledes för de der nedre omkringliggande orterne så mycket tilräckeligare
blifwer.
Hwad i öfrigt angår Götheborgs riksdagsfullmäktiges förbem.te an¬
sökning om frihet til utländskt såckers införande i riket, så kan depu¬
tation för sin del så mycket mindre styrcke Riksens Ständer at lemna
bifall härtil, som Riksens Ständer sielfwa längst för detta funnit
utrikes införsslen af denne waran onödig och fördenskull densamma
förbudit, och nu uti samma förbud så mycket mindre behöfwes någon
ändring, som de sedermera tilökte anseenlige inrikes såckerwärcken,
som dels nu redan äro, dels med det första komma i gång, nogsamt
kunna åstadkomma all den såckertillwärckning, som för rikets con-
sumtion är nyttig och nödig, samt således nogsamt kunna bota och
förekomma den af förenämde riksdagsfullmäktige omförmälte såcker-
bristen.
Widkommande sidst den af Halmstads riksdagsfullmäktig Borgmäs¬
taren Mellijn uti förbermte des memorial giorde ansökningen om
tilstånd at i bem:te stad få inrätta ett tobakspipebruk, så har deputa¬
tion genom ett särskilt betänckande sin oförgripeliga mening derom
yttrat. Och underställer nu detta alt Riksens högloft. Ständers egit
skiärskådande och godtfinnande.
Stockholm d. 24 april 1741.
Uppå Riksens högh Ständers manufactur- och handelsdeputations
wägnar.
H. H. v. Liewen, C. N. Lenaeus, Tho. Plomgren, Jon Bengtson
35.
Manufaktur- och handelsdeputationens betänkande angående
sockerbruken i riket.
(Borgarståndets arkiv 1740-41:9, n. 395.) 1
Riksens högloft. Ständers manufactur- och handelsdeputations betänc¬
kande angående såckerbruken i riket.
Genom memorialer, hwilcka ifrån Riksens Ständers uhrskillnings-
deputation till manufactur- och handelsdeputationen blifwit remit¬
1 Med påteckning: Upläst hos R. och A. den 27 julii 1741, dito bifallit, testor S. von Otter.
Upl. hos Prästest. den 29 julii 1741, dito bifallit, testor Eric Waldius. Upl. hos Borg. st. d.
4 aug. 1741. D:o bifallit, testor And. Berg.
796
terade, hafwer så wäl Öfwersten H:r Fabian Löwen för des här i staden
anlagde såckerbruk, som ock Stockholms, Norkiöpings och Gefle
såckerbruk, i anseende till åtskillige anförde skiäl anhållit, att hädan-
effter inga flere såckerbruk måge inrättas, än de som redan blifwit
privilegierade, till förekommande af de för såckerbruken widrige och
olyckel. påfölgder, hwilcka ofelbart skola hända dem, om antalet af
såckerbruken, som redan skall wara nog stort, widare ökas öfwer den
proportion, som någorlunda kan swara emot utrymmet till deras af¬
sättning.
Häröfwer hafwer deputation inhämtat Kongl. Maij:ts och Riksens
Commerciecollegii utlåtelse,2 samt sedermera så det ena som det andra
noga öfwerwägat.
Deputation har således befunnit, att enär Riksens Ständer godt-
funno att förbiuda införslen af utrikes såcker, wörö då allenast 3:ne
såckerbruk uti riket, nembl. det Lohiska i Stockholm, det Sahlgrenska
i Götheborg och Christopherska uti Ronneby, det sidstnämde likwäl
ändå icke wederbörligen i stånd satt, hwilcka 3:ne såckerbruk blefwo
redan den tiden af Riksens Ständer ansedde för tillräckelige att kunna
åstadkomma den för rikets consumtion nödige såckertillwärckningen.
Och ehuruwäl sedermera någon brist på den wahran sig yppat, hwilken
händt mera af de swåra wintrarne jemte andre tillfälligheter wid
såckerbruken, hwarmedelst tillwärckningen hindrats, så war likwäl det
qvantum utrikes såcker, hwilcket till fyllnad derutaf förledet år 1740
måst tillåtas att få inkomma icke mera än 200000 skålpund, som dock
icke till fullo blifwit infördt.
Men häremot befinnas nu för tiden uti riket redan privilegierade
9 st:n ansenlige såckerbruk, af hwilcka redan 6 st:n äro nu uti fullgång,
nembkn här i Stockholm, det gamla Lohiska wärcket och H:r Öfwers¬
ten Löwens såckerbruk uti Gefle ett sådant wärck,3 uti Norkiöping
Rådman Lindstedts och des interessenters såckerbruk,4 uti Carlscrona
Assessoren Christophers och des interessenters såckerbruk,5 samt uti
Götheborg det gamla Sahlgrenska såckerbruket,6 hwartill äfwen kom¬
mer det 7 :de bruket, som är Handelsmannen Rodes i Norkiöping,7
hwilcket redan är uppsatt och lärer nu med aldra första börja des till-
wärckning, och de 2:ne öfrige, som stå under inrättning, äro Handels¬
mannen Bedoirs och Wilhelm Grubbs jemte deras medintressenters här
i Stockholm, samt den nya tillökningen af Directeurens Nicl:s Sahl¬
grens såckerbruk uti Götheborg.
2 Handels-och manufakturdeputationens handlingar, R 2766, n. 28.
3 Jfr O. Fyhrvall, Bidrag till Gefle stads historia, s. 46; Ur Gävle stads historia, s. 270.
4 Jfr E. Rindborg, Bidrag till Norrköpingsindustriens historia 1, s. 187 f.
5 Jfr J. Bromé, Karlskrona stads historia 2, s. 148.
6 Jfr H. Fröding, Göteborgs historia under frihetstiden, s. 292.
7 Jfr E. Rindborg, a. a. 1, s. 189.
797
Tillwärckningen af alla desse såckerbruken, då de rätteligen drifwas
och äro uti stånd, kan med säkerhet räknas öfwer tvvå millioner skål¬
pund, hwaremot har de förra åhren, då utrikes såcker war tillåtit att
införas, införslen deraf warit åhrligen ungefär 350000, men aldrig
öfwerstigit 400000 skålpund enligit tulljournalerne, hwarwid likwäl
bör considereras det som kunnat blifwa hembligen inpracticerat uti
riket, såsom och det nu sedermera märckeligen tilltagne öfwerflödiga
bruket af såcker, som dock icke gierna kan supponeras wara större,
än att ju det residuum, som blifwer utaf 2 millioner skålpund, enär
400000 derutaf afdragas, deremot aldeles lärer kunna swara och til-
fyllest giöra, hwarutaf synes föllja att de reden privilegierade inrikes
såckerbruken lära kunna praestera all den såckertillwärckning, som är
nyttig och nödig för rikets behof.
Och som deputation förnummit att åtskillige flere dels redan giordt
dels lära wara sinnade att giöra ansökningar om tillstånd och privi¬
legier att få inrätta såckerraffinaderiwärck, så är för riket så mycket
nödwändigare att behörige gräntzor sättas derföre, att desse wärcken
nu i förstonne, och till des erfarenheten närmare utwisar hwad af-
sättningen in- eller utrikes kan erfordra, icke få multipliceras öfwer
ett emot den nuwarande debiten någorlunda swarande antahl, som
i annor händelse de hwarandra skulle ruinera till en så mycket större
skada för det allmänna, som i hänseende till såckerbruken bör noga
märckas den omständigheten, att till deras inrättning och förlag be-
höfwes så anseenliga capitaler, till 30, 50 å 100000 rdl:r och wähl
mera i proportion af hwardera wärckets storlek, i hänseende hwartill
skadan skulle blifwa kiänbar för publico och bedröfwelig för interes-
senterne, om ett, öfwer afsättningen extenderat antal af sådane wärck,
skulle föranlåta att det ena måste ruinera det andra.
Härwid är och den angelägna consideration, att genom inrättningen
af flere sådane såckerbruk än som nödwändigt behöfwas, tillflyter och
riket den skadan, att deruti onödigtwis indragas och anwändas an¬
senliga capitaler, hwilcka likwäl rikets långt mera angelägenhet och
nytta kräfwer att de blifwa emploijerade uti andre för det allmännas
wälstånd nödigare och nyttigare manufacturinrättningar, jemte bandel,
siöfart och fiskerier med flere sådanne näringsfång, hwilcka en ansen¬
lig förkåfring till rikets nytta så högeligen behöfwa. Men deremot
såckerbruken, som hwad angår myckenheten af det sysselsättande och
födande folcket i landet giöra i det målet den minsta tiensten af alla
manufacturinrättningar, men likwäl förbena deras wärde och gyn¬
nande i anseende till den i riket besparande tillwärckningsomkåst-
naden, äro nu för tiden redan till det antal upwuxne, som för riket
är nyttigt och nödigt.
Och aldenstund man utaf erfarenheten inhämtat, att här i riket går
wäl i förstonne nog trögt och långsamt med inrättningarne utaf manu-
facturerne, men enär genom en och annans företagande och exempel
798
finnes att wid någon slags manufactur svvårigheterne hunnit öfwerwin-
nas, samt någorlunda förtienst och utkomst derwid ernås, så falla alla
med sin hug och böijelse deruppå att willja inrätta ett och detsamma,
oacktadt på slutet en öfwerflödig myckenhet utslår till deras egen och
hela landets skada. Fördenskull och i anseende till detta alt hemställer
deputation till Riksens Ständer, om icke den nödige författningen må
giöras, att till nästa riksdag intet privilegium eller tillstånd må lemnäs
till nya sockerbruks anläggande, då Riksens Ständer kunna åter sielfwa
utaf en ytterligare erfarenhet pröfwa och dömma, huruwida flere så-
danne wärck utom de nu redan privilegierade 9 såckerbruken kunna
behöfwas, dock härifrån undantagit Finland, hwaräst ett såckerraffi-
naderiwärck synes kunna tillåtas att anläggas, om sig någon dertill an¬
mäler. Elljest bör Kongl. Maij:ts och Riksens Commerciecollegium
deröfvver noga uppsickt och alfwarsam hand hålla, att såckerbruken
icke oskiäligen stegra deras såcker till inwånarnes otillbörliga be¬
tungande emot inkiöpsprisen på det rå såckret, tillwärckningsomkåst-
naden samt en skiälig förtienst.
Detta alt undergifwes Riksens Flöglofl. Ständers egen ompröfwan och
gunstiga godtfinnande.
Stockholm d. 24 aprill 1741.
På Riksens Ständers manufactur- och handelsdeputations wägnar
H. H. v. Liewen, C. N. Lenaeus, Tho. Plomgren, Pehr Pehrsson
36.
B ergsdeputatio nens betänkande angående ök ning av stångjär nssmidet
för bruksägarna i Värmland och på Dal.
(Borgarståndets arkiv 1740-41:9, n. 411.)1
Riksens högloft. Ständers bergsdeputations betänckande om etttusende
skeppunds tillökning uti thet wid sidst förflutne riksdag bruksägarne i
Wärmeland och på Dahl tillåtne sexton tusende skeppund stångjerns-
smide.
Wid nästledne 1738 års riksdag hafwa Riksens Ständer, til förbättring
af rikets inkomster och landets loflige närings widmackthållande,
funnit nödigt och nyttigt att bewilja bruksägarne i Wärmeland och på
Dalsland sexton tusende skeppunds stångjernssmide öfwer 1695 års
hammarskatt. I stöd häraf hafwa bemälte brukspatroner thetta jern¬
smide sig emellan fördelt samt uppå bruken låtit anteckna en beständig
1 Med påteckning: Upläst hos Borg. st. d. 8 aug. 1741. D:o bifölls deputationens betänkande
förutom hwad det utsatte wijtet beträffar för dem, som framdeles torde giöra ansökning om till¬
ökning på smidet, testor And. Berg. Upl. hos R. och A. den 15 aug. 1741, dito bifallit, testor
S. von Otter. Upl. hos Prästest. den 15 aug. 1741, dito bifölls, dock utan det utsatte witet,
testor Eric Waldius. Upl. hos Borgarest. d. 15 aug. 1741. D:o förblef Ståndet wid dess resolu¬
tion af d. 8 hujus, att betänckandet bifalles förutan hwad det utsatte 1 000 d. smts wijte
anbelangar, hwilcket Ståndet håller före böra gå aldeles ut, testor And. Berg.
799
hammarskatt till Kongl. Maij:ts och Cronones rediga inkomst. Men,
som wid besagde delning någre bruksägare, som skola förbättrat sine
utom Bergslagen belägne hamrar med anseenlig tilgång af kohlskogar,
icke kunnat åtniuta ett önskat smide af thetta quanto, så som eij nog
tillräckeligit, ehuru man sökt thet att jemka, och the således eij hafwa
tillfälle att hugna sig af ett, emot theras ömnoge skogar och dyrt för-
wärfwade ägendomar och hamrar, proportionerat smide. Så hafwer
Krigsrådet högwälborne Baron Herr Eric Oxenstierna, uppå merbe-
mälte Wärmelands och Dahlslands bruksägares wägnar, igenom ett til
Riksens Ständer ingifwit och till thenne deputation remitterat memo¬
rial anhållit, att Riksens Ständer må bewilja ett tusende skeppunds
tillökning af stångjernssmide öfwer ofwanbesagde wid sednaste riksdag
tillåtne sexton tusende skeppunds smidet.
Nu, till att med säkerhet erfara, hwad tillgång på kohl och tackjern
the i Wärmeland och på Dahlsland belägne bruken kunna äga öfwer
thet för thetta them tillåtne årlige stångjernssmidet, har deputationen
anmodat Kongl. Maij:ts och Riksens Bergscollegium, at, sedan weder-
börande, som betiena theras bruk ifrån Nora och Grythytte bergslager
med tackjern, hörde blifwit, med thess betänckande häröfwer til de¬
putationen inkomma.
Kongl. Bergscollegium har ock, effter wederbörande bergmästares
härom förrättade undersökningar, gifwit deputationen wid handen, at,
effter giord calculation öfwer thet smide, som är funderat på tack¬
jern ifrån Wärmeland och en dehl af Grythytte bergslager, och sker
wid hammarwärcken uti Wärmeland, på Dahl och till en del i Wäster¬
götland, så ock wid åtskillige manufacturwärck, skall thet befunnits,
tillika med hammarskatten och byggningsjärnet, samt femton procents
frälse rättigheten må för tiden bestiga sig til wid pass siuttiotre tusende
skeppund årligen, och således något mera än tiugutwå tusende skepp¬
pund öfwer 1695 års taxering, hwilcken stiger till femtio tusende fem-
hundradeåttatiotwå skeppund.
Och emedan Kongl. Bergscollegium alticl warit sorgfälligt om tack-
jernstillwärckningens bestånd i framtiden som, jemte grufworne, för¬
nämligast ankommer på bergslagsskogarnes tilräckelighet, så förmäler
ock Kongl. Collegium sig altid hafwa hållit betänckeligit att bewilja
något högre smide, än skogarne kunna tola. Och skulle nu, sedan berg-
slagsskogarne mycket äro medtagne, jemwäl flere wärck tid efter annan
inrättade, Wärmelands och Dahls wärcken, hwilcka till större dehlén
äro privilegierade på kiöpetackjern ifrån Philipstads och Carlskoga
samt en dehl ifrån Grythytte bergslager, få then begiärte tillökningen
i smidet, utom thet anseenlige öfwersmidet, som Wärmelands bruks¬
patroner wid sidstledne riksdag bewiljades. Så förmäler Kongl. Colle¬
gium sig, för thess del, icke finna, att thet med bergslagsskogarnes och
hammarwärckens bestånd i längden skulle kunna ske.
Deputationen har alt thetta i behörigt öfwerwägande tagit. Och ther-
wid låtit sig föreläsas bergmästarnes till Kongl. Bergscollegium insände
800
berättelser och utlåtande häröfwer, som ock munteligen hördt Härads¬
höfdingen ädel och wälbördig Carl Gustaf Lövenhielm på the sökande
bruksägandes wägnar. Och finner deputationen med Kongl. Bergscolle-
gio thet wara högst nödigt och angelägit, att skogarne, så inom Bergs-
lagerne, som elljes, ther bruk och bergwärck äro belägne med all war-
samhet böra wårdas, så framt the i längden skola hafwa bestånd, och
bergwärcken icke med tiden, til cronones samt undersåtarnes stora
skada, i brist theraf ödeläggas.
I betracktande häraf skulle deputationen aldeles icke wilja eller
kunna tilstyrcka någon tillökning och förhöijning i thet wanliga, och
wid sidst förflutne riksdag tillåtne hindret för bruksägarne i Wärme¬
land och på Dahlsland, så framt deputationen hade anledning att tro,
thet skogarne i Wärmeland och på Dahl igenom thet redan bewiljade
öfwersmidet för mycket blifwit medtagne, samt att någon brist på till-
låteligit kiöpetackjern förspordts. Men althenstnnd Riksens höglofl.
Ständer sielfwe wid 1738 års riksdag funnit riket gagneligit och then
orten till förmån ländande, att tillåta bruksägarne i Wärmeland och på
Dahl sexton tusende skeppnnds stångjerns årligit smide öfwer 1695
års hammarskatt. Och hwarcken bergmästarne uti theras berättelser,
eller någon särskilt gifwit anledning thertill, att samma förhöijning
förorsakat brist uppå nödigt tackjern eller skog. Förthenskull synes
Riksens höglofl. Ständer med all säkerhet kunna lemna theras bijfall,
att brukspatronerne i Wärmeland och på Dahl måge årligen få smida
ännu ett tusende skeppund öfwer thet quantum jernsmide, som wid
sednaste riksdag them bewiljades, till att thermed npfylla then brist,
som någre bruksägare nu måste kännas wid, hwilcke förbättrat sine
utom Bergslagen belägne hamrar med tillgång af kohlskogar. Men wid
förra dehlningen icke kunnat åtniuta ett, emot tillgången af kohl och
tackjern swarande smide. Hälst som bruksägarne emellan uti theras
tillwärckning en nogare jemlikhet härigenom kunde ernås, och sådant
therhos ingen till något förfång eller meen länder. Dock, på thet thenne
förmån icke må hädaneffter gifwa widare anledning att med slike an¬
sökningar ifrån Wärmeland Riksens Ständer beswära, och bergslagshus-
hållningen i anseende till kohl och tackjern med all behörig säkerhet
hållas wid mackt, är deputationen föranlåten til Riksens Ständers godt¬
finnande hemställa, om icke hädaneffter må förbiudas merbemälte
bruksägare hos Riksens Ständer att anhålla om någon widare tillökning
uti theras smide, wid ett tusende daler silf:rmts wijte. Hwilcket dock
Riksens höglofl. Ständer til närmare skärskådande deputationen här¬
igenom underställer.
Stockholm d. 6 julii år 1741
Uppå Riksens höglofl. Ständers bergsdeputations wägnar.
David Frölich, Fredericus Anagrius, Jacob Strang Robertsson
Otto Olofsson.
801
37.
Manufaktur- och handelsdeputationens betänkande angående
klädmakarämbetets ansökning om ändring i hallordningens
4 artikel och 7 §.
(Borgarståndets arkiv 1740-41:9, n. 414. f
Riksens höglofl. Ständers manufactur- och handelsdeputations betänc-
kande öfwer en del af klädemakareämbetet här i Stockholm till Riksens
höglofl. Ständer ingifne memorial och ansökning om ändring uti kongl,
hallordningens 4 :de artikel och 7 :de § angående förlager.
Uti ett till Riksens höglofl. Ständer ingifwit memorial anföres af
22 stycken mästare wid det gröfwa klädes- och frismakeriet här i staden,
hurusom Kongl. Maj:ts under d. 21 maji 1739 utkomne hallordning
uti 4:de artikelns 7:de §2 påbiuder, att klädemakarne ej måge af egit
förlag tillwärka gods eller arbeta för någon annan än factorerne, så
wida de ej förmå drifwa deras egne wärk aldeles med egit förlag. Men
som sådant twång skall falla dem odrägeligit, och de med den arbets¬
lön som factorerne bestå, icke skola med hustrur och barn kunna hafwa
deras utkomst, så framt de icke derjemte få arbeta för sig sielfwa.
Hwarjemte ock effter deras mening berörde § skall allenast angå de
främmande mästare samt sådane arbetare, som sittja på factorernes
egne wärkstäder. Altså anhålla de, det Riksens höglofl. Ständer wille
frikalla dem ifrån kongl, hallordningens stränghet i denne puncten och
tillåta dem att få wid förefallande tilfällen arbeta af egit förlag, jemte
det de med tilbörlig flit wilja arbeta för factorerne.
I anledning af hwad Kongl. Commerciecollegium härwid anfördt,3
kan manufactur- och handelsdeputationen icke annat finna, än att den
af Riksens höglofl. Ständer giorde och af Hans Kongl. Maj:t i nåder
faststälte hallordning ganska tydeligen föreskrifwer det, hwareffter
klädemakarne sig hafwa att rätta. Hwarföre och som, i fall dem skulle
effterlåtas att stundom arbeta för sina förläggare, och stundom för sig
sielfwe, det icke annat skulle förorsaka än oreda och gensträfwighet,
besynnerkn wid sådane tilfällen, då förläggarne hade något angelägit
arbete under händer för Kongl. Maj:t och Cronan. Fördenskull kan
deputation icke finna, att någon ändring uti kongl, hallordningen kan
i detta mål bewiljas, utan klädemakarne förbindas att ställa sig then-
samma till noga effterlefnad så wäl i detta som alla öfrige mål.
Hwilket dock Riksens höglofl. Ständers bepröfwande hemställes.
Stockholm d. 25 maji 1741.
På Riksens höglofl. Ständers manufactur- och handelsdeputations
wägnar.
H. H. v. Liewen, C. N. Lenaeus, Tho. Plomgren, Pehr Pehrsson
1 Med påteckning: Upl. hos R. och A. den 30 julii 1741, dito bifallit, testor S. von Otter.
Upl. hos Prästest. den 4 aug. 1741, dito bifallit, testor Eric Waldius. Upläst hos Borgarest.
den 10 aug. 1741, dito bifallit, testor And. Berg.
2 Modée 2, s. 1505.
3 Kommerskollegii memorial 27/4 1741. Manufaktur- och handelsdeputionens akter,
R. 2766, n. 25.
802
38.
Kammar- ekonomi- och kommersdeputationens betänkande
angående tjänstefolkets olagliga flyttning ur riket.
(Borgarståndets arkiv 1740-41:9, n. 419.)'
Riksens höglofhe Ständers cammaroeconomie- och commerciedeputa-
tions betänckande angående hämmande af tienstefolks olagliga begif-
wande utur riket till främmande orter.
Hos Riksens Ständers cammaroeconomie- och commerciedeputation
har i anledning af mindre secrete deputationens giorde erhindran uti
öfwerwägande kommit, huruledes drängar och pigor skola öfwer
gräntsorne, så utom som med wederbörandes pass, till utrikes orter sig
begifwa, och der sedan qwar blifwa, för hwilken ordsak åtskillige lands¬
orter måste öfwerklaga at de lida brist uppå tillräckeligit tienstefolck
till landthushålldningens skiötande och förbättrande. Deputationen
har fördenskull på alt uptänckeligit sätt warit mån om at utse tienlige
förslag och medell, på hwad sätt Kongl. Maij:tt och Cronan Swärge,
besynnerligen i anseende till Dannemark, Norrige och Ryssland måtte
hindra och förekomma ett så ansenligit öfwerlopp af löst folck, som
hitintill sig härifrån begifwit, hwarigenom riket också i framtiden,
om sådant nu icke skulle blifwa hämmat, ej allenast måste alt mer och
mer kiänna stor afsaknad till landets bättre upodlande, utan ock lida
brist uppå handtwärkare och dem som nyttige slögder idka och drifwa
kunna, samt i gemen betaga dem de medell och utwägar, som sådant
hitintills befrämjat, besynnerligen som det bör skattas ibland ett rikes
största förmåner och styrka, der myckenhet af inwånare äro, hwilka
kunna alt mer och mer upbruka landet, och hwartill här gifwas alla
önskeliga tillfällen, allenast de sielfwe med wälwillige sinnen willja
härtill bidraga, deputationen har äf:en therföre med så mycket större
missnöije måst erfara, at så månge tusende swänske undersåtare be¬
finnas på utrikes orter, hwilka till en del äro uti ett ganska uselt
och eländigt tillstånd, hwarigenom rikets heder uti ingen måtto be¬
främjas, lika som det intet sielfft skulle kunna nära och föda sine
undersåtare, eller åtminstone betaga dem ett sådant deras oloff ut¬
flyttande. Fördenskull och på det sådant i tid må kunna förekommas
och någon nogare kundskap erhållas om tienstefolkets olaglige begif-
wande till utrikes orter, hwarest de sig ochså uppehålla, på det de sedan
effter omständigheterne måge blifwa återkallade, har deputationen
effter ett noga skiärskådande nödigt achtadt och förment, at wid föll-
jande omständigheters noga i acht tagande ett slikt onyttigt och för
1 Med påteckning: Anmält hos R. och A. den 10 aug. 1741, dito rem. till secr. utsk.,
testor S. von Otter. Anmält hos Prästest. den 10 aug. 1741, dito rem. till secr. utsk., testor
Eric Waldius. Anmält hos Borgarest. den 10 aug. 1741, dito rem. till secr. utsk., testor And.
Berg.
803
riket ganska skadeligit utflyttande lätteligen kan hämmas och före-
kommas.
l:o Ehuruwäl tillförene stadgat och förordnat är, at alla som willja
resa så wäl ifrån en ort till en annan inom Swäriges Rike, som ock ut¬
rikes, böra af öfwerståthållareämbetet i Stockholm och på andre orter
af wederbörande landshöfdingar och magistraterne i städerne wara för¬
passade, på det at skiönjas må, hwilka som äro uti sina rätta ährender
stadde eller icke, dock som förfarenheten wisar, at det påsyfftade ända¬
målet derigenom icke erhålles, emedan tienstehion och andre löse per¬
soner, som utrikes willja sig begifwa, icke ställa sig lag och kongl,
förordningar till lydno och effterlefnad, alldenstund då de utrikes
anlända, så som till Dannemark, Norige och flere orter, och der upwisa
någon attest, antingen ifrån sin huusbonde den de tient, eller ifrån
prästen eller ock något annat afskedspass, blifwer slikt anseclt för gil¬
tigt bewis, hwarmedelst den utur Swärige afwikne undslipper widare
förhör och ansees såsom uti laglige ärender stadd, då sedan om honom
näppeligen icke någon widare underrättelse står at erhållas. Deputa-
tionen är fördenskull af den tanckan, at allfwarligen och wiel hårdt
straff blifwer förbudet, det ingen får emottaga, hoos sig hysa eller
öfwerföra, någon ifrån Swärige till utrikes orter, som icke med full-
giltigt pass är försedd, hwilka på sådant sätt synas böra inrättas och er¬
hållas, at alle som ärna begifwa sig öfwer Swäriges gräntzor skola först
med wederbörande landshöfdinges eller magistrats pass wara försedde,
hwilket borde inrättas af sådant innehåll, at den förpassade sig af det
allena inom riket kan betiena hoos den wid gräntzen eller öfwerfarts-
platzen boende landshöfdinge eller andre dersammastädes förordnade
wisse och tillförlåtelige män, bör en sådan sig anmäla och der upwisa
det pass han innehafwer ifrån den ortens befallningshafware, hwarifrån
han kommer, då han i stället för det förra bör utan betalning undfå
ett annat pass, som utrikes skall tiena honom till bewis, at han uti sine
lofke ärender stadder är. Deputationen håller före nödwändigheten
äfwen fordra, at eho han wara må, som underskrifwer något resepass,
så bör han jämte namn och signete äfwen utsätta hwad tienst han i ri¬
ket bekläder, och böra de pass som wid gränseorterne emot andre ut¬
bytas alla wara effter ett wist tryckt formulair inrättade, på det de
så mycket bättre måge kunna igenkiännas och deras richtighet pröfwas.
2:o Wid Skånske- hallänske- och bohuslänske siöstranderne eller
annorstädes, hwarest förpassningsställen komma at inrättas, böra på
wisse i weckan dertill utsedde dagar de handlande samt med deras folck,
som ärna sig öfwer gräntzorne uti någon handel, förpassas, och bör
äfwen tiden för dem uti passet wara utsat, huru länge det skall giälla,
på det at om de förpassade icke inom den utsatte tiden tillbaka komma
utan at wisa laga förfall, desamme då såsom bortowarande utan gifwen
tillstädjelse måge blifwa återkallade.
3:o. Håller deputationen före at intet tienste eller löst folk bör effter-
804
låtas at få resa utrikes, med mindre de gitta hoos wederbörande, som
dem förpassa, giltige skiäl dertill å daga lägga, samt derjemte utfästa
tiden, innom hwilken de wilja ti[ll]baka komma, dock bör Ridder-
skapet och Adelen effterlåtas at utrikes få försända någon betient uti
deras enskijlte angelägenheter, om nödwändigheten så skulle fordra,
allenast at han af wederbörande på förbemälte sätt låter sig förpassa.
Under detta förbud tycker deputationen, at handtwärksgesäller icke
häller böra begripas, som till bettre läro och underwisning af deras
handtwärk willja begifwa sig utrikes, hwarwid dock synes böra i acht-
tagas, at förr än sådane erhålla pass, skola the framte bewis af deras
handtwärksskrå, at de hafwa utlärdt, och des loford, at de äro skicke-
lige ämnen, samt under sine tiensteåhr fördt ett anständigt lefwerne.
4:o. Städernes magistrater samt cronobetienterne uti Skåne, Halland
och på flere gräntzeorter, hwarifrån tienstehion och annat löst folk,
sig till största dehlén hemligen utur riket begifwa, böra blifwa an-
befalte at twänne gånger om åhret noga undersöka, om det befinnes
at några sådane personer ifrån lähnet eller städerne afwikit, och hwarest
de sig uppehålla, samt sådant straxt landshöfdingen i orten tillkiänna
gifwa. Likaledes bör strandridare esomoafftast, särdeles wid ombyt-
ningstiden af tienstefolck, resa kring stranderne och winnlägga sig om
at ertappa sådane, som oförpassade sig utrikes willja begifwa, och pröf-
war deputationen skiäligt, att tullbetienterne och strandridarne böra
undfå 8 dir silfunt af utfallande böter för hwar sådan person de kunna
arrestera, men i den händelse de bewisligen sådant försumma, böra de
ifrån tiensten afsättas och plichta 20 dir sillf:mt.
5:o Thesutan och som förnämsta canalen, hwarest öfwerfarten ut¬
rikes skier, är ifrån de skånske, halländske och finske siöstranderne,
ther små fiskarebåtar wid desse rikens strander stryka och för en ringa
penning sådant löst folk öfwerföra, så bör wid ansenligit wite förbiudas,
at inga flere än de färgebåtar, som till öfwerfartens besörjande å ömse
sidor utsedde och förordnade äro, skola med folcks öfwerförande sig
befatta. Desutan bör noga handhafwas, at all öfwerfart skier ifrån
tillåtelige och dertill utnämbde ställen af dem, som ärna sig öfwer till
Dannemark eller Ryssland med tillåtne wahror, och böra strandridarne
eller inwånarne för hwar båt de kunna ertappa at hafwa ifrån andre än
de utnämde ställen till Dannemark eller Ryssland öfwerfarit, bekomma
20 dir sillflmt. Deputationen skulle äf:n förmoda, at Generaltull-
arrendesocieteten mycken förmån skulle tillskyndas, om societeten på
beqwämlige ställen, i synnerhet wid gräntsorne, låter upsättia wisse
tull- och förpassningshuus, emedan dagelige förfarenheten nogsamt
wid handen gifwer, huru ansenlige lurendrägerier på slike orter sig
tilldraga.
6:o. The som med fahrtyg på utrikes orter resa, böra innan de ifrån
swänska hamnen afsegla edeligen betyga, at de icke hafwa någon oför¬
passad person uti fahrtyget, och hwarpå tullbetienterne böra hafwa
805
en noga upsicht, och i den händelse at någon skeppscapitaine eller
skieppare kan öfwertygas, antingen för des afseglande eller wid des
återkomst, at hafwa till utrikes orter öfwerfördt någon, sorn icke med
wederbörligit pass warit försedd, hör densamma till 100 dir sillf:mts
böter wara förfallen. Skolandes äfwen alla swänske skieppare och
skieppscapitainer wid lika wite wara förbudne at wid anländandet till
utrikes hamnar inför wederbörande sitt pass upwisa, samt angifwa om
de hafft med sig någre passagerer och hwilka de warit, på det at nödig
kundskap och effterrättelse må kunna erhållas, om någon utan weder-
börandes pass blifwit öfwerförd, och uti slikt fall bör skiepscapitainen
densamma uti sitt skiepp uppå egen omkostnad förwara och tillbaka
föra.
7:o Alla drängar, pigor samt annat löst folck, som olagligen sig utur
riket begifwa, böra, enär någon kundskap kan erhållas, hwarest sådane
sig uppehålla, igenom skrifwelse ifrån det länets landshöfdinge, ther
then afwikne hafft sitt hemwist till den swänske uti Dannemark eller
Ryssland residerande ministren effterfrågas, med anhållan at han på
alt möjeligit sätt effterslås och wid ertappandet arresteras. Skolandes
de, sedan man om deras personer erhållit nödig kundskap, blifwa till
Swärige tillbaka förde, enligit 9§ uti det emellan Deras Maij:tt Maij:tt
och Swärige och Dannemark åhr 1738 uprättade cartell2 och wara till
krigs eller annat arbete förfallne, at derigenom aftiena den omkostnad,
som på en slik persons extraderande anwänd är.
8:o. Uti de till Norige och Ryssland angräntsande provincier bör
hwar och en bofast man blifwa tillåtet att arrestera sådane dit kom¬
mande och i det lähnet ej födde drängar, pigor och annat löst folck,
som ej kunna upwisa fullgiltige pass, ock i fall slike personer kunna
öfwertygas at hafwa utom rikets gräntzor öfwerflytta welat, skall den
som en sådan ertappar till wedergiällning undfå 8 dir sillfwermt., samt
den fästtagne wara förfallen till krigstjenst eller annat arbete.
9:o. De som utur andre län någon handell drifwa, böra äfwen med
sådane pass wara försedcl[e], som här frammanföre förmält är, i widrig
fall skall dem ej tillstånd lemnäs wid 20 dkr sillf:mts wite at begifwa
sig öfwer gräntzen. Med lika böter synas och de böra beläggas, som
utan pass i afsicht af någon handell resa öfwer gräntzen, änskiönt han
befinnes hemma och bofäst uti den angränsande provincien.
10:o. Nära wid gräntzorne och utmed lanclswägarne af Ryssland och
Norrige håller deputationen före, at bättre och tillräckeligare anstalt
fogas bör med de der inrättade tull- och förpassningskammrar. Skulle
någon sedan öfwertygas at hafwa förbigått desse tullkamrar och sig af
någon annan lönlig wäg betient, skall densamma böta wärdet af det
han befinnes hafwa utfördt, hwaraf angifwaren hälfften bekommer och
den andra hälftten bör til sådane olagligen öfwerrymde personers till¬
baka sändande anwänd blifwa.
1 1 :o. Om de handlande eller andre, som på lagligit sätt till Norrige
2 Sveriges Traktator 8, s. 261.
52-734227 BR 7:2
806
eller andre orter öfwerfara, kunna säker underrättelse meddehla,
hwarest någon swänsk dräng eller piga sig der uppehåller jemte till
kiänna gifwande af des namn, gestalt och utseende, samt hos hwem och
hwarest densamma sig uppehåller, så böra de wara förplichtade sådant
straxt antingen sielfwe eller genom skrifwelse till den angränsande
landshöfdingen tillkiänna gifwa, hwilken åligger draga försorg, at an-
gifwaren till wedergiällning undfår 8 dir sillfrmt, sedan den ertappade
till Swärige blefwit öfwerförd.
Hwilket alt Riksens högloflige Ständers widare ompröfwande under¬
ställes.
Stockholm d. 11 junii 1741.
Uppå Riksens höglofl. Ständers cammaroeconomie och commercie-
deputations wägnar.
N. Bonde, Ericus Klint, Carl Hård, Pehr Olofson.
39.
Just i tiedeputatio ne ns betänkande angående justitieärendena
vid justitierevisionen särskilt beträffande religionssakerna.
(Borgarståndets arkiv 1740-41:9, n. 421 . f
Riksens höglofl. Ständers förordnade justitiaedeputations betänckande
öfwer det, som uti Kongl. Maijest:ts nådiga särskilte berättelse och pro¬
position angående justitiaeärenderne wid Kongl. Maijest:ts Justitiaerevi-
sion, men i synnerhet om religionssaker förmäles, gifwit wid riksdagen
i Stockholm d. 21 februarii 1741.
Ibland de ärender, som Riksens högloflige Ständer till denna deras
förordnade justitiaedeputation hänskutit, har densamma förnämligast
ansedt Hans Kongl. Maijest:ts nådige särskilte berättelse och proposi¬
tion angående justitiaeärenderne wid dess Justitiaerevision.
Hans Kongl. Majestät har däruti nu som tillförene betygat dess
nådige fägnad öfwer Riksens Ständers sammankomst och därnäst i nå¬
der förklarat dess oföränderliga nit om religionen med den rätta guds-
tiensten samt lag och rätts owälduga skippande såsom den krafftigaste
grundwalen till det borgerliga samfundets och ett samdräcktigt regi-
ments styrka.
Hwad som och i slika mål sedan sidsta riksdag blifwit uti Kongl.
Majestäts Justitiaerevision tillgjordt, har Hans Kongl. Majestät i
nåder welat Riksens Ständer förständiga, och i anledning däraf widare
1 Med påteckning: Anmält hos R. och A. den 17 marti) 1741. Upläst hos R. och A. den
29 julii. Resolutionen se RAP 12, s. 518. Upläst hos Prästest. den 30 julli 1741. Resol. Lika¬
som Presteståndet under den 9 martii nästl. bifallit sielfwa betänckandet, så bifaller det ock
nu den af höglofl. R. och Adelen giorde tilläggning, testor Eric Waldius. Upläst hos Borg.
st. d. 10 augusti 1741 och 11 d:o åter förehafft. D:o biföll Borgareståndet höglofl. Ridder-
skapets och Adelens utlåtande, testor And. Berg.
807
inhämta det som Riksens Ständer kunna tycka hädaneffter nyttigt wara
att förordna.
Den l:sta articel af högstbende Hans Kongl. Maijest:ts nådigste pro¬
position innefattar endast det som rörer religionen och gudstiensten,
hwarwid förmäles, l:mo om wedefogden wid Andrarums alunbruk
Olle Norman,2 att sedan han till förekommande af dess hyste will-
farelsers utspridande blifwit på Lindkiöpings slott inmant, har han
genom underdånig böneskrifft hoss Hans Kongl. Maijest:t om befrielse
därifrån anhållit. Och ehuruwäl Hans Kongl. Maijest:t så wäl af dom-
capitlets i Lindkiöping däröfwer infordrade utlåtelse, som hwad lands¬
höfdingen i orten gifwit wid handen, i nåder inhämtat, det denne Nor¬
man på intet sätt låtit sig föra till rätta ifrån de willosatser, lian för¬
märkts wara tillgifwen, oacktad hwad möda och sorgfällighet präster¬
skapet till hans hänledande utur ett sådant mörker anwändt, doch
likwäl emedan bermte Norman uti samma dess böneskrifft klagat öfwer
ett swårt häckte, hwaruti han dijtintills hållen blifwit, altså och på
det försökas måtte, om han, jämte behörig underwisning genom någon
större frihet än honom kunnat på Lindkiöpings slott tillåtas, stöde att
ifrån sine willfarelser återbringas. Ty hafwer Kongl. Maijest:t i nåder
för godt funnit att låta Norman tillika med hustru och barn, som för¬
nummits (ill honom wara komne, försändas ifrån Lindkiöping till
Calmare, hwarest honom såsom en med fästningswärk innesluten ort,
honom kunde tillstånd lämnas att gå ut om dagen och pläga umgiänge
med andra, dock under den opsickt, om han wore benägen att utsprida
sine meningar eller andra därtill öfwertala, hwarom så wäl som den
bestådde tillökning på Normans underhåld till 6 öre sunt om dagen,
Kongl. Maijestät låtit dess nådige befallning af d. 1 december 17393
till wederbörande landshöfdingar afgå, samt till venerand: consistorium
1 Calmar att draga försorg det han af wederbörande prästerskap där¬
städes uti sin christendom idkekn och oförtrutet utur Guds heliga ord
med all saktmodighet underwisas.
Widare 2:do berättar Hans Kongl. Maijest:t i nåder, det consisto¬
rium här i staden genom underdånig skrifwelse af d. 14 november
17394 angifwit, hur som Conducteuren wälborne Michael von Stro¬
kirk och en student wid namn Sven Rosén, hwilka, jämte flera för deras
irrige lärosatser och willfarande meningar i den rena evangeliska läran
warit eij allenast i consistorio förhörde, underwiste och åtwarnade, utan
och wid wärdslig rätt angifne, skola icke dessto mindre obehindrade
fara omkring i landet samt här och där uti orterne utsprida sine skade-
lige willfarelser, förföra menlöst folk och förarga Guds församling, i det
2 Jfr K. Henning, Bidrag till kännedomen om de religiösa rörelserna i Sverige och
Finland efter 1730, s. 116-125; E. Linderholm, Sven Rosén och hans insats i frihets¬
tidens radikala pietism, s. 314; Sandholm, Kyrkan och hospitalshjonen, s. 196 f.
1 Justitierevisionens registratur 1739, f. 328 v.
4 Stockholms stads konsistorii protokoll 1739, s. 309.
808
de öfwertala andra att förackta och öfwergifwa den offenteliga guds-
tiensten samt de heliga sacramenternas bruk, hwaruppå då nyligen
ett bedröfweligit bewis förspordts uti Bro församling uti Upsala stifft,
därest de någon tijd sig uppehållit och med sina willmeningar så in¬
tagit ett hederligit huus, att föräldrarna därstädes eij velat tillstädja,
att deras egit barn måtte döpas. Altså och emedan slike religionsmål
enligit Kongl. Maijest:ts nådigste förordnande af dess och riksens hoff-
rätter optagas och afgiöras böra, har Kongl. Maijest:t genom skrifwelse
af d. 29 november 17395 anbefalt dess och Riksens Swea Hoffrätt att eij
allena foga den efftertryckeliga anstalt att öfwer det, som bem:te con¬
sistorium således emot Strokirk och Rosen angifwit, skulle af weder-
börande domare skyndesammast lagkn blifwa ransakat, utan och att
hoffrätten hade, sedan ransakningen inkommit, så wäl däröfwer som
det förra angående dässe och de flere pärsoner, hwaröfwer Södra För-
stadskämnersrätt här i staden år 17366 skall ransakat, sig forderligast
att utlåta. Sedermera har och Kongl. Maijest:t uppå domcapitlets i
Upsala härom inkomne berättelse å nyo genom nådig skrifwelse af d.
24 januarii förleclit åhr7 alfwarligen anbefalt Kongl. Swea Hoffrätt
för berörde ärende utan något upskof sig företaga samt med lag och
religionsstadgar enligit slut afhielpa. Hwarjämte Kongl. Maijestät låtit
dess nådige befallning afgå så wäl till bermte domcapitel i Upsala att
foga den anstalt, det ofwan bermte föräldrars barn ofördröijeligen
måtte till dop och christendom befordras, som och till landshöfdingen
i orten att draga den försorg, det någon cronobetiente skulle infinna
sig och wara tillstädes i neigden att kunna meddela en skyndesam hand¬
räckning, i fall något hinder och motstånd af en ell:r annan till wärk-
ställigheten däraf skulle förspörjas. Hwarpå omsider dopet således på
behörigt sätt blifwit fullbordat. Och som Kongl. Swea Hoffrätt seder¬
mera med underdånig skrifwelse af d. 1 1 junii sidstledne inkommit8
angående desse med flere pärsoner, hwilka för skadelige och emot den
christna läran stridande willfarelser angifne blifwit, men hoffrätten sitt
utslag därutinnan då icke utfärdat, utan det ena med det andra Kongl.
Maijest:ts nådiga godtfinnande understält. Altså har Kongl. Maijestät
genom bref af d. 15 october9 sidstledne hoffrätten i nåder anbefalt
samma mål med utslag forderligast att afhielpa och sådant behörigen
utfärda låta. Justitiaedeputationen har och eij heller underlåtit att
giöra sig underrättad om hwad som därutinnan af Kongl. Hoffrätten
kunnat wara tillgiordt, och förnummit det bem:te Kongl. Hoffrätt
nyl:n under d. 28 januarii sidstledne sitt utslag uti detta mål utfärdat,
hwilket deputationen funnit nödigt att infodra, och däraf inhämtat all
5 Justitierevisionens registratur 1739, f. 296 v.
6 Kämnärsrättens protokoll för 1736 finnes icke i SSA.
7 Svea hovrätts arkiv: El: 29, f. 14.
8 Svea hovrätts arkiv: Bia: 113, f. 288.
9 Svea hovrätts arkiv: El: 29, f. 86.
809
den möda och sorgfällighet wara anwänd, som slike granlaga ärenders
tillbörliga undersökning och afdömande ärfordrar. Deputationen har
ock trodt dess skyldighet wara, att af detta hoffrättens utslag, som eljest
wore för widlöfftigt helt och hållit att införa, gifwa Riksens höglofl.
Ständer dess innehåld, åtminstone i korthet, tillkienna och består där-
uti: att Studenten Sven Rosen, som i de förnämsta hufwudstyckon af
wår rena evangeliska lära eij allenast hyst och förfäcktat utan och
wärkekn utspridt willfarande meningar, är i följe af 1 cap. 2§ 1686
års kyrkiolag1 samt 1 cap. 3 och 4§§ missgiärningsbalken2 riket för-
wist, samt wederbörande pålagdt att anwända all möijelig flit och up-
märksamhet, att exemplaren af 2:ne Roséns utspridde högst skadeliga
tractater måtte kunna insamlas och aldeles utur wägen skaffas. Därnäst
äro Studenten Kylander, Skomakaregesällen Öhman, Snickaregesäl-
lerne Cullander och Elfström samt Jungfrurne Utterbom, Gadd,
Lampa och Ryding alla hwar för sig den ena mer och den andra
mindre, befundne uti irrige religionssatser brotslige, men i synnerhet
hafwa af dem Skomakaregesällen Öhman och Jungfru Margaretha Ut¬
terbom låtit märka större ifrighet än de öfrige,3 samt både skrifft-
och muntelin deras willfarelser förfäcktat, såsom och förklarat sig eij
kunna utlofwa att för sig sielfwa desamma behålla. Hwarföre ock som
billigt wore att befruckta, att, i fall de på fri foot lämnades, andra af
dem kunna blifwa besmittade och församlingen således mycken oro och
förargelse därigenom tillskyndas, har Kongl. Hoffrätten funnit nödigt,
det desse bägge pärsoner, Öhman och Utterbom, straxt uti något lind¬
rigt fängelse, på särskilta ställen, inmanas och således ifrån andras
omgänge och deras skaddige satsers utspridande hindras, doch så att
dem något underhåld af publiqve medel blifwer tillordnat och präster¬
skapet anbefalt att imedlertid med flitig underwisning söka att bringa
dem till rätta. Men Studenten Kylander, Snickaregesällen^ Cullander
och Elfström samt Jnngfruerne Hedewig Gadd, Hedewig Lampa och
Christina Ryding, hwilka synts gifwa hopp om sig att genom trogen och
flitig underwisning kunna förmås till de af dem fattade willosatsers
förkastande, komma tills widare att lämnas på fri foot, dock så att
dem alfwarsamt förbiudes att bo och wistas tillhopa eller sins emellan
och med andra oloflige sammankomster hålla samt deras willfarelser
antingen muntel. eller skriffteligen utsprida. Åliggande prästerskapet,
hwar uti sin församling där de wistas, att hafwa en noga opsickt öfwer
dem samt låta wara sig om hiärtat och högstangelägit att af Guds ord
med all flit och sacktmodighet dem underrätta och om deras willfarel¬
ser öfwertyga, samt således genom Guds nåd på deras omwändelse ock
bättring oförtrutit arbeta. Beträffande Conducteuren von Strokirk, så,
1 1686 års kyrkolag (tr. 1687), s. 2.
2 Sveriges Rikes Lag 1734 (tr. 1736), s. 200 f.
3 Jfr E. Linderholm, a. a. s. 348.
810
emedan han wid det uti consistorio här uti staden med honom ock de
öfrige anstälte förhör wäl warit tillstädes, men icke welat uti något
samtal om sine fattade meningar med consistorio sig inlåta, och Stro¬
kirk enligit Hans Kongl. Maijestäts nådige bref till hoffrätten af d.
11 sidstkne december4 blifwit misstänckt att genom sin närwaro bij-
draga till Grefwinnans Fru Margaretha Clerks och hennes syssters will-
farelser och ståndacktighet däruti, hwarom ännu icke så wida wetterligit
är, å behörig ort, som under Kongl. Giötha Hoffrätts jurisdiction sor¬
terar, är wordet undersökt. Altså har Kongl. Hoffrätten, nu föruth och
innan sådant wärkstält blifwit, öfwer won Strokirk sig icke kunnat
utlåta. Äfwensom och Kongl. Hoffrätten öfwer Christian Eberhardt
och pigan Christina Knutsdotter nu eij heller sitt utlåtande kunnat
meddela, emedan hoffrätten i anseende till deras frånwaru icke hafft
tillfälle dem att höra, huru wida de ännu hysa sådane meningar, som
de nu snart för 3 åhr sedan uti consistorio yppat. Sidst hwad Hoff-
junckaren walborne Jacob Gripenstedt widkommer,5 som eij welat låta
döpa sitt barn och därutinnan i början gifwit sin willfarelse till kiänna.
Så i anseende därtill att Kyrkioherden Wellstadius, som till barndopets
förrättande af domcapitlet i Upsala warit utskickad, intygat, det Hoff-
junckaren Gripenstedt synts icke hafwa så särdeles insickt och grund
uti alla wära rena trosarticlar, att han ju icke af swaghet kunnat fela,
han och under det barndopet förrättades wist stort tålamod och icke
giordt något motstånd, af hwilket bemrte kyrkioherde förment kunna
synas, det Gripenstedt torde råkat i någon frestelse. Altså som Kongl.
Hoffrätten wore bekant, det bermte hoffjunckare i några åhr warit
mycket siuklig och som berättats jämwäl af mellancholie beswärad, ty
har Kongl. Hoffrätten honom för dess förhållande icke med någon
plickt belagt, utan nödigt funnit, att han tillijka med sin Fru Friher¬
rinnan Funk och huusjungfru Christina Gode af prästerskapet, som
domcapitlet hade thärtill att förordna, så angående barnedops nöd-
wändighet, som de flere christendoms stycken, hwarom de kunna hafwa
fattat orätta begrep, troligen underwisas. Doch är därjämte Hoffjunc-
karen Gripenstedt wid 200 dahkr sant förbudit att hädaneffter boss
sig hysa någon af ofwanbem:te, för willfarande meningar i religionen
angifne pärsoner e 11:r andra, som för sådant kunna misstänckte wara.6
Af alt detta, som således uti desse 2:ne målen om Norman samt
Rosén och dess anhängare är af Hans Kongl. Maijestät i nåder för¬
anstaltat, finnér justitiaedeputationen för sin dehl rönas all nit, ömhet
och försicktighet och förmodar snart hafwa den wärkan, att slike will-
farelser måge snart blifwa förqwafde och aldeles uphöra. Jämte det
och sådant hoss Hans Kongl. Maijest:t med en underdånig taksäijelse
4 Svea hovrätts arkiv, El: 29, f. 107.
5 Jfr E. Linderholm, a. a. s. 354 ff.
6 Svea Hovrätts dom 28/1 1740, R. 1106, n. 50. Jfr Warmholtz, n. 2420.
811
ärkiännes, håller deputationen före, att tillika bör betygas deras under¬
dåniga förhoppning att hwad som angående Conducteuren von Stro¬
kirk kan återstå, må genom Hans Kongl. Maijest:ts nådigste föranstal¬
tande och ytterligare befallningar blifwa behörigen slutat och afgiordt.
Men imedlertid och som hos deputationen kommit uti betracktande,
huru farligit wore, om denna Strokirk skulle lämnas frihet att hädan-
effter, som hijttils skiedt, få resa ifrån den ena orten till den andra
uti riket och att mycken irring och oreda kunde därigenom förord-
sakas hoss de enfaldiga, hälst som af actis finnes, det Strokirk har uti
Kongl. Swea Hoffrätt på tillfrågan, om han thädaneffter ärnade ut¬
sprida sine meningar eller lära någon annan, swarat: att hwad bätring
och tro anginge, kunde han eij underlåta att underwisa andra. Och
ehuruvväl han en sådan sin utlåtelse sökt widare att förklara, i det han
sagt sig en slik underwisning icke skola giöra af den grunden, som wille
han blifia ansedd för en lärare, utan wille såsom en christen i ord och
wandel wara sin nästa till opbyggelse. Så synes doch en sådan Strokirks
underwisning så mycket mera misstänckt, som det jämwäl befunnits, att
ehwarest von Strokirk wistats och sig uppehållit, han merändels spor
af sine irrige meningar och satser effter sig lämnat. Ej till att förtiga
den motwillighet han jämwäl wisat till att sielf emottaga underwisning
och rättande, som i synnerhet skiönjes däraf, att han wid det i consis-
torio här i staden med honom anstälte förhör wägrat sig att därstädes
swara på några christendomsfrågor, med utlåtelse, att han eij kunde
finna sig däruti, efftersom han wid riksdagen föruth sig afsagt präster¬
skapets mästerskap och personelle myndighet, att såsom authoriserat
wara berättigadt honom att underwisa, förr än han på 3: ne wid riks¬
dagen giorde conditioner och wilkor ärhållit fullkommeligit och nöij-
acktigt swar, där dock deputationen bekant är, att honom ett slikt swar
wid 1734 ahrs riksdag63 blifwit meddelt och alla hans willosattser, dem
han då till mångas förargelse framgaf, grundeligen wederlagde, som
högwyrdige Prästeståndets då genom trycket utkomne betänckande
nogsamt utwisar, fördenskull och emedan jämwäl i anseende därtill
en del af ledamöterne uti bermte Kongl. Hoffrätt, när dätta religions-
mål om Strokirk och Rosén förehades, warit af den mening, att Stro¬
kirk borde ifrån andras umgänge och samtal uti något tienligit förwar
hållas och honom tillräckeligit underhåld anordnas, hwarest han af
wederbörande prästerskap kunde flitigt besökas och på hans rättelse
arbetat warda. Ty är justitiaedeputationen af den tanckan, att Riksens
höglofl. Ständer i underdånighet begära, det Hans Kongl. Maijest:t i
nåder täcktes sig denne omständigheten ytterligare till öfwerwägande
företaga och derwicl tillse, om icke nödigt måtte wara, det bermte
Strokirk nu genast på förrber:de sätt betages att wara på fri foot, utan
således städse wara under behörig opsyn, till dess sedan undersök¬
,!a Jfr BgP 5, bil. 10, 38. Se även s. 232.
812
ningen nedre i orten under Kongl. Giötha Hoffrätts jurisdiction är
förrättad, slutekn öfwer Strokirk kan blifwa dömdt.
Dessutan håller justitiaedeputationen angelägit wara, att de förut-
nämde 2:ne personer Christian Eberhardt och Pigan Christina Knuts¬
dotter, öfwer hwilka Kongl. Hoffrätten för deras frånwaru skull sig
eij kunnat utlåta, måtte noga blifwa effterfrågade, hwarest de nu för
tijden wistas och huru de sig förhålla, emedan det eljest torde wara
att befara, det sådane pärsoner någorstäds i hemlighet äro begrepne
att med sina willosatser andra och i synnerhet de enfaldiga förföra.
Hwilket Hans Kongl. Maijest:t uppå Riksens höglofl. Ständers under¬
dåniga ärindran äfvven nådigst lärer täkjas förständiga Kongl. Swea
Hoffrätt, så att genom dess föranstaltande säker underrättelse om mer-
bem:te parsöners lefwerne och tillstånd må kunna ärhållas och som
omständigheterna fordra, med dem sedermera lagl. förfaras.
3:tio. Gifwer och Hans Kongl. Maijest:t i nåder wid handen, huru¬
ledes sedan domcapitlet uti Lund genom underdånig berättelse af d.
20 maii 1736 angifwit, det Öfwerstelieutenanten Grefwe Bengt Frö¬
lich7 skolat hysa, bekänna och förfäckta samt sökt att utsprida farliga
och emot den rena evangeliska läran stridande meningar, från hwilka
willosatser, ehwad flit och sorgfällighet prästerskapet samt framledne
Doctoren och Biskoppen Anders Rydelius i lifstiden genom särskilt
brefwäxling och bemälte consistorium gemensamt därtill anwändt, han
ej welat sig begifwa, så hafwer Hans Kongl. Maijest:t icke allenast
genom nådig skrifwelse af d. 10 december samma år 17368 anbefalt
dess och Riksens Giötha Hoffrätt att därutinnan med bemälte öfwerste-
lieutenant, likmätigt Kongl. Maijestits utfärdade påbud och förord¬
ning af d. 20 martii 1735,9 förfara och samma religionsmål fordersam-
mast med laga sint afgiöra och sedan med dess underdåniga berättelse
till Kongl. Maijest:t inkomma, utan och sedermera ytterligare befall¬
ning af d. 30 martii [o: 30 maii] 17381 till merbem:te hoffrätt därom
afgå låtit, till följe hwaraf hoffrätten lämnat handlingarne till advocat-
fiscalens påseende, som därwid sine ämbetes påminnelser afgifwit och
effter utfärdad stämning öfwerstelieutenanten i det målet tilltalt,
hwarpå hoffrätten detsamma genom domb af d. 30 maii 1739 på det
sättet afgiordt att öfwerstelieutenanten till undwikande af förargelse
och den farliga påfölgd, som sådane willfarelser och irrige meningar
med sig föra, likmätigt missgiärningsbalkens 1 cap. och 4§ blifwer
riket förwist. Men som hoffrätten därhoss enligit domcapitlets i Lund
inkomne berättelse funnit, det bem:te öfwerstelieutenant icke af arghet
sine willfarelser hyser och utsprida söker, utan effter den inbildning
han hafwer om en ogemen uplysning i andeliga saker ifrån sine irrige
7 Jfr K. Henning, a. a. s. 127-134; E. Linderholm, a. a. s. 314.
8 Jfr K. Henning a. a. s. 1 27, noten. Rätt datum är 20/12 1736.
9 Modée 2, s. 1228.
1 Justitierevisionens registratur 1738, f. 2427.
813
meningar eij afstå welat. Han och är en gammal man, som länge tient
fäderneslandet och riket, samt hafwer i Skåne fru och barn, hwilka, i
fall strängaste straffet i detta målet skulle honom öfwergå, däraf torde
råka uti ett uselt tillstånd, ty har hoffrätten genom särskilt bref Hans
Kongl. Maijest:ts nådige gotfinnande i underdånighet hemstält, om
icke i anseende till ofwanberörde skiäl, det effter lagsens stränghet
utsatte straff i så måtto för honom kunde lindras, att han i stället för
landsförwisning finge under säkert förwar på någon från landet, därest
han har sitt hemwist, aflägsen ort sig uppehålla och honom tillfälle
betagas att widare utsprida sine irrige meningar, till de enfaldigas för¬
förande, samt på den händelsen af någre därtill förordnade wittre och
förståndige prästmän besökas och således genom Guds nåd uplysas och
till församlingens gemenskap återbringas. Hwilket mål Kongl.
Maijest:t uti öfwerwägande tagit. Och aldenstund hwarken af handling-
arne eij eller hoffrättens afsagde dom skall warit att inhämta, det
behörigen blifwit undersökt, om och huru wida bemälte öfwerstelieu-
tenant sine emot den evangeliska läran hyste willfarande meningar
wärkeligen sökt att utsprida och andra därtill öfwertala widare än hwad
domcapitlet i Lund uti dess bref till Kongl. Giötha Hoffrätt af d. 9
januarii 1738 berättatt, det öfwerstelieutenanten icke droge [i] be-
tänckande den brefwäxling, som förelupit emellan honom ock fram-
ledne H:r Biskoppen Doctor Rydelius, androm att meddela, så att den
näppehn war till förr än densamma genom öfwerstelieutenantens be¬
främjande i landet blifwit utspridd och i mångas händer befunnen,
jämte det Kongl. Hoffrätten genom bref af d. 22 marth samma åhr
anmodat landshöfdingen i orten att låta antyda Gref Frölich till att
icke utsprida sine willfarande meningar. Ty har Kongl. Maijest:t i
nåder för godt funnit att låta befallning afgå till Giötha Hoffrätt att
i underdånighet gifwa wiel handen, på hwad säker och tillförlitelig
grund hoffrätten fästat sin domb angående utspridandet, samt i fall
någon ransakning i dy mål ännu icke blifwit hållen, låta densamma
med det forderligaste å behörig ort anställas och sedan därmed hoss
Kongl. Maijest:t inkomma, då Kongl. Maijest:t detta religionsmål
ärnade med aldra första sig till afslntande att företaga.
Jusiitiaedeputationen har till närmare underrättelses ärhållande om
alt detta infordrat alla de i denna sak förelupna acta och därwid först
efftersedt, at hwad orsak heride religionsmål, hwarutinnan likwäl
Giötha Hoffrätts dom och första betänckande redan d. 14 junii 1739
war inkommen, ännu icke kunnat blifwa afgiordt. Hwarwid deputa-
tionen befunnit något drögsmål därwid hafwa skieclt därigenom att se¬
dan Öfwerstelieutenanten Frölich genom en dess den 20 i samma
månad och åhr insinuerad skrifft i underdånighet sökt att inför Hans
Kongl. Maijestit få förswara sina hysande willfarelser, har eij förr än
d. 5 därpå följande fölgdt Hans Kongl. Maijestits nådiga remiss till
Giötha Hoffrätt att däröfwer inkomma med sitt betänckande och tillika
814
ett åberopat protocoll samt flere handlingar insända. Enär nu bem:te
Kongl. Hoffrätten under d. 14 i samma månad lät ett slikt sitt under¬
dåniga betänckande afgå, som dock eij finnes wara förr än den 20
februarii 1740 wid Kongl. Maijest:ts Justitiaerevision presenterat, har
då skiedt det andra drögsmålet ifrån sidstbermte datum och till den
28 november sidstledne och således kort för nu påstående riksdags
början, då dätta ärende änteligen blifwit företagit och genom den an-
befalte undersökningen på det sättet afgiordt, som redan föruth är för¬
mält. Nu ehuruwäl detta mål genom slike drögsmål på detta sättet
komma att hwila snart 14 månader, som är tämmelig lång tid emot den
skyndsamhet, som slike och ibland de högstwårdande riksens ärender
ärfordra, kan dock deputationen wäl icke i detta mål sådant egentekn
någons försummelse uti föredragandet tillskrifwa, emedan deputa¬
tionen förnummit att under bende tid andra religionssaker och i
synnerhet den kort föruth nämde om Rosén och hans effterföljare
blifwit afgiorde, hwilket ärende i anseende til ransakningars och hand-
lingarnes widlöfftighet någon längre tijd ärfordrat. Men så lära, effter
deputationens mening, Riksens höglofl. Ständer gierna see, att weder-
börande, på hwilka föredragandet af sakerne uti Kongl. Maijest:ts Jus-
titiaerevision ankommer, blifwa ytterligare anbefalte och warnade för
flere slika drögsmål såsom och Riksens Ständer giöra sig i underdånig¬
het försäkrade att religionssakerne, när därom påminnes, altid lämnas
framför andra ärender uti deras afgiörande förträdet.
Deputationen har dässutan tagit uti ett behörigt öfwerwägande, på
hwad sätt widare drögsmål med denna religionssak om Grefwe Frölich
måtte undwikas och uti acterne noga efftersedt, huruwida något
skiäligt twifwelsmål därutur skulle hämtas om hans felachtighet uti
utspridandet af sine lärosatser, så att någon besynnerlig undersökning
därom ännu skulle wara nödig, emedan wid detta ärendes skiärskå-
dande uti Kongl. Maijest:ts Justitiaerevision meningen finnes hafwa
warit, att ett slikt utspridande egentekn skulle qvalificera hans brott.
Deputationen seer sig fördenskull eij kunna undgå att beskrifwa
Grefwe Frölichs förhållande och hwaruti hans willosatser egentekn be¬
stå, effter den anledning, som acta och hoffrättsdommen därutinnan
gifwa wid handen. De strida gemenligen emot Guds uppenbarade ord,
den rena evangeliska läran och af alla evangeliska församlingar an¬
tagne och ärkiände symbola, beslut och kongl, förordningar. Men i
synnerhet förnekar grefwen Christi jämlikhet med fadren till sin gud-
dommeliga natur. Håller församlingen för antichristisk och påfwisk.
Icke ärkiänner symbola effter antagandet. Håller lärarenas omsorg om
oprätthållandet af symbolis för påfwisk myndighet. Utropar lärarena
i församlingen, eloch utan att namngifwa någon särskilt och att honom
någon ogudacktighet öfwerbewisa, för legoherdar och ulfwar, med
påstående at en Invar i församlingen får lära och prophetera och att
församlingen bör reformeras, will inbilda dem enfaldigom ackta på
815
omedelbar uppenbarelse. Lastar öfwerhetens ordning om lärarenas af¬
löning, med utlåtelse, att de som tiena för wiss lön, äro legoherdar
och icke kunna rättekn prädika Guds ord eller utdela sacramenterne.
Säger sig hafvva fullmakt att strida och kämpa emot satan och hans
rike och att honom följackteligen tillkommer lära i församlingen:
döpelsen och altarens sacrament säger han orätt brukas i wära försam¬
lingar och änteligen påstår reformation, med yttrande att Hans Kongl.
Maijest:t icke swurit på den läran, som brukas i wära församlingar.
Till att bringa Grefwe Frölich ifrån sådane sine farlige och högst-
skadelige willfarelser är anwänd all möda och flit, så wäl i början
genom hans egen kyrkioherde och siälasörjare, som och sedan genom
andra wittre och sacktmodige prästmän, hwilka af domcapitlet till den
ändan blifwit utsände. Änteligen har och framledne H:r Doctor och
Biskop Rydelius uti lifstiden medelst enskijlt skrifftwäxling och seder¬
mera hela consistorium gemensamt uti samtal med all sacktmodighet
samt mycket grundelige föreställningar och underwisningar sökt att
föra Grefwe Frölich på en rätt wäg. Men sådant alt ej hoss honom
något uträttat utan han har fastmera sine willfarande meningar både
uti domcapitlet och inför Kongl. Hoffrätten med största ifwer sökt
att förfäckta och förswara. Hans åhoga och benägenhet desamma till
andras förargelse och förledande at utsprida, synes Grefwe Frölich
nogsamt hafwa gifwit tillkienna och wärkekn fullbordat därigenom
att han effter domcapitlets berättelse låtit den emellan sahl. Biskop
Rydelius och honom uti desse hans religionssatser skiedde skrifftwäx¬
ling ibland andra uti orten blifwa kunnig, samt att grefwens fru, barn
och tienstefolk en lång tijd hållit sig ifrån Guds huus och helige natt-
warden, fast de omsider genom prästerskapets omsorg och flitige under-
wisning församlingen återbrakte, utan och har Grefwe Frölich wid
många flera tillfällen uppenbarligen gifwit tillkänna, att han ifrån
slike sine willfarelsers utspridande och kundgiörande sig ingalunda
låter rådas och bewekas. Hwaraf allenast att nämna några omständig¬
heter, det synes giöra tillfyllest. Att han uti ett bref till landshöfdingen
i orten af d. 23 junii 1738 anförer att i fall nu sedan Gud genom sahl.
Biskop Rydelii död giordt slut dem bägge emellan, consistorium skulle
påstå hans meningar wara willfarande emot den heliga skrif ft och Swe-
riges lag, måtte de det bewisa, emedan det anginge Guds ära och Christi
namns bekännelse. Och uti ett annat bref till samma landshöfdinge
förmält sig hoppas och weta det alla rättsinte och sanna christne utur
Invad grefwen skrifwit, klarligen lära finna, att han eij sagt eller mer
will säga än Guds ord säger. Enär och till följe af Kongl. Hoffrättens
godtfinnande och skrifwelse till H:r Landshöfdingen, Grefwe Frölich
genom häradsfogden antydd och warnad, att hwarken hemligen eller
uppenbarligen sine willosatser utsprida, har han uti ett till bemälte
häradsfogde lämnat skriffteligit swar sig yttrat, att han eij säger eller
mera hafwer sagt än Christus och hans apostlar tydeligen säga. Eij
816
heller wille han någon tid mera säga. Ty den som predikade ett annat
evangelium än Christus och hans apostlar predikat, ware sig grefwen
sielf eller eho det wore, han ware förbannat. Han hoppades altså, när
sanningen komme i dagsliuset, skulle effter pharisaeernas methode ej
förbiudas att bekänna Christum för wärlden.
Uti ett förhör inför Kongl. Hoffrätten, då honom blifwit antydt, att
skriffteligen och eij munteligen till protocollet förklara sig öfwer ad-
vocatfiscalens emot honom giorde påstående, har han räknat det för en
försmädelse och påstådt sig skola wisa, att han uti alt hwad han talat
och swarat fölgdt Guds oemotsäijeliga ord och sanning, hwilka hehve-
tis portar ej skulle kunna blifwa öfwermäcktige, utan måst blifwa be¬
ståndande och hwarifrån han aldrig wille gå. Ty som han widare sig då
utlåtit, förblefwe han därwid och med apostelen Paulo sade: Om och
en engel af himmelen komme neder och predikade annat evangelium
än det i Guds ord förkunnat är, wore han ett förbannat ting. Grefwe
Frölich har och wid ett annat tillfälle inför samma hoffrätt sig ytrat,
att om af höga öfwerheten befalles eller eljest af någon i kiärleken
fordrades att giöra mer och mer tydeligit, så wille han det altid gierna
giöra effter den nåd, som Gud täcktes honom gifwa. Såsom och grefwen,
sedan Kongl. Hoffrättens dom utföll, uti en underdånig suppliqve
till Hans Kongl. Maijestät förklarat sig wara beredd sine meningar in¬
för Hans Kongl. Maijest:ts egen höga pärson att förswara.
I betracktande af alt detta och aldenstund Grefwe Frölich således eij
blott hoss sig sielf hyser slike och ifrån den evangeliska och här uti
riket wedertagne läran afwikande meningar och satser, utan som för¬
mält är, oacktad all warning och underwisning, dem i det högsta för-
fäcktar och jämwäl förklarar sig wara berättigad desamma för andra
att lära och förkunna. Ty finner deputationen eij mera behöfwas till
att qvalificera hans förbrytelse i detta mål, eller widare undersökning
därutinnan wara nödig, hälst som, änskiönt att Grefwe Frölich icke
hade sine willfarande lärosatser wärkehn lärdt och utspridt, han icke
dess mindre, så som den där fallit af ifrån wår rätta evangeliska lära
och trädt till en annan men icke låter sig rätta, giordt sig efter almänna
lagen 1 cap. missgiärningsbalkens 3 §2 till samma straff skyldig, som
uppå utspridandet uti den följande 4 § stadgat är. Deputationen fruck-
tar och, att ytterligare undersökning om utspridandet wore farlig i
anseende därtill, att så wida den skulle skie lagligen och således nöd-
wändigt blifwa almänt bekant, Grefwe Frölichs willosatser torde där¬
igenom blifwa ännu mera kunnoge och rycktbare, än de tillförene warit
och jämwäl Grefwe Frölich gifw'as ny anledning desamma att kundgiöra
och förswara. Deputationen håller fördenskull rådeligit wara, det Rik¬
sens Ständer i underdånighet anhålla, det Hans Kongl. Maijest:t i nåder
2 Svea Rikes L.ag 1734 (tr. 1736), s. 200.
817
taktes sig detta ärende widare företaga och därwid tillse, om icke det¬
samma utan någon widare undersökning må kunna afgiöras, då och
Riksens höglofl. Ständer nogsamt äro försäkrade, det Hans Kongl.
Maijest:! nådigst lärer fatta det sint, som med saksens beskaffenhet är
enligit och till slike högstskadelige willfarelsers både förqwäfjande och
afstraffande nyttigt.
4:to Har Hans Kongl. Maijestät uti dess nådiga proposition gifwit
Riksens Ständer wiel handen, att i anledning af deras wid sidsta riks¬
dag ankomne underdånige skrifwelse af d. 15 november 1738 om in-
wånarnes i Lappmarken underwisning i deras christendom, hafwa de
till ett så wiktigt och angelägit wärks bedrifwande och skiötsel utsedde
directeurer fått dehl af Riksens höglofl. Ständers godtfinnande i be¬
rörde mål. Jämwäl äro öfwerståthållaren och samtelige landshöfding-
arne anbefalte att draga behörig försorg om de till detta wärks be¬
fordran bewiljade medels opbörd wid samma termin, som mantalsrän-
tan indrifwes samt om deras insättjande uti Riksens Ständers Banko
under wiss titul för directeurernes räkning som och Hans Kongl.
Maije:st låtit dess nådige bref afgå till wederbörande landshöfdinge
at [o: och] consistorium at hafwe tillbörligit inseende, det sådane medel
rätteligen och på nyttige sätt anwändes. Och som den i detta mål för¬
ordnade clirectionen nyligen hos Hans Kongl. Maij:t inkommit med
dess underdånige berättelse om hwad som sedan sidsta riksdag wid detta
wärket i synnerhet kan wara tillgiordt, så skall deputationen, så
snart densamma af berörde berättelse kan ärhålla del, ej underlåta
däröfwer särskilt gifwa Riksens Ständer sin mening och utlåtande till-
kienna.
5. Försäkrar Hans Kongl. Maij:tt i nåder, det den af Riksens högh
Ständer wid de förre riksdagarne åstundade samling af religionsstadgar
skall med det första, som giörligit är, blifwa utfärdad. Deputationen
är af den meningen, at denne Hans Kongl. Maij:ts nådige omsorg med
underdånig tacksägelse ärkiennes, men därjemte begäres, at weder¬
börande, som med denne samling hafwe at beställa, måtte antydas oför-
dröijeligen och wid answar sin skyldighet häruti fullgiöra och således
ej widare hinder wara, at ju berörde samling effter Riksens höglofl.
Ständers hugelige åstundan måtte snart komma till sin fullbordan.
Och som justitiaedeputationen wid dessa religionsmåls skärskådande
hafft anledning at efterfråga, huruwida enligit Kongl. Maij:ts nådige
förordning af d. 20 mart. 1735 och 6 §:i öfwerrätter och consistoriel'
årligen till Hans Kongl. Maij:tt insändt förtekningar på de religions-
saker, som hos dem äro anhängige giorde, men emot förmodan för¬
nummit en sådan förtekning ej mer än från en enda ort wara insänd,
där doch irringar och willfarelser i religionen på åtskillige ställen
beklageligen nu på en tid blifwit försporde. Altså är deputationens
tanke, at äfwen nödigt wore till at af Hans Kongl. Maij:tt i under¬
818
dånighet begära, det å nyo befallningar till samtelige öfwerrätter och
consistorier måtte afgå till at utan försumelse slike förtekningar årligen
insända, på det däröfwer inhämtas må, om slike religionsmål wärke-
ligen sig yppat, och i den senare händelsen, hwad som wid hwart och
et kan wara tillgjordt och hwaruppå det beror, däraf omständeligen
blifwa rönt. Men därest inga sådane religionsmål existerat, at därom
likafult berättelse i underdånighet måtte afgifwas, hwilket alt justitiae-
deputationen till Riksens högh Ständers widare ompröfwande under¬
ställa bordt.
Wid detta tillfälle har justitiaedeputationen ej underlåta bordt at
gifwa Riksens högl. Ständer tillkienna, huruledes densamma af Kongl.
Justitiaerevisionens protocoller inhämtat obeskrifwelige prof af en be¬
synnerlig omsorg af rättrådighet, hwarmed Hennes Kongl. Maij:tt
wår allernådigste Drottning, under Hans Kongl. Maij:tt wår aller-
nådigste Konungs högstbeklagelige siukdom wid förra riksdagen,
nådigt skärskådat och afgiordt de uti Kongl. Maij:tts Justitiaerevision
förekomne swåre och widlyfftige ärender, hwaribland i synnerhet ej
bör förtigas en religionssak angående den för sine irrige meningar
och willosatser i religionen allmänt bekante Studenten Molin, wid
hwilket måls afgiörande högstbermte Hennes Kongl. Maij:tt genom
dess egenhändige grundelige votum nådigst gifwit tillkienna sin stora
nit om wår antagne evangeliske läras samt den därpå grundade rege¬
ringsformens och kongl, försäkringarnes fullkommelige handhafwande
och effterlefnad. Actum ut supra
På Riksens höglo fl. Ständers justitiaedeputations wägnar
Carl. J. Leijonstedt, Johan Wiman, C. Mellijn, Jöns Johansson.
Modée 2, s. 1232.
819
40.
Häradshövding Petter Abrahamssom memorial angående
förfaringssättet med de för villfarelser i religionen
anklagade personerna.
(Borgarståndets arkiv 1740-41: 9, n. 422.)’
Ödmiukt memorial.
Uti justitiaedeputationens betänckande öfwer det, som i Kongl. Maij:ts
berättelse och proposition angående justitiaeärender wid Kongl.
Maij:ts Justitiaerevision, men i synnerhet om religionssaker förmäles,
finnes infördt, huruledes åtskillige willfarande, som däruti opnämnes,
blifwit ansedde, samt deputationens betänckande huru med dem må
förhållas, öfwer hwilcka eij ännu något utslag fallit. Eij förmäles at
desse willfarande förkasta Guds ord, derföre är det slut at giöra, at
willfarelserna lära härröra däraf at de wika ifrån rätta förståndet af
Guds ord. Det förmäles wäl, at de eij låtit rätta sig af prästerskapets
underwisning, däraf fölgt at de blifwit till wärdsligit afstraffande
stälde. Men effter som uti Guds ord i epist. till Titum C. 1 v. 9
säges, at en lärare bör hålla sig wid thet ord, som wist är, och lära
kan, på thet han må wäldig wara till at förmana genom hälsosam
lärdom och öfwerwinna them, som theremot säija och eij finnes, at
the förmått öfwerwinna thesse som theremot säija, så är owist, an¬
tingen fehlet därwid bestodt på lärarenas sida, at the uptröttnat, eller
på de willfarandes sida, at the eij ännu warit beredde at emottaga
underwisning. Utaf den instructu naturali, som hos alla menniskior är,
at wilja sin egen conservation, följer, at ingen wetande och wiljande
söker sitt egit förderf. Ingen är som icke åstundar sin ewiga salighet.
Förnuftet är eij tilräckeligit den at erhålla, utan medlen därtill komma
at sökias af Guds uppenbarade ord. Skiljaktighet om ordets förstånd
förorsakar skiljaktighet uti meningarne. Det kan eij annorlunda före-
kommas än af den helige andes uplysning. Nu säges uti den augs-
burgiske bekiännelsen i den 5:te articel, at den helige ande, som trona
wärckar, gifs, hwarest och när Gudi synes uti them, som höra evan¬
gelium. Däraf följer, at som den ena menniskian eij kan gifwa den
andra den helige ande, så bör ock den ena hafwa tålamod med den
andra och afwakta, hwarest och när Gudi synes at gifwa den helige
anda. Derföre ock säges i andra epist. till Timoth. c. 2 v. 24, 25,
26, at Herrans tienare böra wara liuflige wid hwar man, lärachtige,
kunna lida the onda och med saktmodighet underwisa them, som
emotstå om Gud will gifwa them bättring till at förstå sanningen och
besinna sig ifrån diefwulens snaro, af hwilcken the fångne äro. Eij
kan det kallas ett tålamod, där lärare tröttna wid underwisning och
ställa de wilfarande till wärldslige domare at afstraffas. Fängelse och
1 Jfr N. Staf, Religionsdebatten under förra hälften av 1700-talet, s. 207.
820
landsflykt äro kiötslige, men eij andelige wapen. Eij häller äro de
sådane medell, hwarigenom then helige ande gifwes, utan emot ande¬
lige siukdomar måtte andelige läkedomar och emot andelige smittor
andelige praeservativer brukas. Där nu häremot det inkast skulle giö-
ras, at wij hafwa wår lag och däreffter bör den, som utsprider will-
farande lärosats och effter warning därmed eij afstår, förwises riket.
Så svvares därpå at lagen är klar, men experientien wisar, at det,
som är lagens rätta ändamåhl, at föra en wilfarande ifrån sina willo-
meningar, eij står därmed at erhållas. Det kan wäl säijas at medelst
landsflykt, äfwen ock medelst fängslande, därom dock lagen eij förmä¬
ler, kan förekommas, at andre eij måge af de willfarande blifwa för¬
förde. Men därpå svvares med Christi egna ord hos Joh. c. 10 v. 27,
28, 29 at Hans får höra Hans röst, och Han kiänner them och the
följa honom och Han gifvver them ewinnerligit lif och the skola icke
förgås evvinnerliga, eij häller skall någon rycka them ur Hans hand,
utan hans Fader, som honom them gifwit hafwer, är större än alla
och ingen kan rycka them ur hans Faders hand. Justitiaedeputationen
utlåter sig i des betänckande angående Grefwe Bengt Frölich, hwilc-
ken ock är nämd ibland de wilfarande, at änskiönt han sine willfa¬
rande lärosatser icke lärdt och utspridt, har han icke des mindre,
såsom den der fallit ifrån wår rätta lära och trädt till en annan,
men icke låter rätta sig, giordt sig effter lagen c. 1 missg. bl. till
samma straff skyldig, som på utspridande i den 4:de §2 stadgat är,
och af frucktan, at ytterligare undersökning om utspridande wore far¬
lig, finner rådligit, at Kongl. Maij:tt detta ärende företager och tilseer,
om icke det utan widare undersökning kunde afgiöras. Det kan eij
nekas, at Grefwe Frölich har swåra willfarande meningar, och ibland
dem sådane, som eij behöfts på papperet inflyta. Men som iag mera
har orsak at ansee honom såsom en in statu tentationis stadd än som
en, hvvilcken fallit ifrån wår rätta lära och trädt till en annan, hälst
som eij finnes at han afsagt sig wår cristelige religion och bekiänt sig
till en annan. Så kan iag eij annat finna, än at den utlåtelsen om
honom lärer wara nästan för hård. Men det emot en laga process
stridande, at änskiönt han sina willfarande lärosattser icke wärckeligen
lärdt och utspridt, skall han ändå anses såsom den, hvvilcken dem
wärckeligen utspridt, och fördenskull effter den 4:de § i c. 1 missg.
bl. förvvisas Riket. Nu som af det, som uti justitiaedeputations betänc¬
kande är infördt, finnes, at hwad sedan sista riksdag blifvvit i Justitiae-
revisionen tillgiordt, har Hans Kongl. Maij:tt welat Riksens Ständer
förständiga, och widare inhämta det, som Riksens Ständer kunna
tyckia hädaneffter nyttigt wara at förordnas, men justitiaedeputatio¬
nen öfwer det samma sig eij utlåtit, förmodeligen af den mening, at
eij widare något behöfwes at läggia till det, som redan förordnat är.
2 Svea Rikes Lag 1734 (tr. 1736), s. 201.
821
Altså har iag funnit mig däraf föranlåten at taga anledning däröfwer
at yttra min mening. Det sätter iag förut, såsom en fast sanning, at
den naturlige menniskian eij kan begripa det Guds ande tilhörer
och at hon fördenskull eij äger någon fri wilja däruti utan Guds
tillhielp antingen at begynna eller fullborda, som orden i den augs-
burgiska bekiännelsen lyda i den 18:de artikel. Därtill lägger iag det,
som i den augsburgiske bekiännelsen i den l:de artikel angående de
påfweskas missbruk finnes, och så lyder: lärare, hwilckom ordsens och
sacramentens tienst är anbefaldt, måge wäl pröfwa läran, och förkasta
den lära, som icke öfwerenskommer med evangelio. Men det wärlds-
lige regementet sträcker sig till andra måhl än till evangelium. Det
beskyddar icke wära siälar, utan wära kroppar och andra timmeliga
ting emot uppenbara wåld, och straffar menniskiorne med swärd och
lekamligit straff, på det werldslig rättwisa och fred må bibehållas.
Däraf följer, at uti andelige måhl, däruti libertas arbitrii eij har rum,
kan eij häller något wärldsligit straff hafwa rum.
Ar det så, at någon däruti står emot den helige ande, så är det
sådant, som ingen menniskia utan Gud allena kan pröfwa och honom
allena tilhörer at döma. Där nu inwändes, at uti regeringsformen är
infördt, at enighet uti religionen och den rätta gudstiensten är grund-
wahlen till ett warachtigt regemente. Och som till religionens bibe¬
hållande uti en oföränrenhet, samt des förswar emot alt kiätteri och
swärmeri samt wåld, månge riksens stadgar, besluter och förordning¬
ar äre författade. Så säges, at det förblifwer wid sielfwa innehållet
af det, som däröfwer tid effter annan är stadgat, förklarat och för¬
säkrat, jemwäl uti 1686 åhrs kiyrckiolag är infördt. Det nekas eij,
at enighet i religionen kan ansees såsom en grundwahl till ett warak-
tigt regemente, där inga andra statsfehl där emellan komma. Det
nekas eij häller, at öfwerheten tillhörer at förswara religionen emot
wåld. Det kan ock wara lofligit, at skiljachtige secter eij tillåtas at
hafwa uppenbar religionsöfning eller därtill hålla särskilte samman¬
komster. Men wid det, som i 1686 åhrs kiyrckioordning och i den
nya lagen i c. 1 § 4 missgiärningsbl. är stadgat, at den, som utsprider
willfarande lärosats och effter warning thermed eij afstår, skall för-
wisas riket, lärer förmodeligen wara nödigt den förklaring at foga,
at den som emot bättre wetande och egen öfwertygelse utsprider wil-
farande lärosats emot trones grundartiklar och effter warning ther¬
med eij afstår, må såsom suopte judicio condemnatus Tit. c. 3. v.
10 undflys och förwisas riket, men däremot må den, som antingen
af swaghet eller okunnighet häruti felar, hwarcken fängslas eller i
landsflykt drifwas, utan lärare med honom hafwa tålamod, om Gud
will gifwa honom bättring till at förstå sanningen. Eij häller någon för¬
tyda en sådan det till ett utspridande, hwad han i frestelse stadd uti
samqwem kan hafwa tält, eller däröfwer skriftwäxling med en annan
haft. Där nu den skilnad eij härwid i akt tages och lagen däreffter
53-734227 BR 7:2
822
förklaras, så lärer wara oumgiängeligit, där wärldslige domstolar eij
skola hindras ifrån wärldslige ärenders afgiörande, at med tiden måtte
här lika som på någre påfweske orter är infördt ett inquisitionstri-
bunal inrättas.
Efter stadgan af d. 20 martii 1735 §42a kommer med den, som eljest
lefwer stilla, men wore råkad i någon willfarande mening angående
salighetens grund och medell, fastän han den eij utsprider, likaledes
att förfaras som med den, som willfarande lärosats utsprider. När nu
lärar[e] dispenseras därifrån at med tålamod underwisa dem, som
emotstå om Gud will gifwa dem bättring till at förstå sanningen, utan
det skall lika som ansees för en terminus peremtorius för omwändelsen,
då lärare trötna wid underwisning, så är eij at see, huru fängelse och
landsflykt kan befordra det som bör wara rätta ändamålet. Derföre
som eij är at förmoda, at härunder någon annan afsikt lärer wara.
Så kan iag eij annat finna, än at tryggast lärer wara, at hwad i det
måhlet är stadgat, också må komma under samma förklaring, som
redan anfördt är. Detta som iag nu anfördt och hwartill iag anledning
tagit däraf, att i deputations betänckiande finnes, at Hans Kongl.
Maij:tt will widare inhämta, hwad Riksens Ständer tycka hädaneffter
nyttigt wara at förordnas. Här intenderas eij, at lagen skall uphäfwas,
utan allenast at förklaras till at bibehålla de medell, som äro lämpe-
lige och tienlige till at erhålla lagens ändamåhl och äfwen öfwerens-
stämma med den augsburgiske bekiännelsen. Wid detta tillfälle finner
iag ock angelägit at underställa högh Ridderskapet och Adelen, effter-
som i samma stadga af d. 20 martii 1735 wid slutet af den 5§2b fin¬
nes, at ingen, effter den tiden bör blifwa antagen i något collegio,
eller någon rätt, eller wid militien, innan han upwist antingen facul-
tatis theologiae eller wederbörande ministerii witnesbörd om til -
förlåtelig kunskap i trones articlar, om icke nödigt wore, att den för¬
klaring däröfwer giöres, att slike wittnesbörd eij måge fordras, men
[o: med] mindre at the, som förslagen giöra till ledige tienster, finna
sig af tillräckelige skiäl föranlåtne sådant at fordra, på det at the,
både af civil och militair ståndet, som antingen redan fått eller hädan¬
effter kunna få fullmakter på ledige tienster, eij under slik praetext,
sedan detta sig rotat, måge sättias i owisshet om sine tiensters behål¬
lande, eller uti något äfwentyr, där de skulle förwisas till examen, utan
at hwar och en wid sin fullmakt bibehålies.
Stockholm d. 31 martii anno 1741.
Petter Abrahamsson
2a Jfr Modée 2, s. 1230.
2b Jfr Modée 2, s. 1232.
823
41.
Överstelöjtnant, frih. Sten Coyets memorial
angående religionssakerna.
(.Borgarståndets arkiv 1740—41: 9, n. 424. Y
Ödmiukt memorial!
Sedan bewiljat blef, at Riksens Ständers justitiaedeputations betänc-
kande af d. 21 sistledne februarii skulle få ligga på bordet till theras
igenomläsande, som om thess innehåld wille sig närmare underrätta,
innan thet till sluteligit afgiörande företages, så har ock jag samma
betänckande igenomläsit, och theraf ibland annat funnit, hwad sedan
sidsta riksdag inför wederbörande domstolar, samt uti Hans Maij:t
Justitiaerevision med wissa uti religionssaker anklagade personer före-
lupit.
Wid hwad således passerat, såsom ock wid höglofhge deputations
betänckande, ärnar jag aldeles intet några erhindringar egenteligen at
andraga. Men then anledning, som thetta tilfället gifwer, föranlåter
mig likwäl till fölljande ödmiuka och af ganska god wälmening fly¬
tande föreställning.
Det är en oförnekelig grundsanning, at enighet uti religionen och den
rätta gudstiensten är den första och krafftigaste grundwalen till ett lofligit,
samdräcktigt och waracktigt regemente. Hwilcken dyra sanning wår rege¬
ringsform alt derföre främst lägger till sin hörnesten och fasta funda¬
ment.
Saken är så allmänt öfwertygelig, at jämwäl förnufftige hedningar
och turckar densamma måste bifalla. Och ordet religion allenast, som
har sin uprinnelse ifrån de förnufftige hedningarne, gifwer, genom
dess bemärckelse hos dem, wid handen, at de uti förening med Gud
satte all sällhets grund.
Gud är det sielfständige högsta wäsendet, och igenom skapelsen så¬
som upphofsman och fader till alla andra wäsenden, ibland hwilcka
menniskian ett det förnämsta är. Som sielf är wår höga souverain
och enwåldsherre, som har at biuda och befalla. Och ju närmare wij
uti lydna emot hans bud och wilja träda, ju mer uppbygga wij wäre
egne, eij allenast andeliga, utan och lekamliga wälfärd. Ty hans wilja
emot oss påsyfftar aldrig annat än wårt egit sanskyldiga bästa.
Thet är en dåracktig och rätt oförnufftig tancka, ja ofta mångens
talan, som antingen directe eller indirecte går ut derpå, at en menni-
skias, eller ett folcks och rikes lekamliga wälstånd kan wara skildt ifrån
den andeliga wälgången, så at man det förra kunde erhålla, utan at
wara sorgfällig om det senare. Aldenstund sådant tahl inbegriper, at
man utan rättskaffens religion och gudstienst skulle likwäl i timlig
1 Med påteckning: Ingifwit uti Borg. st. d. 3 julii 1741. Upläst hos Borg. st. d. 11
augusti 1741. Jfr N. Staf, a. a., s. 209.
824
måtto kunna må wäl. Men den inwänningen är, som jag sagt, grund¬
falsk. Hwilcket ock alla beskiedelige lära medgifwa, fastän tilfälle nu
icke är densamma till alla dehlar uptaga, bemöta och blotta.
Jag wet eljest nogsamt, at dylika fördärfwelige slutsatser giöras af
wälmående rikens, eller enskijlte lycksalige personers exempel, hos
hwilcka intet mindre än sannskyldig frucktan och lydna emot Gud
warit i bruk.
Men l:o är frågan, om sådanne hafft bättre kännedom om deras
högsta herre och hans wilja. 2:o Om icke, åtminstone de mästa af
dem warit trogne uti deras mått efter det klena naturens lius. 3:o
Kan wäl hända, at ett ogudacktigt folck kommer at besittia ett med
ymnige naturs förmåner wälsignadt land. Afwenwäl 4:o Att Gud för¬
unnar slika länders inwånare eller enskijlte personer at åtniuta de dem
således i ett nådigt afseende updragne eller ock af dem sielfwa till-
refne förmåner, till wist mått och tid.
Men icke desto mindre står i ewighet fast, effter den heliga skrifft
och regeringsformen, at sådanne länder och menniskior måste, så
länge de äro utom den rätta gudstiensten, som sätter menniskior uti
behörig subordination under deras högsta enwåldsherre, aldeles sakna
den första och förnämsta grundwahlen till ett samdräcktigt och waracktigt
regemente, så wäl i publique som enskijlt måtto.
Orättrådighet, öfwerflödighet, falskhet, egennyttighet, otrohet, hög¬
färd, afwund och lättfärdighet, med de flere sådanne moraliska will-
diur, äro ett lands argesta flender, förstörare och härjare.
Om wårt rike wörö af med desse styggelige inhyseshion, eller rättare
förklädde tyranner, åtminstone så wida, at de förlorade sin så länge
ägde öfwerbalance, ach hwad hopp till lycksalighet då icke skulle upgå.
Jag tror ingen lärer förtörnas på mig, såsom jag nu skulle tala för
hårdt. Sielfwa tillståndet lärer detta beklageligen alt för öfwertygeligen
verifiera. Och eljest beropar jag mig till wittnesbörd, så wäl på Hans
Maij:t åhrlige utgående efftertänckelige bönedagsplacater, hwilcka
ifrån alla tider tilbakars gått utur fast lika sorgelig ton, såsom på de
fast öfwer alt af prädikostohlarne härom basunande uttahl.
Häraf är då ofelbart at döma, det praxis i wårt land, af ogudack-
tigheter samt enighet deruti, långt högre florerar än practisk enig¬
het uti den rätta gudstiensten, jemwäl fölgackteligen, at med den yppersta
grundwalen till et wälsignat och lycksaligt tillstånd, är thy wärr! icke
lyckeligen bestält!
Jag will nu intet tala om den andelige skadan af omtalte ogudack-
tige wäsende, hwilcken sig egenteligen effter detta lifwet uppenbarar
utan allenast om det begripeligare nämkn hwad ogudacktigheten wär-
kar till den lekamlige wälfärdens förstörelse och ödeläggande. Och
detta wisar sig genast med hwar en förnufftig mans öfwertygelse, som
sig allenast den ringaste möda gifwer at betäncka påfölgderne och
fruckterne af ofwannämde öfwerbalance ägande tyranniska odygder.
825
Åter, twert om, är intet mindre för en sund efftertancka handgripe-
ligit, hwad sällhet för ett land at wänta är, hwarest rättrådighet, måtte-
lighet, upricktighet, trohet, sannfärdigt förackt för egennytta och hög¬
färd, med mera, sitta wid styret.
Den sunda philosophien biuder wäl till at giöra förenämda ädla
dygder bistånd emot deras fiender, hwilcket ock i wiss måtto mycken
nytta kan skaffa. Så at det wore tillönskandes, thet thå then oför¬
falskade naturlige moraliteten ägde mera öfwerwigten i landet. Thy
thensamma kunde likwäl hålla många landsförrädeliga odygder någor¬
lunda uti skranckor, dock förslår densamma wida icke så långt til
deras hämmande och förqwäfjande som den rätta gudstiensten. Och
fölgackteligen spisar det eij häller på 1 000:de mijhl när, til sådan fast
grundwahl, som regeringsformen fordrar.
Nu tillstår jag, och bör äfwen med all wördnad ärkiänna den öfwer-
swinneliga wälgärningen af Gud, at wij äga hans dyra ord samt härliga
beskrifningar om det, som till Guds och hans dyrckans kännedom
hörer, så wäl uti de symboliska som flera evangeliska lärares hälso¬
samma böcker.
Jag tillstår äfwenwäl, at det warder rikeligen prädikat och kundgiort,
hwad skriffter och wära lärare innehålla om den bästa sällheten. Wil-
jandes jag nu och till widare taga pro dato, såsom det hos alla eller
de mästa gingo af enahanda fatabur, grund och öfwertygelse, samt
skiedde med enahanda slags nijt och alfware uti Herrans frucktan och
kärleken, såsom ock under wederbörandes egen ärfarenhet beledsagad
af högre krafft. Hwilcket alt hörer tillsammans, om mund och hierta,
ord och giärning eller egna exem pell skola giöra ett till andras up-
byggande och förkofring.
Men hwad wåller då, at med regementsgrundwahlen i wårt k.
fädernesland är ändå så slätt bestält? Hwar en will skiuta skulden ifrån
sig, och finner mången lika som lisa däruti at densamma helt och
hållit tillägga prästeståndet. Hwilcket mera stielper än hiälper.
En hwar bör opartiskt efftersinna saken, så lärer han wäl mera
delacktighet i skulden warse blifwa, än han förut trodt.
Och det skulle kunna disponera gemytherne, så wäl af det ena,
som andra ståndet, at lägga saken på ömt och sorgfälligt hierta, till
at ifrån alla sidor till boot och hielp bijdraga.
Elljest härrörer denne olycksaligheten af flera ordsaker, än nu be-
skrifwas kunna. Såsom ibland annat, af brist på en hälsosam, det är
en förnufftig och christelig education, ty då man i de unga åhren eij
får smak i den rätta dygden, så går det sedan så ganska swårt at
släppa kiärleken för contrarium. Man förblifwer i förmågo af prae-
judiecis infantise wid den allmänt wedertagne läran, hon må wara
påwisk, callvinisk eller luthersk, utan grundeligit bepröfwande eller be¬
kymmer om grunden dertill. Är man då af en slump föclder där,
hwarest föräldrarne bekiänna sig till ricktig lära, så är man wid det
826
blinda bifallet likwäl, i anseende till den genare wägen och tilfället
i wiss måtto lyckelig. Men blir ändå omsider lika olyckelig med dem
andra, när mann som mästedels skier, låter altsammans framgent bero
wid blott hörande och läsande, utan at gripa wärcket an i sielfwa
praxis och effterfölgden.
Detta bewises med Christi egen utsaga. Hans lära war wisserligen i
och för sig sielf till kostelig grundwal tienande, men han förklarade
för allom, at de, som hörde hans ord och eij lefde däreffter, bygde
sin wälfärd på loos sanngrund. Åter twertom, at lyckelige practici
bygde på hellebärget.
Och härmed bekräfftas äfwen det rätta förståndet af regeringsfor¬
mens mening, när grundwahlen til wårt regementes lycksalighet sättes uti
den sanna religionen eller rätta gudstiensten. Hwarmed således inga¬
lunda kan wara ment den rena lärans blotta bekännande och för-
swarande med mun och penna. Ty det allena kan ingalunda närmare
gifwa den önskade grundwahlen för wårt land än Christi egen lähra
gaf i hans tijd för dem, som den då blott utwärtes åhörde och bij-
föllo.
Nu hörer regeringsformens handhafwande till samtelige Ständerne.
Hwarifrån ju ingaledes det förnämsta stycket, som angår sielfwa grund¬
wahlen till wår wälfärd, uteslutas bör eller kan.
Jag må wid detta tilfället säga, som högwyrdige Prästeståndet wid
ett annat tilfälle på 1727 åhrs riksdag sig yttrade och ongefärligen så¬
ledes lydde. Wij ro alla uti en båt oss tillkommer ock allom, at hwar
för sin dehl bidraga till den allmänna wälfärden.
I så måtto hafwa wäl samtelige högloft. Stånden hittils tagit sig af
hwad den omrörde grundwahlen tillhörer, at wisse förordningar till
den offentelige gudstienstens reglerande, såsom ock, huru med dem
förfaras skall, som några emot den allmänt wedertagne läran stri¬
dande satser hysa och förswara, eller ock huru gröfwa syndige giär-
ningar skola straffas, med mera sådant.
Men effter mitt enfaldiga begrep gior detta wida icke fyllest till
den wårdnad om grundwahlen, som samtelige Ständerne åligger.
Det gröfwa för widlyfftigt ämne till at skrifwa, om jag nu skulle
gå in uti förslag och medels wid handen gifwande, huru saken när¬
mare borde angripas, såsom jag icke häller understår mig täncka eller
tro, det jag äger behörig skickelighet och mogenhet därtill.
Imedlertid lärer nu ingen förneka, at med wår grundwahl står
beklageligen till. Dock tror och hoppas jag därhos för wissö, at om
samtelige högloft: ge Ständerne allenast boga deras hog til at giöra alf-
ware häraf, det den store Guden, som är så oändelig kiär åt men-
niskiors wälfärd, skulle gifwa nåd, lius och krafft till ett honom så
behageligit upsåt.
Desse tider fordra, om någonsin, den store Gudens nådiga bistånd
för wårt arma rike. Och det kan han omöijeligen annorlunda åt folck
827
och land meddela, än då de gå i hans wägar med tro, kärlek och
lydna, och af honom dependera, såsom barn af sina fromma föräld¬
rars anförande. Ty den trösten slår offta alt för illa felt, Ja, andra
nationer skicka sig intet bättre emot Gud än wij, och likwäl hafwa de
lycka. etc.
Om wid denna riksdagen åtminstone så wida komma kunde, at
någre förståndige män blefwo i förenämde upsåt deputerade till at
uti samdräcktighet några förberedelser betäncka. Ho wet, om icke
något torde komma i gång, som kunde lända till sådanne delibera-
tioners befrämjande emellan denna och en annan riksdag, som då
torde kunna leda höglofl. Ständerne in på närmare insickt och för¬
fattningar.
Gunstige Herrar! Jag befarar ingen ting mer härwid, än at de, som
eij så lätt kunna binda ihop sammanhanget af alt detta med wår re-
geringsforme, lära tycka, at det ena med det andra löper ut på bi¬
gotteri. Men jag anhåller, at en hwar wille först altsammans sackt-
modeligen betrackta och jämföra, så lärer man ofelbart komma at bly¬
gas därföre, at man för detta så litet wårdat både sin rättighet och
skyldighet.
Jag wet nogsamt, huruledes sådanne saker, som nu föredragne äro,
merendels anses för gemena och ringa, som icke äro compatibles med
ett cavaillerskt wäsende och upförande. Men den ächta ambition kan
aldrig giöra ett med sådanne utsagor, tycke och smak.
Det kan ju ingen ädel ambition kallas, som holler det för ringa och
gement, hwarpå fäderneslandets allmänna och fölgacktekn hwar ens
enskijlta wälfärd, eij allenast den ewiga utan och den timmeliga så
högt beror.
Jag will hoppas, at om det hittils i wära tider alt för mycket san¬
nats, hwad som i Pauli tid inträffade, at icke många ädlingar fruck-
tade Gud, eller utwalde wore, det wederspelet igenom den högstas
nåd torde hädaneffter eij mindre sannadt blifwa.
Ju mera luster och lius den ena menniskian är satt uti framför
den andra, ju mera krafft har dess goda exempel til andras upmunt-
ran och upbyggelse.
Application giöre hwar en sielf. Men för öfrigt, har jag ännu något
at i ödmiukhet föredraga, nemkn huru som jag med de uti höglofl.
deputations betänckande omförmälte personer, hwilcka för religions
willfarelser blifwit anklagade och dömde, har ganska innerligit med¬
lidande, efftersom jag wet och sett, huruledes sällsamma tanckar uti
religionssaker kunna en menniskas förstånd, utan någon ondska i
wiljam til fånga taga.
Det slippa icke många, som låta sig alfware wara med religions-
wärcket, så aldeles tullfrie wid denna stötestenen, särdeles i början.
Gud, som altid ser förnämligast på hiertat och wiljam hielper dock
sådanne omsider til rätta, så framt de icke råka uti oförståndige hand¬
828
ledares händer, eller at man för hårdt fahr med dem. Hwilcket kan
förordsaka et enwijst motstånd, eller ock, at man icke behörigen åt¬
skiljer hwad som veritabelt eller hufwudsakeligen wilfarande är, ifrån
det, som icke rörer sielfwa grunden, eller ock kan tålas, fastän det icke
så aldeles rimar sig med den offenteliga confession och sådant mera.
I synnerhet är härwid till ackta, at en menniskias begrep och ideer
intet stå uti hennes mackt at reformera, så länge öfwertygelsen i för¬
ståndet det icke medgifwer. Och så wida en sådan ingenting begår,
som härrörer af willjans ondska, så hörer saken aldeles intet under
mennisklig dom och straff, utan är Gud och honom allena emellan.
Åter om eller huruwida veritabel malice och ondska därunder är,
bör en rättrådig och samwetsgran dommare med mycken ömhet, för
fahlan skuld af swårt answar inför Gud, söka at utröna. Och det
faller då icke häller så swårt, aldenstund ett upricktigt och ärligt wä-
sende, som hos många wilsefarande finnes, har eij mindre sina en-
skijlte kännemärcken med sig hos dem, än hos andra wälsinnade
menniskior. Med hwilcka känneteckn ett falskt och arglistigt gemythe
icke lätteligen sig förkläda kan, at det ju sig förråder, eller wiel opar¬
tiskt bepröfwande står snart at utröna. De senare nemkn dem, som
med någon önska under religions föregifwande beträdas, kan man al¬
tid rättwiseligen aga och straffa, alt som omständigheterne fordra,
men de förra stå, som sagt är, under Guds dom allena.
Af somligas ståndacktighet, at förblifwa wid sina tanckar och satser
om den rätta wägen till Gud och hans wiljas effterfölgelse, kan inga¬
lunda, utan högsta äfwentyr för en dommare, slutas om någon hals¬
starrighet hos dem, eller ett onskefult motstånd, ty det står, som redan
ofwan anfört är, omöijeligen i en menniskas mackt at twinga förstån¬
det till at fatta ideen och begrepet om en sak annorlunda, än den sig
för dess förnuffts spegell repraesenterar. Om nu fehl är i sielfwa
spegelen, så måste mann tillse at det först sacktmodeligen bättra,
sedan faller det af sig sielft, at man utan motstånd anammar sakens
rätta skieppelse.
Jag tillstår och medgifwer, at den medfarten, som nu i några åhr
brukats emot dem, hwilcka för religionssaker blefwit angifne, är öf-
wermåtton skiälig och försicktig emot förriga tiders bruk. Dock skiljer
sig ännu mycket uti sättet af den försicktighet och wijshet samt tåla¬
mod, som fordras uti omgåendet med dem, så at deraf niuta de icke
på alla ställen lika förmohn.
Jag har hördt omtalas några hoffrättsdomare här i staden, som med
besynnerlig samwetsgranlagenhet och försicktighet skola hantera slika
religionsmåhl. Den högsta wälsigne dem samt gifwe många sådanne
religionsdomare, ty inga måhl kunna inför en domstohi förekomma,
hwartill så uplyst förstånd ärfordras som till desse; uti alla andra kan
ett blott naturligit lius, kännedom och praxis tämligen förslå. Men här
will mera till, som ock alla wälbetänckte eij förneka kunna.
829
Mig är mycket berättat om ett grundeligit och christeligit betänc-
kande,2 som en lärd ledamot af det ädle och högtärade Borgarestån¬
det, hwilken också warit en förfaren domare, skall 1734 där hafwa
ingifwit, och säges innehålla många sunda sentiments angående ett
wijsligit förfarande med dem, som hysa skiljacktige religionsbegrepp.
Jag önskar fördenskull, det detta samt andre sådanne männs betänck-
ningar måtte komma ut, til fleras efftersinnande och begrundande.
Det aldraminsta af de exempel och religionspassager, som uti hög-
loflige justitiaedeputations betänckande föredrages, är mig bekant.
Hwarföre jag icke häller någotdera deraf är i stånd, för min dehl,
at öfwerwäga. Likwäl är en enda omständighet, som jag icke kan obe¬
mält lämna, näml. hwad angår de däruti omrörde 2:ne, Studenten
Rosens tractater, som för högst skaddige rubriceras, och såsom de där
böra insamlas och aldeles utur wägen skaffas, af hwilcka korta piecer
jag änteligen kommit öfwer et exemplar.
Den ena däraf förspörjes wara för längst utkommen på fransyska.
Och bägge gå ut på underwisning om den rätta bönen.
Nu emedan mångfaldige exemplar af desse små piecer skola här
och där omkring bekante wara, jämwäl alt för många /och det intet
blott af den enfaldiga hopen, utan jämwäl af hederwärdt och för¬
ståndigt folck/ säges finna tycke och smak uti samma tractater. Så
anser jag, för min dehl, ganska nödigt, det de anmärckningar, som
wederbörande consistorium eller prästemänn, under påstående pro¬
cess med bemelte Student Rosen, upgifwit, måge äfwenwäl i dags-
liuset komma. Ty eljest, och så länge öfwertygelig uppenbarelse om
de ställen uti meromrörde skriffter, som skattas så högst farlige och
förkastelige, samt hwaruti det består, icke också kommer ut, lärer ofel¬
bart hända hwad wid dylika tilfällen för detta, åtminstone annorstädes,
hänt effter ågångne utslag öfwer anklagade för religionsmåhl, at
månge, och offta de fläste, hafwa extra judicialiter annat både tänckt
och talat om slika dömde.
Det har under tiden nödigt pröfwats, wid politiske brottmåhls af-
straffande, at inwånarne i landet blifwit på ett eller annat sätt grunde¬
ligen underrättade om sakens onda beskaffenhet på de dömdas sida,
men detta anser jag ännu mera högnödigt wid wissa tilfällen med
religionsmåhl. En hwar efftertäncke sielf, hwad consequence det eljest
kan hafwa.
Enteligen må ock ingen förarga sig öfwer mig deruti, at jag ännu
öfwermåtton ömmar wid det, för några åhr sedan begynte medlet med
landsförwisning af somlige för religionsmåhl dömde personer. Jag kan
wäl nogsamt finna, det en republique är berättigad at aldeles skilja
sig wid wissa skaddige lemmar, antingen genom dödsstraff eller lands¬
förwisning, men om ock, när en sådan, som eij har enahanda mening
med den andra i religionssaker, kan med godt samwete kastas utur
sitt fädernesland, så wida nemkn dess förehafvande icke tillika förer
2 Den åsyftade är borgmästaren G. Thauvonius. Jfr BgP4, bil. 27.
830
på skaddige uptåg in politicis, behöfwa ännu alt för månge närmare
öfvertygelse.
Jag önskar allenast, at andre, som mognare insickt häruti hafwa,
wille alt hwad till denne quaestionen hörer, pro et contra i dagsliuset
uplägga. Imedlertid kan jag omöijeligen annat begripa, än willfarande
satser eller meningar uti religionssaker, wid et politice oskyldigt lef-
werne emot öfwerhet och andra medborgare, äro på långt när icke
så farlige och skaddige som orättrådige, egennyttige, lättfärdige, öf-
werdådige, drinckare, wällustige, högfärdige, falske, trolöse skinnare,
och flere sådanne inbyggare.
Högloft:ge Ridderskapet och Adelen täcktes gunstigt förlåta at jag
genom detta föredragandet giort något uppehåld. Jag hoppas, at det
icke blir ansedt för någon tidsspillan. Åtminstone går eij mitt upsåt
ut på annat än sådant, som sig aldeles rimar och öfwerenskommer
med ridderlige och adelige giöremåhl, när desamma icke blott i sådant
förstånd tagas, som philosophien dicterar, utan på den fot, som rege¬
ringsformen nu gifwit mig anledning och skiähl at andraga.
Till äfwentyrs at, om alt detta först får communiceras med de
andra höglofkge Stånden, flera anledningar torde upkomma, till at
närmare betäncka hwad deliberationer härpå föllja böra.
Stockholm d. juni 1741
Sten Coijet
42.
Handelsmannen i Kristianstad J. Hoffmeisters memorial
angående religionssakerna.
(,Borgarståndets arkiv 1740-41: 9, n. 425. )'
Odmiukt memorial.
Höglofl. justitiaedeputationens betänckande angående wisse så kallade
religion sm ål och ährender i riket har jag med tilbörlig upmärksam-
het nyligen igenomläsit, och som thet nu til afgjörande förekommer,
finner jag mig som riksdagsman högst föranlåten följande mina oför-
gripeliga påminnelser och tanckar därwid at afgifwa och Riksens hög¬
lofl. Ständer ödmiukast och wördesamast underställa.
Jag går wäl intet in uti the saker, för hwilka the i betänckandet
serskilt nämde herrar och män äro beskylte, men thet önskar jag, at
the åtminstone måtte njuta Sweriges almenna och then i 1735 åhrs
religionsstadga faststälte process til godo.
Jemför jag thensamma med höglofl. deputationens betänckande, så
hemställer jag Riksens höglofl. Ständer med hwad skjäl, innan H:r
1 Med påteckning: Upläst hos Borg. st. d. Il aug. 1741. Jfr N. Staf, a.a., s. 212.
831
Strokirch, som på misstanckar är lagförd, fått weta sin anklagare, och
om högwälborne H:r Grefwen och Ofwersten Bengt Frölich, effter
Hans Kongl. Maij:tts uttryckeliga bref och befallning til des och Rik¬
sens Giötha håfrätt är undersökt, huru wida han utspriclt de honom
tillagde wilfarelser, Hans Kongl. Maij:tt tilstyrkas kan, at emot dem
effter religionsstadgarnas stränghet utan widare drögsmål förfaras
måtte.
Det förra är ju klari, grundat i almena lagen, och det senare i hög-
bem:te 1735 åhrs religionsstadga samt nyssbem:te Kongl. Maij:tts
bref, och således kan jag för min del bem:te betänckande eij bifalla,
utan tycker wara ganska rättwist och angeläget, at the för wilfarelser
beskylte, eij mindre än andra riksens undersåtare och de argaste ogär¬
ningsmän, en ren process och des förmåner oförkränckt till godo
niuta.
Likwäl är detta icke det förnämsta ämne til detta mit öclmiuka me¬
morial, utan som jag i gemen eij kan finna mig uti twång och hårda
medel vvid slike mål och tilfällen, och fastmera aldeles är öfwertygad,
at then lutherska kyrkan, genom det hos de påfwiske upfundne och
brukeliga compelle intrare eller wåldsamma steg emot dem, som eljest
lefwer stilla och roligt i församlingen, men icke enahanda begrepp och
utlåtelser hafwa kunna med dem, som för flere hundrade åhr sedan
upsatt symbolum athanasianum och andre sedermera författade sym¬
bola, kyrkolithurgier och then helga skriffts förklaringar, eij allenast
samkar många och swåra praejudicier och omdömen emot och på sig,
såsom wore hon eij bättre än then påfwiska, utan ock, så wäl kyrkan,
som republiquen, genom dylika hårda medel märkelig skada och af¬
saknad tager, så har jag det i följande sökt bewisa samt tillika före¬
komma och utbeder mig fördenskul Riksens höglofl. Ständer nåd-
gunstiga och benägna tolamod.
Hwad nu thet första angår at igenom thet hos the påfwiske bruke¬
liga compelle intrare eller twång emot the för wilfarelser angifne,
then lutherska kyrekan ganska mycken och swår praejnelice på sig
lastar, så är thet ju oemotsäijeligit, at the förste protestantiske refor¬
matorer, så wäl som wäre lärare än i thenna dag, thet för et af the
märkeligaste kännetecken af criteria af antichristo och then babylo¬
niska skökian eller påfwedömet statuera och fastställa, at thensamma i
alla tider förfölgt the helige, supit sig mätt af theras blod och med
wåld sökt fortplanta sine religionsmeningar och begrepp eller åt¬
minstone med werlclslig arm hindra, at eij andra måge få yttra och å
daga lägga (ty at tänka har hon aldrig förbudit, kan thet eij heller)
sine ifrån hennes faststälde och beswurne symbola och clecreta skilj-
aktige concepter, om wissa så mysterier som eljest i religionen inlö¬
pande materier.
Vi hafwe ock i desse wäre senare tider et friskt men bedröfweligit
wedermäle och exempel därpå uti Ungern, i den thorniske tragoe-
832
dien, och i synnerhet i den förföljelsen, som erkiebiskoppen af Saltz-
burg emot sine för wilfarelser angifne, men likwäl stilla trogne och
arbetsamme undersåtarne anstält, som han til sin egen och sit lands
största skada, dom och förderf, liksom med hugonetterne eller the
reformerte för så när 60 åhr sedan i Franckriket skiedde, på hwarje-
handa sätt plågat, förfölgt och änteligen såsom et uti Westfaliska freds¬
slutet genom swärdet och werldslig makt wunnit flebile beneficium,
ömkeligen utur landet jagat och biltoga lagtt.
Thet är icke at twifla, och ther någon therom twifla skulle, kan
thet af historierne jämwäl bewisas, at the påfwiske i gemen och äfwen
thenne erkiebiskoppen och fursten af Saltzburg i synnerhet (nu för
tiden, och sedan the, i de mäste länder, där inquisitionen icke är in¬
förd, börjat erkänna blodsförföljelsernas wederstyggelighet) icke ge¬
nast så strengt med thesse sine, i thes tanckar och sinne wilfarande
undersåtare förfarit, utan at emot them hwarjehanda gradus admoni-
tionis med underwisning på deras sätt af then heliga skrifft och theras
symbola, samt så mycken saktmodighet, ömhet och försiktighet, som
på deras med förföljelsers principier intagne lärare sig belöpa kan,
i förstone brukad blifwit, innan the them, såsom al underwisning för¬
kastande, halsstarrige, förbudsbrytare och affällige utur theras för-
samblings gemenskap stött, till then werldslige armen öfwergifwit och
änteligen effter theras religions decreters och bullers innehåld utur
landet jagat.
Oaktat nu hos oss samma procedurer synas intenderas och föröf-
was hwad landsförwisning angår emot folk, som eij annat öfwertygade
äro, än at wår kyrka behöfwer en nödig reformation både i lära och
lefwerne. Som eij förmå finna sig i the, utom skrifften långt effter
frälsarens och apostlarnas tid, i wära sympola införde expressioner om
wisse mysterier och hemligheter, them intet menniskligit förstånd til
theras egenteliga sammanhang och beskaffenhet kan begripa med
mera. Som icke äro mäktige at formera sig andra ideer om förekom¬
mande mål, än the som samma mål i theras förstånd, såsom en nöd-
wändig förmögenhet intrycka och gifwa, hälst ingen upsåteligen wil
fara wilse i så angelägna mål, men eljest genom en gudsfruktig, ärlig
och många gånger the starkaste then yttre religionens förfäktare uti
fromhet öfwerträffande wandel, sig stilla och roligen i församlingen
förhålla, och på intet sätt republiquen och des ro förstöra, så wet
man likwäl at åtskillige protestantiske furstar och ibland them wår
allernådigste Konung wid riksdagen i Regensburg för the Saltzbur-
giske emigranter och andre förfölgde bewekeligen intercederat och
slike procedurers oförnufft förestält, ja man hafwer almenneligen wid
samma förföljelses tid, och tå til the fattige emigranter, the wälför-
tjente och sin wissa nådelön hafwande almoser här i Swerige samlades,
på predikostolarna hört wål a lärares wälgrundade klagan, huru och ris-
teligen, okärligen och obarmherteliga the påfwiske, som then ther-
833
igenom rätteligen utmärkte ante christ och babyloniska skökia, i ge¬
men, och i synnerhet thenne erkiebiskoppen af Saltzburg, emot slike
stilla och fromma i landena handlat, samt huru hårda domar han
dymedelst öfwer sig och sit land samkat. Och jag skulle fördenskul
gärna önska blifwa underrättad, med hwad grund och skiäl man kan
eller bör i enahanda mål och beskaffenhet klaga och beswära sig öfwer
andra, då wi på enahanda sätt och maner, nemb. med then werlds-
lige armen emot the för wilfarelser angifne förfara, och them likasom
de påfwiske, icke ibland oss tåla wilja, utan som et orimmeligen före-
gifwit beneficium utur landet fördrifwa.
Jag för min del kan eij annat finna, än det är en til wår församb-
lings högsta praejudice ländande farlig sak, at hon sjelf utöfwar äfwen
detsamma, som hon på andra lastar och fördömer, kan ock näppeligen
tro, at någon som med owälduga ögon och eftertanka anser saken,
thet skulle kunna neka, men sådant oaktadt äro mig åtskillige inkast
bekante, som däremot pläga gjöras, them jag i giörligaste korthet skal
söka at häfwa och bemöta.
Det första, som häremot inwändes är tiletta: at the nemi. som wi uti
landsflyktighet drifwa, äro wärkeligen wilfarande, men the som the
påfwiske fördrifwa, äro sanna lutherska religionsförwandter. Men
hwad kan wara lättare at bemöta, än thet som theraf slutas wil? Intet
tro the påfwiske och äro därom öfwertygade, at de förfölja och för¬
drifwa andra, än the som äro afwekne ifrån thet, som the för en
himmelsk sanning och then sanna religionen hålla, samt på deras
gjorde underwisningar och förmaningar icke wilja låta rätta sig, och
således för halsstarrige förklaras. Så at, ehuru the sjelfwe äro wil¬
farande, förfölja the dock aldrig någon annan än then the för wil¬
farande hålla, och med samma skjäl som the af them fördrefne luthe¬
raner neka at antaga de påfwiskes underwisningar, innan the full¬
komligen af then h. skrifft om wärkelige wilfarelser äro öfwertygade,
med samma skjäl böra wi ju icke neka dem, som wi för wilfarande
hålla then naturliga friheten, at så länge blifwa wid sine meningar och
fattade begrepp (så wida thesamma och theras egit opförande icke gif-
wer anledning til uppenbara, thet almäna samhäldet samt thess frid
och wälstånd turberande laster) intil thess, af then h. skrifft, the klar¬
ligen äro om wärkeliga wilfarelser öfwertygade och öfwerbewiste men
icke blott för wilfarande och halstarrige förklarade, hwilket själa- och
förståndstyrannie the påfwiske fördömeligen öfwa.
Thet andra inkastet formeras sålunda: At lutheranerne hafwa reli-
gionsstadgarne i Tyskland til godo at åtniuta som pro testan terne ge¬
nom wapen och wärja, samt et blodigt krig uti Westfaliska freden sig
förwärfwat, genom hwilka the äro berättigade i romerska riket at tålas,
såsom en af the 3 hufwudreligioner, men at de af oss för wilfarande
förklarade, icke hafwa en sådan rättighet och förmån i Swerige sig
förwärfwat. Men thetta lär eij heller wara swårt at wederlägga. Jag
834
wil här eij widlyfftigt afhandla then frågan: Huru wida en som blifwer
förfölgd för det han eij kan acqviescera wid de af fäderne författade
symbola, utan därom andra begrepp och meningar fattar, och nöd-
wändigt effter sakens och des förstånds beskaffenhet och föreställ¬
ning fatta måste, hwilket man offta i andra och werldsliga materier
finner, huru wida, säger jag, en eller flere sådane böra med wåld
förswara sig och genom blodsutgjutelse förwärfwa och förfäkta sig en
frihet, som ingen menniskja på jorden dem med rätt och rättwisa
borde förneka? Christus och hans apostlar gjorde thet åtminstone icke.
Eij heller the första och sanna christna i the aldra första secula, som
likwäl wörö så talrike, at the kunnat styra wåld med wåld, och i det
minsta förswara sig under titul af nödwärn, om the thet trodt tillåte-
ligt wara. Icke heller war Lutheri sinne sådant, som försäkrade at han
med sin bön så mycket skulle förmå, det intet religionskrig i des lifs¬
tid yppas skulle, och altid rådde och afstyrde at intet blod för reli¬
gionens skul måtte utgiutas, som af kyrkohistorien och des skriffter
finnes. Men sedan christendomen förföll, samt lärare och åhörare
blefwo aldeles köttsligen sinnade och således i fiendskap emot Gud sig
försatte, hörde man ganska andra principier, förmodeligen tillika med
slike köttslige lärares legitimation til andans embete, i detta mål up-
komma, och weridén upfyltes med blod, förföljelse och landsförwis-
ning, then ene så kallade christlige församlingen och secten emot den
andra, under theras biskoppars och så kallade christlige kejsares an¬
förande och blodtörstiga förelysande. Lutherus hade ock knapt slutit
sina ögon til, förrän det smalcaldiska religionskriget börjades, som för
protestanterne icke alt för lyckeligen aflopp. Men nog härom, jag un¬
derställer allenast ödmjukeligen om en sak, som man eljest menar
wara orättwis blott därföre blifwer god, laglig och rättwis, för det jag
med wåld och lyckelige wapen kan densamma förfäkta, förswara och
mig des fria utöfning förwärfwa. Jag ber för Guds skul at betäncka,
hwad påfölgder sådant kan hafwa, och om icke the som wi nu för
wilfarande förklara, ther the med tiden sågo sig så manstarke och af
någon favorabel politisk tilfällig omständighet (som altid blandat sig
uti de så kallade religionskrig) understödde, kunde ock komma på de
tanckar at med swärd och wapen sig förswara och en sådan rättig¬
het sig förwärfwa. Jag wil wäl tro och är därom i mit sinne öfwer-
tygad, at de icke hysa slike principier, hälst deras fromma wandel,
betygade frimodighet och tolamod, tå the landsförwiste blifwit, mig
therom förwissar. Men de äro likwäl menniskjor, som dertil wid star¬
kare tiltagande kunna förfalla. Ty intet är naturligare, än wid tilfälle,
så sluta: Har thet warit tillåteligt och rätt för then, så är thet ock
rätt för mig. Jag wet ock icke hwad wi med skjäl skulle swara dissen-
tientes, om the i sådan händelse then Gud förbiude! förehöllo oss
wäre egne principier, läror och wärkelige gjöremål och huru wäl wore
thet förthenskul, at genom en, jag wil icke säga christelig, utan natur¬
835
lig förnufftig tolerance förekomma slike farlige påfölgder, som sent
omsider sig til äfwentyrs kunde yppa.
Thet 3tde inkast är af thetta innehåld: at man icke wil fortplanta
religionen med twång och then werldslige rätten, utan allenast afwärja
kätterij. Men så hafwa ock de påfwiske redan i Lutheri tid gjordt in¬
kast emot honom at thermed besmycka sine faselige samwets wåldtäck-
ter och babyloniske själa- och förstånds tyranni. Jag finner wäl en
ganska wacker utlåtelse, som ven. clerus comitialis wid 1723 åhrs riks¬
dag hafft, så lydande: Här är ingen ibland oss, som icke stygges wid
thet sättet at med twång fortplanta then rätta läran: Guds och Jesu
Christi rike låter icke bygga sig på sådan grund. Det wil icke wetta
af något samwetstwång hwarken til sit inrättande eller bibehållande,
utan måste på annat sätt både byggas och skiötas. Men wid 1734
åhrs riksdag finner jag likwäl, at ven. clerus comitialis föreslagit åtski¬
lige twångsmedel, såsom arbete, häktelse och religionsstadgarnas no¬
gaste exsequerande, utan twifwel, så wida det eij skal wara en con-
tradiction emot den förra utlåtelsen, allenast til the öfwerhand ta¬
gande wilfarelsers hämmande och wärjande. Sist när man rätt ser på
saken, thet i sig sjelf wärkeligen synes wara en contradictio, ty til
hwad annan ända wil man wäl hämma kätterij genom slike wåldsama
medel, än at dymedelst fortplanta den rätta läran? Och för öfrigt må
D. Lutherus sjelf härpå uti mit ställe swara, hwars ord jag troligen skal
anföra, så lydande uit 2. Altenb. Thomen fol. 269: Säger du: Ja
werldslig makt twingar icke at tro utan afwärjer blott utwärtes at man
icke förförer folk med falsk läro, huru skulle man annars kunna
hämma kätterij? Swar: thet skola biskoparne gjöra, them är thet befalt
och icke furstomen. Ty kätterij kan man aldrig med wåld wärja, der¬
th erfordras et annat grep eller medel: Guds ord måste här strida.
Kan det intet uträtta, så lärer det ock af werldslig makt blifwa
ogjordt, om hon än werldena med blod upfylte. Kätterij är en andelig
ting, thet man med intet jern kan hugga, med ingen eld förbränna,
med intet wattn fördräncka etc. Guds ord är det allena som thet
gjöra kan, som Paulus säger 2. Cor. 10 v. 4.5. Wår krigswapen äro
icke n.b. kiöttslig utan mäktig för Gud at nederslå fästen med hwilko
wi kullslå the anslag och al höghet som sig uphäfwer emot Guds
kundskap, därföre sij huru wackra och kloke herrar de mig äro, de
wilja fördrifwa kätterij och gripat icke bättre an, än at the thermed
n.b. förstärkja wederparten, gjörandes sig sjelfwe misstänkte (eller som
jag här bewijst samka många och swåra praejudicier på och emot sig)
och de andre rättfärdige käre wil du fördrifwa kätteri, så måste du
bruka det grepet eller medlet, at tu för alting rifwer thet utur hjärtat.
Mera wil af Luthero jag emot detta inkastet icke anföra, fast ganska
många och härliga ställen af des skriffter men i synnerhet thes kyrko-
postilla och den däruti befintelige predikan på 5:te söndagen efter
trettonde dagen andragas kunde, eij heller något af mit egit tillägga
836
än allenast at bemöta dem, som säija at Lutherus på andra ställen och
i senare tider annorlunda skrifwit samt beklagat sig, at honom i des
första skriffter af påfwedömet mycket widlådat, ty förutan det at han
kallar sin kyrkopostilla, hwars första del han i sit pathmo på slottet
Wartberg skrifwit sin käraste bok och the påfwiske öfwerlefwor, på
hwilka han i de andragne orden syfftar nog kunna utmärkas, så
provocerar jag en Invar förnufftig menniskja, som läst eller wil läsa
Lutheri skriffter, om han utan blyghet för Gud, sig sjelf och hela den
ärbara weridén, kan draga slike e’diametro emot påfwedömet och des
mer än sataniska samwetswång, ja egentelige babyloniska skökiocha-
racter och kännemärke, stridande rena och sanna evangeliske utlåtelse
(then han i nyssbem:te predikan med frälsarens utlåtelse Matt. XIII
v. 30: Låter både, nemi, ogräset hos den goda säden, wäxa intil
skördetiden, befästar) under påfwiske öfwerlefwor, som Luthero i bör¬
jan widlådat? Eller, om någon med förnufft och utan sit egit samwe-
tes starkaste bestraffning och gensägelse, kan och bör föredraga Lu¬
theri senare utlåtelser och actioner, då han af mennisklig swaghet, un¬
der medgång samt werldsligt förswar och beskydd annorlunda skrif¬
wit, bem:te des rena och sanna evangeliska, på Guds och Jesu Christi
kärleks och långmodighets principier grundade utlåtelser, them han
under korss, anfäktning och bedröfwelse, utan alt werldsligt beskydd,
allenast i en krafftig tro och förtröstan på Gud skrifwit? Hwarorn thes
til Churfursten Fredrich then wijse och andre under samma des blom¬
strande själatilstånd aflåtne, och med en oförliknelig ja sannfärdig
hjeltetro upfylte bref, och frimodige inridande i Worms, än närmare
kunna wittna och wid handen gifwa, fast papisterne, effter thet i
alla tider och intil thess bättre tider instunda, brukeliga sätt, med alla
kättermakare och förföljare, sådant med halsstarrighet, odrägeligt hög¬
mod, de ordenteliga lärares förakt, upsättjande emot werldslig öfwer-
het, Guds församlings föroroande, samt flere lijf, ära och gods rö¬
rande beskyllningar belade och thes i synnerhet tå lefwande tro och
hjeltemod försmädade.
Thet 4:de inkast lyder sålunda: The som lida någon olägenhet i
slike mål, lida det icke för religionen och samwetets skul, utan såsom
den almenna rolighetens förstörare, och the ther församlingen turbera
och föroroa, i synnerhet tå någon lag i dy mål stadgat är. Men för¬
utan thet at papisterne emot protestanterne äfwen så beropa sig på
sina lagar och decreta, och som judarne säga, wi hafwe en lag, ther-
effter skal han dö. Han lärer upror och förförer folket, thet är:
Han lider icke för religionen, utan för thet han oroar församlingen
och förstör then almena roligheten: wore han icke en ogärningsman
så hade wi icke öfwerantwardat tig honom, och således bruka samma
wapen emot oss, som wi emot wäre för wilfarelser angifne, så lär thet
hos hwar och en förnufftig wara en aldeles afgiord sanning, at det
wäsenteliga af religionen, såsom kärleken til Gud och wår nästa, och
837
the therander begrepne dygder, såsom tro, hopp, ödmjukhet, sakt¬
modighet, renlefnad, nöjsamhet, hiärtelig lydnad emot öfwerheten,
samt effterlefnad af alla icke emot Guds wilje stridande ting, sanfär-
dighet, redelighet, upriktighet med mera, icke kunna genom werlds-
lige lagar befordras och therander begripas, ja the theremot sträf-
wande laster och odygder kunna icke ens under werldslig lag och stad¬
gar begripas och therigenom styras, så wida the icke utbrista i uppen¬
bara brott och gröfwa gärningar, som föroroa och förolämpa hela
societeten eller någon des medlem, huru mycket mindre tyckes då
med skjäl och sanning kunna sägas, at et eller annat concept och be¬
grepp af i wissa mål abstracta och icke under wära utwärtes sinnen
fallande ting, såsom förnämligast wisse i then h. skrifft uppenbarade
hemligheter och mysterier, kan föroroa Guds församling, förstöra den
almenna roligheten och under werldslig lag begripas, samt thereffter
straffas, så länge den som dem bäfwer, hwarken lär och utsprider
uppenbara laster och odygder, med förakt talar om samma mysterier,
nådemedel och läroembetets rätta bruk etc., eller uti sit lefwerne något
under werldslig lag fallande brott begår, utan fastmera med sin
fromma och stilla wandel, en och annan ogudaktig, så förnäm som
ringare lärare och åhörare beskämmer och bestraffar, och med hwad
skiäl skal då en sådan, särdeles tå han tycker säkrast wara at blifwa
wid skrifftenes egne brukade ordelag, kunna betagas at tro sig lida
för samwetet och religionen skul, för thet han icke wil skrymta och
tala annorlunda än thes begrepp medgifwer och han är öfwertygad
om? Jag lemnar ock at betäncka, om icke mången torde hafwa tagit
sig tilfälle at tro och lätteligen falla i den wilfarelse, det en och an¬
nan under den sanna religionen och thes wäsentelige stycken begre-
pen ting, såsom nattwarden, döpelsen och det mera, äro res mere
politicae et civiles, blott och äfwen therföre, at man them under
werldslig lag, makt, myndighet, bud och befallning lagt och så kal¬
lade religionsstadgar författat, ty egenteligen hör ju intet annat än det
som til republiquens utwärtes wälmågo, god ordning och den almenna
roligheten hörer, under werldslig lag, twång och befallning och således
torde man sjelf hafwa gifwit tilfälle til många nu öfwerklagade irriga
begrepp och wilfarelser. Hwarom samt til närmare uplysning i alt
detta jag följande Lutheri märkeliga ord, Thom. 2 Altenb. Fol. 266
å anföra skal: Öfwer själen kan och wil Gud ingen regera låta, utan
sig sjelf allena, förthenskul när werldslig makt förmäter sig at före-
skrifwa själene lag, tå gjör hon inbrått i Guds regimente, och alle¬
nast n.b. förförer och förderfwar själen thet wilja wi så klart bewijsa,
at man thet med händerne gripa skal, på thet wäre herrar, furstar
och biskopar måge kunna se, huru galne the äro, när the med theras
lagar och påbud wilja twinga folket at tro så eller annorlunda etc.
Och på följande sidan: Christus säger Matt. X: Rädens icke för them
som dräpa kroppen och hafwa dock icke makt at dräpa själena, utan
54-734227 BR 7:2
838
rädens mer honom, som kan förderfwa både själ och kropp i helf-
wete. Jag menar ju, at här ögonskenligen själen är tagen utur alla
menniskjors hand, och n.b. allena under Guds wälde satt. Käre säg
mig: huru mycket wett månde then wäl hafwa i skallen, som stadgar
och påbiuder lag, ther han intet hafwer at befalla? Hwem skulle icke
hålla den för ursinnig, som wille befalla månen at skina, när honom
behagade etc. Så långt Lutherus.
Thet sista och 5:te inkast är änteligen detta: At likwäl en wärkelig
åtskilnad är och gjöras bör, emellan den sanna och rätta religionen
och de öfrige wilfarande, samt at then förra hafwer then myndigheten
at åtminstone landsförwisa den senare. Men posito, den sanna reli¬
gionen hade en sådan makt och myndighet uti samwetsmål och så
kallade religionssaker och icke fast mera, jämwäl emot wärkeligen wil¬
farande wore förpliktade at wisa medlidande, tolamod och en christe-
lig kärlek, på hwad sätt skal man då utfinna hwilken som är den
sanna religionen, så länge allesammans stå emot hwarannan in contra-
dictoriis? Och hwem skal wara domare, då alle å ömse sidor äro par¬
ter eller kärande och swarande, samt beskylla hwarannan för wilfarel-
ser, som the ock alle med then h. skrifft söka hwarannan at öfwer-
bewisa? Jag twiflar icke om den sanna evangeliska religionen och Gud
beware mig, och hwar om sin salighet ömsint menniskja i wår försam¬
ling, at någonsin oss ifrån thensamme begifwa! Men jag wet i sanning
icke, hwad jag med skjäl skal swara en papist, en reformé, en se¬
paratist och andra flere i thetta mål, ty de disputera mig, at den kyr¬
kan jag är född uti och den religionen jag är utaf, är den sanna
kyrkan och Guds församling, och wilja således icke medgifwa, at hon
äger den supponerade makten och myndigheten. Ja papisterne och
the reformérte, såsom the ther genom swärdet förwärfat sig religions¬
friheten, hafwa therutöfwer then förmånen, at the kunna förehålla
mig, thet wi, tå wi i Westfaliska fredsslutet förklarat dem berättigade,
äfwen som the oss, at ymsom få drifwa hwarannan i landsflyktighet,
tå wi eij wilja tåla hwarannan hos oss, äfwen eo ipso förklarat theras
kyrkia och religion för en äfwen så sann religion och kyrka som wår,
åtminstone n.b. i thetta mål, emedan wi genom berörde fredsslut
lemnat them samma makt och myndighet som wi then sanna reli¬
gionen och kyrkian i så kallade religionsmål tillägga, och the oss jäm¬
wäl warit nödsakade at lemna. Och hwad åter separatisterne eller
thenna tidsens nya protestanter och the under oss för wilfarelser
beskylte angår, så swara the med skjäl, thet som wid thet andra in¬
kastet är anfört, at nemi. en blott öfwerlägsen makt aldrig gjör en sak
endast därföre god och rättwijs, och om the någonsin skulle blifwa
så starke, och tillika så långt förfalla at med wåld wilja förwärfwa sig
en sådan rättighet, som wi, papisterne och de reformérte hafwa, så äro
de ju i stånd at swara oss på samma sätt som the, och bruka wäre
egne argumenter emot oss. Och således äro nu de reélaste inkast,
839
som wid detta första stycket synas kunna gjöras af den krafft och för-
mågo, samt den insikt jag äger, förmodeligen nogsamt beswarade, och
det lär förthenskul wara ganska evident det wi, så länge på detta sätt
hos oss tilgår, samka swåra och farliga praejudicier och omdömen
emot och uppå oss, så at de påfwiske med skjäl oss förekasta kunna,
det wi dem i detta mål eij mycket at förebrå hafwa. Jag önskar för¬
thenskul intet högre och af innersta hjärta, än at sådant för den lef-
wande Gudens äros och församlings wälgångs skul, samt en Guds och
intet menniskjors sak, måtte grundeligen betänckas, öfwerwägas och
genom tjenlige utwägar förekommas.
Det andra jag mig företagit at bewisa, är den obeskrifweliga skada,
som både kyrkian och staten af slikt hårdt och oskäligt twång emot
wilfarande förorsakas.
Af föregående ser man redan, huru swåra omdömen och prae¬
judicier, likasom wore wår kyrka eij bättre än den påfweska i detta
mål, hon härmedelst på sig lastar, hwilket redan är skada nog, men
största skadan består deruti, at hon på sådant sätt blifwit och nu,
sedan sanningar med största flit och skarpaste efftertancka i alla wet-
tenskaper undersökas och effterletas, än mera än i forna tider skjedt,
med skrymtare blifwer upfylt.
Jag ponerar en menniskia, som eij annorlunda är öfwertygad hos
sig sjelf, än at alla dess för wilfarelser angifne meningar äro grundade
i den h. skrifft och af honom för anstöteliga sanningar anses. En
sådan menniskja ser at ganska mycket på utwärtes kyrkio- och natt-
wardsgång drifwes. Han ser at alla de, .sorn det allenast exact och wid
bestämde tider gjöra, lemnäs i ro och otiltalte, ehuru de eljest lefwa
så länge de allenast wakta sig at utbrista i gröfwa brott som under
öfwerhetens och domarens inseende falla. Han ser at de ogudakti-
gaste, impudentaste och profanaste discourser om Gud och den sanna
religionen i samqwäm tolas och sådane otiltalte blifwa, så länge de sig
ifrån kyrko- och nattwardsgång icke undandraga och deras barn döpa
låta, samt alla rättigheter praestera. Han finner at barnedop, kyrko-
och nattwardsgång kallas nådemedel och räknas til det wäsenteliga af
religionen. Men at tillika bud, lag och därtil twingande stadgar därom
författas och får däraf tilfälle at tro, det således han kan anse dem
för politiske saker, som för god ordnings och det gemena folkets
skul allenast äro antagne, samt resolverar sig på det han må undgå
al olägenhet, at exact begå desamma och allenast under hand och wid
säkra tilfällen debitera sine egenteliga meningar. Thes samwete oroar
honom wäl och öfwertygar honom, at han eij borde skrymta, utan rent
ut bekänna thet han för sanning anser, samt therföre tåleligen lida
hwad som påfölja kan, men han flätar sig skörte af fikonlöf, i synner¬
het om han antingen sitter i godt och makeligt embete eller och ringa
wilkor är, därtil gifft, har barn och stort hushåld, och menar at Gud
eij tilräknar honom det så särdeles, emedan han tycker sig därtil af
840
de införde twångsmedel wara nödtwungen och således skulden icke
honom så särdeles utan dem som slikt twång infördt, tilräknas bör,
beklagar ock sin menniskiofruktan, i synnerhet om han därwid lefwer
fromt, stilla och gudaktigt, eller åtminstone ärbart, och eij annorlunda
wet än han i sjelfwa saken har rätt. Eij heller under discourser med
lärare och andra, (dem han altid på försiktigt wis kan anställa) samt
thertil tjenlige skriffters läsande om några wilfarelser sig kunnat öf-
wertyga. Hwad skal då wäl en lärare, så wäl som öfwerheten, med
en sådan begynna? De kunna wäl märka, at han hyser de för wil¬
farelser angifne meningar, men de kunna icke antasta honom. Skulle
de ock attrapera en sådan någon gång (fast om han fullgjordt sin
skyldighet i utwärtes måtto, så uti utwärtes gudstjenstens bewistande,
som emot sin lärare, then casus icke här tils existerat) så kan han,
i synnerhet om han därjämte förer et mer eller mindre ogudaktigt
lefwerne, wara äfwen så färdig at revocera de meningar man attrape-
rat honom med, som han dem kunnat hysa och likafult dissinrulera,
måste man då icke låta en sådan fritt passera, och äro wäl twångsmed-
len här nog tilräckelige? Förargelsen hos andra kunna de icke ens af-
böija, ty hela staden och församlingen weta offta af hwad tanckar och
mening en sådan menniskja är, ja, ärligt, redeligt och förståndigt folk,
som af förföljelsers principier icke äro intagne, men eljest icke et hårs¬
mån ifrån orthodoxien afwika, måste nödwändigt förargas, när de se
at en sådan fritt passerar, men andre som fritt ut bekänna sina me¬
ningar och et gudfruktigt lefwerne föra, warda häktade och änteligen
landsförwiste. Hwad är då wäl kyrkan och staten betjent med slike
skrymtare? Och twertom skadas icke staten och kyrkan högeligen på
sådant sätt? Kan man icke skäligen twifla, huru wida den, som emot
Gud och sin egen öfwertygelse, (ty lät wara, han ock wärkeligen där¬
wid wore wilfarande, så är thet likafullt en otrohet emot Gud, så
wida han eij annorlunda öfwertygad är) icke wisar trohet och uti en
så angelägen sak skrymtar, skulle, wid påkommande starka frestelser
och prof, wara konungen och fäderneslandet fullkommeligen trogen?
Och månne han icke skulle med skjäl och rättwisa kunna afbörda sig
någon del af den derwid begående synden och straffet på den, som
honom med et otidigt twång til slikt skrymteri forcerat, och på then na
werldenes landswäg likasom wåldtagit? Liknelsen är något efftertänke-
lig, men har likwäl sine wissa tertia comparationis. Ty likasom hwar
och en bör fritt få wandia på almenna stråtwägar, så tyckes ock på
thenna werldenes wandringswäg hwar och en böra hafwa frihet at
dyrka, täncka och med wördnad tala om Gud, samt öfwer sin guds¬
tjenst, som han then enligast med then h. skrifft, sit samwete, förstånd
och öfwertygelse finnér, och likasom efter wår lag, thet är et af the
swåraste crimina, när någon på almäna stråtwägar wåldtager någon
qwinsperson eller rånar, så skulle jag i anseende til mig sjelf hålla
det för en eij mindre missgärning, åtminstone inför Gud, om jag
841
skulle någon from, stilla och eljest wälsinnad republiquens medlem til
et syndigt skrymteri forcera, och om den eij wille risquera lijf, heder
och ägodelar, honom twinga emot sit samwete och begrepp at ljuga
och sig förställa. Hwarom åter Lutherus en ganska wacker utlåtelse
hafwer, uti Thom. w Altenb. fol. 264 så lydande: Hwar och en löper
sin egen fara huru han tror, och måste för sig sjelf tilse at han rätt
tror, ty så litet en annan kan för mig fara i helfwetet eller himlen,
så litet kan han ock för mig tro eller icke tro, och så litet han för mig
kan himmelen eller helfwetet up eller tilsluta, så litet kan han ock
mig til tro eller otro twinga etc. Thet wore ju mycket bättre, fastän
theras undersåtare foro wilse, at the them n.b. slätt låto fara wilse än
a) the n.b. twinga them til lögn och at säga annorlunda än the i hjärtat
tro. Thet är icke rätt at styra ondt med thet som n.b. wärre är.
Å andra sidan igen då slike för wilfarelser angifne personer rent
ut bekänna sina meningar, så äro det i gemen, ja jag tor säga nästan
aldrig andra än sådane personer, som föra et fromt, dygdigt, stilla,
ja exemplariskt och gudfruktigt lefwerne ibland oss, och således med
skjäl, åtminstone hwad deras lefwerne angår, kunna räknas ibland de
trognaste och bäste riksens undersåtare och lemmar, fastän de offta
utan skjäl, grund och bewis för falsk helighet, skrymteri, högmod, ja
ibland gröfwa laster, som Luthero jämwäl skedde, af en och annan
beskylte, men äfwen så offta af domaren frikände blifwit. Och om
något för fel och orätt hos dem i deras lefwerne anses skal, så är det
en alt för stark ifwer och häfftighet uti wissa expressioner emot lärare,
men likwäl uti en åtminstone förment god sak, likasom Luthero af
swaghet ock hände emot de påfwiska. Hwad obotelig skada tager då
icke imedlertid kyrkan och staten, när slike gode och fromme med¬
lemmar, som offta til efwentyrs med sine böner afwärja och uppe¬
hålla utbrytande domar öfwer land och rike, och med sin fromma
wandel äro androm, i synnerhet wår späda ungdom til upbyggelse, så
at ock icke den ringaste last och odygd them öfwerbewisas kan, häktas
och utur land och rike förwisas. Skulle sådant kunna wara Gudi be-
hageligt och kan wid så fatte omständigheter någon wälsignelse förmo¬
das? Uppenbara ogudaktige blifwa otiltalte, när de eij begå gröfwa
missgärningar, och fromma själar, som allenast med en och annan wil-
farelse i sine begrep, emot deras upsåt, wilja och wettenskap kunna
wara behäfftade, warda landsförwiste. En ädelmodig lust til martyr-
cronan och at lida för samwetets skul och en i deras sinne åtminstone
god sak warder genom slike twångsmedel och förföljelser fast mera
upeldat och exciterad, det alla tiders historier och förföljelser wisat,
än at thesse twångsmedel skulle wara tilräckelige at i sanning bringa
en endaste sådan person ifrån någon wärkelig wilfarelse. Wi hafwe uti
wäre symbola, tillika med the påfwiske och reformérte, then faststälte
trosarticell, at en ogudaktig kan likafult wara lärare, föra andans
embete, wara sändningebud i Christi stad och ställe, samt på Guds
842
wägnar förlåta syndare med mera, allenast han icke förfaller i gröfwa
brott och missgärningar. Jag inlåter mig icke uti deras skjäl, som
denna trosarticell bestrida, och then för abominable och en skamfläck
uti alla christeliga kyrkior, såsom i påfwedömet upkommen, samt för
des förnämsta grundpelare hålla och anse, och går detsamma här
aldeles förbij, men det wil jag allenast fråga, med hwad skjäl och bil¬
lighet man wil neka fromma, stilla och en dygdig wandel förande per¬
soner at bo och wistas ibland oss, när man likwäl tillåter och såsom
en trosarticell faststält hafwer, at en ogudaktig, en girug, en högfärdig,
en wällustig, en falsk, en liugare, en drinkare, en swärjare, en otuktig
och med flera laster och odygder besmittad menniskja, allenast han
icke mördar, rånar, horar, stjäl, förråder etc., eij allenast får fritt bo
och bygga ibland oss, bekläda werldsliga offta förnäma embeten, utan
ock föra andans dyraste embete, lära, underwisa och leda andra på
den wäg han eij sjelf wandrar, wara upsyningsman öfwer flere för¬
samlingar och stifft med mera. Jag för min del tilstår gärna, at jag
med al efftertancka eij kan finna, at en wärkelig wilfarelse i begreppet
eller förståndet om en eller annan trosarticell, (i synnerhet, då den
anklagade eij kan finna sig uti menniskjors gjorde utläggningar och
faststälte talesätt om wissa trosarticlar, mysterier och hemligheter, utan
heller stricte och enfaldigt wil blifwa wid skrifftenes egne expressio-
ner) är wärre än et ogudaktigt lefwerne, besynnerligen hos en lärare.
Ty ehuru Guds ords krafft eij dependera!’ af läraren, eller i sin krafft
hindras, då han det rent förkunnar, likwäl som Guds ord, hwarken
det skrefne eller sjelfständige, eij wärkar irresistibiliter, utan kan af
menniskjan emotstås, så har en sådan lärares ogudaktighet then skade-
lige wärkan och influence hos åhöraren, at han det föga tror, aktar
och sig dereffter rättar, utan fastmera tager sig exempel af läraren
och Guds ords ordenteliga wärkan, som icke förminskas eller förswa-
gas af hwern det må framföras, likwäl äfwen som läraren sjelf gjör,
hos sig kraffteliga emotstår, hindrar och på sådant sätt förswagar,
hwarigenom Christi rike och det deraf dependerande republiquens
sanna wälstånd hindras, men satans rike upbygges. Slående aldrig felt,
at den som är en god christen, ju ock är en god undersåte. Och nu
lemnar jag hwar owäldug at döma, hwilken af desse twenne, antingen
en ogudaktig lärare, eller en i wissa mål willfarande, men from, dyg¬
dig och stilla medlem i riket, mer eller mindre skadar staten och kyr¬
kan, och likwäl warder then förra, under sken af embetets wärdighet,
som likwäl genom des ogudaktighet aldramäst lider, hägnad, beskyd¬
dad, förswarad, och både med heder ifrån then ena graden til den
andra, så wäl som timmeliga ägodelar belönter, och den andra med
häckte belagd, och änteligen utan barmhertighet biltog lagder och
utur landet förwister, staten och kyrkan til största skada, dom och för¬
derf, oaktat han til sit förswar och åtminstone som en mildrande om¬
ständighet för sig kan andraga följande D. Lutheri märkeliga ställe af
843
des kyrkiopostilla uti predikan öfwer Epistelen på 4 advents söndagen
fol. 48 å, hwarmed jag ock thenna satsen sluta wil, så lydande som
följer: När man befaller at gå til skrifft och nattward etc. och wil
therpå tränga at man måste thet gjöra af lydnad för kyrkan, så skal
man, äfwen therföre at thet befalles, gjöra twertemot, (eller som thet
i tyskan lyder: frisch mit Fyssen drein treten) på thet friheten må bibe¬
hållas etc. När the therpå tränga man måste och skal thet af lydno
hålla, såsom nödwändigt til saligheten, tå bör man alt underlåta och
wederspelet gjöra, därmed at bewisa, det för en christen intet annat
är nödwändigt eller behof gjöres än allena tro och kärlek och at ali
det öfriga är kärlekenom fritt lemnat, såsom sällskapet eller the man
hafwer at gjöra med, thet fordra. Ty af kärlek och frihet sådant hålla,
skadar intet, men af nöd, fruktan eller lydno hållat är fördömmeligt.
I hetta skal ock om ceremonier, sång, bön och alla andra kyrkoord¬
ningar så förstås. Så länge man sådant af kärlek och frihet gjör, en¬
dast them, ibland hwilka man lefvver til tjenst, wilja och gagn så skal
man hållat, om annars wärket i sig sjelf icke är ondt. Men när man
therpå tränger, thet måste så wara, så måste man genast aflåta och
twertemot gjöra, at bibehålla trones frihet. Uppå hwilken then käre
Lutheri dyra kärleks- och frihetsgrund så wida then tilstaddes, jag ock
för min del tycker man kunde söka at gjöra sig alla nådes- och up-
wäckelsesmedel så nyttige, som genom Guds nåd möijeligt är, och sig
icke ifrån them afhålla, såsom i sig sjelf icke onde, dock ingalunda at
thermed förskrifwa androm någon regul eller lag. Detta må nu wara
nog om den skada, som både kyrka och stat tilsammans genom slike
hårde medel emot de för wilfarelser angifne tager. Nu måste jag ock
något med Riksens höglofl. Ständers nåd- och höggunstiga samtycke
om then skada förmäla, som staten i synnerhet däraf tager, fast jag
gärna tilstår, at bägge äro, eller åtminstone böra wara så nära förknip¬
pade, at den ena kan och bör åtniuta den andras wälgång och förmån,
samt fördenskul aldrig twiflar, at ju högwyrclige Prästeståndets inkoms¬
ter jämwäl märkeligen tiltaga skulle, om en christelig toleranc infördes.
Det är bekant och et owedersäijelig sanning, at et lands förnämsta
styrka och makt uti många och gagneliga inwånare består och
twertom, at då det på folk och inwånare blottas, måste det därigenom
förswagas.
Gå wi tilbakas uti forne tiders handlingar och förlopp, så wäl uti
andras som wårt egit rike, så lära wi straxt samt utan möda och gen¬
sägelse finna, huru ansenlig och offta obotelig skada och afsaknad sta¬
ten i synnerhet, genom religions förföljelser och hårda medel emot de
för wilfarelser angifne, lidit och twertom hwad oförliknelig nytta och
tilwäxt de stater sig tilskyndat, som en christelig och förnufftig tole¬
rante emot wilfarande och dissentientes brukat.
Se wi först på Spanien, så wil jag icke wicllyfftigt nämna, huru de
utblottade och förswagade sit rike på folk genom judarnas och mau-
844
rernes utddrifwande, thet förra åhr 1492 under Ferdinando Catholico
til 800 000 och thet senare under Philippo 3:tio til 900 000 själar sig
bestigande, ty theremot torde inwändas, at the eij wörö christne och
maurerne jämwäl i förstone täflat med de så kallade christne om regi¬
mentet, hwilket jag så wida antager, fast de likwäl då redan wörö under-
kufwade, sig utwärtes til christendomen bekännde, och eij mera skada
kunde, jämwäl ock med tid, tolamod och christelig underwisning och
förelysning med et christeligt lefwerne nog stått at rättas och i sanning
omwändas, utan jag wil förnämligast tala om den mer än stora skada,
then åhr 1478 genom satans redskap dominicanermunkarne inrättade
inquisitionen, then spanska monarkien i synnerhet tilskyndat, då den
uti de spanske Nederländerne welat införas.
Hwad har wäl satt den spanske monarkien ifrån det mäktigaste och
redoutablaste tilstånd i det 16:de seculo uti det elende, hwaruti den
altsedan och in til detta seculum warit, så at oaktat den besuttit och til
en del än besitter the störste och härligaste land i Europa, samt där-
til äger de störste och bäste colonier af den rika werldenes ijerdedel,
den likwäl altsedan warit och til större delen ännu är den armaste
stat på folk och goda inrättningar, som i weridén finnes.
Hwad har ock wäl tilskyndat republiquen Holland des första under¬
bara upkomst, inrättning, warelse och grönskande tilstånd, så wäl som
Engeland des höijd och upkomst, så at desse bägge stater nu kunna
räknas, om icke för, dock ibland de florisantaste stater i hela weridén,
i anseende til ymnoghet af folk, manufacturer samt handel och
skieppsfart til alla werldenes delar, och däraf flytande penningar,
oaktat deras länder, i synnerhet Holland, i minsta måtto icke äro at
likna emot de widtbegrepne spanske nronarchiens härlige länder.
Intet annat än å ena sidan spaniolernes fördömda religionsifwer,
då konungen Phillipus den andre tilskyndade sig sin son och sonason
et 70-åhrigt krig, för det han wille den fördömde inquisitionen i de
17 Nederländske provincier införa och ifrån 1567 til åhr 1579 då det
70-åhra kriget börjades, sine trogne fromme och i hwarjehanda de här¬
ligaste manufacturer närsamme, men för wilfarelser angifne och som
kättare ansedde undersåtare, hundrade tusende tals pinte, plågade,
mördade och til landsflyktighet nödsakade, så at ock allena under den
blodtörstige hertigens af Alba 6 åhriga gouvernemente 18 000 men-
niskjor genom skarprättarens hand och 100 000 genom krigsmakten af
daga togos. Och åter å andra sidan engländarnes och holländarnes
slughet och christeliga samt förnuftiga tolerance, som uptogo samma
flyktande spanske undersåtare, och dem deras fria religionsöfning
med flere skälige förmåner hos sig tilstadde, hwarigenom ock den
hollenske republiquen med Spaniens största förlust aldraförst börjades
och til en så härlig och mäktig statsformerancle sin första grundwal
lade.
Se wi åter på Frankrijke, så finne wi, huru som konung Hindric
845
den fjerde i synnerhet lade grunden til Frankrikets florissanta och
mäktiga tilstånd, äfvven ock genom desse flyktande spanske undersåta-
res emottagande, mulbärträns planterande til silkesmaskers födande,
wingårdarnes bättre skjötande, men i synnerhet genom Nantiske edic-
tet, såsom hwarigenom han åhr 1598 uti krafftigaste måtto stadfäste
för de reformérte then esomofftast dem bewiljade, men äfwen så
offta brutne religionsfreden och them en fri religionsöfning tilstadde,
som därigenom stillade den faseliga blodsutgjutelse, jämte lands och
folks jämmerliga förödande, som nästan i hela 40 åhrs tid genom så
kallade religions-, men altid med politiske afsikter och ordsaker blan¬
dade inbördes krig, hade så utmattat och utmärglat Frankrike, at
det för föga annat än en skygge af et mäktigt rike kunde anses.
Man såg och genast de härliga frukter af en så dråpelig konungs
dråpeliga inrättning. Frankrike wäxte dageligen til, i folk, makt, myn¬
dighet och rikedom. Så at det ock, hvvad fabriquer och manufacturer
angår, täflade med både England och Holland, och förde därjämte de
största, kostbaraste och segersamaste krig, så under den 30-åhra tyska
ofreden, som ock sedermera under konung Ludwich den fjortondes
regering, alt in til des denne eljest store och sluge konungen åhr 1685
af en otidig, genom thes skrifftefacler Pere la Chaisse och des mai-
tresse Madame Maintenon honom bibrakte religionsifwer och aldeles
falska statsmaximer lät sig förleda at bryta, ja aldeles uphäfwa det så
dyrt af honom sjelf jämwäl besvvurne Nantiske edictet, och på et oer¬
hört sätt samt med de argaste och utur helfwetes afgrund upfundne
plågor des trognaste, närsamaste och bäste undersåtare af den prote¬
stantiska religionen til lif, ära och egendom förfölja låta, så at de, som
eij wille afswärja then reformérte och lutherske och genom drago-
nerne eller de så kallade stöflade missionariernes omwändelses
methode antaga den catholiske religionen, många tusendetals, dels
dräpos, dels utur landet fördrefwos och dels utur landet ömkeligen
flykta måste, och således sig och sit härliga rike en obeskrifwelig skada
och afsaknad förorsakade.
Men hwad gjorde wäl des grannar och andra stater härvvid? Wid
denna fråga stadnar min penna, och kan af innerlig sorg och grä¬
melse henne knapt mera åstadkomma. Jag är nödgad at berätta, huru
ansenligen andra stater nyttjat detta Frankrikes statsfel, men har icke
den fägnaden at däribland räkna mit egit kära fädernesland, utan
måste det som en fatal och bedröfwelig omständighet med stillatigande
förbigå.
England, Holland, Brandenburg och de mäste protestantiske furstar
i tyska riket, så wäl som ock någorlunda Danmark, hwilka alle äro
wäre grannar, togo med utsträkta armar kärl. emot thessa elenda,
men likwäl arbetsamme, idoge, i hwarjehanda slögder, handel och
manufacturer kunnige, och jämwäl ansenlig förmögenhet med sig fö¬
rande fransyska flyktingar, lemnade dem fri religionsöfning under
846
wissa skäliga wilkor, så wäl som andre til deras inrättande tjenlige
förmåner och privilegier, hwarigenom alla desse stater, med hwilka
wår stats interesse altid hafwer at skaffa, therigenom i samma mått
uti makt, myndighet och anseende, samt rikedom, handel och manu-
facturer tiltogo, som Frankrike förswagades, och wi beklageligen
blefwo uti wårt förra mediocra tilstånd, ja ock i sjelfwa gärningen
därigenom förswagade. Hwad wörö wäl Brandenburg, Preussen och
Hanau, men i synnerhet Berlin, samt flere provincier och stora stä¬
der i tyska riket, förr än thesse flyktingar uptogos emot det de nu
äro? Föga bätter än stora bondebyar nu äro emot Stockholm at räkna.
Ja man kan wäl med sanning säga at England och Flolland äfwen
igenom desse flyktingars emottagande hunnit til den högd och styrka,
som de sedermera så berömmeligen conserverat.
Men hwad war då orsaken at icke ock wårt kära fädernesland af
en så favorable lägenhet och Franckrikes oförsiktighet profiterade?
Intet annat än en otidig religions scrupel och thet äntå emot pro¬
testanter, som i de mäste religionsarticlar äro enige med oss, samt med
oss utstått enahanda förföljelse af de påfwiske och således snarare bort
beweka oss at emottaga dem, och oss med dem emot wår gemensame
fiende och hätske förföljare förbinda.
Hade wi då gjordt oss Frankrikes fel til nytto, huru hade icke Stock¬
holm, Norköping, Giötheborg och flere städer kunnat komma i et
långt ansenligare och florissantare tilstånd än de nu äro?
Wårt Munkläger eller Kongsholmen hade täflat med kan hända alle
the öfrige thenna residencestadens både stad och förstäder. Wår
gudilof til någon styrka komne och nu först rotfästade handel, skjeps-
fart och manufacturer hade länge sedan warit et fulkomligt fruktbä¬
rande trä, och i et lyksaligare tilstånd, än wi nu på många åhr kunna
förmoda. Riket hade eij heller behöfft at anwända de penningar och
medel til deras upkomst och inrättande, som det nu måste anwända.
Ehuru de emot andre makters därtil anwände medel för föga eller
intet äro at räkna och sig med mycket frukt allaredo idkeligen för-
wänta. Wäre olyckeligen bortmiste härlige provincier, Lifland, Inger¬
manland, en del af Finland, Bremen, Verden, Stettin, Sundska Tullen,
med flere millioner redbara medel och andra ansenliga förmåner,
hade tå effter al sannolikhet warit conserverade, emedan wi ofelbart
hade bättre warit i stånd thet olyckeliga och blodiga sista kriget emot
wår obillige och trolöse fiende at uthärda, och oss eij en så skadelig,
oskälig och neselig fred påtwinga låta.
Men ach! et olyckeligt öde! eller rättare sagt: en olyckelig herskares
wredesdom af beslut, som wi med wår ogudaktighet oss tilskyndat,
at alle thesse härlige och store förmåner oss undangingo, och wår i de
mäste stycken eljest makalöse, store, kloke och milde konung af alt
för swaga och oriktiga stats- och religionsmaximer beklageligen intalad
blef, riket för så swåra förfölgde, men högst nyttige protestantiske
847
religionsförwanter at tilstänga, och wäre grannar til wår största skada,
dymedelst til en för oss fatal öfwermakt förhjelpa, samt de arme
flyktande en vvälgärning förneka, then wi, ther vvi hade warit i theras
ställe, gärna vvelat at then oss wederfaras skolat.
Emedlertid hjelper wår klagan oss nu intet. Gjord gärning står eij
at ändra. Til fället är förbi och jag twiflar skäligen at någonsin Frank¬
rike, ty där lefvva än i dag många tusende hemlige reformérte, med
öfwerhetens och thes wijse premierministers vvettenskap och conni-
vence, eller någon annan furste, om thet eij är en biskop eller så
kallad andelig furste, lär mera begå et sådant statsfel. Men där det
effter Guds outransakeliga domar i framtiden skulle skje, så låtom oss
då nu lägga en god grund at däraf profitera, såsom the ther af andras
och egen skada klokare blifwit, och icke mera genom hårda tvvångs-
medel emot de för wilfarelser angifne utblotta oss på folk samt nyttiga
och goda medlemmar, utan fast häldre genom en christelig, förnuff-
tig och effter andra wäl inrättade och florerande staters exempel,
hwarest den dominante religionen alticl hafft och än bibehåller sine
förmåner och praerogativer framför de som tolereras, författad tole-
ranceact eller förordning, i landet inlocka fremmande och nyttige reli¬
gionsförwanter, åtminstone protestanter, och dem uti christelig enig¬
het hos oss tåla och lefvva låta, til wår egen i synnerhet wäre manu-
facturers största fördel, nytta och förmån, hwarvvid så mycket mindre
det ringaste är at befrukta, som sjelfvva förfarenheten hos oss redan
wisat, at 300 walloner eller reformerte, som wid Löfstad, Österby,
Gimo och Forsmarks bruk i Rosslagen antagne blifwit, nu i 3:de
leden alla äro lutheraner, och således snarare wår kyrkia och jemvväl
det högwyrclige Prästeståndets inkomster en ansenlig förmering än
förminskning sig af en sådan tolerance skäligen promittera kan.
Ehuru klart nu alt detta tyckes wara för ovvälduga ögon, så wet
man dock at åtskillige inkast äfvven ock emot denne delen gjöras,
såsom ibland annat at Frankrike och Spanien i detta mål eij begått
något fel, i anseende til de inbördes krig, som skiljaktigheten i reli¬
gionen, serdeles i Frankrike och England förorsakat, samt at enigheten
i religionen, som den starkaste grunden til et waraktigt regemente där¬
igenom förments wara erhållen, och mycken the rätt trognas för¬
förelse förekommen, med mera.
Jag har ock på dessa och flera inkast i concept utarbetat behörigt
och förmodeligen vvälgrundat swar, men för widlyfftigheten skul eij
understått mig detsamma här at inrycka, är ock på befallning beredd
at bemöta alla cle inkast, som häremot uti vvänlighet och med förnufft
gjöras kunna och af alla rikens och tiders historier bevvisa, at när något
inbördes så kallat religionskrig upkommit, clerus dominans eller den
praedominerande kyrkan, under sken af kätteriers hämmande genom
thes emot the dissentierande anstälte oskäliga förtryck, smädande,
förföljelser, samwetstwång, solenne fredsfördrags brytande, anlagde
848
massacrer, landsförwisning och flera onda stämplingar, dardl öfwer-
heten blifwit intalat, om icke altid och allestädes, dock the aldra fläste
gånger til samma krig, oro och blodsutgiutelse sjelfwe orsaken warit
och tilfälle gifwit, så at aldrig så snart them en skälig frihet lemnats,
som warit ecclesia pressa, ju genast al oro uphört, och the sig stilla,
wäl och fredeligen förhållit, så länge the åter eij å nyo alt för swårt
medfarne blifwit, då dem ju effter de wedertagna principier tillåtit är
at sättja sig til motwärn, när the kunna. Och som Hollenske republi-
quen det för en oryggelig grund maxime til thes warelse faststält,
at hwar och en niuter republiquens beskydd, som ej turberar socie¬
teten, eller bryter emot thes lag, han må wara af hwad religion, secte
eller enskijlt mening han wil, och således eij tillåter ecclesia dominans,
som eljest har sina ståteliga och skäliga förmåner at förtrycka någon
annan, så har ock aldrig något så kallat religionskrig och inbördes oro
sig i Holland yppat, oaktat ock ther nästan alla religioner i werldena
finnas, så omgås the dock alla med hwarannan i största frid, kärlek,
enighet och sämja til landets osäijeliga fördel, nytta och förmån.
Och således kan man i anseende til Holland wäl, dock som et para-
cloxon säija, at skiljaktigheten och oenigheten i religionen warit och är
den starkaste grundwalen til des under samma början lyckeliga be¬
stånd och härliga regemente.
Likwäl wil jag därmed icke bestrida religionsenighetens nytta i et
rike, eler det kan skje och wärkeligen finnes, men som et sådant rike
aldrig i weridén funnits eller än finns, där alla inwånare och des
lemmar altid hafft enahanda begrepp och concepter om civillagen,
twister och de ting, som offta falla under wära utwärtes sinnen (hwil-
ket clisputerne wid academierna, domstolarna, riksdagarna och flere
ställen wisa) mycket mindre i abstracta wära utwärtes sinnen undan-
rykta religionssaker och mysterier, så tyckes ju äfwen så wäl, at man
kan och bör tåla hwarannan i religionsskiljaktigheter, som det skjer i
werldsliga skiljaktigheter, samt at denna eljest riktiga maximen, at
enighet i religionen är et rikes förnämsta grundwal, blifwer ogörlig
indi des församlingen, effter Christi löffte, warder et fårahus och en
herde, samt således högst nödwändigt är, och eij längre tyckes böra
upskiutas, om annars wi och wäre manufacturer någonsin skola
komma på rätt grön qwist, at stadga en förnufftig tolerance, såsom et
åtminstone mindre ondt, än hårda twångsmedel emot dissentierande,
wid hwilken tolerance så mycket mindre någon rättrogens förförelse
at befara står, som wi aldrig böra twifla, at ju den himmelska san¬
ningen är mäktig nog at bewara en i thensamma wäl underwist och
then jämwäl lydaktig själ för al lögn, wilfarelse och bedrägeri, eller
misströsta, at thet, som wi för en himmelsk sanning hålla, eij skal wara
så krafftigt, som thet the reformerte i Holland och England (hwar-
est nu likaledes en förnufftig tolerance bewiljad är) för then him¬
melska sanningen hålla, utan fastmera gjöra oss thet hopp, at wil-
849
farande, genom trogne lärares grundeliga underwisning, andäktiga
bön, heliga lefwerne, saktmodighet och kärlek med tiden tvinnas, och
således den sanna evangeliska religionen och kyrkan märkel, förökas,
samt den goda säden det wärkeliga ogräset på sådant sätt effter han¬
den förqwäfa, indi des i sinom tid thet aldeles warder uprykt och utur
denna werlclenes åker utrotat.
Således har jag nu genom Guds nåd, och den mig därtil förlänta
förmågo i ödmiukhet tvid handen gifwit, htvad jag i denna högwiktiga
saken och rikes wårdande erende hafft at anföra, hemställande den
store Guden utgången, och huru det må warda uptagit. Gud, som
allena ransakar hjärtat och niurar, wet at min mening är god och mit
upsåt oförfalskat, at af alla kraffter bidraga til mit kära fäderneslands
uphjelpande, så mycket til mig står, men däremot afwärja des och
hwar inbyggares förderf, skada och til äfwentyrs genom otjenlig
stränghet i desse mål öfwer sig dragande Guds wredesdomar.
Jag wet mig härutinnan med wett och wilja icke hafwa anfördt
det ringaste, som strider emot den sanna evangeliska läran, såsom uti
hwilken samt uti then h. skrifft mig intet ställe är bekant, som bjuder
och legitimerar samwetstwång, eij heller wet jag mig härmedelst något
hafwa utspridt, som kan komma förargelse åstad, eller de illa sinnade
mer och friare lufft gifwa, så at slutet af 4 § i 1735 ahrs stadga18 til
hämmande af hwarjehanda wilfarelser och deras utspridande med in¬
tet skjäl emot mig lär kunna anföras, mindre uppå mig lämpas, wil
ock gärna låta rätta mig, om man med skjäl och förnufft wisar mig
at jag, som möjeligt är, emot förmodan häruti skulle fela, och jag
kan således ingen swår uttydning af min wälmening utaf så rättwisa
och för fäderneslandet i högsta måtto ömsinta Riksens höglofl. Stän¬
der mig befrukta.
Fastmera skattar jag mig lvckelig, at jag fått åtniuta så ädelmodiga
och wälsinnade Ständers dyra tolamod, och en så nyttig och gagnelig
saks nödwändighet, så godt jag förmått, blifwit tillåten at föreställa,
och emot de därwid förefallande inkast til någon del förswara.
Wore jag ock så lyckelig, at det af Riksens höglofl. Ständer med nå¬
diga och benägna ögon ansågos. O! huru rikeligen skulle jag skatta
mit ringa arbete belönt!
Mit ödmiuka och oförgripeliga underställande är förthenskul intet
annat, än at 1735 åhrs stadga om wilfarelses hämmande måtte öfwer-
ses och förbättras, och til den ändan, en med al försiktighet, samt
under wissa skäliga wilkor inrättad, den sanna evangeliska läran icke
praejudicerande christelig och förnufftig tolerance eller i det minsta
någorlunda samwets- och religionsfrihet för landsens egna barn, som
med oss eij enahanda begrep i religionsmål hafwa, men för öfrigit sig
stilla och roligen i församlingen förhålla, så wäl som åtminstone för
la Modée 2, s. 1230.
850
de reformérte, såsom i de mästa articklar med oss instämmande, (hälst
wi nu uti wåra fabriquer berömmeligen tåla catholiquer, om hwilka
jag tror, at de och deras barn äfwensom the förr omtalte 300 wal-
loner sig til wår kyrkja med tiden begifwa) måtte utarbetas och fast¬
ställas, eller, om tiden wiel riksdagens nu infallande slut til et så
wiktigt wärk för knapp och otilräckelig aktas månde, at åtminstone
4:de, 5:te och 6:te paragraphernes wärkställande i högbemelte för¬
ordning måtte hwila, indi des på nästa riksdag saken närmare kunde
öfwerses, och då en til rikets upkomst och wälgång ländande författ¬
ning i detta mål tagas. Men i den händelsen at ock detta eij skulle
kunna bewiljas, anhåller jag aldraödmiukast under en skälig censur
med någon tilökning af de utelemnade inkastens beswarande och de
personelle samt specielle omständigheters uteslutande få låta trycka
och försälja detta mit ödmiuka memorial, på det saken wid nästa riks¬
dag måtte kunna des bättre christeligen öfwerwägas och änteligen af-
gjöras.
Jag har wäl nyss nämt den 4:de § uti kongl, förordningen utan
restriction, at den ock måtte til des wärkställighet hwila, men aldrig
är min mening, at de däruti stadgade och påbudne förmaningar och
underwisningar skola uphöra. Neij, ingalunda, utan fastmera önskar
jag intet högre, än at de rätta medel til wilfarelsers hämmande bru¬
kas måtte, som den käre Lutherus i ofwan andragne första ställe före¬
slagit och Paulus jämwäl i des bref til Timotheum och Titum före-
skrifwit, men där det eij hjelpa wil, at då i stället för wåldsamma
hårda twångsmedel, fängelse och landsförvisning, som aldrig kunna
hämma en enda wärkelig wilfarelse, fly slika kätterska menniskjor, och
effter frälsarens förmaning låta ogräset wäxa til skördetiden, då de
därtil skickelige skördemän det nog lära uphämta och sin herras wilja
därmed effterlefwa. O! huru säkra wägar går man, när man följer
husbondens råd och befallning, som åkren tilhörer, ty huru lätt kan
man eljest förtaga sig och uprycka et godt hwetestånd i stället för eller
tillika med ogräset.
Jag bör och wil om det högvvyrdige Prästeståndet eij hafwa annan
tanka, än at deras ifwer och omsorg, såsom husbondens tjenares i
liknelsen, är wäiment, men likwäl säger frälsaren eller husbonden:
låter både wäxa til skördetiden.
Wärkeligen wilfarande äro ju utom dess nog beklagelige, så at man
icke bör deras beklageliga wilkor förwärra, och antingen forcera dem
til förtwiflan eller en syndig skrymtaktighet: de stå och falla ju utom
des sin egen herra. The äro ju menniskjor, och måste ju någorstädes
i weridén wara, wilja alla wisa dem ifrån sig, hwar skola de då taga
wägen, och är det då wäl annat än wärkeligen afhända dem lifwet?
Huru älske wi ock wår nästa, när wi alt det, som wi för odugeligit
och skadeligit hålla, honom på halsen kasta? Fast skäligare är det, at
hwar åker behåller sit ogräs. Christi mer än gyllene ord: Alt hwad I
851
welen menniskjorna skola gjöra eder, det gjörer I ock dem, som be-
wekt en hednisk kejsare at allena i anseende til desse ord räkna Chris-
tum ibland sina gudar, tyckes förthenskul häruti böra determinera oss,
ty wore wi i de willfarandes ställe, eller til exempel under de påf-
wiskas tyranni, wisserligen wille wi då, at kärlek, tolerance och tola-
mod emot oss bewisas skulle, och huru lätt kan annars Herren gjöra
en så oförmodelig förändring med oss, som i Sachsen i wara tider
skjedt, hwarest för 44 åhr sedan al hårdhet emot the för wilfarelser
angifna öfwades, och the allestädes utur landet jagades, och nu måste
the likwäl lyda en romersk catholisk öfwerhet, hwars discretion depen-
derar af det mer eller mindre insteg orolige och blodtörstige, uti
landet inkomne papistiske munkar hos densamma hafwer, och jämwäl
se, det både kyrkor för dem upbyggas, samt den ena höga och för¬
näma herren effter den andra apostasera.
Den nådige Guden beware wårt kära fädernesland för slike swåra
förändringar, och gifwe fast heller, at å ena sidan intet samwets-
twång emot de för wilfarelser angifne hos oss mera må öfwas, och å
andra sidan, ther någon frihet förunnas skulle, at den af de tolere¬
rade eij må dragas til sjelfswåld eller thet under förtryck och beclröf-
welse förde upbyggeliga lefwernet uti et sämre förbytas.
Den högste Guden wet om någonsin så godt tilfälle sig yppar, som
nu, til detta i mit och fleras sinne rikswårdande erendets beford¬
rande, tyckes wara: honom är det ock allena bekant, om jag hinner
lefwa til nästa riksdag, eller densamma kommer at biwista, men som
riksdagsman har jag nu tykt mig förpliktad och befogad wara et så
angelägit wärk Riksens höglofl. Ständer i ödmiukhet at föredraga.
Tror mig ock inför lefwande Gud uppå des och hela werldenes al¬
männa möte i des sons maijestätiska tilkommelse på domedag, ther
wi samtelige swara skole, eij allenast för de onda gärningar wi begått,
utan ock för de goda wi underlåtit och ther frälsaren Matth. 25 icke
ransakar wåra begrep om andeliga ting och religionsmål, utan wära
gärningar, detta mit gjöromål genom hans nåd med godt samwete at
förswara.
Herren, som likwäl bättre än wår swaga wälmening wet, hwad som
för hela universum och wårt kära fädernesland i synnerhet gagneli-
gast är, och hafwer effter sin wishet och outransakeliga råd, sina be¬
stämda tider til alt det, som hända skal, eller han godt finner at till¬
låta, skicke alt effter sit nådiga behag, men om något menniskligit
wälment råd skulle gälla, så torde så mycket mera wid närwarande ti¬
der, då riket är uti örlig stadt med en trolös fiende, och den högst-
nöcliga enigheten, samt allas förenta suckningar til wår rättmätiga
wapns lyckeliga framgång behöfwas, wara på min underdåniga wäl¬
mening at reflectera. Och om de för wilfarelser anseddas suckningar
eij kunna skattas lika med Mosis eller then rätta evangeliska kyrkans
böner, så kunna de dock tjena at understödja Mosis armar til en så
852
mycket wissare segers erhållande öfwer fienden, och däraf förwän-
tande säker och fördelaktig frid. Hwilket likwäl nu Riksens höglofl.
Ständer i ödmiukhet underställes, sedan jag således frälst min själ,
och skal nu i lika ödmiukhet afbida Riksens höglofl. Ständers nåd-
och höggunstiga wälbehag, samt i hendelse af et emot förmodan wid-
rigt utslag, Herrans tid och hjelpestund i detta mål tåleligen och som
en god och trogen undersåte åligger i al underdånighet förwänta och
wörda.
Stockholm d. 31 julii 1741
J. Hoffmeister,
Riksdagsfullmäktig för staden Christianstadh.
43.
Justitiedeputationens betänkande angående regements prästers
befordran till lediga regala eller konsistorie lia pastorat.
(Borgarståndets arkiv 1740—41:9, n. 443. Y
Riksens höglofl. Ständers justitiaedeputations betänkande angående
regementsprästers befordran till ledige regale eller consistorielle pasto¬
ratet', gifwit wid riksdagen i Stockholm d. 24 april 1741.
Hoss Hans Kongl. Maijest:t hafwer Generallieutenanten högwälborne
Baron von Buddenbrock i underdånighet anmält det andragande, som
regements präster ne wid de uti Finland warande swenska commende-
ringar och gvarnizonsregementer hoss honom giordt, att ehuruwäl de
alla lefwa uti den underdåniga förhoppning, det Hans Kongl. Maijest:t
lärer i synnerhet hafwa dem i nådig åtancka wid existerande ledighet
till kyrkioherdelägenhet, tycka de dock, att de ifrån åtniutandet däraf
äro nu för tiden mera än tillförene afstängde, sedan de ifrån deras
stiffter och hemwist blifwit så långt commenderade därifrån in uti
Finland, att i fall wederbörande consistorier skulle under deras från-
waru lämna dem till någon församling missiver, äro de dock för deras
åliggande ämbetssysslor wid commenderingarne icke i stånd att
komma därifrån till att uti församlingarne de wanliga profpredik-
ningarne afläggia. Minsta dehlén af dem skola ock i anseende till
deras knappa wilkor förmå att giöra en så lång och kostsam resa,
änskiönt dem ock därtill tillstånd skulle förunnas. Men för dem alla
skulle en slik reseomkostnad falla odrägelig, som ändå på slutet torde
wara fåfängt och förgäfwes anwänd, i anseende till de många wid wal
och omröstningar förelöpande andra afsickter än den billiga reflexion,
som förtienst, lärdom och skikelighet förnemligast förtienar, desse
1 Med påteckning: Upläst hos R. och A. den 30 julii 1741, dito bifallit, testor S. von
Otter. Upl. hos Prästest. den 10 aug. 1741, dito bifallit, testor Eric Waldius. Upläst hos
Borgarest. den 12 aug. 1741. D:o bifallit, testor And. Berg.
853
regimentspräster befara därjämte, att deras frånwaru och den före¬
stående omöijeligheten att kunna inställa sig tvid profpredikningarnes
afläggande torde gifwa wederbörande consistorier anledning, att wid
missivers utfärdande gå dem aldeles förbij. Hwarigenom de, som fram
för andra prästmän hemma i landet äro underkastade åtskillige äfwen-
tyr och beswärligheter wid det de åtfölja arméen, måste see sig skilde
ifrån den förmån och nådige befordran, som de i anledning af präs¬
terskapets privilegier och Hans Kongl. Maijest:ts åtskillige nådige reso¬
lutioner på krigsbefälets beswär eljest skulle hafwa att hugna sig utaf.
I anseende till hwilket alt de anhålla, det de måtte undslippa att
aflägga de wanlige ämbetsprofwen i församlingen och i det stället
uppå deras chefs underdånige recommendationer hoss Hans Kongl.
Maijest:t och anmälan hoss wederbörande consistorier måtte få komma
på förslag och blifwa befordrade, änskiönt de genom deras uteblif-
wande wid arméen icke kunna hafwa tillfälle att aflägga profwen, och
därigenom några vota i församlingen sig förskaffa. Denne ansökning
hafwer bem:te generallieutenant för sin del wid närwarande omstän¬
digheter funnit skiälig, och jämwäl med sin underdånige föreskrifft till
Hans Kongl. Maijest:t understödt, jämte anhållan, det Hans Kongl.
Maijest:t i nåder täktes så förordna, att consistorierne, oacktadt sådane
profpredikningar och församlingarnes skiedde voteringar likafult
måtte hafwa frihet att äfwen föra någon af regimentsprästerne på
deras underdåniga förslag hoss Hans Kongl. Maijest:t till de regale
pastoraten, enär cheferne, som bäst känna deras regimentsprästers
skickelighet och upförande, dem hoss wederbörande consistorier re-
commendera, samt att de på samma sätt måge till consistorielle pasto¬
raten blifwa befordrade, enär de därtill anmälte warda.
Enär nu Hans Kongl. Maijest:t d. 10 februarii innewarande åhr
låtit sig dätta ärende i nåder föredragas, har därwid hoss Hans Kongl.
Maijestit i nådigt öfwerwägande kommit, att om regimentspräster efter
förordningen skulle giöra profpredikningar, så wore icke allenast wä¬
gen kostsam för dem, utan ock owist om de ändå blefwo hulpne,
förutan det, att tiensten skulle komma att lida, emedan de wörö från-
warande. Men som consistorierne böra känna dem, som äro af deras
stifft, hwad meriter, lärdom och skickelighet de kunna äga. Så är
Hans Kongl. Maijest:ts nådige tycke, att det skulle billigt wara för
dem, som äro så långwägade stadde i riksens tienst och således icke
hafwa tillfälle deras egne angelägenheter at bewaka, det någon limita-
tion i förordningen angående prästewal kunde skie, och consistorierne
fingo befallning att ihogkomma dem wid existerande ledige pastora¬
ter, dock emedan förordningen härutinnan af Riksens Ständer sielfwa
är författad. Ty har Hans Kongl. Maijest:t för godt funnit att af
detta dess nådiga utlåtande tillijka med Generallieutenanten Budden-
brocks ofwanbem:te skrifwelse låta genom utdrag af protocollet Riksens
nu närwarande Ständer undfå behörig del.
55-734227 BR 7:2
854
Sedan nu altså medelst ett slikt extract af protocollet, hållit i Råd¬
kammaren d. 10 februarii sidstkne, detta mål hoss Riksens höglofl.
Ständer blifwit anhängigt, och de detsamma sedermera ifrån samte-
lige deras plenis till denne förordnade justitiaedeputations utlåtande
hänwist, hafwer densamma tagit berörde mål uti noga och behörigt
öfwerwägande. Och aldenstund Kongl. Maijest:ts nådige förordning
af d. 5 junii 1739 angående prästewal innehåller så många omständig¬
heter, som därwid i gemen ackt tagas böra, att, om de äfwen skulle
sträcka sig till regiments- eller krigspräster, då de antingen följa krigs-
mackten uti fält eller eljest, som nu skiedt är, på någon aflägsen ort
uti commendering stadde, skulle de sällan till regale och aldrig till
consistorielle kyrkioherdelägenheter någon befordran åtniuta, emedan
de icke hafwa altid tillfälle eller kunna skilja sig ifrån det ställe,
hwarest deras ämbetes skiötsel och upwaktning stadigt ärfordras, till
att giöra långa och kostsamma resor för profpredikningar skull och
det mera, som till deras vvälfärds bewakande kan wara nödigt. Ty
finner jämwäl justitiaedeputationen för sin del, att förberörde förord¬
ning kan i detta mål tåla någon limitation och förklaring, så att genom
en ytterligare förordning blefwo något wist stadgat angående regi-
mentsesqvadrons och bataillonspräster, huruledes de till ledige pastora¬
ter böra befordras, när de äro antingen i fält eller eljest uti någon
commendering på aflägse orter stadde, hwarwid deputationen för sin
del tycker följande omständigheter kunna tagas i ackt.
l:mo. Som biskopparne ock consistorierne, hwar uti sitt stifft, ofel¬
bart känna de därifrån sände och förordnade krigsprästers lärdom,
ämbetsgåfwor och skickelighet, altså åligger consistorierne, så snart de
finna någon af dem wara till widare befordran förtient och wärdig,
straxt låta densamma undergå pastoralexamen, och så wida han kun¬
nat bestå om lefwerne och lärdom samt är hemma i landet eller eij
längre borta, än han kan komma till att giöra profpredikan, då wid
förefallande ledigheter därtill meddela honom dess missive eller för¬
slag till den ledige församlingen, och för öfrigit med walet och före¬
slåendet så förfara, som kongl, förordningen af åhr 1739 i gemen om
prästewal stadgar och förmår.
2:do. Skulle krigsprästen en sådan examen icke hafwa undergådt,
innan han med krigsmackten eller eljest någon commendering kom¬
mit, antingen utom riket eller med swänska regimenter till Finland
och de tyska provincier eller och därifrån till Swerige, bör han efter
det consistorii skriffteliga antydan, under hwilket han hörer, eller ock
så wida han befordran där i stifftet till någon församling och kyrkio-
herdelägenhet niuta will, sielf hoss fältconsistorium, när krigsmackten
är utom riket, sig till examen anmäla och densamma undergå. Men
är han med commendering innom riket på så aflägse ort stadd eller
hindrad, att han icke kan komma till det consistorium, hwarunder han
855
befordran söker, må en sådan examen skie uti det consistorio, som
närmast är intill den ort, hwarest han wid commenderingen wistas och
sig uppehålla bör. Till hwilken ända, enär krigsprästen sig således till
examen anmäler, han nödwändigt bör om sitt lefwerne och upförande
wara försedd med samtelige wederbörande regiments jämte contpagnie-
cheffers, hoss hwilka han har sin syssla, skrifftelige och owälduge witt-
nesbörd. Börandes öfwer den examen, som skier, uti consistorio hållas
ett ricktigt protocoll, hwilket tillika med samma consistorii berättelse
och intygande om hans befundna lärdom, samt genom predikan och
mässande inhämtade ämbetes gåfwor, sändas till det consistorium,
hwarunder den lediga församlingen, till hwilken befordran sökes, kan
wara belägen.
3:tio. När en således i fält eller commendering innom riket från-
warande präst denne examen undergådt, och han antingen uppå dess
egen anmälan eller ock eljest af consistorio warder någon ledig för¬
samling i stifftet föreslagen, såsom och hända kan, att han eljest på
det sätt, som 1739 åhrs förordning innehåller, blifwer till någon för¬
samling och dess inwånare kallad, då skall missivet, hwaruti han
nämnd warder och fiorton dagar förr än walet skier, så wäl i moder-
kyrkian som annexer och capell opläsas och däruti anföras de förfall,
för hwilka han eij kan med predikande och mässande låta höra dess
ämbetes gåfwor, hwilket och widare församlingen kundgiöras bör
uppå den dagen, som profpredikningen af honom hade bordt skie,
i fall han kunnat pärsonligen sig infinna. Skolandes gudstiensten
samma dag icke förrättas af någon af dem, som jämte honom uti
missivet församlingen föreslagen blifwit. Och på det församlingen i
slike tillfällen må om den frånwarandes lefwerne, lärdom och ämbetes
gåfwor hafwa tillförlåtelig kundskap och säkerhet. Så bör missivet jäm-
wäl innehålla det som consistorium derom inhämtat eller eljest sig kan
hafwa bekant, och som sagt är, å predikstohlen opläsas den dagen,
som profpredikningen, om den föreslagne hade warit tillstädes, hade
bordt skie.
4:to. Enär walet kommer att skie, bör den, som det förrättar och
samlar rösterna, å nyo berörde missive opläsa, och därjämte gifwa för¬
samlingen tillkiänna, det hwar ock en äger frihet att votera, så wäl på
den däruti nämnde frånwarande krigsprästen, som på någon af de
öfriga, hwilka warit närwarande och hafft tillfälle genom profpredik-
ningar att låta sig höras.
5:to. På samma sätt synes och hwad sielfwa föreslåendet widkommer
böra förhållas med präster, som förestå swänska församlingarne uti
America eller eljest samt med utrikes sänningebud härifrån till Con¬
stantinopel, London och flere främmande orter efter laglig kallelse
prädikoembetet så berömmeligen i lefwerne och lärdom förestådt, att
de, efter wederbörandes trowärdige wittnesbörd, giordt sig därigenom
utaf församlingen till det bästa förtiente.
856
Hwilket alt justitiaedeputationen till Riksens högloft. Ständers wi¬
dare godtfinnande hemställa bordt.
Ut Supra.
På Riksens höglofl. Ständers justitiaedeputations wägnar.
Gust. Gyllenborg, Joh. Lidin, Olof leksell, Jöns Johansson.
44.
Justitiedeputa tionens betänkande angående fabrikörernas
och manufakturist er nas i Stockholm ansökning att få egna
klasser, elektorer och riksdagsmän m. m.
(Borgarståndets arkiv 1740—41:10, n. 470.)'
Riksens högloflige Ständers förordnade justitiaedeputations be¬
tänkande öfwer fabriqveurernes och manufacturisternes här i Stock¬
holm giorde ansökning at få deras egne särskilte classer, electorer och
riksdagsmän samt borgerskapets af handels- och embetssocieteterne
sökte ändringar i kongl, förordningen af d. 23 aug. 1731 angående
riksdagsfullmächtiges wahlen för städerne. Gifwit i Stockholm d. 30
junii 1741.
Sedan åtskillige manufacturister och fabriqveurer här i staden hos H:r
Baron och Öfwerståthållaren samt Magistraten skrifftekn anhållit, at
för andragne skiäl få sin egen särskilte dass och wäija deras egen
riksdagsman för deras societet til denna riksdag. Men sådant igenom
resolution af d. 29 octob:r 1740 blifwit dem afslagit.2 Hans Kongl.
Maij:t jämwäl d. 7 derpåföljande novemb. uppå deras underdånige
beswär öfwer detta afslag resolverat, at som effter 1731 års förord¬
ning icke får blifwa mer än 48 classer och fölgachteligen lika många
electorer. Ty kunna manufacturisterne uti deras ansökning om en sär¬
skilt dass icke willfaras, utan hafwa manufacturisterne at förena sig
så wäl sins emellan, som och med them af societeterne, hwilka med
theras näring och hantering mäst öfwerenskomma, at uti deras classer
blifwa intagne, hafwa de med denne ansökning wändt sig til Riksens
höglofl. Ständer och igenom et ingifwit memorial begiärt, at som 1731
års kongl, förordning om classificationen3 icke har gemenskap med 5
1 Med påteckning: Upl. hos R. och A. cl. 3 aug. 1741. D:o bifallit, testor S. von Otter.
Förehafft hos Pr. st. d. 12 aug. 1741. D:o bifallit, testor Eric Waldius. Upl. hos Borg.
st. d. 14 aug. 1741. D:o bifallit, testor Petter Pijhl. Jfr B. Boéthius, Magistraten och
borgerskapet i Stockholm 1719-1815, s. 207.
2 Se härom kungl, brev 5/11 1740 till överståthållaren, Ö. Å:s kanslis arkiv, Kungl,
brev 1740.
3 Se härom förordningen 23/8 1731 ang. riksdagsfullmäktigevalen i städerna,
Modée 2, s. 909.
857
och 32 § i 1739 års kongl, manufacturprivilegier,4 fabriqveurer och
manufacturister then tiden icke heller wörö borgare och kongl, manu-
facturprivilegierne thesutom såsom sednare eller ny lag per expres¬
sion skal tillägga manufacturerne dehlachtighet til riksdagsmäns wäl-
jande, men icke utnemner sielfwa methoden, fast mindre lärer förstå
sådant wäljande på det sätt eller under den classification, som 1731
års kongl, förordning för det öfrige lo fl. borgerskapet innehåller,
fabriqveurer, manufacturister och thertil hörande handtwärkefier der¬
före måge, l:o hädaneffter tilstädias få sin egen särskilte classification
inom sig sielfwa til riksdagsmäns wäljande, med the öfrige af stadsens
loff borgerskap, och 2:o at them jämwäl i följe deraf likasom the
handlande och embetssocieteterne i staden må förunnas proportion af
fullmächtige efter then formerande classificationen och then förökel-
sen, som wid manufacturerne hända kan. Desutan hafwa electorerne
af grosshandelssocieteten af det handlande borgerskapet och af em¬
betssocieteterne inkommit til Riksens högloft, ständer med hwar sit
memorial, der de anföra.
1 :o Det handlande borgerskapet af grosshandelssocieteten at när
1731 års stadga angående riksdagsfullmächtiges wäljande för Stock¬
holms stad wid denne riksdag kommer at öfwersees, då må komma i
öfwerwägande, l:o at wid 7 § i5 högstbermte kongl, förordning gross¬
handelssocieteten må förklaras berättigad at innom sig sielf få utwälja
de 12 electorer, som med det förestående walet samma societet til-
komma, så at denne societet icke må under sig sielf subdivideras, utan
repraesentative äga sina 12 classer och således socialiter få utnemna
sina 12 electorer, hälst enligt 6§ i6 högstbesagde stadga samma socie¬
tet skal bestå af enahanda handels- och näringsart, samt följachte-
ligen hafwa lika beskaffat och enahande interesse.
2:o At på den händelse fabriqveurer och manufacturister, som äro
borgare, skulle få en särskilt elector och riksdagsfullmächtige af deras
medel, antalet af de handlandes electorer och riksdagsfullmäcktige
icke derigenom må förminskas, utan at i sådant fall antingen en eller
flere af de i högstbesagde förordning magistraten tillagcle fyra riks¬
dagsfullmächtige må afgå, och fabriqveurerne således bekomma deras
ställe, warandes grosshandlarnes tanka, at 2 af magistratens medel, 2
rätta grosshandlare, 1 fabriqveur, 1 af de andra handelssocieteterne
och 4 af embeterne kunde wid walen såsom riksdagsfullmächtige för
staden utwäljas och förordnas, hwareffter således förordningens 8 och
10 §§7 komma at inrättas.
3:o. Beswära sig grosshandlare, at borgerskapet icke altid kan eller
4 Modée 2, s. 1541, 1550.
5 Modée 2, s. 910.
B Modée 2, s. 910.
7 Modée 2, s. 910, 911.
858
får til godo niuta den rättighet, som dem likwäl skal böra tilkomma,
nemlm at utse dem til riksdagsfullmächtige, som borgerskapet hafwer
bästa förtroende til, emedan magistraten, utan anseende til pluralite-
ten af de wäljandes röster, får excludera och utesluta, hwem magi¬
straten behagar. Stockholms stad utomdes är den endaste i riket,
som i detta fall är et sådant twång underkastad, fördenskul bönfalles,
at borgerskapet i anseende til riksdagsfullmächtiges utwäljande af
magistratens medel må förunnas lika och enahanda frihet med de öf¬
rige städerne i riket, så at de af samma magistrats medel, som be¬
komma högsta rösterna, måge utan någon magistratens widare åt-
giärd, voterande och excluderande blifwa riksdagsfullmächtige, samt
at wid förefallande rådmanswahl och då tiänsten effter en af den illi-
terate classen kommer at besättias, på lika sätt förhållas må. Slutekn
anhålla grosshandlarne at sedan Riksens höglofl. Ständer pröfwat
hwad til förordningens tydelighet och til förekommande af allehanda
twifwelsmål och skilljacktigheter wid de förefallande walen lända kan,
Hans Kongl. Maij:t må i underdånighet tilstyrkas at effter skiedd änd¬
ring låta i nåder utfärda en förnyad stadga til wederbörandes effter-
rättelse.
2:o. Det kramhandlande borgerskapet anförer, at det sätt och
maner, som uti 1731 års kongl, förordning blifwit föreskrifwit at
genom en så kallad classification wäija riksdagsfullmächtige, skall alt
ifrån det samma method blifwit antagen, förorsakat hwarjehanda skilj-
achtigheter borgerskapet emellan, hwarföre önskas, at classificationen
kunde sättias på en sådan foot, at det inbördes förtroende, som bor¬
gerskapet emellan wara bör, kunde här ställas och alla widare skilj-
achtigheter misförstånd och jalousie häfwas, förekommas och upp¬
höra, tyckandes bem:te borgerskap det wara både nödigt och tilbör-
ligt, at antingen en sådan classification, såsom enda orsaken och ur¬
sprunget til den söndring, som borgerskapet emellan skiedt och den
oreda och missförstånd, som effter hand alt mer och mer tiltagit,
aldeles kunde afskaffas och borgerskapet således considereras och an¬
ses såsom et och enahanda beskaffat borgerskap, äfwen som i förra
tider skal brukeligt och wanligt warit, eller och den uti 1731 års stadga
förordnade classificationen wid de anställande walen så observeras och
i acht tagas, som mer högstbesagde stadga uti sielfwa orden biuder
och förordnar, sålunda nemlm at wid riksdagsfullmächtiges wahlen för¬
ordningen stricte må effterlefwas, men icke som hwar och en behagar,
förtydas, skolandes i synnerhet wara angelägit at hwar och en hand¬
lande borgare ansees effter sin handel och näring samt contributions
afgiffts beskaffenhet och såleds af magistraten, sedan han derwid hörd
blifwit, indelas uti den dass, som des handelsart kräfwer, helst blotta
namnet af gross- eller kramhandlare icke skal giöra den distinction de
handlande emellan, som omförmälte classification påsyfftar, hwarjemte
dem synes nödigt, at sielfwa classificationen så inrättas, och electo-
859
rerne til riksdagsmänswalen dereffter på sådant sätt wäljas, som 6 och
7 §§ af förordningen innehålla, och sidst, at inga andra af de hand¬
lande må tillåtas at wara electorer eller riksdagsfullmächtige än de,
hwilka effter 9 § innehåld ringast årligen til staden ärlägga 60 dir
s:mt, hwilket alt, om det effter förordningen noga i acht tages, för¬
moda de aldeles lära ur wägen rödias de efftertänkelige disputer och
oredor, som wid riksdagsfulmächtiges walen tilförende existerat och
nu widare i framtiden tima kunna.
3:o. Borgerskapet af embetssocieteterne anhåller åter l:o at Riksens
höglofl. Ständer wid öfwerseende af 1731 års kongl, förordnings 9 §8
som förklarar, at ingen får utwäljas antingen til elector eller riksdags¬
man af ämbeten och handtwärkare, som icke betalar ringast årlin til
staden 30 dl:r s:mt, måge tillåta at i anseende til närwarande tids
släta tilstånd, som skal giöra at icke särdeles många handtwärkare
kunna betala en sådan contributionssumma densamma til 20 d:r dito
mynt förminskas för dem, som til riksdagsmän utwäljas skola, samt at
til electorer måge af ämbeterna få wäljas och utses de, som ämbeterne
hafwa förtroende til, utan anseende til mer eller mindre contribu¬
tionssumma, men för öfrigit denna 9 § förblifwa uti alt annat i des
fulla krafft och wärkan.
2:o. At de rättigheter och förmåner, som Hans Kongl. Maij:t uppå
Riksens Ständers underdånige föreställning uti 1731 års stadga funnit
i nåder för skiäligt at tillägga ämbetssocieteterne, wid riksdagsfull-
mächtiges walen icke måtte wid besagde förordnings öfwerseende i
någon måtto förminskas, utan förmoda fastmer, at Riksens höglofl.
Ständer lära dem wid samma deras rättigheter bijbehålla, samt at på
händelse de af borgerskapet, som äro manufacturister och fabriqveu-
rer, skulle uti deras ansökning om särskilt elector och riksdagsfull-
mächtiges utwäljande, winna bifall, antalet af ämbeternes electorer och
riksdagsfullmächtige icke dymedelst må inskränckas eller förringas,
utan bermte ämbeten så hädaneffter som härtils få hafwa och utwälja
så många electorer och riksdagsfullmächtige, som uti högstbesagde
stadga finnes utsatt.
3:o Som uti högstbem:te stadga finnes förordnat, hwad qvaliteter
en elector och riksdagsfullmächtige hafwa bör, samt huru en sådan
person, som til slijkt angelägit wärks förrättande skal utses, måste wara
beskaffad. Altså förmodas och tyckes eij mindre nödigt än högst ange¬
lägit wara, at om til äfwentyrs manufacturister och fabriqveurer nöd-
wändigt skola få deras egen elector och riksdagsfullmächtige, en sådan
äfwen bör wara så qvalificerad, at näst det staden af honom kan
hafwa nyttig tiänst och heder den 9 § uti mer omförmälte kongl, för¬
ordning må til en sådan fabriqveurernes elector och riksdagsman be¬
hörigen lämpas, och aldenstund uti den föregående 7 § omförmäles,
8 Modée 2, s. 91 1.
860
at til elector en förståndig och förmögen borgare af de äldste i hwar
societet bör utses och utwäljas, tycka de en sådan nödwändighet eij
mindre böra sträcka sig til fabriqveurer och manufacturister än til
det öfriga borgerskapet af handels- och ämbetssocieteterne, i hwilket
afseende borgerskapet förmodar at ingen af fabriqueurer och manu¬
facturister, som til sine fabriqvers och wärks inrättande eller drifwande
undfått af de så kallade landthielpsmedel och desamma, enär wåhlet
skier, wärkekn innehafwer, kan eller bör, antingen til electorer eller
och riksdagsfullmächtige wäljas och förordnas, utan allenast sådane af
dem, som med egne medel deras fabriqver och manufacturier inrät¬
tat och drifwa, eller och befinnes slike låhn och gravationer sig hafwa
förut afbördat, hwilket alt ämbetssocieteternes electorer förmena Rik¬
sens höglofl. Ständer lära behiärta, och at denne omständighet är så
mycket mera nödig och högst angelägen, som riksdagsmålens besör¬
jande och drifwande är en ganska wigtig syssla, och alt rikets samt
inwånarenas så gemensamma som särskilte wälfärds befrämjande
kräfwer tiänlige och skickelige män til at hantera de wid riksdagarne
förefallande mål och ärender. Förberörde fyra manufacturisternes
samt electorernes af gross- och kramhandlare tillika med ämbetssocie¬
teterne memorialer äro af urskillningsdeputationen til Riksens Stän¬
ders justitiaedeputation remitterade, hwareffter justitiaedeputation
funnit nödigt genom extractum protocolli anmoda H:r Baron och
Ofwerståthållaren til at öfwer desse skriffter infordra hwad wederbö-
rande å alla sidor hwar emot annan kunde hafwa at påminna och an¬
draga, emedan deputationen ansåg deras ansökningar wara sådane, at
de ömsom öfwer hwar andras skriffter borde höras. Deruppå hafwa
desse societeter inkommit med deras påminnelser så wäl öfwer hwar
andras som öfwer manufacturisterne dem communicerade memorialer
och
l:o Det grosshandlande borgerskapet widlyfftigt andragit, at de
kramhandlande til ingen del skola kunnat taga sig anledning til deras
påstående utaf den skiljaktighet, som wid senast hällne riksdagsmäns-
wahl emellan magistraten och en del af det handlande borgerskapet
om classificationssättet existerat, som och skall Finnas, at någon qvaes-
tion om den uti 1731 års kongl, förordning demanderade classifica-
tionen hwarken wid det omförmälte walet existerat, eij heller til Rik¬
sens höglofl. Ständer blifwit hänskuten, hälst och emedan, sedan wid
senaste riksdag Riksens höglofl. Ständer skola en sådan qvaestion om
classificationens bestånd och ständiga i acht tagande fulkomligen af-
giort och derjemte för obefogat ansedt at derutinnan söka och påstå
ändring, hwarken den ena eller andra delen af borgerskapet sig för¬
dristat at i någon måtto qwällja en slik nödig, nyttig och til en hån¬
lig ordnings bibehållande högst angelägen författning, det skal för-
denskul synas både otidigt och högst förgripeligit, at subscribenterne
sig fördristat icke allenast föredraga beskaffenheten af en sak annor-
861
ledes, än den wärkel:n skal wara och tillijka sammanblanda twänne
ifrån hwarandra wida afskilde mål, hwaraf det ena är om classifica-
tionens bestånd, och det andra om classificationssättet samt huru den¬
samma effter en rätt och naturlig ordning wärkställas bör, utan at
å nyo til ändrings erhållande föreställa det, som allaredan blifwit af
Riksens höglofl. Ständer på en förut hållen riksdag afgiordt, med
mera det handlande borgerskapet af grosshandelssocieteten i detta mål
anfört, hemställandes til deputationens ompröfwande, huru och på
hwad sätt en sådan otillåtelig dristighet må komma at anses, samt om
icke til hämmande och förekommande af alt widare åtal uppå den i
så måtto faststälte classification, Riksens höglofl. Ständer skulle täckas
tvid ansenligit wite och straff förbiuda alt widare åtal och qwäljande
af merbesagde författning om classificationens bestånd och i acht ta¬
gande borgerskapet emellan. Hwad widkommer det andra föreslagne
och påstådde alternativet, om classificationens i acht tagande på sätt
och wijs, som 1731 års kongl, förordning binder, och at inga andra af
de handlande må tillåtas wara electorer och riksdagsfullmächtige än de
hwilka ringast årkn betala til staden 60 dir s:mt förmäla de gross¬
handlande sig för deras delar icke finna något wara, som häremot
påminnas kan, utan at denna indelning synes så mycket mindre wara
någon widlyfftighet eller wederbörande magistrats ytterligare om¬
pröfwande underkastad, som då magistraten fullgiör hwad 6:te § om
en richtig taxeringslängds årkn författande påbiuder, och äfwen uti
borgareboken effterser uppå hwad slags handel hwar och en sökt och
wunnit burskap, al disput och oreda, wid de skeende walen, skola
uphöra och förswinna.
2:o Deremot hafwa de kramhandlande öfwer grosshandlarnes uti
deras ingifne memorial giorde påstående sig utlåtit, at de högel:n
beklaga den disput, som i denna sak för riksdagens början upkommit,
och å alla sidor nog utförd och ventilerad blifwit. Lagen uti 1731
års förordning säga de sig den tiden oförgripeligen tyckt wara ganska
tydelig och klar, och at densamma jämwäl utan swårighet kunnat prac-
ticeras, hwilket magistraten nogsamt skolat wist igenom den skiedde
classificationen så af den ena som andra handelssocieteten, de hafwa
för deras delar giärna önskat, at som nu för den ena societeten be-
gäres, det handlande borgerskapet i gemen måtte repraesentative och
utan åtskillnad äga sina 24 classer och således socialiter få wäija sina
24 electorer til riksdagsmänswalen, hwarigenom en stor kärlek och
enighet ibland borgerskapet skulle åstadkommas, men som derom nu
är annorlunda stadgat i 1731 års förordning, hwilket de sig med
underdånig wördnad underkasta, altså förmoda de, at grosshandlarne
giöra detsamma. Hälst ingen omöjelighet skall ligga i wägen samt
lagen i sig sielf wara ganska klar, och den ene undersåten eij mer än
den andra kunna ifrån des effterlefnad befrias. Grosshandlarne skola
utomdes wid riksdagsmanswalen äga frihet nog, då de få hafwa 2:ne
862
riksdagsfullmächtige, när alla de öfrige handelssocieteterne allena få
utnemna en. Det skiäl, som grosshandlarne harwid anföra, at deras
societet består af enahanda handels- och näringsart samt följachtekn
har lika beskaffenhet och enahanda interesse, tycka de förmodekn här
intet gälla, emedan l:o om och sådant wörö, lagen likwäl skal wara
deremot, 2:o ingen af de andra handelssocieteter, änskiönt de idka
en och enahanda näring, derföre skal få undandraga sig at stå i sina
classer, och 3:o wid närmare påseende lärer befinnas, at ibland gross¬
handlarne torde wara en nästan så stor åtskillnad, som ibland alla de
andre handelssocieteter, i ty somlige af dem skola drifwa en nog ringa
och swag handel, somlige åter hafwa lagt sig på skieppsrederier, andre
handla endast hemma i landet, stundom en gros, stundom i minut,
och somlige med commissioner föda sig med mera, så at de oförgripe-
ligen ganska wäl både skola böra och kunna i sina wisse classer för¬
delas, finnandes de handlande harwid skiäligt, at deras antal måtte
förökas af dem, som nu en tid jemte annan handel lagt sig på den
utrikes seglationen samt skiepsbyggerier och rederier, jämwäl betala
ansenlige contributioner och således skola wara af enahanda beskaffen¬
het med dem. Beträffande grosshandlarnes ansökning, at Stockholms
borgerskap må förunnas lika och enahanda frihet med de öfrige
städerne i riket wid riksdagsfullmächtiges utwäljande af magistratens
medel samt at wid förefallande rådmanswahl, och då tiänster effter en
af den illiterate classen kommer at besättias på lika sätt förhållas må,
hafwa de öfriga handelssocieteter derwid så mycket mindre at på¬
minna, som de fastmera önska, at om möijeligit är borgerskapet i
Stockholm må lika med andre städer äga samma frihet så wäl hwad
de literate som illiterate magistratens beställningar widkommer, hälst
sådant med borgerskapets år 1723 wid riksdagen ärhåldne privilegier9
skal wara enligt.
Öfwer fabriqveurernes och manufacturisternes ansökning om särskilt
classification til riksdagsmans wäljande yttra kramhandlarne sig ige¬
nom et särskilt memorial, at densamma skal wara aldeles och snörrätt
stridande så wäl emot 1731 års förordning som emot manufacturprivi-
legiernes 32 §, hwarest stadgas, at allenast de manufacturister och
handtwärkare, hwilka N B äro borgare, skola wara berättigade at
uti riksdagsmanswalet wara lika delacktige med andre af borgerskapet.
Detta skal wid sidsta riksdagsmanswalet intet warit dem förment utan
hwar och en manufacturist, som är borgare, blifwit intagen i den dass
honom i följe af samma privilegier kunnat tilkomma, så at grosshand¬
lare af dem blifwit räknade til grosshandlaresocietetens classer och de
andra til de andra handlandes classer, på hwilket sätt de lika med
andra borgare skola fått, effter privilegiernes tydeka innehåld, niuta
9 Jfr kungl, resolutionen på städernas besvär vid 1723 års riksdag, s. 145, Modée 1,
s. 462.
863
deras delacktighet i riksdagsmanswalen til godo, utan at någon dem
sådant disputerat. Men at de nu effter deras begäran skulle få sin
egen särskilte classification innom sig sielfwa, och niuta en proportion
af riksdagsfullmächtige, förmena de handlande skola eij allenast giöra
til intet hela inrättningen af 1731 års förordning, utan och röra sielfwa
oeconomien i Borgareståndet, hwarest ei mer än 10 fullmächtige för
Stockholms stad tillåtes och der bland allenast en af handelssociete-
terne, hwilken de säga sig hwarken kunna eller böra cedera til manu-
facturisterne, och hafwa ingen sielfwe, samt at manufacturisterne ej
bordt emot förordningarna med denna ansökning beswära Riksens
höglofl. Ständer.
3:o. Borgerskapet af embetssocieteterne har wid fabriqveurernes och
manufacturisternes påstående ärhindrat, at om de effter åstundan
skulle ärhålla en egen classification och särskilt riksdagsfullmächtige,
ämbetssocieteterne måtte på en sådan händelse få til godo niuta det
fulla antal af electorer och riksdagsfullmächtige, som 1731 års kongl,
förordning dem tillstått at inge andre fabriqveurer och manufacturis-
ter än de som wärkehn äro borgare och uti borgerlige onera parti¬
cipera, måge på något sätt uti et sådant wal wara deltagande, mindre
til electorer eller riksdagsfullmächtige wäljas och utses, samt at den, af
hwilken besagde dass will sig betiäna, bör äga de qvaliteter som 1731
års kongl, förordnings 9 § hos de öfrige borgerskapets electorer och
fullmächtige reqvirerat.
Hwad societeterne på förenemde sätt wid hwarandras och manufac¬
turisternes ingifne och dem communicerade memorialer hafft at på¬
minna har magistraten til H:r Baron Öfwerståthållaren insänt och der¬
jemte ärindrat, l:o wid grosshandelssocietetens giorde ansökning, at
innom sig sielf och socialiter få utnemna sina 12 electorer, at som 6:e
§ uti 1731 års kongl, stadga innehåller, det wid borgerskapets 48
electorers utnemnande såsom grunden til hela walet magistraten bör
förut och alla år hafwa wid handen en richtig taxeringslängd på hela
stadsens borgerskap, så skall magistraten sig sådant till underdånigste
effterlefnad stält och jämwäl enligit taxeringslängden indelt borger¬
skapet effter hwars och ens handel samt näring och den honom
påsatte afgifft uti 48 classer, the handlande uti 24 classer för sig, och
ämbeterne uti 24 classer för sig, alle så inrättade som det i närmaste
måtton låtit sig giöra, hwilken indelning skall nödwändigt böra förut,
och innan något wahl för sig går, wara upstält, som och wid sidsta
riksdagsmanswahl skal skiedt wara af magistraten, hwilken har taxe¬
ringslängden hos sig i förwar, och enär grosshandlande effter hwars
och ens handel och näring äro taxerade samt i följe deraf i classer
indelte, tycker magistraten them icke hafwa skälig orsak at klaga öfwer
samma classer, hwarifrån the icke mindre än kramhandlande och
ämbetssocieteterne, som med theras indelte classer äro tilfreds, skola
böra få sig undandraga, och på det med electorernes wäljande til
864
riksdagsfullmächtige må så mycket redigare och skickeligare tilgå, an¬
förer widare magistraten, at Hans Kongl. Maij:t uti 7 § af högstbe-
sagde förordning i nåder påbudit, at classerne skola upropas hwar för
sig then ene effter then andra, och at hwardera utnemnes antingen
igenom enhälligt öfwerenskommande eller ordentelig votering, en för¬
ståndig och förmögen borgare af the äldste i hwar societet, hwilket
magistraten effter åliggande embetsplickt jämwäl wid senaste riksdags-
fullmächtiges wäljande skal welat wärkställa, til förekommande af den
osed och missbruk, som tilförende kunnat blifwit wid förbenemde och
andre slike wahl brukat, och hädaneffter torde påsyfftas, at den socie¬
tet under borgerskapet, som innom sig har thet största antalet och
menighet icke må wid walet genom voteringar per capita bringa til
wåga then the wilja hafwa til riksdagsman, utan skal grosshandlarne
i förmågo af mer högstbermte 7 § wara tillåtit, at af thes societet hafwa
egne och til wist antal utnemde riksdagsfullmächtige, samt the således
wunnit alt thet the i anseende t hertil begärt. Men at the wid siclsta
walet sträckt sin frihet så långt och behagat uttyda ändamålet och
förståndet af förordningen, at societeten hwarken kunnat eller bordt
uti flera classer och subdivisioner fördelas, utan böra wid densamma
collectivé och repraesentative äga så många classer, men i sig sielf
wara odelt och osöndrat, det skal magistraten, emot förordningens
tydeliga innehåld i thetta mål, icke understådt sig at tillåte, än mindre
raisonera om förordningens ändemål och förstånd. Hwaremot och se¬
dan grosshandelssocieteten til Hans Kongl. Maij:t ingifwit dess under¬
dånige beswär och magistraten sig cleröfwer i underdånighet förklarat,
så har Hans Kongl. Maij:t medelst des nådiga resolution af d. 17
octob. 1740, hwad the nu om rätta förståndet af merhögstberörde
1731 års förordning förekomne qvaestioner beträffar, funnit bäst at
skiuta sådane twifwelsmål til Riksens Ständers egen förklaring, emed¬
lertid har Hans Kongl. Maij:t i nåder tillåtit thet med electorers ut-
nemnande til riksdagsfullmächtiges wäljande wid nu warande riksdag
må förhållas effter then wahlmethode, som wid samma tilfällen åren
1734 och 1738 blifwit brukat, och åberopar magistraten sig the acta,
som wid thetta tilfället förelupit. 2:o Grosshandelssocietetens förslag,
at i fall fabriqveurer och manufacturister i deras ansökning om sär¬
skilt elector och riksdagsfullmächtige skulle willfaras, antingen en eller
flera af the magistraten tillagde 4 riksdagsfullmächtige må afgå och
fabriqveurerne således bekomma theras ställe, anförer magistraten sig
komma sälsamt före, i ty grosshandlarne skola åtaga sig enskijlt talan,
som rörer hela borgerskapet och söka således en förminskning uti
then ämbetes wärdighet och the rättigheter som för thetta magistraten,
såsom äfwen ledamöter uti thet borgerliga wäsendet tillagde blifwit,
i följe hwaraf magistraten wid the framfarne riksdagar förmodekn
til stadsens nytta skola hafft sina 4 riksdagsfullmächtige intil 1731
års riksdag, tå för upkommen twist borgerskapet emellan w'arit alle-
865
nast twå magistratspersoner. Men som Hans Kongl. Maij:t uppå Rik¬
sens Ständers underdånige föreställning har til förekommande af
hwarjehanda oreda, wederwilja och skiljachtighet borgerskapet emel¬
lan samt på thet at riksdagsmanswalet med inbördes förtrolighet,
sämja och kärlek må kunna företagas och afslutas, uti 1731 års stadgar
8 och 10 §§ i nåder förordnat, at ifrån Stockholms stad böra wara 10
riksdagsmän, nemligen 4 magistratspersoner, twänne rätta grosshand¬
lare, en af the andre handelssocieteterne och twänne af ämbetssocie-
teterne och handtwärckarne, hwilket nådige förordnande äfwen wid
1734 och 1738 års riksdagar skal blifwit i ackttagit och effterlefwat,
altså och emedan ingen skiälig orsak skal kunna förebäras til ändring
uti en sådan med lag och stadga befästad rättighet, at wid riksdagar
fyra fullmächtige af magistratens medel måge wara, them borger¬
skapet sielfwa, på sätt som förordningen föreskrifwer, äga frihet at
utwälja, ty anhåller magistraten H:r Baron och Öfwerståthållaren täckes
så bearbeta, thet magistraten måtte blifwa så mycket mer wid denne
rättighet bijbehållen, som magistraten på intet sätt skal giordt sig deraf
förlustig.
3:o. Beträffande grosshandelssocietetens ansökning, at the af magi¬
stratens medel, som bekomma högsta rösterne, måge blifwa riksdags-
fullmächtige utan någon widare magistratens åtgiärd, voterande och
extraderande, samt at wid förefallande rådmanswahl, och tå tiänsten
effter en af then illiterate classen kommer at besättias, på lijka sätt
förhållas må, säger magistraten sig så lijtet anstå at bortgifwa den fri¬
het höga öfwerheten them nådigt tillagt, som grosshandelssocieteten
wil efftergifwa af sin förwärfwade frihet wid riksdagsfullmächtiges och
rådmanswahl. Och som magistraten aldrig skal betagit borgerskapet
et frit wahl wid deras riksdagsfullmächtiges utwäljande, utan the per¬
soner, som ärhållit mäste rösterne, altid skola blifwit riksdagsmän, så
har magistraten förmodat, thet borgerskapet skolat låtit sig dermed
åtnöja och icke söka betaga magistraten des wahlfrihet el:r wilja,
blanda sig uti magistratens ämbeten och giöremål, hwartil Hans Kongl.
Maij:t them allernådigt tilsatt och förordnat, skolandes magistratens
embetes plicht och skyldighet i följe af deras dyra embetesed wara
at noga effterlefwa Kongl. Maij:ts nådige förordningar samt hand-
hafwa staden wid ärhålne privilegier och rättigheter. Och emedan
magistraten skall hafwa sig bäst bekant sina ledamöters ärfarenhet och
skickelighet til publiqve sysslors förrättande och drifwande. Ty skal
och Hans Kongl. Maij:t i anseende thertil uti 10 § af 1731 års förord¬
ning nådigt tillagt magistraten then frihet, at sedan borgerskapet ut-
nämdt sex personer af borgmästare och råd, hafwa the under sig at
votera uppå fyra. Äfwen skall Hans Kongl. Maij:t uti förordningen af
d. 17 octob. 17271 angående en wiss methode til borgmästare, råd¬
1 Modée I, s. 724.
866
mäns och stadssecreterarewahlen här i Stockholm i nåder för nödigt
funnit förordna, at enär wahl skier til någon borgmästare och secre¬
terare beställning eller til något effter en literat rådman ledigt rum,
borgerskapets electorer böra til magistratens närmare wahl och omrös¬
tande til thet lediga stället nemna och utwälja femb personer, af
hwilka magistraten, som har sig hwars och ens wärdighet bäst bekant,
särdeles hwad stadsens betiänte angår, hos Hans Kongl. Maij:t trenne
the mäst meriterade och skickeligaste til hwart ledigt rum i under¬
dånighet kommer at föreslå. Men skier målet til et rådmansrum, som
af borgerskapets medel kommer at besättias, tå hafwa berörde electo¬
rer at utnemne allenast fyra personer, af hwilka magistraten sedan
äger frihet utesluta en, med mera 2, 3 och 5 §§§ i högstbermte för¬
ordning innehålla, hwaremot och ther borgerskapet skulle ärhålla then
åstundade ändringen, tyckes magistraten icke litet afgå then embetes
wärdighet Hans Kongl. Maij:t them i nåder behagat tillägga, på thet
magistraten wid slika tilfällen måtte wara i stånd at giöra hwar och en
then justiee, som thes förtiänster och skickelighet fordrar, utan at det
skulle ankomma på menighetens blotta pluralitet, hwarförutan magi¬
stratens giöromål i dylika saker icke annorlunda skulle kunna anses
än en blott relation och berättelse om borgerskapets votering, som icke
altid skal kunna instämma eller utfalla til de bäst förtiäntes hugnad
och befordran, skolandes alle wälbestälte republiqver hafwa funnit
både nyttigt och nödigt at conservera och bibehålla magistrater och
embetsmän wid så anständig heder och embetswärdighet, at the icke
böra dependera af menigheten, utan fast hälre styra och leda den¬
samma til lag och förordningars effterlefnad, på sådant sätt som de
kunna inför sin öfwerhet förswara, som the och för alla sina giöromål
äro Gud och öfwerheten answarige. Wid the öfrige handelssocieteter-
nes och embetssocieteternes inlefwererade memorialer berättar magi¬
straten sig utom hwad härnäst ofwanföre anfört är, icke hafwa något
at påminna och hwad fabriqveurernes och manufacturisternes memo¬
rial widkommer, åberopar magistraten sig thet them meddelte och wid
theras memorial bifogade yttrande under d. 29 förledne octob. samt
Hans Kongl. Maij:t them therå gifne nådige resolution af d. 7 derpå
följande novemb. För öfrigit gifwer magistraten wid handen, at ehuru-
wäl fabriqveurerne och manufacturisterne fått behörig del af embets¬
societeternes memorial och derhos blifwit antydde och åtskillige
gånger tilsagde at inkomma med hwad the therwid kunde hafwa at
påminna, hafwa the dock sådant icke effterkommit. Jemte desse bor¬
gerskapets och magistratens påminnelsers öfwersändande til justitiae-
deputationen yttrar sig H:r Baron och Öfwerståthållaren, det han wid
denne stadsens herredagsmanswahl til nu påstående riksdag i alla
delar stält sig til rättelse den methode och ordning, som Kongl. Maij:ts
förordnande af d. 23 aug. 1731 föreskrifwer, hwarutinnan han så
mycket mindre någon ändring eller förtydning skal kunnat tillåta, som
867
16 §1 a til des noga handhafwande honom i synnerhet tilbinder, til bewis
hwaraf H:r Ofwerståthållaren sig åberopar de til Hans Kongl. Maij:t
i underdånighet ingifne utlåtelser och förklaringar öfwer de beswär,
som wid sist hällne riksdagsmanswahl blifwit anförde, hwaraf skal fin¬
nas, at den då författade classificationen och wahlmethoden til alla
delar warit enlig med Kongl. Maij:ts derom giorde specielle nådige
förordning. Wid magistratens utlåtande öfwer borgerskapets och
grosshandelssocietetens anhållan, at de som ärhålla mäste rösterne til
rådmanstiänster af den illiterate classen, måge utan magistratens ex-
cluderande på förslag upföras, berättar H:r Baron och Öfwerståthål-
laren sig intet hafwa at påminna, aldenstund det skal wara grundat på
åberopade särskilte kongl, förordningar och de magistraten derutin¬
nan tillagde rättigheter. Sedan förberörde särskilte utlåtelser til justi-
tiaedeputationen inkommit, hafwa fabriqveurerne och manufacturis-
terne begärt och erhållit del af borgerskapets ingifne skrifter, hwar-
effter de insinuerat et memorial, deruti de förmäla deras åstundan
warit, at som de andra ingifwa sina tankar hos magistraten. Men som
magistraten eij skal gifwit dem behörig och full del, ehuru de den
begärt, utan allenast af embetssocieteternes skrifft och icke af bägge
handelssocieteternes. Altså hafwa de tyckt bättre wara afbida justitiae-
deputationens större ynnest än i anledning af magistratens otilräcke-
lige communication gifwa et ofulkomligit swar, thernest uprepa the
innehållet af theras förra memorial och anföra at när societeternes
til Riksens höglofl. Ständer ingifne skrifter och til justitiaedeputatio-
nen bijfogade anmärkningar betrachtas, skal deraf finnas, 1. ingenthera
i qvaestionerne nekar fabriqvueurers, manufacturisters och theras hant-
wärkeriers eller mästeriers rättighet i riksdagsmanswahl, men 2:o de
modo äro de sins emellan mer eller mindre olika, ehuruwäl alle ense
i det slut, at ingenthera wil tåla någon afkortning i qvanto af deras
förre wanlige electorer och fullmächtige, dock 3:o synes the kram¬
handlande wid slutet giöra största swårigheten, bwilket eij skall wara
dem olikt, emedan den utlänske kramhandlen skal wara största oppo-
situm emot the inrijkes manufacturer, hwaremot 4:o then för rikets
wälfärd och heder prisade grosshandlande societetens berömlige ytt¬
rande så högel:n skal tilfredsställa och förnöja alle fabriqveurers,
manufacturisters och theras mästeriers sinnen, at the 5:o aldeles gärna
ursäckta ämbetssocietetens mycket wälmente, men ganska enfaldige
förbehåld i ändan af theras skrifft öfwer them, som hafwa fått lands-
hielp. I anledning häraf och som thenne modus classificandi et eli-
gendi aldeles öpen och oinskränkt skal stå i justitiaedeputationens fri¬
het at förordnas, så mycket mer, som i 1731 års kongl, förordning
med flere om borgerskapets classification nu icke allenast sökes någon
förbättring, dock wida ifrån thess aldeles uphäfwelse som the kram¬
,a Modée 2, s. 912.
868
handlande obehörigen skola föreslå, utan och, som än mer är, skola
fabriqveurer, manufacturister och theras mästerier thermed hafwa al¬
deles ingen gemenskap eller blandning, ty 1 :o tå thenne classification
år 1731 giordes, hade manufacturerne ännu icke thenne rättighet,
theras interesse, rätt och wälfärd skal då icke blifwit i ty mål skiär-
skådat, än mindre någon ting therom stadgat, therföre och intet i hela
classificationswärket skall finnas therom nämdt, utan 2:o per privile¬
gium expressum et universale skola the nu sedermera i kongl, manu-
facturprivilegiernes 5 och 32 §§ d. 29 maj 1739 ärhållit therina rättig¬
het, icke i anseende til privilegier och riksdagsförfattningar, så at det
skulle blifwa dem en olägenhet, rneen och betryck, om de effter de
kramhandlades åstundan skulle under dem och ibland andre under¬
stickas. Altså förmodas at fabriqveurer, manufacturister och til rnanu-
factursocieteterne hörande mästerier här i staden måge uti thet nya
utkommande classificationswärket få sin egen särskilte classification
med electorer såsom the andre af borgerskapet innom sig socialiter
sielfwa til riksdagsmans wäljande, hwartil så wäl för merberörde skiäl
skull, som för deras närings öm- och angelägenhet för riket, de för¬
mena sig wara berättigade så mycket mer, som deras rörelse i staden
redan skal bestå i en tilwärkning öfwer 6 tunnor gulld årkn och öfwer
8 000 siälars underhållande, hwilka då de med jure civitatis et comitiali
liksom andre blifwa hugnade och ansedde wida mer til stadsens träffe¬
liga förkofring skola sig öka. Hardi gifwa de följande förslag. 1 :o
Som hwar societet bör hafwa sin titul och rum. Altså begära de en
sådan ordning, 1 :o grosshandelssocieteten, 2:o manufactursocieteten,
3:o kramhandlande societeten och 4:o ämbetssocieteten. 2:o de tre
societeterne niuta sine electorer och fullmächtige hwar för sig sins
emellan utan intrång eller mistning igenom manufactursocieteten, för
hwilken 2 magistratspersoner kunna utgå, som grosshandelssocieteten
skal bewist wore billigt, och de hålla före wara i sig sielf ganska skiä-
ligt. Ty manufactursocieteten skal bestå af idel närande lemmar i sta¬
den och förmodas blifwa ännu flere och större, som således wär-
kekn i detta mål, lijksom hos andre frie nationer skola äga praero-
gative för dem, som icke med slike tilfällen derunder kunna förstås.
3:o Af denna manufactursocietet, som således får 2 classer och 2 full¬
mächtige medgifwes, at ingen bör admitteras i wäljandet, som icke har
wunnit burskap, niutandes icke mindre privilegio til godo, som icke
skola utesluta hwarandra. 4:o Som manufactursocieteten effter deras
inbördes egenskaper och en bilagd fördelning skola hafwa sina grader
eller särdeles näringsarter, hwilka wid desse 2 classers och deraf kom¬
mande 2 fullmächtiges fastställande kunna bemärkas. Altså föreslås 1
classe och 1 fullmächtige af fabriqveurer och sådane förläggare, som
ingen annan näring idka, och sedan 1 classe och 1 fullmächtige af
manufacturister och mästerier under manufactursocieteterne, hwar-
med hela den societetens 2 classer och 2 fullmächtige, effter gross-
869
handlande societetens förslag, skall blifwa i god ordning complett,
allenast med den lilla dock rätta åtskilnad, at i stället grosshandlande
societeten ställer mästerierne under ämbetssocieteten, så ställas de un¬
der manufactursocieteten i classe med manufacturister, dit de skola
höra och icke kunna hafwa någon gemenskap eller enahanda inte¬
resse med ämbetssocieteten, emedan de sortera under hallen och de
andre under skrå, hwilka skola wara twenne aldeles skiljachtige wärk.
Detta förslag anhålla de sluteligen måtte bijfallas såsom den bästa
classification för fabriqveurer, manufacturister och til manufactursocie¬
teten hörande mästerier så wäl til alle andras nöije som deras egen
wälfärds och rättighets til godo niutande. Den bilagde fördelningen på
idkarne under manufactursocieteten inrättar dem i följande classifica¬
tion: 1. Fabriqveurer, som sielfwe hafwa et til någon manufactur full¬
komligen uppbygt och inrättat wärck med wärktyg och redskap, hwar-
uti arbetet drifwes under egit eller wärkmästarens inseende, samt un¬
derhålla tillika åtskillige förlagsmästare och andre arbetare utom hus
här och där boende, äro derjemte af någon förmögenhet och an¬
seende samt idka och drifwa ingen annan borgerlig näringsart än
thenne sin manufactur. Förläggare, som intet hafwa et sådant inrättat
wärk med tilbehör, men hålla likwäl mer eller mindre mästare för
deras räkning i ständigt arbete, gifwandes them förlag af materier
och penningar, therföre the taga tilbakars theras tilwärkningar.
Thesse förläggare kunna likwäl icke uti manufactursocieteten til riks¬
dagsmäns wäljande antagas, med mindre deras hela eller åtminstone
största del af deras näring består uti dylika manufacturförlager. 2:o
Manufacturister som sielfwa lärt professionen och hafwa inrättad
wärkstad eller egen fabriqve med redskap, wärktyg, arbetsfolck och
tilbehör. Men likwäl mindre rörelse än fabriqveurer, hållande intet
förlag för andre mästare, utan arbeta allenast som sagt är dock uti
större drifft än en wänlig mästare, och jemte alt detta intet idkar
annan borgerlig näring än denna sin fabriqve. Mästare, som hafwa
deras egen inrättade wärkstad, arbetande med sit folck antingen för
egen räkning och med egit förlag för sig sielf, bäst de gitta, eller
och under andras förlag för någon fabriqveur eller för någon för¬
läggare, och thesse kallas förlagsmästare. Men the som allenast äro
wärkmästare hos fabriqveurer, komma icke härtil, emedan de emot
kongl, hallordningens 5 art. 4 §2 icke kunna winna burskap, och före¬
slås således för fabriqveurer och förläggare 1 classe och 1 riksdags-
fullmäcktige samt för manufacturister och mästare 1 classe och 1
riksdagsfullmächtige. At blifwa fullkomligen underrättad om alle om¬
ständigheter har deputation icke allenast igenom H:r Baron och Öfwer-
ståthållaren infordrat de protocoller, som hos magistraten äro håldne
wid sidsta riksdagsmänswahl tillijka med classificationsprojectet utan
2 Modée 2, s. 1506.
56-734227 BR 7:2
870
och ifrån kammarexpedition de skriffter och besvvär, som borger-
skapet och manufacturisterne hos Hans Kongl. Maij:t ingifwit, hwaraf
finnes, at sedan kongl, förordningen af d. 23 aug. 1731 utkommit,
har dåwarande Ofwerståthållaren H:r Grefwe Michael Törnflyct och
Magistraten til näst derpå följande 1734 års riksdag författat classi-
ficationslistor, deri hwarken grosshandlarne blifwit fördelte i 12 sär-
skilte classer eller det öfrige borgerskapet annorlunda skildt i classer,
än så wida deras contributionssumma, som hafft enahanda handel
eller handtwärk ej stigit til 1/12 dehl eller 1/24 dehl af hela socie-
tetens afgifft, då flere ämbeten äro indelte i en dass, men när sum¬
man stigit högre så många classer dem påförde, som emot samma
summa swarat, at således grosshandlarne äro tilsammans ansedde til
12 classer, siden- och klädeshandlare til 5 classer, kryddkrämare til
2 classer, hökare och saltfiskhandlare til 2 classer och bryggare til
5 classer utan någon widare fördelning dem emellan, hwilken classi-
ficationsmethode äfwen blifwit observerad til 1738 års riksdag. Men
til denna riksdag har H:r Baron och Ofwerståthållaren befalt at borger¬
skapet skulle indelas effter 1731 års kongl, förordnings 6 §.3 Gross¬
handlarne i 12 classer, de andre handlande i 12 och ämbeterne i
24 classer, hwareffter classificationslistorne äro på det sätt projecte-
rade, at så många personer af grosshandlarne blifwit i hwar dass
indelte, som tilsammans betala til staden emellan 515 och 530 dir
s:mt och således i somlige af deras 12 classer allenast 4, i andre åter
flere til 8, 9 och 10 personer, de öfrige handlande i proportion af
590 dir s:mts contribution ifrån 6 til 50 personer i hwar dass. Äm¬
bets- och hantwärkssocieteterne äro åter indelte i hwar dass 12 til
19 personer, som tilsammans contribuera 430 dir s:mt. När projectet
til en sådan classification för borgerskapet uplästes, anhöll grosshand-
laresocieteten at det wid 1734 och 1738 årens riksdagar brukade wahl-
sättet jämwäl til denne riksdag måtte följas, hwilket H:r Baron och
Öfwerståthållaren samt Magistraten d. 10 sept. 1740 igenom resolution
dem afslog och förklarade den uprättade classificationen wid instun¬
dande riksdagsmanswahl komma at effterlefwas, hwaröfwer gross¬
handlarne sig hos Hans Kongl. Maij:t i underdånighet beswärat och
Hans Kongl. Maij:t, sedan H:r Baron och Ofwerståthållaren samt
Magistraten med sine underdånige utlåtelser och förklaringar til
Kongl. Maij:t inkommit d. 17 octob. 1740 i nåder godt funnit, at eme¬
dan förordningen af d. 23 aug. 17314 är af Ständerne författad och
til Kongl. Maij:t nådig stadfästelse upgifwen, de om rätta förståndet
af merberörde förordning förekomne twifwelsmål til Riksens Ständers
egen förklaring hänskiuta, emedlertid har Hans Kongl. Maij:t i nåder
tillåtit, det med electorers utnemnande til riksdagsmäns wäljande wid
3 Modée 2, s. 910.
4 Modée 2, s. 909.
871
instundande riksdag må förhållas effter den wahlmethode, som wid
samma tilfällen åren 1734 och 1738 blifwit brukad. Innan detta af
Hans Kongl. Maijit i nåder blef bewiljat, anhöllo å embetssocieteternes
wägnar 41 ålderman igenom en hos H:r Baron och Öfwerståthållaren
ingifwen skrifft at obehindrat få wäija til electorer til riksdagsmän,
hwilka de hade förtroende til, utan afseende på 9 § i 1731 års kongl.
förordning,5 antingen de utnemde betala mer eller mindre contribu-
tion samt warit längre eller kortare tid borgare, allenast de ägde godt
förstånd och insicht uti the saker, som angå borgerskapets rättigheter
och interesse, hwilket de handlande, när riksdagsmanswalet d. 29
octob. skulle företagas, äfwen påstodo, men effter magistraten lem-
nade borgerskapet til swar at 9 § uti 1731 års förordning borde i acht
tagas och effterlefwas, blef walet åter upskiutit, hwarpå 42 gross¬
handlare, 3 spannemålshandlare och hökare, 4 linkrämare, 6 lärffts-
och järnkrämare samt 27 af ämbetssocieteterne ingofwo hos Hans
Kongl. Maijit en underdånig suppliqve, deri de i underdånighet sig
beswärade öfwer detta magistratens utslag, samt anhöllo niuta deras
förra wahlmethode til godo. Häröfwer resolverade Hans Kongl. Maij:t
d. 5 novin, i nåder, at 9 § uti 1731 års förordning, hwad de utsatte
contributionssummor angår, eij må ligga borgerskapet i wägen, utan
tillät Kongl. Maij:t i nåder det borgerskapet må wällja dem til electo¬
rer och herredagsmän, til hwilka de hafwa bästa förtroende, fastän
desamma effter samma års taxering icke til staden betala de i mer-
ber:de § utsatte contributionssummor, och at äfwen dermed må för¬
faras på samma sätt, som wid herredagsmänswalen til 1734 och 1738
årens riksdagar skiedt, til dess Riksens Ständer hafft tilfälle at sig jäm-
wäl öfwer denna omständighet i mer ofwanberide förordning utlåta,
med mera högstbite kongl, resolution innehåller. Imedlertid och så
snart projectet til classificationslistorne borgerskapet d. 10 septt. war
upläsit, ingofwo åtskillige fabriqveurer en underdånig suppliqve hos
Hans Kongl. Maij:t, deri de beswärade sig at de blifwit satte i classe
med herrar kramhandlande, som hafwa olika näring och interesse
med theras, och anhöllo underdånigst, at them måtte tilläggas theras
egen classe, såsom en hel societet för sig, samt at thet projecterade
walet måtte innehållas och så många dagar anstå, til thes thetta blefwo
jämkat och reglerat. Denne underdånige suppliqve communicerade
Kongl. Maijit d. 1 1 dito i nåder med öfwerståthållaren och magistra¬
ten til at ofördröjeligen inkomma med deras underdånige utlåtelse och
förklaring deröfwer samt befalte, at emedlertid med herredagsmans-
walet skulle innehållas och resolverade sedermera d. 18 octob., at
manufacturisterne hade med denne deras ansökning at wända sig til
wederbörande, hwarpå de, som här främst anfört är, igenom en hos
magistraten d. 29 dito ingifwen skrifft giorde lika ansökning och på¬
5 Modée 2, s. 91 I.
872
stående, hwilket H:r Baron och Öfwerståthållaren samt Magistraten
samma dag igenom resolution dem afslog, hwaröfwer the åter hos
Hans Kongl. Maij:t d. 5 novemb. i underdånighet sig beswärade, och
ärhöllo Kongl. Maij:ts nådige resolution d. 7 dito, at som effter 1731
års förordning icke får blifwa mer än 48 classer och följackteligen
lika många electorer. Ty kunna manufacturisterne uti theras ansök¬
ning om en särskilt dass icke willfaras, utan hafwa manufacturisterne
at förena sig så wäl sins emellan, som och med them af societeterne,
hwilka med theras näring och hantering mäst öfwerenskomma at uti
theras classer blifwa intagne. Derpå hafwa manufacturisterne d. 10
dito igenom en til H:r Baron och Öfwerståthållaren samt Magistraten
ingifwen skrifft förklarat sig eij wilja gifwa anledning til något hinder
eller tidsens utdrägt i thet tå anstälte wal, utan för den gången för
deras del låta bero wid den rättighet the elljest i wahlacten hafwa,
til dess the widare få tilfälle at sökia högwederbörlig förklaring öfwer
kongl, manufacturprivilegiernes 5 och 32 §§, dock med det uttrycke-
liga förbehåld, at thetta theras innehållande effter närwarande om¬
ständigheter icke må i någon måtto lända dem til något framdeles
uteslutande eller hinder i theras laga rätt både wid wåhlet och andra
tilfällen
Detta är nu förloppet af det, som för sidsta riksdagsmänswahl i
Stockholm sig tildragit och gifwit anledning til de här frammanföre
anförde så wäl fabriqveurers och manufacturisters som och ämbets-
societeters ansökningar om Riksens höglofl. Ständers förklaring öfwer
kongl, förordningen af d. 23 augl. 1731, hwaröfwer deputationen
effter behörigt öfwerwägande stadnat i följande slut.
Fabriqveurerne grunda deras påstående at få sine egne särskilte clas¬
ser, electorer och riksdagsmän på kongl, manufacturprivilegierne af
d. 29 maj 1739 §§5, 32, hwilken senare förklarar dem som äro bor¬
gare, lika dehlachtige med andre af borgerskapet uti riksdagsmäns-
wahlet, och ehuru wäl denna § i privilegierne intet med tydelige ord
tillägger dem egne särskilte classer, electorer och riksdagsmän, dock
synas de af detta privilegio, om det skal på det sätt förstås, som
kramhandlande borgerskapet det förklarar, ingen annan förmon
kunna äga, än tillijka med de handlande, ibland hwilka de blifwa in-
delte, utnemna eller votera electorer, utan hopp at någon af dem skal
blifwa wald til elector eller riksdagsman. Och som Riksens höglofl.
Ständer både wid 1738 års och denne riksdag betygat så mycken öm¬
het igenom månge giorcle författningar til manufacturernes upkomst
och förkofran, och det intet för den minsta af manufacturisternes
angelägenheter bör anses, at de wid riksdagarne hafwa sina fullmäch-
tige, som wärkens nytta och interesse bewaka. Altså håller deputatio¬
nen före, at de böra i denna deras begäran wilfaras, dock på det sätt,
at de intet bekomma 2 riksdagsfullmächtige, som de i den senare
skrifften påstådt, utan nöja sig med en, som de först begärt, ty ellwad
873
skilnad de giöra emellan fabriqveurer och manufacturister är dock
deras näringsart af enahanda beskaffenhet, at en och samma person
kan så wäl fabriqveurernes som manufacturisternes rätt och bästa i
adit taga. För Stockholms stad är fäststält et antal af 10 riksdagsmän,
derföre lära de andra städerne i riket intet tillåta, at samma antal
öfvverskrides och med den 1 l:te af manufacturisterne förökas, hwilket
likwist om det skie kunde, ingen ändring blefwo med de fullmächtige,
som 1731 års kongl, förordning af magistratens medel och hwar socie¬
tet utnemner. Men i annor händelse finner deputationen skiäligt, at
en af magistratens fyra ledamöter i det stället afgår, ty fastän en
magistratsperson här i staden kan hafvva bättre insicht i de förekom¬
mande angelägne riksdagssysslor och i deputationerne giöra mer ar¬
bete och nytta än af borgare i gemen är at förmoda. Så är likwist
härwid at märka, det tre magistratspersoner utgiöra nästan 1/3 del
af alla stadens riksdagsmän, hwilka tyckas wara många nog i anseende
til de få män magistraten består af emot borgerskapets myckenhet af
alla societeter, och har innan 1731 års kongl, förordning utkom, intet
wist antal af magistratspersoner warit fäststält, utan wid samma års
riksdag allenast 2 och wid 1668 samt 1675 års riksdagar 3 magistrats-
pärsoner warit riksdagsmän,6 hwartil kommer at borgerskapet i alla
andra städer äger den frihet at wäija sig riksdagsmän effter behag
och godtfinnande, antingen af magistratspersoner eller borgare, har
altså Stockholms magistrat i detta mål en förmon för alla andra ma¬
gistrater i riket, deremot borgerskapets wahl på detta sätt är in-
skränckt mer än annorstädes. Deputationen ser wäl intet särdeles hin¬
der ligga i wägen, med mindre de i 1731 års förordning utsatte 48
classer med 2 classer och lika många electorer för fabriqveurer och
manufacturister ökes til 50 classer och electorer allenast wid riksdags-
mänswahlen, när det förra antalet wid alla andra tilfällen i acht tages.
Men skulle Riksens höglofl. Ständer intet wilja tilstädia at detta 48
tahl eij heller wid riksdagsmäns walet bör öfwerskridas, synes fabriq¬
veurer och manufacturister böra hafwa sina 2 classer ibland de hand¬
lande, hwilka wäija hwar sin elector, och de öfriga 10 classer 10 electo¬
rer, derigenom dem handlandom eij heller tyckes något afgå, emedan
det kan wara nästan lika. Om de igenom 10 elfir 12 electorer wäija
deras riksdagsmän och skulle fabriqveurernes och manufacturisternes
electorer intet komma öfwerens om en riksdagsman, utan deras vota
falla på 2 särskilte personer, kommer dem emellan at lottas. I detta
wahl bör ingen fabriqveur eller manufacturist, som intet är borgare,
äga delachtighet eller någon riksdagsman wälljas, den der icke betalar
til staden 40 dir sunt ocb hwar elector 20 dir sunt, skolandes de för
öfrigit wara af den beskaffenhet, som om de andra borgerskapets
11 Vid riksdagen 1668 nar det 3 magistratspersoner och vid riksdagen 1675
likaledes 3. Jfr Borgarståndets riksdagsprotokoll före frihetstiden, s. 4 1, 123.
874
electorer och riksdagsmän är förordnat. Hwad grosshandlarnes på¬
stående angår, at de som skola hafwa enahanda handels- och närings
art samt lika beskaffat interesse, eij måge i 12 classer under sig sielfwa
subdivideras, utan collective och repraesentative äga desse classer och
socialiter få utnemna 12 electorer, är wäl i 7 § af 1731 års förordning
derom annorlunda stadgat, nemkn at classerne skola uppropas Invar
för sig, den ena effter den andra, och hwardera utnemna igenom
enhälligt öfvverenskommande eller ordentlig votering en förståndig
och förmögen borgare af de älste i Invar societet, men detta har til
1734, 1738 och denne riksdag intet blifwit effterlefwat, utan hwardera
af grosshandlarne nämt 12 i sin sedel til electorer, hwilket synes wara
redigare än om allenast en af hwar classe skulle utnemnas, ty om än
alla classer skulle hwar för sig enhälligt komma öfwerens om en elec-
tor, hwilket dock sällan är at förmoda, måste de följande classer ändra
deras wal och utnemna en annan, så snart de kastat deras tankar på
den person, hwilken någon af de förr uppropade classer utnemdt,
och skier wåhlet igenom ordentlig votering, utan at classerne förut
med hwarannan conferera och låta weta, hwem den ena eller andre
af dem åstundar, kan åtskilligas wahl falla på en och samma person,
och således voteringen stadna på 6, 5 och mindre personer, der lik-
wist deras electorer böra wara 12. Häremot kan wäl inwändas, at
detta förekommes, om alla förplichtas nemna electoren innom den
classe, i hwilken de äro och intet i någon annan classe. Men på det
sättet äger borgerskapet ingen full wahlfrihet utan måste taga dem til
electorer, som de kunde hafwa mindre förtroende til, at förtiga den
oreda, som wid classernes inrättande, det må skie af magistraten allena
eller conjunctim med borgerskapet, kunde sig yppa, och fastän det
tyckes intet wara billigt, at den som contribuerar til staden allenast
5 ell:r 15 dir s:mt wäljer så wäl 12 electorer som den där betalar
300 å 350 dir s:mt, hwilket förmenes igenom classification kunna
förekommas, då få personer som betala mer constituera så wäl en
classe, som många de der betala mindre, dock är denne skillnad intet
så stor, emedan de som gifwa mer och mindre innom sin dass, lika¬
fullt äga hwar sitt votum och at hwar och en i proportion af sitt
betalande contingent skall äga flere vota, skulle föra så många oredor
och willerwallor med sig, at deputationen dertil intet kan styrka, utom
det hafwa grosshandlarne intet bestridt dem, som betala mindre til
staden, at wäija så många electorer, som de där af dem contribuera
mera. Deputationen håller derföre före, at förnemde 7 § bör rättas
och inrättas på det sätt, som härdis ifrån 1731 med electors walen är
practicerat, och ehuruwäl de öfrige handlande och ämbetssocieteterne
uti förordningens utsatte classificationssätt eij sökt någon ändring,
synes dock wara så mycket nödigare, at hon i anseende til dem äfwen
i detta mål ändras, som de eij heller kunnat henne deruti effterlefwa
och den af magistraten sidst projecterade classification förer icke alle-
875
nast nästberörde swårigheter med sig, utan och den oreda, at när
någon wiss handels eller ämbetssocietet består af så många personer,
at de effter deras contingentssumma eij berymmas i en el:r flera clas-
ser, måste de öfrige af samma societet indelas i en annan classe och
få således intet votera med sine medbroder, utan sammansättias med
dem, som hafwa olika handel eller embete, som nu blifwit projecterat,
at 5 siden- och klädeskrämare äro satte i 5:te classen med krydd-
krämare, 4 kryddkrämare i 8:de classen med spannmålshandlare, 4
tobackshandlare i samma 8:de classe och 9 af dem i 9:de classen,
3 linkrämare i 9:de och 6 af dem i 10:de classen, 2 bryggare i äm¬
betens 5:te classe med bagare, 10 bagare i 6:te classen med slachtare,
II slachtare i 7:de classen med wijnskäncker, 9 skräddare i 8:de clas¬
sen med de sistnemde, 22 skomakare i 10:de classen med skräddare,
5 guldsmeder i 1 1 classen med desse, 2 guldsmeder i 13:de classen
med peruqwmakare och flere, 2 hoffslagare i samma classe, och de
öfrige i 14:de classen med klensmeder. Deremot 8 klensmeder i 15
classen, 4 kanngiutare i 16 classen, de öfrige i 14:de classen, 11 bok¬
bindare i 17:de och 1 i 18:de classen, 3 snickare i 18, de öfrige i
19 classen, 2 glasmästare i samma 19, de öfrige i 20 classen, 1 nål¬
makare i 20:de, de öfrige i 21 classen 6 målare i 21 och 7 dito i 22
classen 2 skoflickare i 23 classen och 1 caffekokare i samma classe,
der de öfrige af desse blifwit införde i 22 och 24 classen, hwilken
blandning deraf synes härkomma, at magistraten tagit alt för stricte
sista orden af 6 § i 1731 års förordning, det classerne böra så inrättas
at alle i närmaste måtton utgiöra lika summa och contribution til
staden, der likwist derwid är den klara exception som det i hwar
societet jemkas kan, hwarmed förmodekn intet förstås de större socie¬
teten såsom handlande och ämbeten i gemen, utan de mindre såsom
kryddkrämare och hökare i bland de handlande, bryggare och bagare
utaf ämbeten, at de som bruka lika handel eller äro af samma äm¬
bete eller handtwärk, eij måge skilljas i särskilte classer, utan indelas
tilsammans och derwid tilses som det i närmaste måtton låter sig giöra,
at classerne bestå af lika summa, warandes dock förswarligare, at clas¬
serne til sina summor äro olika, när det sig intet närmare låter jämka,
än at personer af en societet eller ämbete, som tilsammans intet ut¬
giöra större summa än de kunna stå i en classe, ställes i 2:ne classer,
och således effter deputationens mening säkrast, at hädaneffter bruka
den classificationsmethod, som af öfwerståthållaren och magistraten
d. 24 april 1733 blifwit faststäld, då de handels- eller ämbetssociete-
ter, som för sig sielfwa fylla flere classer, kunna på en gång utnemna
så många electorer, som de giöra classer. Grosshandlarne anhålla jäm-
wäl, hwaruti de öfrige handlande med dem giöra et, at dem må för¬
unnas lika och enahanda frihet med de öfrige städerne i riket, at
magistraten eij må utesluta någon af de magistratspersoner, som de
utsedt til sina riksdagsfullmächtige, utan sådant endast ankomma på
876
det wäljande borgerskapets högsta röster. Och ehuruwäl 10 § uti 1731
års förordning tydekn stadgar, at magistraten under sig skal votera
uppå 4 af de 6, som borgerskapets electorer utwalt af borgmästare
och råd, och de 4 som få pluraliteten blifwa fullmächtige til riksdagen
för Stockholms stad. Ager dock ingen annan stads magistrat i riket en
sådan frihet, eller kan magistraten i Stockholm af detta excluderande
hafwa någon förmon, utan snarare misstycke af sine medbroder, när
de finna sig intet lika ansedde med dem, til hwilka borgerskapet dra¬
git lika förtroende, och där de personer, som ärhållit mästa rösterne,
altid skola effter magistratens utlåtande blifwit riksdagsmän, är ju få¬
fängt, at denne lagen står beskrefwen utan effterlefnad, fördenskull
håller deputation för billigt at de tre magistratspersoner, som ärhålla
electorernes fläste vota, böra utan magistratens exclusion blifwa riks¬
dagsmän. Beträffande grosshandlarnes begäran, at med rådmanswahl
af den illiterate classen må på lika sätt förhållas, i hwilken ansökning
de öfrige handlande gå längre och åstunda äga lika frihet med andra
städer i riket, så wäl hwad de literate, som illiterate magistratsbeställ-
ningar wiclkommer, will deputationen sig deröfwer särskilt yttra, så
wida detta egentekn intet hörer til riksdagsmanswalet och 1731 års
derom utgångne kongl, förordning. Hwad de öfrige handlande uti
deras ingifne skrifft anfört, 1:o at classification måtte afskaffas, 2:o
1731 års förordning stricte effterlefwas, 3 :o ingen af de handlande må
blifwa elector eller riksdagsfullmächtige, som icke årlin ärlägger til
staden ringast 60 dir s:mt och 4:o at grosshandlarnes antal måtte
förökas af dem, som lagt sig på utrijkes seglation, skiepsbyggerier
och rederier, samt betala anseenlige contributioner, så har det första
blifwit dem afslagit, då de giort lijka påstående, det andra har deputa¬
tionen utlåtit sig öfwer i detta betänkande på de skiäl, som af fabri-
qveurerne och de öfrige societeterne äro andragne, det tredie är af ingen
dragit i twifwelmål eller har någon begärt ändring i den utsatte 60 dir
smats summan, och det fierde lärer magistraten wid taxeringslängder-
nes och classificationslistornes uprättande besörja, så at alle de ibland
grosshandlarne blifwa upförde, som til deras societet, effter lag och
kongl, förordning höra. Ämbetssocieteternes förnämsta ansökning be¬
står deruti, at den uti 9§ af 1731 års förordning utsatte betalnings-
summa til staden måtte förminskas för ämbeten och handtwärkare til
20 dir s:mt, i anseende til närwarande tids släte tilstånd, och at icke sär¬
deles många handtwmrkare kunna betala 30 dir sant och aldenstund
magistratens classificationsproject til denne riksdag wisar, at af 926 per¬
soner, som äro där upförde af ämbets- och hantwärkssocieteterne, alle¬
nast 65 betala 30 dir snut och deröfwer samt 62 betala 20 dir in til 30
dir sant, fördenskull tycker deputationen denna summa kunna modere¬
ras til 20 dir sunt, dock på det sätt, at ingen må wäljas til elector eller
riksdagsman af desse societeter, som icke årlin betalar til staden 20
cllr snut, men eij at ämbets- och handtwärkssocieteterne må stå fritt
877
som de i samma skrifft påstått, utsee dem til electorer, hwilka de
hafwa förtroende til, utan anseende til mer eller mindre contributions-
summa. Hwad de för öfrigit om fabriqveurerne anfört, har deputa-
tionen här förut yttrat sig öfwer. Men at ingen fabriqveur, som und¬
fått landthielp, må antagas til elector eller riksdagsfullmächtige, seer
deputationen intet kunna endast dåna til skiäl at honom derifrån ute¬
stänga. Förutan alt detta som fabriqveurerne å borgerskapssocieteterne
hos Riksens höglofl. Ständer andragit til ändrings och förklarings är-
hållande öfwer 1731 års kongl, förordning om riksdagsfullmächtiges
wahlen här i Stockholm, finner deputationen äfwen inför Hans Kongl.
Maij:t wara twistat, antingen magistraten allena eller conjunctim med
borgerskapet bör upprätta classificationslistorne. Och som Riksens hög¬
lofl. Ständer lära i underdånighet styrka Hans Kongl. Maij:t at låta
utgå en förklaring öfwer samma kongl, förordning, och det är nödigt
at alle twifwelsmål om en och annan menings rätta förstånd undan-
rödjas. Altså håller deputationen för angelägit, at deruti äfwen tyde-
ligen införes, det magistraten åligger 14 dagar förr än riksdagsmans-
walet skier, communicera borgerskapet project til classificationslis¬
torne, och någre deputerade af hwar societet 8 dagar dereffter sam¬
manträda med magistraten eller des deputerade at så rätta och jämka
classificationslistorne, at wid den infallande wahldagen ingen ytter¬
ligare påminnelse må wid den skie. Uti denne förklaring bör och in¬
tagas hwad i 25 § af Kongl. Maij:ts nådige resolution på ständernes
[a: städernas] allmänna beswär d. 17 decemb. 17347 om eif femte¬
dels antagande ibland electorerne är stadgat af främmande nationer.
Detta alt har til Riksens höglofl. Ständers widare ompröfwande och
godtfinnande justitiaedeputationen hemställa bordt. Och som en af
deputationens ledamöter uti någon wiss omständighet warit af en sär¬
skilt mening, så blifwer densamma genom hosföljande extractum proto-
colli bifogad.
Ut Supra
På Riksens Ständers justitiaedeputations wägnar
Carl Leijonstedt, P. O. Eckman, Olof leksell, Nils Olofsson.
Extract af protocollet hållit uti Riksens höglofl.
Ständers justitiaedeputation wid riksdagen i Stockholm
d. 30 junii 1741.
S.D. Uti de hijt til deputationens utlåtande remitterade målen an¬
gående borgerskapets ock the handlandes här i staden classification
samt sättet til deras tillika med fabriqveurers och manufacturisters
härstädes delacktighet i riksdagsmanswal, med mera, bäfwer en denne
7 Riitt datum är 12 dec. Modée 2, s. 1 195.
878
deputationens ledamot warit ifrån sielfwa pluralitetens betänckande af
en skiljacktig mening, och resolverades därföre at densamma efter
hans åstundan skulle bei'örde betänckande bijfogas och lyder ord ifrån
ord som följer.
Ehuruwäl jag intet kan finna med mindre den uti 1731 åhrs för¬
ordning faststälte classification till electores och riksdagsmäns utwäl-
jande kan efter det ändemål, som förordningen med sig förer stäl¬
las i wärket, särdeles om sielfwa classerna i hwar ock en societet så¬
ledes blifwit inrättadt, att uti hwar ock en classe blifwit infördt ett
proportionerat antal af så många pärsoner, som utgiöra det i förord¬
ningen utsatte stadsens contingent till 60 dkr snut för de handlande
ock 30 dkr s:mt för handtwärkare, af hwilka hwar och en classe kun¬
nat utwälja sin man till elector, således att som hela den grosshand¬
lande societeten bestod wid sidsta riksdagswahlet af 85 pärsoner ock
ibland dem finnas 42, som utgiöra öfwer ock till 60 dkr s:mts contin¬
gent, så hade beimte 85 pärsoner först bordt blifwit delte i 12 classer
ock sedan de 42 lika många instickas i hwar classe, af hwilka hwar
classe haft tillräckelige pärsoner att wäija uppå, som utgiöra contin-
gentets qvantum. På samma sätt hade ock kunnat förfaras med de
öfrige societeterne af borgerskapet, hwilket icke warit observerat i det
inrättade projectel till classificationen. Dock likwähl som därwid före¬
faller en ock annan swårighet, så är jag äfwen af den mening, att
wåhlet under societeterne skier på det sätt som betänckandet inne¬
håller, emedan det förer mindsta oredan med sig, ock lämnar öppet
ett friare wahl. Men hwad Inno den frågan angår, att nu föreslås,
det en af de fyra magistratspärsoner, som härtill warit walde till riks¬
dagsmän i Stockholm, skulle uteslutas, ock i det stället en af rnanu-
factoriesocietetens fullmäktig antagas för Stockholm, därtill kan jag
intet finna någon skälig ock tillräckelig anledning, aldenstund Riksens
Ständer äro ock warit ganska ömme ock derom sorgfällige att icke
utan trängande ordsaker uphäfwa eller ändra, hwad de efter moget
betänckande till almän nytta ock efterrättelse förordnat, särdeles uti
sådane författningar, enär någon är tillagd något särskilt privilegium
ock rättighet. Och aldenstund Riksens Ständer uti den af dem giorde
förordning af åhr 1731 10 §1 faststält, att Stockholms stads ledamöter
böra wara fyra till antahlet, så kan hädanefter dem eij samma rättig¬
het skiäligen nu betagas, hälst emedan icke allenast Riksens Borger¬
skap, utan ock alla städerne i gemen lära funnit att riksdagsleda-
möterne af Stockholms magistrat alticl med heder, förfarenhet ock
försicktighet handterat de angelägne riksdagssysslorne, så att de på
intet sätt sin rättighet förwärkat. Men i det ställe är jag af den oför-
gripeliga mening, att som manufactoriesocieteternes folk förökt sig till
7 a 8000 pärsoner, ock således stadens styrka till näring ock nyttige
1 Modée 2, s. 91 1
879
arbetare anseenligen tilltagit, så är ock billigt, att antalet på riksdags¬
männen i anseende dertill äfwen ökas, så att Stockholms riksdagsfull¬
mäktige hädanefter kunna blifwa 1 1, hwilket antal the öfrige städerne
eij lära finna skiäligt Stockholms stad bestrida, emedan ingen stad
ehuru liten han är i riket, härtill warit betagit att hålla sin särskilta
fullmäcktig, fastän en dylik ort icke till en femtijondedehl mer eller
mindre kan swara emot de almänne utskylder, som Stockholm utgiör,
än mindre emot en 1 1:te dehl däraf, altså som Riksens Ständer äro
angelägne därom att bibehålla borgerskapet wid sine privilegier, så
fordrar ock en lika rättwisa att magistraten äfwen wid sin heder ock
rättighet handhafwes.
2:do. Hwad widare widkommer Stockholms stads borgerskaps be¬
gäran, att magistraten eij heller skola få äga frihet att af de sex pär-
soner, som borgerskapet genom electorer waldt, utsee 4, så finner
jag äfwen så betänkeligit att uphäfwa en sådan nyttig lag till för¬
minskande af en så lustre magistrats tillständiga rättighet, hwilken
Konungen ock Riksens Ständer dem tillagt ock de sedan förordningen
utkom nytjat, hälst emedan magistratspärsonerne sins emellan bäst
känna hwars andras styrka, skickelighet ock förfarenhet, icke allenast
till borgerskapets nytta utan ock till rikets angelägenheters rätta be-
wakande, hwarföre Riksens Ständer också funnit hälsosamt ock råde-
ligit att lämna Stockholms stad denne rättighet i anseende till hwarje-
handa i framtiden förekommande omständigheter äfwen derföre, på
det magistraten wid wåhlet icke skulle ansees utom borgerskapet utan
såsom de förnämste medlemmar ock nyttige skiljesmän innom det
borgerlige samhället. Genom detta uphäfwande skulle ock Stockholms
stads magistrat hädanefter få mindre rättighet wid riksdagswahlen än
andre städers magistratspärsoner, emedan dem, som draga borgerliga
onera ock idka borgerlig näring, icke är betagit afgifwa deras wahl-
röster till riksdagsmän, hwaremot Stockholms stad all wahlrättighet
härwid wörö betagen.
Ut supra.
Ex protocollo
Ad mandatum
Per Törnemann
880
45.
Kammar- ekonomi- och kommer sele putatio nens ytterligare
betänkande angående genomfartsleden från Vättern genom
Motala ström till Östersjön.
(.Borgarståndets arkiv 1740-41:10, n. 473i)'
Ricksens höglofl. Ständers cammaroeconomie- och commerciedeputa-
tions ytterligare betänckande angående den projecterade durchfarten
ifrån sion Wettern genom Motala Ström til Saltsiön uti Östergötland.
Sedan hos Ricksens höglofl. Ständer cammaroeconomie- och commer-
ciedeputation afgifwit dess betänckande angående den projecterade
durchfarten ifrån sion Wettern genom Motala Ström til Saltsiön uti
Östergötland,2 och höglofl. Ridderskapet och Adelén samma be-
tänckande behagat bifalla. Så har uti Prästeståndet H:r Dombprobsten
uti Lindkiöping Doctor Andreas Ryzelius ingifwit ett dess memorial,3
hwaruti han angående denne durchfart giordt en och annan påmin¬
nelse, som i synnerhet går derpå ut, at Motala Ström emellan sion
Wettern och Roxen måtte, bör och kan göras navigabel och segel¬
bar at man til mycken nytto för det allmänna måtte med små och
platta båtar kunna fara derigenom, warandes H:r Dombprobsten om
denne segelbarhets ärhållande och wärckställande utan någons skada
och förfång, samt med mindre omkåstnad än Lieutenanten Vergin
projecteradt, tämmeligen förwissad och blifwer tillika med androm al¬
deles öfwertygad, enär den af deputationen i des betänckande före-
slagne synen kommer med alfwar och rättsinnig afsicht at företagas.
Och dessutan är H:r Dombprobsten af den tanckan, at om detta högst
nyttiga wärck skal gå for sig, begynnelse måste skie med canalens
öpnande och fulbordande ifrån Söderköping up til Roxen wid Nors¬
holm, emedan på den händelsen Motala Ström först skulle göras navi¬
gabel, sion Roxen skulle ifrån Wettern få mer watn samt dermed ej
allenast tilfoga sina grannar på deras åkrar och ängar altför stor
skada, utan ock förordsaka mycken swårighet wid berörde canals
grafwande. Förmenandes Herr Dombprobsten, at detta senare canal-
wärck ifrån Söderkiöping up til Roxen ej eller blifwer på långt när så
kåstbart som Lieutenant Vergin förslagswjs har uträknadt.
I anledning af desse utaf H:r Dombprobsten Doctor Ryzelius giorde
påminnelser hafwer Prästeståndet tillika med Borgare- och Bondestån¬
den önskat, at denna saken måtte för cles höga wigt och angelägenhet
skull af cammaroeconomie- och commerciedeputation å nyo företagas,
samt at H:r Dombprobsten såsom wähl kunnig om alla beskaffen-
1 Med påteckning: Upläst hos R. oell A. den 12 aug. 1741. Dito bifallit, testor S. von
Otter. Upl. hos Prestest. d. 13 aug. 1741, dito bifallit, testor Eric Waldius. Upläst hos Borgare¬
ståndet ilen 14 aug. 1741. D:o bifallit, testor Alls Kellander.
2 Jfr bil. 19.
3 Jfr bil. 19.
881
heter i orten och hwilcken med all sorgfällighet denne saken skall
efftertänckt, blefwo i anseende dertil, at han förmält sig hafwa ännu
mera at andraga uti deputation upkallad at härutinnan höras.
Deputation har altså i följe af förbemelte utaf Präste- Borgar- och
Bondestånden giorde förordnande detta ärendet til widare öfwerwä-
gande företagit samt derwid munteligen hördt H:r Dombprobsten
Doctor Ryzelius, som wid det tilfället, utom hwad han uti förberörde
dess memorial skriffteligen anfördt, widare förestält möijeligheten af
denna omtalte segelfarten igenom Motala Ström, och at densamma
ej skal wara så swår at kunna erhålla, som det förut blifwit angifwit,
emedan uti denne strömen emellan sion Roxen och Wettern ej skola
wara någre höga fall och forssar, utan äro desamma der finnas meren¬
dels fylde och inrättade af sten til watnets ledande och nödige falls
ärhållande för de där anlagde qwarnar och watuwärck. Skolandes
samma dämningar och forssar lätteligen utan någon skada for de lag¬
ligen inrättade dammarne til båteled och genomfart kunna upränssas
och hwarigenom han förmodar, at en dehl af den projecterade om-
kåstnaden på de til betäckning för dammarne föreslagne bom-
ståckarne lärer kunna besparas.
Widare har Herr Dombprobsten förment, at watnet uti sion Wettern
får igenom denne upränsning mycket större aflopp, och lärer således
förmodeligen kunna blifwa många parkar och tracter til äng och an¬
nor nytta omkring samma siö, som eljest nu stå under watn. Och i
öfrigit har H:r Dombprobsten sig yttradt, at någon lärer finnas, som
torde påtaga sig at entreprennera samt på egen bekåstnad giöra den
omtalte canalen emellan sion Roxen och Söderkiöpings stad emot
någon wiss tulls och afgiffts erhållande af dem, som fara derigenom.
Enär nu deputationen noga öfwerwägar och skiärskådar alt hwad
H:r Dombprobsten Doctor Ryzelius af wälmenande nit och kiärlek til
landets förmån och nytta så skrifft- som munteligen behagat anföra,
kan deputation, af hwars ledamöter jemwähl finnas de, hwilcka ortens
beskaffenhet hafwa sig noga bekandt, samt ej mindre än någon annan
jemte de öfrige ledamöterne gierna se och önska denne durchfartens
framgång och fulbordan, för sin dehl ej annat finna, än at deputatio-
nens tanka uti dess tilförene under cl. 20 nästi:ne februarii til Ricksens
höglofl. Ständer om detta ährendet afgifne betänckande, är utom den
intenderade masteträsflottningen lika och enahanda med H:r Domb-
probstens sedermera yttrade mening, nemi. at uti Motala Ström emel¬
lan sion Roxen och Wettern en sådan durchfart måtte inrättas, at man
kunde derigenom fara både up och utföre med båtar och småfartyg,
til hwilcken ända deputationen, til detta ändemåls så mycket bättre
befordran och ernående, uti samma des betänckande styrckt dertil,
at någre af de så kallade strömfarare uppe uti Wästerbotn måtte för-
skrifwas neder til Östergiörland at derstädes ej allenast underwisa in-
wånarne i landet om de til denna fahrten tienlige båtars och fartygs
882
byggande, utan ock öfvva dem at fara up och utföre strömmarne.
Och fördenskul finner deputationen sig ej kunna gå ifrån förb:mte
dess förra af d. 20 nasti:ne februarii om detta ährendet til Ricksens
högloft. Ständer afgifne betänckande, eller något widare derwid at til¬
lägga, än at enär den af deputation derutinnan föreslagne undersök¬
ningen kommer at skie, sådant må förut i orten kundgiöras, då H:r
Dombprobsten Doctor Ryzelius torde effter dess inför deputationen
giorde yttrande, jemte flere i orten boende ståndspersoner, uppå H:r
Landshöfdingens anmodan behaga at biträda undersökningsmännen
och då tillika tvid handen gifwa, hwad de förmena wara tienligast til
denna genomfartens inrättande för båtar och masteträs flottningen
samt huru och på hwad sätt samt med minsta omkåstnad sådant utan
någons skada och förfång i strömmarne kan skie. Och på det ej mehra
watn må komma ifrån sion Wettern neder til Roxen, som H:r Domb¬
probsten befarat torde skie igenom Motala Strömmens upränsande,
kunde den uti utloppet ifrån Wettern wid Motala Bro warande däm¬
ning och grund af sten och grus blifwa liggandes och ej upränssas,
förr än man får se, huru framdeles om strömens upränsande emellan
sion Roxen och Norkiöping eller canalen emellan samma siö och
Söderkiöpings stad kan blifwa förordnadt och komma at wärckställas.
Hwilcket dock så wähl som hwad uti offta omtalte deputationens förra
betänckande om detta ärende af d. 20 nästkne februarii följer, anfördt
och föreslagit är, Ricksens höglofl. Ständers ompröfwande och godt¬
finnande underkastas. Stockholm d. 1 1 junii 1741.
Uppå Ricksens höglofl. Ständers cammaroeconomie- och commercie-
deputations wägnar.
N. Bonde, A. Westring, Wilhelm Grubb, Olof Erson.
46.
Kammar- ekonomi- och kommersdeputationens betänkande
angående den projekterade genomfartsleden i Finland.
(Borgarståndets arkiv 1740-41:10, n. 475.)'
Riksens höglofl. Ständers cammaroeconomie- och commerciedeputa-
tions memorial och betänckande angående den projecterade durch-
fahrten i Finland.
Utaf 9 § i Hans Kongl. Maij:ts om rikets hushållning till Riksens Stän¬
der aflåtne nådige secrete proposition så wäl som Kongl. Cammar-
collegii riksdagsrelation har deputationen erfarit hwad sedan sidsta
1 Med påteckning: Upl. hos R. och A. d. 17 aug. 1741. Adelns resolution se RAP 12,
s. 653. Upl. hos Pr. st. d. 12 aug. 1741. D:o bifölls betänckandet, testor Eric Waldius. Upl.
hos Borgarest. ånyo d. 19 aug. 1741. D:o bifölls höglofl. R. och A. utlåtande, testor And.
Berg. Jfr även bil. 55.
883
riksdag blifwit tillgiordt wid den af Riksens höglofl. Ständer förr
detta projecterade durchfarten i Finland ifrån Päjänä sion neder
till hafwet, och huruledes om berörde durchfarts inrättande i anled¬
ning af Riksens Ständers förordnande blifwit behörigen undersökt af
wisse dertill af Kongl. Krigs- Cammar- Bergs- och Commerciecolle-
gierne samt Statscontoiret committerade, hwilcka sedan deras särskilte
berättelser och betänckande i detta måhl afgifwit, som deputationen
till skiärskådande sig företagit, samt derwid funnit, huru som ej alle¬
nast en af undersökningscommissionens ledamöter, nembkn Fortifica-
tionslieutenanten Carl Fredrich Nordenberg,2 hwilcken allenast uti
augusti och septembr. månader 1737 denne anbefalte förrättningen
och undersökningen ifrån Biörneborgs stad up åt Cumo elfwen bi-
wistadt, med åtskillige skiähl och omständigheter sökt att wisa omöije-
ligheten at giöra durchfarten practicabel ifrån Päjänä sion till hafwet
wid Biörneborg genom de strömmar, som undersökningscommission
förment dertill wara tienlige, men att deremot samma wärk med
mindre omkostnad och möda skulle låta sig giöra, om canalen fördes
fram till Helsingforss, med mera, utan ock har den till undersök¬
ningen förordnade Artellerieunderlieutenanten3 Anders Wijk, som fin¬
nes hafwa biträdt commissionen ifrån Biörneborg upp till Birckala
sockn samt Harju capell och Slyssbyggmästaren Anders Leichardt,
hwilcken på de committerades åstundan dit till orten blifwit afsänd,
äfwen dylika föreställningar giordt. Eljest har Professoren wid acade-
mien uti Åbo Hasselbom4 utan den beskrifning och dertill hörande
speciele chartor han i början med de öfrige till undersökningen com¬
mitterade gemensamt, och sedermera allena med landtmätarne i orten
giordt och afgifwit öfwer det, som wid orternes och platsernes noga
ransakande observerat blifwit, ej allenast ingifwit en af honom för¬
fattad generalcharta öfwer alla de till durchfart uti Biörneborgs och
Tavastehus samt Nylands lähner föreslagne samt elljest tillstötande
strömar och siöar, utan ock des betänckande, huruledes han förmenar
denne omtalte durchfarten bäst och beqwämligast kunna inrättas och
åstadkommas, anförandes han derutinnan, hurusom han wid den här
förut omtalte åhren 1737 och 1738 förrättade undersökningen fädt
widare tillfälle at taga saken, med alla des omständigheter beklädd,
uti wederbörligit nogare efftersinnande än des åhren 1731 och 1734
härom afgifne berättelser omröra, och derföre nu mera intet blott
ansedt henne såsom en fahrled, utan som ett oumgängeligit medel,
hwarigenom det widlöftiga landet Finland, som utgiör intet långt ifrån
halfwa delen af Sweriges Rike, men kan considereras såsom mera än
2 Jfr J. W. Ruuth, Björneborgs stads historia, s. 185.
3 Jfr BgP6, s. 695.
4 Jfr BgP6, s. 696. Jfr J. W. Ruuth, a. a. s. 185. Se bil. 55, 56.
884
halfparten öde, en gång med tiden borde och kunde bringas i ett
bättre stånd och bruk.
Och sedan professoren förmält, att Fortificationslieutenanten Nor¬
denbergs5 och Artillerieunderlieutenanten Wijks så wäl som Slyssbygg-
mästaren Leichardts berättelser hwarcken äro tillräckelige eller pålite-
lige, lägger han å daga åtskillige essentielle skiähl och omständigheter
ang:de nödwändigheten af denne durchfartens wärckställande, hwar-
effter han går i detaille af det ena och det andra, som hörer till
sielfwa inrättningen, och utlåter han sig.*5
läno. Att som det wore orimeligit at både tänckia och projectera
det bönderne långt up ifrån landet medelst upbringad durchfart
igenom strömmarne, om den ock blefvve så god och beqwämlig som
någonsin möijeligit wörö, skulle föra sina waror ned till siöstäderne,
effter de för den långa wägen skulle derigenom komma att förlora
mera tid än wid winterresor, och än mera den ädlaste och nödwän-
digaste wåhr- sommar- och höstetiden, så faller af sig sielfft att någre
goda upstäder äro till landets upbringande oumgängelige, skolandes
3:ne platser dertill wara ganska tienlige nemi. uti Biörneborgs lähn
och Birkala sockn wid Harju capell, på en skiön sandplats mitt emel¬
lan 2:ne stora siöar, och hwarwid watnen igenom Nokia eif löpa ned
till Biörneborg, warandes elljest detta ställe nästan 18 mihl ifrån Åbo
och stöta till des strand 2: ne stora wattnleder, en ifrån Ruowesi 20
mihl up till Österbottns gräntsen och den andra ifrån Tavastehus 8
mihl samt sedan widare, förutan sidoleden ifrån Längelmä och Lu¬
menen till 13 å 16 mihl, och kunde bönderne till detta stället wid
Harju komma och beqwämligen hinna med alla deras wahror samt få
tillbaka det dem nödigt wore. Det andra stället är Tavastehus, intet
där samma stad för sidsta brand war in under slåttet, utan på en
annan plats ej långt derifrån, skolandes denne ort hafwa en communi-
cationsled med Harju til 8 mil samt äfwen de hägge sidolederne, som
der sidst nämdes, så att bonden hade frihet at föra sine waror dit,
som de mäst kunde giälla, och dessutan kan denne stad få en wattu-
led till Helsingforss och en annan ifrån Päjänä sion.
Den tredie orten är Anianpeldo eller Wegsiö bro, som har en oför¬
liknelig situation emellan den stora Päjänen och Wesijerfwi sion, samt
kan bekomma en wattuled ned til Helsingforss. Gifwandes professoren
derjemte ett och annat förslag wid handen, hwarigenom han förmenar
desse föreslagne städer kunna inrättas och sättias i stånd. Och der-
effter har han 2:do beskrifwit strömarne och forssarne samt alla wattu-
lederne och tillika sig yttradt, huru de ställen kunna förbättras, som
5 Jfr BgP6, s. 696.
(i Av Hasselboms föreligga tre olika handlingar, dat. 1/5, 14/7 och 22/7 1741.
R. 2777 (kammar- ekonomi- och kommersdeputationens handlingar 1740-^11, s. 911-
915). Se även bil. 55.
885
hielp behöfwa, begynnandes först af wattuleden emellan Biörneborg
och Harju, hwaruti förekomma 25 st. forssar större och mindre, som
alla skulle fordra en ogemen kåstnad, at på det härtills i hela weridén
brukelige maneret bringa till en beqwämlig båtled. I anseende hwar-
till såwäl som och at kunna komma förbi desse omtalte forssarne samt
tillika undwika alla derwid förekommande swårigheter, professoren
föreslår, det en ny wäg kunde inrättas ifrån Törwisby eller rättare
Raukola till Pirilä i Cumo sockn, till 3 i mihl. Men sedan kan man få
siöfart ifrån Törwisby alt intill Nokia forss emottager up emot Harju,
hwilcken forss åter är så beskaffad, att derigenom ej kan bringas
någon båtled. Hwarföre intet annat råd blifwer öfrigit, än at de till¬
kommande handlande uti Harju först måste kiöra sina wahror land-
wägen 1 mihl till Hafwisto wid Nokia forssen, då sedan blifwer riktig
siöwäg till Törwisby och så 3 \ mil landwäg samt sluteligen rena elfwen
till Biörneborg, intil des antingen i framtiden widare arbete kunde
där anläggas eller ett bättre förslag upfinnas at styra de många otama
forssarna.
Hwad sidoleden til Ruovesi angår, så skall den intet hafwa någon
swårighet med sig, efftersom det i anseende till inrättningen med en
stad wid Harju intet är nödigt at bry sig om Tammerforss, skolandes
eljest wid Murlax samt långt up emot Virdois och Etzeri capell wara
några forssar och hinderlige ställen, som effter god anwisning med litet
understödiande både böra och kunna af allmogen sielfwa till deras
egen commodite ränsas och omlagas utan at publicum dermed be-
swära.
Communicationsleden emellan Harju och Tavastehus förmäles wara
den bästa af alla, ty der förekomma allenast 2:ne små forssar, som
man kan komma förbi genom någon gräfning på det ena stället och
upränsning på det andra, warandes eljest emellan Harju och Tavaste¬
hus 8 mil alt rent och obehindrat wattn.
Uti sidoleden til Längelmä 13 mihl ifrån Harju och 11 dito från
Tavastehus skall wäl behöfwas en sluss wid Walkiakoski forss, men
dermed kunde hafwas anstånd, emedan der är ett mycket beqwämligit
ställe emellan bägge ådrorne, hwarest bönderne kunna draga sina
båtar öfwer landet på några hundrade alnar, som de äro wäl wäne
wid, och kan mycket hielpas genom en rullbänks inrättande. De öfrige
der warande 2:ne strömmar kan och bör allmogen sielf upränsa.
Sidoleden til Hauho och Lumenen, som är 16 mihl ifrån Harju och
14 dito ifrån Tavastehus, skall ock wara nödwändig för folcket om
kring de der warande många siöar. Dock skall intet behöfwas at der¬
med skynda, innan det andra först kan komma i gång, då allmogen
torde sielfwa sedan draga försorg om denne fahrtens uptagande, sko¬
landes eljest på hela denne leden allenast behöfwas en liten sluss.
Men wid hufwudleden i från Tavastehus til Helsingforss skall möta
mera arbete, hwilcket dock är oumgängeligit, emedan det är det en-
57-734227 BR 7:2
886
daste medlet at bekomma communication ifrån Päjänen med Saltsiön,
skolandes dock farten ifrån Tavastehus igenom någon gräfning och
ränsning samt 2:ne träslussars anläggande kunna inrättas alt in till
Pengerkoski ström, hwilcken jemte 3:ne andre dereffter följande
forssar äro af den beskaffenhet, att der måste nödwändigt anläggas
kostsamma slusswärk, hwartill professoren ännu intet kan råda, utan
håller före at warorne kunna transporteras öfwer land emellan Pen¬
gerkoski och Gamelstaden, som är 3 i mihl god landswäg, eller om så
godtfinnes, kan denne wägen förkortas till 2 1/4 mihl, så at sakerne
wid Tolekby kunde åter inläggas i båtar, och sedan gräfning skiedt
igenom ängen wid Gamelstaden dermed föras til Helsingforss strand.
Men storwercke kan bringas utför forssarne på samma sätt, som det
alla åhr skier med sågståckar. Sidst är communicationsleden emellan
Turckhauta och Päjänen för den omtalte communicationen skull Päjä¬
nen och städerne emellan helt angelägen, och borde i tid med arbete
beläggas, dock så at Helsingforssleden först förfärdigas. Skolandes här¬
städes wara nödigt att inrätta 3:ne slusscanaler af trä, en del behöfwas
at upränsas och åter en del at genomgräfwas, mäst sanck och ren
jord. Men wid Wegsiö bro är aldeles intet arbete nödigt. Och blifwer
altså effter professorens utlåtelse hela summan af det arbete, som han
nu till en begynnelse funnit sig hafwa skiähl at tilstyrka, nemi. 6 st.
träslussar med deras canaler, 381 alnar upränsande 5/4 mil, 938 fam¬
nar, genom grafwande 1 mihl, 482 famnar och ny wäg emellan Tör-
vies och Cumo 3 1/2 mihl.
Utom hwad Professoren Hasselbom således uti des berättelse och
betänckande angående denne durchfarten anfördt, har han wid det
tillfället han uti deputationen blifwit hörd wid handen gifwit, huru¬
som han med all flit efftersinnat at utfinna någon methode, hwar-
medelst forssar och fall skulle kunna förekommas och tämjas, så at
man ej behöfde så mycket dem samma upränsa, men lika fult få dem
samma navigable. Hafwandes omsider funnit at sådan med ringa kåst-
nad dock med bestånd i framtiden låter sig giöra på följande sätt,
nembl. at man allenast där en forss är, låter nederst af densamma,
eller ock der flere forssar kunna wara när intill hwarandra, wid ändan
af den sidsta lägga en stenmur tre eller fyra famnar bred, alt som
nödwändigheten erfordrar, hwarigenom en del wattn kommer at
hållas tilbaka, och så mycket uprättar at strömarne, som eljest äro
grunda, blifwa ej allenast diupare, utan ock förlorar sin fart, så at
wattnet kommer at flyta saktare, och man således kan gå derigenom
med båtar både upp och nedföre. Och hwarest sådane stenwallar eller
murar komma at anläggas kunde desamma giöras högre och öfwer
wattnet på ena sidan wid landet med någon tilbyggnad af trä, däräst
båtar och fartyg kunde lägga til och utlasta deras innehafwande waror
uti andre båtar, som lågo på andra sidan om denne stenmuren eller
wallen, hafwandes professoren försäkradt, at denne methode skall sä¬
887
kerligen stå at inrättas, hwilcket han äfwen med en deröfwer uti de¬
putation upwist dessein och ritning sökt at bewisa. Dessutan har pro¬
fessoren wid detta tillfället wid handen gifwit, det han funnit at wid
desse omtalte stenmurar eller wallar kan inrättas och byggas crono-
tull- och sågqwarnar, efftersom mäst alla forssar jemte landet derwid
äro crono. Hwilcka qwarnar han förmodar skola snart nog kunna er-
sättia den till durchfarten erfordrade omkåstnaden.
I öfrigit har professoren andragit, hurusom han wäl i des för de
undfångne rese- och underhåldsmedel ingifne räkning för sig affört
4 dir s:mt om dagen i tractamente. Men som observationer deröfwer
blifwit giorde, och honom ej mera tillagdt än 3 dir s:mt dageligen,
hwarmed han omöijeligen under en så beswärlig förrättning skall
kunna utkomma. Så anhåller han, at de förr upförde 4 dir s:mt måtte
för honom fastställas, i anseende dertill at detta intet warit en på
ett eller annat ställe stilla sittiande commission, utan at man dageligen
måst flytta sig och kring wandra intet de ordinarie wägarne, utan
längs med wattn, strömmar och moraser, där han intet hindt till byar
under tak offta många nätter, skolandes han jemwäl i anseende der¬
till han warit hufwudman wid denne commissionen uppå cronobe-
tiente och flere måst giöra dageliga depencer til at derigenom winna
deras större willighet wid upsökande och utwisande af de tienligaste
ställen, hwartill kommer, at han, som förut förmält finnes, blifwit
desererad först af Lieutenanten Nordenberg och sedan af Underlieu-
tenanten Wijk samt således den mästa- tiden nödgats till at allena ut¬
härda både arbetet och depancerne.
Widare och som han förutan det beswärliga och långa kringresandet
hafft ett widlöfftigt arbete med chartor och annat till denne förrätt¬
ningen hörande, som alt intet till räkning fördt är, samt ej allenast
åhr 1734 någre månader, utan och nu under denne riksdag sig här i
Stockholm uppehållit för denna affairen skull. Så anhåller han, at med
någon skiälig refusion och ihogkommelse för sådane giorde kåstnader
och anwändt arbete ansedd blifwa. Förklarandes sig i öfrigit at i så¬
dane ährender, hwaruti han nu hafft tillfälle at wid desse undersök¬
ningar förwärfwa sig någon erfarenhet, widare willja tiena det all¬
männa, om så åstundas och befalles.
Detta alt, som de af Kongl. Krigs- Cammar- Bergs- och Commer-
ciecollegierne samt Statscontoiret till undersökningen om den projec-
terade durchfarten i Finland anfört och här förut uprepat är, har
deputationen, sedan man härom med Kongl. Cammarcollegio widare
öfwerlagt, med alla derwid omrörde flere skiähl och omständigheter
uti behörigt noga öfwerwägande tagit. Men innan man skrider till
sielfwa utlåtandet härutinnan, har deputationen funnit nödigt at till
grund anföra följande fasta och oförnekeliga hufwudpuncter nembkn.
1 uno. Att en myckenhet folk, som uti ett land eller ort bor och byg¬
ger effter den allmänna societetslagen tils des nödwändiga utkomst
888
både äger samt åhrligen tilwärkar och frambringar åtskilligt, som det
till andra in- och utrikes orter antingen emot penningar eller andra
för sig oumgängelige wahror måste afsättia.
2:o. Ju lättare eller med mindre möda och tidsspillan samt kåstnad
en sådan handel eller byte kan gå för sig, ju lyckeligare är folcket.
3:tio. Och på det hwar och en intet måtte hafwa för lång wäg
at derigenom försättia den ädla tiden, som så noga måste achtas, i
synnerhet wid landtbruk. Så äro städer och handelsplatser intet långt
ifrån hwar andra inrättade.
När man nu åter emot dessa oemotsäijeliga hushåldsreglor wil exa¬
minera wårt widlöfftiga Finland, så är lätt att igenfinna hufwudorsa-
ken, hwarföre det har den olyckan at wara uti ett mycket slätt och
fattigt tillstånd, ty
l:mo äger det wäl samt kan frambringa alt det, som något annat
gådt land förmår af sig kasta, nembl. spanmål, lijn, boskap, allehanda
fiskwaror, smör, talg, tiära, med mycket annat, som i synnerhet af
skogar kan och bör tillwärckas,
2:do. har bonden och landtmannen, hälst uppe i orterne, så litet
gagn och nytta af förenämde wahror, som han kan tilbringa, för utan
det han nyttiar till sitt uppehälle at effter en nätt och noga uträkning
förlorar han snarare än winner derpå, emedan de fåå städer, som äro
i Finland, liggia neder wid Saltsiöstranden, undantagandes Tavastehus,
hwilcken, som ofwan förmäles, uppe i landet är belägen, hwaremot
landet sträcker sig ännu up emot ryska gräntsen och Cajana 30, 40,
50, 60 ja 70 mihl ifrån Åbo och de andre städ erne i proportion der¬
efter. Och när nu
3:tio. den arma landtman, som måste hafwa penningar till sina ut¬
lagor, samt nödigt salt, jern och tobak, med mera, måste om winte-
ren en så lång wäg släpa, till exempel, en tunna spanmål, hwarmed
han nödgas at bli borta med dess dragare i några weckor, så kommer
honom fohrlönen wärckeligen dyrare än frackten belöper på en tunna
salt ifrån Spanien, kunnandes icke wara möijeligit att han skall få me¬
dell och styrcka till at med nödig force och tilbörlig glädie drifwa
sitt landtbruk, enär han wid ankomsten til staden får, som mäst i
Finland tilförene warit, wanligit 7, 8 å 9 dir k:mt tunnan för sin
goda ritorra spanmål.
I anseende till hwilcka landtmannen och allmogen i Finland rö¬
rande omständigheter, så wäl ock den besynnerliga förmån och nytta
publicum synes med tiden kunna winna, samt att omkostnaden blifwer
nog drägelig, finner deputationen för sin dehl både nödigt och ange-
lägit att till Riksens högloft. Ständers ompröfwande och godtfinnande
hemställa, om icke denne projecterade durchfarten uti Finland må,
effter förbermte Professoren Hasselbobms härjemte följande charta
igenom de derpå aftagne siöar, strömmar och elfwar, jemte de flere
derwid föreslagne tracter och ställen, inrättas och wärkställas.
889
Men innan sådant kan skie, lärer wara oumgängeligit, att dhe af
Professor Hasselbom projecterade städer först anläggas, emedan
durchfarten eljest utom dem samma ej kan hafwa den nyttan med
sig, som dymedelst påsyfftas och förmodeligen kan winnås. Och för¬
denskull finner deputationen sig föranlåten at hemställa, om icke
bem:te 3:ne städer måge först få inrättas och anläggas på de ställen,
som Professor Hasselbom projecterat och föreslagit, så att wid Harju
capell blifwer en stad och wid Anianpeldo by eller Wegsiö bro en
annan stad, samt att Tavestehus stad, som eljest kommer enligit Hans
Maij:ts förordnande på ett annat ställe, än den till forne stått, at up-
byggas, må flyttas uppå det ställe, som effter professorens förslag
till stadens anläggande bäst och tienligast kan finnas. Om hwilcken
sednare stad dock deputation i anseende till dess flyttiande ej kan sig
definitivt yttra, emedan deputation förnummit, at samma sak skall
wara remitterat till Riksens Ständers secrete utskåtts defensionsde-
putations afgiörande. Och som wid förbermte Harju capell och uti
Anianpeldo by äro både dragonehåld samt andra på militien indelte
hemman, så har deputation sådant med Riksens höglofi. Ständers
landt- och siömilitiaeoeconomiedeputation communicerat, med begiä-
ran att sig yttra, huruwida härwid kunde wara något att påminna,
samt på hwad sätt desse indelte hemman eller någon del deraf till
utryme för ofwan omtalte 3:ne städer måtte kunna anslås. I anled¬
ning hwaraf landt- och siömilitiaedeputation igenom extractum proto-
colli af cl. 28 hujus berättadt sig häröfwer hafwa funnit för godt
att infordra Krigs- och Cammarcollegiernes utlåtande, hwilcka ej ännu
med samma deras betänckande inkommit. Och ehuruwäl deputation
ej ännu kunnat blifwa om desse deviderade omständigheter bekant,
så har deputation dock, i anseende till riksdagens nu annalkande slut,
funnit sig föranlåten at berätta Riksens höglofi. Ständer, effter noga
öfwerwägande och skiärskådande häraf, at ehuru ömt det ock synes
wara, at på något sätt rubba indelningswärket, det desse städers inrät¬
tande och anläggande icke des mindre för det allmänna samt in-
wånarne i landet tyckes wara så angelägne och nödige, at deputation
för sin del ej annat kan än till Riksens Ständers godtfinnande hem¬
ställa, om icke, på den händelsen Riksens Ständer skulle behaga at
fastställa det inrättningen med desse städer bör skie, de uppå för¬
hem :te ställen, där städerne komma att anläggas, belägne dragone¬
håld, augmenter samt eljest indelte hemman måge, om så behöfwes,
till tomter och nödigt utrymme för städerne anslås och nyttias. Men på
hwad sätt eller med hwad öfrige wilckor sådant skall skie, eller huru
mycket dem i jordägor skall tilläggas, derom kan deputationen sig nu
ej yttra, utan tyckes sådant så wäl som om nödige frihetsåhrs deter-
minerande för städerne till deras upkomst med hwad mera dertill
hörer, kunna lemnäs till Hans Kongl. Maij:st at sedan collegierne samt
flere wederbörande och särdeles Herrar Landshöfdingarne i orten
890
hörde blifwit i nåder så föranstalta och förordna, som bäst och tien-
ligast kan pröfwas, finnandes dock deputationen för sin dehl nödigt
at härwid erhindra, det ibland annat som Hans Kongl. Maij:t i nåder
finner för godt att förordna, borde föranstaltas det ingen må få blifwa
borgare i desse städer, som icke tager sig före något wisst näringssätt
och icke derutinnan så förehållas, som eljest gemenligen uti de små
upstäderne skiedt med et widlöfftigt åkerbruks skiötande och den
allmänna krögerienähringens idkande, till hwilcken ända uti hwarje
stad kan antagas wisse förmögne borgare samt kiöpedrängar ifrån
andre städer, som af stapelstadsborgare blefwo förlagde, samt wisse
handtwärckare, warandes ej nödigt, att nu i början eller innan stä-
derne kommit i någorlunda stånd, låta därstädes inrätta någre ma¬
gistrater eller stadsrätter, utan kunde inwånarne i dhesamma imed¬
lertid sortera under wederbörande lands- och häradsrätter i orten.
Och dessutan tyckes de förr brukelige allmänne och fri marknader
för andre städer wid de ställen och orter, hwarest desse nya städer
inrättas, böra till inwånarnes och borgerskapets därstädes så mycket
bättre upkomst och fördel uphöra, så snart samma städer blifwit an-
lagde och kommit sig något före, så att de kunna förse landtmannen
och allmogen med hwad de kunna behöfwa, och deremot wara af¬
nämare af de wahror, som landtmannen kan hafwa att föryttra och
förbyta. I öfrigit håller ock deputation för sin dehl före, at inwånarne
och allmogen i landet borde på wissa åhr wara frie för tulls erläg¬
gande för deras wahror uti desse städer, på det de måtte så mycket
bättre encourageras at fara dit med sin afwel, och icke gå dem förbi,
till andra längre bort belägne städer, inwånarne och allmogen sielfwa
i anseende till wägen till största olägenhet och hinder uti andre deras
sysslor samt landtbrukets tilbörliga skiötande.
Hwad åter angår inrättningen af sielfwa durchfarten och wärck-
ställigheten deraf, som igenom desse projecterade städer, sedan de
blifwit anlagde, lärer mycket kunna befordras, så kan deputation nu
för sin dehl sig ej om sielfwa sättet dertill utlåta, utan är föranlåten
att till Riksens höglofl. Ständers ompröfwande hemställa, om icke
Riksens Ständer skulle finna för godt at hos Hans Kongl. Maij:t i
underdånighet anhålla, det Hans Maij:t äfwen i nåder täktes härom så
föranstalta, som det bäst och tienligast kan pröfwas och sig giöra låter,
antingen det då kan skie igenom entreprennader uppå wissa betingade
samt för cronan och inwånarne i landet drägelige wilckor, eller uppå
cronones bekostnad, om någre medel dertill kunna blifwa att tillgå,
förmodandes man eljest at inwånarne och allmogen i landet torde, i
anseende till den dem härigenom tilflytande förmån och nytta, uppå
tienlige föreställningar så mycket mera effter giörligheten och för¬
mågan bidraga till inrättningen häraf, som man ej allenast förnummit,
det riksdagsmännen och fullmächtige ifrån landet därstädes skola wid
det tillfället de åhr 1734 uti Kongl. Cammarcollegio härom hörde
891
blifwit, förklarat, det inwånarne och allmogen ej lärer underlåta at
härutinnan wara behielpelige med dagswärcken, utan ock har Profes¬
sor Hasselbohm berättadt, at [uti] den projecterade durchfarten äro
många strömar och grund, som allmogen wäl lärer sielfwa till båtled
upränsa, enär med inrättningen af durchfarten kommer at giöras be¬
gynnelse, och de blifwa underrättade samt öfwertygade om den för-
mohn och nytta landtmannen härigenom tillflyter.
Widare har deputation ej något tvid denne durchfartens inrättande
at påminna, emedan sådant torde, som förut föreslagit är, få an¬
komma på Hans Maij:ts nådiga försorg. Men på den händelsen de af
Professor Hasselbohm till befordran af fartens inrättande föreslagne
och här förut omtalte fördämningar med stenwallar och murar i strö-
marne skulle komma att inrättas och wärckställas, lärer, ehuru fördel-
achtigt detta förslag tyckes wara, så i anseende till besparingen uti
den till durchfarten erfordrade omkostnaden, som ock att derigenom
kunde i strömarne uprättas cronomiöhl- och sågqwarnar, likwäl wara
ganska nödigt, det förut noga tilsees, att desse stenwallar och murar
ej måge förordsaka någon olägenhet och skada medelst det uti strö¬
marne och siöarne ofwanföre warande wattnets upstigande på de der
intil belägne hemmans ägor och lägenheter.
Eljest och som Professor Hasselbohm wiel den anbefalte och af ho¬
nom förrättade undersökningen om durchfarten i Finland medelst
des ingifne berättelse och chartor samt grundelige betänckande nog¬
samt å daga lagt, det han eger besynnerlig god kundskap, huru sådane
durchfarter kunna stå att inrättas samt på hwad sätt sådant med ringa
omkostnad kan låta sig giöra. Så finnér deputationen sig föranlåten
at till Riksens Ständers godtfinnande hemställa, om icke bern:te Pro¬
fessor Hasselbohm må, i anseende dertill, ej allenast widare komma att
brukas wid sielfwa inrättningen af durchfarten i Finland, till at derpå
hafwa inseende, om så behöfwes, utan ock wid de undersökningar,
som i anledning af deputationens tilförne afgifne betänckande uppå
cronones omkostnad torde jemte flere wisse deputerade komma at
wärkställas så wäl angående genomfarten ifrån sion Wettern till Salt-
siön uti Östergötland som ock om den ifrån sion Wennern projecterade
canalens uttagande.
Och på det mehr bermte Professor Hasselbohm må upmundtras
att blifwa så mycket willigare att ej mindre hädaneffter än tilförene
wid desse förrättningar wisa all oförtruten trogen flit och tienst, men i
synnerhet at han må någorlunda blifwa skadeslös för des redan hafde
stora beswär och möda wid den förra undersökningen samt derwid
giorde ansenliga omkåstningar, har deputation ej undgå kunnat denne
dess angelägenhet hos Riksens Ständer till det bästa att anmäla samt
tillika hemställa om icke, hwad den begiärte tillökningen uppå tracta-
mentet af en dahkr s:mt om dagen angår, honom samma tilökning
samt således 4 cl:r s:mt dageligen för den tiden han warit uppå för-
892
bern:te förra undersökning, må bestås, emedan förutan hvvad här
förut anfört är, han med mycken swårighet måst förrätta des arbete,
i det han ej fått blifwa wid de ordinarie wägarne, utan nödgas hålla
sig stadigt wid wattnen största delen uti aflägsne wilda marcker och
morasser, dit han, utom andre flere dageligen dryga utgiffter, i an¬
seende dertill, at han intet hindt till byar offta många dagar och nät¬
ter med stor möda och kostnad måst släpa det, som kunnat tiena till
uppehälle. Och effter erhållne kongl, resolutioner andra flere, hwilcka
så wäl wid detta tilfället som eljest uppå commissioner i Finland blifwit
brukade, åtniutit en sådan tillökning, fastän de warit stilla sittiande på
ett ställe eller wid deras resor fått hålla sig wid de ordinarie wägarne.
Eij att förtiga, det han allena förrättadt wattumätningarne, sedan, som
förut omrördt är, de öfrige här committerade sig ej mera infunno,
hwilckas tractamente således blifwit indragit och cronan bespardt, och
undersökningen icke des mindre likafult till nöije blifwit förrättadt,
hafwandes han eljest sig förklarat, att han är nögd med det ordinarie
dagtractamentet, ifall han här på swenska sidan wid några dylika un¬
dersökningar skulle komma att brukas, så wäl som ock hädaneffter i
Finland, om stilla warandet på en eller annan ort någon tijd skulle
förblifwa, emedan man då med mindre kunde utkomma. Och wid-
kommande i öfrigt professorens anhållan at dessutan blifwa ansedd
med någon refusion och ihugkommelse för det arbete och omkåst-
nader han tid effter annan måst giöra utom hwad som under sielfwa
undersökningen sig tilldragit. Så emedan professoren ej allenast någre
månader åhr 1734 utan ock nu under innewarande riksdag för denne
saken skull sig här i staden uppehållit, och han ej niutit något tracta¬
mente längre än för den tiden han warit uppå resan till sielfwa under¬
sökningens förrättande, där han likwäl hela tiden effteråt hafft att
syssla med det öfriga arbetet och de ingifne åtskillige chartors upp¬
rättande, igenom hwilcket alt han några åhrs tid bortåt och så länge
denne honom anförtrodde förrättningen påstått, nödgats efftersättia
det han utom lönen wid academien kunnat förbena. Ty kan deputa¬
tion, ehuru ogierna man wid nuwarande tider wil gifwa anledning
till det, som länder Kongl. Maij:ts och Cronones cassa till någon grava-
tion, ej annat än Riksens höglofl. Ständers ompröfwande underkasta,
om icke till någon refusion och ersättning för alt sådant honom må
tilläggas 600 d:r s:mt, hwilcken summa dock är nog ringa emot all
dess hafde omkostnad samt det arbete han härwid giordt och för¬
rättadt. Stockholm d. 31 julii 1741.
Uppå Riksens höglofl. Ständers cammaroeconomie- och commetcie-
deputations wägnar.
N. Bonde, Daniel Ödman, Wilhelm Grubb, Otto Olofsson.
893
47.
Manufaktur- och handelsdeputatio nens betänkande
angående inskränkning av den utländska kramhandeln.
[Borgarståndets arkiv 1740—41:10, n. 489.)1
Riksens höglofl. Ständers manufactur- och handelsdeputations betän¬
kande angående den utländska kramhandelens ytterligare inskränck-
ning.
Sorn Riksens höglofl. Ständer anmodat denne deputation att inkomma
med des betänkande, på hvvad sätt den utrikes kramhandelen än ytter¬
ligare må inskränckas och således de inrikes tillwärckningar winna
bättre afsättning och de kramhandlande sättas i stånd att blifvva de
inrikes fabriqvernes tillbörliga afnämare eller förläggare. Altså bäfwer
deputation effter mogit öfwerläggande af denna sak funnit sig föran¬
låten fölljande utwägar tili Riksens högh Ständers ompröfvvande att
underställa.
Den af Riksens Ständer författade och af Hans Kongl. Maij:t under
cl. 21 maii 1739 utfärdade nådige förordning om bruk och nyttiandet
af utrikes kläden och tyger påbiuder i 2:dra §2 att alt till klädnad
tiänligit utrikes gods, som då för tiden war tillåtit att i riket införas,
skulle till d. 18 aprill 1742 få kiöpas och sälljas, samt till kläder för¬
färdigas. Nu är wäl berörde föresatte tid icke ännu till ända fupen,
men så återstår likwäl icke mera än åtta månader, och är det till
befara, att under denna korta tiden torde så mycket af allehanda
sådane wahror införskrifwas at under den återstående tiden försälljas,
att för de inrikes tillwärckade wahror af samma slag, eller sådane
som i de uti tulltaxan nämde och ännu till införsel afgifne wahrors
ställe brukas kunde, ingen afsättning blifwa torde. Hvaremot, ehuru
det skulle tyckas någon otillräckelighet för hela rikets behof nu i för¬
stone kunde wara att befruckta utaf en del inrikes giorde wahror,
i synnerhet siden och linne, så kan likwäl samma brist, om någon
existera skulle, af det i bodarne ännu befindtelige utrikes krahm, samt
det som inrikes dageligen tillwärckas och sig i qvantiteten föröker,
jemwäl det som elen ena inrikes tillwärckade sorten kan supplera den
andras brist, fulleligen ersatt warda. Warandes ingen twifwel att icke
ju förr det allmänna förbudet emot införsslen af wäfwerikramgods
utkommer, desto förr och ansenligare måste de handlande giöra be¬
ställningar eller förlägga fabriqverne, hwilcka då kunna med fördel
öka wäfstohlarnes antal.
1 anseende härtill och särdeles som deputationen förmärckt, det en
1 Med påteckning: Upläst hos 11. och A. flen 14 aug. 1741, dito bifallit, testor S. von
Otter. Upläst hos Prästest. den 14 aug. 1741, dito bifölls, testor Eric Waldius. Borgare¬
ståndets resolution se s. 567. Upl. hos Bondest. d. 18 aug. 1741, d:o bifölls betänckandet
med det lofl. Borgarest. yttrande, testor P. Westerhoff.
2 Modée 2, s. 1521.
894
del af de kramhandlande sielfwa äro härdll benägne och derom an¬
hållit, skulle deputationen hålla före, att, utom de wahror, som ige¬
nom 1739 års förbudslista3 äro till införsel förbudne, kunde äfwen
de på hosgående förteckning upförde ylle, siden, linne, bomulls och
camelhårswahror till införsel förbiudas, och den förut utsatte terminen
af d. 18 april 1 1742 anticiperas, så att förbudet nu genast kunde taga
des början.
Men som denne, så wäl som flere om wahrors förbud till införsel
förut giorde förordning icke kan winna det påsyfftacle ändamålet,
så länge fritt lemnäs att dermed besöka marcknader i riket, hwaräst
bästa tillfälle gifwes att derifrån afhämta och sedan i riket utsprida
utrikes ifrån på hwarjehanda sätt inkommit kramgods. Så i fall Rik¬
sens Ständer skulle täckas härtill gifwa des bifall, håller deputationen
före wara det angelägnaste och mäst till ändamålet bidragande med¬
let, att inga utländske stämplade krahmwahror finge hädaneffter wid
wahrans confiscation och böter för förbudsbrott, hwaraf hälfften an-
gifwaren och hälfften manufacturfonden hemfalla bör, föras och för-
sälljas uppå marcknaderne, hwarcken ifrån stapelstäderne eller uppstä-
derne, icke heller några förpassningar eller utrikes förbudne wahrors
transporterande, mycket mindre försälljande emellan städerne tillåtas,
utan att de uti de städer, där de nu äro, och allenast i det district,
land eller province, som omkring städerne är belägit och liggande,
måge till d. 18 aprill 1742 få till salu hållas. Men med de ostämplade
utrikes wahror, som i sådan händelse attraperas kunna, förhålles effter
lurendrägeriförordningen. Dock om någon på landet boende skulle
wilja ifrån någon stad till egit bruk, men icke till salu under berörde
lofgifne tid uphandla några sådane utländske krahmwahror ett eller
annat stycke eller alnetals, att densamma på sådan händelse må till¬
låtas dem till sin hemwist med sig föra. Men att alla handlande lika
fult böra obehindrat få föra till marcknader och emellan städer de
inrikes giorde tilhvärckningar och dermed all loflig handel drifwa.
Hwilcket dock altsammans Riksens höglofl. Ständers widare om-
pröfwande och wälbehag hemställes. Stockholm d. 12 augl. 1741.
Uppå Riksens högl. Ständers manufactur och handelsdeputations
wägnar.
Axel R. Sparre, C. N. Lenaeus, Tho. Plomgren, Jon Bengtson.
Förteckningen clat. 19/5 1739, Modée 2, s. 1492.
895
Förteckning uppå de utrikes wahror, som utom de uti Kongl.
Maij:ts nådiga förordning af d:n 19 maii 1739 upförde, hädan-
effter til införsel i riket blifwa förbudna.
Ut. B.
Bomullsmössor, stickade eller
wäfde.
Foder- och bäddparkum.
Bomullsmansstrumpor.
Dito qwins, barns eller korta til
understrumpor.
Bomullströijor.
Lit. C.
Camelot af kamelhår.
Lit. D.
Du crains.
Lit. L.
Linnewahror.
Bilfåltzlärfft.
Gripenberger lerffter.
Kitaika
Skåtskt lerfft fint och grofft.
Schlessiger fin.
D:o m edel fin.
D:o gemen.
Twebreds lärfft.
Wandorffter D:o.
Bålsterwahr fint, bredt.
Dito enckelt.
Lit. S.
Sidenwahror.
Damaster och sidenflorer.
Lit. U.
Baracan dubbel bred.
Boij.
Camelert fint och grofft.
Fint droguet från Engeland eller
annorstädes.
Flanell couleurs eller trykt.
Dito hwitå flaneller.
Fris.
Sarge 7 qwarter bredt och alle
andre sorter.
Sattiner.
Skarlakan eller kläde med äkta
röd färg.
Alla fina kläden kettelfärgade,
hwitå eller enfärgade, utan åtskil¬
nad.
Alla fina kläden uttwättade och
owalkade, samt således oberedde,
ifrån hwad ort the komma.
Chalon.
Jagg-
D:o castor dubbelt bredt.
Lit. U.
Perpetuelle.
896
48.
Justi tiede putatio nens betänkande
angående ecklesiastikverket i Lappland.
{Borgarståndets arkiv 1740-41:10, n. 49l.)x
Riksens höglofl. Ständers justitiaedeputations betänkande öfwer det,
som H ans Kongl. Maij:t om ecclesiastiqvewärket uti lappmarkerne i
nåder gifwit Riksens Ständer vvid handen, och sedan sidsta riksdag för¬
anstaltat blifwit, gifwit wid riksdagen i Stockholm cl. 28 julii 1741.
Riksens Ständer lära sig wäl ärindra, huruledes de i anledning af
Kongl. Maij:ts nådigste föreställning wid sidsta riksdag, och des deruti
betygade nit och sorgfällighet om Guds namns ära och den christna
församlingens förkofring, medelst de swenska undersåtares i lapp¬
marken flijtigare och grundeliga underwisning i christendommen,
hafwa på alt sätt sökt då som tilförena at förklara med hwad hog
och friwillioghet, de giärna et sådant christeligit ändamål wörö be¬
redde at understödia.
Riksens Ständer giorde och så mycket det til en början sig kunde
låta giöra, mycket efftertryckelige författningar så wäl genom en all¬
mänt! bewillning af penningar, såsom och föreskrifwande af sielfwa
methoden el:r sättet, hwareffter detta underwijsningswärket inrättas
och styras skulle, eij allenast genom kyrkiors och scholars opbyggande
och förökande utan och at de med skickelige och trogne lärare måtte
warda försedde, med mera, som alt skulle bestyras af en deröfwer
förordnad direction, hwars ledamöter Riksens Ständer sielfwa då ut-
nemdt samt tillijka den skyldighet pålagt, at utom det Riksens Ständer
i gemen föreskrifwit, giöra sådane författningar, som kunna wara nyt-
tige, och effter omständigheterne enlige med det ändamål, som Stän-
derne wid detta wärks inrättning påsyfftat. Om hwilcket alt sedan di-
rectionen ålåge at hos Hans Kongl. Maij:t ingifwa deras omständeliga
berättelse i så god tid för Ständernes nästa sammankomst, at den af
Hans Kongl. Maij:t jemte des nådige godtfinnande Riksens Ständer
måtte kunna meddelas, och de deraf hafwa tilförlåtelig säkerhet, at
deras bewillning hafft sin wärkan och nytta samt opmuntras til at
widare til detta christeliga wärk något bijdraga, i fall nödwendigheten
det skulle ärfordra.
Huruledes Hans Kongl. Maija om wärckställigheten af alt detta nå¬
digt behagat föranstalta, har Hans Kongl. Maij:t icke allenast uti des
nådige särskilte proposition til denna riksdag behagat gifwa Riksens
Ständer tilkänna, utan och särskilt jemte extract utur protocollet hållit
i Rådcammaren d. 4 mart. sidsthne medelt så wäl directionens, öfwer
1 Med påteckning: Upléist hos R. och A. den 12 enig. 1741, dito bifallit, testor S. von
Otter. Upl. hos Prestest. den 9 aug. 1741, ånyo forehafft den 14 äng. 1741. Resolutionen
se protokollet s. 568.
897
detta ecclesiastiqve wärk i underdånighet ingifne berättelse och under¬
ställande, som och hwad Hans Kongl. Maij:t i en eller annan omstän¬
dighet derwid ytterligare nådigt behagat förordna.
Detta alt hafwa Riksens Ständer wid slutet af sidstke april månad
remitterat til cammaroeconomiedeputationen, som med denne justi-
tiaedeputation hade at communicera de hijt hörande mål, hwarigenom
händt, at som cammaroeconomiedeputationen först börjat lägga han¬
den derwid, och eij förr än wid slutet af sidstkne juni månad meddelt
denne deputation del af denne remisse, samt derjemte lemnat hela
saken, hwilken wid sidsta riksdag i justitiaedeputationen utarbetad blef
och sielfwa grunden lagd til hela denna inrättningen til at här öfwer-
sees och skärskodas. Så har justitiaedeputationen icke förr än nu
nyligen sig detta ärende kunnat företaga. Men funnit detsamma wara
af den angelägenheten, at Riksens Ständer böra wara kunnige om
hwad som derwid är tilgiordt och hwad widare författning derutinnan
kan wara nödig.
Hwad nu altså sielfwa directionens ledamöter angår, som effter Rik¬
sens Ständers förordnande wid sidsta riksdag skulle wara de 3:ne H:ar
Riksens Råd, hwilka äro Academiecancelleren, H:r Archiebiskoppen,
H:r Justitiaecancelleren och Justitiaeborgmästaren här i Stockholm.
Så är derutinnan ingen widare förändring skiedd, än at H:r Ärchie-
biskoppen, som wid de många sammanträden desse ledamöterne be-
höfft i detta mål giöra, icke kunnat altid wara närvarande, har uppå
deras föreställning derom i sitt ställe förordnat Kyrckioherden och
Praeses Consistorii här i staden H:r Doctor Eric Alstrin. Desutan och
i anledning af directionens underdåniga hemställande och förslag har
Hans Kongl. Maij:t i nåder behagat förordna dåwarande Assessoren i
Kl. Cammarrevisionen, numera Lagmannen Mallmer at wara samma
direction till hielp. Och emedan så wäl öfwerseendet af räkenska-
perne, som i anseende til medlens incasserande och disponerande,
hwilka til detta wärks behof äro anslagne, som och föreslager, hwilka
af wederbörande wid byggnader och reparationer eller andra tilfällen
komma at giöras, blifwer icke ringa del af directionens giöremål, hwar-
uti doch de öfrige ledamöter ej kunna hafwa genom ständig öfning
så noga insickt hwad räkenskapssaker angår, at de en sådan syssla
sig åtaga kunnat. Denna Lagman Malmer, såsom bekant för en rede¬
lig och uti räkenskaper förfaren man, är och desutan född icke långt
ifrån lappmarken och nu jämwäl derstädes har sin lagsagu, så at han
wid hwarjehanda tilfällen kunde gifwa god uplysning i de förekom¬
mande saker samt förklarat sig om detta angelägna wärks befordran
gerna wilja hafwa al möda utan wedergällning ospard. Fördenskul
finner deputationen en sådan ledamots tillökning wara både nödig och
nyttig.
Beträff:de nu altså det som wid detta ecclesiastiqve wärket sedan
sista riksdag blifwit i synnerhet tilgiort. Så bäfwer directionen opgifwit
898
en räkning 1 :o på det som influtit för 1739 och 1740 af den bewill-
ning Riksens Ständer wid sidsta riksdag giorde til ett öre s:mt af
hwart matlag och 1 dir samma mynt af hwar kyrkia, som icke står
under byggnad, och befinnes allena för desse sidstnemde år wara in-
flutne til 16 870 dir sunt. 2:o Öfwerskottet af Saltzburgiska emigranter-
nes collectemedel, hwilket Hans Kongl. Maij:t i anledning af Riksens
Ständers afgifne underdånige berättelse af d. 26 octob. 1739 behagat
i nåder til detta wärket anslå, och bestiger sig til et länebancocapital
af 9 912 cllr 20 ./. sunt. Andragandes derjemte at öfwerskottet af de
sedan år 1724 til och med 1738 til kyrckior och scholor i Lappland
genom wisse årliga collecter influtne medel, hwilka tilförena städt
under landshöfdingens i Wästerbottn och Hernösands consistorii dis¬
position, belöper lil 63 455 dir knnt, effter den summa som consisto¬
rium opgifwit. Och sidst har directionen bifogat en summerisk räk¬
ning för alla sådane influtne lappmarkskyrkio- och scholaemedel, som
sluter sig på en summa af 50 370 dir 6 ör 16 pg:r sunt. Förutan
detta hafwa och wäl Riksens Ständer wid sidsta riksdag til detta wär-
kets understöd och befordran bewiljat wissa böter, som genom nogare
execution af lag och förordningar torde falla. Men som af slijka böter
samma wärck ännu icke något widare tilfallit, än at 2:ne personer
genom Kongl. Maij:ts egne nådige resolutioner blifwit sakfälte til 45
dir sunt böter til lappscholarne. Så hafvver Hans Kongl. Maij:t uppå
directionens underdånige föreställning i nåder lofwat at wilja låta afgå
des nådige ordres, icke allenast til alla hofrätter och cammarrevisio-
nen, utan och til alla de öfrige collegier och wederbörande, derest
domstolar äro, det alle sådane böter, hwilke genom lagen icke äro
fördelte, måge til detta wärket anslagne blifwa. Med hwilket Hans
Kongl. Maij:ts nådigste förordnande Riksens Ständer lära utan twifwel
wara nögde, samt i underdånighet anhålla, at sådane befallningar til
öfwerrätter och andre wederbörande måge utfärdade blifwa.
Dernäst har och directionen påmint, at som Riksens Ständer wid
sidsta riksdag förmodade, at de torde finnas, som utom den skiedde
bewillningen skulle giöra några friwillige gåfwor, eller gifwa mera än
det ena öre s:mt af matlaget. Så skulle det ändamålet kunna winnås,
om allenast sådane christmilde menniskior gofwos sielfwa tilfällen at
af sin förmågo dertil något sammanskjuta, emedan inwånarna uti
riket torde elljest wara osäkre om det, som de mera skulle gifwa än
det öre snut som i upbördsmännens opbördsböcker, samt de utgående
sedlar och qwittencieböcker blifwer debiterad, worde kommandes lapp-
markskyrkior och scholor til godo. I anseende hwartil directionen tykt
at methoden til sådane frijwillige håfwors insamlande kunde genom
stamböcker inrättas på det sättet, at 1741 års bewillning här i Stock¬
holms stad opbures genom stammbok, uti hwilken hwar och en tek-
nade sitt namn och gåfwa, doch utan at twingas til at gifwa mera än
ett öre samt af matlaget, hwilket är detsamma som skiedde för Ladu¬
899
gårdslands kyrkian år 1735.2 Och at för öfrigit genom landshöfding-
arne skulle inrättas och kringsändas stamböcker, hwaruti ehwem som
af gemene man el:r de förmögnare något mera än det ena öre samt
af matlaget skulle wilja gifwa, sådant af honom då kunde opteknas och
för opbörden wid hwarje höfdingedömmes landsbok giöras redo.
Hwilken stambok doch allenast en gång til nästa riksdag skulle in¬
rättas, til des man fått see, hwad en sådan samling kunde stiga och
huruwida interessepenningarne måtte förslå til hwarjehanda högst¬
nödige anstalter, som til detta wärks befordran höra. Men Hans
Kongl. Maija har i nåder funnit betänkeligit at låta slika stamböcker
inrätta, i anseende dertil at förutan andra dryga utgiffter, som rikets
inwånare måste vvidkiännas, det skulle falla dem til stort beswär at
än ytterligare medelst stambok contribuera, som och desutan hwad
genom stamböcker insamlas, gemenligen utgår i arfwode och belöning
för dem, som en sådan samling förrättat, utan will Hans Kongl. Maij:t
i det stället, på samma sätt som för de saltzburgiska emigranterne ge¬
nom allmän collect tilförene skiedt, låta utfärda des nådige publica-
tion och föreställning at dymedelst opmuntra alla riksens inbyggare
at til detta christeliga och nyttiga wärkets ytterligare befordran och
oprätthållande samt och synnerligen sammanskjuta effter förmögenhet
och wilkohr, hwarigenom Hans Kongl. Maij:! förmodar, at et så stort,
om icke fast ansenligare sammanskått än det för saltzburgiska emi¬
granterne skiedde, skulle stå at ärhållas.
Justitiaedeputationen finner för sin del detta Hans Kongl. Maij:ts
nådigste godtfinnande wara i detta mål det nyttigaste och bästa. Och
som en sådan Kongl. Maij:ts nådigste publication, när den tillijka
med wyrdige predikoämbetets tiänlige föreställningar och upmuntran
warder understödd, icke annars kan än beweka alla fromma och gud-
älskande sinnen til gifmildhet, så skulle och deputationen tro, at sam¬
lingen af dylika frijwilliga gåfwor säkrast läto sig giöra, om densamma
effter förut skiedd kundgiörelse giordes af prästerskapet sielfwa uti
allmänna sochnestämmor, då pastores medlen emottaga, och dem till-
lijka med sielfwa längderne, hwaruti hwars och ens friwilliga gåfwa op-
förd warder, til probstarne effter som deras contracter äro til, insände.
Och sedan alla probstarne dermed hos consistorium inkommit, giöras
deraf et sammandrag, som consistorium äntekn til landscontoiret in¬
skickar at derstädes uti räkenskaperne observeras, så at medlen til
directionens widare disposition kunde öfwerremitterade warda. För¬
modandes deputationen at wyrdige prästerskapet et sådant beswär så¬
som ländande til Guds namns ära, och hans församlings utwidgande
och förkofring sig gärna och willigt åtaga lära.
§2. Widare berättar directionen hwad methode och anstalt den¬
samma giordt så wäl hos landshöfdingarne som Kongl. Maij:ts ränte-
2 Jfr N. Ahnlund, Ladugårdslandet, s. 127.
900
cammare angående medlens upbörd och anordnande samt redogiö-
rande derföre, så at derwid eij mindre säkerhet må tagas i ackt än
för andra publiqve medel. Såsom och huruledes directionen tagit alla
möjelige och försichtige utwägar medelst insättningarne af länebanco-
capitalerne och at hwarken de eller interesserne utan directionens
skrifftelige tilstånd måge lyfftas eller uttagas, med mera, hwilket Hans
Kongl. Maij:t äfwen i nåder behagat gilla, samt lofwat wilja uppå
directionens skiedde underdånige anhållan låta dess nådige befallning
til Cammarcollegium och Cammarrevisionen afgå, at räkningarne för
berörde medel uti landt- och räntecammarböckerne måge inflyta, och
sedan med lika och enahanda opmärksamhet warda proberade och
reviderade, som för andra Kongl. Maij:ts och Riksens medel effter
instructioner och förordningar skie bör.
Wid detta Hans Kongl. Maij:ts nådigste förordnande hafwer justi-
tiaedeputationen för sin del icke funnit något at påminna, utan anseer
det för både säkrast och nyttigast, at et slikt redo- och räkningsgiö-
rande må uti cronones räkenskaper inflyta.
Eljest förmäler och directionen wid slutet af denna § at som belägen¬
heten af Lappmarken är sådan, at sedan wintern ophörer och släde-
föret icke kan nyttias, måste man til fot gå, om wägen skal ifrån
städerne och landsorten skie til Lappmarks kyrkior och scholar. Altså
har directionen warit föranlåten at til kyrkio- och scholaebetiänte der¬
städes i begynnelsen af hwart år låta til dem anordna hela det årets
lön och underhåld, på det de uti wintermarknaderne, som hållas uti
januari och februari månader, måtte hafwa tilfälle för sig at ophandla
hwad de til sit uppehälle och bärgning för hela året behöfft. I an¬
seende hwartil och fastän kongl, förordningarne i gemen ang:de lönen
innehålla, at ingen bör åtniuta på längre tid lön än til och med den
månad, uti hwilken han med döden afgår och denne lappmarksbe-
tiäning likwäl i anseende til ofwanberörde omständigheter är af en
annan beskaffenhet än den allmänna betiäningen i riket, efftersom
emellan hällen och landsbygden hwarken finnes postgång, wäxlar eller
hästwäg, fördenskul har Kongl. Maij:t i nåder för godt funnit at bi¬
falla directionens underdånige förestälning i detta mål, så at i fall
någon kyrcko- eller scholaebetiänte uti Lappmarken innom d. 1 juli
i året skulle med döden afgå, dess hustru, barn eller anhörige då
måge utan påtalan hos sig behålla hela årets utfallne lön, doch så
at nådåret eller begrafningshielpen bör wara deruti beräknad. Men
skulle dödsfallet skie uti det senare halfwa tiänsteåret, då böra de
resterande månaderne, för hwilka lön blifwit opburen, afräknas på
nådåret eller begrafningshielpen och det öfrige utbetalas af de dertil
anslagne medel. Hwilken författning justitiaedeputationen äfwen för
sin del funnit skäligt at bifalla.
§3. Hwad nu eljest sielfwa omwändelse- och underwijsningswärket i
Lappmarken angår, så hafwer deputationen af directionens berättelse
901
inhemtat, huruledes den i möijeligaste måtto sökt Riksens Ständers
åstundan i de nödwendigste omständigheter at effterkomma, såsom i
synnerhet l:o om den helige skriffts och andra nyttige böckers opläg-
giande på lappska språket den anstalt är förfogad, at nya testamentet
på lappska språket som wid Kongl. Cancelliearchivum hafwes i förwar,
är sändt til consistorium i Upsala at deraf en student, som är i lappska
språket mäktig, afskrifwas och effter handen något deraf sändas til
consistorium i Hernösand, som det sedan tilställer Pastoren Fiellström
til at öfwerse och effter hwarje Lappmarks dialect inrätta, hwarutin-
nan han och nu stadigt är begrepen, så at samma nya testament det
första som någonsin möijeligit är, förmodas kunna på lappska språket
til trycket blifwa befordrat. Och imedlertid har directionen på con-
sistorii föreställning samtykt, at en liten handbok kunde utfärdas, som
innehölle de brukelige epistlar och evangelier, collecter och böner med
mera, hwaraf Pastor Fiellström redan en del utarbetat och färdigt
giordt at med det öfrige snart kunna tryckas. 2:o Om missionarierne
til Lappmarken, så ehuruwäl consistorium i Hernösand tykt at så wida
räntan af de härtils frucktbare blefne lappmarksscholaemedlen ännu
icke förslogo til de redan inrättade staters förnöijande, skulle det wara
rådeligast at med slika missionaries utsändande hades anstånd, til des
in teresset af capitalerne blefwe tilräckeligit både til de redan inrättade
såsom och andra nya stater, hwilka tilordnade warda. Så hafwer dock
directionen så wäl af egen sorgfällighet, som och uppå Landshöf¬
dingen Baron Gyllengrips berömmeliga föreställning, och et af en
norsk missionair wid namn Thomas v. Westens om swenska lapparnes
bedröfwelige tilstånd och kunnoghet i sin christendom år 17233 til
prästerne i Jemteland aflåtne bewekelige bref låtit sig wara angelägit,
at med sådane missionarier måtte nu med allraförsta giöras en be¬
gynnelse. Til hwilken ända och 2:ne unga pärsoner, som sig sielfwa
til desse missionssysslor anbudo, blifwit effter föregången examen til
präster ordinerade. Men ehuru man sig om deras åhoga i detta mål
således giordt sig förhoppning, förnimmes de doch sedermera hafwa
begifwit sig til hielpepräster på landsbygden. Men äntel. har tedt sig
et bättre ämne uti en magister wid namn Holmbom, som är född i
Medelpad och har et mycket godt beröm, hwilken åtagit sig at be-
gifwa sig til Lappmarken och sedan han hos Pastor Fiellström lärdt
sig lappska språket med al flit fara omkring och på detta folkets
opbyggelse och förkofring uti des christendom arbeta, warandes elljest
af dem, som lappska språket mächtige äro, nu för tiden icke flere
studerande än 2:ne, af hwilka den ena wid Upsala academie redan
3 Jfr Warmhoitz, n. 717. Se även A. G. Rudelbach, Den finn-lappländska mis¬
sionen till 1726, s. 62, v. Westen författade under åren 1723-25 ett arbete i tre
band betitlat »Anwisning för missionen i Nordlanden».
58-734227 BR 7:2
902
giort goda framsteg uti studio theologico och den andra ifrån gymna¬
sium nu snart kan komma at sändas til samma academie.
3:o Wid den 3:de omständigheten, som Riksens Ständer wid sidsta
riksdag utnemde, om de prästers flyttiande til andra landsorter, hwilka
icke kunde utan tollck predika ell:r wille anwända all flijt til at lära
lappska språket, berättar directionen, at sedan kyrkioherdarne i Åsele
och Luhleå lappmarck, hwilka in emot 30 års tid warit lappmarkspräs-
ter, äro med döden afgångne, är nu för tiden icke någon tiänst-
giörande kyrkoherde eller capelian, som icke lappska språket någor¬
lunda sielf förstår, så at han eij behöfwer sig af tolck at betiäna.
Beträffande den 4:de omständigheten, som äfwen wid sidsta riksdag
af Riksens Ständer ganska berömmel. påtänkt blef. At af lapparnes
egne barn måtte utwäljes skickelige ämnen til läroämbetet, som sedan
med stipendier wid Upsala academie skulle underhållas. Så har direc¬
tionen gifwit tilkiänna at förutan det lapparne sielfwa äro owillige at
släppa sina barn i scholorne, har det och sällan ännu skiedt, at något
lappbarn warit duglig til läroämbetet, och eij heller nu för tiden mera
än en enda lappgåsse är wid scholan i Hernösand, så at det icke ännu
på någon tid är at förmoda til at få tilräckelige lärare i Lappmarken
af lapparnes egne barn. I anseende hwartil directionen effter inbem-
tad noga underrättelse, på hwad sätt Konungen i Dannemarck läte
förfara med de norska lapparnes underwisning och förkofran uti
christendomen, har directionen funnit sig föranlåten at styrckia dertil,
at et seminarium blifwer inrättat, hwarigenom Hernösands stiffts stu¬
derande ungdom i synnerhet fingo tilfälle och upmuntran at lära sig
det lappska språket och af dem sedan hafwas så mycket tillräckeligare
förråd til skickelige missionarier och lärare, emedan en gåsse då han i
scholan alraförst får begynna med det språket och deruti fortfara, kan
lättare bringa sig til fulkomlighet deruti än den som uti en mogen
ålder sig om detsamma will winlägga. Til hwilken ända directionen
håller före nödigt skola wara, at 1 :o en docent, som lappska språket
mächtig är, blefwe wid Hernösands trivialschola antagen med tillräcke-
lig lön, helfften af lappmarks scholaemedlen och den andra helfften
af de i stifftet fallande och så kallade djeknepenningar, hwars syssla
skulle wara at under consistorii inseende underwisa ungdommen uti
det lappska språket. 2:o De som wid trivialscholan och gymnasium uti
samma språk giordt framsteg, få anseenligare understöd af dieknepen-
ningarne, hwilka i detta stifftet opbäras contant, och eij genom sochne-
gång och sedan räkning för förledit års opbörd af sådane medel
blifwit infordrad, at deraf se til hwad summa.de sig årligen bestiga,
et wist reglemente til deras disposition sedermera kunde blifwa för¬
fattat. 3:o. Att alla de missionarier, hwilka äga och innehafwa sådane
studier, som fordras til en lectors sysslas bestridande wid gymnasium
uti Hernösand, böra framför andra som lappska språket eij äro
mächtige, dertil befordras, utan afseende derpå om han längre eller
903
kortare tid giordt tiänst i Lappmarken, efftersom en sådan kan lika
fullt under sine winter- och sommarferier bestrida en missionairs syssla
uti någon wiss honom tildelt Lappmark, samt tillijka såsom ledamot af
consistorio med mera efftertryck hafwa inseende deruppå, at de öfrige
kyrkio- och scholaebetiänte i Lappmarken sin skyldighet fullgiöra. En
sådan missionarius finge på det sättet sin ständige lön wid gymnasii-
staten och resepgar af lappmarksscholaemedlen. Och skulle detta
hafwa den fruchten med sig at den delen af stifftets studerande ung¬
dom, som uti läroämbetet tänkte få sitt bröd, med allo flijt derstädes
lade sig på lappska språket och kunde äfwen låta sig giöra at lecto-
rerne i Hernösand, hwilka, som det i andra stifft skier, eij hafwa någre
församlingar at skiöta, kunde och lära sig samma språk, så at omsider
den, som i predikoämbetet wille niuta framsteg, skulle äga både
swenska och lappska språket, på samma sätt som öfwer hela Finland
i alla tider skiedt och ännu skier, at ingen kan blifwa präst derstädes,
som icke förstår både finska och swenska. Och enär lectorerne i Her¬
nösand genom missionssysslan giordt sig med all flijt och sorgfällighet
förtiänte af Guds församling, tyckes de så mycket skiäligare kunna åt-
niuta den förmån, som Hans Kongl. Maij:t missionarier i gemen tillagt,
at blifwa befordrade i alla stifft i riket, när sådane lärde och bepröf-
wade män på en tilförlåtelig grund til en slik befordran af direc-
tionen i underdånighet anmälas. Till hwilket alt directionen såsom
et berömmeligit exempel anfört den norska missionarien von Westen,
hwilken i sin tid tillika war lector wid gymnasium i Drontheim och un¬
der sina ledigheter förrättade missionssysslan i norska Lappmarken,
samt för sin derwid wiste stora nijt och opbyggelse äntel. til domprobst
derstädes blifwit befordrad. 4:o Håller directionen före, at til detta
wärcks lyckeliga utförande mycket skulle bidraga, om 4:de parten af
stipendia regia på någon tid kunde uti facultate theologica et philo-
sophica förbehållas dem wid Upsala academie, som ifrån Hernösands
eller andra stifft dit komme och effter behörig examen, utom andra
deras framsteg i studier, befinnas äfwen wara i det lappska språket
färdige. Sammaledes at de som af Ångermanlands nation effter testa-
torernes insticktelse niuta wissa stipendier och rum wid Upsala blefwo
tilhålne at giöra sig kunnige uti det lappska språket, hädaneffter slike
stipendier opdroges dem, som jemte andra nödige egenskaper äfwen
wäl förwärfwat sig kundskap uti berörde språk.
Hwad nu altså de 3:ne törsta omständigheterne widkommer. An¬
gående docens wid trivialscholan i lappska språket, dieknepenning-
arnes utdelande samt lectorernes i Hernösand brukande til missiona¬
rier, så kan deputationen eij annat än detsamma såsom både nyttigt
och berömmeligit anse och derföre med alt fog styrkia Riksens Stän¬
der, at detsamma må aldeles winna bijfall. Men hwad den 4:de om¬
ständigheten angår om stipendiis regiis, som effter directionens förslag
skulle til en 4:de part opdragas dem af studerande ungdommen,
904
hwilka i lappska språket kundskap sig förwärfwat. Så hafwer Kungl.
Maij:t funnit det wara nog tilräckeligit, om de allenast med en god
del af berörde stipendier warda ihogkomne, änskiönt ej just 4:de par¬
ten dertil blefwe utsatt. Deputationen finner för sin del, at denna för¬
månen icke widare bör inskränkias til någon del antingen större eller
mindre, utan enär någon studerande wud academien wijst tilförlåte-
lige bewijs och prof af kundskap i det lappska språket eller och at
de sig med al flit derom winläggia wullja samt eljest söka at uti sådane
wettenskaper giöra framsteg, hwarigenom de til prediko- och läro-
ämbetet måge warda skickelige, och de om understöd af stipendiis
regiis in facultate theologica et philosophica sig hos consistorium der¬
städes anmäla, åligger då consistorium de sökande dertil at befordra
och deras begäran förut med directionen communicera, på det den¬
samma derom genom correspondence med consistorio må effter om-
ständigheterne kunna föranstalta, så at dylijk ungdom genom tilräcke-
lige understöd och stipendiernes fördubblande, när så nödigt pröfwas,
måge i sit lofliga företagande icke lida til sit nödtorfftiga uppehälle,
utan til beständighet och al flijt opmuntras. Dragandes man til consis-
torierne så wäl uti Upsala som Hernösand det förtroende, at de låta
sig om hiertat och högst angelägit wara, at på alt optänkeligt och giör-
ligt sätt bijdraga dertil, at detta christeliga w'ärk, om hwilket Hans
Kongl. Maij:t och Riksens Ständer hafwa så mycken ömhet, må kunna
befordras, och de lappska församlingarne med tiden genom upbygge-
liga och gudfruchtige lärare komma til större förkofring och tilwäxt
uti trones kundskap och den ewiga och sanna Gudens kiännedom.
§4 förmäler directionen om de författningar Hans Kongl. Maij:t
nådigst uppå deras föreställningar behagat giöra, så wäl om präste-
lägenheternes besättiande i Lappmarken som och at förbiuda all brän-
newins upförsel samt skänkande och säljande i swenska Lappmar-
kerne, antingen wid eller emellan marknaderne wid 100 dir samt
wijte och wahrans förlust. Samt at Hans Kongl. Maij:t nådigst tillåtit
directionen at af lappmarks- kyrkio- och scholaemedel få inlösa 2:ne
förpantningar i Hernösands stifft, bestående bägge af 778 dir s:rmts
ränta.
§5. Har directionen hos Hans Kongl. Maij:t i underdånighet före¬
stält, huruledes nyttigt skulle wara, om Lappmarkerne effter handen
genom landtmätarne blefwo aftagne men i synnerhet de orter i hwarje
lappmarck beskrefne, som kunna pröfwas dugelige til åker och äng
och hwareffter sedan den landtallmoge, som i synnerhet ifrån Ånger¬
manland skal w^ara til öfwerlopps, kunna sig derstädes nedersättia
och upodla landet, och jemte de öfrige, som redan förut til 200
bönder derstädes med åkerbruk och boskap sig wäl föda, wara detta
ecclesiastiqve wärket i så måtto til understöd, at eij allena lärarne
genom flere åhörare finge bättre inkomster samt kyrkorne med
mindre bekostnad för publicum bygde och underhålne blefwm, utan
905
och lapparnes barn genom mera omgänge med bönderne afwänjas
ifrån deras förra flycktige lefnadsart och boningar. Detta har och
Hans Kongl. Maij:t vväl funnit wara nödigt, men förut welat deröfwer
infordra Cammarcollegii och wederbörande landshöfdinges utlåtande,
samt sedan derom lofwat så föranstalta, som Kongl. Maij:t det
bäst och tiänligast finnér.
§6. Har och Hans Kongl. Maij:t uppå directionens underdåniga fö¬
reställning nådigst behagat bijfalla, at alla de, som wid ecclesiastiqve-
wärket i Lappmarkerna giöra tiänst och niuta lön, måge frikallas för
centonalen och bewillningar.
§7. Sammaledes är och af Hans Kongl. Maij:t i nåder samtyckt at
60 dir 8 ./. samt af lappmarksscholaemedlen, hwilka under för detta
Räntemästaren Daniel Svenssons tiänstetid i Kongl. Maijits räkenska¬
per influtit och wid des suspenderande såsom i behåld warande stått
opförde, måge af någre för år 1733 och de förra åren inneståencle
restantier i Wästernorrland ärsatte blifwa.
§8. At al den skatt, hwarmed nybyggare i Lappmarken effter är-
hållne och åtniutne frihetsår hädaneffter belägges, kunde på behagelig
tid blifwa anslagne lil kyrkio- samt scholaehusens byggande och under¬
hållande, emedan de redan skattlagde nybyggiare, som elljest til frij-
\v il lige gofwor lil detta wärk skola funnits benägne, torde deraf up-
muntras sådant i sielfwa wärket at bewisa. Deröfwer hafwer Hans
Kongl. Maij:t i nåder lofwat sig framdeles wilja yttra, sedan Kongl.
Cammarcollegium derutinnan blifwit hördt.
§9. Likaledes lofwar Hans Kongl. Maij:t sig i nåder wilja yttra öfwer
directionens hemställande, om icke cronoandelen af sakören och bö¬
ter, som tid effter annan i Lappmarkerne kunna blifwa ådömde,
måtte til kyrkorne derstädes anslås.
Och detta alt är nu innehållet af directionens wid denne riksdag
afgifne berättelse om tilståndet af ecclesiastiqvewärket uti lappmar¬
kerne, som nogsamt intygar det directionen wijst derom en besynner¬
lig flit och ormvårdnad, samt på alt möjeligit sätt sökt at befrämja
det ändamål, som höga öfwerheten och Riksens Ständer derwicl på-
syfftat. Hans Kongl. Maij:ts betygade nådige omsorg och nijt det¬
samma i alla giörliga mål at understödia lära och Riksens Ständer icke
undgå kunna at med al underdånig tacksäjelse ärkiänna och jemte
deras fulkomliga nöjes betygande öfwer directionens i detta mål sedan
sidsta riksdag förde styrelse och förvaltning i underdånighet anhålla,
det Hans Kongl. Maij:t täktes icke allenast i nåder låta det, som redan
förut resolverat och af Hans Kongl. Maij:t för godt funnit är, komma
at ställas uti wärket, utan och widare uppå directionens underdånige
föreställningar i nåder förordna det, som til detta wärks befordran och
fullkomlighet lända kan, hafwandes justitiaedeputationen utom det,
som redan förmält är, icke funnit något wid de af Hans Kongl. Maij:t
redan giorde författningar at påminna. Men om något skulle wara,
906
sorn rörer sielfwa hushållningen och räkenskaperne, lärer Riksens
Ständers cammaroeconomie- och commerciedeputationen deröfwer så¬
som des egenteliga giöremål och til denna justitiaedeputation icke
hörande sig ofelbart utlåta.
Sluteligen och aldenstund Hans Kongl. Maij:t i nåder förklarat sig
förmoda, at Riksens Ständer lära gifwa Kongl. Maij:t ytterligare me¬
del och utwägar vvid handen, genom hwilka detta påbegynte ange¬
lägna wärk än widare må kunna understödias och befordras. Deputa-
tionen och i anledning af directionens hemställande nogsamt linner,
at ehuru de redan influtne medlen bestående i 37 912 dir 20 ./.
s:rmts länebancocapitaler och 9 989 cl 1:r 18 ./. 16 pgr s:rmt, som til
de 2: ne cronoförpantningarnes inlösande komma at anwändas, skulle
tyckas wara någon hielp til at börja med i synnerhet då detta ecc-
lesiastiqve wärk ännu är i sin späda ålder och plantering, finner doch
justitiaedeputationen at det icke skulle wara tilräckeligt, då detta wär-
ket framdeles genom Guds nåd alt mer och mer kommo at taga sin
tilwäxt och förkofring, så framt icke sielfwa capitalerne skulle tilgripas,
hwilket icke utan största skada och afsaknad skie kunde, utan fast
nyttigare at sielfwa fonden kunde giöras så anseenlig, at interesserne
til de mästa och nödigaste utgiffterne måtte tilräckelige wara. Och i
anseende clertil tycker deputationen sig wara föranlåten at styrka Rik¬
sens högl. Ständer til at samtycka, det den år 1738 giorde bewillning
til lappmarkskyrkor och scholar å 1 öre samt af hwart matlag och
1 dir samt af hwar kyrka öfwer hela riket, som eljest med detta
året skulle ophöra, må ännu widare och åtminstone til nästa riksdag
förlängas, förmodandes deputationen, at alle undersåtare i riket lära
dertil en sådan ringa bewillning finnas benägne, när de genom Hans
Kongl. Maij:ts nådigste kundgiörelse och föreställning blifwa försäk¬
rade, at det som de redan bidragit rätteligen är wordet anwändt, och
widare arbetat warder deruppå, at detta lappska folckslaget må ifrån
sit förra mörker och bedröfweliga tilstånd i deras christendom med al
flijt dragas och Christo Rike på det sättet i wära nordiske länder
warda förökt. Hwilket alt justitiaedeputationen til Riksens Ständers
widare ompröfwande underställa. Ut supra.
På Riksens höglofl. Ständers justitiaedeputations wägnar.
Carl Leijon.stedt, Johan Wiman, O loj leksell, Måns Bängtson.
907
49.
Handlingar angående den av Kungl. Maj:/ tillsatta
kommissionen angående helgonskylden i Skåne.
(.Borgarståndets arkiv 1740-41:10, n. 500.Y
Extract ur protocollet, hållit i Rådkammaren d. 27
Martn 1741.
Uplästes jämkningscommissionens uti Skåne inkomne berättelse dat.
d. 1 1 martii 1740, hwarutinnan åberopas bilagor under N. 1, 2, 3 o 4
ang:de dess der hafde förrättning til en jämlikhets erhållande emel¬
lan klåckarne i spannemåhlslefwerantsen samt huru det qvantum, som
scholarne in natura är anslagit, må uppå sannel, klåckarne i Skåne
proportionaliter indehlas. Och althenstund til följe af Kgl. Maj:ts nå¬
dige resol. uppå Borgerskapets allmänne beswär dat. d. 12 april 1739
denne comission blifvvit förordnad och anstäld, hwaröfwer dock som
Kgl. Maj:t i underdånighet är tvid handen gifwit, beswär hos R. Stän¬
der skola wara inkomne. Ty fants godt, at förenämde berättelse och
dess bilagor med Riksens Ständer communicera dat. ut supra.
Uppå befallning
J. J. Döbbeln
Stormächtigste allernådigste Konung.
Eder[s] Kongl. Maj:t har i nåder för gådt funnit at förordna uti dess
allernådigste wiel sednaste riksdag uppå Borgareståndets allmänna be¬
swär utgifne resolution under cl. 12 april 17392 och d. 63 § at lands-
höfdingarne och consistorium med wissa deputerade af alla fyra Stån¬
den i Skåne böra sammanträda och hos Ederfs] Kongl. Maj:t med ett
underdånigt project inkomma, huruledes til en jämlikhets ärhållande
emellan klåckarne uti spannemåhlslefwerantsen det qvantum, som
scholarne in natura tilslagit är, på samtel. klåckarne i Skåne propor¬
tionaliter bör indelas, med mera som bem:te § til i acht tagande af
scholarnes tilhöriga rättigheter samt en skiählig jämekning klåckarne
emellan widlyfftigare innehåller.
Samma § utsätter ock, at then förrättning åtminstone innom 1739
års slut bör wara til Eder[s] Kongl. Maj:t upsändt, men som samma tid
merendels war förfluten, innan ber. riksdags resolution til de skånska
landshöfdingedommare inkommit, så har ock samma Eder[s] Kongl.
Maj:ts nådigste wilja och förordning eij förän nu kunnat wärkställas.
Hafwandes altderföre bägge landshöfdingeembeterne och consisto-
1 Med påteckning: Upl. hos Borgarest:det d. 17 enig. 1741. D:o bifölls betäncknndet,
testor A nd. B er g.
2 Modée 2, s. 1462.'Till denna berättelse finnes fogad en av bondeståndets talman
Olof Håkansson ingiven och den 6 maj 1741 daterad promemoria.
908
rium med underteknade deputerade af hwart Stånd d. 6 febr. sidstkne
uti Lund sammanträdt och berörde jämkningförrättning börjat.
Till at i akt taga allas rätt och at jämkningscommissionen måtte
få all nödig underrättelse uti et så widlöfligt och så många scholars
och klockares rättigheter rörande måhl, hafwa bägge landshöfdinge-
embeten eij allenast genom allmänne publicationer tidigt låtit kund-
giöra tiden til commissionens sammankomst, utan ock med consistorio
dragit försorg, at både genom häradsprobsterne och kronobetienterne
skulle infordras och insändas til landshöfdingeämbeterne och til con¬
sistorium behörige förtechningar på samtel. klåckarnes ordinarie
löhner och inkomster, af hwad natur det wara månde med mera.
Hafwandes man i lika måtto genom magistraterne, kyrkioråden och
scholaeförståndarne samt scholaebetienterne infordrat samtel. scholar-
nes löhningsstater med alt hwad deras förmente rättigheter kunde
beträffa. Men oacktad alla sådane föruth giorde steg har dock commis-
sionen wid arbetets företagande någon säker grund af wederbörandes
inkomne berättelser och förteckningar, i synnerhet om hällgonskylden,
[eij] kunnat ärnå, utan funnit sig nödgad at examinera mäst hwar
och en klåckare särskilt öfwer dess inkomst, hwilcket eij allenast en
lång tidsens utdräkt, utan ock mycket beswär för commissionen föror¬
sakat.
Nu ehuruwäl derigenom en ansenlig tilökning är befunnen wid åt-
skillige klåckares inkomster, som uti de första ingifne berättelser af
dem blifwit förtegne, så har ändock ingen tilräckelig säkerhet kunnat
ärnäs på det essentielesta af deras löhn, som är hällgonskylden, hwar-
före commissionen än yttermera låtit infordra af kronobetienterne så¬
dane förtekningar, som i anledning af hemmanens nummer i sock-
narne kunde än widare utwisa hwad hällgonskyld, som af den utgå
bör.
Commissionen finner nödigt harwid i underdånighet at påminna,
att ehuruwäl landeboken skulle gifwa den säkraste effterrättelse om
hällgonskyllden, så har man dock wid jämförandet af samma bok med
det, som af wederbörande nu wärckel. upbäres, funnit stora skilljach-
tigheter, som deraf härrörer, det emedan nu emot 170 åhr äro för-
flutne sedan berörde landebok af år 15693 är uprättad, ty kan eij
eller annat wara, än at åtskilliga förändringar med hwarjehanda hem¬
man och deras af sig kastande utskylder på så lång tid måst hafwa
förelupit.
Häraf lärer altså i nåder aftagas, at commissionen bygdt sin för¬
rättning på den tilförlåteligaste grund, hwilcken genom ofwanb:de
undersökningar öfwer hällgonskyllden warit at tillgå, samt fördenskull
3 Lunds stifts landebok. Jfr L.. B. Falkman, Upplysningar om kronans, kyrkornas
och presterskapets inkomster af andeligt gods uti Skåne, Halland och Blekinge från
äldre tider till år 1660.
909
tilskrifwit bägge Kongl. Landshöfdingeämbeterne uti Skåhne at så
snart som giörligit är, låta kronobetienterne uti alla wederbörandes
närwaru som det angår, skrida til nummer af alla nu befintelige
hemmantal och uptekna den utgående hällgonskyld, samt således i
detta måhl uprätta en ny hällgonskyldsbook, på det at det nu befundne
qvantum af hällgonskylden eij må igenom ticlsens längd någon mist¬
ning kunna lida.
An ytterligare måste ock commissionen i underdånighet wid handen
gifwa, at tvid undersökandet af helgonskylden och dess determine-
rande til ett wist qvantum har ock en fråga förekomit, huruwida den
helgonskyld, som af socknarne utgår til patronella klåckare och af dem
för tiden innehafwes, bör nu gå uti jämckningen i allmenhet klåckare
emellan, de deputerade commissionsledamöter för adelsståndet hafwa
giordt derwid sina påminnelser samt jemte med inkomne remonstra-
tioner ifrån några i possession sittjande patroner förestält, at deras
klåckare och klåckareinkomster eij böra widröras, at det åligger pat-
ronio (!) i krafft af deras undfångne jus at beskydda och handhafwa
deras kyrckas betienter wid all deras ägande rätt och rättigheter at
samtel. sådane rättigheter äro af konungarne til patronos igenom
deras wälförwärfwade jura patronatus öfwerlåtne, afgifne och emot
anseenlige capitaler och wederlagsgods kiöpte och förwärfwade, samt
at deras klåckares helgonskyld bör i anseende thertil blifwa aldeles
orörd, hälst sorn och resol. på adelens beswär af år 1735 2o§4 inne¬
håller, at Kongl. Maj:t wille i nådigt öfwerwägande taga, på hwad
sätt tlie klåckareställen, deräst jura patronatus äro, måge ifrån jämck¬
ningen kunna undantagas. Men deremot har landshöfdingen från
Mallmö låhn och consistorium med the öfrige Ståndens deputerade i
denna commission warit ense och befunnit, at ellwad förmåhner och
rättigheter, som en och annan patrono uti dess undfångne kungabref
på jus patronatus kunna wara tillagde, så lärer dock aldrig wisas at
helgonskylden thertil hörer eller specifice deribland warit nämd, eij
el:r under namn af adelens tilhörige revenuer kommit at helgonskyl-
den til dess första inrättning är af sådan natur och egenskap at den
blifwit bewiljadt til scholors och kyrckjobetienters underhålld i gemen,
at derföre Konung Christian d. 5:tes danska lagbok innehåller, at af
helgonskylden i hwarje sochn ware sig patronell el:r intet, bör til
scholarnes underhåld afgifwas, at patronella sochnar behöfwa äfwen
så wäl at nyttja der uprättade scholar til deras barns nytta, sorn andre
sochnar och förthenskull böra på enahanda sätt med dem bidraga til
scholarnes uprätthållande, att om nu något kommer at afgå af sådane
patronella klåckare, som innehafwa en ansenlig helgonskyld, så finnes
deremot andre patronella klåckare, hwilcka igenom themia jämckning
få förbättring och tilökning, så at patronis i allmenhet igenting af-
4 Modée 2, s. 1218.
910
händes, utan eqviteten härigenom allenast styrckes och wid makt hål¬
les, hälst som Ridderskapet och Adel. från Skåne under 1739 års riks¬
dag eij skall hafwa giordt någon påminelse angående patronelle klåc-
kares undantagande wid jämckningen.
I anseende til alla desse skiähl med flera har commissionen för gådt
funnit at insluta patronelle klåckares helgonskyld i billigste måtto un¬
der det qvantum, som i jämckning gå bör, och således förmodar com¬
missionen i underdånighet eij annat, än at Eder[s] Kongl. Majit warder
pröfwandes för rättwist, at patronella klåckares helgonskyld äfwen bör
gå i jämckning med samtel. de öfrigas likmätigt det project, som nu
deröfwer af comissionen författadt är.
För commissionen hafwa och allehanda oredor sig yppat under
utredandet af samtel. scholarne[s] inkomne löhningsstater och giorde
praetentioner, ty såsom ofwan åberopade 63 § af Eders Kongl. Maijits
nådiga resol. på Borgerskapets beswär jämwähl innehåller at hwarje
stads schola med scholaebetienter och discipler eij allena böra offör-
rykt behålla hwad de nu werkel. innehafvva, utan och åter bekomma
hwad dem kan wara frångångit af det, som dem uti de äldre tider
bewisligen warit afslagit, så har och commissionen sig angelägit wara(!)
genom undersökningar uti wederbörande scholaeförståndares och
scholaebetienters närwaru at få underrättelse om scholarnes praeten¬
tioner och i anledning deraf hwad som dem således tilkommit behö¬
rigen tillagt, men i öfrigit hänwist dem til deras behörige fora.
Hafwandes och comission eij welat giöra någon ändring i scholornes
af långa tider ägande rätt til wissa klåckarebohl, utan allenast uti
slutmeningen af löhningsprojectet låtit införa, at klåckaren alticl må
wara närmast emot en skiählig städjepenning och den årligen utgå¬
ende räntan, klåckarebohlen at få städja, bruka och besittja framför
någon annan, dock at dominium wid sådane klåckarebohl, hwaräst
jura patronatus finnes, altid blifwer patrono oförryckt.
Sedan nu comissionen på sätt som förbemält är fädt reda på såwäl
samtel. klåckarnes inkomster som scholarnes och scholaebetjenternes
tilhörande lölmingar och rättigheter, så har comissionen til så mycken
större säkerhet för den derpå grundade jämckningen emellan klåc-
karne låtit5 förfärdiga först en sådan stat, som bifogade N:o 1 utwi-
sar, hwaruti specificeras scholarnes gamla rättigheter och löhner an¬
tingen uti penningar, hemmansräntor, tijonde el:r hälgonskyld och
sedan dernäst författadt et sådant undersöknings- och jämckningspro-
tocoll, som bifogade N :o 2 utwisar,6 hwilcket igenom columner an-
märcker hwad klåckarne nu för tiden uti helgonskyld el:r contente
penningar til scholorne afgifwa, hwad deras öfriga förmåner äro i an¬
seende til klåckarebohl och annexer med utsäde och höbärgning
3 Denna handling ar icke bilagd.
3 Denna handling är icke bilagd.
911
jämte så kallad påskemat och friwilligt offer, utwisande och samma
project, huru mycket helgonskyld af hela klåckeriet el:r pastoratet utgå
bör, samt sidst nya jämckningen uti 3:ne collumner, l:mo huru myc¬
ket klåckarne af sochnernes helgonskyld nu bör ifrån sig gifwa, 2:do
huru mycket han behåller, och 3:o hwilka som i följe af thenne jämck¬
ningen emot det de tilförene til scholorne utgifwit undfå af andra
klåckare[s] tillökning. I anledning af samma undersökningsprotocoll
och til underdånigst följe af d. 63 § uti högståberopade riksdagsresol. så
har wäl commissionen författadt ett sådant jämckningsproject, som bi¬
fogade N:o 3 wiel handen gifwer, hwaruti å ena sidan är först up-
tagit alla de klåckare, som efter undersöknings- och jämeknings åt¬
njutande wörö upförde, sedan å andra sidan är sagt, hwilcka klåckare,
som böra samma tilökning ifrån sig gifwa, nemkn alla the, som uti
nyssomrörde undersöknings- och jämckningsprotocoll äro pålagde
mera hälgonskyld nu ifrån sig til scholarne eller klåckarne afgifwa,
än the tilförene åtgiordt, men comissionen har eij annat kunnat finna,
än at åtskillige olägenheter af en sådan jämekning och dehlning skulle
härflyta. Ty såsom scholarne derefter och til följe af gamla wanlighe-
ten upbära mäst all helgonskylden uti sochnen, så at klåckaren sielf
på många ställen eij mer än 2 å 3 t:r deraf åtniutit. Så skulle det
nu mera de samma klåckare för en förbättring på sin löhn til 10
å 12 t:r synas orimmeligit, at han skall nödgas taga den af andra
sochnar och klåckare på åtskillige ställen, då han samma qvantum uti
sin egen sochn kan åtniuta, warandes deremot för scholorne lika myc¬
ket, om the til större el:r mindre antahl af tunnor helgonskyld be¬
komma deras qvantum af diverse sochnar, eftersom allmogen är altid
skyldig til föllje af Kongl. Maij:ts nådige resolution på allmogens be-
swär wid 1734 års riksdag7 at sielfwa sådan spanmåhl til scholarne
inköra och förtulla. Det skulle och synas för de klåckare, som nu
genom jämckningen böra någon clehl helgonskyld från sig gifwa, wara
swårare, om the skulle lefwerera den til andre klåckare, äfwen som
ock sielfwa allmogen skulle hålla det odrägekt at eij få gifwa deras
helgonskyld til deras egne, utan til främande sochnars klåckare. Men
deremot at föra den afgående helgonskylden til scholorne kan dem
wid denna nya inrättningen eij främande förekomma, emedan de
wetta, at scholorne i allmenhet böra af helgonskylden underhållas,
blifwancles 1111 en billigare jämekning allmogen emellan med helgon-
skyldens inkörande, emedan thenne lasten tilförene legat på någre
sochnar allena, hwilcka deras helgonskyld til scholorne hafwa måst in¬
köra och förtulla, det synes ock at ständiga klagomåhl wid landshöf-
dingeämbeten skulle förordsakas, om den ena klåckaren skulle uttaga
hos elen andra sin tilslagne anclehl, som til följe af jämckningen torde
7 Resolution på allmogens besvär § 85. Modée 2, s. 1184; BdP2, s. 728.
912
ibland komma at bestå allenast uit några skeppor, och det än dock
kan ske på en lång vväg at afhämtas.
Til så mycket större uplysning öfwer alla för omrörde oredor för¬
dristar comissionen sig i underdånighet at åberopa sig utur bifogade
jämckningsprojectet N:o 3 ett exempel allena ibland många andra,
som af samma beskaffenhet äro nemb. af Lyngby och Gualöf sochn
i Wilkins härad utgå efter undersökningsprotocollet N 2 26 t:r 37 1/3
k. helgonskyld, hvvaraf efter gamla inrättningen Christianstad schola
tilkommer 22 t:r 37 1/3 k. och klåckaren således sielf allenast 4 t:r,
men som samma klåckare bör nu efter ber:de undersöknings- och
jämckningsprotocoll få en tilökning af 14 t:r efter jämckningsprojectet
N. 3 emottaga af 7 andra sochnar, dehls innom, dehls utom häradet,
hwaremot, om han får behålla samma sin tilslagne helgonskylden uti
sina egna socknar, så är det eij allenast en rättwisa, som länder klåcka¬
ren til förmåhn, utan och få sochnarne sielfwa derigenom den lisan
at the i stället för 22 t:r eij mera än 8 t:r til Christianstad schola
behöfwa införa, och til en scholaebetient allenast aflefwerera, warande
lika omständigheter med många flere klåckare och sochnar, hwarige-
nom jämwäl både adelens arbetsbönder och de graverade krono-
bönder unclwika den bördan, som dem på många ställen bärtil dags
allena pålagt, och hwaröfwer de ofta sig beswäradt. För alla desse
swårigheters skull och deraf flytande oredor har comissionen skridit
til ett annat jämckningsproject, som här under N. 48 i underdånig¬
het bifogas. Derutinnan tillägges scholarne först deras gamla sochnars
men intet med mera hällgonskyld än som samma sochnar elter under¬
söknings- och jämkningsprotocollet N:o 2 böra ifrån sig gifwa, sedan
klåckarnes tillslagne hälgonskyld deraf blifwit fråndragen, och der¬
efter kan en sochn få lefwerera sin scholae hällgonskyld på et ställe
allena, i det stället efter jämkningsprojectet N :o 39 en sochn bör först
lefwerera efter gamla wanligheten ett wist qvantum til en schola, och
sedan det öfrige, som emot gamla repartitionen nu blifwit tilökt, til
klåckarnes hielp skall lefwereras til 3 a 4 klåckare. Wid slutet af
undersöknings- och jämkningsprotocollet N:o 2 är ock författat ett
kort sammandrag öfwer all hällgonskylclen, som uti en summa utwisar
dispositionen, lil följe deraf befinnes et öfwerskått af 64 t:r 3 1/2
k. hällgonskyld, hwaribland är 38 t:r 46 2/3 k. som capellanerne nu
för tiden innehafwa, hwilcka 38 t:r 462/3 k. intet til någon jämck-
ning kan utgå, förän capellanerne afgå eller blifwa befordrade, eme¬
dan de den sielfwa in til des få behålla. Men likwäl at indela den¬
samma til de scholar, som den bäst betarfwa, så har commissionen
deröfwer författat ett särskilt project wid slutet af N:o 4, hwaruti
bencke 64 t:r 3 1/2 k. äro uptagne och til fyra af the mäst trång¬
8 Projectet icke bilagt.
9 Projektet icke bilagt.
913
stadde scholar och betienter efter högsta reparterade. Förmodar altså
commissionen i underdånighet, at Eder[s] Kongl. Maij:t lärer i nåder
finna, at åberopade jämckningsproject N:o 4 är det bästa samt både
för allmogen, scholarne och klåckarne samt alla öfrige landsens in-
wånare det nyttigaste och beqwämligaste, hwilcket och fördenskull til
Eder[s] Kongl. Maij:ts nådige utslag hemställes at i nåder gillas och stad¬
fästas.
Huruledes hälgonskylden skall utdrifwas och til wederbörande af-
lefwereras, äfwen ock huru wid förefallande ödesmål dermed för¬
hållas skall, samt huru åtskillige scholarne tillagde capitaler, hwilcka
commissionen funnit genom tidens föränderligheter wara til en del
råkade uti oricktighet, måge hädanefter bättre wårdas och skiötas,
til en stadig räntas af sig kastande, jämwäl och huru disciplarne måge
hädanefter komma at återfå åtskillige poster, som wid ett ock annat
tilfälle och för en ock annan orsak skull genom resolutionen blifwit
lärarne tillagde. Sådant alt med hwad mera har commissionen i ackt
tagit ock anmärkt, samt dess utlåtande låtit införa under wisse puncter
uti slutmeningen af sidstberörde project N:o 4, som altsammans här¬
med til Eder[s] Kongl. Maij:ts widare nådige bepröfwande och stad¬
fästande i all underdånighet hänskiutes. För öfrigit bör ock commis¬
sionen eij underlåta at anföra och wid handen gifwa, at åtskillige skrif¬
ter inkommit, så wäl af någre utaf prästeståndet och klåckarne som
ock af åtskillige sochnar unclerskrefne, med protesterande emot jämck-
ningsförrätningen jämte anhållan, at ährendet måtte få hwila, til dess
de deröfwer fått andraga deras angelägenheter hos Eder[s] Kongl. M:ts
och Riksens högh Ständer med mera som berörde inlagde skrifter wid-
löftel. innehålla. Men såsom commissionen funnit sitt giöromåhl för
sig oell uti en riksdagsresolution uttryckel. utsat, så har man ock eij
widare kunnat giöra någon upmärksamhet på sådane inkast, hälst som
berörde sökande finnas wara sådane, som sielfwe sittia i ansenke för¬
måner, och härtildags ganska litet eller intet af hällgonskylden från
sig gifwit utan allenast i anledning af wederbörandes anhållan insere-
rat dem wid protocollet, at ad acta förwaras, hwilcket widlyftige pro-
tocoll med hela acten commiss, ock förmodar eij lärer behöfwas at
til Eder[s] Kl. M:t i underdånighet blifwa upsändt, utan emellertid wid
landshöfdingeembetet i Malmö förwaras.
Commissionen lefwer i den underdånigaste tilförsicht, at Eder[s]
Kongl. Maij:t lärer med nåder uptaga all den flit, möda och arbete,
som commissionen härutinnan til bägge höfdingedömmes bästa här i
Skåhne giordt och anwändt hafwer och framhärdar uti diupaste wörd-
nad.
914
Stormäcktigste allernådigste Konung Eders Kongl. Maij:ts.
Allerunderdånigste tropliktigste undersåtare och tienare.
W. Bennet, Nicolaus Silfverschiöld, Henric Benzelius.
På biskopsämbetet och
consist. wäg:r
På Prästeståndets wägnar
Petrus Rubenius, Joli. Mandorff
Af Borgareståndet deputerade
Frans Cervin, G. Sommelius
På Bondeståndets wägnar
Jöns Matson, S. Jonson
/I kassör Brants ställe
50.
RiksdagsfuIImäktigen, borgmästare Martin Lundebergs
memorial angående åtgärder att förhindra saltets dyrhet.
(Borgarståndets arkiv 1740—41:10, n. 501.)'
Allerödmiukaste memorial.
Enär thet ährbara Bondeståndets hederwärda Taleman vvid sidsta
öfwerläggning om allmänna bewillningen ibland annat påminte om
medel och utwägar til förekommande af saltets dyrhet, hörde jag huru
för Stockholms stad anfördes, at thenne wahra eij allenast redan wore
inkommen, utan wäntades ock ännu til någon myckenhet, hwarföre
begiärtes at anstallt motte fogas, hwarigenom afsättningen kunde be¬
fordras, särdeles som en tunna salt nu skal sälljas til 20 dir kopp:mt.
Och omtaltes härwid then på sidsta riksdag tilökte tullen samt at smör
och victualiewahror så skola upstigit, at saltpriset nödwändigt skal böra
lämpas therefter. Wid thetta tillfälle tillädes sedan, at wederbörande
i landsorterne, hwaräst fiskerier idkas, eij skola lida antingen saltet
kiöpes lindrigare eller dyrare, emedan skadan skal ärsättjas wid sielf:a
fiskwahrans föryttrande til så mycket högre prijs.
Innan jag skrider til beswarande häraf, synes nödigt at ärhindra på
hwad sätt och med hwad wilkor, när the främmande therifrån ute¬
stängas, saltförslen swenska undersåtare allena blifwit updragen.
Wilkoret! wore at en tunna salt i Stockholm aldrig skulle sälljas
öfwer, men wäl under 18 dir kpp:mt, på hwilka löften och för¬
bindelser om lika prijs och wahrans tilräckelighet som tilförende
themia förmohn hälldre tycktes kunna förunnas inhemske än främ¬
mande. För samma ordsak niuta ock redderierne helfriheter på sina
1 Med påteckning: lngfwit uti Borg. st. d. 3 julii 1741. Likalydande ingifxmt i Rik¬
sens Ständers secrete deputation.
915
skiepp, men huru omsidor thetta aftal welat indragas, måste allmogen
och upstäderne nästledit åhr gemensamt ärfara, ty förutan thet saltet
til owanlig dyrhet upstegrades, fants här eij heller något förråd at
tilgå, i anseende hwartil städerne finge åtnöijas med så mycket på
hwar och en efter repartition utdeltes, igenom hwilken brist norr¬
ländske, öster- och wästerbottniske samt finska orterne i synnerhet så
mycket större olägenhet utstådt, som många i mangel af salt nöd¬
gats släppa then ymniga wälsignelse af fisk, som annars kunnat häm¬
tas, jemte thet kiött och andra wahror blifwit skiämde, icke til förti¬
gandes, huru åtskilliga olyckor och siöskadar sig thermedelst tildragit,
at fartygen wore twungne i wäntan på salt at ligga öfwer wanliga
tiden i Stockholm, och följachteligen utan fåfängt försummad tid jem-
wäl sednare på hösten i storm och ovväder kommit at anställa hem-
resorne, än försichtigheten eliest welat tillåta.
Theremot behagade Stockholms redderier nästledit åhr merendels
låta bruka sine skiepp til ansenlige frachters förtjenande på utrikes
platsar, anseendes mera sin egen förmohn, än at efter aftal och för¬
bindelse inskaffa tilräckelligit förråd af salt til rikets allmänna och
kiändbara skada. Här torde swaras, at hwad nu allenast en gång
händt, skal eij kunna dragas til exempel för framtiden, thet medgier
jag ock på wist sätt, men understår mig likwäl uti all wördnad til-
baka at fråga, om icke then som en gång warit i fahran, gierna söker
at achta sig sedan. Hwad Stockholms redderier förbermte orter nu til-
skyndat kan rätt så wäl skie hädanefter, sorn thet redan wärkeligen
förelupit.
Jag drifwes hwarken af kietslighet eller ensidige afsichter at anföra
något Stockholms stad til äfwentyrs obehageligit, men såsom then
hwilken är skylldig at tala och andraga mine hemmawarande med-
bröders angelägenheter samt thet inskränckta t ilstånd, hwaruti the
hwad handel och seglationsfrihet angår, äro stadde, anstår mig intet
at lemna ofwan förmälte wid sidsta öfwerläggning förebrachte omstän¬
digheter så aldeles obeswarade, hwartil jag ock med största wyrdnad
så mycket mera utbeder mig ett nåd- och höggunstigt tilstånd, som
norrländske och the flere städerne hitintil endast sedt sig förbundne
at söka Stockholm både med tilförsel och afnämande.
Thet är ju en fast och afgiord sak, at stapelstäderne, som äga ut¬
rikes seglationsfriheten, böra tiena landet med tilförsel af sådanne
wahror, sorn här i riket intet finnas och oumgängeligen behöfwas.
Landets consumtion af salt, til ungefärligit qvantum åhrligen, är thes-
utan intet obekant, Stockholms borgerskap weta äfwen nogsamt then
summa, hwarmed the åhrligen böra wara försedde, til the städers
och landsorters afnämande, som härifrån åhrligen skolat afhämta the-
ras retourwahror.
At hwar och en i thesse landsorter eij kan umbära thes wani. pro¬
vision af salt, fastän alla just intet kunna taga på en tid eller wara
916
tilstädes hwarje gång saltskieppen inkomma, therom lärer något
twifwelsmåhl eij heller dragas.
Förthenskull och emedan stapelstäderne nu i lika måtto ärhållit
nederlagsfrihet så wäl på salt som spannmåhl, hwar och en handlande
thertil med åligger at sielf söka afsättning för sin wahra, ty finner
jag för min dehl, at thef skiählet, som wil tagas theraf at redclerierne
låtit införa mera salt, än just på en gång ell:r i samma ögnablick
skulle hinna utsälljas, förfaller, hälst afseendet förmodeligen intet är,
eller skiäligare skulle kunna extenderas så långt, at siöupstäderne
borde förplichtas til mera salts afhämtande ifrån Stockholm, än til
hwarje landsorts consumtion ärfordras, twärtom törs jag fast hällre
styrcka mig i then tanckan, at sielfwa stapelrätten tillika med neder-
lagsfriheten just äro the 2:ne besynnerligaste hufwudordsaker, hwar-
igenom Stockholms stad giöres skyldig at åhr ifrån åhr hafwa uplag
och behörigt förråd på slike högst angelägne wahror.
Beträffande priset, som til 20 dkr kopp:mt tunnan upgafs, så lem-
nar jag thetta i sitt wärde, efter dageliga förfarenheten wisat, huru
hela wåhlen och ända til thenna tiden thenvid tilgådt, men at en
tunna salt bör och kan sälljas för 18 dkr och thenander, påstår jag
i föllje af förra förbindelsen kraftigast til efterlefnad, hwaraf jag ock
allraödmiukast anhåller at Stockholms borgerskap i förmågo af Kongl.
Maij:ts nådigste resolution på allmogens allmänna beswär wid 1734
åhrs riksdag § 512 än widare måge förplichtas, åberopande härwid alla
the skiähl som thet ährbara Bondeståndets ingifne extractum proto-
colli uprepar, undantagandes hwad nederlaget widkommer, som sta¬
pelstäderna skulle åligga at underhålla i upstäderna, hwilket såsom eij
allenast directe stridande emot fundamentallagen uti 2 cap. 1 § han-
delsbalken, utan ock tienande til upstädernes borgerskaps ofelbare
undergång i högsta måtton bestrides.
Annars kan nästkt åhrs saltbrist så mycket mindre ursächtas med
then förhögde tullen, som wahran åtminstone bordt finnas, i hwilket
fall thetta skiählet eij hade kommit at nyttias, tienar eij heller hädan¬
efter til grund hwad saltprisets upstegrande anbelangar, emedan ne-
derlagsfriheten oförgripeligen ärsätter hwad i så beskaffat måhl welat
klagas.
Sant är wäl at smör och victualier förledit åhr begynte upstiga,
men ordsaken thertil har warit misswäxt både på säd och gräs, för¬
utan andre swårigheter, så at när man anser minskning uti sielfwa
wahran, kunna hwarken allmogen eller upstädernes borgerskap, som
theras gods til en dehl uphandlat, therigenom sägas hafwa wunnit,
utan fast mera förlorat. Thet slår dock intet felt at saltets dyrhet ju
något härtil bidragit. Wil man åter jemföra hwilken som mera lider,
antingen Stockholm när victualierne ett eller annat åhr upstiga, eller
2 Modée 2, s. 1175; BdP2, s. 714.
917
siöupstäderne och allmogen i gemen om saltet emot aftal och öfwer
billigheten finge upstegras, så faller ju af sig sielft, at Stockholm som
gior största afsättningen, förtienar och mäst, samt i så måtto kiänner
minsta saknaden i proportion af thes utwidgade förmohner och rö¬
relse, hwaremot fast landtmannen til en ringa dehl wid victualiernes
föryttrande återhämtar sin förlust af saltets dyrhet, ligger dock han
tillijka med upstadsborgaren altid uti underbalance, så wida thesse åhr-
ligen och städse förtära långt mera salt i theras egne hushåll, än til
the til sahlu ärnade victualiers försalltande upgår.
Och hwad fiskwahrorne widkommer, så är påföljden handgripelig,
at wederbörande theruppå så mycket större skada tagandes warda,
som tå man til exempel räknar 5 skålpund salt å 24 dkr tunnan
hemma i landsorten på 1 tunna strömming, samt andra omgiälder,
såsom ränsningslöhn, tunnträn, fracht, tull, torg, packar och budpen¬
ningar kommer en tunna strömming at kosta öfwer 12 dkr och borde
således här i Stockholm betalas aldraringast emellan 20 och 24 dkr
kopp:mt, om ägaren skulle finna sig någorlunda skadeslös.
Nu får man icke thesto mindre mästedels mindre för tunnan, sal¬
tets dyrhet ärsättes therför så mycket mindre wid sielf:a fiskwahrans
föryttrande, som wederbörande på thetta sättet för rå fisken jemte
theras egit arbete och omkostnad med fiskieredskapen ofta eij niuta
mera än 3 å 4 dkr koppar:t på tunnan, ther the likwäl i thet minsta
borde hafwa så mycket som omgiälderne stiga tik
Och som för öfrigit ofwanberörde städer så wäl [i] anseende til
handel, som seglationsfriheten ganska mycket äro twungne och in¬
spärrade emot andra, altså förbehåller jag wid så beskaffade omstän¬
digheter för min dehl någon lindring uti allmänna bewillningen, så
framt Riksens högh Ständer högrättwisligen eij skulle täckas hugna
merhem:te städer med then så länge återsökte och förut innehafde
seglationsfriheten, i hwilken händelse städerne igenom Guds wälsig-
nelse blefwo satte uti tilstånd at så kunna bidraga til rikets inkomster,
som theras önskan altid warit.
Stockholm d. 26junij 1741
Martin Lundeberg
51.
Kammar- ekonomi- och kommersdeputationens betänkande
angående en farled från Vänern till Göteborg.
(Borgarståndets arkiv 1740-41:10, n. 527. )'
Riksens höglofl. Ständers cammaroeconomie- och commerciedeputa-
tions memorial och betänckande angående en canals inrättande så wäl
1 Med påteckning: Upl. hos R. och A. den 17 aug. 1741, dito bifallit, testor S. von
Otter. Upl. hos Prestest. den 17 aug. 1741, dito bifallit, testor Eric Waldius. Upl. hos
Borgarest. d. 18 aug. 1741. D:o bifallit, testor J. H. Falckman, loco secr.
59-734227 BR 7:2
918
till det i sion Wennern warande öfwerflödige wattnets afförande, som
en båtleds och genomfarts erhållande till Götheborg.
Uti 10 § af Kongl. Maijts om rikets hushållning till Riksens Ständer
aflåtne nådige secrete proposition har Hans Maij:t förestäldt, at
ibland de flere angelägne ährender, som Riksens Ständer torde finna
förtiena att hos dem komma i öfwerwägande, det äfwen bör räknas,
huru wida det öfwer mångas ägor flödande wattnet utur sion Wen¬
nern må igenom någon ny öppning kunna afföras, och samma öpp¬
ning tillika inrättas till någon beqwäm båtled, hwarom uti Kongl.
Maij:ts nådige resolutioner på Ridderskapets och Adelens samt allmo¬
gens wid 1731 års riksdag andragne beswärs 32 och 23 §§3 finnes för¬
mält. Och som nu mera icke allenast wederbörande landshöfdingar uti
Skaraborgs och Elfsborgs lähner deras underdånige utlåtelser här-
öfwer afgifwit, utan ock Herr Öfwerdirecteuren Nordencreutz effter
erhållen part häraf med des underdånige betänckande jemte bifogad
delineation och ritning öfwer de till denne wattuledning angifne orter
och ställen inkommit, hwarjemte Herr Cammarherren Grefwe Axel
Rutger Sparre en underdånig skrifft i detta mål ingifwit, Altså och
emedan häraf förmodeligen nödig upplysning i saken, så wida nu
förut möjeligit är, hafwas kan. Ty har Hans Kongl. Maij:t jemte com-
munication af förbemälte utlåtelser och betänckande, med mera, i nå¬
der öfwerlemnat detta ährendet till Riksens Ständers egit be-
pröfwande, hwad mått till werckets befrämjande och utförande måge
såsom de bästa och tienligaste tagas och effterlefwas. Och som Rik¬
sens höglofl. Ständer behagat remittera detta ährende till deras cam-
maroeconomie- och commerciedeputations utlåtande, altså har depu¬
tation i föllje deraf och effter öfwerläggande härom med Riksens Stän¬
ders manufactur- och handelsdeputation detsamma till öfwerwägande
sig företagit. Hafwandes derwid funnit, hurusom Herr Landshöf¬
dingen uti Skaraborgs län, Falckenberg, grundar förbemälte des un¬
derdånige betänckande uppå cronobetienternes undersökning om
hwad allmän och enskijlt skada, som Wennerns öfwerflödande watn
åstadkommit uppå 102 hela hemmans åkrar och ängar uti Åse och
Kållands härader, uppå 204 stackar höö och 4 tunnelands åker uti
Kinne härad och uppå mer än 1 000 lass höö och 40 tunnelands åker
i Wassbo härad, samt att 8 hela gårdars ägor omkring sion Dettern,
som hafwer communication med Wennern, stå i dagelig fahra att
blifwa förderfwade, förutan hwad skada, som wermelandsboerne på
lika sätt tillskyndats. Hafwandes Herr Landshöfdingen derjemte bifo¬
gat en af Landtmätaren Lindgren upsatt berättelse, som allenast effter
besicktning tycker wara möijeligit att uppkasta en canal ifrån sion
Dettern förbi åen Äfjan åt Flo kyrcka, och så widare till Sillewad,
2 Modée 2, s. 891.
3 Modée 2, s. 878.
919
der Elfsborgs län emottager, hwarifrån wattnet igenom berörde lahn
skall, effter Lindgrens mening, så mycket lättare kunna afföras som
mareken och de i wägen warande bäckar slutta åt söder. Hållandes
derjemte före, att de uti Frugårdssund och sion Dettern ifrån sion
Wennern inkastade grund och sandbanckar lätteligen kunna uppmud-
ras och bortskaffas. I öfrigit hemställer Herr Landshöfdingen Falcken-
berg, om icke till befordran af detta werckets angripande och full¬
bordande en ordentelig undersökning i orten borde för sig gå, och
sedan accorderas med någon bemedlad man om des förläggande emot
försäkran att blifvva till capital och interesse betalt af den inkomst,
som samma werck kunde sedermera indraga och af sig kasta.
Framledne Herr Landshöfdingen uti Elfsborgs län Johan Palmfelt
berättar, det Landtmätaren derstädes Kruse4 skall effter förut giord
besicktning förment, det wäl en canal kunde öppnas ifrån sion Det¬
tern igenom Flo pastorat i Skaraborgs län förbi Hunneberg uit Elfs¬
borgs län, antingen igenom Biörcke, Tunums, Åsaka, Gerdums och
Forss socknar till Welanda eller Forssåen, hwilcken inlöper i Giöta
Elf neder om Trollhättan, eller längre öster ut ifrån Åsaka åt Koberg,
igenom Lagmansryd, Wandriwattnet igenom Skiöfde, Hulanda och
Skiepplanda socknar uti Hulanda åen, och sedan uti Grönåen,
hwilcken äfwen mitt för Tjurholmen uit Giöta Elf infaller. Men be¬
farar derhos, att en sådan wattuledning skulle, i anseende till den
lösa på berörde orter befintelige jordmånen, förorsaka skaddige ut-
skiörder och jordfall, jemte det han berättar, att Frugårdssund, emel¬
lan Wennern och Dettern, är så grundt, att man stundom kan rida
deröfwer, äfwensom bottnen i sion Dettern icke skall wara nog diup,
utan bestå öfwer alt af ojämna grunder och jordfall, så att han icke
utan alt för stor kåstnad kan hålla giörligit, att med någon på besagde
orter anstäld utgräfning erhålla någon nyttig båtled igenom landet,
utan förmenar sådant kunna lända allenast till det öfwerflödiga watt-
nets afförande, dock med det äfwentyr, som förut anfördt är. Och
ehuruwäl han icke undersökt, huruwida någon utgräfning eller båtleds
inrättande kunde skie ifrån Wassbote utanföre Korsberg och Wass¬
ända wäster om Trollhättan neder till Åkerström, förmodar han lik-
wäl att sådant med större nytta och säkerhet derstädes kan wärckstäl-
las, påminnandes elljest derjemte, att alla desse orter borde geome-
trice aftagas, afwägas, undersökas och nogare beskrifwas.
Herr Cammarherren Grefwe Sparre andrager med åtskillige an¬
förde skiäl och omständigheter nödwändigheten af denne omtalte
canals uttagande, så till det i sion Wennern warande öfwerflödige
wattnets afledande, som och en genomfarts inrättande för båtar och
fartyg, på det ej allenast de hemmansägor i Wermeland och Wäster¬
götland, som redan stå under wattn, och de hwilcka dageligen äro i
4 Jfr Svenska landtmätare 1628-1900, n. 2146.
920
fahra att blifwa öfwerswämmade, måge conserveras, utan och, att man
till de handlandes och landets inwånares stora lisa och beqwämlighet
kunde med båtar och fahrtyg föra de wahror, som till och ifrån
Götheborg kunna komma att transporteras. Och på den händelsen
detta arbete eij skulle på publiqve bekåstnad kunna fortsättias, anhål¬
ler Herr Grefwen och Cammarherren, det antingen inhemske och för
landets uppkomst nitälskande män, som sig sådant willja påtaga, eller
i brist deraf utländske, som dertill förmodeligen öfwertalas kunna,
måge tillåtas, att på något förlag bringa samma ährende till ett ej
mindre önskat än fullkommeligit ändamål, emot det dem lemnäs all
trygg- och pålitelig säkerhet, att så länge och oturberade få behålla
och nyttia den afkastning, som samma genomfart kunde framdeles
skiäligen draga, till des de fulleligen blifwit ersatte både för capital
och interesse, som denvicl af dem skulle komma att anwändas, då det
ock förmodas, att detta werck skall blifwa understödt af sådane män,
som både hafwa hug, förstånd och nödig styrcka dertill.
Af alt detta, så wäl som hwad Herr Cammarherren Grefwe Sparre,
samt Götheborgs och Åhmåhls städers riksdagsfullmäcktige munte-
ligen anfördt, har deputationen nogsamt funnit, hwad ansenlig skada
det höga siöwattnet uti Wennern förorsakar på de deromkring be¬
lägne och widtbegrepne strander uti Wästergiötland, Wermeland och
Dahl, äfvven som deraf skiönies, att denne skada och mistning af de
frucktbaraste ägor betarfwar så mycket oumgängeligare afhielpas och
förebyggas, som densamma elljest till rikets och inwånarnes än större
olägenhet medelst de många uti Wennern infallande strömars för-
diupande och utskiärning åhrligen sig förökar, hwarjemte det är klart,
att eij allenast de wid Wennerns strander samt wid des in- och utlopp
belägne orter och städer utan och riket i gemen skulle hafwa en
ganska stor förmån och nytta, om någon genomfart för fartyg och
båtar så wäl ifrån Wennersborg neder till Götheborg, som ock ifrån
Wennern hit upp åt landet kunde blifwa företagen och fullbordad,
hälst emedan all ut- och inskieppning kan wid infallande ofredelige
tider, wid Götheborg och Uddewalla för det der warande öppna
hafwet, mindre föroroas och hindras, än wid de i Östersjön warande
hamnar, som då snarare kunna blifwa inspärrade och beswärade. Eij
att förtiga, det Öresundska tullen, som nu effter sidsta fredsfördraget
med Dannemarck, måste till Konungen af sidstnämde rike erläggas
kan åtminstone till en stoor del besparas till wårt egit lands nödiga
styrcka på de wahror, som då kunde igenom samma genomfart, utan
att passera Sundet, hit i landet införskaffas och fast någon kåstnad
blefwe med samma wahrors widare frachtande omkring landet, wörö
ändå samma utgifft, såsom ländande till landets inbyggares hielp och
näring, icke allenast drägeligare, utan ock angenämare, då den icke
stadnade i främmande mackters händer.
Enär nu deputationen noga öfwerwägar och skiärskådar alla desse
921
skiäl och omständigheter, kan deputat:n eij annat än till Riksens hög-
lofl. Ständers godtfinnande hemställa, om icke till befordran af det
härutinnan påsyfftade ändemål med det uti sion Wennern warande
öfwerflödiga wattnets afledande, som ock en tienlig genomfarts erhål¬
lande för fahrtyg och båtar, ej allenast den omtalte canalen ifrån sion
Wennern neder till Götheborg bör och må uttagas, utan och, om
möijeligit wörö, en annan canal och genomfart på denne sidan åt
Orebro inrättas, hwilcket senare äfwenwäl förmodas läre kunna skie.
Men huru och på hwad sätt inrättningen häraf skall kunna werckstäl-
las samt på hwilcka ställen det bäst och beqwämligast låter sig giöra,
derom kan deputation nu för sin del sig ej yttra, emedan ej någon
tillräckelig och tillförlåtelig undersökning härutinnan i orten skiedt,
utan finner deputationen sig föranlåten till Riksens höglofl. Ständers
godtfinnande att hemställa, om icke Riksens Ständer skulle behaga
att hos Hans Kongl. Maij:t i underdånighet anhålla, det Hans M a i j: t
i nåder täcktes företaga sig detta angelägne ährende samt i nåder för¬
anstalta, huru och på hwad sätt detsamma må, så till rikets och det
allmännas, som undersåtarnes nytta och förmåhn kunna bringas till
en önskelig wärckställighet.
Och som deputation nogsamt har sig bekandt, att detta wercket
ej lärer wid rikets nuwarande medellösa tillstånd på publiqve omkåst-
nad kunna företagas, och än mindre fullbordas, så har deputation ej
underlåta bordt att underställa, om icke offta omtalte canals och ge¬
nomfarts inrättning må igenom entreprennade wärckställas, samt till
den ändan kundgiöras och utbiudas, samt lemnäs till dem, hwilcka
för Kongl. Maij:t och Cronan de bästa och fördelachtigaste, samt för
undersåtarne, som af samma canal komma sig att betiena, de dräge-
ligaste willkor willja ingå, hwarwid deputation önskar och förmodar
det Hans Kongl. M a i j: t i betracktande af en så högst nyttig och ange¬
lägen sak lärer i nåder täckas att härwid låta lägga all möijelig skyn-
desam hand, så att Riksens Ständer måge wid nästkommande riksdag
få hugna sig af Hans Kongl. Maij:ts för fäderneslandets uppkomst och
förkåfring i detta mål hafde nådige omsorg och milda omwårdnad.
Stockholm d. 20 julii 1741.
Uppå Riksens Ständers cammaroeconomie- och commerciedeputa-
tions wägnar.
N. Bonde, Olaus Canutius, Johan Biörck, Pehr Pehrsson.
922
52.
Manufaktur- och handelsdepationens betänkande
angående förslag till besättande av professuren
i ekonomi och handel vid Uppsala universitet
(Borgarståndets arkiv 1740-41:10, n. 542.f
Riksens höglofl. Ständers manufactur- och handelsdeputations betän¬
kande angående ett tjenligit ämne till oeconomiae & commerciorum
professionen wid academien i Upsala.
Sedan manufactur- och handelsdeputation igenom wälment betän¬
kande af d. 4 sidstledne martii2 i anseende till derutinnan anförde
skiäl hemstält till Riksens Ständers benägna godtfinnande, om icke
Riksens Ständer behagade öfwerlemna till deputationen att utnämna
den person, hwilken Riksens Ständer sedermera lära täckas i under¬
dånighet anmäla hos Hans Kongl. Maij:t till att warda nu för första
gången i nåder befullmäktigad och förordnad till oeconomiae & com¬
merciorum professors beställningen i Upsala. Så har Riksens Stän¬
ders expeditionsdeputation genom utdrag af sitt d. 16 i denne månad
hällne protocoll gifwit manufactur- och handelsdeputationen tilkänna:
Att Riksens höglofl. Ständer vvelat bifalla deputationens förbemälte
betänckande. Hwarjemte wälbemälte expeditionsdeputation öfwer-
sändt till manufactur- och handelsdeputationen ett af H:r Lagman
König ingifwit memorial, hwilket Riksens Ständer remitterat till de¬
putationen att wid förslagets uprättande till samma profession komma
i behörigt öfwerwägande.
Det åligger altså manufactur- och handelsdeputationen att fullgiöra
denne af Riksens Ständer undfångne befallningen.
Deputation har noga och med mycken ömhet för H:r Lagman
Königs goda egenskaper och förtjenster öfwerwägat så wäl det före-
nämde H:r Lagmannens hos höglofl. Ridderskapet och Adelen om
denne professionen insinuerade memorial, hwilket Riksens höglofl.
Ständer till deputationen remitterat, jemte en af H:r Lagmannen för¬
1 Med påteckning: Upl. hos R. och A. den 1 aug. 1741, dito bifallit, testor S. von
Otter. Upl. hos Borgareståndet den 20 aug. 1741, d:o bifölls betänckandet, testor A. Falck-
man. Upl. hos Prestest. den 10 aug. 1741. Resol. hurudan Prästeståndet enot ali förmodan
måste förmärcka, att the öfrige Rikens respective Stånden icke behagat reflectera uppå eller
lämna något yttrande öfwer Prästeståndets den 6 maii och 25 junii sistl. i themia saken lik¬
mätigt privilegier och fundamentallag giorde föreställningar, ty kan Prästeståndet nu icke
annat än then samma sig åberopa och härmed ytterligare förklara, thet Prästeståndet finner
sig i så måtto nödsakat i förmågo af riksdagsordningens 17 § instruera sina deputerade uti
Riksens Ständers expeditionsdeputation att the ingen expedition harwid ingå eller med under¬
skrift på Prästeståndets vägnar bestyrcka utan fastmera, ther så omtränga skulle, Prästestån¬
dets extracta protoco/li af ofwannämde den 6 maii och 25 junii samt thetia dato till Hans
Kongl. Maij:tt uppå Prästeståndets ivägnar i underdånighet upgifwa, testor Eric Waldius. Jfr.
Cl. Annerstedt, Uppsala universitets historia 3: 1, s. 104.
2 Se bil. 14.
923
fattad inledning till ungdomens upfostran, såsom ock det ytterligare
memorial angående denne saken, hwilket H:r Lagman König hos
deputationen sielf insinuerat.3
De momenta, som denne inledning innehåller, finner deputation
wara jemnlike med H:r Lagmannens lärdom och witterhet. Men tycker
ock derhos, att större delen derutaf icke så mycket hörer till oeco-
nomiae et commerciorum professoris giöromål, som icke fast närmare
till de andre professionernes föreläsningar uti lagfarenheten, jure na-
turae, politica, moralen, med de flere delar af philosophien.
Herr Lagmannens långliga tjenster böra ock fast mera wärka des
billiga framsteg, än att denne profession skulle wara för honom en
anledning att på detta sättet stiga så långt tilbaka. En hög ålder å
ena sidan, samt de med en ny och ännu obanad trägen profession
förknippade beswärligheter å andra sidan lärer ock H:r Lagman sielf
finna nu aldeles afråda honom att öfwerlemna sig åt så trägit och
mödosamt arbete.
Hos deputationen har altså kommit uti åtanka extra ordinarie nota¬
rien wid Kongl. Maj:ts och Riksens Commerciecollegium Anders
Berch.4
Denne mannen har under åtta års wistande wid academien lagt
god grund uti de academiske studier, som till denne förbermte pro¬
fession tjena, under hwilken tid han äfwen disputerat publice: de feli-
citate patriae per oeconomiam promovenda, hwilket såsom händt då
denne profession ännu på långt när icke war påtänkt, utmärker nog¬
samt den goda böjelse, som han redan wid academien ägde tili ett
så nyttigt studium.
Ar 1731 engagerade han sig wid Kongl. Commerciecollegium5 och
sedermera har han så wäl wid samma wärk, som under riksdagarne
hos wederbörande deputationer dels inhämtat dels wisat den goda
kundskap han uti sådane wettenskaper äger och hwilken goda grund
han mycket befästat ej mindre genom des giorde ansenliga samling af
alla utkomne förordningar, kongl, bref och resolutioner angående
handelen och manufacturerne, med mera som hörer till allmänna hus-
hållningswärket, än som ock det tilfälle han hafft att wid Kongl. Cam-
mar- Bergs- och Commerciecollegiers archiver upsöka och inhämta be¬
skaffenheten af det ena och det andra.
Mycket flitig och arbetsam är äfwen denna mannen uti des nu-
warande bästa ålder. Omständigheter, som alla gifwa största hopp till
den oförtrutenhet och nytta, hwarmed han uti offtabem:te profes¬
sion kan och lärer arbeta på den studerande ungdomens underwis-
ning.
3 Om König se Cl. Annerstedt, a. a. 1!: 1, s. 104, 234, 278, 288.
4 Jfr C. Annerstedt, a. a. 3: 1, s. 51, 102-104: Bihang 3, n. 124. Berch utnämndes
till professor 16/9 1741.
5 Jfr J. A. Almquist, Kommerskollegium, s. 463.
924
I anseende till desse förbemälte omständigheter känner deputation
intet bättre ämne, hwarigenom ändamålet med denne profession till
Rikets nytta kan winnås, än som bemälte extra ordinarie notarius
Berch, hwarföre ock deputation honom hos Riksens Ständer härtill
föreslår och utnämner. Stockholm d. 24 julii 1741.
På Riksens höglofl. Ständers manufactur och handelsdeputations
wägnar.
H.J. Wrede af Elime, C. N. Lenaeus, Tho. Plomgren, Pehr Pehrsson.
53.
Justitie- samt handels- och manufakturdeputationernas
betänkande angående manufakturisternas deltagande
i riksdagsmannaval.
(Borgarståndets arkiv 1740-41:10, n. 575.Y
Riksens höglofl. Ständers förordnade justitiae- samt handels- och
manufacturdeputationers betänckande öfwer Hans Kongl. Maijest:ts
nådigste föreställning, på hwad sätt manufacturister i gemen måge
kunna hafwa del uti härredagsmanswahl. Gifwit wid riksdagen i Stock¬
holm d. 17 augl. 1741.
Genom utdrag af protocollet hållit i Rådcammaren d. 27 november
1740 bäfwer Hans Kongl. Maijes:tt i nåder behagat gifwa Riksens
Ständer tillkiänna, huruledes Hans Kongl. Maijest:t så wäl utaf det
här i Stockholm som Norrkiöping samt annorstädes håldne härredags¬
manswahl nådigst ärfarit, det manufacturisterne besynnerligen de,
som för borgare eij kunna ansees, sig högeligen däröfwer beswärat,
att de uti sådane wahl äga mycken liten del. Och som Kongl. Maijest:ts
förnyade allmänna manufactur- och handtwärkerieprivilegier af cl. 29
maii 17392 innehåller det manufacturisterne wid deras allmänna pri¬
vilegier skola warda skyddade och handhafde, samt framdeles när så
behöfwes, till manufacturernes befordran med flere nödiga förmåner
och goda wilkor blifwa benådade. Så har Hans Kongl. Maijest:t i an¬
ledning däraf i nåder för godt funnit att lämna till Riksens Ständers
öfwerwägande, på hwad sätt manufacturisterne må kunna hafwa del
i härredagsmanswahlen, till att så mycket bättre wid förefallande till¬
fällen på riksdagar deras angelägenheter bewaka.
Sedan nu detta mål af Riksens Ständer blifwit till bägge desse depu-
tationer remitterat och de här i staden warande fabriqveurer och
manufacturister fått tillfälle med sine påminnelser därutinnan att in¬
1 Med påteckning: Upl. hos R. och A. d. 18 äng. 1741, dito bifallit, testor S. von Otter.
Upl. hos Prästest. d. 20 äng. 1741, dito bifallit, testor Eric Waldius. Upl. hos Borg.st.det
d. 21 aug. 1741. D:o bifallit, testor And. Berg. Jfr B. Boéthius, a. a. s. 210.
2 Modée 2, s. 1539.
925
komma. Så hafwa de i synnerhet först åberopat sig ofwannämde för¬
nyade privilegier, som innehålla, att sådane manufactursidkare, när så
behöfwes, med flera nödige förmåner och goda wilkor måge benådade
blifwa. Så att ock andra som fabriqver idka och ingen annan näring
hafwa, skulle kunna tillåtas att wäija, hwaruti exempel af dem tages
utaf Alingsåhs stad, hwarest intet borgerskap är, utan wäljer socie¬
teten sin riksdagsman för staden. I anseende hwartill desse fabriqveu-
rer och manufacturister sig förklarat att fast de medgifwit, att de
wäljande böra borgare wara, skola de dock icke absolute begifwit sig
ifrån någon rättighet eller den förmåns åtniutande, som Kongl.
Maijest:t och Riksens Ständer behaga dem hädanefter och ännu wi¬
dare enligit privilegiernes lydelse tilldela.
Därnest angående classificationen och wäljande i Stockholm bilägga
desse fabriqveurer sitt förr ingifne förslag, som går därpå uth, att
fabriqveurer och förläggare skulle giöra en classe och fullmäcktige af
manufacturister ock mästare giöra den andra classen och fullmäktigen.
Sidst och hwad de andra städerne i riket angår, så hafwa desse
fabriqveurer yttrat därom sin mening, att när någon sådan fabri-
qveur sig till borgare anmäler eller ock i landsorterne med staden sig
förenar, skulle det synas, att den äfwen kunde wäija, utan afseende på
burskapsåhren. Och i fall någon stads öfrige borgerskap icke skulle
låta sitt wahl falla på någon fabriqveur, skulle desse senare hafwa
frihet sins emellan att wäija en af sine medbroder, utan det andre
borgerskapets omkostnad och beswär. Wore och i någon stad en'enda
fabriqveur skulle det efter desse fabriqveurers tycke ock förslag låta
sig giöra, att flere orters och städers fabriqveurer sig förena och en
riksdagsman till manufacturinteressets gemensamma bewakande utwäl-
jas, hwilken af den stads magistrat kunde befullmäktigas, hwarest han
bor, eller under hwilken han eljest lyder.
Detta alt hafwa deputationerne tagit uti ett behörigt och noga
öfwerwägande. Och hwad fabriqveurer och manufacturister här i
Stockholm angår, så hafwer justitiaedeputationen redan genom dess
betänckande hoss Riksens Ständer däröfwer sig utlåtit och cläruti nog¬
samt anseclt den ömhet och nit Riksens Ständer altid, men i synner¬
het wid desse 2:ne senare riksdagar, genom sine grundelige och hälso-
samme författningar wijst till manufacturernes upkomst och förkof¬
ran, ock det icke för den mindsta af manufacturernes angelägenhet
acktat att de wid riksdagarne hafwa sine fullmäcktige, som wärkens
nytta och interesse bewaka. Men af alla de därwid warande omstän¬
digheter har likwäl justitiaedeputationen eij annat slut kunnat fatta,
;in att i stället för de 2:ne classer och riksdagsfullmäktige, som fabri¬
qveurer och förläggare samt manufacturister och mästare begärt,
kunde de nöija sig med en riksdagsfullmäktige och classe, som de i
början begärte. Skälet och ordsaken därtill har justitiaedeputationen
tagit däraf, att ehwad skildnad, som desse Stockholms fabriqveurer
926
och manufacturister vvelat giöra emellan fabriqveurer och manufac-
turister, är dock deras näringsart af enahande beskaffenhet, så att
en ock samma pärson kan så wäl fabriqveurernes som manufacturis-
ternes rätt och bästa i ackt taga. Och som detta nu hoss ett eller annat
Ständernes plena warit under öfwerwägande och redan blifwit af-
giordt, så anstår det icke desse deputationer sig uti denne omständig¬
heten widare at utlåta.
Men enär deputationerne närmare anseer ordsaken, hwaraf Hans
Kongl. Maijest:t fått anledning att i nåder lämna till Riksens Ständers
utlåtande, på hwad sätt manufacturisterne må kunna hafwa dehl i
härredagsmanswahlen till att så mycket bättre wiel förefallandet ill-
fällen på riksdagar bewaka deras angelägenheter. Så finnes omstän-
digheterne och twifwelsmålen på en del orter hafwa bestådt däruti
först, om en borgmästare och rådman, som är fabriqveur, må ute¬
slutas ifrån dehlachtighet i riksdagsmanswahl för den ordsak skull,
att han eij betalt afgifften för burskapet eller eij aflagt annan ed än
borgmästare- och rådmanseden. Hwarutinnan deputationerne icke an¬
norlunda kunna finna rätta meningen och förståndet af alla, både
äldre och sednare förordningar, än att enligit Kongl. Maijest:ts för¬
klaring af åhr 17393 öfwer kongl, förordningen af åhr 1731 om riks¬
dagsmanswahl i städerne och dess 4 §4 de magistratspärsoner, som
tillika äro handlande, eller idka borgerlig näring, böra äga wid riks¬
dagsmanswahl lika rätt som de öfrige af borgerskapet. Hwaraf eij
annorlunda följa kan, än att sådane magistratspärsoner, när de och
med alfwara och sine medels anwändande welat taga dehl i manu-
facturer och fabriqver, som för publicum är så både ömt och ange¬
nämt, samt i alt öfrigit äga wårdnad om stadsens bästa och borger¬
skapets förtroende sig förwärfwat, måge ofelbart äga samma rätt till
att wäija riksdagsman, som andra borgerskapets ledamöter åtniuta.
Därnest har ock förefallit ett twifwelsmåhl, om de fabriqveurer, som
wunnit burskap, icke kunna förr blifwa electorer och härredagsmän
än de warit 7 åhr borgare lika med de handlande och handtwärkare,
eller ock wara all rättighet till electorer och härredagsmän förlustige,
med mindre de icke togo dehl i båtsmanshåld ock andra borgerliga
onera. Hwad det förra widkommer, om tidens inskränkande af desse
siu åhren, så hålla deputationerne betänckeligit, att däruti såsom Bor¬
gareståndets rättighet och emot andra kongl, resolutioner och förord¬
ningar stridande giöra någon förändring. Men om borgerskapet i nå¬
gon stad skulle finna en slik fabriqveur och manufacturist, som bur¬
skap wunnit, så skickelig ock deras förtroende wärd, att borgerska¬
pet will kalla honom till elector eller härredagsmän, oansedt 1 eller
flere af desse 7 burskapsåhren för honom skulle brista, så är det en
■f Modée 2, s. 1556.
4 Modée 2, s. 910.
927
sak, hwarom borgerskapet sig kunna förena, då af deras friwillige
öfwerenskommande alla swårigheter och hinder för sådane fabriqveu-
rer ock manufacturister ofelbart häfwas och uphöra. Ordsaken, hwar-
före deputationerne med annat wilkor nu icke kunna styrka till en
sådan tids inskränckande i desse siu burskapsåhren är i synnerhet
detta, at wäl möijeligit kan wara, att för den behagelighet och beskydd,
som manufacturerne af deras rätta anläggare kunna hafwa, många ut-
wälja sitt säte ock lefwernes art på det sättet, men därföre kunna i
början sådane icke altid sägas wara så tillförlåtelige och beständige,
till äfwentyrs icke heller i sine saker sådane, att dertill riksdagsmän
straxt wörö skickelige ämnen, utan wärkeligen behöfwa att blifwa uti
staden och det allmänna närmare kände och förtiente. Förutan detta
skulle ock en sådan förmån för en fabriqveur och manufacturist myc¬
ket förstöra förtroendet emellan dem och det öfriga borgerskapet,
som likwäl tillsammans i sig sielf böra giöra en oskiljacktig kropp och
boss dem hysa enahanda tanckar och ändemål. Den jämlikhet uti för¬
måner, som därföre i detta fall blifwer dem emellan, tyckes och där¬
före wara mycket bedragande därtill och fabriqveurerne på sin sida
måge wara måne om att blifwa borgare, och desse åter hågade att
anlägga sine medel och flit wid manufacturer. Men på det lickwähl
de, som således med nyttige inrättningar wilja giöra sig om det all¬
männa bästa wäl förtiente måge därtill upmuntras och manade blifwa,
samt därmed det ändemål ärhållas, som Hans Kongl. Maijest:t och
Riksens Ständer i detta mål till rikets styrka och tillwäxt påsyfftat,
skulle deputationerne tycka, att wägen giordes därtill nog lätt, om de
fabriqveurer och manufacturister, som sig till burskap i någon stad
anmäla, åtniuta någon lindring till en wiss proportion, antingen af en
halfpart, tridjedehl eller fiärdedehl af de afgiffter, som eljest wid slike
tillfällen till staden utgiöras böra, alt efter som den sökandes wilkor,
skickelighet och anläggande ämne och nytta i sådanne inrättningar
pröfwas till, hwarutinnan ingen magistrat eller wälsinnad swänsk un¬
dersåte lärer wara obenägen, utan helre tåla en ringa förminskning i
stadsens rättigheter än att tillåta det någon genom swårigheter och
sådane afgiffter ifrån publici gagn skulle afskräckas. Deputationerne
kunna därföre eij annat än skiäligen styrka därtill, att Riksens Ständer
hoss Hans Kongl. Maijest:t i underdånighet anhålla, att detta hädan¬
efter må blifwa i ackt tagit, och att i fall någon magistrat emot för¬
modan skulle härutinnan wisa någon swårighet samt i denne lindring
wid afgiffteti för burskap, som fabriqveurer och manufacturister böra
åtniuta, wara dem utan skiälig ordsak widrig, bör då, sedan sådant
hoss Kongl. Maijest:ts ock Riksens Commerciecollegium blifwit anmält,
det utan uppehåld ock med alt alfware rättas. Hwarutinnan Hans
Kongl. Maijest:t äfwen dess nådige anstalt lärer täkjas författa och
dess nådige bref och befallning till wederbörande därom låta afgå.
På detta sättet kan eij annat förmodas, än att fabriqveurer, manufac-
928
turister ock andra borgare kunna få ömsom till hwarandra förtroende,
hysa lika upriktighet, enehanda ändemål, samt således sine angelägen¬
heter till utförande och bewakande tvid riksdagar ömsom till hwaran-
nan updraga, så att det icke behöfwes eller tillåtas bör, att fabri-
qveurer och manufacturister skola skilja sig ifrån staden, hwarest de
hafvva sin näring, eij heller med andra städer om särskilt riksdags¬
fullmäktige sig sammanfoga, emedan det skulle förordsaka stort miss¬
förstånd och ingen tvvifwel är, att wid en riksdag de där ankommande
Riksens Ständer, när allena målet behörigen andrages, och skiäligt
finnes, detsamma lära understödja och befordra alt det, som publice
och hwar ock en i synnerhet därutinnan gagna kan.
Hvvad sidst det twifwelsmål widkommer, huruwida fabriqveurer och
manufacturister icke skola wara dehlacktige uti rättigheten till att wäija
eller att blifwa walde, så wida de icke taga dehl i båtsmanshåld och
andra borgerliga onera, så allthenstund ofwanberörde förnyade manu-
facturprivilegier af åhr 1739 uti deras 55 och 32 §§6 äro härutinnan
tydelige och klare, finner deputationerne att det därwid bör förblifwa,
och ingen widare förklaring därutinnan nu för tiden wara nödig.
Hwilket alt justitiae- samt handels- och manufacturdeputationerne
till Riksens höglofl. Ständers widare bepröfwande hemställa. Ut supra.
På Riksens Ständers justitiae- samt handels- och manufacturs depu-
tationernes wägnar.
Axel R. Sparre, Carl Leijonstedt, C. N. Lenaeus,
Johan Wiman, Tho. Plomgren, Martin Lundeberg,
Mäns Berngtson, Otto Olofsson.
54.
Kammar- ekonomi- och kommersdeputationens memorial
angående inrättande av ett lasarett i Stockholm.
(Borgarståndets arkiv 1740-41:10, n. 590.)'
Riksens höglofl. Ständers cammaroeconomie- och commerciedeputa-
tions memorial angående ett lazaretz inrättande uti Stockholm.
Wid det tillfället at deputationen gådt igenom de ifrån Riksens hög-
loflie Ständer wid sidstledne riksdag till Hans Kongl. Maij:tt afgifne
underdånige memorialer beträffande huushåldningen i riket, har de¬
putationen ibland andre ährender äfwen funnit wara faststält, att ett
lazarett här i Stockholm skulle anläggas och inrättas för gardiets och
5 Modée 2, s. 1541.
11 Modée 2, s. 1550.
1 Med påteckning: Lpl. hos R. och A. d. 21. enig. 1741. Resolution: RAP 12, s. 745.
Prästeståndets och borgarståndets resp. resolutioner se protokollet s. 640.
929
artilleriets samt stadsens fattige och siuke.2 Hwilket föranlåtit deputa-
tionen at giöra sig behörigen underrättad, huruwida uppå den tvid
sidstledne riksdag dertill faststälte fonden någon begynnelse är giord
med penningars insamlande, på det deraf skiönjas måtte, om de före-
slagne afgiffter kunna bringa så mycket tillsammans at detta angelägne
wärk derigenom ju förr des helldre till fullkommelig wärkställighet
kunde blifwa befordradt, eller at i annor händelse widare författ¬
ningar kunde giöras till uphielpande af denne för landet ganska för-
dehlachtige inrättning, emedan skaddige och smittosamme siukdom-
ntar till en dehl icke allenast derigenom kunna förekommas, som
ibland fattige i brist af lifsuppehälle och skiötsell offta itändas, och med
mångas undergång sig utwidga, utan bör äfwen ibland andre oskatt-
bare förmåner som ett rike igenom lazarettet- tillskyndas, billigt räk¬
nas, at medicinen och chirurgien derigenom kan komma uti bättre
stånd, at de som uti praxi medica äro oförfarne ämnen, hwilka till
sin underwisning med siukdommars botande sig likwäl befatta, utan at
rätt kiänna dem och medicamenternes art och natur kunde då igenom
ständig öfning och umgiänge med de siuka hafwa tillfälle at rätt lära
förstå sin syssla och igenom försichtige försök utfårska, huruwida de
örter som här wara kunna, tiena till siukdommars botande i stället
för kostsammare läkedommar, med mera.
Kongl. Sundhetscommissionen har fördenskull igenom memorial af
den 23 sidst 1. maii deputationen tillkiänna gifwit, at all möijelig anstalt
blifwit fogad med stamböckers utfärdande omkring hela riket, till in-
drifwande af de till denne lazaretts inrättning anslagne medell, på sätt
som af Riksens höglofke Ständer wid sidstledne riksdag faststält blif¬
wit, men som detta med de flere till uphielpande häraf redan tagne
mått och utwägar näppeligen lära wara tillräckelige at befordra denna
inrättning till någon skyndesam wärkställighet, så gifwer wälbemälte
commission någre widare förslag wid handen, hwarigenom en till-
räckelig summa penningar må till detta lazarett kunna insamlas, hwar-
öfwer magistraten äfwen hördt borgerskapet i Stockholm, som gierna
willja effter råd och lägenhet till detta christeliga wärks inrättande
något bidraga, och hwartill alla stadens inwånare förmodeligen lära
wara så mycket beredwilligare, som de derigenom åtniuta den förmån,
at många på gatorne af fattigdom och siukdom liggande eländige men-
niskior kunde uti detta lazarett blifwa intagne och till hälsan för-
hielpte. Deputationen har förthenskull för then priswärda ömhet Rik¬
sens höglofl. Ständer wid sidstledne riksdag behagat wisa för denne
inrättning warit ganska sorgfällig at utse, på hwad sätt någon widare
förmån skulle kunna tillfalla detta lazarett, utan besynnerlig gravation
för landet, och till den ändan detta ährendet till behörigt öfwerwä-
gande sig företagit samt fallit på den tankan, at jämte de förra, äfwen
2 Jfr BgPO, s. 479, 502, 545; W. Kock, Kungl. Serafimerlasarettet, s. 30.
930
fölljande medell och afgiffter till en fond för denna inrättning kunde
bewilljas: nembhn
1: o Alla som i Stockholm hädaneffter till mästare blifwa antagne
skola till detta lazarett erlägga 16 öre, gesäller 8 öre och lärogåssar
4 öre samt.
2:o The som i Stockholm winna burskap, kunde äfwen något wist
härtill afgifwa, hwad hwar ock en effter råd och ämne dertill contri-
buera wille.
3:o På thet borgerskapet icke allena måtte kiännas wid denna af-
gifft och dermed beswäras, så håller deputationen före at en hwar,
som hädaneffter, antingen af Hans Kongl. Maij:tt eller wederbörande
collegier, consistorier och embetsmän, samt magistrater i städer blifwer
befordrad till någon beställning, bör erlägga 1/4 procent af den lön
han kommer at åtniuta. Men de som icke niuta wiss åhrlig lön såsom
en del af prästeståndet, komma äfwen at erlägga 1/4 procent i pro¬
portion, som hwart pastorat finnes wara taxerat.
4:o Finner deputationen skiäligt, at af alla fattigpenningar, som hä¬
daneffter här i staden insamlas, bör 10 procent till detta lazarett er¬
läggas.
5:o Thet gage, som månatligen tillfaller the af gardiets och artille¬
riets siuka, hwillka här åstunda blifwa intagne, bör äfwen tillkomma
lazarettet, så länge de der förblifwa.
6:o Mycken förmån skulle äfwen detta lazarett tillskyndas, om wid
alla bröllopp här i staden något af de der tillstädes warande blefwe
erlagdt, till hwilken ända klockaren uti församlingen, så snart wigslen
är förbij, går omkring med en tallrick och samlar ihop hwad hwar
och en effter råd och ämne will gifwa, hwilket uti en af giästgifwar-
nes närwaro upräknas och straxt införes uti en dertill destinerad bok,
samt sedan aflefwereras till wederbörande.
7:o När något barn blifwer till dopet befordrat, kunde fadren anmo¬
das at effter råd och lägenhet något härtill contribuera.
Deputationen har funnit så mycket nödigare at till widare befordran
och fond för detta lazarett Riksens höflofke Ständers ompröfwande
hemställa ofwannembde förslag, emedan i annor händelse icke något
så ansenligit huus lärer till denna inrättning kunna anskaffas, som
nödwändigheten fordrar, i brist af tillräckelige penningar. Hwilket alt
dock förmodeligen nu skall kunna snart nog i wärket ställas, i synner¬
het som deputationen är försäkrad, at Kongl. Sundhetscommissionen
till början af detta wärk lärer hafwa all möda ospard, at igenom de
bewilljade stamböcker och lotteri med skyndesamhet söka indrifwa
medlen, och i öfrigit så föranstalta som bäst och nyttigast pröfwas
kan, twiflandes man i öfrigit ingalunda at ju Guds försorg lärer up-
wäcka mångas hiertan at till detta christeliga wärk något rundeligen
erlägga, emedan så många nödlidandes wälfärd härigenom ansenligen
befrämjas. Och som ändamålet af denne inrättning, fast sielfwa laza-
931
rettet kommer här i staden at anläggas, icke har endast sitt afseende
på Stockholms stads, utan hela rikets nytta och förmån. Altså skall
hwar ock en, som det åstundar, sedan lazarettet med des inrättning
kommit i fullkommeligit stånd, äga frijhet at ifrån andre orter i riket
försända sine siuke hit at låta dem här emot skiälig betalning hotas
och coureras. Hwilket dock Riksens höglofke Ständers widare gottfin-
nande underställes. Stockholm d. 1 julii 1741.
Uppå Riksens höglofl. Ständers cammaroeconomie- och commercie-
deputations wägnar.
Carl Otto Hamilton, Andr. Halsenius, Wilhelm Grubb, Olof Erikson.
55.
Professor Nils Hasselboms betänkande
angående durchjarten i Finland.
(M. 148, Kungliga Biblioteket.)1
Allerödmiukast betänkande, angående den uti Finland länge projecte-
rade, och nu til slut undersökte samt här framföre beskrefne durch-
farten.
Sedan underteknad effter nådig hög befallning på åtskilliga gånger
nemkn år 1730 uti october och november, 1731 uti maji, samt 1733
uti aug. samt september månader, styckewis undersökt den uti Finland
ifrån Björneborg til Pejäne sion föreslagne durchfarten, som mina aller-
1 M 148 omfattar handlingar angående durchfarten i Finland. Dessa handlingar
utgöras av Hasselboms betänkande med två bilagor dels »Öfverdrag af föregående
beskrifning», dels ett på denna handling gjort sammandrag »General extract» samt
»Åtskilliga anmärkningar wid landt- och hushållningen i synnerhet uti Finland». Här
avtryckas betänkandet med »General extract» och »Åtskilliga anmärkningar». De
ifrågavarande handlingarna överlämnades den 29 juni 1881 till Kungl, biblioteket
från dåvarande ägaren av egendomen Ås i Julita socken Stafs Adolf von Post (1854-
1930). Ås ägdes under 1700-talet av släkten von Ungern-Sternberg. Mattias Alexander
von Ungern-Sternberg, som deltog i kriget i Finland 1741A:2. hade ärvt Ås av sin
moder Christina Beatrice Palbitski. Hans sonson Mattias Alexander (1764-1826) hade
bevistat fälttågen i Finland 1788-89. Hans dotter Christina Sofia blev gift med general¬
adjutanten Stafs von Post. Egendomen inlöstes av Christina Beata Jacquelina Vilhel¬
mina von Post, som överlät den 1880 på sin systerson, den ovan nämnde Stafs Adolf
von Post. Denne sålde egendomen 1889 till greve Walter von Hallwyl.
Det synes troligt att handlingarna om durchfarten förvärvats av Mattias Alexander
von Ungern-Sternberg (1689-1763). I sammanhanget kan omtalas, att bland de 1881
till Kungl, biblioteket levererade handlingarna fanns även sådana om fästningsbvgg-
nader i Finland (X 856).
Handlingarna om durchfarten ha tydligtvis ingått i en bunden volym. De äro
nämligen paginerade 89-151. Betänkandet om durchfarten är paginerat 97-125. Has¬
selboms betänkande har tidigare uppmärksammats av Aulis J. Alanen, Läpikulkuve-
sitie-kysmys 1700-luvulla 1, s. 488 (Historiallisia Tutkimuksia 20). Jfr bil. 46.
932
ödmiukaste berättelser af d. 8 martii 1731 samt d. 2 sept. 1734
wid handen gifwa,2 har iag wäl derutinnan korteligen, effter både det
begrep iag då ägde om saken, samt kunskap om detta widlöfftiga lan¬
det och dess hushållning, aflämnat mina enfaldiga utlåtelser i gemen,
på hwad sätt en durchfart, större eller mindre, igenom så månge
obändige strömmar och forssar wörö möijelig at frambringa, utan at
då i synnerhet applicera målet til något egenteht bruk, eller företa¬
gande i sielfwa wärket, aldenstund man nogsamt kunde finna, at et
nogare undersökande war af nöden, förr än et så widlöfftigt och kost¬
samt wärk antingen skulle företagas eller eljest något wist det angå¬
ende fastställas.
Men sedan Riksens höglofl. Ständer år 1734 allernådigast täckts gilla
mit enfaldiga utlåtande i så måtto, at en wiss commission af åtskil¬
liga ledamöter skulle förordnas til en nogare undersökning af denna
durchfart, och man jämwäl, til underdånigst följe deraf, år 1734 så
snart Kongl. Maij:ts samt Riksens höglofl. Collegiers och Statzcontoi-
rets höggunstiga ordres och instruction til orten öfwerkom, ber:de för¬
rättning begynt, samt sommaren derpå följande 1738 densamma til
et enteligit slut bringat, som föregående relation bredare utwisar. Så
har man hafft widare tilfälle at taga saken, med alla des omständig¬
heter beklädd, uti wederbörligit nogare betänkande, och derföre
henne nu mera intet blott ansedt såsom en fahrled, utan såsom et
oumgängeligit medel, hwarigenom detta widlöfftiga landet, som utgiör
intet långt ifrån halfwa delen af Sweriges rike, men kan considereras
mer än half parten öde, en gång med tiden både borde och kunde
bringas i et bätre stånd och bruk. Jag hade wäl i synnerhet som ock
min afsicht war med öfwerresan i förleden winter hit til Stockholm
skolat åstunda, til at öfwer saken rådlägga med H:r Secreteraren
Rudenschöld, som granneliga undersökt om landets oeconomie, men
som det nu mera intet kan sig giöra låta, och iag af alla de commit-
terade är nu lämnad allena, så nödgas iag härigenom serskilt afgifwa
mit enfaldiga och wälmenta betänkande. Lieutenanten Nordenbergs
ingifne skrifft grundar sig intet på någon erfarenhet, utan blåtta giss¬
ningar, förutan det, som han antingen tagit af mina förra berättel¬
ser, hwilka honom blefwo communicerade, eller af de öfwerlägg-
ningar, som under den korta sammanwarelsen skiedde, och han, som
sig bordt, intet kunnat innehålla til et gemensamt utlåtande, utan
funnit nödigt strax och förut, såsom des egna påfund, at publicera.
Framledne Lieutenanten Wijks relation är ock litet tilräckelig, effter
han hwarken wille eller förmådde, at, sedan det angelägnaste af för¬
rättningen tilstundade, widare biträda commissionen. Likaledes förhål¬
ler sig Slussbyggmästaren Leikarts korta skrifft, hafwandes han eljest,
2 Jfr BgP6, s. 695.
933
uppå de committerades begäran wid afresan ifrån Helsingfors afläm-
nat en något tydeligare, som härhos äfwen medföljer.3
Innan man kan skrida till sielfwa utlåtandet, är nödigt at grund¬
lägga följande fasta och onekeliga hufwudpuncter närnl.
1 :o. At en myckenhet folk, som uti et land eller ort bor och byg¬
ger, effter den allmänna societetslagen til des nödwändiga utkomst
både äger samt årligen tilwärkar och frambringar åtskilligt, som det til
andre in- och utrikes, mäst stadsboar, antingen emot penningar eller
andre för sig åter oumgängelige waror måste afsätja.
2:o. Ju lättare eller med mindre möda och tidzspillan samt kostnad
en sådan handel eller byte kan gå för sig, ju lyckeligare är folket.
3:o. Uti Holland, Frankrike, Tyskland, Polen och Ryssland sker en
sådan hemhandel med ganska stor lätthet, land och städer emellan,
igenom deras stora, stilla och fogeliga strömmar. Och på det
4:o. At hwar och en intet måtte ha för lång wäg at derigenom
försätja den ädla tiden, som så noga måste achtas, i synnerhet wid
landtbruk, så äro städer och handelsplatser icke långt ifrån hwar
andra inrättade.
När man nu emot dessa oemotsäijeliga hushålsreglor wil examinera
wårt widlöfftiga Finland, så är lätt at igen finna hufwudorsaken, hwar-
före det har den olyckan at wara uti et mycket slätt och fattigt bi¬
stånd. Ty
1 :o. Ager det wäl samt kan frambringa alt det, som något annat
godt land förmår af sig kasta, nemkn spanmål, lin, boskap, smör, talg,
tiära, med mycket annat, som i synnerhet af skogar kan och bör til-
wärkas. Men
2:o. Har bonden och landtmannen hälst up i orterna så litet gagn
och nytta af det mästa han tilbringar, förutan det han nyttjar til sit
uppehälle, at effter en rätt och noga uträkning han snarare derpå
tappar och förlorar. Ty, som allom bekant är, ligga de få och mäst
slätta städer, som i Finland äro, ned wid Saltsiöstranden. Upstäder äro
der intet mer än Tavasthus, hwilken är långt sämre än en god bonde¬
by, der intet annat wankar än en sup förderfweligit bränwin, eller et
stop lura, som landtstädernes härtils i Swerige ordenteliga trafique
warit. Men landet sträcker sig ännu up emot ryska gräntzen och
Cajana til 30, 40, 50, 60 ja 70 mil ifrån Åbo, och de andra städerne
i proportion. Et landshöfdingedöme är 50 å 60 mil långt, et krono-
fogdedistrict 30 å 40 mil ibland. När nu
3:o den arma bonden, som måste ha penningar til sina utlagor,
samt salt, järn och tobak med mera, måste om winteren en så lång
wäg släpa, til et exempel för alla, en tunna spanmål, och derigenom
bli borta med des dragare i några weckor, så kommer honom fohr-
lönen wärkekn dyrare än fracht kan löpa på en tunna salt ifrån Spa¬
3 Denna skrift finnes icke i M. 148.
60-734227 BR 7:2
934
nien el:r en kostbar bal från Ostindien. När han sedan i staden
får, som mäst i Finland förr warit, 7, 8 å 9 dl:r tunnan för sin
goda rijtorra spanmål, har han icke då wäl handlat? Huru kan det
då wara möijeligit, at bonden skall få medel och styrka til at med
nödig force och tilbörlig glädje drifwa sit landtbruk.
4:o. Den stora Gudens försyn har så alwisligen skickat, at hela detta
landet, sorn i anseende til des situation i Norden, eljest skulle wara
altför kalt, lutar med en ansenlig afhällning emot solen til öster, söder
och väster, samt underbarligen är bespäckadt och igenomskurit af
större och mindre siöar samt ansenliga strömmar, som af beskrif-
ningen samt generalcartan wäl kan intagas. Up i landet är folket want
wid watn, båtar och fiskerijer, så wäl som skiärebönderna. Men när
man kommer på 10, 15, 20 å 30 mil i landet när Saltsiön och stä¬
derna, så emottaga för den högwisligen skickade och omtalte slut¬
ningen skull en myckenhet mindre och större forssar, som aldeles
afskiära communicationen igenom watnfart emellan öfre landet och
städerne wid hafwet.
Sedan iag nu tagit alt detta efter förfarenheten uti wederbörkt be¬
tänkande, har iag kommit at anse den länge projecterade durchfarten
med helt andra ögon, hwilket wida utseende warit mig, som iag tyckt,
en skiälig orsak til drögsmål med denna relation, emedan den intet
annat kunnat än fordra mycken tid, hälst för mig, som är bunden
wid det swåra informationswärket, innan iag det ena emot det andra
så hint at jämföra, at det måtte ha någon grund och trygghet med
sig. Och är för den skull nu således min enfaldiga mening, näml.
l:o. At aldenstund det wörö orimmeligit at både tänka och projec-
tera det bönderne långt up if:n landet igenom en upbringad durch-
fart igenom strömmarna, om den ock blefwo så god och beqwämlig,
som nånsin möijekt wörö, skulle föra sina waror ned til siöstäderna,
effter de derigenom kommo at förlora mera tid än wid winterresor,
och än mera, den ädlaste och nödwändigste wår- sommar- och höst¬
tiden, så faller det i af sig sielft, at några goda upstäder äro til
landets upbringande oumgängelige. Uti de 3 län, som iag igenom
wandrat, äro 3:ne platzer dertil ganska tiänlige, nämkn.
Uti Björneborgs län och Birkala sokn (som ock har sit namn af det
gamla ordet birka el:r handla) wid Harju Capell på en skiön landplatz
mitt emellan 2:ne stora siöar, och derest strax wid igenom Nokia eif
watnen löpa ned til Biörneborg. Detta ställe är nästan 18 mil ifrån
Åbo, och stöta til des strand 2:ne stora watnleder, en ifrån Ruovesi
20 mil, den andra ifrån Tavasthus 8 mil och sedan widare förutan
sidoleden från Längelmä och Lumenen til 13 å 16 mil, som af gene¬
ralcartan och öfwerdraget bäst skönjas kan. Dit kunde bönderna med
båtar både komma och beqwämligen hinna med alla deras waror samt
få tilbaka det dem nödigt wörö. Det andra stället är
Tavasthus, intet der det före sidsta brand war in under slottet, utan
935
på en annan wacker och tiänlig platz, ei långt derifr. denna ort hal¬
en communicationsled med Harju til 8 mil, samt äfwen de bägge sido-
lederna, som der sidst nämdes, så at bonden hade frihet at föra sina
wahror dit, som de mäst kunde giälla. Desutan kan denna staden få
en watnled til Helsingfors, och en annan från Pejäne sion. Tredie
orten kan ingen annan wara, än wid
Anianpeldo el:r Vegsiö bro, som har en oförliknelig situation emel¬
lan den stora Pejäne och Wesijärvi sion, samt kan bekomma en watn¬
led ned til Helsingfors, som alt widare kan inhämtas af generalcartan
och beskrifningen.
Huruledes sådane städer borde inrättas med handtwärkare, fabri-
queurer och rätta handelsmän, det är Kongl. Maij:ts och Riksens hög-
lofl. Collegier bäst bekant. Men hwar inwånare skulle i hastighet tagas,
är wäl en swårare knut, som iag dock tror på detta sättet kan och
måste lösas, näml. at emedan handeln med landtmännerne således
mycket gingo ifrån siöstäderna, så kunde oförgripeligen lämnas i syn¬
nerhet af Åbo borgerskap så många, som wid Harju wille bygga,
och något godt anlägga, frihet at der hafwa deras kiöpning och neder¬
lag, äfwen som Helsingfors och Borgoboarne i Tavastehus och Anian¬
peldo samt kiöpmansdrängar, som uttiänt, anmanas at sig der neder -
sätja. Dessutan äro Raumo el:r Nystad och Nådendal onödiga städer,
hwarifrån oförgripekn det dugliga borgerskapet kundq flytta sig til
Harju. Än widare, såsom igenom denna inrättning starkaste trafiquen
kommo at dragas til Biörneborg, som nu är alt för swag at den emot¬
taga, ei heller äger stapelrätt, så borde den platzen wara äfwen för
Åbo inbyggare uplåten, som är försedd både med stapel och förmögna
handelsmän samt skiepp och goda fartyg. Sedermera effter alla sådane
anstalter skulle wara förgäfwes, om allmogen långt up ifrån landet,
som intet giärna går ifrån sin gamla antingen wana eller owana, skulle
om wintertiden få resa ned til siöstäderne, så wörö äfwen oförgripe¬
ligen angelägit, at sådant igenom förordningar blefwo reglerat, och
almogen förmåddes at hålla sig genom båtlederna til någotdera af
upstäderna, och sedan blifwa hemma wid sin gård och ägor om win¬
tern, derest han wäl skulle få henderna fulla at giöra af arbete, om
han wille lyda mina enfaldiga hushålds anmärkningar,4 som här effter-
åt serskilt följe, och, som iag intet twiflar, många andras mognare
råd.
Sedan sådane grunder, som nu kortekn sagt är, äro lagde, wil iag
åter skynda mig til strömmarne och forssarne samt alla watnleder
ännu en gång igenomwandra, med tilseende huru de ställen kunna
förbättras, som hielp behöfwa, begynnande först af
watnleden emellan Biörneborg och Harju, hwaruti förekomma 25
st forssar, större och mindre, som alla skulle fordra en ogemen kost¬
4 Bil. 56.
936
nåd at på det härtils i hela weridén brukeliga maneret bringa til en
beqwämlig båtled. Der blefwo wäl intet mera, som generalextractet5
wisar, än 1837 al:r, alt sammanräknat at gräfwa och mura til sluss-
canaler, 3723 al:r at upränsa, och 1/4 mil samt 3075 al:r at genorn-
gräfwa på hela den leden af 13 och 1/2 mils längd, hwilket wörö en
möijelig och ringa sak, men forssarnes obändighet, många stenar och
bärgs sprängande, en hård och på de mästa ställen mycket stenbun¬
den jordmån at genomgräfwa, slusswärks dyrhet och obeständighet,
som altför widlöfftigt wörö at wederbörl. utföra, hafwa den wicht med
sig, at iag nu mycket mindre än tilförene kan styrka til et sådant
arbetes företagande uti Cumo sokn, derest de swåraste forssarne äro,
utan måste nödwändigt, när man så wida kommer, de waror, som
if:n Harju dit nedföras, bringas ifrån Witticala strand landwägen 2:ne
mil til Lammais, då alla forssarne äro förbi. Men stockar och grof-
wärke kan wissa tider, när folket bli wahne derwid, gå ut för fors¬
sarne, eljest ligger en stor insiö, som heter Sässjervi litet bätre ned
än Kirejervi, som på cartan är teknat, hwilken med det senare träsket
hänger tilsamman igenom en bäck, och detta Sässjervi kunde bli såsom
en hamn för alt det, som nedkommer och upgår, derifrån det sedan
kan transporteras til och från Biörneborg. Men som iag den tiden
intet war på sådane tankar, kom man ei at undersöka den trachten,
hwarföre det ock måste lämnas til annat tilfälle.
Uti Huittis och Törvis soknar äro, som öfwerdraget och general-
cartan utwisa, wäl många forssar, men på långt när intet så swåra,
som uti Cumo, 151 al:r til slusscanaler kommer der at behöfwas, til
upränsande 2236 al:r, och genomgräfwande af lös och ren mark, til
största delen, 2241 al:r. Slussluckor äro intet nödige mer än på 2:ne
ställen wid Äetzä och Törvis by. Kanske, at de äfwen der kunna
umbäras, när sielfwa wärket och förfarenheten komma at bli lärmäs¬
tare, eller åtminstone hielpas med 2:ne simple slutluckor på något
beqwämligt ställe i grafwarna, til at hindra watnets inforssande, hwil¬
ket ock behöfwes wid de mästa grafwarna, på det at sidorne deraf
intet måtte skadas igenom et continuerligt genomströmmande. Men
dock likwäl ehuru lätt arbetet skulle tyckas blifwa at komma desse
soknar igenom, kan det intet underlåta at hafwa swårighet med sig
för befarande af förborgade berg och klippor samt äfwentyrlighet at
arbeta uti så många forssar och watn. I synnerhet är Rauko fors,
för des många slingelkrokar skull, rätt beswärlig. Farten skulle ock lika
fult bli mycket incommode och wärkekn utdraga på tiden, innan den
blefwo ferdig. Derföre emedan den förbenute inrättningen til landets
i stånd sätjande intet kan tåla något drögsmål, har iag fallit på tankar
at kunna beqwämligen äfwen komma desse swårigheter förbi, och med
5 Se s. 940.
937
det samma på en gång undwika de förr omtalte Cumo forssarne,
hwilket kan ske igenom en ny wägs inrättande ifrån Törvis by, eller
rättare Raukola, som ligger på andra sidan elfwen, til Birilä i Cumo
sokn til 3 1/2 mil el:r något mera. Ofwanföre den sion, som är uti
elfwen wid Törvis by, kommer en liten fors wid bron, som förmedelst
en ådras upränsande med ringa kan omlagas. Sedan kommer man
fritt alt til Nokia fors emottagen up emot Harju. Denna ström, som
mina förra berättelser innehålla, är så beskaffad, at derigenom intet
kan bringas någon båtfart på alla de ännu wanliga sätten. Det endaste
medlet är en afmätt lands tracht med 2:ne små träsk, som spec. cartan
N:o 22 wisar, hwarigenom man skulle sig framarbeta. Men såsom wat-
net af träsken aldeles skulle aftappas, och man nödgades til in emot
2 000 alnars längd med doceringar giöra en graf til 5 famnars diup-
het, samt sedan äfwen winna 10 famnars fall med slussar, så kan det
intet wara rådeht at hwarken påtänkia eller företaga. Ifrån det ställe,
der denna grynna forssen slutar sig, och lugnt watn blir under Havisto
wid stora landswägen, är allenast 1 mil til Harju, derföre är intet
annat råd öfrigit, än at de tilkommande handlande derstädes först
måste kiöra sine waror en mil hit til Havisto, sedan blir richtig siö-
wäg, som förmält är til Törvis by, på 3 1/2 mil landwäg och slutehn
rena elfwen til Biörneborg, in til des antingen i framtiden kunde
widare arbete anläggas, eller et bätre förslag en gång styra de många
otama forssarne.
Hwad sidoleden til Ruovesi angår, så har den ingen swårighet med
sig, aldenstund man effter denna inrättning med en stad wid Harju
intet behöfwer at bry sig om Tammerfors fräsande. Wid Murlaz samt
långt up emot Virdois och Etzeri capell, äro några forssar och hinder¬
liga ställen, som efter god anwisning med litet understödjande både
böra och kunna af almogen sielfwa til deras egen commodité ränsas
och omlagas, utan at beswära publicum dermed.
Communicationsleden emellan Harju och Tavasthus är den bästa af
alla, ty der förekomma allenast 2:ne små forssar wid Lempelä präste¬
gård, näml. Koukala och Niemis. Wid den förra, sedan 800 al:r en
del sank och eljest ren mark bli genomgräfne, lärer en liten träsluss
wara nödig, eller kanske det låter sig giöra med en dämlucka allena,
som iag i Holland många observerat ned åt Maaslandssidan. Men
Niemis eller Pappilaforssen kan igenom en förr gräfwen ådra, som
bör upränsas och fördiupas, lättehn undwikas. Eliest är emellan Harju
och Tavasthus 8 mil alt rent och obehindrat watn.
Uti sijdoleden til Längelmä 13 mil från Harju och 11 d:o från
Tavasthus behöfwes nödwändigt en god sluss wid Valkiakoski korta
och hastiga fors. Dermed kunde doch intet wara så brott om, emedan
der är et mycket beqwämligit ställe emellan bägge ådrerna, derest bön¬
derna kunna draga sina båtar öfwer landet på några hundrade och
938
mer, som de äro wäl wäne wid, och kunde mycket hielpas igenom en
rullbänks inrättande. Men Appia, Cottia och I haris kan och bör al¬
mogen sielf effter god anwisning uprensa.
Sijdoleden til Hauho och Lumenen, som är 16 mil från Harju och
14 d:o från Tavasthus, wörö ock nödwändig för någon beqwämlighet
skull för det arma folket som bor omkring de der warande många
siöar, dock behöfwes intet at dermed så mycket hasta, innan det andra
alt kan först komma i gång, då iag tror at almogen å alla sidor skall
i anledning af andre giorde prof på publique kostnad, hwar på sin
ort, söka at laga om sina watn. På hela denna leden betarfwas alle¬
nast en liten träsluss i Jörenge ån. Til at upränsa är 2 670 och at
grafwa 132 alnar.
Wid hufwudleden ifrån Tavasthus til Helsingfors möter mera ar¬
bete, men är oumgängeligit, aldenstund det är endaste medlet at be¬
komma communication ifrån Pejänen til Saltsiön. Först är wid Leppä¬
koski något orent, som kan bätras med några stora stenars bortta¬
gande. Sedan är Punganoja å, som på sorni, ställen bör utwidgas och
upmudras samt ränsas ifrån buskar och annat til öfwer 3/4 mil. Der-
effter kommer Urramonsuo och Tauronsuo mossar, som måste ge-
nomskiäras öfwer 3/4 mil. Åter Härajoki bäck, som på en fjerdings
wäg skal genom grafwande rättas, utwidgas och fördiupas. Sedan
förekomma på 2 1/2 mils wäg 6 st. mindre forssar, af hwilka 4 st.
kunna hielpas med blott upränsande, men de 2:ne näml. Ärolambi
qwarnfors och Hyttekoski wid Havingi måste förses hwardera med
en ringa träsluss. Häreffter emottaga stora och beswärliga forsar, 4
st. ned til Gammelstaden, näml. Pengerkoski, Nurmjervi, Myllykoski,
Quarnbacka och Tolkby, hwilka äro af den beskaffenhet, som beskrif-
ningar och speciel cartorne bredare förklara. Och som på bem:te stäl¬
len skulle nödwändigt anläggas kostsamma slusswärk, så kan iag til
et sådant företagande ännu intet råda. Emellan Pengerkoski och Gam¬
melstaden är god landswäg 3 1/2 mil, der warorna kunna öfwer land
transporteras, eller om så bätre skulle synas, kunde denna wägen för¬
kortas til 2 1/4 mil, så at sakerna wid Tolkby kunde åter inläggas
i båtar och sedan genomgräfning skedt genom ängen wid Gammel¬
staden dermed föras til Helsingfors strand. Men storwärke kan
bringas ut för forssarne på samma sätt, som det alla år sker med
sågståckar.
Sidst följer communicationsleden emellan Turkhauta och Pejänen,
hwilken uti beskrilningen är fulkoml. och noga til alla des omständig¬
heter utförd, och altså onödigt at detsamma här uprepa. Denna led
är för den besagde communicationen skull både med Pejänen och
städerne emellan helt angelägen och borde i tid med arbete beläggas,
dock så at Helsingfors leden först förferdigas. Här förekomma 160
alnar ungefärl. at med trä byggas til slusscanaler, näml. wid Kärkylä,
Koskis och Laitiala bäck. 4 555 alnar blir at upränsa och 4 945 d:o
939
at genomgrafwa, mäst sank och ren mark. Men wid Wegsiö bro är
aldeles intet arbete nödigt.
Blir altså hela summan af det arbete, som iag nu til en begynnelse
oförgripekn funnit mig hafwa skiäl uppå de grunder, som förut lagde
äro at til styrkia, näml.
6 st träslussar med deras canaler 381 aln
Uprensande 1 1/4 mil och 938 fam:r
Genomgräfwande 1 mil och 482 f:r
Ny vväg emellan Törvis och Cumo til 3 1/2 mil
Uti de 6 sidstber:de forssar, som nu i förstone skulle arbetas, giöra
träslussar tilfyllest och kunna bli ansenligen durable, om timbret först
torkas och strax effter optimringen tiäras, samt emellan hwart stocklag
god och stor näfwer lägges och utbredes på sidorne. Men om fram¬
deles något wärk skulle påtänkas wid de stora forssarne, så behöfwas
nödwändigt fasta stenmurar.
Hwad omkostningarne beträffa, så borde det wäl ankommit på H:r
Lieutenanten Nordenbergs uträknande samt Leikarts förslag, men
som det intet skedt, så nödgas iag den puncten nu at förbigå. En
träsluss kan snart werderas, hälst på en ort, der timber okiöpande fin¬
nes bredewicl byggningsstället. Angående upränsandet, så kan derpå
omöijeligen med någon säkerhet kostnaden specificeras, men torde på
mästa ställen blifwa äfwen så dyr som gräfningen, hwilken är lätt at
uträkna, när som beskrifningen pag. 7 effter profwet innehåller, til
en cubic famn stenbunden jordmån betarfwas 4 dagswärken, men uti
blöt och lös mark intet mer än hälfften så mycket.
Hwad effecterne anbelangar, så lärer H:r Secreteraren Ruden¬
schöld, som öfwer hela landet derom noga undersökt, giöra Kongl.
Maij:t och Riksens höglofl. Collegier och Staetzontoiret derutinnan,
genom dess relation, fulkomkt nöije.
Detta är nu alt talat och raisonnerat effter de medel och maner,
som härtils i hela weridén warit och äro brukelige wid durchfarters
practicerande igenom fall och forssar. Alen iag har länge påtänkt samt
nu först nyligen mognat en hel ny methode, hwilken är helt simple,
beständig och litet kostsam, men lärer kunna förmå at tämja de alra
grymmaste forssar, om det ock wörö sielfwa Trollhättan, hwilken iag
förbehåller mig at framdeles upgifwa.
Stockholm d. 1 maji 1741.
Nils Hasselbom
General extract
Canaler til
sliisswärk
|
Forsar och
grund at rensa
|
Platser at
genomgräfwa
|
Miltalet af
vvatnleder
|
Högder av fallen
|
|
Alnar
|
Mil 1/4 d:o Aln:r
|
Mil 1/4 d:o Aln:r
|
Mil 1/4 d:o
|
Famnar Aln:r
|
Toll
|
Watnleden mellan Biörne-
borg och Tammerfors
|
1 837
|
3 723
|
1 3075
|
13
|
2 i
|
30
|
|
11 1/2
|
Sijdoleden til Ruovesi
|
300
|
1 400
|
1 362
|
20
|
|
10
|
|
|
Communicationsleden
från Harju til Tavastehus
|
90
|
110
|
800
|
8
|
1
|
1
|
2
|
181/2
|
Sijdoleden til Längelmä
|
40
|
300
|
|
8
|
|
1
|
2
|
7
|
Sijdoleden til Hauho
från Mallasv.
|
40
|
2 670
|
132
|
11
|
2
|
16
|
1
|
|
Hufwudleden från Tavast-
hus til Helsingfors
|
531 1
|
1 2 896
|
3 3550
|
14
|
2 i
|
43
|
1
|
2
|
Communicationsleden emel¬
lan Turkhauta och Pejänen
|
160
|
1 55
|
1 445
|
8
|
|
14
|
|
15
|
Summa 2 998 2 2 2 154 1 3 364 84 117 2 13 7/12
940
941
56.
Professor Nils Hasselbom anmärkningar
vid lanthushållningen särskilt i Finland.
(M. 148.y
Åtskilliga anmärkningar wid landthushållningen i synnerhet uti Fin¬
land.
Sedan det på åtskilliga år, som wid den förordnade durchfartscommis-
sionen iag hafft tilfälle, at wida i landet kringresa, har iag intet kunnat
underlåta at jämwäl hafwa et noga afseende och ögnamärke på alt
sådant, som antingen kunde wara skadekt eller mindre nyttigt wid
landtbruket i gemen, samt wid lediga stunder alfwarsamt efftertänkt,
och wid allehanda förefallande lägenheter mina tankar applicerat,
huru det skacleliga kunde afwärjas, samt mera godt och nytta fram¬
bringas. Jag wil först tala om sådant, som närmast öfwerenskommer
med min commission, mimi.
l:o. Det skadeliga och landtförderfwande watnlaget, som offta hela
härader, soknar och trachter äro underkastade. Den bästa marken och
jordmånen, som merendels är lågt situerad, står härigenom fruchtlös
och dränkt, ty almännekn at tala, så bestå de höga backar och den
högländiga marken af berg, sten, grus eller sand, som ifrån den syn¬
diga flodens tid har sit ursprung. Nu ehuruwäl en sådan olycka öfwer-
kommit jordklotet, så har likwäl den alwisa Guden lämnat et godt
förstånd til rest åt menniskiorna, som det bebo, hwarigenom de kunna
utgrunda orsakerna til sådane inkomne felachtigheter, och sedan ige¬
nom arbete och deras anletes swett dem afböija. Jag har med flit
efftersökt, och när tiden det ei welat tillåta, igenom andra utspanat
beskaffenheten af åtskilliga sådane watnsiuka trachter, och ännu icke
funnit någon, som ei har des frånlöpande bäckar och aflopp, men
antingen uti sielfwa mynningen eller på några andra ställen äro de
förstoppade, eller alt för grunda, samt det årl. mer och mer förblifwa.
Jag wil ibland tusend exemples framföra några först i stort och sedan
i smärre. Emellan Huittis sokn och Cumo är en stor tracht til längd
och bredd, som är onyttig både för folk och kreatur. Men om ut¬
loppet wid Niska fors under Wittikala skulle til några alnar widgas och
fördiupas, skulle den marken med något annat tillagt arbete bli en
wacker egendom, som nu kan hållas för ingens mans. Loimioki sokn
i granskapet har en god situation och härliga stenlösa åkerfält ut med
en å, som går derigenom, men största delen til miletals ängs- och skogs¬
mark ligger i qwaf. Långt wärre ännu befinnas de dernäst liggande
2:ne soknar Pöijtis och S:t Mårtens, hwilka öfwer hela landet äro ut¬
ropade för at wara de eländigaste, men possidera dock den bästa
jordmånen, och några mils jämn mark och mossar til ängar, som ock
1 Jfrs. 931. Anmärkningarna äro paginerade 126-151.
942
en hop andra soknemän af dem leja. Åkren af bästa art ligger ut¬
med åder och stora bäckar, men strax bakom giärdesgården är en
med watn öfwerswemmacl mark til några mil, bewäxt af små biörk-
skog, hwarpå iag alla gånger tvid förbiresan i augusti månad redan
har observerat, at löfwet warit gulnat. Så kall är marken, och ho kan
då undra, at deras eljest goda åker är et frostnäste? För en sådan
siukdom är knapt någon sokn, bylag ei heller hemman i hela landet
fri, utan den är at så tala epidemicus Finlandite. Och det, som än
wärre är, at den årl. tiltager derigenom at de naturliga utfallen af
watnet årl. mera tilstoppas, och de emotstående bankarne förhöijas,
så at det hender, det folket på många ställen nu fela om bröd, der
deras förfäder dock wäl närdt sig. För den skull är lätt at finna,
at ibland de angelägnaste oeconomie mål, som til detta landets up-
hielpande tiena, wörö detta wissell, det förnämsta. Huru litet förord¬
ningar i såclane mål hielpa, wisar nogsamt den bedröfweliga förfaren-
heten. Bonden tror aldrig at det går an. Exempel äro wäl de bästa,
men sådane finnas intet i alla soknar. De kunna ei heller förmå
bonden ut med spadan, ty hans grundursächt blir detta: Jag hinner
intet. Jo wisserl. skulle han hinna, om alla syslor skiedde i rätt ord¬
ning. Om iag får taga til exempel min lilla hushållning på landet,
der iag äger widlöfftig skog och mark och fult med mossar. När iag
märkte, at bönderna intet wille något giöra effter det man med goda
prof dem förelagt, har iag nu begynt til at locka dem med profiten
samt dem klari, wisa, at fastän de skulle leja och betala gräfningarna,
kommo sådant dem dock werkekn intet at kosta, utan at marken
kunde bruka sig sielf. Det sker således: man låter först på weder-
hörigt ställe och sätt hugga et stort swidieland, af årswäxten tager iag
först mit säde och utlagda penningar igen, resten lägges til jordkapi¬
tal. Uti interesse för lånet får iag antingen äng rögd, eller god betes-
haga, item halmen på kiöpet. Af capitalet låter iag åter bruka up
wild mark, men i synnerhet dika och grafwa ut mossar, af stränderne
hugges wed och brukeliga stockar bort, det öfrige brännes så widt
god mark är, der kan åter fås, mossar omsider brännas och äfwen
besås, ja offta flere gånger, och sedan bli god äng, dereffter fult med
torp byggas och innan torparne få nog åker i stånd, äro de närmast
om at med arbete förtiäna sig födan af jordkapitalet. Allt detta kan
onekekn gå fort utan någon styfwers tilläggande af egna medel, hela
den dugliga marken bli upbrukad och bebodd, samt förutan en fram¬
gent stadig nytta af producturerne, lämna directeuren för des omak
och sorgfällighet et ansenligt capital.
Sådane tankar och experience ha omsider lech mig så wida, at alden-
stund almogen näpligen, åtminstone på lång tid, deraf wära ögon
intet kunde med glädie skåda fruchten, skulle angripa et så drächtigt
och nyttigt förslag, iag doch intet misströstar om en snarare fortgång
af detta slags landtbruket, än någon skulle förmoda. Nami. igenom et
943
interessentskaps- eller landtbruks compagnies inrättande, hwilkets natur
och egenskaper widlöfftigt wörö at beskrifwa, som iag det til alla delar
widlöfftigt uttänkt. Doch körtel:n at nämna, skulle praxis bli alt den¬
samma, som ofwan före uti miniatur är utprickad. All obrukad jord,
i synnerhet watndränkta mossar, och såclane antingen kronobonden
intet behöfde, kunde eller wille, efter anwisning och wiss förelagd
tid upbruka, blefwo compagniets giöremål at upodla och effter lägen¬
heterna bebygga, alt under wissa frihetsår, då de sedan kunde i fram¬
tiden skattläggas. En eller kanske 2:ne af de 3 landtmätare, som i et
län bestås, skulle wara med i compagniet och årl. wara occuperade
at aftaga den ena soknen effter den andra och noga observera det,
som til compagniets giöremål hörde. Ägotwister kunde med det
samma afgiöras och förut publiceras, at alla de i soknen boende skulle
til det året, som soknemätningen skedde, hafwa sina förmenta twister
i stånd at företagas. Unga matheseos studiosi borde ock upmuntras at
lära sig praxin af sådant arbete. Så många arbetskarlar, som compag¬
niet kunde behöfwa, och ifrån Elimä, Dalarne, Helsingland och flere¬
städes kommo at anskaffas, skulle bestås och til upmuntran med god
dagspenning eller styckewis af compagniet lönas. Sådane karlar skulle
ock framför andra stå fritt at wäija sig goda ställen at bebygga. Detta
compagnie borde, så wida möijekt är, hafwa des interessenter af några
förmögna och förståndiga män, ja goda bönder ock uti hwar sokn,
samt ibland dem en hufwudman, som hade at correspondent med
directionen af compagniet, at förtiga många andra omständigheter.
Således har iag mycket enfaldigt, men i en naturlig ordning, om
iag mig intet bedrar, tänkt på det halfft ödna Finlands upodlande,
ty iag håller före, at i städerne må man wäl philosophera i minut,
men på landet hälst en gros. Nog har iag ock i betrachtande tagit,
at en liten fond af landshielpen jämwäl här intet illa skulle wara
emploijerad, til wärkets större drifft i begynnelsen, då drygaste ut-
giffterna wörö och als ingen inkomst, men det lemnäs til dem, som
sådant bätre förstå. lag kan intet utse, at detta landet på något annat
sätt kan bringas til brukning. 5, 6, ja kanske 10 gånger så mycket
folk, som der nu är, borde och kunde föda sig i landet, men endels
är ondt effter stora folkhopar på en gång, endels kunde de för språ¬
kets skull intet trifwas i landet, efter de intet kunde sätjas tilsamman
på en wiss tracht, ty hwar en, som der förr är, wil gerna och bör
behålla sin gamla brukade torfwa, utan de måste skingras här och der
i kring wiel torps uptagande i förstone, som med tiden och åldren
kunde slås ihop til hemman. Samma swårighet för språkets skull
blefwe wäl ock med de arbetskarlarnes nedsätjande, som berört är,
men huruledes en ändring dermed effter hand kunde ske skall iag
längre fram yttra.
2:o. Har iag följande i acht tagit wid skogar och swidieland. All
mark kan almän t fördelas i 2: ne slag, nami. sten- grus- och sandig
944
eller god, fet och bärande, som duger til hagar, ängar och åkrar.
Skåne och flera provincer ha den senare nästan allena, men Finland
har på alla orter af bägge slagen. När skogen hrännes af den förra
til swidieland, som mäst sker, effter den är torr, så brinner äfwen den
ringa matjorden bort til aska, marken blir sterile, och bär på några år
hwarken gräs el:r buskar, undantagande något litet omkring stenarna.
På de mästa ställen kommer et l[i]ung, som inkräktar marken, och gior
den i alla tider fruchtlös, på andra åter bli biörkbuskar, mycket sent
och sachteliga lider furun effter, och om de til framtiden så lefvva
i hop, så dör biörkén, och furun tager fältet allena tillika med liunge-
gräs, ty så se alla gamle furuskogar ut. Men om biörkskogen åter,
när han kommit sig litet före, på 10 å 12 år, andra gången igen
och ibland offtare, som det brukas på en wiss tracht i Hollola sokn,
så blir hela marken på slutet et grus- eller sandfält, och är detta den
kortaste och säkraste wägen at giöra et öde land. Men om åter skogen
på god, thef är ler- och mulljord, fast något blandad af sten och
sand, bortbrännes til swidie, så uprinner i hast och myckenhet ahl
och wide på den fetaste och wäta, men biörk, äfwen fort, på den,
som är något sämre. Omsider kommer granen sachteliga först ibland
biörkén, och om de i fred få bli til samman, går omsider biörkén ut,
och granen behåller platzen. Men ibland alen kommer granen mycket
tunt och sent. Huru de i framtiden förlikas, kan iag intet säja, men
det är wist at den gorr-granen intet stort duger.
Utaf denna grund, som uppå en säker förfarenhet är anlagd, kan
med trygghet tagas skiäl til skogars och swidielands rätta bruk och
handterande, nami. at, wid stort wijte tilgiörande, aldrig någon swidia
borde tillåtas på bergsbackar, sand- och stengrus jordmån, så framt
något sådant stycke icke skulle ligga til skada för åker eller äng, eller
at hela en bys mark, som rart är, bestodo af en sådan art. Utan denna
jordmånen, som til intet annat duger, bör lämnas til skogswäxt. Men
åter ler- mull- och biandjord, den må och bör landtmannen tilhållas
at effter hand afswidia, sedan dugekt timber, wed och giärdzle är
borttagit, samt instänga til åker, äng, beteshagar och torps uptagande,
ei låtande den sedan wid straff tilgiörande skoggå, hwartil beqwäm-
liga maner böra föreskrifwas och iag nu intet hinner utföra.
3:o. Wed det, at torp nämdes, kommer iag ihog, doch oförgripekn,
en oumgängelig ting, i synnerhet för Finlands upkomst, nami. at
önskekt wörö, det uti den sidsta hälsosamma förordningen om mos¬
sars och markers upbrukande kunde äfwen torps byggande, hälst för
Finland, bli tillagt, under samma frihet, som det förra är lofwat. Det
skulle skaffa otrolig nytta, och har iag för min del prof i henderna
deraf, samt faststält hos mig den slutsatz, at det eljest är omöijekt
komma med beskedek t landtbruk i Finland fort. Orsaken är denna,
först at när man wil ha goda drängar, så fins de intet. Men til torpare
wilja alla gå, ty de bli då sina egna det menniskian naturligen åstun-
945
dar. Afskedade ryttare och soldater samt eljest andre, som kunna ha
något litet fel, men wäl orka arbeta, och nu merendels antingen tigga
eller sätja sig fult inhyses, är intet ondt effter. Unga drängar få då
tilfälle, som de gerna önska, at i tid giffta sig, i det ställe de nu led¬
samt gå och träla til 40 å 50 år. Folk blefwo såleds snart nog i
landet, alla backar upbrukade, och ho kan räkna all den nytta deraf
skulle flyta, jämwäl til publique cassan. Jag har tillåtit mina 3 å 4
ringa frälsebönder at hwar bygga sig et torp, den åboen kan omsider
giöra för bonden dagswärken til gården och ändå hielpa honom för
liten wedergällning, när han behöfwer. Således får bonden bli wid
sit egit bruk, och eljest onyttig mark blir häfdad.
4:o. Annu om skogar. Ekar finnas mycket tunt i Finland, neder wid
skiärekanten äro dock somligstädes nog, men det är at beklaga, at
de aldrig kunna komma sig före, utan stå här och där några odugliga
skrabbor, men eljest är alt fult med unga buskar deraf. Häröfwer har
iag mig så länge förundrat, at iag omsider råkat på orsaken. När iag
begynte ransaka i buskarna, hittades i hwar en 2 å 3, ja offta flera
ekestubbar af tiocklek, som et godt karleben och en myckenhet
mindre. Ehuru förordningen är sträng, wil dock wara omöijekt at
attrapera banemannen til sådan skada, efter träden äro små. Derföre
har iag et annat sätt at hindra detsamma, som är brukets förbindande.
Ty som iag sedan märkt, så har hwar bonde hela hopen sådane unga
ekar at torkas i sit fähus. Han brukar dem sedan til andrar eller
fodringar under sina släde- och kiälkemedar samt axlar til kärror och
slagar på logan. Om nu bruket wid samma wijte som huggningen blir
förbud it, så lära de nyttiga trän til bätre bruk få wara i frid.
5:o. Angående husbyggnaden är detta at observera, det bonden sig
til ruin och tidspillan bygger alt för många hus i Finnland. Man menar
offta, det wörö en stor by och är doch intet mer än et litet hemman,
2 å 3 små fähus måste de ha, i det stället et större wörö nog. 4 å 5
bodar fins, och flera ibland, doch mäst toma, en wörö nog med dub¬
bel botn. Wäl 3 pörten ha de offta, der en rätt stugu med kammare
wörö nog af. Angslador utan ända, som kosta nog at täcka och bygga,
4 stolpar, som i Holland brukas med tak på, och god giärdesgård om¬
kring wörö bäst. Pörten äro ohyggeliga wåningsrum, och folket måste
bli nedriga til sinnes, när de så illa äro logerade. Mig förekommer, at
den förnufftiga siälen i deras på et och annat sätt illafarne kroppar
måtte icke annorledes blygas än en förnäm herre, som råkat i den
olyckan at bli inbracht i et gement fengelse. De wanliga fransöska spi-
sarne tiena intet i wårt kalla climat, men sådant som ordinaire bad-
stuguspisar äro med skorstenar, wörö de beqwämligaste, hwartil almo¬
gen, som intet orkar sig kakelugnar, borde obligeras öfwer alt. Kalk¬
sten fins merendels i alla soknar, allenast flitiga stenletare en gång
kommo til Finland. Hwad tak beträffar, så är der näfwer och bräder
nog. Men när iag får min experience til slut, som iag i några år
946
hållit på med, hoppas iag kunna wisa fram tak, som litet kosta, men
doch hwarken brinna eller rutna. Af et slags tiärubrännerij har iag
lärdt, som högst skadekt i Finnland på wissa orter brukas, således,
at de året förut wid pass 8 å 9 alnar ifrån roten barka en hel tracht
af ung och ren furuskog, lämnande allenast en tre fingers bred bark¬
rand på norra sidan. Året dereffter eller senare emot hösten, då det
barkade stycket är alt öfwerdragit med kåda samt äfwen sielfwa ytan
brun och fet som kiärnan, huggas träden ned, och de stumparna
utaf til tiäruwed och brännande, hwilket sedan sker med eld tändande
ofwan til och sachta brinnande. Utaf denna handteringen säjer iag,
som i sig sielf ingen ting duger, har iag doch den nyttan aftagit,
at alt timmer året förut, innan det hugges, således med mycken nytta
kunde och borde öfwer alt praepareras.
Wid detta tilfälle kan iag ock intet underlåta at uppenbara ännu en
skadelig owana, som är, at när en bonde up i landet tenker långt
borta i stora skogen hugga swidiefall, så dödar han på et behändigt
sätt året förut igenom barkens borttagande uti en twärhands ring
rundt om bolen alla stora furur, som wörö wärde et bätre öde. Året
effter äro de ock werkelin döda, och igenom deras friska rötter bort¬
tages således intet musten ifrån hans swidieland. Sådant borde afskaf-
fas, ty et sådant trä wäxer intet snart igen, och kunde til mycket an¬
nat godt anwändas, fast det är långt ifrån byn, om icke bortföras.
6:o. I anledning af det, sorn förr närnt är, at bonden om winteren
kunde igenom durchefarts inrättningen och upstädernas byggande
slippa de långa resorne och bli hemma wid sina ägor, så wil iag kor-
tel:n upräkna, hwad han borde giöra, ty nu består det allenast uti
weds hemkiörande, huggande och upbrännande. Men han kunde ju
til sin åker giödzel både kiöra hem i fägården samt på wissa ställen
i skogen til förutnande samla stora hogar med rusk och granris, det
sedan, så wäl som stora jord- och sandhögar på åkern, alt som den
betarfwar, nedföra, item församla allahanda förr hopkastade qwistar
och små buskar i större högar, at bränna til aska, som han förmedelst
durchfarten kunde få penningar före. Hugga sönder förr uptagne
fururötter och feta klabbar til tiäruwed och såga sönder och eljest
tihvärka tunna skifwor och andra tiänliga bijtar af förr upgräfne ale-
och biörkerötter, som äro tienlige til menneserie och boiserande af
stenhus. Ännu, sedan eschamploner til alla soknar blefwo skickade af
allahanda hiul- wagns- släde och mera sådant träwärke, sådant i grofft
uphugga och torka, då handtwärkaren intet behöfde sielf taga det ut
af hela stocken, kunnande dermed ofelbart inrättas en handel på in¬
rikes orter. Til at förtiga allahanda träkiärils förfärdigande och hund¬
rade andra nyttiga slögder.
7:o. Många andra nyttiga stycken som iag antingen observerat,
pröfwat eller uptänkt, gås til widare tilfälle förbi. Men beträffande,
huru det swenska språket öfwer alt i Finland skulle småningom och
947
kanske snart nog kunna införas, måste iag kortekn något tillägga.
Det finska förklenas doch intet härigenom, ei heller aldeles afkommer,
utan brukas lika fult i landet, lika som den gamla brittiskan i pro-
vincien Bretagne i Frankrike, fast alla predikningar, publicationer,
catechisme, ting samt andra förhör och ransakningar skedde på
svvänska. Då kunde swenskt folk wistas hwar det ock wörö i orten, och
mycket mera winnås, som fordrar en communio linguae. På följande
sätt menar iag oförgripekn at det skulle erhållas, näml. om ju
förr ju heller alla föräldrar skulle förmås at låta sina barn lära läsa
swenska. Capelianer och medhielpare i församl:ne samt klockare och
många andra, som i hwar ort finnas, kunde hielpas åt at wara lär-
mestare, och hwar sådane intet wörö tilräckelige, kunde på pastorum
requisition ditsendas dieknar, kanske ock unga fattiga studenter, som
sedan borde i hogkommas effter deras flit. Också borde finska abc-
böcker och catecheser samt framdeles psalmböcker aldrig mera tryc¬
kas, men på swenska tilräckel. öfwersändas, eller til mera upmuntring
af publico skänkas. Strax effter kunde begynnas med förhörande af de
yngsta på samma språk samt kort förklaring öfwer deras christendoms-
stycken och bibliska historier i ställe för predikan, den barnen dock
intet begripa. Om ock på någon tid til giörande 2:ne år skulle för¬
längas med anskrifwande til mantal för gåssar och flickor, som hade
lärdt sig wäl tala swenska, så kunde det litet swara emot föräldrarnes
kostnad på informationen samt både dem och barnen otroligt up-
muntra, til at nu förbigå flera omständigheter, som lättel. kunde speci¬
ficeras, så framt detta effter önskan kommo til wärkställighet.
Stockholm d. 1 maji 1741.
N. H.
REGISTER
PERSONREGISTER
Abrahamsson, Petter, assessor, häradshöv¬
ding 531, 819, 822.
Ackern, Carl Henrik von, skeppare, Stock¬
holm 769.
Adlerfelt, Per, riksråd och kansliråd 95.
Adlerstedt, Lars Jakob, kammarherre, as¬
sessor, slutl. landshövding 284 f., 300,
317, 462, 544, 623.
Agorelius, Otto Olofsson, riksdagsman i
bondeståndet 732, 751, 756, 778, 800,
892, 928.
Ahlberg, Lars, uppsyningsman 299 f.
Ahllöf, Olof, assessor 95, 338, 380.
Ahlström, lonas, kommerseråd 527, 530,
581.
Almqvist, Anders, handelsman, Linköping
4, 9, 28, 74, 85, 103-108, 123, 142 f.,
155, 325, 628, 743.
Alstrin, Erik, kyrkoherde i Nikolai försam¬
ling, Stockholm, slutl. biskop i Strängnäs
stift 897.
Amazia, Juda konung 40, 668.
Amelberg, Anders, rådman och bruks¬
ägare, Åmål 6, 13, 28, 66, 99, 161, 183,
247 f., 252, 254, 262-264, 278, 325, 327,
373, 393, 406f., 429, 464 , 466f., 492,
501, 510, 546, 584, 597f„ 647, 743.
Aminoff, Esaias (?), major 282, 470.
Anagrius, Fredrik, lektor, kyrkoherde i
Sala, riksdagsman i prästeståndet 800.
Anckarcrantz, Hans, amiralitetskapten,
slutl. amiral 202.
Ankarcrona, Jakob Christophers, hand¬
lande i Karlskrona, assessor 796.
— Teodor Christophers, vice amiral, slutl.
landshövding 73, 346, 442.
Anthelius, Olof, stadstjänare, Stockholm
653.
Arckenholtz, Johan, registrator i kansli¬
kollegium, slutl. hessiskt hovråd 426
587, 590-592, 61 7 f., 624, 627, 638.
Arnell, Carl, expeditionssekreterare, slutl.
president 509.
Ask, Jonas, notarie i konsistoriet i Stock¬
holm 79, 85.
Askbom, Gabriel, skeppare, Stockholm
770.
Asp, Mattias, professor, domprost, Upp¬
sala 601.
Aspegren, Sven, regementskvartermästare
377.
August II, konung av Polen och kurfurste
i Sachsen 492.
Aulaevill, Peter, justitieborgmästare, Stock¬
holm, borgarståndets talman, 3, 7, 22 f.,
25-27, 29-37, 40^2, 44 f., 48-50, 54f.,
57, 59-63, 67, 69-72, 77, 80f., 83, 87-
89, 91,93 f., 99, 102, 105, 107, 110, 113,
115 f., 123 f., 133 f., 138-140, 142, 144-
147, 152, 154, 159 f., 163, 168, 174, 177,
179, 189, 196, 198 f„ 204-206, 210 f.,
214, 216f„ 220, 228, 233, 235, 240, 244-
247, 251, 253, 255, 260, 263 f„ 266, 269,
273 f„ 281, 283-285, 294f., 309, 311-
313, 319-321, 324 f., 327, 331 f., 335,
337f., 340 f„ 343, 350, 354, 359 f„ 363,
365, 367, 370, 373, 385, 387, 390, 392,
397 f., 401, 406, 412 f., 416f., 419-421,
426, 429, 432, 434, 454-456, 468, 470-
472, 477, 480-182, 486, 488, 502, 520,
522, 526, 528f„ 542, 566f„ 572, 576f.,
583, 588 f„ 591 f., 613, 617-619, 622,
632, 634, 646, 648, 657, 660, 662.
Backman, Christian, skeppare, Stockholm
770.
Bachmansson, Anders, agent, slutl. adlad
Nordencrantz, kommerseråd 539.
Bagge, Lorentz, rådman, Göteborg 3, 7,
15f., 27, 32, 53, 65, 90, 93, 144, 152,
183, 187, 198, 202, 229, 297, 309, 319,
628.
— Samuel, rådman, Marstrand 4, 9, 27,
54, 59, 66, 116f., 162, 173, 177, 183,
240 f., 274, 32 5, 331, 3 75, 384, 480, 62 8,
743.
Baillet, Peter, borgmästare, Nyköping
315.
Barck, Carl Gustaf, greve, korpral, slutl.
överste 599 f.
— Nils, greve, kammarherre, slutl. envoyé
417.
Barnekow, Christian, ryttmästare 148,538.
952
Beckman, Birger, rådman, Vimmerby 5,
13, 17f„ 29, 62, 75, 77f., 81, 146, 179,
193 f., 229, 325, 388, 468, 480, 513, 542,
546, 598, 610, 618, 635, 646, 743.
Beckmark, Bengt, justitieborgmästare,
Kalmar 3, 8, 21, 47, 53 f„ 59, 65 f„ 99,
106f., 194f., 245, 275, 325, 375, 380f„
390, 461, 4 78, 489, 528, 566, 628, 646,
743.
Becks (Beck), Andreas, skeppare, Stock¬
holm 771.
Bedoire, Jean d.y., grosshandlare, Stock¬
holm 796.
Bengtsson, Jon, riksdagsman i bondestån¬
det 735, 795, 894.
— Måns, riksdagsman i bondeståndet
767, 906, 928.
Bennet, Stephen, direktör 719.
— Vilhelm, frih., generalmajor, landshöv¬
ding 787, 913.
Benzelius, Erik d.y., biskop i Linköpings
stift, slutl. ärkebiskop 339.
— Henric, biskop i Lunds stift, slutl. ärke¬
biskop 43, 48, 214, 247, 324, 913.
Benzelstjerna, Lars, assessor i bergskolle¬
gium, slutl. bergsråd_2LU_—
Berch (Berck), Anders d.ä., e.o. notarie,
slutl. professor, Uppsala 607, 923.
Berg, Anders, rådman, Stockholm 3, 25,
29, 47, 58f., 79, 95, 102, 110, 121, 123,
136f., 149, 151, 174, 192, 214, 218, 251,
261, 270, 284, 295, 330, 335, 343, 354,
360, 385, 506, 537, 550, 635, 651-653,
704, 712, 737, 744, 753, 756, 758, 768,
772, 776, 778, 781, 783, 785, 792, 795,
798, 801 f„ 806, 852, 882, 924.
— Marcus, skomakareålderman, Karls¬
krona 3, 8, 16, 28, 53, 62, 65, 172, 182,
194, 224, 240, 333, 449, 480, 647.
— Peter, handelsman 271.
Berger, Niklas, kassaskrivare vid general¬
postkontoret 441.
Beron, Olof, sekreterare, överinspektör,
Stockholm 29.
Bestusjev-Rjumin, Michail Petrovitj, rysk
minister i Sverige 205, 586.
Bielke, Thure Gabriel, greve, riksråd 587 f.
Bildstein (Bildsten), Eberhard, frih.,
överste, slutl. generallöjtnant 242, 376.
Björk, Johan, ålderman, Stockholm 3, 7,
27, 60, 66, 188, 230, 404, 414, 416,
432 f., 455, 457 f„ 921.
Blixen, Levin Christoffer von, kapten 240,
293.
Blomér, Jochum, fortifikationskassör,
Kristianstad 219.
Boberg, Johan, borgmästare, Hudiksvall
4, 10, 28, 59, 114, 133, 180, 281, 303,
325, 396, 400, 540, 543, 547, 566, 607,
703, 740, 743.
Boije af Gennäs, Carl Gustaf, korpral vid
livdrabantkåren 196.
Boman, Petter, handelsman, Örebro 4, 9,
28, 54, 62, 65, 85, 223, 332, 388, 646.
Bonander, Lars, borgmästare, Söderkö¬
ping 4, 10 f„ 27f., 32 f„ 59, 66, 86, 98,
107, 109, 120, 124, 128, 130, 132, 154,
161, 168, 1 70 f., 180 f., 188, 203, 214,
230, 245, 248, 262, 266, 323, 407, 416,
425, 431, 510, 522, 543, 558 f., 597 f„
628, 635, 663, 703.
Bonde af Björnö, Nils, greve, landshöv¬
ding 300, 782, 792, 806, 882, 892, 921.
Bondeståndets talman se Håkansson, Olof.
Boneauschiöld, Gustaf, statssekreterare
43, 160, 274, 292, 419, 553, 560, 580,
622, 788f., 791.
Bordelin, Hans, skeppare, Stockholm 770.
Borg, Erik von, överste i holsteinsk tjänst
433.
Borgarståndets talman se Aulaevill, Peter.
Borgenstierna, Carl Christer, livdrabant,
slutl. sekundmajor 512.
Boring, Lars, fältväbel 242, 376.
Borneman, Carl Otto von, expektanslöjt-
nant 373 f., 481, 581.
Botin, Nils, borgmästare, Lindesberg 5, 11,
54, 60, 66, 347, 406 f., 647.
Bozaeus, Nils Olofsson, notarie 501.
Brandenburg, Georg Fredrik von, överste¬
löjtnant 444, 496.
Brandten, Henrik Johan von, kapten, slutl.
överstelöjtnant 560.
Brask, Hans, biskop i Linköpings stift 752.
Bratt, Anders Gustafsson, löjtnant; bruks¬
ägare 484 f., 506.
Bremming, Olof Johan, justitiarie, Stock¬
holm 29, 653, 657.
Broman, Erland, kommerseråd 527f.,
530.
Browall, Vilhelm, bokhållare 569.
Bröms, Magnus, rådman, Stockholm 3, 7,
41, 53, 59, 82, 97, 106, 158, 193, 198,
214, 224, 324, 415, 576-578, 580, 628,
660.
Buddenbrock, Henrik Magnus, frih.,
generallöjtnant 196, 206, 318, 373, 511,
517, 852.
953
Burmester, Christian Fredrik, Kristianstad
219.
Bysing, Carl von, löjtnant, slutl. kapten
532.
Bång (Bong), Joakim Fredrik, skeppare,
Stockholm 770.
— Jonas, fil. mag., slutl. assessor 601.
Bäck (Beck), Johan, borgare, Enköping 4,
10, 28, 65,' 180, 406f., 629, 635, 647,
703.
Canutius, Olof Israelsson, kyrkoherde i
Klinte församling, riksdagsman i präste¬
ståndet 751, 921.
Carleson (Carlson), Carl Carlsson, proto¬
notarie, slutl. statssekreterare 647.
Castenstein, skeppare, Stockholm 771.
Cederbielke, Johan, frih., justitiekansler,
landshövding 18, 94, 96 f., 110, 249,
491, 507, 545.
Cedercrona, Daniel Gustaf, sekreterare,
slutl. assessor 319, 419.
Cederfelt, Sten, häradshövding, slutl. ex¬
peditionssekreterare 540, 544, 597.
Cederhielm, Erik Germund, frih., ases-
sor, slutl. lagman 518.
— Germund Carl, vice häradshövding,
slutl. president 11 5, 214, 4 19, 446.
Cederholm, Bernhard, justitiekansler 74,
310 f., 740 f.
Cederström, Olof, frih., riksråd, akademi¬
kansler 437.
Cervin, Frans, rådman, Landskrona 914.
Christiernin, Johan Adolfsson, registrator
639.
Christiersson, Carl von, häradshövding,
slutl. assessor 519.
— Erik Vilhelm von, vice häradshövding,
slutl. kammarherre, assessor 519.
Christophers se Ankarcrona.
Claesson, Petter, skeppare, Stockholm 769.
Clerck, Margareta, grevinna, se Stenbock,
Erik Fredrik.
Cneif, David Benedikt, handelsman, Vasa
4, 11, 59 f., 113, 119, 129, 131, 223, 229,
303, 325, 349, 375, 464, 466, 480, 566,
575, 600, 628, 740, 743.
Corall, Peter, kamrerare i tullverket, Stock¬
holm 243 f„ 262, 535, 537, 644, 653.
Coyet, Sten, frih., överstelöjtnant 400 f.,
411, 470, 476, 531, 553 f„ 823, 830.
Creutz, Ernst Johan, greve, riksråd 587 f.
Christensson, Nils, skeppare, Stockholm
770.
Crom, Hans, plåtslagarålderman, Arboga
4, 9, 27, 54, 65, 161, 235, 327, 332, 407,
479 f„ 521, 526, 546, 778.
Cronacker, Carl Niklas, löjtnant, slutl. rytt¬
mästare 252, 330 f„ 442.
Cronberg, Fredrik Magnus, frih., general¬
fälttygmästare 634.
Cronhawen, Paul, kommendör, schout-
bynacht 95, 346, 420, 630.
Cronhielm, Jakob, frih., löjtnant 564.
Cronhjort, Carl Gustaf, frih., major, slutl.
president 447.
Cronstedt, Carl, frih., general, president
511, 550, 644 f.
Cruuse (Krus), Christopher, skeppare,
Stockholm 770.
Cullander, snickaregesäll 809.
Dahlman, Anders, rådman, Nådendal 6,
14, 28, 54, 62, 66, 145, 193, 230, 303,
740.
D’Albedyhll (Albedil), Christer Henrik,
frih., landshövding 303.
Dames, Claes, rådman, Sala 68, 96.
Danckwardt, Henrik, överste och kom¬
mendant i Marstrand 221, 569, 570, 613.
De Carnall, Ferdinand Ernst, major 282 f.
De Geer, Louis, kammarherre, slutl. över¬
intendent 436.
De la Gardie, greve, fullm. för H. J. Wrede
af Elimä 214.
— Adam Magnus, greve, fänrik 337.
— Magnus Julius, greve, riksråd, överste¬
marskalk 313, 319, 337.
De Laval (De la Valle), Jean, löjtnant, slutl.
överstelöjtnant 298.
Dickersson, Robert, skeppare, Stockholm
769.
Didron, Johan Fredrik, överste, slutl.
generallöjtnant 447.
Dohrén, Rutger von, handelsman, Kristi¬
anstad 219.
Dolmer, Frans, skeppare, Stockholm 770.
Drake, Anders von, underståthållare 269,
301, 384,497, 611, 713.
Drissel, Erik, borgmästare, Norrtälje 5, 34,
48, 54, 66, 179^
Döbeln, Ernst Fredrik von, vice häradshöv¬
ding, slutl. hovrättsassessor 443, 496,
531 f., 613 f.
954
— (Döbbeln), JohanJakob von, protokolls¬
sekreterare, kansliråd 907.
Eberhardt, Kristian, pietist 810, 812.
Eckerman, Samuel, rådman, Stockholm
25.
Eckman, Petrus Olai, kyrkoherde i Stora
Skedvi, Västerås stift, riksdagsman i
prästeståndet 877.
Efverling, Johan, direktör, manufakturist
718.
Ehrencreutz, Tohan, kammarherre 33 f.,
612.
— Olof Benjamin, assessor, slutl. hovrätts¬
råd 36, 214, 518.
Ehrencrona, Gustaf Gammal, assessor 595.
Ehrengren, Samuel, skeppare, Stockholm
770.
Ehrenkrook, Olof, protokollssekreterare,
slutl. kansliråd 510.
Ehrenmalm, Lars, hovrättsråd, lagman,
slutl landshövding 758, 763.
Ehrenpreus, Fredrik, faktor, slutl. över¬
direktör 389.
Ekebom, Jakob, justitieborgmästare, Norr¬
köping 3, 7, 53, 59, 66, 131, 144, 156,
163 f., 198, 213, 260, 266, 268, 303, 375,
406, 566, 584, 588.
Ekerman, Olof, borgmästare, Norrköping
604, 607.
Ekerot (Ekroth), Jonas, skeppare, Stock¬
holm 769.
Ekestubbe, Erik, löjtnant 546, 631.
Ekstrand (Ekestrand), Daniel, handels¬
man, Eksjö 5, 11, 28, 62, 65, 229, 325,
513, 744.
Ekman, Hans, kommissarie vid Barn¬
ängens klädesfabrik, Stockholm 608.
— Johan, borgare och rådman, Ekenäs 5,
32, 65, 145, 193,303,483, 740.
— Paul Håkan, ombudsman, Alingsås 10,
13, 15 f., 26 f., 32 f., 53 f., 57, 59, 62f.,
65, 80 f„ 96, 104, 107, 110f., 113, 117,
119, 125, 132, 137, 141, 144, 154, 161 f.,
171, 179, 181, 185, 189, 208, 222, 234,
263 f., 266, 308, 316, 324, 408, 426,
429f., 445, 479, 492, 501, 507f., 514,
545, 570, 591, 617, 625, 627f., 634f„
652.
Ekebarck, Erik, kammarråd 738.
Elfström, snickaregesäll, pietist 809.
Elg, Anders, borgare, Mariefred 5, 13, 28,
98.
Eneroth, Knut Månsson, borgmästare,
Västervik 3, 8, 16, 27, 54, 66, 120, 194,
198, 272, 380 f., 410, 468, 628.
Engberg, Erik, knivsmed 720.
Engelcke, Otto Fredrik, sekreterare, regist¬
rator 418, 509.
Erasmi, Johan Gottschalk, löjtnant, bruks¬
patron 484, 506.
Eriksson (Ersson), Olof, riksdagsman i bon¬
deståndet 782, 882, 931.
Eventsson, David, prost, Norrköping 74,
85, 104.
Evert, Mattias, skeppare, Stockholm 771.
Faber, Johan Henrik, fänrik, slutl. kapten¬
löjtnant 569.
Faecks (Facks), Henrik, skeppare, Stock¬
holm 771.
— (Facks), Jakob, skeppare, Stockholm
771.
Falk, Anna Kajsa se Pihl, Isak.
Falken, Vilhelm Gottlieb, borgmästare,
Torshälla 4, 10, 28, 54, 66, 180, 703.
Falkenberg af Trystorp, Gabriel, frih.,
landshövding 918 f.
Falkengréen, Germund Abraham, härads¬
hövding, slutl. landshövding och frih.
595.
Falkman, Henrik, stadssekreterare, Malmö
3, 7, 14 f., 27, 31, 53, 60, 65f., 82, 114,
136, 145, 153, 175, 195, 208, 217, 231,
235, 244 f„ 252, 263, 275, 347, 373, 440,
480, 492, 504, 510, 534 f„ 566, 571 f.,
594f„ 598, 618, 635, 637, 650, 653, 694,
917.
Fedoes, Jan, skeppare, Stockholm 771.
Feif, Sara se Nieroth, Johan Konrad.
Ferdinand, konung av Spanien 844.
Fernando Alvarez de Toledo, hertig av
Alba 844.
Filip II, konung av Spanien 844.
Fjellström (Flellström), Pehr, pastor, slutl.
kyrkoherde i Lycksele 901.
Fleetwood, Carl Mårten, frih., hovjägmäs¬
tare, slutl. landshövding 443.
Fleming af Liebelitz, Christina Sofia se
Knut Knutsson Posse.
— Herman, frih., riksråd, president i
kammarkollegium 593.
Flindt, Simon, skeppare, Stockholm 770.
Fischer, Johan Joch., skeppare, Stockholm
770.
955
Flodin, Flans, skeppare, Stockholm 771.
Florin, Paul, handelsman, Uleåborg 4, 10,
1 6, 28, 30, 35, 54, 62, 145, 156, 230, 303,
325, 740.
Folcker, Håkan, borgmästare, Kristine¬
hamn 5, 12, 28, 54, 65, 264, 326, 391,
406 f.
Follin, Jonas, borgmästare, Skänninge 4,
10 f., 14, 28, 45, 60, 65, 99, 224, 229 f.,
234, 264, 359, 391.
Fors, Johan, kanslist 651.
Forsberg, Olof, skeppare, Stockholm 769.
Forsner, kanslist 551.
Forssell, Lisa, spinnmästarinna 720.
Franc (Franck), Johan, lagman 438, 449,
595.
—- Per, assessor, slutl. landshövding 446.
Fredrik den vise, kurfurste 836.
Fredrik III, konung av Danmark 534 f.
Frieck (Frick), dansk skrivare, anställd vid
flygsandsplanteringen i Skåne 289.
Friesendorff, Fredrik von, frih., kammar¬
herre, slutl. riksråd 417.
Frietz, Isak, advokatfiskal. — Hans änka
Elisabet Renath 609 f.
Friskopp, Johan, skeppare, Stockholm
769.
Fröberg, Erik, överstelöjtnant, slutl. över¬
ste 644.
Frölich, Bengt, greve, överstelöjtnant
812-816, 820.
— David, greve, överstelöjtnant, slutl.
överste 800.
Funck, Ulrika, friherrinna 810.
Fuchs, Rutger, frih., överståthållare 79.
270, 280, 418, 536, 644.
Gabriel, stadstjänare, Stockholm 653.
Gadd, jungfru, pietist 809.
Galle, Peter, slottsfogde, Stockholm 32.
Gau. Märta 492.
Gebbhardt (Gebbart), Johan, skeppare,
Stockholm 770.
Gerdslovius, Erik, borgmästare, Gävle 3, 8,
31, 54, 59, 66, 136, 140, 325, 406 f., 650,
699 f., 743.
Gertten, Gustaf Vilhelm von, amiral 33 f.
Giedda, Lars, skeppare, Stockholm 771.
Gode, Kristina, husjungfru, pietist 810.
Gottleben (Gotleben), Nils, handelsman,
Björneborg 286.
Gratnan, Sebalt H. von, skeppare, Stock¬
holm 770.
Gran, Johan Öhnert, handelsman, Karls¬
krona 3, 8, 14-16, 26f., 32 f., 45, 52-54,
59, 77, 87, 100, 105, 109, lil, 117,
139 f., 142 f., 154-158, 167 f„ 171, 175,
178f., 182, 185, 194-196, 216f., 224,
234, 240 f., 245, 259. 268, 321. 324 f.,
362 f., 390 f., 396, 406 f., 418, 421, 425,
432, 452^54, 743.
Grill, Katarina, änka efter handelsman
Scheffler 491.
Gripenstedt, Jakob Radhe, hovjunkare
810.
Grooth, Carl von, kammarråd, slutl.
landshövding och frih. 738.
Groth (Grott), Olof, rådman, Säter 6, 13,
29, 65, 230, 324, 332.
Grubb, Vilhelm, handelsman, Stockholm
3,7, 26f., 51, 53, 60,87, 109, 117, 141 f.,
144, 156, 163 f., 168, 170, 175, 198, 200,
203, 207, 216, 222, 229, 233 f„ 260,
267f., 324, 351, 363, 406f., 410, 416,
418, 427, 430 f„ 464, 480, 487, 504-506,
527, 549, 564, 566, 577, 588, 591, 608,
622, 624, 628, 638, 751, 756, 771 f„ 782,
792, 796, 882, 892, 931.
Grundel, Lorentz, skeppare, Stockholm
770.
Grandelin, Jonas, borgare, Ystad 17, 23.
Gustaf I 559.
Gustaf II Adolf 559.
Gylick, Karl, borgmästare, Laholm 5, 13 f.,
,28, 54, 65, 99, 161, 202, 503-505.
Gyllenborg, Carl, greve, kanslipresident
43 f., 47, 390, 397, 410, 647, 733.
— Fredrik, greve, lagman, slutl. president
i bergskollegium 125, 140f., 255, 395,
539, 541.
— Gustaf Samuel, greve, lagman, slutl.
landshövding 856.
— Henning Adolf, greve, kammarherre,
slutl. riksråd 281, 318, 369, 385, 440.
585, 616.
— Johan, greve, överstelöjtnant, riksråd
380, 384, 387, 647.
Gyllenbååt, Casper Lampa, hovrättsråd
214.
Gyllengranat, Gustaf, överste, slutl. gene¬
ralmajor 532, 606.
Gyllengrip, Gabriel, landshövding, frih.
och president 901.
Gyllenskepp, Vilhalm, schoutbynacht 34.
Gyllenstierna af Lundholm, Axel Erik,
frih., landshövding 720.
— Gustaf Johan, presidentsekreterare,
956
frih. 205, 213, 254, 311, 554, 585-592,
616-619, 623, 625-630, 638.
Hagberg, Sven, skeppare, Stockholm 771.
Hage (Hag), Johan, häradshövding i Dals¬
land 443.
Hagen, Arnold von der, handelsman,
Karlshamn 8.
Hall, Johan Petter, handelsman, Borås 4,
10, 15, 28, 54, 60, 62, 70, 254 f., 262,
325, 473, 502, 504, 513, 628, 744.
Hallfast, Carl, rådman, Sala 68, 96.
Hallwyl, Walter von, greve 931.
Hamilton af Hageby, Carl Otto, frih. 218,
378, 417, 931.
— Gustaf David, frih., överste, slutl. gre¬
ve, fältmarskalk och en av rikets herrar
402, 440.
— Hugo Johan, frih., fältmarskalk 276,
282,387,438.
Hammarberg, Henrik, vice president,
slutl. president i Svea hovrätt 196, 292,
382, 499, 704, 709, 758.
Hammarlund 103.
Hamrin (Hamreen), Olof, vice aktuarie,
fabrikör 526, 719.
Hane, Kristoffer Svensson, skeppare,
Stockholm 770.
Hansson, Josef, riksdagsman i bondestån¬
det 792.
Hastfer, Gustaf Bernt, frih., major, slutl.
kammarherre 149, 533.
Hauswolff, Carl Fredrik, kaptenlöjtnant,
slutl. kommendör 612. ,
Hasselbohm, Nils, professor, Åbo 883 f.,
886-889, 891 f„ 931, 939, 941.
Haverman (Haberman), David, direktör
633, 713.
Hedman, Abraham, f. d. korpral, direktör
550, 719.
— Nils Ebbensson, skeppare, Stockholm
770.
Hellman, Johan, skeppare, Gävle 186.
Helt, Peter, skeppare. Stockholm 769.
— Rolof, skeppare, Stockholm 769.
Henrik IV, konung av Frankrike 844.
Henriksson, Peter, skeppare, Stockholm
769.
Herkepaeus, Petter, justitieborgmästare,
Uppsala 3, 7, 14, 16, 24, 27 f„ 30 f„ 38,
50, 53, 59, 65, 72, 76 f„ 79, 88, 90, 92,
133, 135, 141, 145, 156-157, 163, 198,
225, 239, 373, 310-312, 338, 343, 364f.,
369 f., 390, 421-423, 425-427, 430, 470,
592, 740 f.
Herlin, Anders, fänrik 242, 354-358.
Hertigen av Alba se Fernando Alvarez de
Toledo.
Hertigen av Holstein se Karl Peter Ulrik.
Hesselgren, se Silfverstolpe, Gudmund.
Hinsing, stadsfiskal, Linköping 103, 106.
Hising (Hysing), Olof, skeppare, Stock¬
holm 770.
Hjelmberg, Jacob, revisionssekreterare
122, 537.
— Jacob Spalding 122, 537.
Hjärne (Hierne), Carl Urban, vitter för¬
fattare, kammarherre 646.
— Erland Fredrik, bergsfiskal, slutl. bergs¬
råd 613.
Hoborg, Severin, guldsmed, Kristianstad
219.
Hoffler, Baltzar, ålderman, Nyköping 3, 8,
16, 27, 54, 65, 117, 182, 262, 268, 272,
294, 303, 324 f„ 406 f., 480, 488, 521,
566, 588, 598, 621, 658f„ 743.
Hoffmeister, Johan, handelsman, Kristi¬
anstad 3, 20, 63, 147, 159 f., 163,
218-220, 223, 230, 241, 275, 303, 325,
327, 349, 390, 397, 410, 480, 521, 531,
540, 546, 591, 594f„ 618, 627f„ 646,
743, 830, 852.
Hofsten, Bengt Erlandsson von, assessor,
slutl. kommerseråd 527f., 530.
Holin, Olof, skeppare, Stockholm 769.
Hollsten, Georg, borgmästare, Hedemora
5, 11,54,59,66, 180,242,259,269,325,
343, 406f„ 703, 743.
Holm, Peter, skeppare, Stockholm 771.
Hohnberg, Erik, skeppare, Stockholm 770.
Holmerus, Math., juvelerare 501.
Holmbom, magister 901.
Holmvall, studerande 501.
Hunger, Kristoffer Konrad, porslinsfabri¬
kör 471.
Hylphers, Abraham, handelsman, Väster¬
ås 4, 9, 60, 70, 208, 216, 235, 241, 249,
252 f„ 262, 275, 584, 590, 598, 606, 628.
Håkansson, Olof, bondeståndets talman
83, 541, 907.
Hård, Carl, ålderman, Stockholm 3, 7, 16,
53, 60f., 65, 388, 455, 480, 806.
Hästesko-Fortuna (Hestskou), Lars Hen¬
rik, livdrabant, slutl. kapten 560.
Hökerstedt, Gustaf Henrik, notarie, slutl.
justitieborgmästare i Norrköping 385,
394, 472, 654, 769.
957
— Jakob von, landshövding 450, 527, 530.
Höpken, Daniel Niklas von, frih., presi¬
dent. — Hans änka Eleonora Lindhielm
613, 645.
Höppener, Johan, handelsman, Linköping
106.
Ichsell, Olof, borgmästare, Kristianstad 3,
8, 20, 28, 54, 62, 66, 147, 154, 163, 198,
208, 218-220, 327, 406f., 485, 540, 767,
856, 877, 906.
Jakobsson, Jurgen, skeppare, Stockholm
770.
Jansson, Kornelius, skeppare, Stockholm
771.
Jernstedt, Jakob, borgmästare, Västerås 4,
9, 15f., 28, 41, 51, 53 f., 59, 61, 106 f.,
109, 113, 156, 169, 224 f., 249, 272, 275,
301, 321, 373, 388, 425, 479, 552, 559,
565, 574, 604, 628.
Johansson, Erik, riksdagsman i bonde¬
ståndet 638.
Johansson, Jöns,) riksdagsman i bonde¬
ståndet 818, 856.
Johansson, Kristian, Stockholm 770.
Jonsson, Christ., skeppare, Stockholm 770.
Jonsson, S., bonde 914.
Josander, Henrik, skeppare, Stockholm
770.
Jöransson, Erik, riksdagsman i bondestån¬
det 420.
— Henrik, borgare, Tavastehus 6, 14, 16,
29, 62, 145, 193, 303, 524, 740.
Kahl, Johan Henrik, handelsman, Visby 3,
8, 27, 54, 60, 66, 161, 181, 325, 327,
406 f., 480, 646, 743.
Kalmeter, Henrik, assessor, slutl. kommer¬
seråd 472 f.
Kalsenius, Anders, biskop i Västerås stift
33 f„ 351,380, 647, 756, 778,931.
Karl XI 437.
Karl XII 355, 357, 366.
Karl Peter Ulrik, hertig av Holstein-Got-
torp 274, 335, 433 f., 561, 603, 609, 646.
Kaulbars, Johan Fredrik von, överstelöjt¬
nant, slutl. frih., general 644.
Kellander, Nils, stadssekreterare, Jönkö¬
ping 4, 9, 15, 28, 54, 59, 62, 66, 120,
161 f., 202, 207, 231, 241, 254, 262, 272,
284, 325, 347, 371, 406f., 424, 480, 513,
546, 555f., 595, 598, 628f., 647, 653,
694, 743, 880.
Kellstedt, Johan Simon, kontrollör 371,
539.
Kemphen, Carl von, kommissarie, siden¬
fabrikör 642.
Kiellman, Johan, handelsman och tobaks¬
fabrikör, Norrköping 609.
Kierman, Gustaf, grosshandlare, Stock¬
holm 3, 7, 16, 23, 26f„ 32, 45, 53 f., 59,
88 f., 104, 117 f., 120, 125, 138, 142 f.,
158, 178, 215f„ 223, 229f„ 241, 244,
252, 255, 258-260, 262, 267-270, 319,
413, 416, 423, 466, 468, 487, 527f„ 577,
590, 596, 625, 628, 713.
Kihlman, Erik, borgmästare, Sigtuna 4, 11,
85..
— Sven, skeppare, Stockholm 769.
Kjellberg, Anders, skeppare, Stockholm
769.
Klencke (Clerck), Burchard von, kapten,
slutl. överstelöjtnant 149, 282, 470.
Kling, Magnus Gabriel, rådman, Göteborg
3,7,27,31,53,59, 69,93, 110, 112, 136,
142, 176-178, 191, 198, 212, 246, 223,
319, 324, 349, 387f„ 452, 504, 540, 584,
588, 597 f„ 646, 699, 767 f.
Klingström, Olof, hovrättsadvokat 255 f.
Klint (Klinten), Erik, kyrkoherde i Borst ils
församling, kontraktsprost, riksdagsman
i prästeståndet 310, 741, 782, 806.
Knape, Anders, rådman, Uddevalla 5, 11,
15, 27, 32 f„ 54, 59, 66, 99, 161, 176,
325, 373, 406 f„ 522, 527, 529, 543, 590,
598, 628, 647, 657, 743.
Knutsdotter, Kristina, piga, pietist 810,
812.
Koch, Jöns, rådman, brukspatron, Udde¬
valla 5, 11, 28, 54, 59, 61, 66, 99, lil,
116, 130, 169 f., 173, 176, 178 f„ 183,
185, 262, 326f„ 349, 375, 384, 395 f„
515, 573, 588, 590, 598, 610, 628.
— Mårten Hansson, skeppare, Stockholm
770.
Konungen av Danmark se Kristian VI.
Konungen av Frankrike se Ludvig XV.
Konungen av Polen se August II.
Koskull, Anders, frih., landshövding, slutl.
generallöjtnant 280, 568.
Kristian V, konung av Danmark 909.
Kristian VI, konung av Danmark 902.
Kubbert, Vilhelm, skeppare, Stockholm
771.
958
Kurck, Knut, frih., riksråd 502.
— Knut Knutsson, frih., major 502. —
Hans änka Anna Berner 502 f.
Kurfursten av Sachsen se August II.
Kylander, student, pietist 809.
Kåhlbom, Matts, borgare, Uppsala 422.
Köhler, Georg Reinhold, frih., överstelöjt¬
nant, slutl. generallöjtnant 582.
König, Kristian, lagman 434, 772 f., 922 f.
Köppen, E., mecklenburgsk sekreterare
205.
La Chaise, Frangois d’Aix de, Ludvig
XIV:s biktfader 845.
Ladau, Otto Reinhold, överstelöjtnant,
slutl. vice landshövding 273 f.
Lagercrantz, Carl Otto, överste 613.
Lagerfelt, Gustaf Adolf, häradshövding,
slutl. president 520.
Lampa, jungfru, pietist 809.
Lantmarskalken se Lewenhaupt, Carl Erik.
Laurenius (Lauren), Jonas, magister, slutl.
kyrkoherde i Å pastorat, Linköpings stift
103 f.
Lang, Johan von, krigskommissarie 276.
Lei, Tobias, pärlstickare 4jJjfc434.
Leichardt, Anders, slussbyggmästare
883 f„ 939.
Leijel, Adam, bergsråd, slutl. landshöv¬
ding 401.
Leijonancker, Gustaf Fredrik, kapten,
slutl. vice amiral 154, 346, 437, 442.
Leijonhielm, Johan, frih., ryttmästare 500.
Leijonmarck, Sven Johan, sekreterare 738.
Leijonstedt, Carl Jakob, greve, kammar¬
herre 767,818, 877,906,928.
Lembke, Jochim, skeppare, Stockholm
771.
Lenaeus, Carl, amiralitetsmedikus 243,
262.
— Knut Nilsson (C.N.), kyrkoherde i
Delsbo, Uppsala stift, kontraktsprost,
riksdagsman i prästeståndet 310, 732,
741, 754, 781, 795, 798, 801, 894, 924,
928.
Lewenhaupt, Carl Erik, greve, lantmar¬
skalk 25f., 30, 32-34, 43, 48, 54f„ 60,
62 f., 72, 97, 273, 313, 332, 390, 445,
481, 590f., 593, 605, 609, 647f„ 654.
Lidberg, Gustaf, borgmästare, Raumo 55.
Lidiin, Johan Ok, kyrkoherde i Sidensjö
pastorat, riksdagsman i prästeståndet
856.
Liebing, Peter, Sölvesborg 13, 16, 21 f.,
80-83, 97 f.
Liewen, Hans Henrik von, greve, kam¬
marherre, kapten, slutl. riksråd och
riksmarskalk 580, 735, 754, 781. 795,
801.
Lillienhoff, Joakim Potter, assessor 256-
258, 340-344.
— Petronella 258, 342.
Lind, Niklas, skeppare, Stockholm 770.
Lindahl, Petter, handelsman, Karlshamn
4, 8, 15f., 21, 28f., 45, 53, 62, 65, 81 f.,
86, 89, 97, 119, 134, 136, 138, 145, 153,
159, 169, 180, 185, 193 f„ 203, 209, 212,
216f., 224, 235, 240f„ 245, 252, 262,
266, 268, 320, 375, 388, 390, 409, 428,
449, 467, 480, 487-489, 504, 519, 540,
594, 604, 619, 635, 646, 703.
Lindblad, Jakob, rådman, Askersund 5,
11, 28, 62, 65, 230, 262, 513, 606.
Lindcreuts, Albrekt, landshövding 70 f.,
99 f„ 279, 720.
Lindgren, Lars, lantmätare 918.
Lindhielm, Anders Grelsson Lindeberg,
frih., överste, slutl. landshövding 534.
— Eleonora, se Höpken, Daniel Niklas
von.
Lindstedt, Hans, rådman, Norrköping
796.
Liptay, Johan Mikael von, ungersk adels¬
man 641.
Ljung, Ericus Johannis, kyrkoherde i Näs¬
hulta, slutl. i Gillberga och Lista, Sträng¬
näs stift 502.
Ljungberg, Karl Fredrik, teol. lektor och
prost i Aspö, slutl. domprost, riksdags¬
man i prästeståndet 792.
Ljungfeldt, Carl Hans, adjutant, slutl. fän¬
rik 242, 376.
Ljungqvist, Sven Benjamin, student, upp¬
finnare, slutl. adlad Ljungenstierna 243,
481, 577, 597.
Lo, Axel, sekreterare, Vimmerby 17.
Lode, Johan Vilhelm, överste 376.
Lohe, Johan, direktör 340-342, 344.
Lohiska arvingarna 241, 255-259.31X)
Loos, Cornelius, överste, slutl. generalma¬
jor 355.
Löse (Losse), Mikael, skeppare, Stockholm
770.
Lothman, Matthias, skeppare, Stockholm
770.
Lovisin, Erik, frih., landshövding 521.
Ludvig XIV, konung av Frankrike 844.
959
Ludvig XV, konung av Frankrike 476.
Lundberg, Erik, skeppare, Stockholm 770.
— Isak, skeppare, Stockholm 771.
Lundborg, Anders, landssekreterare, slutl.
häradshövding 300 f.
Lundeberg, Martin, borgmästare, Sunds¬
vall 5, 12, 15, 54, 59 L, 66, 165, 175, 215,
217, 259, 262, 281, 303, 320, 393, 413,
42 6, 431, 484 , 4 88, 511, 52 8, 567,
573-578, 589 f., 594, 605, 624, 628, 643,
652, 740, 917, 928.
Lundgren, Olof, vaktmästare, Stockholm
653.
Lundelin, Thomas, borgare, Nystad 5, 13,
28, 62, 145, 193, 286, 303, 549, 628, 740.
Lundin, Anders, borgmästare, Bogesund
5, 12, 28, 54, 60, 65, 99, 161, 275, 277,
306, 554—556, 585, 614 f.
Lundius, Daniel, borgmästare, Strängnäs
4, 9, 54, 60, 66, 217, 325, 626, 630, 743.
Luthell (Luttel), Peter, skeppare, Stock¬
holm 770.
Luther, Martin 836-838, 850.
Låstbom, Elisabet Bratt 484.
Löfling, J., löjtnant 278.
Löwen, Fabian, överste, slutl. generalma¬
jor och frih. 796.
Löwenhielm, Carl Gustaf, häradshövding,
slutl. justitiekansler, frih. och greve 214,
520, 560.
Löwenhult (Levenhult), Johan Adolf, kap¬
ten, slutl. överstelöjtnant 364 f., 376.
Maas, Henrik, skeppare, Stockholm 771.
Maintenon, Francoise d’Aubigné, Ludvig
XIV:s andra gemål 845.
Malmer, Olof, assessor i kammarrevisio¬
nen, slutl. lagman, adlad Malmerfelt
897.
Mandorff, Johan, kyrkoherde i Köpinge
och Lyngsjö, Lunds stift 914.
Mannerhielm, Gustaf Henrik, kapten,
slutl. frih., generalmajor 441 f.
Marschall (Marscall), Johan, skeppare,
Stockholm 769.
Mathesius, Johan, translator, slutl. lagman
426, 586f., 591 f„ 617f., 624, 638.'
Mattsson, Jöns, bonde 914.
Meijerfeldt, Johan August, greve, riksråd
439.
Melander, Erik, professor, Uppsala 338.
Mellin, Petter, borgmästare, Halmstad 3,
8f., 54, 59, 62, 90f., 116, 176, 183, 202,
224, 229, 241, 246, 319, 325, 343, 349,
406 f., 461, 519, 540, 593, 595, 598, 628,
743, 818.
Merthen (Merthens), Carl, borgmästare,
Abo 3, 8, 15, 53, 59, 287, 325, 353, 375,
552, 646, 743.
Mett, Clas Henrik d. y., handelsman, Kal¬
mar 3, 21, 29, 35f„ 44-16, 49, 62, 65,
153, 175, 194, 198, 218, 230, 325, 375,
381,390,413,435,461,480, 743.
— Clas Henrik d.ä., handelsman, Kalmar
44, 46f.
Molin, Mårten, handelsman, Stockholm
439.
Mooren (Moren), Erik, skeppare, Stock¬
holm 770.
Moberger, Olof, stadsnotarie, Vimmerby
78.
Morian, Johan Christoffer von, kommis¬
sionssekreterare, slutl. lagman 539.
Moses 39, 851.
Muhl, Barthold, skeppare, Stockholm 770.
Månsson, Gunne, rådman, Kungälv 5, 13,
29, 98, 180, 304 f„ 313, 533, 703.
Mörner af Morlanda, Gustaf Otto, greve,
major, slutl. överste 95, 560.
Neuman, Fredrik, råd- och handelsman,
Vänersborg 4, 10, 28, 54, 60, 70, 162,
217.
Nieroth, Johan Konrad, överste 395. -
hans änka Sara Feif.
Niklasson, Sven, skeppare, Stockholm 770.
Noraeus, Daniel, råd- och handelsman,
Härnösand 4, 10, 12, 16, 28, 54,61, 118,
132, 154, 156, 209, 281, 293, 303, 325,
502, 588, 635, 740, 744.
Nordenberg, Carl Fredrik, fortifikations¬
löjtnant 883 f„ 886, 939.
Nordencrantz, Anders se Bachmansson.
Nordencreutz, Jakob, överdirektör 379f.,
387,446,918.
Nordenstråle, Olof, riksråd och akademi¬
kansler 436.
Nordstein, Lorens, handelsman och to¬
baksfabrikör, Norrköping 609.
Noréen, Erland, borgmästare, Nykarleby
5, 12. 14, 16, 28, 54, 62, 65f„ 145, 153,
163 f., 1 75, 21 7, 224, 235, 245, 252, 262,
303, 373, 551, 566, 573 f., 604, 625, 740.
Norman, Olle, pietist 807.
Norstrand, Magnus, stadsfiskal, Linköping
74.
960
Nortman, Nils, borgmästare, Skara 4, 9f.,
28, 54, 59, 66, 116, 181, 264, 321, 375,
406f„ 416f„ 443, 468, 529, 542, 584,
590, 627, 629.
Novander, Per, stadsfiskal, Uppsala 424.
Nyholm, Johan, manufakturist, Stockholm
631.
Nymalm, Sven, handelsman, Borgå 5, 12,
28, 54, 62, 65, 145, 187, 303, 436, 740.
Nyman, Israel, borgare, Uppsala 422.
-— Johan, skeppare, Stockholm 770.
Odelström, Erik, landshövding 282.
Olofsson, Lars, bonde, Stockholms län
436.
— Mats, riksdagsman i bondeståndet 398,
539.
— Nils, riksdagsman i bondeståndet 877.
— (Olsson), Olof, handelsman, Växjö 4,
10, 16, 28, 54, 62, 65, 194, 2291'., 325,
406f., 513, 635, 743.
— Otto, se Agorelius.
— Pehr, riksdagsman i bondeståndet 806.
Olsson, Olof, nämndeman, Ljurås (Linne¬
rås), riksdagsman i bondeståndet 279.
Osander, Olaus, domprost, slutl. biskop i
Växjö stift 214.
Otter, Salomon von, riddarhussekreterare,
slutl. kansliråd 58, 102, 132, 149, 174,
214, 228, 261, 280, 477, 480, 583, 704,
732, 737, 744, 753, 756, 768, 778, 781,
783, 792, 795, 798, 801 f., 852, 856, 880,
893, 896, 917, 922, 924.
Oxenstierna af Eka och Lindö, Erik, frih.,
krigsråd 799.
Pahlman, Thomas, kapten och borgare,
Björneborg 5, 12, 17, 32, 54 f., 65, 145,
193, 286-289, 303, 308, 740.
Palbitski, Christina Beatrice 931.
Palm, Gustaf Adolf, borgmästare, Lidkö¬
ping 4, 16, 54, 66, 224, 264, 275, 325,
327, 373. 443, 521, 558, 598, 606, 642,
743.
Palmfelt, Gustaf, frih., president, slutl.
riksråd 36, 541, 738.
— Johan, frih., landshövding 919.
Palmgren, Carl Magnus, löjtnant, slutl.
kaptenlöjtnant 31 7 f.
Palmqvist, Magnus, frih., landshövding
700.
Palmstierna, Nils, överste, minister, slutl.
frih., riksråd 380, 384.
Paulin, Erland, löjtnant, direktör 314, 786,
790.
Pehrsson, Arent, skeppare, Stockholm
769.
— Johan, riksdagsman i bondeståndet
279, 540.
— Pehr, riksdagsman i bondeståndet, 614,
754, 781, 785, 798, 801, 921, 924.
Perment (Parment), Kristoffer, krigskom¬
missarie 251 f., 255, 260, 359, 372,398 f.,
420.
Petersson, Lars, skeppare, Stockholm 771.
Petrelius, Johan, prost, Kalmar stift 735.
Pihl, Petter, borgmästare, Helsingborg 4,
8, 14, 27, 32 f., 54, 59, 65, 91, 112, 114,
116 f., 138, 141, 152-154, 159, 164, 170,
175 f., 181 f., 187, 195, 198, 215-217,
224, 244, 317, 319, 406, 480, 521, 540,
542, 559, 575, 595, 606, 626-628, 856.
— Isak, bokhållare vid statskontoret. —
Hans änka Anna Kajsa Falk 608.
Pihlhielm, Johan, överadjutant 496, 508.
Pihlman, Erik, skeppare, Stockholm 771.
Piper, Gustaf Abraham, kapten, slutl. ge¬
neralmajor 538, 622.
— Hedvig Maria, se Sture, Sten Arvids¬
son.
Plaat (Plath), Henrik, skeppare, Stock¬
holm 770.
Plomgren, Thomas, grosshandlare, Stock¬
holm 3, 7, 14, 16, 22, 24-26, 31, 46,
51-54, 56, 62, 66, 72, 76f„ 80, 86-91, 93,
99, 101, 106, 108-111, 115 f., 1 18 f.,
124 f., 130, 132, 134 f., 138f., 141-145,
152, 157 f., 161, 164 f., 167, 170, 175,
178, 183-185, 195, 200, 202-204, 209,
222, 225, 229-231, 234 f., 245f., 285,
294, 319 f., 327, 334, 340 f., 344, 348f„
372 f., 380, 384, 388, 393, 395, 398 f.,
409-411, 417, 421, 424^26, 430f.,
433—435, 443, 461, 464-466, 477, 480,
494, 518, 522, 558 f., 566 f., 573-575,
577, 588, 590, 592, 594-596, 598, 600,
605, 626, 646, 652, 657, 732, 735, 754,
781, 785, 795, 798, 801, 894, 924, 928.
Poppelman, Nils, stadssekreterare, Stock¬
holm 3, 7, 16, 23 f„ 26-28, 31-34, 46, 53,
56, 59, 61, 77, 103-105, 123, 163, 212,
259, 2 68, 275, 334 , 341, 344 , 353 , 362,
365, 380, 406, 409, 650 f„ 657.
961
Posse, Knut Knutsson, greve, kapten. —
Hans änka Christina Sofia Fleming af
Liebelitz 532.
Posse af Säby, Mauritz Nilsson d.y., frih.,
löjtnant, slutl. greve, landshövding och
riksråd 778.
Post, Christina Beata Jacquelina Vilhelmi¬
na von 931.
— Stafs von, generaladjutant 931.
— Stafs Adolf von, hortikulturell författa¬
re 931.
Preutz, Nils H., skeppare, Stockholm 770.
Printz, Johan Casper, kommendör 383 f.,
620.
Procheus, Henrik, kyrkoherde i finska för¬
samlingen, Stockholm 713.
Putbus, Morits Ulrik, greve, president i
wismarska tribunalet 149.
Pust (?), Daniel, skeppare, Stockholm 769.
Påhlsson, Thure, besökare, Kristianstad
219.
Rahm (Ram), Rasmus, skeppare, Stock¬
holm 771.
Rahmn (Rahm), Carl, notarie 447f.
Rajahn, Thomas von, vice amiral 275.
Ramel, Malte, auskultant, godsägare 534.
Ranchstedt, Olof, mecklenburgskt hovråd
586, 638.
Rantell (Rautell), Anders sekreterare,
korkfabrikör 632.
Raupach, Mattias, Fredrik von, kapten
597.
Reenstierna, Axel, greve, envoyé. — Hans
änka Margareta Elisabet Sparfvenfeldt
585.
— Isak, advokatfiskal 545.
Rehnhorn, Olof Bidenius, borgmästare,
Helsingfors 4, 9, 15, 22, 26f., 32 f., 45,
51 f., 54, 56, 59, 70, 73, 76 f„ 86, 88 f.,
92, 96, 104f., 109-111, 119, 130-132,
134, 136, 145-147, 155, 161, 163 f., 170,
177, 181, 183, 189, 196, 199 f., 202, 207,
209, 216, 221, 246, 252, 254f., 271, 278,
322, 341, 349, 415f., 423, 430, 432 f.,
460,466,479,482, 521 f.. 543, 549, 591,
612, 637, 694, 696, 711.
Rehnström, Jakob, klädmakarålderman,
Norrköping 3, 7, 27, 53, 224, 229 f„ 253,
266, 456, 480, 588, 604, 618, 635.
Renath, Elisabet, se Frietz, Isak.
Rhyzelius, Andreas, domprost, slutl. bis¬
kop 74, 103-105, 339f„ 753, 880-882.
Ribbing, Bengt, frih., landshövding och
överkommendant 162.
Ridderhof, Lorentz, korpral, slutl. överste¬
löjtnant 238, 636.
Ridderschantz, Ebbe Ulfeld, riksgreve,
överste, slutl. generalmajor 373.
Ridderstedt, Carl Henrik, e.o. kanslist,
slutl. lantråd 304.
Ridderstolpe, Carl, schoutbynacht, slutl.
frih., vice amiral, president 346, 442.
Rode, Kasper Henrik, handelsman, Norr¬
köping 214 f„ 226, 796.
Roos, Axel Erik, frih., landshövding, slutl.
generallöjtnant 279, 359, 440.
— Olof, skeppare, Stockholm 771.
— Samuel, kommissarie 639.
Rosén, Sven, pietist 807-809, 811, 814.
Rosenstam, Erik, se Wellstadius.
Rothof, Fredrik, brukspatron 238, 636.
Rubenius, Petrus Petri, kyrkoherde i And¬
rarum och Äljaröd, Lunds stift 914.
Rutensparre, Gustaf, överstelöjtnant, slutl.
överste 471.
Rydelius, Andreas, biskop i Lunds stift
812 f., 815.
Ryding, jungfru, pietist 809.
Ryman, Johan, gulddragare, Stockholm 3,
7, 16, 28, 53, 65, 99, 193, 212, 225, 360,
504, 513, 626, 628, 646.
Rålamb, Claes, frih., landshövding 314,
788.
— Claes Gustaf, frih., kammarråd, slutl.
landshövding och president 738.
Rök, Johan, notarie vid livgardet 501.
Sager, Jakob, skeppare, Stockholm 770.
Salenius, Petter, borgmästare, Falun 64.
Sahlgren, Jakob, kommerseråd, Göteborg
509, 793 f.
— Nils, direktör, Göteborg 509, 793 f.,
796.
Sahlström, Lorentz, skeppare, Stockholm
770.
Salin, Elias, lagman. - Hans änka 254.
Salin, Olof, borgmästare, Örebro 4, 9, 24,
54, 57, 59f., 63, 76f., 85-87, 89f., 100,
104-107, 113-115, 11 8f., 133 f., 137,
204, 209, 214, 229 f„ 248, 253 f„ 267,
269, 297, 309, 325, 340, 343, 349, 362,
467, 478, 480, 492, 528, 574, 588 f., 591,
595 f., 604 f„ 617, 623 f., 628, 647, 743.
Sandelin, Thure, justitiarie, Filipstad 5, 13,
29, 52, 54, 57, 59, 65, 99, lil, 130, 171,
962
175, 184, 207, 223, 242, 259, 326, 354,
359, 371, 417, 423, 432, 467, 479, 492,
504, 522, 546, 558, 584 f., 589, 624 f.,
628, 647, 653.
Sander, Anders, skeppare, Srockholm 770.
Schaeij (Schaij), Peter Vilhelm, ryttmästare
512.
Schaij, Petter, handelsman 643.
Schantz, Johan Fredrik von, kansliråd och
överpostdirektör 440, 476.
Schederer, Johan, skeppare, Stockholm
770.
Scheffler, Anna Magdalena 491-493.
— Anna Sara 491 f.
— Hans Petter, handelsman, Stockholm
49 lf.
Schening, Harald, sekreterare i riksens
ständets kontor, Stockholm 385.
Schening, Johan Bengtsson, rådman,
Stockholm 3, 30, 35, 45, 49 f., 52 f., 56 f.,
59, 66, 79, 87, 90-92, 97 f„ 100f„
104, 107, 113-115, 119 f., 123, 131 f.,
140-145, 155, 157, 1 76 f., 182, 189, 198,
200, 208, 212, 216, 262, 267, 322, 324,
335, 348, 350, 363, 373, 379, 384, 392 f.,
404, 406 f., 413 f., 421-425, 428, 431,
433, 455 f., 466, 479, 487, 505 f„ 519,
524, 527, 535, 545, 554, 583 f., 588, 596,
604f., 613, 624-627, 632, 634, 651 f.,
662.
Schenström, Magnus, kanslist, Stockholm
64, 132, 653, 660.
Schildt, Carl von, livdrabant, slutl. major
599.
Schlyter (Slyter), Hans, skeppskapten,
slutl. amiralitetskapten 383 f., 620.
Schöller, Didrik, skeppare, Stockholm 771.
Schröder, Herman, biskop i Kalmar stift
38, 667.
Schultz, Didrik Hendrik, ciderättiksdestil-
lator, Stockholm 621.
Schwartzer, Johan Georg von, överstelöjt¬
nant 282. '
Schwerin, Claes Filip von, frih., överste,
slutl. generalmajor 282, 355, 373 f., 377,
481, 581.
Schutz (Schutze), Anna Maria, Göteborg
509, 793.
Schönberg, Jonas Edtman, vice president
122, 537.
Seréen, Magnus, auditör 526.
Serenius, Jakob, kontraktsprost, slutl. bis¬
kop i Strängnäs stift, riksdagsman i präs¬
teståndet 246, 294, 337.
Silfverskiöld, Nils (Nicolaus), landshöv¬
ding 21, 36, 44, 46, 913.
— Peter, revisionssekreterare, slutl. presi¬
dent 135, 516, 613, 646.
Silfverstolpe, Gudmund Hesselgren, asses¬
sor, slutl. kammarrevisionsråd 631.
Silfverström, Georg, notarie och aktuarie,
slutl. kammarråd 498, 509.
Sinclair, David Vilhelm, kapten 537.
— Henrik Gideon, kapten i fransk tjänst
476, 495 f.
— Malkolm, major 585.
Sivers, Lars, löjtnant 289.
Siöblad, Carl Georg, vice amiral, lands¬
hövding 21, 33 f„ 338.
— Per, frih., generalfälttygmästare 634.
Siöstierna, Anders, vice amiral, riksråd 26.
Sjöberg, Olof, handelsman, Stockholm
420.
Smedberg, Anders, notarie, Stockholm 25.
Smitt, John Peter, engelsk manufakturist
721.
Sommelius, Gustaf (G.), borgmästare,
Lund 914.
Spaldencreutz, Gustaf Spalding, vice hä¬
radshövding, slutl. lagman 602.
Spalding, Gustaf, se Spaldencreutz.
Sparfvenfeldt, Margareta Elisabet se Reen¬
stierna, Axel.
Sparre af Söfdeborg, Axel Rutger, greve,
kammarherre, slutl. hovmarskalk 417,
553, 612, 794, 894, 918-920, 928.
Sparre af Sundby, Axel Wrede, greve,
ryttmästare, slutl. överståthållare 751,
756.
Sparre, Carl Gustaf, frih., riksråd 283,
319.
— Conrad, frih., överste 33 f., 380, 563.
Spens, Axel, greve, generalmajor 387.
Sprengport (Springport), Carl Henrik, ma¬
jor, slutl. generalmajor 369, 756 f.
Staaf, Jonas, skeppare, Stockholm 769.
Stael von Holstein, Georg Bogislaus, frih.,
landshövding, slutl. fältmarskalk 278,
315, 319, 365, 410, 412 f., 460-469, 477,
486, 524 f., 529, 639.
Stahl, Joakim Christiern, mästerschäfer
304.
Stangenberg (Stångenberg), Samuel,
skeppare, Stockholm 771.
Stare, Jakob Albrekt, borgmästare, Öre¬
grund 5, 11, 26-28, 33, 54, 59, 66, 116,
240-242, 275, 322 f., 325, 327, 359, 363,
397, 406 f., 424, 489, 549, 552, 565 f..
963
577, 603 f., 619, 621, 624-626, 646, 654,
744.
Starenflycht, Peter (Pehr) Julius, överste
och kommendant 162.
Stenbock, Carl, greve, kapten 379.
— Erik Fredrik, greve, major. — Hans än¬
ka Margareta Glei ck 810.
— Gustaf Otto, greve, riksråd, riksamiral.
— Hans hustru Christina Catharina De la
Gardie 379.
— Magnus, greve, kungl, råd, fältmar¬
skalk 379.
Stender, Jochim, skeppare, Stockholm
770.
Stenhagen, Carl Fredrik, protokollssekre¬
terare, slutl. statssekreterare 647.
Stierna, Johan, soldat vid livgardet 421,
427.
Stierncrona, Per, vice korpral, slutl. major
221 f., 233, 569 f.
— Samuel, registrator, slutl. kammarher¬
re, kabinettssekreterare 313, 613 f.
Stierneld, Carl Erik, konduktör, slutl. kap¬
ten i fransk tjänst 421, 427.
— Samuel Gustaf, löjtnant, slutl. frih.,
fältmarskalk 421, 427.
Stierneroos, Carl, häradshövding 300 f.
Stiernman, Anders Anton von, registrator,
slutl. kansliråd 43.
Stiernstedt, Carl Johan, frih., landshöv¬
ding, slutl. riksråd 445.
Sdernstolpe, Botvid, kapten 148.
Stille, Nils, skeppare, Stockholm 769.
Stobée, Lorentz Christoffer Stobaeus, ge¬
neralmajor, slutl. landshövding och
överkommendant i Göteborgs och Bo¬
hus län 421.
Stoorman, Reinhold Johan, rådman, Bra¬
hestad 6, 13, 30, 35, 54, 65, 145, 193,
217,303,328, 740.
Strang, Jakob Robertsson, handelsman,
Köping 4, 9, 19, 27 f., 31, 54, 60, 65, 70,
120, 136, 225, 252, 309, 332, 406 f., 409,
431, 443, 699 f., 800.
Strokirch, Carl Mikael von, konduktör
531, 601, 807-809, 811.
Strömfelt, Otto Reinhold, frih., president
641.
Sture, Sten Arvidsson, frih., generalmajor.
— Hans änka grevinnan Hedvig Maria
Piper 502.
Suell (Tuele), Frans, handelsman, Malmö
153, 244.
Sundström, Magnus, borgmästare, lantma-
jor, Härnösand 439 f., - Hans hustru
Elisabet Gene 439.
Svab, Anton Antonsson, bergmästare 548.
Swahn, Petter, kammarförvant, slutl. kam¬
rerare 630.
Svanström, Abraham, kapten, bruksägare
317.
Svedenstjerna, Erik, kapten, brukspatron
308, 329f., 430-432.
— Pehr, brukspatron 329 f., 431 f.
Svaretz (Schwarets), Petter, generalauditör
276f., 347, 402.
Svensson, Daniel, räntmästare 905.
Tackou (Tackau), Johan Henrik, borgare
och handelsman, Raumo 251, 286-289,
295, 308.
Tarnowski, Elias, löjtnant 374.
Taube, Jakob Rudolf, major 474.
Tengsten, Lars, handelsman, Skövde 5,
12 f., 28, 62, 65, 361.
Tessin, Carl Gustaf, greve, riksråd, slutl.
kanslipresident 380, 382, 451, 473, 480,
494.
Thauvonius, Gabriel, borgmästare, Umeå
829.
Thomson, Axel Patrik, överste, slutl.
kommendant på Vaxholms fästning 620.
Tiliander, Samuel, stadssekreterare, Sala
10, 18f., 29, 94, 96 f., 110.
Tilas, Daniel, frih., assessor, slutl. lands¬
hövdings namn 122, 537, 593.
— Olof Danielsson, ryttmästare, slutl.
överstelöjtnant 538, 622.
Timmerholtz, Jakob, skeppare, Stockholm
769.
Törneman, Pehr, vice häradshövding 602,
879.
Torpadius, Elias, politiborgmästare,
Stockholm 23 f., 31, 429, 650-652.
Tott, Tage, danskt riksråd 534.
Tranchelius, Anders, kyrkoherde i Kung- y
älv, Göteborgs stift 305, 313.
Treffenhielm, Erik Gustaf, riddarhuskam-
rerare 33.
Troili, Samuel, bergmästare, Falun 8, 19 f.,
35f., 49, 64, 71, 125-128, 155f., 160f„
330, 337, 371.
Troilius, Jakob, protokollssekreterare 577,
603, 630, 713.
Tungelfelt, Mattias Wolberg von, överste
och kommendant 279, 359, 440.
Törnberg, Olof, skeppare, Stockholm 769.
964
Törne, Olof von, kommerseråd 521 f.,
542 f.
Törner, Samuel, rådman, Stockholm 3, 7,
14, 31, 53f., 59, 64, 118, 136, 141, 351,
385, 392, 524, 650, 652, 699.
Törnholm, Johan, kanslist, Stockholm 29,
138, 175, 446, 651-654.
Ulfvenklou (Wulfclou), Henrik, major
151, 641.
Ullén, Petrus, professor Uppsala 474.
Unaeus, Olof, borgmästare, Luleå 5, 13,
60, 66, 99, 105, 107, 129, 131, 161, 171,
181, 211, 223-225, 275, 303, 325, 328,
497, 636, 740, 744.
Unéer, Samuel Anders, löjtnant 547.
Ungern-Sternberg, Johan Adam von, frih.,
major, slutl. överstelöjtnant 282f., 360,
470, 603.
— Mattias Alexander, överstelöjtnant,
slutl. fältmarskalk 36, 605 f., 931.
— Mattias Alexander (1764-1826), löjt¬
nant 931.
Urlander, Erik, sekreterare 611.
— Harald, fabrikör, Norrköping 515,
598.
Utfall, Johan von, vice amiral, slutl. amiral
346, 442.
Utterbom, jungfru, pietist 809.
Waldius, Erik, notarie i domkapitlet i Upp¬
sala, sekreterare i prästeståndet, slutl.
kyrkoherde i Tortuna, Uppsala ärkestift
58, 95, 102, 121, 123, 149, 151, 173 f„
214, 218, 226, 251, 261, 270, 280, 284,
295, 330, 335, 492, 521, 534, 550, 583,
593, 604, 635, 704, 712, 737, 753, 758,
768, 772, 776, 778, 781, 783, 785, 792,
798, 801 f., 806, 852, 856, 880, 882, 893,
917, 922, 924.
Valleij, Samuel, skeppare, Stockholm 770.
Wallerius, Nils, adjunkt, slutl. professor i
Uppsala 774 f.
Wallin, Göran, superintendent, slutl. bis¬
kop i Göteborgs stift, riksdagsman i präs¬
teståndet 450, 785.
Wallrave, Jakob, professor, Uppsala 772.
Wallwijk, Jean von, kammarskrivare, slutl.
riddarhuskamrer och riksråd 546.
Valtinsson, Adrian, adlad Adlerstam, as¬
sessor, slutl. hovrättsråd 618.
Watzell, Erik, borgmästare, Vimmerby 13,
17 f., 29, 75-78, 81, 146.
Wedeman, Carl Gustaf, löjtnant, slutl. kap¬
ten 372.
Weduvar, Baltzar, handelsman, Kristian¬
stad 219.
Wellstadius, Erik, assessor, slutl. lagman,
adlad Rosenstam 292.
Wepner, Ernst, skeppare, Stockholm 770.
Werner, Paul, rådman, Lidköping 11, 16,
28, 84.
Westen, Thomas von, norsk missionär 901.
Westerhof, Peter, bondeståndets sekrete¬
rare 32, 226, 577, 603, 635, 893.
Westin (Weslin), Gabriel, skeppare, Stock¬
holm 771.
Westman (Wesman), Johan, skeppare,
Stockholm 770.
— Lars, borgmästare, Umeå 5, 12, 16, 28,
54, 65 f„ 303, 566, 584, 740.
Westring, Ambrosius, prost, slutl. teol.
professor och domprost i Lund, riks¬
dagsman i prästeståndet 547, 882.
— Matth., skeppare, Stockholm 770.
Wetter, Lennart, borgmästare, Södertälje
5, 9, 11, 13,28, 54,59,66, 187,217,255,
275, 325, 590, 598, 618, 647, 655 f., 743.
Wetterstedt, Joakim, borgmästare, Hjo 5,
lif., 26 f., 32 f„ 54, 59, 64, 66, 70 f., 99,
101, 118, 135, 141, 252, 260, 263, 320,
323, 392, 406, 429, 467, 518, 559, 597,
624, 628, 647.
Wickegren, Nils, borgmästare, Söderhamn
5, 12, 28, 54, 60, 65, 114, 116, 118, 132,
180, 217, 281, 303, 323, 396, 400, 537,
607, 618, 700 f„ 703, 740.
Widmark, Anders, skeppare, Stockholm
770.
Wik, Anders, underlöjtnant vid artilleriet
883, 887.
Willebrand, Ernst Gustaf von, överste 17.
Wiman, Johan, kyrkoherde i Veckholms
församling, Uppsala ärkestift, kontrakts¬
prost, riksdagsman i prästeståndet 310,
741, 767, 818, 906, 928.
Winbom, Andreas, professor, Uppsala,
riksdagsman i prästeståndet 214.
Winckler, Herman, skeppare, Stockholm
770.
Windrufva, Sven, auditör, Sala 10, 18, 29,
68, 71, 94,96f., 110, 128, 156.
Wingeflycht, Georg (Jöran), kammarherre
72, 79, 148.
Virgin (Vergien), löjtnant 340, 744-747,
750-752, 880.
Visser (Viser), skeppare, Stockholm 769.
965
Witte, änka troi. efter borgmästaren och
handelsmannen Johan Peter Witte, Kri¬
stianstad 219.
Wittstock, Fredrik, justitieborgmästare,
Fredrikshamn 3,8, 15 f., 27, 32, 53, 60 f.,
65, 81, 146, 156f., 159f., 163, 198, 202,
267, 445.
Woynarowska, Anna Mirowicz, överstinna
238.
Woynarowski, Stanislaus 238.
Vogelsang, Hans, skeppare, Stockholm
771.
Wolffelt, Otto Johan, regementskvarter¬
mästare 438.
Wrangel, Anton Johan, vice amiral 33-35.
Wrangel af Adinal, Carl Henrik, frih., ge¬
neralmajor 511 f.
Wrangel af Sauss, Otto Reinhold, överste,
slutl. generalmajor, riksråd 43 f., 500.
Wrede af Elimä, Fabian, frih., överste,
slutl. riksråd 251, 262.
— Henrikjakob, frih., major, slutl. lands¬
hövding 160, 214, 470, 526, 561, 732,
785, 924.
Wretmarck, Petter, rådman, Köping 443.
Wulfclou se Ulfvenklou.
Wulfenstierna, Jonas, kammarråd, frih.
738.
Wåld (Woll), Lars Hansson, förutv. riks¬
dagsman i bondeståndet 540.
Wästfelt (Westfeldt), Gustaf, överjägmäs¬
tare, slutl. överstelöjtnant 580.
Yxkull, Otto Reinhold, frih., landshövding
352 f., 720.
Zander, Daniel Johan, kommendant, slutl.
generallöjtnant och president i krigskol¬
legium 123, 150.
Zethelius, Erik, garvare, Stockholm 368.
— Lars, garvare, Stockholm 368.
Zidén, Henrik, borgare, Raumo 286.
Zierman, Jan Gustaf, tjänsteman i riksens
ständers bank, Stockholm 29.
Åkerblom, Hans, skeppare, Stockholm
770.
Åkerhielm af Margretelund, Samuel, frih.,
överstemarskalk 647.
Åkerman, Samuel, skeppare, Stockholm
770.
Åkerstein, Nils, proviantmästare, Stock¬
holm 29.
Ödman, Daniel, kyrkoherde i Gällstads
församling, Göteborgs stift, kontrakts¬
prost, riksdagsman i prästeståndet 892.
Öhman, skomakaregesäll, pietist 809.
— Johan, skeppare, Stockholm 770.
611—734227 BR 7:2
ORTREGISTER
Albo, hd, Kristianstads län 571.
Algeriet 348, 388.
Alingsås 5, 13, 15f., 371, 480, 494, 598,
618, 714,925.
Alslöv, Tönnersjö sn och hd, Hallands län
534.
Amerika 855.
Amsterdam 139.
Andrarum, sn, Albo hd, Kristianstads län
807.
Anianpelto, by, Asikkala sn, Tavastehus
län 884, 889, 935.
Apia (Appia), fors, Sääksmäki sn, Tavaste¬
hus län 938.
Arboga 4, 9, 297, 477-480, 488 f„ 719.
Arolampi (Ärolambi), by, nu stadsdel i Rii-
himäki stad, Tavastehus län 938.
Askersund 5, 11, 751.
Aspeboda, sn, Kopparbergs län 449.
Baggå, Skinnskattebergs sn, Västmanlands
län 125, 395.
Barbariska republikerna 768.
Bäre, hd, Malmöhus län 135.
Bergen 185, 189.
Bergslagen 96 f., 101, 386, 505, 570, 776 f„
781. Se även Filipstads bergslag, Gryt¬
hytte bergslag, Karlskoga bergslag, Nora
bergslag, Skinnskattebergs bergslag, Väs¬
terbergslagen, Österbergslagen.
Berlin 846.
Björke, sn, Väne hd, Alvsborgs län 919.
Björknäs, Värmdö skplg, Stockholms län
295.
Björneborg 5, 12, 17, 32, 55, 145, 193,
286-288, 308, 740, 883-885, 934-936,
940.
Björneborgs län 883 f., 934.
Blekinge 114, 368, 553, 643.
Blockhusudden, Djurgården, Stockholm
194.
Bogesund 5, 12, 277, 554, 614. Se även
Ulricehamn.
Bohuslän 183, 691.
Bollerup, sn, Ingelstads hd, Kristianstads
län 51 6.
Bolstad (Bålstad), sn, Sundals hd, Älvs¬
borgs län 557, 643.
Boren, sjö, Östergötland 744 f., 752.
Borgå 5, 12, 145, 187,935.
Borås 4, 10, 62, 402, 473, 502, 555 f„ 614,
744, 783-785.
Brahestad 6, 14, 30, 145, 164, 193, 328,
740.
Brandenburg, Tyskland 845 f.
Bremen, Tyskland 846.
Bretagne, Frankrike 947.
Bro, församling, Uppsala stift 808.
Bråborg, djurgård, Dagsberg sn, Lösings
hd, Östergötlands län 604.
Busör (Bussör), fiskeläge, Harplinge sn,
Halmstads hd, Hallands län 792.
Costia se Kostianvirta.
Dalsland (Dal) 523, 562, 798, 799 f.
Danmark 289, 803-805, 902, 920.
Danzig 138, 317, 579.
Delsbo, sn, Delsbo tg, Gävleborgs län 281 f.
Dettern, insjö, Västergötland 918f.
Drottningholm, slott, Lovö sn, Färentuna
hd, Stockholms län 547.
Esbo (Edsbo), sn, Nylands län 371.
Ekenäs 5, 13, 32, 145, 193, 483 , 740.
Eksjö 5, 11, 555 f., 614, 744.
Elimäki (Elimä, sn, Nylands län 943.
Enbacka, Stora Skedvi tg, Kopparbergs län
279.
England 731, 768, 845-847.
Enköping 4, 10, 180, 701, 703.
Eskilstuna 4, 10, 180, 238, 518, 701, 703.
Ettersta (Etterstad), Överselö sn, Selebo
hd, Södermanlands län 357.
Etzeri se Ähtäri.
Europa 667.
Falkenberg 6, 14.
Falköping5, 13.
967
Falun 3, 8, 19, 35, 64, 70 f., 99-101,
125-128, 155f., 252, 284, 371.
Figeholm, köping, Kalmar län 380.
Filipstad 5, 13, 584.
Filipstads bergslag 799. Se även Bergsla¬
gen.
Finland 172, 186, 192, 196f., 200, 206f.,
212, 223, 227, 240, 250, 254, 290, 318,
345, 372, 378, 444, 483, 496, 501, 510-
512, 524, 539, 542, 546, 551, 561, 572,
575, 598, 623, 632-634, 756 f„ 846,
882 f., 888, 891, 915, 931, 933 f., 941,
943-946.
Flo, sn, Åse hd, Skaraborgs län 918f.
Flor, Mo sn, Hälsinglands ö. tg, Gävleborgs
län 598, 637, 701.
Fors, Ullervads sn, Vadsbo hd, Skaraborgs
län 919.
Fors, å, Ullervads sn, Vadsbo hd, Skara¬
borgs län 919.
Forsmark, sn, Frösåkers hd, Stockholms
län 847.
Frankrike 476, 594, 768, 832, 844-847,
933, 947.
Fredrikshald, Norge 355.
Fredrikshamn 3, 8, 81, 146, 267, 512, 615.
Friggeråker, sn, Skånings hd, Skaraborgs
län 304.
Frugårdssund, Åse hd, Skaraborgs län
919.
Frösåker, hd, Stockholms län 436.
Fägermo, allmänning, Fägre sn, Vadsbo
hd, Skaraborgs län 746, 748.
Färila, sn, Ljusdals tg, Gävleborgs län 472.
Gadebusch, Mecklenburg-Schwerin 355.
Gagnef, sn och tg, Kopparbergs län 279.
Gammelstaden, Helsingfors 938. Se även
Helsingfors.
Gamla Karleby 5, 12, 145, 740.
Genarp (Generup), sn, Bara hd, Malmö¬
hus län 135, 516f., 646.
Gärdhem (Gerdum), sn, Väne hd, Skara¬
borgs län 919.
Gimo, Skäfthammars sn, Olands hd, Upp¬
sala län 847.
Glan, insjö, Östergötland 746, 749.
Gotland 227, 378, 450 f., 553, 556, 574.
Gottskär (Gådtskär), fiskeläge, Onsala sn,
Fjäre hd. Hallands län 792.
Gripsholms och Eskilstunas län 521.
Grythytte bergslag 799. Se även Bergsla-
gen.
Gränna 6, 14, 503, 751.
Grönån, Skepplanda sn, Ale hd, Älvsborgs
län 919.
Gualöv, sn, Villands hd, Kristianstads län
912.
Gäddeholm, Irsta sn, Siende hd, Västman¬
lands län 645.
Gävle 3, 8, 650, 743, 794, 796.
Göta älv 919.
Göteborg 3, 7, 53, 93, 173, 176-178, 183,
187, 203, 222, 229, 235, 278, 280, 297,
305, 348f., 387, 428, 447, 453, 463,
509 f., 529, 577 f., 595, 599, 650, 767,
792-796, 846, 917, 920 f.
Halland 114, 178 f., 184 , 314, 3 1 7, 368,
462, 467, 495, 513, 614, 785, 787, 789 f.,
804.
Hallandsboda, Jämshögs sn, nuv. Kyrk¬
hults sn, Listers hd, Blekinge län 643.
Halmstad 3, 8, 90, 176, 183, 461, 509, 593,
743, 792-795.
Hamburg 169.
Hanau, grevskap, Tyskland 846.
Harju, kapell, Åbo och Björneborgs län
883-885, 934-938, 940.
Hauho, sn, Tavastehus län 885, 938, 940.
Havinki (Havingi), by, numera köpingsdel
i Harjavalta, Åbo och Björneborgs län
938.
Havisto, Sagu sn, Åbo och Björneborgs län
885, 937.
Hedemora 5, 11, 180, 701, 703, 743.
Hedvig Eleonora, församling, Stockholm
532, 899.
Hedensö, Näshulta sn, Österrekarne hd,
Södermanlands län 502.
Helsingborg 4, 8, 114, 153 f., 182, 317,
394, 552.
Helsingfors 4, 9, 260, 271, 883-886, 935,
938, 940. Se även Gammelstaden.
Herajoki (Härajoki), bäck, Loppis sn, Ta¬
vastehus län 938.
Hidinge, sn, Edsbergs hd, Örebro län 190.
Hjo 5, 12, 751.
Holland 579, 718, 844-846, 848, 933, 937,
945.
Hollola, sn, Tavastehus län 944.
Hovdesta (Hofwesta, Hufdesta), S:t Ilians
sn, Norrbo hd, Västmanlands län 550,
644.
Hudiksvall 4, 10, 117, 164, 180, 396, 607,
683, 701, 703, 740, 743.
968
Huittinen (Huittis), sn, Åbo och Björne¬
borgs län 936, 941.
Hunneberg, Älvsborgs och Skaraborgs län
919.
Hyttekoski, fors, Loppis sn, Tavastehus län
938.
Hålanda (Hulanda), sn, Ale hd, Skara¬
borgs län 911.
Hålanda å, se Hålanda sn.
Häckeberga, Genarps sn, Bara hd, Mal¬
möhus län 135, 516, 612, 646.
Hälsingland 281, 474, 685.
Härnösand 4, 10, 117, 129, 154, 683, 740,
744, 898, 901-904.
Häverö, sn, Väddö skplg, Stockholms län
398, 539.
Höjentorp, Eggby sn, Valle hd, Skaraborgs
län 304.
Ihari (Iharis), fors, Kangasala sn, Tavaste¬
hus län 938.
Ingermanland 846.
Irsta, sn, Siende hd, Västmanlands län
550, 645.
Jakobstad 6, 14, 145, 164, 740.
Janslunda (Johannislunda), Överselö sn,
Selebo hd, Södermanlands län 438.
Jonsbol, bruk, Visnums sn och hd, Värm¬
lands län, 484.
Jämtland 901.
Jönköping 4, 9, 15, 389f., 555f., 614,
695 f., 743, 751.
Jörenge, å, Hauho sn, Tavastehus län 938.
Kajaneborg (Kajana), 6, 14, 30, 145, 325,
888,933.
Kalmar 3, 8, 21, 44-17, 49, 62, 106, 139,
153 f., 194 f., 245, 319, 380 f„ 390, 412 f.,
435, 462, 465-467, 469, 480, 486, 524 f.,
574, 743, 807.
Kalmar län 278, 462.
Karleby, sn, Inlands hd, Göteborgs och
Bohus län 305, 313, 533.
Karlshamn 4, 8, 21, 29, 80-82, 86, 97, 139,
145 f., 153 f., 164, 180, 185, 194, 235,
240 f., 245, 247, 266, 428f„ 488, 703.
Karlskoga bergslag 799. Se även Bergsla¬
gen.
Karlskrona 3, 8, 21, 26, 47, 62, 145, 185,
187, 194f., 222, 235, 240f., 245, 247,
251, 260, 272, 290, 313, 315, 327, 333,
347, 359, 390 f., 428, 432, 448, 453, 554,
672, 743, 796.
Karlssvärds skans, Gotland 450.
Karlstad 4, 10, 558f., 598, 600, 607, 611,
636, 638.
Karlsten, fästning, Göteborgs och Bohus
län 162, 274.
Kastellgården, Ytterby sn, Inlands hd, Gö¬
teborgs och Bohus län 359.
Raukola, by, Tyrvää sn, Åbo och Björne¬
borgs län 885, 937.
Kerijärvi (Kirejervi), sjö, numera i Björ¬
neborgs stad, Åbo och Björneborgs län
936.
Kinne, hd, Skaraborgs län 918.
Koberg, Lagmansereds sn, Björke hd,
Älvsborgs län 919.
■^Konstantinopel 567, 577, 716, 855.
Kopoije (Capurie), län, Ingermanland
593.
Kopparbergslagen och Stora Kopparbergs¬
lagen 35, 99-101.
Korsberga (Korsberg), sn, Vartofta hd,
Skaraborgs län 919.
Kornhamn, Stockholm 165.
Koski (Koskis), sn, Tavastehus län 938.
Kostianvirta (Costia), fors, Pälkäne sn, Ta¬
vastehus län 938.
Kristianstad 3, 8, 20, 63, 147, 163 f.,
218-220, 306, 327, 390, 397, 410, 594,
743, 830, 912.
Kristianstads län 571.
Kristinehamn 5.
Kristinestad 6, 13, 145, 164, 193, 740.
Kronobergs län 568.
Kumo (Cumo), sn, Åbo och Björneborgs
län 885, 936, 939, 941.
Kumo (Cumo), älv, Åbo och Björneborgs
län 351, 438, 883,886, 936f.
Kungsbacka 6, 14.
Kungshall, Karlskrona 359.
Kungsholmen, Karlskrona 359.
Kungsholmen, Stockholm 846.
Kungälv 5, 13, 98, 180, 304 f„ 313, 533,
701, 703.
Kuokkalankoski (Koukala), fors, Lempelä
sn, Tavastehus län 937.
Kvarnbacka, fors, Helsinge sn, numera
Vanda stad, Nylands län 938.
Kymmenegårds län 372.
Kålland, hd, Skaraborgs län 918.
969
Kärkölä (Kärkylä), sn, Tavastehus län 938.
Kättsta (Kettestad), Harakers sn, Norrbo
hd, Västmanlands län 719.
Köningsberg 579.
Köpenhamn 138, 184.
Köping 4, 9, 19, 297, 443, 477-480, 488 f.
Ladugårdsland se Hedvig Eleonora.
Lagmansered (Lagmansryd), sn, Bjärke
hd, Skaraborgs län 919.
Laholm 5, 13, 503-505.
Laitiala, bäck, Hollola sn, Tavastehus län
938.
Lammainen (Lammais), by, i nuv. Nakkila
sn, Åbo och Björneborgs län 936.
Landskrona 3, 7, 81, 139, 164.
Lapp (Lappo) gruvan, Häverö skplg,Stock¬
holms län 398.
Lappmarken 817, 900, 902-905.
Lappmarken, norska 903.
Ledsunds bro. Börstils sn, Frösåkers hd,
Stockholms län 436.
Lempelä (Lämpelä), prästgård, Lempelä
sn, Tavastehus län 937.
Leppäkoski (Leppäkoski), Janakkala sn,
Tavastehus län 938.
Levanten 687.
Lida, Fogdö sn, Åkers hd, Södermanlands
län 356-358.
Lidköping 4, 11, 84, 557, 559, 600, 607,
642, 743.
Limsta, Irsta sn, Siende hd, Västmanlands
län 550, 645.
Lindesberg 5, 11.
Linköping 4, 9, 74, 85, 103-107, 265, 743,
807.
Livland 234, 846.
Ljurås (Linnerås), Gagnefs sn och tg, Kop¬
parbergs län 279.
Loimaa (Loimioki), sn, numera stad, Åbo
och Björneborgs län 941.
London 855.
Los finnmark, Ljusdals tg, Gävleborgs län
472.
Luleå 5, 13, 636, 740, 744, 748.
Luleå lappmark 902. Se även Lappmar¬
ken.
Lund 4, 10, 292, 812 f.
Lungön (Långön), Säbro sn, nu Härnö¬
sands kommun, Västernorrlands län
155.
Lummene (Lumenen), sjö i Kuhmois sn.
Tavastehus län 884 f., 934, 938.
Lubeck 21, 36, 45 f„ 138f.. 169,579.
Lyngby, sn, Bara hd, Malmöhus län 912.
Läckö, Kållands sn och hd, Skaraborgs län
558.
Längelmä, strand, Längelmäki sn, Tavas¬
tehus län 884f., 934, 937, 940.
Löfsta (Leufsta), Öster-Löfsta sn, Olands
hd, Stockholms län 847.
Malfors (Malefors), Vretaklosters sn, Gull¬
bergs hd, Östergötlands län 752.
Mallasvesi, sjö i Sääksmäki och Pälkäne
snr, Tavastehus län 940.
Malmö 3, 7, 15, 82, 153 f„ 164, 195, 216 f.,
244f., 264, 510, 517, 571, 650, 695f„
913.
Malmöhus län 51 6, 646.
Mariefred 5, 13, 98.
Marseille 318.
Mariestad 4, 10.
Marstrand 4, 9, 54, 162, 176f., 240f„ 245,
247, 274, 331, 586, 618, 624, 629, 743.
Maas (Meuse), flod 937.
Mecklenburg-Strelitz 773.
Medelhavet 184.
Medevi, V. Ny sn, Aska hd. Östergötlands
län 406.
Merlänna (Märlänna), Länna sn, Åkers hd.
Södermanlands län 357.
Motala ström, Östergötlands län 339 f.,
551, 744, 746, 748-752, 880-882.
Munkbron, Stockholm 165.
Munklägret se Kungsholmen, Stockholm.
Murlax, Messuby sn, Tavastehus län 885,
937.
Myllykoski, fors, Loppis sn, Tavastehus län
938.
Naglarby (Naglaby), Gustafs sn, Stora Tu¬
na tg, Kopparbergs län 540.
Nederländerna 844.
Niemis, fors, Lempelä sn, Tavastehus län
937.
Niskakoski (Niska), fors, Kumo sn, Åbo
och Björneborgs län 941.
Nokianvirta (Nokia), älv, Pirkkala sn, i nuv.
Nokia köping, Tavastehus län 884f.,
934, 937.
Nora 5, 11.
Nora bergslag 799. Se även Bergslagen.
Norden 234, 934.
Norge 357, 803, 805.
62-734227 BR 7:2
970
Norra Vi, sn, Ydre hd, Östergötlands län
500.
Norrbo, hd, Västmanlands län 550, 644.
Norrbysjön, Östergötlands län 744, 752.
Norrköping 3, 7, 164, 177, 214, 226, 253,
303, 315, 515, 604, 609, 714, 719, 746,
749, 794, 796, 846, 882, 924.
Norrland 114, 120,281,915.
Norrmalms surbrunn, Stockholm 506,
524.
Norrmalms torg, Stockholm 586.
Norrtälje 5, 11, 34.
Norsholm, Kimstads sn, Memmings hd,
Östergötlands län 752, 880.
Notviken, Neder-Luleå sn, Älvsby tg,
Norrbottens län 636.
Nurmijärvi (Nurmijervi), fors, Nurmijärvi
sn, Nylands län 938.
Nykarleby 5, 12, 145, 164, 740.
Nyköping 3, 8, 177, 272, 294, 303, 315,
337, 401, 658f., 743.
Nyköpings län 300.
Nylands län 371, 883.
Nystad 5, 13, 145, 193, 287 f„ 740, 935.
Nådendal 6, 14, 145, 193, 429, 740, 935.
Näs (Södra Näs), fiskeläge, Träslöfs sn,
Hinde hd, Hallands län 792.
Näshulta, sn, Österrekarne hd, Söderman¬
lands län 502 f.
Pöytyä (Poytis), sn, Åbo och Björneborgs
län 941.
Raukonkoski (Rauko), fors, Tyrvää sn, nu i
Kiikka sn, Åbo och Björneborgs län 936.
Raumo 5, 12, 55, 193, 251, 286-289, 295,
308, 740, 935.
Regensburg, Tyskland 832.
Reval 271.
Ribbingshov, Norra Vi sn, Ydre hd, Öster¬
götlands län 500.
Romelanda, sn, Inlands hd, Göteborgs och
Bohuslän 305,313, 533.
Ronneby 510, 796.
Roslagen 847.
Roxen, insjö, Östergötland 339 f., 744-
747, 749, 751 f., 880-882.
Rouvesi, sn, Tavastehus län 884 f., 934,
937, 940.
Ryssland 234, 476, 482, 538 f., 608, 804 f.,
933.
Rättvik, sn och tg, Kopparbergs län 382,
393.
Rävsnäs, Toresunds sn, Selebo hd, Söder¬
manlands län 521 f., 542 f.
Rönneberga, hd, Malmöhus län 534.
Rörstrand, Stockholm 471.
Onslunda, sn, Ingelstads hd, Kristianstads
län 330 f.
Ortala, Väddö sn och skplg, Stockholms
län 581, 613.
Ostindien 934.
Pappila, fors, se Niemis.
Pengerkoski, fors, Nurmijärvi sn, Nylands
län 886,938.
Pirilä (Birilä), Kumo sn, nu i Harjavalta
köping, Åbo och Björneborgs län 885,
937.
Pirkkala (Birkkala), sn, Tavastehus län
883 f„ 934.
Piteå 5, 12, 164, 740.
Polen 493 f.
Portugal 687.
Preussen 846.
Punkanoja (Punganoja), å, Janakkala sn,
Tavastehus län 938.
Päijänne (Päjänä), insjö, Finland 883 f.,
886,935,938,940.
Sala 4, 10, 18, 68 f„ 71, 94, 96, 110, 128,
162, 196, 291, 445, 505, 507, 546, 719.
Saltsjön se Östersjön.
Saltzburg, Österrike 832 f.
Sanct Ilian (Elian), sn, Norrbo hd, Väst¬
manlands län 550, 644.
Sanct Mårten, sn, Åbo och Björneborgs län
941.
Saretsje (Saris), gods, Koporje, Ingerman¬
land 593.
Savolax, Finland 206, 212.
Sachsen, Tyskland 491 f.
Siende, hd, Västmanlands län 550, 645.
Sigtuna 4, 11.
Simrishamn 6, 14.
Sireköpinge, sn, Rönneberga och Luggude
hd, Malmöhus län 534 f.
Sjöstäder 129.
Sjöstäder i Finland 113.
Skara 4, 9.
Skanör 6, 14.
Skaraborgs län 304, 918 f.
971
Skebo, Ununge sn, Närdinghundra hd,
Stockholms län 581, 612.
Skepplanda, sn, Ale hd, Älvsborgs län 919.
/ Skeppsholmen, Stockholm 343, 377.
Skerike, sn, Norrbo hd, Västmanlands län
* 645.
Skiljevad (Sillevad?), Flo sn, Åse hd, Skara¬
borgs län 918.
Skinnskattebergs bergslag 125, 395. Se
även Bergslagen.
Skomakarehamn, fiskeläge, Stafsinge sn,
Faurås hd, Hallands län 792.
Skåne 114, 118, 120, 133, 146, 195, 289,
330, 399 f., 445, 510, 534, 571, 573 f.,
576, 613, 756, 804, 907, 909, 944.
Skäggenäs, Ryssby sn, Norra Möre hd,
Kalmar län 641.
Skänninge 4, 10 f., 391.
Skärkind se Skerike.
Skövde 5, 12, 919.
Slätbaken, Östergötland 751.
Småland 513, 689.
Spanien 184 , 348, 687, 843 f.
Stapelstäder 129, 145, 164, 184, 186, 297,
435, 452, 479, 488, 600, 674, 915.
Stettin 846.
Stjärnarp, Eldsberga sn, Tönnersjö hd,
Hallands län 534.
Stockholm 3, 7, 23, 25, 51 f., 113 f., 11 7 f„
120, 129, 133, 140, 163-166, 1701'., 187,
221 f., 226, 230, 243, 270, 276, 286, 295,
303, 309, 315, 320, 322-324, 344 f„
349, 353 f., 363, 367-369, 387 f„ 392,
396, 403, 410, 414-416, 418, 428, 435,
443, 452-455, 459, 472, 487, 513, 574-
578, 595, 599, 601, 612, 640, 644, 655 f.,
684, 714, 721, 751 f., 754-756, 767-
769, 771, 778, 793, 796, 803, 846, 856,
858, 878 f„ 897 f„ 914-917, 924 f„ 928-
930, 932.
Stockholms län 395, 436.
Stora Kopparberget 19, 125-128, 155 f.,
284, 371.
Stora Kopparbergslagen 99. Se även
Bergslagen.
Stora Tuna, sn och tg, Kopparbergs län
540.
Stora Tuna ovan bron, sn och tg, Koppar¬
bergs län 279.
Stora Tuna socken utom bron 279.
Strahlsund 149.
Strängnäs 4, 9, 743.
Strömstad 6, 14.
Städer i Blekinge 224.
Städer i Bohuslän 133, 691 f.
Städer i Finland 115, 1 19, 128, 153,
163-165, 191, 194, 303, 684, 686, 738.
Städer i Halland 204.
Städer i Norrland 115, 119, 129, 164, 167,
181, 574, 576.
Städer i Pommern 168.
Städer i Skåne 115, 119, 133, 139, 204,
224, 571.
Städer i Småland 689.
Städer i Värmland och på Dal 692.
Städer i Västerbotten 113, 115, 118, 128 f.,
131, 133, 153, 163-165, 303, 573, 576,
633, 684, 735.
Städer i Västernorrland 113, 115, 1 17 f.,
128f., 131, 133, 153, 163-165, 191, 573,
576, 633, 684, 738.
Städer i Österbotten 113, 115, 117 f.,
128 f., 131, 133, 153, 163-165, 303, 573,
633, 684, 738.
Städer i Östergötland 133.
Städer vid Östersjön 118, 129.
Stäket, Baggensstäket, Stockholms län 355.
Sundsvall 5, 12, 117, 164, 683, 740.
Svinbäcken, Karlstads landsförsamling,
Värmlands län 580.
Svinesund, Göteborgs och Bohus län 183,
563, 649, 691.
Säbro, sn och tg, Västernorrlands län 155.
Säter 6, 13, 368.
Säter, län och fögderi 279.
Sääksjärvi (Sässjervi), insjö, Åbo och Björ¬
neborgs län 936.
Söderhamn 5, 12, 117, 164, 180, 396, 607,
683, 700 f„ 703, 740.
Söderköping 4, 10, 180, 248, 265, 339f.,
635, 701, 703, 744-747, 749, 751 f.,
880-882.
Södermanland 502, 521, 542.
Södertälje 5, 11, 655, 743.
Södra förstaden, Stockholm 655.
Södra Möre (Södermöre), hd, Kalmar län
368.
Södra Näs se Näs.
Sölvesborg 5, 13, 16, 80-82, 97.
Tammerfors 885, 937, 940.
Tavastehus 6, 14, 103, 145, 193, 524, 740,
884-886, 889, 934 f„ 937f„ 940.
Tavastehus län 883.
Tirserum (Tidesrum), sn, Kinda hd, Ös¬
tergötlands län 500.
972
Tjurholmen, Romelanda sn, Inlands s. hd,
Göteborgs och Bohus län 919.
Tolkby (Tolekby), fors, Helsinge sn, Ny¬
lands län 886, 938.
Torneå 5, 12, 164, 740.
Torp (Torpet), Skerike sn, Norrbo hd,
Västmanlands län 645.
Torronsuo (Tauronsuo), mosse, Loppis sn,
Tavastehus län 938.
Torshälla 4, 10, 180, 701, 703.
Torsång, sn och tg, Kopparbergs län 279,
449, 540.
Toftesvik, fiskeläge, Lindbergs sn, Himle
hd, Hallands län 792.
Tripolis 348, 388.
Trollhättan 339, 749, 919, 939.
Trondhjem (Drontheim) 903.
Trosa 5, 13.
Tunhem (Tunum) se Västra Tunhem.
T unis 348, 388.
Turkhauta, by, Hausjärvi sn, Tavastehus
län 886, 938, 940.
Tyresö, sn, Sotholms hd, Stockholms län
721.
Tyrvää (Törvis), sn och by, nu stadsdel i
Vammala, Åbo och Björneborgs län
885 f., 936f„ 939.
Tyskland 567, 833, 933.
Tönningen, Schleswig-Holstein 355.
Uddevalla 5, 11, 86, 170, 173, 176, 574 f.,
743, 920.
Uleåborg 4, 10, 129, 145, 164,325. 740.
Ulricehamn 277, 554, 556, 585, 614. Se
även Bogesund.
Umeå 5, 12, 740.
Uppland 395.
Uppsala 3, 7, 90, 296, 310-312, 325, 338,
343, 349, 359, 364f„ 370, 390, 397,
421 f., 434, 470, 474, 489, 525, 592, 607,
653, 732 f., 735, 740f„ 772, 774, 810,
901 f„ 904, 922.
Uppstäder 145, 298, 452, 488.
Uramonsuo, mosse, Loppis sn, nu i Riihi-
mäki stad, Tavastehus län 938.
Utö, gruva, Stockholms län 295, 524, 561.
Vadsbo (Vassbo), hd, Skaraborgs län 918.
Vadstena 4, 1 1, 180, 248, 265, 339, 358,
572, 701, 703, 720.
Valkeakoski (Walkiakoski), Sääksmäki sn,
nu stad, Tavastehus län 885, 937.
Valla, Fogdö sn, Åkers hd, Södermanlands
län 357.
Vanderydsvattnet (Vandrivattnet), insjö,
Lagmansereds sn, Bjärke hd, Älvsborgs
län 919.
Vanås, Gryts sn, Östra Göinge hd, Kristi¬
anstads län 149.
Varberg 4, 9, 177, 743.
Wartburg, Tyskland 836.
Vasa 4, 11, 129, 164, 740, 743.
Vasbotten (Wassbote), insjö, Väne hd, Älvs¬
borgs län 919.
Vassvik se Skomakarehamn.
Vassända, sn, Väne hd, Älvsborgs län 919.
Vaxholm 194, 237, 306. *
Vedevåg, manufakturverk, Lindesbergs
landsförsamling, Örebro län 633, 636,
713.
Wegsjö bro se Vääksy.
Velanda (Forsån), Väne-Åsaka sn, Väne
hd, Älvsborgs län 919.
Verden, Tyskland 846.
Wesijärvi, insjö, Tavastehus län 884, 935.
Videlycke, Sireköpinge sn, Rönneberga
och Luggude hd, Malmöhus län 534.
Villand, hd, Kristianstads län 912.
Villmanstrand 81, 615.
Vimmerby 5, 13, 17, 26, 75-78, 81, 146,
194, 743.
Virrat (Virdois), sn, Vasa län 885, 937.
län 885, 937.
Visby 3, 8, 181, 553, 557, 743.
Vissla, å, Hallands län 278.
Witikala, by, Kumo sn, Åbo och Björne¬
borgs län 936, 941.
Väddö, sn och skplg, Stockholms län 398,
539.
Vänern 264, 339, 529, 748, 9 1 7-921.
Vänersborg 4, 10, 162, 408, 570.
Värmland 447, 523, 562, 798-800, 919.
Västerbergslagen 776. Se även Bergslagen.
Västerbotten 227, 232, 328, 446, 573-575,
636, 748-750, 881, 898, 915.
Västergötland 513, 746, 799, 919 f.
Västernorrland 166, 317, 524, 561, 683,
719, 905.
Västervik 3, 8, 139, 194, 380 f„ 410, 574 f.
Västerås 4, 9, 249 f., 253, 260, 377, 479,
719.
Västmanland 550, 644 f., 719.
Västra Tunhem, sn, Väne hd, Älvsborgs
län 919.
Vättern 339f„ 551, 744-749, 751 f.,
880-882.
973
Växjö 4, 9, 194, 237, 743.
Vääksy (Wegsjö bro), Hollola sn, Tavaste¬
hus län 884, 886, 889, 935, 939.
Ystad 4, 9, 17, 143, 153 f., 164, 394, 533,
552.
Åbo 3, 8, 129, 287 f., 296, 308, 552, 615,
720, 733, 743, 883 f., 888, 934 f.
Åbo och Björneborgs län 351, 438.
Åhus 218.
Åkers styckebruk, Åkers sn och hd, Söder¬
manlands län 355, 357.
Åkerström, Vassända-Naglums sn, Väne
hd, Älvsborgs län 919.
Ålands hav 271.
Åmål 6, 13, 584 f„ 597, 611, 638, 743, 920.
Åsaka, sn, Barne hd, Älvsborgs län 919.
Åse, hd, Skaraborgs län 918.
Åsele lappmark, Västerbottens län 902.
Åskloster, Ås sn, Viske hd, Hallands län
278.
Ädelfors, Alsheda sn, Östra hd, Jönkö¬
pings län 291, 378.
Äetzä by, Keikyä sn, Åbo och Björneborgs
län 936.
Ähtäri (Etzeri), kapell, sn, Vasa län 885,
937.
Älvsborgs län 278, 919 f.
Ängelholm 4, 9.
Ärolambi se Arolampi.
Äs, Julita sn, Oppunda hd, Södermanlands
län 931.
Ävjan, å, Västergötland 918.
Öland 508, 639.
Örebro 4, 9, 62, 85, 190, 254, 332, 623,
743, 921.
Öregrund 5, 11, 240 f., 245, 247, 744.
Öresund (Sundet) 182, 749, 920.
Österbergslagen 776. Se även Bergslagen.
Österbotten 67, 103, 223, 232, 250, 325,
328,387, 573-576, 884, 915.
Österby, Films sn, Olands hd, Uppsala län
847.
Österdalarne 382, 393.
Östergötland 118, 339, 551, 567, 573, 576,
744, 749, 880 f.
Österrekarne, hd, Södermanlands län 502.
Östersjön 183, 192, 339 f., 396, 551, 563,
649, 691, 744, 746, 749, 751 f., 769, 880,
886, 888, 920, 938.
Östhammar 6, 13, 48.
Övedskloster, Öveds sn, Färs hd, Malmö¬
hus län 445.
SAKREGISTER
Accis 167, 189, 191, 264, 414, 457, 459,
563, 640, 648, 672, 737f.
— dagaccis 583 f.
— husbehovsaccis 403. ^ 8
— konsumtionsaccis 87 f., 459 f., 472, 480,
489 f., 514 f., 529, 532, 600, 611.
— saluaccis 414, 459.
— på vin, brännvin och likörer 139, 398 f.,
414, 600.
— krögeriaccis 404.
Accisbetjänte 92.
Accisrätter 90 f., 458, 670 f.
Accissedlar 228.
Accistaxor 427, 459.
Accis- och bakugnspenningar 91 f., 139,
536. Se även Bakugnspenningar.
Advokatfiskaler 569, 619 f.
Akademier se Universitet och Vetenskaps¬
akademien.
Allmänna besvärsdeputationen 63, 69, 73,
87, 92, 117, 132, 134f., 217, 237, 245,
290, 310, 336, 345, 351, 360, 398, 448,
454, 508, 523, 542, 557, 563 f„ 570, 572,
576, 622, 634, 741.
Aln 397, 555 f., 585, 614. Se även Kardel,
Mått och vikt.
Amiralitetet 236, 255, 260, 276, 278, 346,
612.
Amiralitetskapten 202, 303, 383 f.
Amiralitetskollegium 150f., 187,235,240,
272, 275, 280, 302, 368, 384, 447 f., 620,
639, 697, 748.
Amiralitetskrigsmanskassan 368.
Amiralitetskommissariat 187.
Amiralitetsofficerare 143.
Amiralitetstimmermansstaten 279.
Ansökningar, termin för 94, 102.
Apostladagar se Helg- och apostladagar.
Apotek och apoteksvaror 168, 224, 227.
Arbetskarlar 620.
Arrest, arrestering 72, 79, 95, 97, 148,
398f., 805.
Artilleriet, kungl. 313, 445, 451, 606, 929.
Se även Fältartilleriet.
Arvskifte 185,491-493.
Assuranssocieteten 204, 216.
Assurans- och försäkringskompaniet 486,
529.
Augsburgska bekännelsen 821 f.
Auktion, av konfiskerade varor 563, 648,
671.
Avsked, officerares och andra militärbe-
tjäntes 583, 608.
Avlösning 383, 499, 709, 759, 762, 765 f.
— hemlig 759. Se även Kyrkoplikt, upp¬
enbar, och Pliktpallen.
Bagare 691, 875.
Bagarämbetet 243 f.
Bakugnspenningar 244, 315, 378 f., 392,
404, 536, 644, 672, 737f. Se även Accis-
och bakugnspenningar.
Bakugnsordningen 306.
Bakugnstaxan 86, 298 f., 315, 392, 404,
480, 520, 535, 563, 583 f„ 603 f., 635,
648, 662 f., 669.
Balanser och restantier 382, 546, 552.
Bankodeputationen 498.
Bankofiskal 662.
Bankofullmäktige 548, 656 f., 660.
Banktransportsedlar, bankosedlar och lå-
nebankssedlar 93, 202 f., 369, 497, 641.
Barkbröd 232.
Barkmjöl 232.
Barnamord, hämmande av 383, 706-708,
758 f., 764-766. Se även Bälgmord.
Bataljmålningar 547.
Bergenfarare 224. Se även Köpmän, nor¬
ska.
Bergsbetjänte 776.
Bergsbruk, berg- och hammarverk 69 f.,
74, 125, 329, 404, 437, 484, 497, 524,
568, 776, 799. - Se även Frälsebruk,
Kronobruk, Stångjärnshamrar.
Bergsdeputationen 63, 125, 142, 180,226,
308, 329, 382, 398, 430, 437, 445, 472,
505, 507, 523 f„ 539, 546f., 561 f., 568,
638, 776, 798.
Bergsfiskal 546.
Bergskollegium 20, 158, 197, 291, 329f.,
382, 539, 581. 613, 633, 649, 681 f.,
776 f., 781, 799 f„ 883, 887.
Bergslagsförlagsordningen 563, 649, 681.
975
Bergslagsskogar 776 f. Se även Skogar.
Bergmästare 777, 800.
Bergsmän 19, 96, 100, 159, 225, 437, 682,
691, 777.
Bergsordningar 183.
Bergsrätt och bergstingsrätt 18, 68, 94, 96,
110, 128, 162, 507.
Beslag 91, 176,327,332.
Besparings- och överskottsmedel, städers
249, 396.
Besvär, borgarståndets allmänna 63, 69,
72 f., 83-87, 89, 93, 108, 111-115,
117-120, 130, 132, 138 f., 144, 152-154,
157, 159, 169f., 177 f., 181, 183, 190,
195, 202, 215, 224, 244, 247, 263, 266,
648-650, 668-694.
— städernas enskilda 169, 171,274,654.
Betsman 551. Se även Mått och vikt.
Bevillning, allmänna 419, 451 f.
Biblar, finska 552.
Bibliotekarie, Lunds universitet 292.
Bjälkar, bräder och andra trävaror 114,
117 f., 133, 691.
Björneborgs regemente 376. Se även Re¬
gementen.
Blekeri och beredningsverk 526,550, 784 f.
Bohus läns dragonregemente 279, 359,
440. Se även Regementen.
Bokbindare 875.
Boktryckerier 183f., 501.
Bomull och bomullslärft 549, 620. Se även
Lärfter.
Bomullspinnerier 720. Se även Spinnerier.
Bondeståndet 28, 32, 34, 41 f., 44, 49,
61, 63, 67, 73 f., 83-85, 94, 101 f.,
112, 116 f., 122 f., 133-135, 149, 169,
171-174, 179, 187 f., 192, 197-199,
204-207, 209-213, 215, 222 f., 225 f.,
228, 231 f., 235, 237f„ 246, 250, 253,
255, 269, 279, 308f., 313, 318, 329f„
335 f„ 347, 350 f., 383, 389, 395,
397-401, 420f., 427, 435, 438f., 441 f„
449, 451 f., 454 f„ 471, 475, 482, 490,
503, 508, 524, 529, 532, 539, 541 f.,
545f„ 553, 556, 561 f„ 572, 576f., 581,
583 f„ 597, 602 f., 610, 615-617, 622,
624 f„ 628, 630, 633, 635f., 638f.,
642-644, 646, 663, 713, 881.
Borgarbok 861.
Borgarståndet, val av talman 22 f.
— val av sekreterare 24 f.
Boskapspenningar 248, 264 f., 266.
Borgerskapet, städernas 127f., 147, 162,
166, 169-172, 177, 190-192, 194,
218-220, 222, 228, 240, 248 f„ 264,
270 f., 286-288, 295, 297, 299, 303, 306,
308, 315, 326, 331 f., 344 f„ 349, 375,
379, 392, 402, 413, 456, 461, 463, 466f.,
473, 511, 513, 519, 566, 583, 644, 660,
669f., 676, 684, 695, 700f., 778, 783 f.,
856-858, 871-873, 876, 879, 915f., 926,
929.
Botanik 243.
Brandvakten, i Stockholm 72, 79, 148, 420,
427.
Brandväsen 172.
Brasilieträd 639.
Brigantin och snowskepp 770.
Brotull 190.
Brott och missgärningar, begångna av en
riksdagsman 95, 121,
Brottmål 281, 705.
Brukskarlar 293.
Bruksägare och bruksidkare 69 f., 74, 83,
85, 122, 225, 523, 562 f., 574, 650, 682,
691, 782, 798-800.
Bryggare 691, 870, 875.
Bryggarämbetet 230, 403, 413, 416f., 433,
458.
Brännved 183.
Brännviner, förbud mot bränning 110,
122, 135, 149, 223, 235, 636, 644.
— utländska 139, 168, 450, 459, 490,
514f„ 529, 532.
Brännvinsbränning 86, 110-112, 116,
118 f., 122, 135, 148f., 174, 179, 187-
189, 192f., 197-199, 202, 204f., 210f.,
215, 217, 222 f., 226-235, 239, 241, 245,
247, 253, 270, 303, 351, 403f„ 415f„
432 f., 458, 460, 472, 480, 529, 572, 782.
Buldan 166 f.
Burskap 16, 44-47, 80, 93, 109, 166, 178,
181, 677, 780, 926, 930.
Byggningsjärn 799.
Byordningar 573.
Båtsmansförrådskassan och förrådskassa-
medel 191, 272, 301 f., 327.
Båtsmanshåll 93, 180f„ 320, 361, 368,
406-408, 506, 524, 659, 661, 674, 700-
703.
Båtsmän 150f., 181, 186, 202, 272, 508,
620, 701.
Bälgmord 707. Se även Barnamord.
Böndagar 496, 824.
Bönhaseri 456, 694.
Böter 90, 227f„ 236, 266, 281, 335, 400,
404, 413 f„ 458, 461 f„ 465, 468, 484,
491, 540, 597, 644, 805. Se även Vitén.
976
Censur 531.
Centonalen 905.
Certifikat 179.
Cessioner 595 f.
Charta sigillata 293, 347.
Ciderättikabryggeri 621.
Civilbetjänta 239.
Consistorium academicum 297, 334, 525,
735 f„ 772, 774.
Consistorium Upsaliense 656.
Dagaccis se Accis.
Dagsverken 252, 330 f.
Dalkarlar 747.
Dalregementet 237, 306. Se även Rege¬
menten.
Danaarv 493.
Dangigertyg 690.
Delator 425.
Deputationer, till Hans Kungl. Maj-.t 27,
35, 61, 274.
— mellan borgarståndet och medstånden
28, 36, 38, 41, 70, 73, 83, 93, 102, 115f.,
122, 133, 160 f., 169, 173, 198, 204,211,
223, 230, 246f., 252, 255, 283, 324, 364,
370, 398, 420, 449, 454, 480, 529, 541,
553, 562, 576, 580, 584 f., 598, 603, 605,
616f., 619, 622, 632, 646.
Deputationen över båtsmansjämkningen
449. Se även Allmänna besvärsdeputa-
tionen, Bergsdeputationen, Expedi-
tionsdeputationen, Justitiedeputationen,
Kammar- ekonomi- och kommersde-
putationen, Landshjälpsdeputationen,
Lant-sj ö-ekonomideputationen, M an u-
faktur- och handelsdeputationen, Pro-
tokollsdeputationen, Reduktions- och
likvidationsdeputationen. Slottsbygg-
nadsdeputationen, Statsdeputationen,
Tulldeputationen, Uppfostringsdepu-
tationen, Urskilsdeputationen.
Destillatorer 280.
Diktionär på svenska och engelska 337.
Djurgård 443 f., 604, 607.
Djäknepenningar 568, 902.
Donationer till pios usus 95, 338.
Drabantinkvartering 409. Se även Inkvar¬
tering.
Dragoner, franska 845. Se även Missionä¬
rer, stövlade.
Dragonregementet, gröna 582. Se även
Regementen.
Drank 174, 188, 193, 211, 227, 229, 241,
253, 270, 303.
Dryckenskap 148, 420.
Dräll, grov 167, 563, 649.
Duellmål och duellplakat 372, 454.
Dukater 394, 401. Se även Myntväsen.
Durchfarter 191, 339f., 529, 551 f., 595,
598, 744-753, 880-892, 917-921, 931-
940, 946.
Dykerikompaniet 108, 317, 486-488, 494,
529.
Dykerisocieteten 203 f., 215 f., 487, 526.
Dödsstraff 79 f., 95, 121, 589-591, 624 f.,
628, 630, 706.
Echafaut 627, 629, 638.
Ecklesiastika expeditionen av år 1727 759.
Ecklesiastikverket i Lappland 292, 568,
896. Se även omvändelse- och undervis¬
ningsverket i Lappmarken.
Ed, borgared 18, 68, 142-144, 677.
— bergmästared 127.
— borgmästareed 19, 127.
— elektorsed vid riksdagen 32, 54, 319.
— justitiedeputionens 102.
— protokollsdeputationens 95, 102, 147.
— rådmansed 68, 128.
— sekreta deputations 58.
— sekreta utskottets 55, 58, 61.
— skeppared 140, 142-144, 310, 677.
— talmansed 24.
— tulldeputationens 102.
Edsöresbrytare 420.
Ekar, planterande av 150, 383, 503.
— fällande och utsyning 154, 194, 216 f.,
231, 264, 368, 503.
— i Finland 945.
Ekbark 368.
Ekipagepenningar 511 f.
Ekonomimål 169, 172, 248, 251, 263, 367,
430.
Eldsvådor 237, 261, 479, 507, 700.
Elektorer, val av riksråd 319, 344 , 374,
380, 382, 384, 387.
— val av ledamöter till sekreta utskottet
och deputadonerna 50-54, 58, 60, 64.
— i städerna 162, 169, 856 f., 859 f., 863,
866, 872, 874, 878.
Engelska språket 337.
Enrollering och enrolleringssedlar 150 f.,
179.
977
Entreprenader och upphandlingar för
kronans räkning 146, 239, 278, 345.
Eskadern, Stockholms 240, 260, 270.
Exekutionsmål 248, 263.
Expeditionsdeputationen 58, 60, 75, 115,
131, 147, 259, 268, 347, 450, 490, 652,
662 f., 922.
Fabriker 319, 412 f„ 437, 443, 461 f„
464 f., 467, 469, 473, 511, 598, 609 f„
621, 637, 639, 642, 713, 715, 725. Se
även Klädesfabriker, Manufakturer och
M an ufakturver ken.
Fabrikörer 108 f., 463, 563, 621, 648, 672,
676, 856 f„ 859 f„ 862 f., 866-869, 872 f„
876f., 925-928. Se även Manufakturis-
ter.
Faktorismeder 700. Se även Gevärsfakto¬
rier, Smeder.
Fakulteter 296, 334, 733, 774, 903 f. Se
även Universitet.
Familjer, ingermanländska 261.
Farleder se Durchfarter.
Fatalier 69, 73, 121, 124, 149, 201, 221,
233, 268, 570.
Fattigpenningar 192, 640, 930.
Fel per 293 f„ 345, 349, 360, 718.
Finnar 447.
Finntorp 472.
Finska språket 251, 353, 903, 947.
Fiskaler 228, 310 f.
Fiskare 1 71, 700.
Fisker ier 621.
— i Halland 314, 368, 495, 785-792.
— kronolaxfiske 328, 351, 438.
— laxfiske 278.
— sikfiske 351, 438.
— ålfiske 750.
Fiskvaror 185, 189, 191, 224.
Flanell 154.
Flöjt (fleut)- och pinkskepp 770.
Flottning 191, 278.
Flygsand 289.
Foder, brist på 179, 192.
Franskt brännvin se Brännviner, utländ-
ska.
Fredsfördraget i Roskilde 534 f.
Fregattskepp 769 f.
Frihetsbrev 178 f.
Frihetsår 181, 479, 658 f.
Fri-och rättigheter, medborgares 171.
Frismakeri se Klädes- och frismakeri.
Frälsebruk 395, 581, 613. Se även Bergs¬
bruk, berg- och hammarverk Krono-
bruk, Stångjärnshamrar.
Frälsebönder 419.
Frälsegårdar 188. Se även Säterier.
Frälsehemman se Hemman.
Fyrbåkar 186, 639.
Fyrktal se Öre-och fyrktal.
Fåravel 279, 439, 518 f., 522, 533. Se även
Schäferier.
Fältartilleri, i Finland 163, 172, 174, 197,
205 f., 207, 212 f., 223, 240. Se även Ar¬
tilleriet, kungl.
Färgare 714.
Färgerier 691.
Fästningar 162, 237, 274, 306f., 586f.,
617 f., 624.
Förbud att försälja utomlands förarbetat
stål- och metallarbete 637.
— att införa utländska varor 649, 680.
Föreningen mellan Falun och Bergslagen
29, 35, 99, 125, 127.
Förlag och förläggare 801.
Förlagsordning 158.
Förordningen 5/6 1739 om val av präster i
stad och på land 369, 854.
— över Stockholms stadsstyelse 621.
Förordningarna 1731 och 1739 om val av
riksdagsfullmäktige i städerna 15, 36, 44,
46f„ 49, 55, 69, 71, 76-81, 99-101, 127,
289, 326, 372 f„ 695, 742, 856, 863-866,
870 f„ 873, 878, 926.
— om tullverket 683.
Förpassningar 185, 270 f., 563, 649, 679,
803, 894. Se även Passväsen.
Församlingar, svenska i Amerika 855.
Försvarshjälpen 158,451.
Försäljningar, olovliga och excessiva på
sockenskogar 196.
Försäkringssedlar 93, 113, 203.
Galerer 240 f., 343, 361.
Galärvetenskap 318.
Galliotskepp, enmastade 771.
— tremastade 770 f.
Galmej-och zinkstreck 382, 393.
Gardet, kungl, 72, 298, 313, 337, 501, 512,
523, 538, 564, 622, 928.
Garnisoner 146, 191, 196, 292, 307, 450,
517.
Garvare och garverier 191, 368, 569, 636,
689,710.
63-734227 BR 7:2
978
Gator och gränder, stensättande och ren¬
hållande 172.
General en chef 538.
Generalfälttygmästare 444.
Generalförråds- och uppbrottskassarevi-
sionen 346.
Generalkarta över Finland 378.
Generalkommissariatet i Finland 365. Se
även Kommissariatet, svenska.
Generalkrigs- och leuterationsrätten 276,
289.
Generalmönstring 151, 186, 368.
Generalpostkontoret 441. Se även Post¬
väsen.
Generaltullarrendet 88 f., 202, 563 f., 641.
Generaltullarrendesocieteten 167, 176,
317, 327, 332, 368, 433, 503-505, 562,
662,711,804.
Getter 542, 570.
Gevärsfaktorier 389 f.
Gillesstuga, Falun 64.
Glasbruk 149, 295, 371, 539, 631 f.
Glasmästare 875.
Granbräder 178, 224, 563, 649, 688
Golgas (golgast) 631.
Gorrgran 944.
Grosshandel 689. Se även Handel.
Grosshandelssocieteten, Stockholm 857 f.,
860-862, 868 f„ 875 f.
Gruvor 183, 398, 404, 524, 539, 561, 568,
799. Se även Stenkol och stenkolsgruvor.
Gruvrätt 128.
Gränshandel 597, 611, 638, 649, 663, 676,
692. Se även Handel.
Gröpande av spannmål 228.
Guds lag 760.
Guld- och silvermynt, nedsmältning av
549.
Guldmalmsstreck 291.
Guldsmeder 549 f., 875.
Guldverk 180.
Gyllen 397. Se även Myntväsen.
Gymnasie- och skolstaten, Göteborg 305.
Gårdfarihandel 690. Se även Handel.
Gärningsmän 181, 710. Se även Hantver¬
kare.
Gästgiveri 98, lil.
Gästgivargårdar 335.
Gästgivarförordningen 166, 281, 335, 389,
449.
Gördelmakare 690.
Göta hovrätt 197, 394, 443, 484f., 496,
500, 531, 533, 540, 704f., 759, 810,
812-816,831. Se även Hovrätter.
Hallordningen 455 f„ 525, 779 f., 801.
Hallrätter 109, 184, 309, 377, 422, 426,
455-457, 464, 469, 472, 517, 598, 620 f.,
675, 712, 721, 778 f.
Hammarskatten 159, 225 f., 248, 309,
329 f., 431, 692, 799.
Hamnar, Stockholm 238.
Hampblår 167,686.
Hampfrö, införsel av 304.
Handel 167, 173, 182, 185, 195, 563, 578,
580, 584, 597, 638, 649, 663, 692.
— med oxar och viktualiepersedlar 190,
555 f., 563, 585, 606, 614, 649.
— med fåglar 166, 281,683.
— småkrämares 690.
Handelsbaden 784, 916.
Handelsdistrikt 195.
Handelsordinantian 1617. 129.
Handelssocieteter 862, 865-867.
Handel och sjöfart i Medelhavet 348.
Hantverkare och hantverkerier 93, 168,
181 f., 184, 213, 390, 455-457, 563, 648,
672, 686, 709, 713 f., 721, 778-780.
— inbrott av hallrätter 184. Se även Gär¬
ningsmän.
Hantverkslärgossar och gesäller 157, 455 f.
Helfrihet på skepp 184, 304, 511, 739,
914.
Helg- och apostladagar, sabbat 526, 639.
Helgonskylden 397, 400, 571 f., 908-913.
Hemlig stämpling och sammangaddning
124,236.
Hemman 125, 140-142, 188, 201, 237,
265, 356, 358, 438, 449, 534 f., 541, 572,
580.
— bergsmans 141,395.
— frälsehemman 264, 395, 446, 550,
644 f.
— kronohemman och skatteköp 264. 304,
357 f., 541 f., 550, 633 f., 645.
— kronoförpantningshemman 445.
— rotefria 368.
Hereditas extructa 493.
Herredagspenningar 308, 351, 361, 572.
Historia animalis et mineralis 243.
Hor, enfält 383, 708, 764.
Hospital 339.
Hovet, kungl. 684, 755.
Hovrätter 106, 683. Se även Göta, Svea och
Åbo hovrätter.
Hovslagare 875.
Hukare 771.
Humle, utländsk införsel av och tull på
157, 173.
Husbehovsaccis se Accis.
Husesyner 278, 355, 358, 548.
Huvudflottan, Karlskrona 240f., 260. Se
även Eskadern, Stockholm, Örlogsflottan.
Hyttor 159, 404.
Häktmakare och tråddragare 552.
Häradsfogde 815.
Häradsprostar 908.
Häradsrätter 158, 454, 682 f. Se även
Lands- och häradsrätter.
Härbärge, hantverkares 227.
Hästar, städernas, betalning för norska
fälttåget 1718 184.
Hökare 870.
Indelningsverket 889.
Inhibition 336.
Inkvartering 290, 297 f„ 309, 477-480,
488f., 504, 548, 674. Se även Drabant¬
inkvartering.
Inkvarteringspenningar 93, 478 f., 488 f.,
504.
Inkvarteringstolag 479. Se även Tolag.
Inkvisitioner 843.
Inmäskning 228f.
Instanser 90.
I nstru ktioner, protokol lsdepu tationen
102.
— revisionen av rådsprotokollen 58.
— stora sekreta deputationen 421.
— sekreta utskottet 55 f., 73, 93, 696.
— tulldeputationen 95, 102, 150.
Instrumentmakare 725.
Invandringar 641, 675.
Judar och maurer 843.
Jus leuterandi et aggratiandi 625.
Jus patronatus 500, 503 f., 909.
Justitiedeputationen 45-47, 50, 62, 95,
102, 121, 148, 194, 196, 247, 256, 259 f.,
279, 281, 292, 318, 341 f., 350, 360,
382f., 411, 439 f„ 470, 484 f., 490-493,
499 f„ 502, 506, 520, 530 f„ 544, 550,
568, 601 f., 620, 630, 634, 639 f., 709,
738, 806, 808, 810f„ 816-820, 823,
829 f., 852, 854, 856, 860, 877, 896 f„
906, 924.
Justitierevisionen 252, 256-258, 342,
484f.,_490f„ 500, 506, 520, 530, 597,
640, 806, 814, 925.
Jämkningskommissionen i Skåne 399, 401,
571, 907 f.
979
Järnkrämare 871.
Järnmanufaktursorter 178.
Järn- och stålarbeten 224.
Jönköpings läns regemente 386. Se även
Regementen.
Kabinetts-och rådsprotokoll 124.
Kadetter 445.
Kaduk 493.
Kaffehus 227.
Kaffekokare 875.
Kalkull 184. Se även Ull.
Kalmar regemente 361. Se även Regemen¬
ten.
Kalmink 690.
Kamelhårstyger 719.
Kammar- ekonomi- och kommersdeputa-
tionen 58, 60, 125, 129 f., 134 f., 142,
148-150, 165, 187f., 192, 196f., 200,
202, 204, 210f., 217, 222 f., 225f„ 228,
231, 233, 235, 238, 243, 263, 278, 281,
289, 292-294, 298f„ 304, 306-308, 313,
315f., 331, 339f., 347, 351, 353, 355,
357, 365, 367, 376, 378-380, 382f.,
388f., 395 f., 401, 404, 427, 434,
436-439, 446, 454, 471, 481, 495, 501,
503, 507, 516, 526, 529, 533, 538, 541 f„
544-547, 551, 554-556, 561, 568 f., 572,
583-585, 593, 595, 597 f., 603, 607, 609,
614 f., 619 f„ 640 f., 646, 744, 746, 751,
754, 781, 783-785, 802, 880, 882, 897,
906,917,928.
Kammarkollegium 98, 141 f., 197, 201,
221, 233, 236, 246, 249f„ 261, 265f„
278, 280, 299f., 315, 328, 335, 378, 382,
390 f.. 402, 438, 443, 459, 489, 503, 521,
535, 541, 552, 569, 595, 614, 619f., 642,
645, 661, 668, 672, 737f., 744, 746f„
750 f„ 781, 787, 789, 791, 882 f., 887,
889, 900, 905.
Kammarrevisionen 545, 547, 569, 620,
900.
Kanaler och sjösystem se Durchfarter.
Kanariesocker 214. Se även Socker.
Kanna 168. Se även Mått och vikt.
Kanngjutare 875.
Kansli, borgarståndets 29, 31, 75, 316, 323,
332, 408, 428, 650 f„ 658 f., 698.
— inbetalning av städernas kontingent
m.m. 31, 136-138, 189, 283, 362, 429,
651, 658, 662, 699 f.
— kanslideputerade och kanslidirektörer
650 f.
980
Kanslikollegium 98, 289, 313, 378, 390,
397, 410, 417f., 477, 536, 567, 603, 654.
683.
Kanslirätter 277, 292, 560.
Kaperier 17, 767.
Kapitulationer 292, 307, 402, 451, 471.
Kappe 191. Se även Mått och vikt.
Kardel 139. Se även Aln, Mått och vikt.
Karelska dragonregementet 496. Se även
Regementen.
Karoliner 167, 394. Se även Myntväsen.
Kassianer 154.
Kassör, vid amiralitetet 236.
Kattuner och kattunstryckerier 154, 549,
577f., 640.
Kittlar (kiätlar) 159.
Klapholts 153, 216, 231, 244, 264, 368.
Klassifikation 856, 858, 860 f„ 863 f., 867,
869 f„ 874-878, 925.
Klensmeder 875.
Klockare 399 f.,401, 571 f„ 907 f., 911-913.
— patronella 909 f.
Klädmakare 456, 525, 801.
Klädmakarämbetet 525, 801.
Klädemakaregarnsspånad 719.
Klädesarbetare 714 f.
Klädesfabriker 168. Se även Fabriker.
Klädes- och bojleveranser 397, 439 f.
Klädes- och frismakeri 801. Se även Fabri¬
ker.
Kniphamrar 610. Se även Bergsbruk,
berg- och hammarverk.
Knip-, skär- och valsverkssmide, anläggan¬
de av 183, 563, 649, 687.
Koboltverk 472.
Kol och kolning 225, 581, 613.
Koffardiskepp 143. Se även Brigantiner,
Galliotskepp och Hukare.
Kollekter 291, 295, 567, 898.
Kollektkassan, algeriska 279 f.
Komedier 640.
Kommerskollegium 90 f., 121, 123, 135,
159, 167, 174 f., 177-179, 182, 197,
237 f., 280, 284 f., 293, 299, 304, 315,
317, 346, 353f., 361-363, 366f„ 371,
381, 385, 394, 402, 412, 435, 464, 466f.,
469, 472 f., 482, 487, 497, 501, 510,
527-530, 544, 555f., 579, 611, 623, 631,
661, 668, 671, 717, 722, 734, 738,
754-756, 769, 779-781, 789, 791, 796,
798, 801, 883, 887, 923, 927.
Kommersmål 248, 263.
Kommissariatet, svenska 167, 345, 686. Se
även Generalkommissariatet i Finland.
Kommisskläde 397, 400.
Kommissionen över borgmästare Her¬
kepaus 365, 369f., 372, 390, 421^27,
592.
— över Johan Gyllenstierna 205, 209, 213,
254, 311, 551, 553 f„ 586-592, 616 f.,
619, 624-627, 637 f.
Kommittenter 158, 183, 203, 229, 361,
365, 703.
Kompaniofficerare 151.
Kompaniskrivare 202.
Konfiskationsmål 678.
Konsuler 348.
Konstitutioner, akademiska 352.
Konstnärer 184,457.
Konsumtionsaccis se Accis.
Kontrabandsvaror 143, 317.
Konungaförsäkran 29, 49.
Konvojkassan 348 f.
Konvojkommissariatet, Göteborg 280,
348 f., 387 f„ 599, 767 f.
Kopparmillor (Kopparmöller) 159.
Kopparmynt 394. Se även Myntväsen.
Kopparhammarverksägare 694.
Kopparslagareämbetet 563, 649, 694.
Korn, havre och blandsäd 67.
Kramhandel 731. Se även Handel.
Kramhandlande, indelning i klasser 621.
Kramhandlandesocieteten 868.
Kramvaror, införsel och försäljning av
190, 564-567, 893, 895.
Kramvaror, utländska 410 f., 449, 461.
Krediter 166.
Krigsbefälet 282, 523.
Krigsbefälet i Finland 201, 213.
Krigskollegium 18, 201, 282, 306, 346,
356 f., 358, 397, 489, 512, 538, 697, 720,
744, 887, 889.
Krigskommissariatet 250. Se även General¬
kommissariatet i Finland.
Krigsmanifest 47b.
Krigsmanshus, Vadstena 358, 561, 720.
Krogar 227, 415, 459.
Kronbrännvin, försäljning av 293.
Kronobergs läns regemente 359, 361. Se
även Regementen.
Kronobetjänte 227 f., 237, 336, 415, 804,
908 f.
Kronobruk 581. 613. Se även Bergsbruk,
berg- och hammarverk, Stångjärnsham-
rar.
Kronofogde 173, 176.
Kronohemman och skatteköp se Hemman.
Kronolaxfiske se Fiskerier.
981
Kronomagasin 67, 232.
Kronorestantier 546.
Kronoskattebönder 419.
Kronospannmål, överförande till Finland
325, 328.
Kronoskogar 216, 244, 264. Se även Sko¬
gar.
Kronosäteri 580. Se även Säterier.
Kronotionde 135, 305, 313, 516, 533, 553,
557f., 613, 642, 646. Se även Tionde¬
avgift.
Kronoutskylder 237, 336, 390.
Kryddkrämare 362, 870, 875.
Krämarpartiet 310, 741.
Krögare 171, 403.
Krögeriaccis se Accis.
Kungsgårdar 330 f., 521-523, 539, 542 f.
Kungsladugård 518.
Kungs- och terminsskatten 534 f.
Kungsvakten i Stockholm 478.
Kungsådror 191, 225, 278, 747, 750, 752.
Kurant mynt 167. Se även Myntväsen.
Kvarnar 228.
Kvarntull 191, 428.
Kymmenegårds regemente 163 , 206,
212 f., 372. Se även Regementen.
Kyrkodisciplin 707.
Kyrkoföreståndare 313, 347, 532.
Kyrkogång 103, 105.
Kyrkoherdar 253 f., 305 f., 3 13.
Kyrkolagen, 1686 års 107, 708, 759, 809,
821.
Kyrkoordningen, nya 704, 707, 759.
Kyrkoplikt och uppenbar skrift 196, 383,
499 f., 704-709, 758-761, 763, 765. Se
även Avlösning, Pliktpallen.
Kyrkoråd 253, 369, 533, 757.
Kyrkor, Delsbo 281.
— Finska i Stockholm 218, 221, 252, 308,
369, 711, 756.
— Karlskrona 313-315, 347, 390 f.
— Karlstads domkyrka 558 f., 643.
— Konstantinopel 567, 577, 631.
— Ladugårdsland, Stockholm 315, 533.
— Norrköping 315.
— Nyköpings västra 294, 315, 401.
— Sala 261, 291.
— Slottskyrkan, Stockholm 33.
— Storkyrkan, Stockholm 33.
405, 583,900, 903.
Kyrko-och nattvardsgång 74.
Kyrko- och skolbetjänte 307, 316, 392,
405, 583, 900, 903.
Kyrko- och prästgårdsbyggnader 553.
Kämnärsrätter 80-82, 97, 249, 260, 377,
389, 453 , 556, 607, 612 , 655.
Kävlingeoxar 513.
Köpegods 521.
Köpegodskontoret 569.
Köpingar 237, 380 f„ 598.
Köptackjärn 799 f. Se även Tackjärn.
Köpmän, norska 185. Se även Bergen-
farare.
Lag, 1734 års 708.
Lagkommissionen 196, 369, 640, 644, 709,
758-760.
Lagmans- och häradshövdingeräntan, reg¬
lemente för dess uppbärande 533, 630.
Lagmanssynerätt 643.
Landeboken 908.
Landets kultur och jordens uppodlande
133, 150, 196, 446f., 454, 501, 538,
542 f., 547, 572, 904.
Landshjälpen 317, 467, .542, 618, 725, 860.
Landshjälpsdeputationen 724.
Landskontoren 265.
Landsköp 134, 152, 195. Se även Handel.
Lands- och häradsrätter 890. Se även Hä¬
radsrätter.
Lannor 750.
Lantbrukskompani, inrättande av 943.
Lanthushållningen i Finland 941-947.
Lantmätare 387, 561.
Lantmäterikontoret 379 f., 445.
Lantränterier, se Ränterier.
Lant- sjö- ekonomideputationen 62, 150,
187, 201, 204, 213, 215, 275, 278f., 331.
346, 348f., 36^, 40jj, 486 f„-523, 529,
536, 548, 561, 639, 889.
Lanttullen och lanttullstaxan 315, 392 f.,
404-406, 428, 573, 632. Se även Accis,
Lilla tullen, Tullväsen.
Lanttull-och accistaxor 262, 272, 306, 315,
391, 428, 563. Se även Accis, Accistaxor,
Lilla tullen, Lanttullen, Lanttullstaxan,
T ullväxen.
Lappska språket 568, 901-904.
Latinska språket 334 f., 735, 737.
Laxfiske se Fiskerier.
Lazarett 640, 928.
Lazarettsavgift 930.
Licenten och licenttaxor 93, 203, 562.
Licent-portorie tullordningar 366.
Likvidationer för militärbetjänte 201.
Likörer 398 f„ 450, 490, 514.
982
Lilla tullen 167, 189, 563, 581, 649, 688. Se
även Lanttullen och lanttullstaxan, Lant-
tull och accistaxor, Tullväsen.
Linfrö, införsel av 304.
Lingarnsspånad 719.
Linkrämare 871, 875.
Linne och linnefabrik 637. Se även Fabri¬
ker och manufakturverk.
Linneblår 167, 686.
Lispund 166, 513. Se även Mått och vikt.
Livdrabantkåren 221, 233, 297, 309,
477 f., 488, 504, 51 7 f„ 548, 569, 599.
Livgardet se Gardet, kungl.
Livregementet 36, 495, 538, 603.
Lotsväsen 168, 186f., 240, 537.
Lotterier 526.
Lottsedlar, vid arvskifte 185.
Lurendrejeri 91, 112, 142f., 164, 168,
185, 237, 497, 574, 576, 677-679, 804.
Lysningssedlar för äktenskap 293, 347.
Lägersmål och lönskaläge 383, 707 f., 759,
762-764.
Lärfter 167. Se även Bomull och bomulls¬
lärft.
Lärftskrämare 871.
Lästetal, läster 192, 396, 398.
Lön- och betalningsavgiften 192, 389.
Lös- och vedaska 180.
Magistrater 17-19, 126-128, 146, 156,
162, 166, 169, 171-173, 176, 182, 185,
190, 213, 218f., 239, 249, 253, 264f„
270-272, 286-289, 295, 297, 310, 331,
353 f., 359, 362, 365-367, 375, 403, 410,
454, 457, 459, 482, 583 f„ 620, 644,
654 f., 660, 669, 675, 684, 695, 743, 754,
864-866, 868, 870-873, 875 f., 878 f.
Majors- och regementskvartermästarebe-
ställningar 381.
Manufakturer och manufakturverken 88,
108f., 216, 220 f., 238, 248, 269, 301,
405, 413 f., 460, 462, 464 f„ 467-469,
471, 473, 502, 511 f., 515, 518, 526, 554,
562, 566, 583, 598, 604, 608, 618, 621,
632 f., 636, 639, 686, 692, 712 f.,
725-727, 729-731, 779f., 783, 799, 872,
924. Se även Fabriker.
Manufakturfonden 243, 269, 403, 482,
545, 551, 585, 599, 785.
Manufakturister 108 f., 158, 166, 397, 565,
604, 620, 634, 640, 716, 718, 721, 724,
856 f., 859 f., 862 f., 867-870, 872 f., 877,
924-928. Se även Fabrikörer.
Manufakturkontoret 154, 220, 2 69, 293,
301, 346, 361, 385, 394 f., 397, 412,
465f., 470, 473, 497, 551, 712 f., 725,
734, 785.
Manufaktursocieteten 868 f., 878.
Manufakturvaror 621, 649, 688.
Manufaktur- och handelsdeputationen
58, 121, 123, 135, 145, 149, 151, 155,
158, 179, 202, 214, 220, 226, 243, 246f.,
262, 269, 279f., 284, 293-297, 300f„
309, 317, 319, 325, 333, 345 f„ 360 f„
365, 370f., 385, 396, 410-412, 439f„
443-445, 448f„ 455 f., 460-462, 466-
469, 471, 473, 477, 481, 494, 497, 499,
501 f., 509f., 514, 517f., 521 f., 524f.,
539 f., 544 f., 549 f., 564 f„ 568f., 577-
581, 583-585, 593, 596-598, 604, 607,
609, 615, 618, 620, 623, 631 f„ 633 f„
636-638, 640-642, 712, 729, 732, 734,
736, 753, 768, 778-780, 783 f„ 792, 795,
801, 893, 922, 924.
Manufaktur- och hantverksprivilegier 93,
410, 604, 610, 632, 639, 648, 672, 674,
676, 779f., 794, 857, 868, 872, 924.
Mantalspenningar 157.
Markegångstaxan 291, 573, 782.
Marknader 165f., 237, 563, 565-567,
584 f„ 643, 649, 679, 684 f„ 894, 900.
Margräs 289.
Masugnar 524, 561.
Matheseos studiosi 943.
Mejerimaskin 481.
Mened 705, 763.
Militieboställen 278, 548.
Militiehemman 534. Se även Hemman.
Militiekontoret 201.
Militärbetjänte 278.
Militärexpektanter 275.
Mineralstreck 548.
Ministrar, utländska 587 f.
Minuthandel 108 f„ 166, 362 f„ 398, 563,
648, 676, 689. Se även Handel.
Missgörningsbalken 81, 383, 708, 759,
765, 809, 816, 821.
Missionärer i Lappmarken 568, 901 f.
— stövlade 845. Se även Dragoner, fran¬
ska.
Missväxt 67, 232, 237 f„ 250, 336, 91b.
Mjölk, brist och dyrhet på 188, 193.
Mossar 329f„ 431 f„ 455, 543, 547, 938,
941-944.
Munprovision (Mund provision) 157.
Murklor, införsel av och tull på 362.
Murmästare 710.
983
Mutsedlar 508.
Myntteckensedlar 93.
Myntväsen 167f., 494. Se även Dukater,
Gyllen. Karoliner, Kurant mynt, Kop¬
parmynt, Plåtar, Riksdaler, Silvermynt,
Skiljemynt, Speciekaroliner.
Månadstaxor på färskt oxkött 353 f., 365 f.,
387, 754 f.
Mått och vikt 179, 551. Se även Aln, Kan¬
na, Kappe, Kardel, Lispund, Oxhuvud,
Oxhuvudstäver, Pipstavar, Pund, Skep¬
pund, Skålpund, Tunnor och tunnestä-
ver.
Märkrullor 140, 142, 144, 677.
Mässingsbruk 694.
Mässingsbruksägare 382.
Mässingsslagareämbete 563, 649.
Mästarerättighet 190.
Mätningar 139.
Namnstämpel 582.
Nautiska ediktet 845.
Nationer och inspektörer, Uppsala 525,
903. Se även Fakultetor, Universitet.
Nederlagsfrihet 92, 108, 111 f., 202, 245,
304, 345, 349, 396, 499, 563, 648f., 672,
681, 739, 753 f., 768.
— på franskt brännvin och vin 152 f.
Nopkin (Noppken) 317.
Notslingor 167, 686.
Nybyggare, i Lappmarken 905.
Nålmakare 875.
Nämndemän 553.
Obser land 261.
Officersbeställningar, vakanta 318.
Omvändelse- och undervisningsverket i
Lappmarken 900. Se även Ecklesiastik¬
verket i Lappmarken.
Onani 706.
Onera, borgerliga 100, 127 f., 317, 321,
456 f., 673, 863.
Ost indiska kompaniet 718.
Oxhuvud lil, 139. Se även Mått och vikt.
Oxhuvudsstäver 153, 244. Se även Mått
och vikt.
Pappersbruk 317.
Pardonsplakatet 587, 624.
Passerat 17, 146.
Passväsen 802 f., 805. Se även Förpass¬
ningar.
Pastoralexamen 854.
Pastorat, konsistoriella 196, 852.
— regala 196, 852.
Pedagogier 24 8, 253 f., 649, 693. Se även
Skolordning och skolor, Trivialskolor.
Permissionspass 191.
Perukmakare 875.
Pipstavar 153 , 21 6, 231, 244 , 264 , 368. Se
även Mått och vikt.
Plena, mindre i borgarståndet 430, 443,
494.
Pliktpallen 383, 707, 758-760, 763-766. Se
även Avlösning, Kyrkoplikt, uppenbar.
Plåtar 93, 203, 389, 498, 509. Se även
Myntväsen.
Plåthamrar 248. Se även Stångjärnsham-
rar, Bergsbruk, berg- och hammarbruk.
Poenetentia ecclesiastica 760.
Politiemål 162, 172, 367, 430.
Postföring 98.
Postmästare 390, 397, 410.
Postpenningar 389.
Postporto 169.
Postväsen 441. Se även General postkonto¬
ret.
Posttaskeraffinaderi 540, 544.
Preceptorer, privata 693.
Premier för fina kläden, fina lärfter och
brokiga sidentyger 621.
Privilegier, adliga 140.
— städernas 119 f., 128-130, 162, 169,
245.
Privilegium exclusivum 501, 509, 549,
675, 677, 793.
Produktplakater 138, 578f., 616.
Professurer och professorer 296f., 325,
333-335, 434. 474, 525, 607, 732-737,
772-775, 922 f. Se även Universitet och
Fakultet.
Profosser 202.
Proposition, sekreta 55, 150, 180, 202, 293,
345.
— Kungl Maj:ts 43.
Protokollsdeputationen 95, 102, 121, 123,
147, 160, 179, 187, 215, 272, 275, 277,
427, 447, 485f., 497, 525f., 531 f., 536,
547, 567, 569, 581, 613, 618.
Proviantmästare 29.
— vid amiralitetet 236.
Provincialmedici 227.
Provinsialinspektorer 90, 671.
Prästbol 188.
984
Prästerskapet i stad och på land 298, 305,
307, 315, 338, 392, 403, 405, 583 f„ 607,
609.
Prästeståndet 28, 34, 36, 43 f., 48f., 55-
58, 60f., 63, 67f., 72-74, 79, 85, 94 f„
102, 104 f., 107, 118, 122, 125, 127,
135, 141, 147-151, 169, 171, 179 f., 188,
196-199, 201, 204, 206, 210 f., 215, 218,
221-223, 225f., 230-238, 240, 243, 247,
259, 262, 270, 274-284, 289-291, 294 f.,
298 f., 300 f., 304, 307, 310, 313-319,
325, 330 f„ 333 f„ 335f„ 338, 340, 344,
346f., 349, 352 f., 359-361, 364, 368 f„
371-373, 376-381, 385-387, 392, 394f„
397^00, 402 f., 405, 417 f., 420, 422,
426 f., 430, 436-439, 441-446, 450, 452,
460, 464-466, 468, 471 f„ 474-176, 481,
483-485, 490, 492, 494-497, 499-505,
509-512, 514-519, 521, 523, 525-530,
532-534, 537-541, 543 f., 546-553,
560-564, 567-572, 578, 580-584, 586-
588, 592-595, 597, 601, 603, 607-
618, 621 f., 624-646, 648 f„ 654, 662 f.,
713, 735-737, 826, 850, 881 f„ 922.
Präststommar och prästbolsstommar 246,
307, 562, 609.
Pund 281. Se även Mått och vikt.
Puder 363.
Påskmat 911.
Pärlfiskeri 299 f.,
Pärlmusslor 299.
Pörten 945.
Rangordning 452^54, 480, 482, 600, 612,
637, 646.
Recess, Malmö 534 f.
Redare och rederier 143, 179, 192, 396,
415, 460, 600 f., 626, 862, 915.
Reduktions- och likvidationsdeputationen
63, 494, 521, 535, 569, 593 f.
Reduktions- och likvidationskommissionen
122, 261, 372, 495, 498, 509, 534, 593 f.,
630, 642.
Regarn och regarnsspånad 620, 719.
Regementen, 168, 191, 240, 282, 291, 307,
370, 397,439,440, 517.
— finska 314, 437, 573.
— garnisons 444.
— indelta 201, 213, 292, 444.
— värvade 123, 402, 471.
Regementsfullmäktige 314.
Regementspräster 196, 539, 852.
Regeringsformen 29, 49, 52, 56 f., 81, 114,
157, 173, 206, 208, 274, 285, 333, 353,
366f., 374, 384f., 483, 493, 503, 517,
520, 606, 611, 622, 678, 756, 821, 824,
826.
Reglemente för landshövdingehusens
byggnader och reparationer 236.
Religionen, katolska 845.
— lutherska 845.
— protestantiska 845.
— reformerta 845.
Religionssaker 74, 85, 103-107, 159, 247,
411, 530f., 553, 567, 601, 806-852.
Religionsstadgan av 1735 822, 831, 849.
Religionsstadgar, samling av 817.
Religionsutövning för engelska och refor¬
merta kyrkorna 553 f., 622.
Renetter, införsel av 594 f.
Res mere politie® et civiles 837.
Reservmanskap 441 f. Se även Varge-
rin gskarlar.
Ret- och kammakare 714.
Revision av städernas enskilda räkenska¬
per 173.
Revning, rev- och skattläggningar 378,
541.
Riddarhusdirektörerna 608.
Riddarhuskansliet 48.
Riddarsyner 640, 643 f.
Ridderskapet och adeln 28, 30, 36-38, 44,
48f., 52, 55 f„ 58, 60-63, 67-70, 72 f„
79 f„ 84 f., 94, 98, 102, 115-118, 121 f.,
125-128, 134 f., 147-151, 160, 169 f.,
179f., 196-198, 201, 204, 206, 210f„
215, 217f., 221-223, 225f., 228, 230,
234-238, 240, 242 f., 247, 252, 259, 262,
270, 274-284, 289-292, 295, 298-301,
304, 307 f„ 313-315, 317-319, 329-331,
335-338, 348-352, 359-361, 364 f„
368-374, 376-378, 380f„ 385-387, 389,
394 f., 397, 399-404, 418-420, 427, 430,
434, 436-447, 450-452, 460, 470-474,
481-485, 490, 492, 494-505, 508-511,
513-516, 518-521, 523, 525-527,
529-534, 537-542, 544-551, 553 f„
560-564, 567-573, 576, 578. 580-587,
591-593, 595-605, 607 f„ 610-617, 619,
621-625, 627-645, 648f., 653 f„ 656,
662 f., 713, 804, 822, 830, 918, 922.
Riksbanken 57 f., 203, 247, 338 f., 368,
380, 386, 394 f., 401, 497 f„ 547 f„ 656 f.,
660.
985
Riksdagen, kallelse till 7.
— förkortande och avslutande 48, 149,
351,420, 443, 494, 593.
Riksdagsbeslut, 1 734 års 48.
— 1740-41 års 581.
Riksdagsfrihet 148.
Riksdagsordningen 19f., 48f., 51 f., 56,
73, 79f., 95, 101, 120, 123 f., 127, 145,
156f., 202, 206, 208f., 212 f., 236, 244,
268, 306, 31 1, 313, 359, 385 f., 413, 443,
475f., 528,'546, 567, 594, 618, 627, 922.
Riksdagspostulater 64, 71, 170, 183, 266,
333,487, 519.
Riksdagspredikan 29, 33, 36, 43, 48, 647.
Riksdaler 394, 401.
— courant 532. Se även Myntväsen.
Riksens ständers bank se Riksbanken.
Riksens ständers kontor 113, 192, 203,
261, 304, 372 f„ 377, 391, 394 f., 498,
509, 515, 537, 539, 562, 573, 577, 603,
610, 634, 646, 656-658, 662.
Riksråd, val av 26f„ 30, 32 f., 35, 319, 344,
370 f„ 374, 380, 382, 384, 387, 451.
Rikssalen 29, 34, 36, 42, 593, 612, 619,
647.
Ringkarlar 620, 574 f.
Rior 117, 120.
Romerska lagen 493.
Roteringen 368, 447.
Rov- och skadefåglars utrotande 544.
Rullbänk 885, 938.
Rushållshemman 330 f. Se även Hem-
Rust- och rotehållare 441 f..
Rusthållshemman 330 f., Se även Hem¬
man, Militiehemman.
Rustningsrättigheter 268.
Rådstugurätten 127, 310, 454, 487, 570,
741.
Rådsprotokollen, granskning av 102.
— genomläsning av 61.
— revision av 55.
Rå- och rörshemman 264. Se även Hem¬
man.
Räknemaskin 481.
Ränterier och ränterimedel 190, 203, 308,
382,389,412,462,465, 546.
Räntor, bortmista genom ödes och på fri¬
het upptagna hemman 201.
Rättegångsbalken 257, 640,644,682 f.,708.
Rättegångssaker 318, 573.
Sadelmakare 710.
Saköreslängder 552.
Salpetersjudare 159.
Salt, brist och dyrhet på, införsel av 102,
134, 138f., 164 f., 174, 179, 182, 303 f.,
435, 578-580, 643, 914.
— handel med och taxa på 616.
Saltfiskhandlare 870.
Saltsjuderier 641.
Saluaccis se Accis.
Salzburgska emigranterna, kollekt för
898 f.
Sammet 293 f„ 345, 349, 360, 718.
Sandhavre 289.
Sappörer 355, 357.
Savolax regemente 163, 206, 212 f. Se även
Regementen.
Schartek Charteque) 200, 422 f.
Schoutbynacht 383 f., 630.
Schäferier 155, 280, 304, 518, 522, 543,
568, 581, 604, 636, 639, 722. Se även
Fåravel.
Segelduksfabrik 639.
Seglation, fri för inrikes städer 113 f.,
117 f., 12 8 f., 131, 133, 146, 153, 163,
192, 303, 553, 556, 567, 573-576, 633,
739, 917.
— allmogens 179, 633.
Seglationsordningen 151,436,677.
Sekreta utskottet 50, 52, 54-59, 61, 68 f.,
73, 90, 93, 102 f., 110, 112, 115f„ 122,
135, 149, 163, 198 f„ 205-210, 212-214,
233 f„ 237, 239 f., 250f., 254, 260-262,
271, 273 f., 283 f„ 290-292, 305, 307,
317f., 338, 345f., 351, 362, 372, 374,
377 f., 380, 385-387, 389-391, 394-396,
398-401, 403, 417 f., 433 f„ 437, 439,
441, 443^445, 450 f„ 470-472, 475 f.,
483, 489, 497, 501, 509, 511 f., 515,
51 7 f., 527, 529, 533, 537-539, 546-549,
552, 559-561, 567, 569, 586f., 589-593,
599, 603, 605-610, 614 f., 624 f„ 629-
631, 634, 642, 656, 662, 696.
Sekreta utskottssalen 61.
Siden-och klädeshandlare 870, 875.
Sidenmanufakturer 294, 621, 642, 716-
718. Se även Manufakturer och manu¬
fakturverken.
Siden- och linnemanufakturer 621. Se
även Manufakturer och manufakturver¬
ken.
Sidenredare 71 7.
Sikfiske se Fiskerier.
Silke, bologne 718.
— kinesiskt 71 8.
Sill 225.
986
Silvermynt 172.
— courant 394, 401. Se även Myntväsen.
Silververk. Sala 196, 505, 546, 638.
Sitslinne- och taftstryckeri 631.
Sjökastellet, Karlskrona 359.
Sjörätter och sjötullsrätter 90, 176, 213,
486 f., 710 f.
Sjötullen och sjötullstaxan 85, 88, 90, 167.
Skattehemman 264, 355. Se även Hem¬
man.
Skatteköp 307.
Skattläggningen på Gotland 378.
Skeppare 140, 142-144, 1 78 f., 677, 805.
— utländska 224. Se även Skutskeppare.
Skeppsgalerer 361.
Skeppsvarv och skeppsbyggerier 361, 578,
580.
Skepps- och byggningsvirke 178, 368.
Skeppund 166, 225, 330, 430-432, 523,
545, 562, 692, 798, 800. Se även Mått
och vikt.
Skiljemynt 93,389,572.Seäven Myntväsen.
Skjutsfärder och gästningar 184, 290, 335,
389, 449, 542.
Skoflickare 875.
Skogar, 225 f„ 437, 638, 779 f.
— i Finland 945.
— huggande av bjälkar, enkla och dubbla
läkter, sparrar och takrännor 183.
Skogsordningen 570, 776.
Skolbetjänte 298, 568, 571 f„ 583, 910. Se
även Kyrko- och skolbetjänte.
Skolordning och skolor 253, 352, 400, 568,
571 f„ 649, 692, 907-909, 912 f. Se även
Pedagogier, Trivialskolor.
Skomakare 181, 875.
Skrift, enskild se Avlösning.
Skriftgjuteri 501.
Skråordningen av 1720 184, 456, 779.
Skråämbeten 455^57, 472, 505, 517, 561,
778.
Skräddare 181, 875.
Skräddarämbetet 168.
Skutskeppare 700. Se även Skeppare.
Skvltullen 563, 668. Se även Tullväsen.
Skålpund 362, 797. Se även Mått och vikt.
Skärjebönder och skärkarlar 751, 934.
Slaktare 875.
Slaktarordningen 354, 366.
Slaktarämbetet 353, 387, 754 f.
Slavar, evangeliska 567.
Slott 386, 807.
Slottsbvggnadsdeputationen 398, 420,
562, 630.
Slottsfogde 32.
Slottshjälpen 158,389.
Slottsrätter 148, 420, 427.
Slussar i Finland 936-939.
Slussen, Stockholm 238.
Slösäd 187, 192 f., 228 f., 234.
Smeder 181. Se även Faktorismeder.
Småkrämare 191, 563, 649, 690.
Småtullarna 88, 90. Se även Tullväsen.
Snickare 875.
Sockenhantverkare 181.
Sockenskogar 196. Se även Skogar.
Sockenstuga 227.
Socker, toppsocker 182 f., 563, 649, 792.
Se även Kanariesocker.
Sockerbruk 182, 214, 226, 256, 258f., 342,
509 f„ 675, 792-798.
Sockerraffinaderier 675, 794, 797.
Sockersjuderi 793.
Sodomiteri 706.
Sommarfoder 103.
Spannmål, brist och dyrhet på 67, 86, 92,
280, 303.
— införsel av 304.
— priset på 197, 229, 471, 781.
— tull på 315.
— ur förrådsmagasin 103.
— utskeppning av 119.
— vederlags 552.
Spannmålshandlare 871, 875.
Speciekaroliner 167f. Se även Karoliner,
Myntväsen.
Spegel- och glasfabrik 295.
Spetsknyppling 631.
Spik, tillverkning av 178.
Spinnare 714.
Spinnerier 144, 473, 581. Se även Bomulls¬
spinnerier.
Spinneriskolor och spinnerivetenskap 719.
Spinnhus 403, 524 f., 640.
Spinnhusfonden 158.
Språk se Engelska. Finska. Latinska och
Lappska språken.
Stadens äldste 172, 656.
Stadsrätt 81.
Stadsvakt 620, 761.
Staketer, städernas 92, 299, 551, 737.
Stamböcker 237, 261, 282, 533, 640, 898,
929. Se även Kollekter.
Statsdeputationen 351.
Statskontoret 197, 250, 308, 328, 394, 547,
608, 738, 883, 887.
Stenkol och stenkolsgruvor 183, 687. Se
även Gruvor.
987
Stenpassion 34.
Stilsnideri 501.
Stipendia regia 568.
Stora sekreta deputationen 58 f., 61 f.,
123 f., 149 f., 242, 250, 273, 282, 292,
346, 360f., 370, 373 f., 376f„ 383, 401,
403, 413 f., 416, 421, 429, 433, 435,
440-442, 447, 451, 458, 460, 470 f., 474,
495 f., 510/518, 528, 530, 532, 554, 556,
560, 563, 581-583, 65TT6()8, 611 f„ 624,
630, 635, 638, 644, 802.
Strandridare 804.
Strömfarare 748-750, 881.
Styrmän 140, 178, 677.
Stålgrytor 402.
Stångjärnshamrar 248, 692, 799. Se även
Bergsbruk, berg- och hammarbruk.
Stångjärnssmide 225, 230, 330, 430-432,
523, 562, 691, 798-800.
Stämpling och auktionering 190, 377, 563,
649, 680.
Ständer, Tysklands 567.
Städerna, val och fullmakter till riksdagen
7-22, 29 f„ 32, 34-36, 44, 47, 49, 55, 63,
68-71, 75-78, 80, 82, 94, 96-98, 101
110, 125 f., 146-148, 155 f., 1 62 f., 218,
233, 251 f., 279, 285f„ 287 f„ 295, 326,
359, 371, 694, 742, 856f., 859, 862 f.,
865, 878, 924.
— val av borgmästare och rådmän 169 f.,
172, 332, 866.
Sulläder (sålläder), engelskt 368, 689.
Sundhetskommissionen 929 f.
Surbrunn, Norrmalms 506, 524.
Svea hovrätt 284 f„ 289, 300 f„ 312, 364 f„
491, 532, 586, 618, 631, 808f„ 811. Se
även Hovrätter.
Svedjande på bergslagsskogar 776 f.
— på skogar i Finland 944.
Svedjefall 946.
Svenska språket i Finland 946.
Symbolum athanasianum 831.
Sågkvarnar 21, 47, 597.
Säckväv 166 f., 563, 649, 685.
Sämskmakare 710.
Säterier och sätesgårdar 188, 252, 264,
501, 535, 570, 645. Se även Frälsegårdar.
Södermanlands regemente 355, 357. Se
även Regementen.
Tackjärn 799 f. Se även Köpetackjärn.
Taffelpenningar 387.
Taxering 298, 306 f„ 316, 669 f.
Taxeringsman 172.
Tegelbruk 691.
Testamente, Hvitfeldtska 172.
Thomas Hailai, engelskt skepp 486, 526.
Tidelag 705, 763, 766.
Tiggeriförordningar 621.
Tiondeavgift 524, 561. Se även Krono¬
tionde.
Tiondespannmål 305.
Tjuvstraff 139.
Tjänstefolk 228, 527, 561, 802.
Tjära och tjärbränneri 165, 946.
Tobak 144 f.
— försäljning av utomlands spunnen to¬
bak 593.
Tobakshandlare 875.
Tobaksmanufakturier och spinnerier 145,
165, 593, 609, 632 f.
Tobakspipbruk 795.
Tolag 173, 176 f., 182, 224. Se även In-
kvarteringsbolag.
Torghandel 146.
Torp se Finntorp.
Torv och torvkol 183, 308 f., 329, 430-432,
687.
Traktaments- och gästningspenningar
394, 533, 552.
Tran, utförsel av 191, 689.
Trivialskolor 248, 253 f., 568, 693, 902 f.
Se även Pedagogier, Skolordning och
skolor.
Trupperna i Finland 172, 197, 199, 212,
223, 240, 250, 254.
Tryckning av katekeser, psalmböcker
m. m. på finska 947.
Träckeverk och träckeverksstolar 642,
717 f.
Trähandeln 248, 264. Se även Handel.
Trösk-och inbärgningsmaskin 481.
Tull- och accisrätter 90, 671. Se även Ac-
cisrätter.
Tullhetjänte 159, 176, 513, 550, 635, 669,
804.
Tulldeputationen 90, 95, 102, 150f., 273,
641.
Tullfrihet 157, 168, 189, 782. Se även
T ullväsen.
Tull- och förpassningshus 804 f.
Tullkammare 317, 450.
Tullkommissionen 262, 273, 298, 393,
405, 428, 584, 662.
Tullnärer 90, 176, 503-505, 711. Se även
Tullhetjänte.
Tullpass 194.
988
Tulltaxor 88, 393, 405, 513 f.
Tullväsen 67, 89, 92, 138, 145, 152, 159,
1661'., 169, 173, 178, 184f„ 191, 194,
202, 224, 315, 405, 513, 515, 563, 635f.,
648 f., 685, 688.
Tunnor och tunnestäver 191, 216, 231,
264, 916f. Se även Mått och vikt.
Turkar och hedningar 707.
Tyggarn 620.
Ull 184, 397, 714. Se även Kalkull.
Ullberedningsmaskin 481.
Underslev 89.
Undersökningskommissionen av 1739,
Karlskrona 251 f., 255, 260, 290, 359,
372, 398.
Undersökningskommissionen ang. durch-
farten i Finland 883.
Underofficerare 242.
Universitet 296, 325, 333, 437, 525f.,
732 f., 772, 774, 901-904, 922 f. Se även
Fakulteter, Nationer och inspektörer.
Uppfostringsdeputationen 243.
Uppfostringsverket 243, 352, 387.
Uppsala öd 522.
Upplåning av medel för kriget mot Ryss¬
land 608.
Uppsyning av kronoskogar 153.
Uppsyningsman 228, 437, 777.
Urskilsdeputationen 48, 55, 69 f., 72, 75,
83, 95, 98, 123 f.. 149, 151, 218, 221.
233, 236, 252, 345, 357, 385, 413, 461,
465, 468 f„ 511, 597, 607, 698, 792, 860.
Ut- eller bymarker, städers 543, 547.
Uthäradsnämnd 540.
Utmätningar 237, 336.
Utmätningsmål 173, 176,213.
Utredningskommissionen 599.
Vakansmedel 191.
Vakthållning 95, 674.
Valkare 714.
Valloner och reformerta 847.
Vargeringskarlar 441. Se även Reservman¬
skap.
Varor, utländska, förbud mot införsel och
försäljning av 448, 563, 680, 893, 895.
Vartgäld 151.
Ved, dyrhet på 295, 345, 511.
Westfaliska freden 832 f., 838.
Verkhus 227.
Vetenskapsakademien 774.
Vindikationsmål 256.
Viner 398 f„ 450, 490, 514, 529, 532.
Vinskänkare 875.
Visirstaven 139, 551.
Visitationer 677.
Vitén 172 f., 175, 213, 464, 487, 520, 529,
553, 557, 562, 596. Se även Böter.
Vitpeppar 399.
Vrakbräder 178.
Vrak-, sköt-och fiskebåtar 553.
Vräkare 248, 264.
Vågattester 386.
Vågväsen 165, 194.
Värjemålsed 586.
Värvskommissarier, vid huvudflottan 453.
Värvningspenningar 607.
Västernorrlands kompani 202. Se även
Regementen.
Vävstolar 467.
Växelbanken 532.
Växelstadga, författande av 631.
Yllefabriker 621, 718. Se även Fabriker.
Åbo hovrätt 197, 602. Se även Hovrätter.
Ålands hav 271.
Ålfiske se Fisker ier.
Ämbetssocieteter, Stockholm 859f., 863,
866-869.
— intrång av hall- och manufakturrätten
309,455, 517, 561, 778-781.
Änkekassa, prästers 339.
Ättartal, Ridderskapet och adelns 601.
Ödesmål 237, 913.
Örlogseskadern, Stockholm 73. Se även
Eskadern, Huvudflottan.
Örlogsflottan 195. Se även Eskadern, Hu-
v udflottan.
Öre-och fyrktal 170, 326, 333, 742.
Öresundstullen 920.
Östgöta infanteriregemente 537. Se även
Regementen.
Östgöta kavalleriregemente 560. Se även
Regementen.
Överintendentsämbetet 337.
989
Överofficerare 242.
Överskärare 456, 714.
Översmide 799. Se även Stångjärnssmide.
Överstemarskalksämbetet 43, 337.
Överståthållarämbetet 337, 353 f., 365,
367, 410, 418, 459, 754-756, 803, 856,
860, 866f., 869-872.
Översvämningar 918-920, 941 f.