BILAGOR
\
TIM
VÄLLOFLIGA
IIORGARB-STÅNDETS
PR0T0C0LL
VID
LAGTIMA RIKSDAGEN I STOCKHOLM
ÅREN 1850 OCH 1851.
STOCKHOLM,
DOS JOE. BECKMAN, *881.
År l§50
den 7 December.
M 1.
Dä Rikets sednast församlade Ständer 4848 underkände det
af Bevillnings-Utskottet, pä grund af Kongl. Maj:ts Nådiga
proposition, utarbetade och föreslagna Tulltaxeförslaget, skedde
detta, som hvar och en den tiden närvarande torde erinra
sig, under inflytelsen af de då i flere Europeiska länder upp¬
komna politiska oroligheter, hvarigenom en sådan eris i
handelsrörelsen befarades uppkomma, att värdet å varor af
alla slag, men synnerligast å Manufacturalster, skulle ned¬
falla till en obetydlighet och vår inhemska marknad till
följd derutaf och i händelse en, på sätt Kongl. Majit före¬
slagit, mildare Tuli-lag infördes, blifva så af främmande in¬
dustriprodukter öfverhopad, att inhemska tillverkningen, syn¬
nerligast den af Manufakturvaror, deraf skulle till Fabri¬
kernas och Landels oberäkneliga skada förstöras.
»Aldrig har någon tidpunkt varit otjenligare till före¬
tagande af det stora experiment, Utskottet tillstyrkt.» »På
två sekler har ej det gamla Europa varit så brutet i sina
fogningar,» hörde man utropas. Bankens silfver skulle
strömma ur Landet och Folket blifva i saknad af både penningar
och arbete in. in.
Teckningen af de olyckor, som skulle drabba vårti arma
Fädernesland, i händelse nämnde förslag under dåvarande
förhållanden antoges, var med ett ord för det dermed af-
sedda ändamålet, nemligen förslagets förkastande, tillräckligt
dyster och afskräckande.
Också torde endast från en uppjagad förskräckelse kunna
härledas ursprunget till den vid nämnde Riksmöte tillämpade
irrlärige statsekonomien, att icke tillåta införsel af utländska
Produkter när de kunna erhållas till låga priser, utan upp¬
skjuta dermed intilldess att varuprisen blefvo så höga som
möjligt, på det att derigenom silfver och välmåga skulle
hibehällas i Landet.
4
Den 7 December.
Ja, M. Hrr! under det att våra exportartiklar naturligt¬
vis på den utländska marknaden skulle dela ödet med andra
varor, att antingen icke köpas eller i bästa fall endast med
underpris betalas, jemte att den för vårt Land så vigtiga
fraktfarten äfven skulle lida afbräck, så skulle, allt detta
oaktadt, våra Jern-, Träd- och Spanmäls-producenter, Skepps¬
redare och den öfriga stora massan af befolkningen, som i
dessa näringsgrenar voro interesserade, ändå finna sin fördel
och lycka uti att ej få köpa sine förnödenheter från utlan¬
det, då de erhölles billiga, utan skulle deras välmåga och
till följd derutaf äfven Landets, blifva större ju högre de
betalade sine behofver på den inländska marknaden.
Nekas torde icke, att man vid godkännandet af dylika
principer i statsekonomien måste se Landet endast i dess
fabriker och befolkningens rikedom och lycka endast i dyr
tid på lefnaris- och beklädnads-Iörnödenheler, samt folkets
styrka i förmågan att umbära.
Under den tidrymd af nära 5:ne år, som sedermera
framskridit, har det emellertid visat sig, att de med sådan
visshet förutsagde vanvärdena å utländska producter icke i
verkligheten inträffat och att således de stora vådorna utaf
att kunna erhålla varor för godt pris icke eller kunnat in¬
träffa, äfven om det ofta nämnde Tulltaxeförslaget blifvit som
lag förklaradt.
* Handelns och Industriens natur förnekade sig lika litet
nu som någonsin. Detta civilisationens fridälskande tvillinge-
par vek undan lör revolutionens våldsamma, äfventyrliga,
regemente. Capitaler och arbetskrafter blefvo för dem min¬
dre tillgängliga och produktionen förminskades vida hastigare
och i större scala än consumtionen.
Den gamla erfarenheten uppenbarade sig äfven nu, att
Handel och Industri uppnå sin största utsträckning i tider
af lugn och fred, och att fruktan för concurrence aldra minst
må kunna motiveras af politiska skakningar.
Till följd härutaf, samt med tillförlitligt hopp på det
sunda oförvillade menniskoförnuftets välkända egenskap, att
förr eller sednare uttaga sin rätt, äfven om denne någon
gång lör en kortarej tid möjligen kan synas vara af missför¬
stådda interessen underkänd eller besegrad och i förlitande
på att den erfarenhet, sorn Tull-lagstiftningen i andra länder
gifvit vid handen och som äfven står att hämta från vårt
eget lands Tullhistoria, ändtiigen skall bära frukt, vågar jag
hoppas, att Rikets Högh Ständer numera skola instämma
Den 7 December.
ufi Kongl. Maj:ts yttrande uti ofvanåberopade Nådiga propo¬
sition »alt tiden är inne för en mera fullständig tillämpning
»af de till handelns lättnad syftande grundsatser, hvilka re¬
gian en längre följd af år varit af lagstiftaren godkända»,
och tillåter mig på grund häraf vördsammast föreslå Rikets
Ilögl. Ständer till antagande:
Det af Bevillnings-Utskottet den 8 Maj 1848, uti Utlå¬
tandet JW lä, på grund af Kongl. Maj:ts Nådiga proposition,
algifna Tull-lagsförslag, med de förändringar deri, som min,
nämnde Utlåtande vidfogade, reservation förordar, jemte den
alt Tullvärdeua lika som i nu gällande Tulltaxa uteslutas,
och hvilket Utlåtande härjemte bifogas; anhållande jag om
remiss häraf till Bevillnings-Utskottet.
Stockholm den 7 December 1850.
P. Murén.
JW 2.
Då det torde vara erforderligt att genom serskild
motion fråga väckes om den ersättning, som bör tillkomma
Riks-Ståndens Herrar Talmän för deras Riksdagskostnader,
innan vederbörligt Utskott kan blifva i tillfälle att härom
afgifva förslag, får, af sådan anledning, jag vördsamt hem¬
ställa att, i likhet med hvad under sistlörflutna Riksdagar
egt rum, ifrågavarande ersättning må bestämmas till Fyra¬
hundrade Riksdaler Banco i månaden; anhållande jag att
denna motion må till Höglofl. Stats-Utskottet remitteras.
J. F. Gråå.
JW 3.
Afskedade Dragonen A. Malmström och hans hustru
Ingri Persdotter i Efveröd af Christianstads Län hafva till
mig allemuat Etthundrafemtio Riksdaler i Riksgälds-Conto-
rets aflyste sedlar, en å Etthundra Riksdaler och fem å
hvardera Tio Riksdaler, hvilka, under förrbemälde makars
yngre år intjente, de förvarat till tiden då de icke förmått
bereda sig tillräcklig lifsbergning. Det är först vid sist¬
nämnde tid, som Malmström genom enskild person inhemtat
underrättelse att sedlarne blifvit aflyste, hvarföre han hos
Den 14 December.
Rlksgälds-Contorels Styrelse låtit, elmrn flir sent, göra fram¬
ställning om des,'immas inlösande, hvilken framställning lik¬
väl rönt afslag. I följd häraf och dä Rikets Höglofl. Stän¬
der redan någre gänger tillförene skola tillåtit invexling af
sedlar af enahanda beskaffenhet från personer, hvilka lika
med Malmström, af ursäktlig okunnighet, försummat att,
inom praescriptionstiden, göra sina anspråk på slika sedlars
invexling gällande, vågar jag anhålla, att Rikets Höglofl.
Ständer behagade medgifva till inlösen ofvanberörde sex
härvid fogade sedlar å tillsammans Etthundrafemtio Riks¬
daler till det belopp, sorn de af Riksgälds-Contorets Styrelse,
i afseende på deras riktighet, blifva erkände. Om remiss
af denna motion anhålles ödmjukeligen. Stockholm den 6
December 1830.
C. J. Ek.
JV2 4.
Vördsamt Memorial!
. uoiwr/W LYltinOTKll
Som, genom Kongl. Förordningen den 19 Maj 1843, hu¬
strus giftorätt blifvit bestämd till hälften i boet, utan afse¬
ende å det stånd, hvartill makarne höra, samt, vid sådant
förhållande, lagens stadgande i 9 Kap. Giltermåls-Balken och
åberopade Kongl. Förordning, att hustru, som mannen öfver-
lefver och ej häfver barn efter honom, skall, utom sin gif¬
torätt och fördel, åtnjuta en viss andel af mannens enskilda
lott i boet under namn af morgongåfva, synes icke stå till¬
sammans med den likhet i ömsesidiga rättigheter^ som ge¬
nom merberörde författning blifvit bestämd, eller hafva an¬
nan rättsgrund för sig; så vägar jag vördsamt föreslå att
Rikets Höglofl. Ständer täcktes besluta, dels upphäfvande af
2, 3, 4, 3, 6 och 7 SS ->r o ir-- cur._. -
ucio ii j;|JiiclI vai!O0 31
2, 3, 4, 3, 6 och 7 §§ af 9 Kap. Giftermåls-Balken, 3 §,
sådan den lyder i Kongl. Förordningen den 19 Maj 1843, och
dels förändring i öfverensstämmelse härmed af 3 Kap. 3 §
och 13 Kap. l § sistnämnde Balk samt 6 Kap. 5 § och 12
Kap. 3 § Ärfda-Balken.
(t. P. Rönblad.
M 3.
Vördsam motion.
r VI uaufft JHUllOU,
P5 grund af dertill särskildt i Nåder utsedde Comitera-
des underdåniga betänkande af den 30 April 1847 till Kongl.
Den 14 December.
7
Maj:t, angående förenklande af beskattningsväsendet, samt
uppbörds- och redogiirelseverket, och Stats-Utskottets vid
1847—1848 årens Riksdag, i anledning af Kongl. Maj:ts
Nådiga proposition i samma ämne, afgifna Utlåtanden M
242 af den 8 Juli 1848 och M 312 af den 50 Augusti samma
är, samt med iakttagande deraf att flere af de utaf Comite-
rade och Stats-Utskottet framställde förslag, såsom dels ge¬
nom vid sistlidne Riksdag fattade beslut redan afgjorda, och
dels af Kongl. Maj:ts Nådiga beslut i afseende på Rikets
Ständers derom afgifna skrifvelser beroende, ej nu påkalla
vidare åtgärder, får jag härmedelst vördsamt föreslå:
I. Angående förenkling af grundräntorna och tionden.
Stats-Utskottets tillstyrkanden i Betänkandet JYi 242,
punkterna 5, 4, 5, 8, 9, 11, 12, 13, 14, 16 och 18.
II. angående dispositionen af ordinarie räntor, krono¬
tionde och boställen,
hvad Stats-Utskoltet i afseende på 20 punkten af Betänkan¬
det J\s 242 i sitt Utlåtande M 312 hemställt samt Utskot¬
tets tillstyrkande i Betänkandet M 242, punkterna 22, 25,,
24, 23 och 26.
III. angående sältet för kronotiondens och hemmansrän-
tornas utgörande.
Stats-Utskottets tillstyrkanden i 242, punkterna 28
och 29.
IV. angående inkomsterna af Statens egendomar.
Stats-Utskottets tillstyrkanden i JY2 242, punkt. 52.
V. angående markegängssättningen.
Stats-Utskottets tillstyrkanden i JVs 242, punkterna 33,
34, 33, 36 och 39.
VI. angående jordeboken.
Stats-Utskottets tillstyrkanden i JU 242, punkt. 42 i
hvad densamma ej genom de af Kongl. Majit i Nåder an¬
ordnade jordransakningar redan är afgjord.
VII. angående kronoulskyldernas debitering.
Stats-Utskottels tillstyrkanden i JW 242, punkt. 48.
VIII. angående uppbörden och redogörelsen.
Stats-Utskottets tillstyrkanden i JYs 242, punkterna 54,
53, 56. 37 och 58.
IX. angående prcescription för skattskyldiges och redo¬
görares ansvarighet.
Stats-Utskottets tillstyrkanden i M 242, punkterna 59
och 60; bifogande jag till dessa Stats-Utskottets vid förra
Riksdagen gjorda tillstyrkanden endast den önskan att Stän¬
8
Uen 14 December.
derna måtte hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla oin
sådana åtgärders vidtagande, genom hvilka det blir möjligt
att debitera hemmansräntorna för år 1852 efter den nya be¬
räkningen; äfvensom att Stats-Utskottet inåtte vid Statsregle-
ringens uppgörande iakttaga häraf föranledda förändringar.
Stockholm den 14 December 1850.
C. Fr. IVarn j:r.
M 6.
Som bekant är, blef vid 1834 och 1835 årens Riksdag,
då Realisationsfrågan hufvudsakligen afgjordes, densamma
dessförinnan ganska grundligt betraktad och afhandlad. Der¬
under förekom äfven den om enskildes assigneringsrätt i
Hanken. Banco-Utskottet, som uti dess betänkande JVI 6
upptog till besvarande väckte motioner om berörde assigne-
ringsrätts upphörande, yttrade sig deröfver, pag. 23, att Ut¬
skottet visserligen insåg, att den ej vore förmånlig för Ban¬
ken; enär dess egne sedlar i någon mån undanträngas af de
i omlopp varande assignationerne, sorn dessutom i afseende
på säkerheten saknade åtskilligt af de garantier, sorn med
hvarje circuierande myntrepresentativ borde finnas förenade.
Utskottets tanka var ock, att detta slag af creditpapper borde
framdeles afskaffas, nemligen så snart i tillräckligt antal
hunnit uppsta sådane inrättningar, de der kunde erbjuda
mindre äfventyrliga utvägar att underlätta och tillgodogöra
den enskilta crediten; men Utskottet befarade att, om de lö¬
pande assignationerne dessförinnan förbjödos, skulle deraf
uppkomma kännbar afsaknad för allmänna rörelsen, synner¬
ligen för Bergshandteringen, hvars vigt för samhället lika
litet kunde nekas, som man borde förbise att den då be¬
funne sig i en critisk conjunctur, hvarföre det också då vore
mindre väl betänkt att frånrycka den ett hjelpmedel, hvar¬
utaf den dittills varit i åtnjutande; på dessa skäl och anled¬
ningar tillstyrkte Utskottet, att privata assigneringsrätten i
Banken måtte tills vidare få fortfara emot skyldighet att
erlägga viss folieafgilt.
Oaktadt, under den härom inom Borgare-Ståndet upp-
komne lilliga öfverläggning, icke ens bestriddes, än mindre
vederlädes, att berörde assigneringsrätt icke allenast miss¬
brukades till enskilt vinning pä det allmännas bekostnad,
Ihy, alt öfverassignering saklöst kunde begagnas och assig-
Den 14 December.
9
nanterne sattes i tillfälle att utan ränta begagna det slags
mynt assignationerne motsvara, och oaktadt 2:ne af de be¬
tydligaste Bruksägare inom Borgare-Ståndet öppet motsade
Banco-Utskottets uppgift att assignationsrättens bibehållande
för bergshandteringen erfordrades, förblef Utskottet uti dess
förnyade Utlåtande i ämnet Jt? 16, pag. 85, vid dess förslag
att privata assigneringsrätten i Banken måtte tills vidare
emot folieafgift fortfara, hvilket ock af Rikets Ständer god¬
kändes.
Sedan den tiden, hafva icke allenast mera än tillräck¬
ligt privata creditanstalter i riket uppstått, utan äfven miss¬
bruken af den enskilte assigneringsrätten blifvit så verksam¬
ma och förstörande, att det vill synas, som skulle nu mera
all tvekan hafva upphört derom, att det är hög tid att före¬
bygga fortsättningen af desse missbruk, och jag tillåter mig
derföre yrka en sådan förändring af 143 § i nu gällande
Banco-Reglemente, att privata assigneringsrätten i Banken
helt och hållet upphäfves och således depositioner å så kal¬
lad löpande räkning hädanefter endast böra få äga
rum för det slags insättare, som icke någonsin utställa
invisningar till större belopp, än deras, hos Banken insatte
behållning utgör, till hvilken dass af deponenter jag räknar
alla Kongl. \Iaj:t och Kronan eller Rikets Ständer underly¬
dande Allmänna verk och Cassör; de under Stockholms
Stads Styrelse hörande Embetsverk och Cassör, samt föröf¬
rigt sådane allmänna inrättningar, välgörenhetsanstalter och
concursmassor m. fl. som begagna Depositions-Banken egent¬
ligen blott till förvaringsställe och hvarken utfärda invisnin¬
gar till innehafvaren, eller tryckte sådane, eller med beräk¬
ning af omloppstid, samt om hvilka med full tillförsigt kan
lörutsättas att ingen öfverassignering kommer i fråga.
Att genom ett sådant beslut ingen förlust för Banken
kap äfventyras, utan tvärtom snarare vinst uppkomma, slutar
jag till deraf, att, enligt den år 1849 afgifne berättelse om
Banco-Verkets granskning, pag. 27, såsom folieafgift för en-
skiltes assigneringsräkningar i Depositionsafdelningen på 2:ne
år influtit endast 8,764 R:dr, och efter hvad under discussio-
nen i detta ämne hos Borgare-Ståndet år 1834 upplystes,
inom Banken 14 personer vore med den enskilte assignerin-
gen sysselsatte, hvilkas möda och arfvode genom förändrin¬
gen skulle upphöra.
('. C. Hatling.
10
Den 14 December.
M 7.
ödmjukt Memorial.
Uti 10 § af nu gällande Bevillnings-Förordning finnas,
till ledning och rättelse för taxering af burskapsegande
handtverkare och med dem jemförlige Manufacturister i
Stockholm och Götheborg, fastställda 11 classer, af hvilka
den sista eller 14:de classens afgift är bestämd till 10 R:dr;
hvarjemte 11 § i ofvannämnde Förordning medgifver, under
vissa iakttagelser, vederbörande Taxeringsman rättighet, att
utsätta en ringare, än nyss omförmälde minimi-afgift för
sådane personer, de der ej mägta densamma erlägga.
Afsigten med dessa stadganden är väl utan tvifvel den,
att åvägabringa en på rättvisa och billighet grundad fördel¬
ning af skattebördorna; men denna välmenande afsigt kan,
hvad Stockholm angår, icke sägas vara verkliggjord; ty här¬
städes har man följt Bevillnings-Förordningens classification,
utan mig veterlig! undantag, — sannolikt derföre, att samma
Förordning icke bestämdt angifver, i hvilken proportion, el¬
ler efter hvilken grund, andra än deri upptagne afgifter få
utsättas. Genom en sådan missförstådd, att icke säga obil¬
lig, tillämpning af Bevillnings-Förordningen har icke sällan
inträffat, att handtverkare, som idkat obetydlig eller snart
sagdt ingen rörelse, de må deraf hafva haft någon eller ingen
inkomst, ja äfven om de befunnit sig i den mest bekymmer¬
samma economiska ställning, eller, med andra ord, varit utfat¬
tige och således oförmögne att ens kunna föda sig på sina
yrken, blifvit, utan all skonsamhet, påförde 10 R:dr Banco,
hvilket förfarande åter haft till påföljd, att de till nämnda
olyckliga cathegori hörande borgare aldeles dukat under de
origtigt fördelade skattebördorne, — till ingen båtnad, utan
tvertom till stor skada för samhället, hvars välstånd huf¬
vudsakligen beror deraf, att dess medlemmar äro närande
och icke tärande.
Nu, emedan det kan tagas för gifvet, att de fleste handt-
verksidkare, hvilkas alltför höga contributioner måste helt
och hållet afskrifvas, deremot skulle erlägga den afgift, som
vöre bestämd i ett rättvist och billigt förhållande till deras
förmåga, har jag trott, att ofvanberörde till sina verkningar
så skadliga förfarande vid taxeringsförrättningarne, hvilket
ingalunda står att afhjelpa genom att deröfver anföra be¬
svär, enär, utom det att dylika besvär sällan vinna något
afseende, anförandet deraf i allt fall är för den i dylika frå-
Dcn 14 December.
11
por oerfarne och mindre skrifkunnige handtverkaren förenadt
med många s\årigheter och en för den mindre bemedlade
kännbar kostnad, således måste på något allmännare sätt
för framtiden lörekommas. Och får jag i sådant hänseende
vördsamt föreslå, att uti den Bevillnings-Förordning, sorn vid
innevarande Riksdag kommer att utfärdas, taxeringsclassifi-
cationen för burskapsegande handtverkare och med dem
jemförlige manufacturister i Stockholm måtte sålunda för¬
ändras och fastställas, att den kommer att utgöras af 16
classer, deraf de 14 första med enahanda afgifter, som nu
gällande Bevillnings-Förordning upptager, samt den 15:de med
en afgift af 8 R:dr och den 16:de classen med en afgift af
6 R:dr Banco.
Vidare innehåller 14 § i Bevillnings-Förordningen, att
handtverkare, hvilka, utan mästerskaps och burskaps för¬
värfvande, erhållit tillstånd, att, såsom försörjningsmedel,
åstadkomma handtverkeriarbeten, skola erlägga 2 R:dr.
Utan att vilja bestrida, det denna afgift i allmänhet är
tillräckligt hög, anser jag mig likväl icke kunna med tyst¬
nad förbigå, att flere af ifrågavarande handtverkare, åtmin¬
stone här i Stockholm, finnas, som dels utöfva sina yrken,
icke såsom egentliga försörjningsmedel, utan fastmer för att
förbättra sin economiska ställning, dels ock understundom
drifva en mera inkomsfgifvande eller lönande rörelse, än
mången burskapsegande handtverkare. Och då i dylika fall
beskattningslagen bör, likasom i afseende å många andra
inkomstgrenar, innehålla vissa gradationer, vågar jag hem¬
ställa, att i den utfärdande Bevillnings-Förordningen måtte,
till ledning och rättelse vid taxering af icke-burskapsegande
handtverkare, bestämmas 5:ne classer, nemligen: den (örstra,
med en afgift af 6 R:dr; den andra, med en afgift af 4 R:dr,
och den tredje classen, med en afgift af 2 R:dr Banco.
Anhållande jag att detta Memorial varder till Högh
BevilInings-Utskottet remitteradt.
C. G. Gustafsson.
M 8.
I flere af Rikets Städer är skjutsningsskyldigheten en
af de svåraste bördorna. Den åligger till största delen Bor-
garne, hvilka deri få deltaga i nion af öretal, eller annan
Ilin 14 December.
grund lör den ^beskattning till Staden, sorn är pålagd bor¬
gerlig rörelse. Åtskilliga städer, synnerligast de mindre, äro
af ifrågavarande börda bögst betungade, och de småstäder,
li vil ka icke förmå att fullgöra de vilkor, som äro förenade
med rättigheten att uppbära den högre skjutslegan, äro hår¬
dast tryckte. Härtill kommer, att skjutsningsskyldigheten
icke eller står i jemförligt förhållande till hemmantalet eller
vidden och godheten af den till städerna donerade jord.
Några städer, hvilka äro i besittning af ganska betydlig do¬
nationsjord, hafva ringa eller ingen skjutsningsskyldighet,
hvaremot densamma är ganska vidsträckt för andra, som äro
stjufmoderligt lottade på jord.
Rättvisa och billighet påkalla derfjjr en ändamålsenlig
rättelse härutinnan och jag älskar tro, att Rikets Högloft.
Ständer icke skola underlåta att åt detta ämne egna den
uppmärksamhet, detsammas vigt fordrar. Utgången af frå¬
gan om en billig fördelning af städernas båtsmanshåll, låter
mig hoppas, att den om skjutsen äfven skall nöjaktigt afgö-
ras. Sistnämnde besvär är på flere ställen mångdubbelt
större, än det af båtsmansroteringen, och mycket ojemnare
fördeladt. Sådant är förhållandet i Jönköping, Ekesjö och
andra städer. I Ekesjö uppgår årliga kostnaden för skjut¬
sen eller den ersättning, sorn till skjutsentreprenörerne ut¬
göres, till mer än i,600 R:dr och i Jönköping tili omkring
dubbelt så mycket. Jag bar ännu icke kunnat erhållj8i.Aalla
erforderliga handlingar till upplysning i ämnet, men jagl(or-
behåIler mig vördsamt att framdeles få förete dem, äfven¬
som att då få vidare yttra mig i frågan.
Emedlertid och då enda utvägen att åstadkomma någon
lättnad uti ifrågavarande börda för dem, som deraf äro mäst
betungade, torde vara att jeinnare fördela den på alla Ri¬
kets Städer, på sätt som skett med Städernas båtsmanshåll,
får jag vördsamt föreslå, alt, genom skeende entreprenad-
auetion i hvarje Stad, varder bestämdt, hvad kostnaden för
skjutsens bestridande derstädes under lio år i sender kom¬
mer att utgöra, samt att summan af de särskilde kostnads-
beloppen derefter fördelas å alla Rikets Städer efter samma
grund, som blifvit följd vid fördelningen af Städernas båts¬
manshåll.
Härjemte får jag ödmjukast bifoga en i ämnet upply¬
sande klagoskrift från Ekesjö Stads Borgerskaps Äldste samt,
i händelse mitt förestående förslag icke skulle vinna bifall,
vördsamt anhålla, all bemälde Stad i stället måtte få åtnjuta
Den 14 December.
15
någon af de förmåner, hvilka i skriften äro begärde, eller,
om icke eller detta kan bilällas, att, med afseende på det
ömmande förhållandet, som förefinnes rörande Borgerskapets
i Ekesjö skjutsningsskyldighet, skjutslegan derstädes, som nu
utgör endast 20 sk. B:co för milen, måtte varda ökad lill
2tt sk. samma mynt, oaktadt de skjutsningsskyldige icke
förmå fullgöra de vilkor, hvilka i allmänhet äro förenade
med rättigheten att uppbära nämnde högre lega.
A. G. Rudling.
Bil. till M 8.
Skjutsningsbesvär^ för Ekesjö Stads Borgerskap blir
med hvarje år allt mera betungande. Flere Borgare hafva
till och med dukat under för denna dryga skatt. Af sådan
anledning är det, undertecknade Ekesjö Borgerskaps Tolf
Äldste, å Stadens vägnar, vördsamt anhålla, att lliksdags-
Ombudet för Staden ville inför Rikets Höglofl. Ständer an¬
mäla denna Borgerskapets verkliga nöd till behjertande, och
att Ständerne vidtaga sådane åtgärder dermed, som räddade
Borgerskapet från undergång. Reserv-skjutsen från staden
bestrides med 24 hästar, deraf Borgerskapet ansvarar för 16
och Jordägare för }(. Med dessa hästar skjutsas till sju
Gästgifvaregårdar, nemi. till Bona på 2 mils, Ingevallstorp
på 2l/4, Kolshester på 1, Ekeberg på 1, Bränsmåla på l'/2,
Broarp på :i/4 och Marietorp på 1 mils afstånd, äfvensom,
enligt Konungens Befallningshafvandes i Länet föreskrift, re¬
sande äga reqvirera skjuts till oell från Ofverste-bostället
Brevik, hvarförutan 2:ne Regementen, Smålands Hussarer
och Grenadierer, som hålla sina möten å Stadens område,
betydligt öka de resandes antal.
Utaf de uppräknade vägarne är den från Bona till
Bränsmåla och Broarp bland de mest besökta, såsom va¬
rande den närmaste från Stockholm till Skåne, och å vägen
emellan Ekeberg, som från Staden är uppfylld med svåra
backar, är trafiken mycket liflig, hvilket allt, förorsakar, att
skjutsningen med uppgifne hästantal med stor svårighet be¬
strides, i följd hvaraf också betalningen för skjutsens utgö¬
rande årligen stegras.
Vid inför Magistraten den 6 Juni och 15 Augusti 1849
hällne entreprenad-auetioner å skjutsskyldigheten för Staden
har entreprenadsumman uppgått lili 762 R:dr 24 sk. r:gs för
8 pär hästar och till 598 R:dr 24 sk. samma mynt för 8
enbetshästar, hvarförutan af Stadens donationsjord är till
14
Den 14 December.
förstnämnde, it p;»r hästar upplAtiiR en äng och 4 hagar,
soin i årligt arrende skulle minst gilva 250 R:dr r:gs.
Omförrnälte 762 H:dr 24 sk. r:gs måste ensamt erläg¬
gas af Borgerskapet, som lör närvarande endast utgöra 64
medlemmar, deraf 7 äro handlande.
Af de 64 medlemmarne äro mänga, som beklagligtvis
äga ingen l;änd, förmögenhet, knappast dagligt bröd, till be¬
vis hvarom torde få nämnas, att i Fattighuset, enligt be¬
fintliga räkenskaper, sista året utbetaltes 5,100 R:dr r:gs,
således högre, än sjelfva kronans uppbörd, — utom otaliga
andra poster, som svårligen kunna beräknas. —
Stadens mantalsskrifne personer utgöra
ur 1850 endast 1,010 personer,
och befriade, samt icke mantalsskrifne 799 d:o
Summa Folkmängd 1,809 personer.
Deremot är Staden rikt lottad med icke mindre än 53
Försörjningshandtverkare, de der icke deltaga hvarken i
skjutsningsbesvär eller andra Borgerskapet åliggande onera;
Försörjningsmännen hafva det för samhället menliga med
sig: att de, till en del inflyttade från landet, upptaga den
ringa arbetsförtjenst^), som Borgerskapet borde, till de
oundgängligaste behofven för sig och sina omgifningar åt¬
njuta; att flera af försörjningshandlverkarne redan fallit Fat¬
tigvården till last och att åter andre af dem sökt och söka
på allt sätt, på icke lofgifvet sätt utvidga rättigheterna till
bedrifvande af handtverk.
Alt Ekesjö Stad betalar långt högre afgifter, än snart
sagdt någon annan Rikets Stad, torde jemväl fulltygas deraf,
att Wadstena, som har nära 2/3:delar större folkmängd, en
god sjöfart och 20 eller 21 donerade hemman, och Linkö¬
ping, med nära 3 gånger så stor folkmängd och 18 mantal
donationsjord, icke i proportion med Ekesjö, på långt när,
erlägga så dryga utskylder.
Ekesjö Stad har blott 2% hemmans donationsjord, deraf
ett utgöres af de till skjutsen anslagne ägor, och af åter¬
stoden har öfver 5/6:delar kommit i enskildes ägo.
Huru donationsjorden tillkommit, torde upplysas af föl¬
jande:
Genom Nådigt Bref den 7 Maj 1569, erhöll Ekesjö
Stad först åt sig upplåtet l>/2 hemman till muhlbete och
klöfgång, qvitt och fritt all tunga och besvär; då fanns ännu
ingen reservskjuts inrättad, utan, enligt Konung Johans Patent
Den 14 December.
15
om skjutsning och »Tavernare» den 24 Februari 1569, ägde
endast de, som reste i Konungens och Rikets ärender, att
begagna skjuts, hvaremot andre, som »fordenskap» behöfde,
(ingo skaffa sig hästar af Gästgifvare eller andre undersåter,
emot betalning, som tillbörligt och lideligt vara kunde. Ge¬
nom Konung Johans Patent om skjutsfärder och Wägebrefs
aflysande den 1 September 1584 stadgas, att de, som i ein-
betsärcnden färdades, borde erhålla skjuts emot viss lega,
men att andre ägde öfverenskomma med Gästgifvaren, ef¬
tersom de om hästlegan bäst kunde åsämja, hvarom icke
»så må then gå till fot, som sjelf häst icke halver», enligt
ordalydelsen.
Först i Gästgifveri-förordningen den 29 Augusti 1664
omnämnes Städernes skyldighet att bestrida skjuts, hvilken
Gästgifvaren ensam skulle utgöra i de mindre städerne.
Enligt Kongl. Donationsbrefven och Resolutionerne af
den 28 Maj 1659, 29 Mars 1647, 51 Oetober 1650, 5
Octo ber 1665, 9 Oetober 1668 och 15 April 1676, är
hemmanet Bråthult ett mantal och en liten derunder lydande
qvarn till Stadens mulbete och gemena bästa af Hennes
Maj:t Drottning Christina doneradt, qvitt och fritt från alla
utskylder, det ock sedermera Kongl. Reductions-Coinmissio-
nen fastställt och fordne Konungar confirmerat; men sist¬
nämnde hemman Bråthult blef redan den 10 November
1696 af framledne Landshöfdingen Mårten G. Lindehjelm
anslaget till understöd för den dryga skjutshållningen här i
staden, hvilket ytterligare skall blifvit faststäldt år 1719
och dervid allt sedan förblifvit.
Borgerskapet i Linköping och Wadstena äro helt och
hållet befriade från reservskjuts. Nämnde städers donations¬
jord är kanske den fruktbaraste i landet, då jorden härom¬
kring deremot är sådan, att endast en särdeles gynnande
väderlek förmår frambringa en blott skälig ersättning för
odlingskostnaden. Med antagandet af detta blir förhållandet
för Ekesjö Borgerskap ännu ofördelaktigare.
Alla uppgifterne, som icke äro öfverdrifne, kunna lag¬
ligen styrkas, om sådant erfordras.
I denna tryckande belägenhet våga Borgerskapets Äld¬
ste, å egne och medbröders vägnar, i djupaste ödmjukhet
anhålla, att, då Borgerskapet omöjligen kan bestrida det
alltjemt växande skjutsningsbesvär, Rikets Höglofl. Ständer
ville förordna, antingen att Staten skall öfvertaga skjutsnings¬
besvär, eller att alla, som i Staden bygga och bo, böra i
\
16 Dm 14 December.
skjutsningsbcsväret, lika med Borgerskapets elter bevillnings-
grund deltaga, elior ock, som torde vara rättsenligare, alt
16 å 20 hästar till reserv anslås från närmaste hemman å
landet, deraf ett icke obetydligt antal tinnes ]>å circa */>
mil Irån denna stad, och således dels närmare och dels lika
nära med Stadens nu varande skjutslag.
De hemman, som pä uppgifna afståndet angränsa sta¬
den, äro i Ekesjö Socken ]/2 mantal Lundstorp; mantal
Smedstorp, 1 mant. Broddarp, l/, mant. Upphöreda, % mant.
Bänarp, */2 mant. Frälse Hunsnäs, l'/2 mant. Skifverstad,
% mant. Klacken,- l/2 mant. Frälse Holmseryd, l/2 mant.
Kronoskatte Hunsnäs, 1 mant. Frälse Häsplås, oell % mant.
Frälse Risan; samt i Höreda Socken: ll/2 mant. Björka
Norr- och Södergme, 5 mant. Bonderyd Melian-, Norr-, Södcr-
och Ostergme, Heddarp 1 mant., % mant. Gummarp, %
mant. Morstorp, l/2 mant. Nifsarp, l/4 mant. Wackarp och
Yz mant. Frälse Alfvarsjö.
Skjutsskyldigheten för hemmanen kunde icke blifva nå¬
got särdeles onus, enär logan för stadsskjuts alltid iir högre
än landsskjuts, och vida öfverstege den afgift, hvarföre Gäst¬
gifvare och närboende hemmansegare pä landet pläga för
andra åtaga sig reservskjutsningen.
Borgerskapets Äldste vilja tro, att en sådan indelning
med skjutsningen på närgränsande hemman skulle öfver¬
ensstämma med stadgandet i 12 § af Kongl. Gästgifveri-
Ordningen den 12 December 1754 samt 8 och 9 §§ i Kongl.
Förklaringen den 11 December 1766.
Staden kommer ändå fortfarande att för sin jord skjutsa
med åtta enbetshästar, i händelse den lindring, som blifvit
här projecterad och af det allmänna önskas, skulle Borger-
skapet förunnas; och då flere af Rikets Städer med mång¬
faldigt betydligare donationsjord, och i förhållande till all¬
männa rörelsen och välmågan, lära vara, somlige aldeles
befriade från reservskjuts och andra, på långt när icke till
hälften mot Ekesjö deraf betungade, äro vi öfvertygade, det
Rikets Höglofl. Ständer skulle finna den yttersta rättvisa
fordra, att en sådan lindring komme Borgerskapet härstädes
tillgodo.
Vi förnya än en gång den önskan, att stadens särskildt
valde Riksdagsombud ville inför Ständerna föredraga ange¬
lägenheten, och sätta vi icke i tvifvel, att stadens aktade
och älskade Borgmästare, nu närvarande vid Riksmötet så¬
som Ledamot af Ridderskapet och Adeln, i sin mån, under¬
Den 14 December,
17
stödjer ärendet, som har till föremål, icke enskildes vinning,
utan hela samhällets och dess, af mångfaldiga skattebördor
tryckta Borgerskaps bestånd och trefnad. Ekesjö den 29
November 1830.
Sven Linblad. L. F. Aschan.
C. M. Grönstrand. J. Svensson.
.1. P. Lindblad. B. G. Berg.
N. F. Hoffstedt. Carl Sandsjoe.
./. L. Palmblad.
J. C. Hartman.
J. W- 'Lésch.
V. 1. M. Elilund.»
M 9.
En förändring i nu gällande formulär för vittneseden
finner jag vara af behofvet påkallad. Förslag derom väcktes
vid sistlidne Riksdag. Det ldef hufvudsakligen gilladt af
Lag-Utskottet, men Utskottets Betänkande i ämnet blef af
Höglofl. Ridderskapet och Adeln samt Högvördige Preste-
Ståndet afslaget och kom således att förfalla. Utskottet
grundade sitt tillstyrkande af förändring derpå, att den nu
föreskrifna vittneseden icke motsvarar fordringarne af ett än¬
damålsenligt edsformulär, korthet, tydlighet och bestämdhet.
Jag åberopar detta skäl. Formuläret är nu så långt, att
ganska många vittnen, kanske de fleste, då de efterstafvat
det till slut, icke minnas dess början, och upprepandet af
fltskillige förhållanden, såsom vänskap, skyldskap, svåger¬
skap, gåfvor eller skänker, räddhåga, hat eller afund m. m.,
kan understundom leda tankarne till främmande föremål sä,
att känslan af den heliga förpligtelsen att tala sanning bl if¬
ver mindre liflig. Detta upprepande är dessutom ändamåls-
liist, enär alla de bevekelsegrunder, som kunna hafva infly¬
tande på vittnen till förtigande af sanningen, icke kunna in¬
tagas i eden. Dertill kommer, att det löfte, som i eden
gii'ves,fatt vittna och gifva tillkänna allt hvad frågadt varder,
' någon mån kan vara missledande, då tillräcklig uppmärk¬
samhet icke lemnäs ät eden i sin helhet. Erfarenheten har
icke sällan visat, att vittnen ansett sig icke pligtige att up¬
penbara annat, än det, hvarom de blifvit tillfrågade. Ända¬
målsenligheten af nyligen gjorda förändringar i formulären
lör tro- och huldhets-eden samt den ed Borgenärer i con-
kurssaker skola aflägga, erkännes allmänt, och förhållandet
måste blifva enahanda i afseende å vittneseden. I den man
densammas användande oftare erfordras, är förändringen af
den mera nödig.
18
Den 11 December.
Jag skulle önska, att vittneseden Liefve sådan, den är i
Lag-Comitéens förslag till Rättegångs-Balk, 23 Gap. 20 §,
dock med uteslutande af orden »ej mindre och ej mera»,
hvilka ord synas mig öfverflödiga. Detta formulär vore an¬
vändbart äfven för vittnen, som icke vore af christen trosbe¬
kännelse; men jag förutser att betänkligheter skola uppstå
emot ett förslag att afvika från den i vår lagstiftning liäfd-
vunna seden att svärja vid Gud och hans heliga Evangelium,
och, ehuru orden: »Gud och hans heliga Ord» nära nog in¬
nefatta samma begrepp, vill jag derför föreslå att sistnämnda
ord utbytas mot de förra.
På grund häraf får jag vördsamt föreslå, att 17 Gap.
16 § Rättegängs-Balken måtte erhålla följande förändrade
lydelse:
»Vittnen skola i begge delomännens eller deras om¬
budsmäns närvaro, denna ed, med hand å bok, svärja: Jag
N. N. lofvar och svär, vid Gud och hans heliga Evangelium,
att jag skall vittna och uppenbara allt hvad jag vet i denna
sak händt och sannt vara, sä att jag ej något förtiger, till¬
lägger eller förändrar för hvad orsak eller under hvad sken
det vara må, så sannt mig Gud hjelpe till lif och själ.»
.1. G. Rudling.
JV2 10.
Memorial.
Härmedelst får jag till grundlagsenlig behandling vörd¬
sammast förnya den af mig vid förra Riksdagen väckta mo¬
tion angående förändrade controler öfver Charla! Sigillatse-
uppbörden; varande motionen bilagd delta memorial.
Stockholm den 11 December 1850.
6'. G. Wenerberg.
Mot. M 70 vid 1817 års Riksdag.
M 11.
Redan vid 1814 års Riksdag väcktes motion om ned¬
sättning af brefporto, men utan påföljd; jag lörnyar nu delta
förslag. Erfarenheten i (lera länder, serdeles i England, har
tillräckligt visat, att, i den mån brefporto minskas, ökas cor-
respondencen, hvilket ostridigt måste hafva ett lyckligt iri-
Den 14 December.
19
flytande på alla, synnerligast industriela, förhållanden. Jag
vill alltså vördsamt föreslå, att brefporto för alla inrikes
bref, till hvad ort som helst, måtte blifva lika och beräknas
så, att hvarje bref, vägande 1 lod och derunder, betalasmed
1 sk. B:co, och tyngre bref i proportion derefter, äfvensom
att portot för utländska bref något nedsättes.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott anhällcs vörd¬
samt. Stockholm den 7 December 1850.
Paul Berg.
J\s 12.
För att kunna fullborda Domkyrkobyggnaden i Hernö¬
sand, nödgades Församlingen vända sig till Rikets Högloft.
Ständer med anhållan om ett Statslån af 10,000 Riksdaler
Banco, hvilket ock vid 1811—1815 årens Riksdag beviljades,
räntefritt under fem år, men med förbindelse för Försam¬
lingen att sedermera årligen erlägga tre procents ränta och
afbetala två procent å capitalet; hvaremot den vid samma
Riksdag förnyade framställningen, om rättighet för Hernö¬
sands Domkyrka, att komma i åtnjutande af de 121 Tun¬
nor korn, som årligen utgå från Stiftet till Upsala Dom¬
kyrka, af Ståndens majoritet afslogs, ehuru detta anspråk, ej
mindre af Ständerne vid liera föregående Riksdagar, än af
Stats- och Allmänna Besvärs- och Economie-Utskotten vid
den sistnämnde, på sätt deras Betänkande 12 af den 21
November 1811 utvisar, blifvit, såsom billigt och rättvist,
erkändt och bifallet. Genom berörde utgång af frågan gick
Kyrkan miste om en för densamma påräknad tillgång för
möjligheten att, utan församlingsmedlemmarnes olidliga be¬
tungande, kunna återbetala de summor, som för byggnaden
oundgängligen tarfvades utöfver Kyrko-Cassans behållning
och de tillskott Församlingen mägtade åstadkomma. För¬
samlingen kunde nemligen, då ansökningen om statslånet be¬
slöts, icke föreställa sig annat, än att Hernösands Domkyrkas
rätt till de från Stiftet utgående Domkyrkotunnorne skulle,
ej blott af Rikets Höglofl. Ständer, hvilkas flere föregående
sammanstämmande beslut lågo till grund för denna förhopp¬
ning, än älven af Kongl. Majit vinna afseende, isynnerhet nu
då beholvct deraf var allt för påfallande, för att kunna för¬
bises eller motsägas, under det att Upsala Domkyrka der¬
emot ägde rikliga tillgångar för dess underhåll och vidare
20
Den 14 December
förskönande, äfven efter afdrag af omförmälda Domkyrko-
tunnor, hvilka, pS sätt Rikets Högloft. Ständers underdåniga
skrifvelse till Kongl. Maj:t den 11 Juli 1834 klart utreder,
bort, efter det Hernösands Stift skiljdes från Erke-stiftet,
tillfalla den nya Domkyrkan i Hernösand.
Af bilagde utdrag af de sista åtta årens räkenskaper för
denna Kyrka inhämtas, att Församlingen till kyrkobyggnaden
och betalning af derför gjorda skulder redan bidragit med
22,510 R:dr 12 sk. banco, oberäknadt värdet af omkring
2.000 dagsverken ärligen, under de trenne byggnadsåren
uppgående, efter i Hernösand då gångbar dagspenning å 40
sk., till vid pass 3,000 R:dr berörde mynt, så att Försam¬
lingen för Kyrkans byggnad hittills uppoffrat öfver 27,000
R:dr banco, en summa så betydlig, med afseende å Försam¬
lingens storlek och tillgångar, att det gränsar till förvåning
att den kunnat utgå, isynnerhet då - i betraktande (ages att
äfven öfrige utskylder till communen liro uppjagade till en
grad, som för andre jemförlige städer i Riket torde vara
sällsynt. Så har t. ex. afgiften endast till fattigvården un¬
der hvardera af de sistförflutna fem åren i medeltal utgjort
1,380 R:dr banco, enligt hvad hosfogade utdrag af räken-
skaperne utvisar. Vid detta förhållande är det icke under¬
ligt, att tillfredsställelsen öfver den nya Domkyrkan, onekli¬
gen en af de vackraste i Riket och hvilken som sådan ådra¬
ger sig resande landsmäns och främlingars uppmärksamhet,
undantränges af det nedslående medvetandet att dess uppfö¬
rande åsamkat Församlingen bördor, som flertalet af dess
medlemmar icke förmå bära; och om man kunnat förutse den
oväntade utgången af frågan om Domkyrko-tunnorne från
Stiftet, bade Församlingen, vid byggnadens företagande, sä¬
kerligen mera afsett sina tillgångar, än den önskan att, så¬
som Stifts-stad, hafva en prydlig Domkyrka. I sådant fall
hade en Kyrka, utan annan pretention än att motsvara För¬
samlingens behof, kunnat byggas för högst 30,000 R:dr b:co,
hvarigenom, efter användande af Kyrko-Cassans tillgångar
58.000 R:dr, Församlingens skuld icke utgjort mer än 12,000
R:dr, eller mindre än hälften af hvad Församlingen redan
nödgats sammanskjuta. Nu deremot har Församlingen, ut¬
öfver utbetalde 27,000 R:dr t>:co. en skuld af mer än 40,000
R:dr samma mynt, till hvars successiva liqviderande skulle
erfordras en årlig utgift under en längre lid al 2,000 R:dr
äfven b:co, deraf på flere, de högst beskattade, kotnme att
belöpa sig mellan 60 och 70 R;dr nämnde mynt ärligen,
Den 14 December.
21
men tillskottet af de mindre bemedlade, som utgöra mäng¬
den, skulle, i förhållande lill deras tillgångar, blifva ändå mer
betungande för dem och i betydlig mån bidraga til! deras
obestånd. Församlingen har dessutom en skuld af omkring
12,000 R:dr b:co för ett nytt folkskolehus; till ränta och al¬
betalning å detta capital måste följaktligen en serskild, ej
obetydlig afgift årligen uttaxeras.
På grund häraf och då dertill kommer, att alla andra
Stifts- eller Domkyrkor i Riket åtnjuta betydliga Statsanslag,
men Hernösands endast 53 t:r 1% kappe korn, som, efter
ett medelpris af 10 R:dr rgs tunnan, lemna en årlig inkomst
af 530 R:dr, hvilken summa sannolikt icke ens förslår till
Kyrkans underhållande, än mindre lemnar öfverskott till
samlande af byggnadsfond; att Rikets öfriga Domkyrkor äro,
om icke helt och hållet, åtminstone till största delen, byggda på
Statens bekostnad och att det, vid sådant förhållande, icke
kan vara billigt och rättvist att Hernösands Församling en¬
sam skall draga kostnaden för uppbyggande af Stiftskyrka,
under det att Stiftets Domkvrkotunnor blifvit densamma för¬
vägrade; vågar jag vördsammast anhålla och föreslå: att Ri¬
kets Höglotl. Ständer täcktes bevilja afskrifning af omför-
mäldte, vid 1844—43 årens Riksdag till Kyrkobyggnaden
anslagna lån af 40,000 R:dr banco; förbehållande mig, med
stöd af 36 § Riksdags-Ordningen, att sedan denna fråga
blifvit afgjord få, derest motionen ogillas, inkomma med de
vidare framställningar i ämnet, hvartill ett sådant beslut
skulle föranleda.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott anhålles, äf¬
vensom att motionen måtte delgifvas de öfrige resp. Riks¬
stånden, i hvilket afseende erforderligt antal exemplar af-
lemnas.
G. P. Rönblad. ,
Bil. M 12.
Ur Hernösands Domkyrkas Räkenskaper för de åtta
sistförflutna åren, «ller från 1845 till och med 1830, med¬
delas på begäran följande utdrag:
l:o. Kostnaden för uppförande af den nya Domkyrkan
härstädes, jemte någon sedermera verkstäld Reparation å
dess torn, utgör närmast 94,000 R:dr banco; men i detta
belopp äro ej intagne de af Stadens invånare under bygg¬
nadsåren utgjorde dagsverken, om hvilkas antal och värde i
penningar jag ej kan lemna upplysning, då räkning härölver
blifvit af annan person särskildt förd.
22
Den 14 December.
\
2:o. När den nya Kyrkobyggnaden är 1842 företogs,
egde Kyrkan en contant behållning af 58,040 R:dr.l0 r.
banco, som likväl voro till en ej ringa del utestående hos
Församlingens mindre bemedlade invånare i smärre sum¬
mor; hvarjemte år 1845 upplåntes 10,000 R:dr och år 1844
R:dr 9,960: 32; Hvartill kom år 1845 det lån af 40,000
R:dr, allt banco, som Rikets Högloll. Ständer för nämnde
Kyrkobyggnad behagat bevilja.
3:o. Under loppet af de sju sista åren är bland Sta¬
dens invånare för uppförande af den nya Domkyrkan, samt
sedermera till betalning af ränta och afbetalning å capital,
uttaxerad en särskild byggnadsafgift till följande belopp: för
år 1843 R:dr b:eo 5,241: 13, för 1844 R:dr b:co 5,876: 22,
för 1845 R:dr b:co 2,927: 35, för 1846 R:dr b:co 2,525:
28, för 1847 R:dr b:co 2,458: 1, för 1848 l{:dr b:co 2,461:
5, för 1849 R:dr b:co 2.411: 2, och för 1850 äfvenledes
2,411: 2; hvilket belopp likväl icke kunnat oafkortadt utgå,
utan hafva hos Stadens fattigare invånare årliga restantier
af 2 till 500 R:dr b:co ej sällan uppstått, som ur Kyrkans
räkenskaper måst aflöras.
4:o, Domkyrkans sista årsräkning af d. 50 sisth April
upptager skuld af 45,228 R:dr 41 sk. 8 r. b:co. hvaraf
40,000 R:dr till Rikets Ifögloll. Ständers Riksgälds-Contor,
och tillgångar af 4,729 R:dr 26 sk. b:co. Hernösand den
26 Nov. 1850. Joh. Norrmann
Domkyrkans Syssloman.
Bil. till X 42.
Förteckning öfver utdebiterad Fatligvärdsafgift i Her¬
nösands Stad från och med år 1845 till och med år 1849.
för år 1845 1,408: 46.
» » 1846 1,418: 21.
» » 1847 ; 1,690: 11.
» » 1848 1,690: 9.
» » 1849 1.699: 2.3.
Afkortningar för fattigdom och andra
orsaker hafva för år 1845 utgjort 40: 47.
» » 1846 » 45: 8.
» » 1847 » 61: 12.
» » 1848 » 79: 27.
7,907: 14.
85: 20.
■512: 18.
Summa R:co R:dr 7,594: 44.
Hernösands Stads Rokhållare-Contoir den 26 October 1850.
F. G. öhrman.
Den 14 December.
2,3
J\l 13.
Vördsamt Memorial. ’
Det har alltid varit Statens omsorg att bereda tillfälle
till Läkare-biträde i de af Rikets provinser och orter, som
i anseende till sitt läge och öfriga förhållanden rättvisligen
påkallat ett sådant; och får jag ödmjukligen anhålla, att
Rikets Höglollige Ständer nu ville besluta ett årligt anslag
af 500 R:dr b:co till aflönande åt en Extra Provincial-Lä-
kare, med station i Åtorp af Wermelands Län och Wisnums
Härad.
Det torde fä anses öfverllödigt att påpeka' den stora
nytta och nödvändighet, som ett sådant anslag innebär, och
att det alltid måste vara en dyrbar pligt för Rikets Ständer,
att befrämja ett ändamål af så gagnelig beskaffenhet, som
ifrågavarande. Också hafva frågor af dylik beskaffenhet
förr städse hos Rikets Ständer rönt den framgång sakens
vigt kräfver, och mångens välgång mer än en gång blifvit
beredd genom Extra Provincial-Läkares anställande i de
orter, der sådant varit behöflig!. Jag behöfver icke heller vid¬
röra de stora olägenheter, sorn saknaden af detta, länge af
ortens innevånare önskade, anslag medfört och ännu med¬
förer. Det långa afstånd till läkare, hvilket lätt uppfattas
vid en flygtig blick på Chartan och oftast uppgår till 5 å 7
mil och detta i en ort, som är folkrik och tätt bebyggd, gör
äfven för de mera bemedlade en stor svårighet att i bchof-
vets stund kunna erhålla läkare-biträde, som, änskönt det
på långt afstånd sökes, ofta ändå uteblifver och med någon
visshet aldrig kan påräknas. För de mindre bemedlade af
ortens innevånare, hvilka dessutom utgöra den större delen,
kan hjelpen hvarken sökas och ännu mindre erhållas, och
olägenheten blifver i så måtto för dem af ännu kännbarare
beskaffenhet. Sådant förtjenar onekligen att af Rikets nu
församlade Ständer behjertas. Att behofvet af en Läkare
serskildt för denna ort icke kan af någon jäfvas, som är
bekant med dess belägenhet samt de långa distancerna till
stad, tager jag för afgjordt.
Då för icke många år sedan ett Post-Contor inrättades
i Åtorp, (samma ställe, hvarest jag nu begärt att få en
Extra Provincial-Läkare), voro tillräckligt utvecklade och
noga erkände alla de skäl, som gjorde detta för orten nöd¬
vändigt; och hvilka skäl ännu i dag qvarstå och i ännu
24
Den 17 December.
högre grad påkalla anslag till en läkare, som icke utan de
största olägenheter och många bekymmer kan umbäras.
Utgiften från Stats-Verket af det nu af mig begärda
anslag kan och bör alltid få anses såsom en obetydlighet i
jemförelse med den stora och högt påkallade nytta, som deraf
skulle beredas och gör jag mig förvissad om att denna
min motion, såsom förr andra af dylik beskaffenhet, skall
vinna önskad framgång, samt anhåller jag ora remiss af
densamma till Stats-Utskottet.
Stockholm den 11 December 1850.
.4. A. Iler g er.
JW 14.
Motion.
Den parlamentariska hofsamhet, som hvarje kämpande
för' en princip eller ett syfte måste iakttaga, tycktes under
Lördagens plenum i Borgare-Ståndet helt och hållet varit
glömd af den häftigaste kämpen för frihet i tullagstiftningen,
hvilket hans tjogtals af medhållare inom detta Högtärade
Ständ äfven troligtvis funno vid sitt sansade lugn med känsla
af deltagande för medmenniskor, de måtte vara Köpmän,
Väfvare eller Smeder. Mig ingal' det en fasa att fä höra,
att de arbetare, hvilka egnat sig åt yrken, för hvilkas in¬
förande i Sverige förra tiders, för patrioter då ansedda
män. offrat verksamhet och tillgångar, nu till ett antal af
22,000, bortvisas till vårt lands ouppodlade trakter, der deras
arbetsförmåga kunde nyttigare användas, än med tillverknin¬
gen af produkter, hvilka från utlandet fås för ett vida lägre
pris, än från de i fäderneslandet tillkonstlade fabriker; om
talaren tänkt sig de sålunda bortvisades olyckliga öde, hade
dessa ord visst icke undfallit honom, ty han kom icke ihåg,
att, om dessa tusental ville egna sig ät jordens odling, for¬
dras äfven något dertill eller det vnsendtligaste — jord;
men hvem vill lemna sådan åt dem? På Kronans allmän¬
ningar i Rikets flesta Län tillåtas icke några nybyggen ; ty
skogen skall fredas till hemmansegarens nytta; från hem¬
manen får icke afsöndras mindre vidd, än att åboen derå
skall, som det lyder, vara besuten. — Månne talaren menade
Hallands flygsandsfält, de så kallade Svältorna i Westergöth¬
land, eller de till Lappmarken gränsande skogar och fält?
I stället för välsignelser skulle denna brödlösa folk¬
Den 17 December.
25
mängd, som idkat yrken, hvilkas drifvande nu så svårt be-
dömes, utösa förbannelser öfver de män, hvilka först införde
näringar uti Sverige och följde den tidens statsmanna-åsigter.
Frihet och ostörd tällan prisas med skäl, och ingen
kan vara större dyrkare deraf än jag, men hvarthän vi vände
oss i vårt gamla Sverige, mötas vi af svåra motstånd.
Riksstånd med privilegier, jord med privilegier, Städer med
privilegier, jernbruk och grufvor med privilegier, fora privi-
legiata, jemte andra åt enskilda tilldelade förmånsrätter,
samt förbud af mångfaldiga slag. Kunde på en gång och
med ett penndrag allt detta gamla och föråldrade undan¬
skuffas, hvem kunde blifva gladare än jag? Men som det
vid början af sistledne Riksdag på Högsta ort sades »det
är alltid svårt att rubba sekelsgamla institutioner», så måste
vi tillsvidare låta oss nöja, hafva fördrag med hvarandra,
jemka med oss, samt afvakta verkan af tidens frätande tand,
för hvilken slutligen allt murket måsle lalla och lemna rum
för nytt.
Det mästa af förestående är, såsom straxt nämndes, för-
aidedt af en discussion i Lördagens plenum, men härvid
later sig foga närmast en anhållan om tullfri införsel af
utifrån kommande Slipstenar af sådan gryt, som här i Ri¬
ket icke finnes, och Gjutstål, hvilka för manfakturen i Eskils¬
tuna äro oumbärlige; dessa stenar köpas i utlandet för 75
procent lägre pris än här, och då de liesta andra rudima-
terier äro fria från tullnmgälder, så synes det vara billigt,
att stenar af sådan gryt och gjutstål äfven måtte få tull¬
fritt införas.
De i nuvarande tulltaxa gällande umgälder vid inför¬
sel i Riket af utländska smides-tillverkningar och bestäm¬
melsen, att förtullningen skall ske efter vigt, hafva lemnat
det skydd, att manufakturidkande i Eskilstuna varit fullt be¬
låtna, hvarföre de ock vid sina tillverkningar icke sparat be¬
mödanden och flit, så att arbetena nu både i godhet och
prydlighet kunna lalla 'med utlänningens, men då capital-
styrka felas för tillverkningarnes utsträckning i den storlek,
att massorna deraf kunna uthålla tällan på verldsmarknaden,
är det högst angeläget, att någon rubbning icke sker uti
tulltaxans bestämmelser i afseende på dessa smiden, hvilkas
tillverkare uti en här närlagd promemoria, utvecklat och
framställt hvad till ämnet vidare hörer. Jag anhåller öd¬
mjukast om remiss til) Bevillnings-Utskottet.
P. E. Winge.
26
Den 17 December.
Ilil. lill JU 14.
Extra P. M. från Eskilstuna om Skyddstullen.
Som det lör Smidesmanufaktiirens förkofran och bestånd
år högst angeläget, att den på smiden nu varande måttliga
skyddstull bibehålles, täcktes Herr Rådmannen Winge på
det kraftigaste bearbeta att den måtte fortfara, hälst som
det, genom nuvarande tullbestämmelse att förtulla smiden
elter vigt, har förhindrat begagnandet af falska facturor och
såmedelst undvikit en hop sämre varors införande i Riket,
hvilka förut nästan utan någon tull inkommo, hvadan en god
afsättning på här förfärdigade smiden har uppmuntrat till-
verkarne till både flit och omtanka att förfärdiga goda och
dugliga arbeten, och sedan genom Herrar Heljestrands utri¬
kes resor en hop nya arbetsmetoder blifvit bekanta och
dertill erforderliga verk af både enskilde och på Statens
bekostnad blifvit anlaggde och nybyggde; ty om den nuva¬
rande skyddstullen skulle borttagas och nedsättas, innan
Eskilstunas förbättrade tillverkningar hunnit blifva kända,
skulle en svår stagnation inträffa och den framåtgående smi-
desmanufacturen, som af Kongl. Majit och Rikets Ständer
rönt så mycken ynnest, sjunka till sitt förra intet och dess
idkare komma i det största elände.
M 13.
Motion.
Uti Bevillnings-Förordningens 33 § 2 mom. är stadgadt,
alt på ränta å allt utlånt Capital skall fem procent bevill¬
ning afdragas, så framt denna ränta är bestämd till mer än
fem procent för år.
Uti näst påföljande 54 § förklaras, det samma stad¬
gande gäller för alla Cassör, hvilka njuta mer än fem pro¬
cent af deras utlånte medel, dock med undantag för Spar¬
banker, Fattigcassor samt Statens och Riksbankens Discont-
inrättningar.
Derefter följande 33 § lia mom. bestämmer likaledes
fem procent afdrag på Enskilda Rankers årliga behållning,
som icke öfverstiger sex för hundrade, men femton procent
på det högre öfverskottet.
Alla dessa stadganden antyda Rikets Ständers afsigt,
att ej belasta capitaler, som afkasta så litet som fem pro¬
cent eller derunder, med något bevillningsafdrag, och sä har
Den 17 December.
27
visserligen äfven varit Rikets Ständers mening uti nästföl¬
jande stadgande i samma 33 § 2 morn., som lyder: »af alla
öfrige Actie-Bolag, Associationer, Societeter, Verk, Hypo-
theks- och andra allmänna Inrättningar utgöres Bevillning
med fem procent af utdelningen.»
Emedlertid, då i detta sista moment saknas upprepande
af det i de föregående gjorde förbehåll, »så vida räntan eller
utdelningen öfverstiger fern procent», så har i tillämpningen
mycket olika åsigter gjort sig gällande, och äfven, då fråga
derom dragits inför Domstols pröfning, Actie-Bolag eller
Intressentskap ålagts betala fem procent bevillning på års
utdelning, af äfven det aldra minsta procent-tal, såsom 2, 1
och derunder.
I ett på större capitaler hos enskilda personer så fat¬
tigt land, som Sverige, men med tillika så många föremål,
hvilka påkalla, och så många naturförmåner, som medgifva
högst betydliga förbättringar till allmän och enskild båtnad,
men endast kunna åstadkommas med genom associationer
samlade större fonder, är det väl af aldra största vigt, att
lagstiftningen uppmuntrar och lättar, men ingalunda mot¬
verkar sådana föreningars bildande och vinnande framgång,
genom deras betungande med drygare skatter, än enskild
man skulle vidkännas, om han förmådde ensam utföra nå¬
got stort företag. — Det är en känd sak, att i allmänhet
sådane större speculationer i sin början få påräkna ringa,
ja, i (lera år ingen afkastning och oltast ej lemna ens hälf¬
ten af vanliga räntan åt sina förläggare under hela deras
egotid; det allmänna skördar dock genast deraf påtaglig vinst
genom de utvecklande nya närings-grenar och beredande af
arbetsförtjenster vid såväl utförandet som bedrifvandet af de
gjorda anläggningar, och äfven åt Statens directe intrader
uteblir deraf aldrig framtida ökning.
Emedlertid har det sista härofvan citerade stadgande
om bevillning å utdelningar på associations-företag i sin
tillämpning redan verkat och skall vidare verka högst men¬
ligt på hågen för sådane, då vederbörande auctoriteter, om
än sjelfva iydeligen inseende andemeningen vara, att fem
procents ränta eller afkastning bör vara skattfri, ej kunnat
undgå, att elter ordalydelsen påföra fem procents skatt å
äfven en vida lägre inkomstbehållning för ett och annat
Intressentskap eller Actie-Bolag.
Det gifves visst i detta som i do Hesta andra trångmål
utvägar att eludera författningarne, t. ex. om intressenterna
28
Den 17 December.
i ett sådant Bolag låta lörst godtgöra sig ränta afinstuckne
eapitaler och icke benämna såsom utdelning något annat, än
livad företaget alkastar utöfver nämnde skattlria ränta; och
man skall ej ens kunna förebrå ett sådant arrangement olag¬
lighet; men Staten skulle ej vinna derpå, ty, om företaget
lramdeles renderade sex procent, får Staten ej fem procents
bevillning å större belopp än af den ena procentens utdel¬
ning, i stället för annars af sex; orri den renderade åtta pro¬
cent, ej mer än af de tre procentens utdelning o. s. v.
Men allt är hulpet med det lilla förtydligande tillägg
tili här ofvan anmärkta 2 mom. af 35 § »såvida den öfver-
stiger fem procent.» Momentet skulle då komma att lyda:
»Af alla öfriga Actie-Bolag, Associationer, Societeter, Verk,
Hypotheks- och andra allmänna Inrättningar, utgöres be¬
villning med fem procent af utdelningen, »såvida den öfver-
stiger fem procent.»
Om Remiss af denna motion till Bevillnings-Utskottet
a nhå lies.
Stockholm den 17 l)ec. 1850.
L. Bergman.
JV2 16.
Ilöglofl. Bevillnings-Utskottet har de sednare Riksda-
garne vidtagit det bruket, att genomgå hela Tulltaxan och
företaga en omarbetning utaf densamma ifrån och med bok-
stafven A till och med bokstafven O. Utom de stora olä¬
genheterna, att onödigt, men högst betydligt, öka riksdags-
göromålen och föranleda riksmötenas förlängning, hvilka detta
bruk åstadkommit, så har det jemväl medfört ett ändå vida >
större missförhållande, som med fog kan anses utgöra en
verklig nationalolycka, nemligen en förstörande osäkerhet,
som dymedelst blifvit bragt öfver alla de näringar, hvilkas
bestånd och trefnad, i mer eller mindre mon, bero utaf
tulltaxans stadganden, och som verka qväfvande och förla¬
mande på alla industri-företag. Denna osäkerhet, som nu¬
mera periodiskt återkommer, under hvilken industriidkaren,
i flera månader eller tills besluten blifvit fattade, hvarken
vet hvad han äger eller kan beräkna sin framtid, har också
haft till naturlig följd, att Riksdagskallelsen, i stället att
mottagas med glädje, blifvit ett ämne för bekymmer och
oro för de fleste näringsidkare, så mycket mer, som deri
Den 17 December.
21»
tid, som Högloll. Bevillnings-Utskottet kan egna åt ett så
vidlyftigt värf, är alltför knapp i jemförelse med löretagets
omfattning och vidd, och Högloll. Utskottet derigenom sak¬
nar rådrum, att förskaffa sig alla de upplysningar, såväl rö¬
rande inhemska som utländska priser, produetions- och han¬
delsförhållanden, hvilka äro oundgängligen nödvändiga, om
ett så grannlaga och magtpåliggande lagstiftningsarbete skall
kunna med tillbörlig sakkännedom och mognad utföras.
Så länge riksdagarne skulle återkomma blott hvart
femte, men i sjelfva verket återkoinmo endast hvart sjette
år, var dock det onda i någon mon drägligt, men sedan nu
Riksmötena, enligt grundlagsbokstafven, skola efter tre ars
förlopp återkomma, men, likasom det nu begynta, i verk¬
ligheten återkommer, sedan knappt två år äro förflutna fran
den föregående Riksdagens slut, så hlifver detta förstörande
osäkerhetstillstånd aldeles olidligt. Jag tror mig ock derföre
uttrycka en hos hela det stora fiertalet af näringsidkare rå¬
dande önskan, då jag nu yrkar och begär, att Rikets Högloll.
Ständer måtte vid detta Riksmöte lemna Tulltaxan ovidrörd,
och Höglofl. Bevillnings-Utskottet följaktligen för denna gång
afstå ifrån den häfdvunna omarbetningen af Tull-lagarne.
Att förunna industriidkaren detta andrum, att nu befria ho¬
nom från nya hvälfningar, kan så mycket mindre hafva nå¬
got giltigt skäl emot sig, som sist utfärdade, nu gällande.
Tulltaxa, såsom bekant är, ännu icke fortfarit i fulla två
år och en revision eller cassation utaf densamma med thy
åtföljande total omstöpning således, med allt fog, måtte kunna
betraktas såsom förtidig.
Förefinnes i en eller annan serskild detail ett så trän¬
gande behof utaf förändring, att den icke tål uppskof, så
lärer en vaksam och för Fäderneslandets väl ömmande Re¬
gering visserligen icke underlåta, att, med begagnande af sin
makt och myndighet, densamma verkställa; äfvensom en¬
skilde Riksdagsmän naturligtvis äro oförhindrade, att i mo¬
tionsväg sådana behof utaf detailförändringar påpeka. Ett
vist och moget framskridande i tull-lagstiftningen förenas
på detta sätt aldrabäst med don för näringsidkaren så nö¬
diga stabiliteten; helst Regeringen, genom den vida lättare
och större tillgång på nödiga upplysningar, sorn stå den¬
samma till buds, jemväl har och bör hafva prfesumtionen
för sig, att kunna utföra dessa förändringar med större ut¬
sigt, att träffa det som är rigtigt och lagom, än sådant af
30
Den 17 December.
enskilde Riksdagsman och Höglofl. Utskottet med de för
dan tillgängliga materialier och data, kan väntas.
Jag anhåller vördsamligen om Remiss häraf till Höglofl.
Bevillnings-Utskottet.
K. A. Almgren.
JV2 17.
Vördsamt Memorial.
Sistlidne Riksdag väcktes utaf mig i detta HÖgtärade
Stånd den motionen: alt reseunderstöd eller stipendier fiir
lofvande och skickliga arbetare inom handtverkerierna och
fabrikerna måtte anslås utaf de medel, som ingå till Kongl.
Maj:ts och Rikets Commeree-Collegium genom en viss pro¬
cent af alla tullconfiscationer, och hvilken fond, ställd under
Kongl. Collegii förvaltning, redan ifrån äldre tider haft tili
bestämmelse att användas för inhemska manufaclurernas
befrämjande. Den sålunda väckta frågan hade lyckan, ej
mindre inom de öfriga Riks-Stånden än inom detta, att
vinna ett önskadt afseende, på sätt Rikets Höglofl. Ständers
skrifvelse i ämnet, M 81, vitsordar; och, sedan Kongl.
Commeree-Collegium blifvit öfver Rikets Ständers skrifvelse
i underdånighet hördt, lyckades densamma jemväl att i det
hufvudsakliga vinna Kongl. Maj:ts Nådiga bifall. Men knapp¬
heten å ena sidan af tillgångarne, och å den andra de mång¬
faldiga föremål, lör hvilka icke alltid, som mig synes i öf¬
verensstämmelse med dess egentliga syfte, fonden blifvit ta¬
gen och troligen framgent kommer alt tagas i anspråk, hafva
hitintills vållat, alt ändamålet blifvit förleladt, och gifva icke
heller mer utsigt hädanefter om bättre framgång deråt. Sa¬
kens stora vigt och nödvändigheten för inhemska näringarne,
att så vidt möjligt följa de framsteg, tillegna sig de uppfin¬
ningar, som utrikes göras, — ett ämne visst icke främmande
för Statsmakternas uppmärksamhet och kraftiga befordran,
hafva derföre föranlåtit mig alt tänka på någon annan och
säkrare utväg för ändamålets uppnående, och såsom en sådan
tager jag mig friheten vördsamt föreslå: det Rikets Höglofl.
Ständer mätte anvisa ett ärligt belopp af 8,000 R:dr Banco
att utgå till en början i tre år eller ifrån och med är 18S2
till begynnelsen al det år, då den vid nästa Riksmöte be¬
slutade Statsreglering vidtager, på sådant sätt, att ena hälf¬
ten af anslaget skulle användas lill fern årliga resestipendier
Den 17 December.
31
af 800 Riksdaler hvardera åt skickliga och lofvande arbe¬
tare inom handtverkerierna, och andra hällten till lika mångå
reseunderstöd för sådana arbetare inom fabrikerna; —hvilka
understöd borde af Kongl. Commeree-Collegium utdelas, men
ej utan att vederbörande Handtverks- eller Fabriks-Förening
förut blifvit hörd öfver de sökandes skicklighet och frejd.
Jag anser nyttan och behofvet af det förslag, jag nu
haft äran framställa, vara så ögonskenliga, att endast några
få ord behöfva tilläggas för att ytterligare motivera det¬
samma.
Större och mera ingripande uppfinningar uti näringarne
blifva vanligtvis offentliggjorda i journaler, i hvilka fabri¬
kanter och technici hafva tillgång till dem och kunna dem
inhemta, oftast med ganska utförliga och noggranna beskrif-
ningar och ritningar; och finner ej Fabrikanten eller Inge¬
nieuren på sådant sätt fullständig upplysning, så saknar han
sällan tillräckliga medel att på kort tid företaga en resa till
ort och ställe, hvarest han kan få se verkstäIdt hvad han
åstundar veta. Helt annorlunda är förhållandet med en ota¬
lig mängd mindre betydliga förändringar och förbättringar af
arbetssätt, manipulationer, verktyg och materialier, så inom
fabriks- men än mer inom handtverks-industrien, hvilka lö-
refalla de lärde utgifvarne af journaler alltför litet vigliga
för att i dessa få en plats, och som, måhända, ofta ej ens
af dem äro kända, men de der dock väsentligen bidraga till
arbetets skyndsamhet och produeternas godhet, och löljakt-
ligen i sin mon inverka på produetionspris och afsättning,
samt derigenom på det hela äro af ganska stor inflytelse
och vigt. För att uppgifva ett exempel, känner jag t. ex.
bestämdt, att sådant är förhållandet uti Norra Amerikas
Förenade Stater, hvarest arbetets jemnlörelsevis utomor¬
dentligt höga pris, och behofvet att nedsätta arbetskostna¬
derna, föranledt inom nästan alla slöjdyrken mångfaldiga dy¬
lika genvägar och förbättringar al verktyg och arbetssättet.
I fordna tider, då handarbetet, underhjelpt af några enklare
verktyg, utförde hvad nu i många vägar verkställes med
complicerade machiner, då, med ett ord, fabriker ej funnos
till, utan endast handtverkerier, då dessa sednare voro slutna
Öl vera 111 i skråcorporationernes band, och i alla länder li¬
kaledes inom skräna den lagen gähle, att en Gesäll måste i
åtskilliga år hafva rest pä sin profession eller, såsom det
hette, »vandrat», så fanns det ock knappast någon arbetare
eller Gesäll, som icke hade sett sig om i flera främmande
52
Den 17 December.
liintler och der arbetat pä verkstäderna. Härutaf uppkom
a ock då den utomordentligt vigtiga och välgörande följden,
att, utan någon det allmännas omsorg eller "kostnad, -känne¬
domen om nya uppfinningar och förbättringar af verktyg
och arbetssätt, jemte inöfningen deruti, lätt och skyndsamt
fortplantades, och att bland alla civiliserade folk en viss ge¬
mensamhet och jemnlikhet egde rum i slöjdernas utveckling.
Huru olika arbetarens ställning och med detsamma slöjdin¬
dustriens vilkor nu blifvit, behöfver jag väl icke säga. Med
skränas upphörande öfverallt, har icke blott tvånget löv -
svunnit för arbetaren att resa och besöka främmande län¬
der, utan, hvad som är vida värre, äfven till största delen
möjligheten och utvägarne för honom att pä utländska verk¬
städer finna sysselsättning och utkomst. Den lucka, som
härigenom uppstått uti den industriella bildningens utveck¬
ling och fortplantning, har känts öfverallt; och i alla de
länder, der Statsmakterna insett huru vigtigt det är för
samhället, att dess arbetare icke stadna och blifva efter uti
denna utveckling, har man genom mångfaldiga anstalter i
största scala bemödat sig att ersätta och fylla bristen, så¬
som medelst lägre och högre slöjd- och industri-skolor, real¬
skolor, offentliga- expositioner af slöjdalster, machiner och
verktyg, utgifvandet med allmänt understöd af teckniska
tidskrifter, särskilta beskickningar af kunniga personer för
att i främmande länder taga reda pä gjorda uppfinningar
och förbättringar, och äfven icke minst genom direct rese¬
hjelp eller stipendier ät skicklige och lofvande personer inom
sjelfva arbetsklassen.
I Sverige tyckes man icke ännu, åtminstone ej allmän¬
nare, hafva kommit till någon rätt kännedom derutaf, att
sådana anstalter utgöra ett verkligt, ett högst angeläget sam-
hällshehof, och minst till insigten af nödvändigheten utaf ett
rigtigt samband dem emellan eller af ett verkligt system af
dylika inrättningar, sådant som det t. ex. i Preussen och
Belgien redan till god del blifvit ulfördt och satt uti verk¬
ställighet. Förr än detta behof blifvit något allmännare in-
sedt och erkändt, lärer det ock vara förtidigt att komma
fram med något mera omfattande förslag. .lag inskränker
mig derföre nu till den anhållan, jag här ofvan framställt,
om ett ärligt anslag af 8,000 Riksdaler tiil resehjelp för
skicklige och lofvande" arbetare. Summan är visserligen
knapp och föga tillräcklig, likväl torde den ändock synas
mången lör stor. Men då en duglig arbetare nu kan utri-
Den 17 December.
35
kes få vandra ej blott veckor utan månader, utan att er¬
hålla sysselsättning på 'verkstäder och fabriker, och gesäll-
liärbergen ej längre finnas, hvarest han förr icke sökte an¬
visning och understöd förgäfves, så lärer det ej kunna ne¬
kas, att 800 R:dr icke utgöra mer än en högst behöflig
hjelp, särdeles som han, utom daglig föda och kläder, äfven
har af nöden någon penningetillgång för att kunna inköpa
och hemföra de förbättrade verktyg, hvaraf han utrikes
kommit i erfarenhet och i hvilkas bruk han inöfvat sig.
Jag anhåller vördsamt om remiss af denna Motion till
Ilögloll. Stats- och Economie-Utskotten.
K. A. Almgren.
M 18.
Vördsamt Memorial.
Ett af de band, som ännu menligt inverka på Svenska
Jernhandteringen är vår nuvarande Jernvräkeri-Förordning,
Ifvars olämplighet, länge öfverklagad, väl icke af någon
lärer kunna bestridas. Så t. ex. finnes intet ansvar för
Jernvräkare, utan desse kunna godtyckligt och opätaldt se¬
qvestrera hvad jerriparti sorn helst, och mot deras tillgöran¬
den finnes ingen appell. Vidare är behandlingen af desse
frågor underkastad den mest odrägliga långsamhet, som kan
tänkas, i stället för att de borde med största skyndsamhet
algöras, för att icke allt för mycket betunga den Stångjerns-
t i 11 verk a re, som är olycklig nog att få ett mindre eller större
parti jern anhållet. Exempelvis kan anföras, att allt på Gö¬
theborgs väg sedan år 1846 seqvestreradt jern ännu ej un¬
dergått besigtning och att frågor om jern, som blifvit an¬
hållet år 1842 och följande åren, ännu bero på Svea Hof-
llätts pröfning. Då slutlig dom i målet laller och egaren
vanligen dömes att plikta % å ’/5 af värdet, är återstoden
ej större än att den ungefär motsvarar ränteförlusten under
den långa väntningsjtiden. Jag anhåller således att Rikets
Ständer, i den mån på dem ankommer, ville taga denna
sak i öfvervägande samt bereda möjligheten till en i lörr-
berörda alseenden lämpligare och efter tidens kraf bättre
afpassad författning i detta ämne. Om remiss af denna
min motion till vederbörligt Utskott anhåller jag ödmjukast.
Stockholm den 17 Dec. 18S0.
A. .4. Berger.
34
Den 17 December.
‘M 19.
Ödmjukt memorial.
Under flera Sr har bevillning af sä väl fast egendom,
gom af Bruk, Fabriker och andra verk och inrättningar blif¬
vit beräknad efter 2 per mille af egendomens eller Fabri¬
kens uppskattningsvärde.
Om jag antager att desse grunder, såsom otvifvelaktig!
ändamålsenliga, jemväl nu komma att af Riksens Ständer
godkännas, vill jag dock anhålla om ändring uti det hittills
öfliga sättet för bestämmande af Stångjernsbrukens taxerings¬
värde, hvilket måste synas både olämpligt och obilligt. Bru¬
ken uppskattas nemligen efter den afkastning, de anses gifva,
på det vis, att denna antages vara 5 procent af värdet, hvil¬
ket, sålunda bestämdt, belägges med lika bevillning som an¬
nan' egendom. Så till vida förekommer ingen oformlighet;
men den i Bevillnings-Förordningen förr lemnade föreskrift,
att afkastningen aldrig får anses understiga '/gidel af flam-
marskattspriset, d. v. s. anses vara fullt 11 procent af den
tillverkade varans värde, leder derhän att mångå Bruk, hvilkas
afkastning icke uppgår till detta belopp, likafullt måste taxe¬
ras lika högt med de Bruk, hvilkas verkliga behållning ut¬
gör '/gidel af värdet. Med anledning häraf inträffar ock ofta,
att ensamt ett Bruks privilegier blifva lika högt eller till
och med högre uppskattade i värde, än hela Bruket, med
underlydande hemman och lägenheter, i verkligheten är värdt
eller kan vid ett köp betinga. Dessa underlydande hemman
och lägenheter äro dock serskildt taxerade.
Det är väl möjligt, att man för många år sedan mera
allmänt, än nu, ur stångjernstillverkningen kunde anses un¬
der goda conjuncturer såsom vinst bekomma '/gidel af vär¬
det och derutöfver, och att man suppositionsvis antager ett
sådant förhållande jemväl nu ega rum. Förändrade förhål¬
landen hafva dock inträdt, som, jemte ofta nog inträdande
mindre fördelaktiga conjuncturer, icke så lätt medgifva hvarje
Stångjernstillverkare att såsom vinst på sin handtering ut¬
taga 11 procent af varans värde. Det allt högre och högre
stegrade priset på kol, hvilken artikel å många orter betalas
nära nog dubbelt sä dyrt, som för 20 år tillbaka, en gifven
följd af skogarnes ständiga minskning, måste, jemte dyrheten
å Tackjern, som jemväl till icke ringa mån bestämmes af
de högre kolpriserna, göra för hvar och en åskådligt, att
resultaterna al Stångjernstillverkningen nu icke kunna i all¬
Den 17 December.
35
mänhet anses lika fördelaktiga, som förr. Det måste för
Rikets Ständer vara ett dyrbart åliggande att tillse, det icke
någon handtering bl ifver till bevillning uppskattad högre, än
som med rättvisa och antagne grunder må vara öfverens¬
stämmande. Det kan väl icke vara billigt att ett smide, som
t. ex. icke lemnar mer än '/2n:del i behållning, skall anses
lika i värde med ett lika stort smide, som lemnar '/gidel.
Och ännu orimligare !>1 ifver förhållandet för det smide, hvars
behållning icke ens uppgår till '/20:del af varans värde, utan
långt understiger detta. — Att sådana smiden finnas, lian ej
jäfvas af dem, som känna något till de olika Brukens be¬
skaffenhet, och har jag redan antydt de förhållanden, som
måste komma hvar och en att inse möjligheten af sådana
fall och till hvilken orimlighet nu varande beskattningssy-
stem leder. Med bibehållande af de hittills gällande grun¬
der för Brukens bevillning, föreslår jag således nu, att så¬
som minimum för Stångjernsbrukens behållning eller vinst
måtte bestämmas '/>„idel af tillverkningens värde, i stäl¬
let för '/gidel som förr varit antaget.
Minskningen i Statsverkets inkomster kan härigenom
icke blifva af någon ens märkbar beskaffenhet, helst genom
detta stadgande icke är sagdt, att flertalet af Bruk komma
att sättas i denna lägsta dass, utan endast de Bruk, som
ovedersägligen förtjena det; hvarigenom en större jemnhet
och rättvisa i beskattningsväg inträffar, samt Taxerings-Co-
mitéerne lemnäs ett vidsträcktare fält för bedömandet af
hvarje Bruks godhet, och ingen skulle blifva beskattad allt
för mycket utöfver hvad han verkligen bör. Lindringen träf¬
fade således endast den del af Bruk, som nu, ehuru stående
i 9:de classen, icke ega '/gidel af tillverkningen såsom vinst.
Jag har sagt, att förlusten för Statsverket blefve omärkbar
genom denna ringa förändring i Bevillnings-Förordningen, och
bedjer jag ined ett kort exempel få upplysa detta: Om man
antager t. ex. att af de Bruk, som för närvarande stå i läg¬
sta eller 9:de classen, skulle öfverflyttas till och med 50,000
Skepp:s tillverkning i den af mig nu föreslagna dass af
V20:del, och att Hammarskattspriset vore 16 Ridr bico per
Skepp., sä skulle dessa 50,000 Skepp, erlägga en bevillning
al 1,600 Ridr. Efter nuvarande Bevillnings-Förordning er¬
lägga dessa 50,000 Skepp, 5,555 Ridr. Differencen skulle
således blifva 1,955 R:dr. Men härvid bör anmärkas att det
finnes många classer emellan '/20:del och '/gidel och att en
stor del af de nu af mig förslagsvis beräknade 50,000 Skepp.
36 Den 17 December.
skulle stanna deremellan, hvarigenom differencen skulle blifva
mindre.
Om remiss häraf till Bevillnings-Utskottet anhåller jag
ödmjukast.
Stockholm den 17 December 1830.
A. A. Berger.
M ‘20.
Då Gottland genom sitt isolerade läge en längre tid af
året vanligen saknar all communication ined lästa landet, och
vid då inträffande penningebrist rörelsen inom orten måste
betydligt lida, lärer det ej kunna bestridas, att ett Filialcon-
tor af Riks-Banken för låne- och creditiv-rörelse der mer,
än annorstädes, är af behofvet päkalladt.
Också blef redan vid 1840 och 1841 årens Riksdag
framställning derom af mig till Rikets Ständer gjord, men
på grund af Banco-Utskottets afstyrkande icke bifallen. För-
hållanderne nu och för tio år sedan äro så tillvida förändrade,
att behofvet af penningetillgångar blifvit än mera påträngan¬
de. Det lärer nemligen vara allmänt kändt, att betydliga
odlingsföretag den sednare tiden pä Gottland äro började,
hvilka för landet blifva högst gagneliga, sä vida de kunna
fortsättas.
Då till Rikets Höglofl. Ständer nu göres förnyad fram¬
ställning om etablerande af ett Lånecontor i Wisby, torde
det tillåtas mig att i korthet vidröra och närmare undersöka
halten och beskaffenheten af de skäl, Banco-Utskottet hittills
anfört lör afstyrkandet. Dessa hafva varit, dels att admi¬
nistrationskostnaden blefve för hög i förhållande till ränte-
vinsten, dels alt tillfälle till erhållande af län skulle locka
till en improductiv skuldsättning, hvilken i en framtid kunde
leda till både ortens och Bankens skada och förlust.
Beträffande nu först administrationskostnaden, som, en¬
ligt här nedan uppgjord tillförlitlig beräkning, skulle uppgå
till 4,000 R:dr b:co årligen, så lärer väl, ifall en låne- och
creditiv-rörelse af 430,000 R:dr b:co beviljas, några betänk¬
ligheter icke böra uppstå dervid, om, för att lemna behöflig
lättnad ät en genom locala förhållanden vanlottad provins,
på denna summa för Banken skulle gå förlorad 1 procent,
till afdrag på den vanliga räntevinslen, då den fördel åter,
som derigenom herodes Gottlands invånare, blefve betydlig,
Den 17 December.
37
enär för lån, som nu erhållas, i provision till Ombud här¬
städes, ränteförlust genom den obestämda postgången och
postporto vanligen nära 2 procent åtgå, så att den verkliga
räntan utgör nära 7 procent.
Hvad åter angår det andra skälet för afstyrkande, eller
farhågan för improductiv skuldsättning, lärer derom icke be¬
höfva yttras många ord, då ett sådant visserligen välment
men opåkalladt förmynderskap ingalunda synes för Gottland
mera än andra provinser vara lämpligt. — Tvärtom är för¬
hållandet, att de förluster, Discont-Verket fält på Gottland
vidkännas, äro nästan inga, och icke alls jemförliga med
hvad öfverallt annorstädes är fallet, hvilket torde ådagalägga,
att större benägenhet för improductiv skuldsättning der än
annorstädes icke skäligen kan eller får ifrågasättas; och sä¬
kert är, att, om ett lånecontor i Wisby inrättas, Banken än
mera än hittills skulle blifva tryggad för förluster, dymedelst,
att vid låneansökningarnes pröfning en närmare kännedom
om hvars och ens soliditet måste ega rum, än nu, då ofta, i
saknad deraf, län pä goda namn blifvit afslagna, under det
andra på mindre goda beviljats.
Med stöd af nu anförda förhållanden vågar jag hos Ri¬
kets Ständer vördsamt anhålla, att ett Lånecontor i Wisby,
ined en disponibel fond af 300,000 R:dr för vanliga lån och
130,000 R:dr för creditiv-rörelse måtte etableras; utbedjande
inig remiss af denna motion till vederbörligt Utskott.
, - P. II. Lindström.
Beräkning af administrationskostnader:
Fyra Direktörer å 300 R:dr 1,200: —
Banco-Ombudet 1,200: —
Contorets Ombudsman 300: —
Kamreraren 400: —
Registrator och Bokhållare, samma person, . . 400: —
Vaktmästare, hyra för ruin, ved, ljus och skrif¬
materialier - 300: —
Revisionskostnad 200: —
Summa B:co R:dr 4,000: —
JV2 ‘21.
Ehuru i allmänhet icke benägen att uppträda med för¬
slag, sorn för Stats-Verket blifva betungande, ser jag mig
38
Den 17 December.
likväl i närvarande fall af både pligt och känsla dertill ma¬
nad.
Provincial-Läkaren i Gestrikland, Riddaren af K. N. O.,
Doctor C. J. Hartman, som under sistlidet år alled, efler-
lemnade Enka och 3 oförsörjde söner uti en mindre lycklig
economisk ställning, hvilket beklagligen ofta är vetenskaps¬
mannens lott. Doctor Hartmans stora förtjenster såsom ve¬
tenskapsman och skriftställare äro så val inom som utom
landet vitsordade och följaktligen af Rikets Ständer nogsamt kän¬
de. Ibland hans utgifna arbeten böra i främsta rummet nämnas:
Handbok i Skandinaviens Flora, hvaraf 3 upplagor ut¬
kommit, Husläkaren, hvaraf 3 upplagor utkommit, samt Ut¬
kast till populär naturkunnighet, m. 11.
Vördsamt får jag sålunda föreslå, att Doctor Hartmans
Enka blifver tilldelad en ärlig pension af Stats-Verkets till¬
gångar till det belopp, som Rikets Ständer finna för godt att
bestämma; och anhåller om remiss af denna motion till
fttats-Utskottet. — Stockholm i December 1830.
Eric Dan. Grape.
M 22.
Vördsamt Memorial!
Af den genom 3 momentet i Kongl. Maj:ts Nådiga Bref
till Dess och Rikets Commerce-Collegium den 22 December
1840 bestämda skyldighet för Fabriks- och Handtverks-Före-
ningarnes Fullmäktige, att hos Magistraterne anmäla Full¬
mäktiges sammanträden, har jag, inom den stad, som min
Embetsmannabefattning tillhör, hämtat anledning att så ofta
som möjligt öfvervara dessa sammanträden, för att söka äf¬
ven så medelst närmare aktgifva på verkningarna af den
Fabriks- och llandtverksordning, som Kongl. Maj-.t under här
ofvan åberopade dag i Nåder utfärdat, och om hvars märk¬
liga inflytande på en synnerligen vigtig del af värt Lands
industri alla varit ense, ehuru skiftande meningar råda om
den större eller mindre båtnad, som af högstberörde Författ¬
ning skulle kunna i densammas oförändrade skick påräknas.
Dä nu Fabriks- och Handtverksordningen snart i två och ett
halft år varit tillämpad, och en temligen stadgad öfverty¬
gelse om de redan inträffade eller mera synbara följderna
deraf sålunda hunnit utbilda sig, anser jag mig såsom Re¬
presentant böra öppet uttala hvad inom min hembygd erfa¬
Den 17 December.
39
renheten anvisat eller låtit befara såsom brister i en Läg¬
st iftning, som visserligen tillkommit i följd af och till huf¬
vudsaklig öfverensstämmelse med Rikets Ständers egna från
längre tider tillbaka upprepade önskningar, men som jag vå¬
gar tro tiden redan nu vara inne att söka underkasta några
af behofvet påkallade jemnkningar och rättelser, derest icke,
i ett och annat hänseende åtminstone, de fördelar, Författ¬
ningen erbjuder, skola, till skada för både näringarne och
förbrukningen, undertryckas eller tillintetgöras af hennes olä¬
genheter. Inom det Riks-Stånd, till hvars medlemmar vid
innevarande Riksmöte jag har äran räkna mig, har ock
»tvifvelaktigt det nu framkastade ämnet att påräkna det lif-
ligaste deltagande; och jag vågar derföre tillegna mig för¬
hoppningen att icke utan all påföljd här anspråkslöst ned¬
lägga min på förutnämnde iakttagelser grundade mening, på
samma gäng jag tillåter mig att vördsamt anmäla den till
grundlagsenlig behandling.
Således, och under det jag å ena sidan erkänner det
vackra i Fabriks- och Handtverks-Ordningens grundtanka,
att respectera arbetets rätt till en friare utöfning än under
förut gällande Skrå-Författningar, och under det jag jemväl
erkänner bland andra fördelar den flerfaldiga nytta, som de
olika handtverksembetenas sammanhringande till en förening
för gemensamt gagnande syftemål redan medfört och troligen
allt mera skall bekräfta, delar jag likväl både farhågan, att
vissa bland Fabriks- och Handtverks-Ordningens detail-
stadganden snart nog medföra betänkliga påföljder, och öf.
vertygelsen att en principenlig likstämmighet emellan några
bland dessa stadganden är oundgängligen nödvändig. Till en
början, och ehuru Fabriks- och Handtverks-Ordningen före¬
slå ifver mästerskap eller constaterad arbetsskicklighet, så¬
som vilkor för rättigheten att med biträde,af gesäll, lärling
eller annan arbetare utöfva handtverk af de slag, hvilka i
Författningen uppräknas, förefinnas likväl flerlähliga andra
till handtverk hörande yrken af lika mycken vigt, för hvil¬
kas utöfning något sådant vilkor icke är vordet stadgadt.
Då man med skäl ansett rättigheten till handtverks utöfvande
icke kunna helt och hållet frigifvas utan all controll öfver
dertill vunnen färdighet^ vill det synas som torde samina
grundsats vinna sin tillämpning på alla slags handtverk utan
undantag, så att icke några bland dessa må vara underka¬
stade större omvägar och kostnader för verkstäders etable-
1 ~ hm a» allmänheten saknar garanti
JO
Den 17 December.
för en utbildad arbetsfärdighet hos en gahska betydlig del af
Handtverkeriernas idkare. Betänkligast visar sig dock ute¬
slutandet af all sådan controll i afseende j>å sä kallade för-
sörjnings-arbetare, eller dem, hvilka, på grund af ifrågava¬
rande Författning, inom flera äfven bland våra småstäder i
ett till Handtverks-Mästarnes antal fruktansvärd! förhållande
tillerkännas rättigheten att med egna händer, samt med bi¬
träde af hustru och hemmavarande barn, för afsalu åstad¬
komma handtverksai bett n och andra tillverkningar. Det är
detta stadgande, som man, — midt under det att gesäller
och andra handtverksarbetare, oftast långa tider sysslolösa, i
mängd genomvandra landet, och i min hembygd talrikare nu
än före Fabriks- och Handtverks-Ordningens tillkomst, till-
skrifver den redan uppenbarade bristen på duglig oell var¬
aktig arbetshjclp för handtverkerierna, likasom på ynglingar
hugade att deruti för behöflig längre undervisning såsom lär¬
lingar inträda; deraf åter följden är, att Mästarne ofta be¬
finna sig i förlägenhet att kunna såsom sig bör drifva deras
yrken, ja! flerstädes till en stor del blifvit betänkte att sjelfve,
med uppoffring af Burskaps- och Mästerskaps-rättigheten, an¬
mäla sig såsom försörjningsarbetare — hvilket utan tvifvel
lör både Staten och Städernas Borgerskap skulle på det hög¬
sta menligt inverka. Man har väl anmärkt, att dugligheten,
hvar häldst den finnes, banar sin egen väg — att den just
af en sålunda utvidgad frihet i handtverkeriernas utöfning
framkallas — och alt de menliga förhållanderne, man al den
serskildta försörjningsrättigheten befarar, skola med tiden
jemna sig. Men utom det att inväntandet af dessa ännu ej
uppenbarade resultaler kan blifva för communerne och många
enskilde ett alltför dyrbart uppskof, lärer någon förödmju¬
kelse icke kunna antagas i åläggandet för försörjningsarbe-
taren inom handtverkerierna, att underkastas enahanda con¬
troll på sin åberopade arbetsskicklighet, som Mästaren, heldst
då den förre tillgodonjuter en både billig men också till¬
räcklig fördel framom den sednare i undgåendet af de dry¬
gare kostnader, som från Burskaps och Mästerskaps förvärf¬
vande äro oskiijaktige, och i lindrigare utskylder. Försiirj-
ningsrättigheten, utan controll pä arbetsskicklighet, innebär,
såsom jag redan baft äran antyda, ganska menliga frestelser.
Fri oerfaren ungdom, icke alltid vägledd af föräldrars och
målsmäns allvarliga omtanka för dess framtid, emotser nu, i
den genast vid myndighetsåldern inträdande rättigheten till
handtverks idkande såsom försörjningsmedcl, en allt för myc¬
Den 17 December.
il
ket lättad utväg till förment oberoende, för att underkasta sig
contraetslvång en längre lid förut såsom lärling eller ge¬
säll, och följden deraf bl ifver omogenhet i det valda yrket,
samt förtidiga giftermålsförbindelser; och låter dessutom för
mångå läll ana Fattigförsörjningens ökade betungande, lins
Kongl. Majit bar ock blifvit, under loppet af innevarande år,
från Ilandtverks-Föreningarnes Deputerade i Rikets flesta
Städer i underdånighet ingifven en petition, som åsyftar Kongl.
Majrts Nådiga bifall till ändring i vissa delar af Fabriks-och
llandtverks-Ordningen. Deribland förekommer främst frågan
om inskränkning i försörjningsfriheten; och ehuru !jag för
min del befarar, alt det sätt, som man uti denna underdåniga
petition föreslagit för en sådan inskränkning, eller att för¬
sörjningsrättigheten skulle bero af den sökandes »fortfarande
sjuklighet, ålderdomsbräcklighet, eller genomgångna verkliga
olyckshändelser», skulle i tillämpningen möta llerläldiga svå¬
righeter, har jag likväl tillåtit mig att vidröra och bifoga
denna jemväl af handtverkslöreningen i Stockholm hufvud¬
sakligen understödda underdåniga ansökningshandling, såsom
ännu icke af Kongl. Majit i Nåder pröfvad, för att vördsamt
ådagalägga, att både nu varande stadgande 0111 försörjnings¬
rättigheten och några andra ämnen för denna min framställ¬
ning derstädes inom landet löranledt allvarliga bekymmer,
hvilka också utan tvifvel böra hos både Regeringen och
Representationen tillvinna sig ett förtjent afseende.
För att icke belasta denna ruin framställning med ei:
alltför stor vidlyftighet, hänförer jag mig vidare till de uti
förenämnde underdåniga petition åberopade skäl för det för¬
menande, som äfven jag hyser: att Mästare och till myndig
ålder kommen handtverks-arbetare böra vara oförhindrade
att sig emellan ingå arbetsaftal för hvilken tidrymd som
helst, längre eller kortare, som dem emellan kan frivilligt
öfverenskommas, så snart behörigen bevittnadt contract der¬
om varder upprättadt, — att det endast må tillkomma Stä¬
dernas handtverks-föreningar att till gesäller utskrifva lär¬
lingar och andra arbetare i handtverkerierne, enär derutin¬
nan erforderlig sakkännedom alltför sällan torde kunna hos
Ledamöter inom Sockne-nämnd på landet förutsättas, —
samt att den bestämda afgilten för Mästare som hos handt-
verks-förening är pligtig anmäla sig hafva öppnat verkstad,
bör höjas Irån två till feni Riksdaler banko, — en afgilt,
»som, jemförd med de tillförene hos handtverks-embetena vid
mästerskaps beviljande vanliga kostnader och derefter ifråga-
42
Den 17 December.
komne sä kallade qvartalspenningar, visserligen icke bör
kunna anses för hög, men skulle märkligt bidraga att upp¬
hjelpa handtverks-föreningarnes cassör, till det ändamål, som
Fabriks- och Handtverks-Ordningen bestämmer. 1 denna
omständighet tillåter jag mig ock anmärka, att Kongl. Maj:t
lör icke länge sedan, pä särskild underdänig ansökan af
handtverks-föreningen här i Stockholm, i Nåder bifallit den
ifrågavarande afgiftens förhöjande för hufvudstaden till, om
jag icke missminner mig, Sex Riksdaler 52 sk. nyssnämnde
mynt.
I öfrigt torde följande omständigheter förtjena att upp¬
märksammas, nemligen: att för försörjningsrättighets fråndö-
mande till följd af lättja, liderlighet, tiggeri eller förgripelse mot
allmänna säkerheten, flere svårigheter möta i tillämpningen,
helst sorn en burskapsegande Mästare skulle synas på ena¬
handa skäl böra förverka sin arbetsrättighet, hvilket man
likväl icke satt i fråga; hvarförutan förekommer, att de nyss
anförde qvalificationerne äro underordnade den af vanfrejd,
som likväl rättvisligen icke hindrar en person från arbets¬
rätt såsom försörjningsmedel, —. varande det nyss omför-
mälte nu befintliga stadgandet desto mera öfverflödigt, som
vederbörande myndighet i allt fall eger tillåtelse, om den
vill, att ånyo meddela försörjningsrättighet åt en person, som
densamma sålunda förverkat, men det allt för sällan lärer
kunna antagas, att icke en sådan person slutligen såsom
fattighjon hemfaller under den behandling, som uti dithörande
stadganden innefattas: att Handtverks-arbetens namnstämp-
ling äfven synes böra iakttagas vid de särskild arbetsfrihet
tillgodonjutande allmänna inrättningar, till nödig upplysning
i afseende på dylika arbetens stundom antagligt underord¬
nade godhet: att beträffande handtverkare, hvilka utföra ar¬
beten i annan 'Stad, än der de äro bosatte, och derföre äro
pligtige erlägga en efter arbetets omfång lämpad afgift till
den förra communen, en sådan beskattning, särdeles i de
större städerne, oftast blir svår att tillvägabringa och der,
såsom i de mindre städerna, kan föranleda flerfaldigt obehag,
jemte tidsutdrägt både för auetoriteterna och den, hos hvil¬
ken ett sådant arbete skall verkställas, hvadan ock denna
särskilda afgift synes böra upphöra och arbetsrättigheten
lemnäs fri hvar som helst, enär inga skäl synas vara för
handen, hvarföre ett handtverksarbete skall vara mera underka-
stadt särskild skatt, om detsamma utföres i annan stad än der
handtverkaren är bosatt, än om detta arbete frän den sed¬
ilen 47 December.
45
nare staden säljes fullbordadt till den förra, och ett sådant
hinder, utom att det icke synes stå tillsammans med handt-
verkarens rättighet att hvar som helst afyttra sina tillverk¬
ningar, alskräcker mången från skickligare arbetares anli¬
tande från andra städer, derigenom att denna beskattning
dock, i följd af en härefter lämpad högre arbetslön, drabbar
den, som ett sådant arbete behöfver; att ehuru genom före¬
skriften, »(jet tvänne oväldige rnch trovärdige män» skola in¬
tyga, att en mästerskaps-sökande sjelf förfärdigat det arbets-
prof, som i sådant hänseende honom aflordras, synes vara
undanröjd möjligheten af det missbruk, hvarom tillförene
icke saknats anledning, att nemligen mästareprolven blifvit
dels alldeles icke afgifna, och dels icke i deras helhet utaf
de sökande sjelfve utförda, det likväl med afseende på en
ofta märkbar svårighet för de båda nyssnämnde vittnena att
oafbrutet öfvervara ett mästareprofs genomförande från bör¬
jan till detsammas slut och den deraf äter föranledda nöd¬
vändigheten att, med aktgifvelse på och förmåga att bedöma
sökandens handlag, kunna tillförlitligt antaga, huruvida flere
eller färre delar af arbetsprofvet, som blifvit under besigt-
ningsmännens frånvaro utförda, må hafva, utan biträde al
andra skickligare yrkesmän, åstadkommits, att åtminstone
den ena af dessa båda besigtningsman bör äga insigt i det
handtverk, som mästerskaps-sökanden anmält sig att utöfva:
att de fem rättskaffens män, hvilka derefter skola bedöma
huru ett mästareprof blifvit utfördt, sällan, åtminstone i de
mindre städerna, kunna påräknas ega den i Författningen
tillika föreskrifna sakkännedom uti alla slags handtverkerier,
som ifrågakomma, derest de skola utses för en längre tid¬
rymd på en gång, men att nödig säkerhet synes vunnen, om,
sä vidt tillgång finnes i den stad, der mästerskaps-sökande
sig anmäler, minst tvänne mästare af det yike, som är i
fråga, med trenne andra rättskaffens män deltaga i bedöman¬
det af arbetsprofvets giltighet; att om det vite af tre riks¬
daler 16 sk. b:co skall bibehållas, som finnes stadgadt för
Fabriks- eller Handtverks-idkares underlåtenhet att anmäla
sig hos vederbörande Handtverks-Förening inom en månad
från det lian börjat begagna sin näringsrättighet, sådant bör
al den myndighet, som tillstånds-resolution härom meddelar,
i densamma föreläggas, emedan eljest lätteligen ovetenhet
om delta nog höga vitesstadgande vållar bötespåföljd för en
försummelse, som icke tyckes vara af särdeles betydenhet:
att tillförlitligare visshet borde vid gesällbrefs utfärdande lie¬
u
'Den 17 December.
redas i afseende pä de sökandes arbetsskicklighet, genom
intyg af tvänne trovärdige oell sakkunnige män, det den sö¬
kande sjelf nöjaktigt ulfört. det gesällprof, som honom i så-
dant hänseende af Handtverks-Föreningen till beskaffenheten
blifvit förelagdt, i sammanhang hvarmed, och dä så kallade
Söndags-skolorna härigenom otvifvelaktigt skulle af Handt¬
verk s 1 ä r I i n g? a r villigare anlitas, önskligt vore att, vid dessa
sednares utskrifvande till gesäller, äfven måtte styrkas, det
de ega enahanda färdighet uti skrif- och räknekonst, som för
mästare är vorden stadgad, — ett åläggande, som, utom att
detsammas uppfyllande betydligt underlättas i den män folk¬
undervisningen än mera närmar sig sin bestämmelse, jemväl
skulle afböja den svårighet och kännbara tidsuppoffring, som
i detta hänseende ofta qvarstår vid mästerskaps förvärfvande:
att, dä formliga arbets-eontracter emellan mästare å ena si¬
dan, samt gesäller och lärlingar eller andre arbetare å den
andra, ofelbart äro af mycken nytta jemväl såsom alböjande
ett eljest icke sirllspordt egenvilligt brytande af ingångna af¬
tal, eli skärpt bestämmelse derom visat sig desto nöd\ändi-
gare, som i (lere städer dylika contracter icke upprättas,
hvilket åter har till påföljd att i andra städer, der sådane
aftal blifvit ifrågasatta, men en handtverksarbetare härtill
vägrat, mästaren antingen nödgats underkasta sig en sådan
vägran, pä samma gäng innefattande en öfverträdelse af För¬
fattningen, eller ock frånsäga sig arbetarens anställande, un¬
der det att stundom uppkomna stridigheter emellan mästaren
och arbetaren sedermera icke kunna nöjaktigt utredas och
afhjelpas af vederbörande Embetsmyndighet, der emellertid
hvarje sådant contract borde, på en gäng med Handtverks-
arbetarens passhandling, genast efter altalets ingående upp¬
visas, — hvarvid likväl, till undanrödjande af de olägenhe¬
ter, hvilka genom tillfälligt minskadt arbete, fördelaktigare
anställning för arbetaren m. rn. ibland kunna uppkomma,
synes böra vid för längre tid uppgjorda arbetsaftal förutsät¬
tas fjorton dagars uppsägningsrätt för så väl mästaren som
arbetaren: att den vitespåföljd, som med 5 Riksdaler 16 sk.
b:co drabbar Handtverksmästare!! för underlålenltet att hos
Handtverks-Förening anmäla till- eller atflyttad arbetare, vi¬
sat sig nog kännbar, helst som, om än sädane anmälanden
äro med god ordning öfverensstämmande, desammas under¬
lätenhet likväl icke synes vara af något sä menligt inlly-
tande, att ansvaret står i analogt förhållande till förseelsen:
samt att stadgandet, det gesäll, som, efter det han upphört
Dm 17 December.
med arbete i stad, längre än fyra dagar derstädes sig uppe¬
håller, skall slädant tillika med sin bostad hos Polismyndig¬
heten derstädes uppgifva, leninar anledning, det ett längre
qvardröjande icke kan gesällen förvägras, hvilket åter synes
böra bero af sagde myndighets pröfning om gesällens för-
sörjningsutvägar eller andra förhållanden.
Man liar visserligen anmärkt såsom ett bland de gag-
neligare stadganderne uti förut gällande Skrå-Författningar,
att gesäll icke finge till mästare antagas med mindre han
dessförinnan i tre år som gesäll arbetat, och såsom skäl
för en sådan åsigt anfört, att gesällen förnämligast under
sistnämnde tid utvecklat sina arbetsanlag till den fulländade
skicklighet, som för mästerskaps förvärfvande erfordras; men,
ehuru jag trott mig pligtig tillkännagifva äfven denna me¬
ning såsom rådande hos eje Heste Handtverksidkare, med
hvilka jag i dessa ämnen samtalat, lör deri händelse att ett
likartadt stadgande skulle i den nu varande Handtverks-
Ordningen anses förtjena en plats, kan jag likväl icke, i strid
med min redan här förut antydda åsigt att arbets-skicklig-
heten, hvarhelst den finnes, bör inom Ilandtverkerierna un¬
derkastas tillfredsställande controller angående sin identitet,
men så mycket mindre bindas genom föreskrifter om någon
viss föregående arbetstid, som, på sätt äfven Handtverks-
Ordningen föranleder, icke ens gesällskap utgör något vil¬
kor för rättigheten till ett handtverks utölvande för egen
räkning, sä snart behöflig färdighet derutinnan genom prof
ådagalagts, så kan jag icke heller för min del i motionsväg
nu söka söra en sådan åsigt gällande.
Deremot och dä det icke lärer k la antagas blifva
Kongl. Maj:t misshagligt att i Nåder erfara Nationalrepresen¬
tationens mening, i afseende på Fabriks- och Handtverks-
Ordningens lämplighet i alla dess delar, äfven med hänsigt
till dem, hvilka redan förut äro underställda Kongl. Maj:ts
förnyade Nådiga pröfning, men för närvarande lära vara re¬
mitterade till Kongl. Gommerce-Collegii underdåniga utlå¬
tande, får jag härigenom vördsamt föreslå: det Rikets Hög¬
led. Ständer mätte genom underdånig skrifvelse till Kongl.
Maj:t framställa den på ofvananförde skäl grundade önskan,
i afseende på Fabriks- och Handtverks-Ordningen den 22
December 1846, att densamma varder i följande hänseenden
förändrad, nemligen:
1 3 §, mom. b. att mästerskap skall i stad lörvärfvas
inom alla de slags särskildt bestämmande handtverk, hvilka
46
Den 47 December.
icke kunna hänföras under Fabriks- eller Manufactur-Inrätt-
ningar.
1 12 §, l:sta morn.: alt, vid rättigheten till handtverks
utöfvande för afsalu såsom försörjningsmedel, måtte stadgas,
såsom vilkor, enahanda controll öfver arbetsskicklighet som
för Mästare.
I samma §, 4:de morn.: att derifrån utgå stadganderne
om försörjninggrättighets upphörande samt återgifvande.
1 13 §: att derstädes omförmälte Allmänna Inrättnin¬
gars tillverkningar underkastas enahanda stämpling, som för
handtverkares arbeten är vorden föreskrifven.
I 14 §, 2:dra morn.: att stadgandet under Litt. b. må
utgå.
I 23 §, l:sla morn.: ej mindre att åtminstone den ena
af de tvänne trovärdige och oväldige män, hvilka skola in¬
tyga, det ett mästareprof blifvit af sökanden sjelf utfördt,
skall vara sakkunnig i det yrke, hvarom fråga är, än äfven
att, der så ske kan, minst tvänne mästare af samma handt¬
verk utses bland de fem rättskaffens män, hvilka äga be¬
döma mästareprofvets giltighet.
1 26 §: att vid ansökningar om handtverksidkande så¬
som försörjningsmedel, Handtverks-Förenings bevis öfver der¬
städes styrkt arbetsskicklighet skall bifogas.
/ 28 §: att det bestämda vitet af 5 Riksdaler 46 sk.
b:co må till hälften nedsättas, samt, ehvad så sker eller det
nu varande vitet bibehålles, föreskrift i sagde § meddelas
Magistraterne, att i deras tillstånds-resolutioner om en sådan
vitespåföljd sökanderne erinra; äfvensom att den i samina §
stadgade afgift till Fabriks- och Handtverks-Föreningens
Gassa måtte i städerna, utom i Stockholm, bestämmas till
Fem Riksdaler b:co.
1 32 och 34 §§: att, vid gesälls, lärlings eller annan
arbetares anställande å verkstad, contract ovilkorligen skall
på här föreskrifvet sätt upprättas, innefattande, dä handt-
verks-arbetaren är till myndig ålder kommen, äfvensom sär¬
skildt för gesäll, om än denne är omyndig, en ömsesidig
uppsägningsrätt af fjorton dagar, i händelse arbetscontract
blifvit för längre än denna tid uppgjordt; och hvilket con¬
tract skall af mästaren, vid lämplig vitespåföljd, inom viss
kort tid efter detsammas uppgörande, jemte arbetarens pass¬
handling eller annat betyg, hos stadens Polismyndighet upp¬
visas och påtecknas.
Den 47 December
47
1 33 att med upphörande af Socknenämnds rätt att
utfärda gesiillbref, det för antagande till gesäll jemväl måtte
föreskrifvas såsom vilkor, att nöjaktigt och till beskaffenhe¬
ten uppgifvet samt af Handtverks-Förening bestämdt arbels-
prof blifvit af sökanden sjelf fuilgjordt, enligt betyg af tvänne
trovärdige och ojäfvige män, helst båda, men åtminstone den
ena, mästare i samma yrke; hvarjemte tillförlitligt vitsord
bör bifogas, att sökanden kan skrifva läsligt och räkna qva¬
tuor species i enkla tal. -
1 40 §: att de i 4:sta och 2:dra momenterna bestämda
vitén må till hälften nedsättas; samt att handtverksarbetare,
som af en eller annan anledning blifvit frän sin mästare
skiljd och saknar arbete inom samma stad, icke må längre
än högst fyra dagar derstädes qvarstanna, utan så framt Po¬
lismyndigheten på stället finner arbetarens försörjningsutvä-
gar eller andra förhållanden sådant medgifva; samt slut¬
ligen :
Att föreskrifterna angående Fabriksidkare och deras
arbetare jemväl måtte till öfverensstämmelse med dessa äsig-
ter rättas.
Om remiss häraf till behörigt Utskott får jag äran an¬
hålla. Stockholm den 47 December 48S0.
J. V. Uosceus.
M 23.
Sedan numera de flesta Rikets städer erhållit statsbi¬
drag till uppförande af cellfängelser, får jag hos llögtärade
Ståndet föreslå, att städerna Ulricehamn och Fahlköping
måtte hädanefter vara befriade, att af egna medel under¬
hålla fångar under ransakningstiderna, utan, i likhet med
fångunderhållningen på landet, böra utgå af allmänna medel.
Omnämnda så kallade städer hafva ingen donerad jord eller
andra hjelpkällor till bestridande af detta onus, älvensom då
dessa samhällen äro små och mindre bemedlade, äro de i
verkligt behof af denna både rättvisa och billiga fordran.
Anhållande jag om remiss till vederbörligt Utskott.
Stockholm den 46 December 4830.
Sv. Kjöllerström.
4 It
Den 18 December.
M ‘24.
Fä hamnar inom Riket äro för allmänna sjöfarten sä
gynsamt och beqvämt belägne, sorn hamnen vid Öregrunds
stad. Särdeles rymlig, till en del af naturen bildad, med
ett vattendjup af minst 18 fot, är den genom sitt öppna
läge invid stora segelleden, i förening med det ä ömse sidor
betydligare alståndet från andre tjenlige inloppsorter, en lika
vigtig, som ofta anlitad nödhamn ej mindre för sjöfarande i
allmänhet, som, kommande frän in- eller utrikes orter, ämna
sig norrut, än ock särskildt vid trafiken emellan Finland och
Sverige. Öregrund är, som man vet, den enda stad vid stora
segelleden emellan (Jefle och Stockholm, den enda tjenliga
hamn emellan Rottenhafvet och Alands haf, ett farvatten sä
olycksdigert af tätt inträdande sjöskador. Härtill kommer
ock den stora fördel, att denna hamn, i anseende till dess
läge vid öppna sjön, vanligen icke tillfryser förr, än efter
seglationstidens slut, eller då hafvet lägger sig, under det att
öfrige hamnar norrut, som äro belägna vid hafvets mer eller
mindre djupa vikar eller skärgårdar, ofta vid vinterns första
påhelsning frysa till och blifva för seglationen otillgängliga.
v Derföre är ock Öregrunds hamn, äfven i dess nuvarande
bristfälliga skick, mycket eftersökt och i nödens stund en
tillflykt ej mindre för fartyg, sorn, efter liden sjöskada, nöd¬
gas här lossa medhafvande last eller behöfva repareras eller
kölhalas och förses, eller såsom vinddrifvare här inlöpa,
än ock för de fartyg, hvilka, sednare på året kommande sö¬
der ifrån med destination norrut, i de norra farvattnen mö¬
tas af is och! måste återvända, lör att här öfvervintra. Så
voro t. ex. sistförflutne vinter sex fartyg vinterliggare i sta¬
dens hamn, af hvilka fyra ankommit från inrikes orter och
tvä från Ryssland, desse sednare destinerade till Gefle, dit
de för is ej kunde inlöpa.
Att för öfrigt seglationen förbi Öregrund ej är obetyd¬
lig," kan ses deraf, att, eldigt af derstädes stationerad Lots-
fördelnings-Chef förd journal, der passerat, under loppet af
sistlidet år, ej mindre än S40 fartyg, sorn begagnat lots till
och ifrån Oregrund.
Af hvad jag nu haft äran anföra, och dessutom härvid
fogade utlåtanden af Refälhafvaren öfver kustbevakningen
emellan Stockholm och Gelle Herr Lieutenanten Lagerheim
samt Lotsfördelnings-Chefen inom Öregrunds district Herr
Lieutenanten Nymalm närmare innehålla, torde det allmänna
Den 18 December.
behofvet och den allmänna nyttan af Öregrunds hamn nog¬
samt inses; och, ehuru staden tid efter annan efter yttersta
förmåga sökt den underhålla, hafva likväl de till hamnen
hörande anläggningar på sednare åren allt mer börjat för¬
falla, samt erfarenheten jemväl visat behofvet af någon ut¬
vidgning eller utsträckning af dess anläggningar, för att så¬
medelst skydda hamnen från den sida, der den ännu till en
del emot Norrbotten ligger öppen för nordliga och nordost¬
liga stormar, hvilka åstadkomma svår sjörefning inuti den¬
samma, till ej ringa våda och osäkerhet för der befintlige
fartyg; i följd hvaraf ock denna hamn, om den skall upp¬
fylla sin bestämmelse att vara en trygg och säker tillflykt
och nödhamn för de sjöfarande, erfordrar en så betydlig för¬
bättring, att staden, försvagad, som den är, genom följderne
af en allmännare eldsvåda och af ännu årligen pågående af-
betalningar af dervid erhållet byggnadslån, icke ensam för¬
mår en sådan förbättring åstadkomma. Icke eller torde
staden, med någon rättvisa och billighet, kunna anses ensam
dertill pligtig, enär ostridigt är, att ifrågavarande hamnför¬
bättring är för den allmänna sjöfarten, särdeles den Norr¬
ländska, af en större vigt och inflytelse, utan att omedelbar¬
ligen tillskynda staden någon särskild fördel.
Derföre söktes ock vid nästförflutne Riksmöte till en
slik hamnförbättring något bidrag af allmänna medel, hvil¬
ket dock, i sakens då mindre utredda skick och utan någon
egentlig pröfning deraf, ansågs ej kunna af statsverkets då¬
varande ringa tillgångar beviljas.
Under tiden hade de hamnen tillhörande anläggningar
till en del råkat i det förfall, alt staden, i afvaktan på nå¬
got allmänt understöd, blef föranlåten, att, under loppet af
sistlidet år, med stora uppoffringar, på förhand vidtaga par-
tiela förbättringar deraf, uppgående till den för detta lilla
samhälle kännbara kostnad af nära 1,000 Riksdaler b:co.
Ny undersökning och kostnadsförslag hafva sedermera,
i nästlidne November månad, enligt härvid åtföljande Instru¬
ment, genom erfarne och kunnige män egt rum, efter en
något utvidgad plan, åsyftande dels nödig reparation af den
gamla hamnanläggningen, dels ock någon utvidgning eller
utsträckning deraf, som, på sätt förut blifvit nämndt, är af
behofvet högt påkallad.
Enär berörde hamnförbättring är af den enkla natur och
beskaffenhet, £tt i afseende derpå någon mera vetenskaplig
undersökning ej kan vara af nöden, har man velat undvika
Bil. till Borg.-Stånd. Prot. )S#0—1851. 4
so
Den 18 December.
den kostnad, som er. undersökning genom Kongl. Styrelsen
för Väg- och Vattenbyggnader skolat medföra, uppgående
emot trehundrade Riksdaler b:co, som, med förhanden va¬
rande ringa tillgångar, ansetts heldre böra på sjelfva företa¬
get användas.
Af ofvanomförmäldte undersöknings-instrument inhem-
tas, att nu föreslagne förbättring af Öregrunds hamn, utom
den af staden sistförflutne år derpå använde kostnad, som
uppskattats till 980 R:dr b:co, ansetts uppgå till ett kost-
nadsbelopp af 4,147 R:dr 8 sk. samma mynt.
Häraf inses lätt, att något stort, vidt omfattande företag
nu icke är i fråga. Stora företag, som åsyfta, om ej alltid
medföra, stora resultater, erfordra jemväl stora kostnader.
Detta företag är af en anspråkslös natur, lika som den kost¬
nad, det tager i anspråk. Men skall det endast derföre
förbises och lemnäs utan uppmärksamhet? Jag har den för¬
tröstan, att Rikets Ständer icke alltid hylla denna åsigt. Dock
är det mål, som nu sökes, att, för allmänna sjöfartens be¬
tryggande uti ett vidsträckt, för sjöskador okändt, farvatten,
vinna nödig förbättring uti en dertill beqväm och af ålder
anlitad hamn, icke eller så ringa, som det måhända synes,
om också den föreslagna kostnaden, i anseende till gynnsamma
Jocalförhållanden och practisk enkelhet i planen, är, i all¬
mänhet betraktad, af mindre betydenhet.
Men här är skyndsamhet af nöden; ty med hvarje år,
som den gamla hamnanläggningen med dess brokajer och
brobänkar får gå sitt förfall till möte, hvilket communen,
oaktadt den bästa vilja, med sin inskränkta förmåga, ej kan
förekomma, blifver hamnen allt mer osäker och äfventyrlig,
stegras allt mer behofvet af förbättringar deraf, intilldess
hamnens totala förfall snart hotar tillintetgöra hvarje för¬
hoppning pä dess upphjelpande.
Med anledning häraf får, hos Rikets Iföglon. Ständer,
jag, enligt erhållet uppdrag, vördsamt anhålla om bidrag af
allmänna medel till omförmälte hamnförbättring, under för¬
hoppning, alt ät denna fråga benäget egnas den noggranna
pröfning, som densamma i det allmännas intresse påkallar.
Enligt närlagde protocollsutdrag för den 25 sistlidne
November, hafva Öregrunds stads innevånare, nogsamt in¬
seende det trängande behofvet af berörde hamnförbättring
samt dess stora vigt och nytta, utläst sig att i arbetet och
kostnaden deltaga till en tredjedel efter nu uppgjorde plan
och kostnadsförslag, dock dervid inberäknad den kostnad sta¬
lie» 18 December.
SI
den redan under loppet af sistlidet år måst på förhand ä
hamnens förbättrande använda. Då nu denna sistnämnda
kostnad, skattad till 980 R:dr, sammanlägges med den kost¬
nad, som, enligt kostnadsförslaget, ytterligare erfordras för
hamnförbättringens fullbordande, belöpande, med uteslutande
af skillingtal, till 4,147 R:dr, uppstår ett kostnadsbelopp af
3,127 Ridr, hvaraf Stadens åtagne en tredjedel utgör 1,709
R:dr, då återstoden blifver 5,418 R:dr banco, hvilket alltså
är det kostnadsbelopp, som, till förbättrande af hamnen vid
Öregrund, såsom bidrag eller anslag af allmänna medel,
utan återbetalningsskyldighet, nu vördsammast begäres.
Om remiss häraf till Höglofi. Stats-Utskottet lår jag
lika vördsamt anhålla.
J. W. Gezelius.
JV2 23.
Vid början af 1844 års Riksdag ingåfvo särskildt dertill
utsedde Comiterade för Nora och Lindes Rergmästare-
dömen till Kongl. Maj:t ett underdånigt förslag, jemte till¬
hörande chartor, kostnadsförslager m. m. till utförandet af
en båtled (för transport af varor) mellan Nora sjö och Ske¬
bäcks lastageplats vid Hjelmaren.
Styrelsen för Allmänna Väg- och Vatten-byggnader,
hörd öfver förslaget, ansåg »detta företag vara så vigtigt
och förtjent af allmänt understöd, att densamma i underdå¬
nighet hemställde, det måtte Kongl. Majit täckas till Rikets
Ständer aflåta Nådig proposition om ett Statsbidrag i ett för
allt af 500,000 R:dr till såväl denna, som till en annan se¬
dermera föreslagen mindre båtled mellan Nora-sjön och Rå¬
sjön, då allt hvad utöfver detta Statsbidrag erfordrades till
arbetets ändamålsenliga utförande enligt den plan, sorn i
Nåder blelve stadfästad, borde af vederbörande Bolag an¬
skaffas.»
Rikets Höglofi. Sländer, till hvilka Kongl. Majit täcktes
öfverlemna frågan, för att tillse »huruvida vid pröfningen af
Statsbehofven och deras förhållande till de tillgångar, som
kunna påräknas, omständigheterne medgäfvo att ett sådant
bidrag lemnades till della företag;» funno likväl, att »med
afseende ä tillgångarnes otillräcklighet för ett med så stora
kostnader förenadt arbete, och hvilket dessutom borde kunna
Den 18 December.
till ett annat tillfälle uppskjutas,» detta anslag vid dåvarande
Riksmöte ej kunde beviljas.
Ehuru en lättad communication emellan Nora och Lin¬
des Bergslagers rika malmfält och sjön Hjelmaren är af
största behof påkallad; har dock sedermera denna fråga ej
kunnat återupptagas, dels derföre att ofvannämnde afslag å
Rikets Ständers sida betog de för frågan ifrande, hoppet att
kunna sammanbringa de till ett så stort företags fullbor¬
dande erforderliga medel, dels äfven derföre att tvifvel under
tiden uppstått huruvida det åsyftade ändamålet ej skulle
mera fullständigt vinnas genom byggande af en sådan mindre
jernväg (för hästkraft eller mindre locomotiver), hvaraf under
tiden tvänne blifvit verkställde i AVermland, än genom den
förut föreslagna båtleden. Ehuru nemligen transporterna å
en sådan kunna verkställas för måhända lindrigare pris, så
måste den dock alltid blifva tillfrusen under en stor del af
året, och detta måste i vårt land verka så mycket oför¬
månligare, som man, för att transportera varorna till och
från båtledens ändpunkter, företrädesvis måste söka att be¬
gagna vinterföret.
l)å nu de inom Wermland färdigbyggde mindre jern¬
vägar dessutom äfven hafva visat, att sädane, fullt svarande mot
det med dem afsedda ändamålet, kunna anläggas för en jemfö¬
relsevis mindre kostnad, hvilket, med särskildt afseende å
den för en båtleds anläggande mellan Järleåen och Nora-sjön
ogynnsamma terrain, i synnerhet måste blifva fallet, har
man inom orten derföre numera ansett sig böra fördraga
detta sätt för åstadkommande af deu önskade nya commu-
nicationen.
Medel till den dertill erforderliga undersöknings verk¬
ställande hafva, dels af enskilde, dels också af Statsmedlen,
till ett belopp af 2,000 R:dr, blifvit lemnade. Undersökning
och afvägning af localen hafva också till följd deraf blifvit
fullbordade saint kostnadsförslag för anläggning af en jernväg
ifrån Nora stad till den så kallade brända tomten i Örebro
blifvit upprättadt, hvarutaf, med stöd af de för jernvägarne
i Wermland ingångna contracter och uppgjorda material-
leverancer, man blifvit förvissad om, att en sådan jernväg
kan utföras på ofvannämnde linie af 3 l/2 mils längd för en
summa af högst 450,000 Riksdaler banco, deruti inberäknad
ytterligare undersökningskostnad, inlösen af jord, anskaffande
af fullständig lörslingsmateriel, samt anläggning af nödige
Stationer,
Den 18 December.
Den beräknade kostnaden för byggandet af en båtled ä
samma linia uppgick deremot till öfver 600,000 R:dr b:co.
Inbjudning till bildande af ett Bolag i och för utförande
af ofvannämnde företag har sedan blifvit utfärdad, under för¬
utsättning att två tredjedelar af det erforderliga capitalet
skulle såsom lån mot 4 % ränta och 2 % årlig afbetalning
kunna af Statsmedlen erhållas, samt att åen sista tredjedelen
skulle genom successiva inbetalningar af Bolagsmännen con¬
tant erläggas. Ehuru saken med mycken värma omfattades,
har dock det erforderliga beloppet ej ännu kunnat på långt
när sammanbringas, troligen af det skäl, att månge anse
företaget öfverstiga ortens krafter, om ej Rikets Högloll.
Ständer, genom direcl anslag af åtminstone en del af arbets¬
kostnaden, lemna sitt kraftiga stöd åt saken.
Det är af denna orsak jag, af skyldigt intresse för den
ort jag bebor, kännt mig uppmanad, att ånyo vända Rikets
Högloll. Ständers uppmärksamhet på detta för den inre rö¬
relsen inom vårt land så vigtiga ämne; utbedjande mig att
med några ord få utveckla, huru oundgängligt nödvändigt
det numera är, att communicationen mellan omnämnde orter
på ett verksamt sätt underlättas. — Sker detta ej inom en ej
allt för lång tid, så måste deu nu så lifliga trafiken mellan
Nerikes Bergs- och Lands-lager, till följd af tvingande om¬
ständigheter, snart nog betydligt inskränkas och skall då en
talrik befolkning se sig beröfvad det hufvudsakligaste med¬
let till sin bergning.
Under det att, till följd dels af tillväxande folkmängd
inom Bergslagen och derigenom i samma män stigande be¬
hof af födoämnen, samt dels af ökad produetion inom såväl
Bergs- som Lands-lager, mängden af de effecter, som skola
forslas ä den ifrågavarande linien ständigt tilltager, har i
samma mån antalet af formän och för varornas transport
erforderlig körkraft på de sednare åren betydligt aftagit.
Hufvudsakligaste skälet dertill måste sökas deruti att största
delen af de utåt denna väg belägne byar under tiden under¬
gått laga skifte, hvarigenom den allmoge, som förut sökte
sin bergning genom forslande, nu, till sann fördel för sig
sjelf, vändt sin håg mera uteslutande åt jordens skötsel, och
har då snart insett att forslingsförtjensten aldrig kan lemna
lull ersättning för den förlust, som blir en följd deraf att
lolk och dragare längre tider äro borta från hemmet.
Oaktadt forsellönerne å denna vägsträcka på sednare
tider stegrats till nara nog dubbla beloppet mot fordom,
Den 18 December.
oaktadt man beräknar, att minst 80,000 H:dr b:co ärligen
här utbetalas för forsling af jernmalm, tackjern, stångjern,
spanmål, sill och salt m. m.; har dock allt större svårighet
yppats att på bestämda tider fullgöra betingade leverancer;
och kan man med visshet och bekymmer emotse, att den
tidpunkt snart är för handen, då detta ej längre till något
pris blir verkställbart, med mindre någon annan method för
transporternas utgörande kan vidtagas. Hvilka menliga, ja
rent af förstörande följder ett sådant afbrott, eller ock blott
en betydligare inskränkning i denna nu så lifliga trafik skulle
medföra, behöfver ej utvecklas.
Skulle det deremot låta göra sig, att på denna linia
bygga en jernväg, antingen för hästkraft eller mindre loco-
motiver, sä kan med visshet påräknas, att denna trafik kom¬
mer att erhålla en betydlig tillväxt, enär de outtömliga
malmlager, som finnas inom ofvannämnda Bergslager, då
skulle kunna bearbetas i en vida större scala, än som nu
är fallet, och malmen på jernvägen utföras till Hjelmarens
strand, för att derifrån sjöledes spridas till de allägsnare
orter, som väl ega en riklig skogstillgång, men nu sakna
malm till dess användande.
Då frågan, ur denna synpunkt betraktad, är af stor vigt
ej blott för den ort jag tillhör, utan för hela vårt land, hop¬
pas jag att Rikets Högloft. Ständer skola behjerta den sä
som den förtjenar, och ej finna det allt för mycket förmätet
af mig, att jag äfven för denna ort, som på långliga tider
ej erhållit något så beskaffad! understöd af allmänna medel,
hvilka dock med frikostig hand beviljats åt så många andra
delar af Riket, nu begär ett understöd, som för densamma
är af så stort behof p3kalladt.
På nu anförde skäl får jag derföre vördsamt föreslå,
det Rikets Höglofl. Ständer måtte, efter tagen kännedom
om de öfver den tillämnade jernvägen uppgjorda ritningar
och kostnadsförsiager, taga sig saken an på följande sätt
och villkor, nemligen r
l:o. Af det erforderliga beloppet, Riksdaler 450,000
b:co, lemnar Stats-Verket ett contant bidrag af en tredjedel
eller 150,000 R:dr, att utgå under loppet af tre är med
50,000 R:dr b.co om året.
2:o. Den andra tredjedelen, likaledes 130,000 R:dr,
lemnäs af Statsmedlen såsom lån, emot ränta af 4 procent
och en årlig afbetalning ar 2 %, intilldess lånet är åter¬
gäldad!.
Den 18 December.
5:o. För inbetalande af den sista tredjedelen, R:dr 130,000,
o.,all ett Bolag bilda sig, sorn åtager sig att ej blott fullgöra
dessa tillskott, räntor och arfbetalningar, utan äfven att an¬
svara för att arbetet blifver enligt den plan, som i Nåder
derföre af Kongl. Maj:t blifver stadfästad, utfördt, utan att
Staten dermed vidare betungas.
4:o. Ofvan föreslagna statsbidrag utbetalas ej förr än
från den tid Styrelsen för allmänna Väg- och Vattenbyggna¬
der, som skall ega inseende öfver arbetets fortgång och
verkställighet, för Rikets Ständers Fullmäktige i Riksgälds-
Contoret tillkännagifver att arbetet är påbörjadt och fort¬
skrider.
5:o. Bolagets Direction eger att för 3 år i sender hos
Kongl. Maj:t i underdånighet föreslå taxa pä de fraktafgifter,
som skola å jernvägen uppbäras; men gälla dessa endast i
den mån och till det belopp Kongl. Maj:t behagar stadfästa.
Hvart femte år skall denna taxa ånyo revideras.
6:o. De inflytande inkomsterne skola vara offentlig
controll underkastade, så att Stats-Verket i första rummet
må derå erhålla ränta och afbetalning å dess i lånväg för¬
skjutne medel, samt ett; visst årligt belopp afsättas till vä¬
gens framtida underhåll innan någon utdelning får till actie-
egarne ske. Denna utdelning får ej öfverstiga 8 %, utan
skall ett möjligen blifvande öfverskott alltid till reparations¬
fonden afsättas.
Om remiss af denna motion till vederbörligt Utskott
anhålles. Stockholm den 18 December 1830.
And. Wedberg.
M 26.
Till Rikets Höglo/l. Ständer!
Efter det Christianstads .stad i Juni månad 1847 öfver-
gått eldsvåda, dervid inom stadens sydvestra del nedbrunno
ö6 gårdar, blef af Kongl. Majit i början af påföljde år 1848
i Nåder beslutad ny tomtreglering inom nämnde stadens del,
så att, ibland annat, vestra Smalgatan, hvars bredd då en¬
dast utgjorde 8 å 9 alnar, skulle åt vester utvidgas ända till
20 alnars bredd, hvarigenom enskilde personers intill nämnde
gatas vestra sida belägna tomter i lika mån förminskats.
Sedermera hafva egarne till förutsagde tomter instämt sta¬
den om skyldighet att, efter de grunder, som i Kongl. För¬
Den 18 December.
ordningen den 20 November 1843 omförmälas, till sig lösa
jemväl de återstående delarne af desse tomter, intill hvilkas
vestra sida likväl till ersättning för ofvanberörde förminsk¬
ning skulle kunna beredas vederlag af den Kongl. Maj:t och
Kronan tillhöriga plan, som numera, sedan fästningsvallen i
denna trakt blifvit utkastad och planerad, icke är för Kronan
behöflig. Det är i följd häraf jag hos Rikets Ständer får
vördsamt anhålla, att utaf sistnämnda plan så stor del, som
motsvarar det vederlag, hvilket staden anses förbunden lemna
åt de enskilde tomtegarne för den jord, som åtgått till vestra
Smalgatans utvidgning, måtte från Kongl. Majit och Kronan
till staden, under full egande-rätt, upplåtas emot en, efter
jordens verkliga värde, bestämd lösen; men, i händelse be¬
slut skulle fattas om förutnämnde jordplans försäljning å of¬
fentlig auction, tillåter jag mig lika vördsamt anhålla, att
elt slikt försäljningssätt snart må ega rum och att såsom
vilkor måtte varda föreskrifvet, att staden, derest enskild
man skulle stanna för högsta anbudet, eger rätt att, emot
erläggande af proportionerlig andel af inropssumman, fä på
sig öfverlåten den jordareal, som till ofvannämnda vederlag
åtgår.
Att denna motion måtte till vederbörligt Utskott remit¬
teras, får jag ödmjukeligen utbedja mig. Stockholm den 18
December 1830.
C. J. Ek.
JV2 27.
I berättelsen om Riks-Styrelsen har Kongl. Majit för Ri¬
kets Ständer i Nåder omlörmält den, på enskildes bekostnad,
företagne undersökning, i afseende på anläggningen af en
jernbana mellan städerne Gefle och Fahlun. Denna särdeles
kostsamma undersökning är nu fulländad och då den rörer
ett ämne, af högsta vigt för landets inre communicationer,
få undertecknade derom göra vördsam anmälan, i ändamål
att inhemta, om och i hvad män Rikets Ständer anse be¬
rörde anläggning förtjent, att ifrån statens sida uppmuntras
och befrämjas. Af sådan anledning begäres remiss till Ståts-
Utskottet, inför hvilket de till undersökningen hörande plan¬
kartor och handlingar skola uppvisas.
Stockholm i December 1830.
Eric Dan. Grape.
E. E. Falhem.
Den 18 December.
87
J\2 28.
Vördsamt Memorial.
Då Kongl. Majit vid den år 1843 staden Wexiö öfver-
gångna eldsvåda, såsom byggnadslån åt dess branskadade in¬
nevånare, anslog en summa af 240,000 R:dr b:co, fästades
dervid, bland andra vilkor, äfven det att de, som uppförde
sina byggnader antingen af tegel, sten eller gjutet kalkbruk,
eller ock envånings trädhus, utvändigt beklädda med tegel
och kalkbruk, skulle, från och med den 1 Januari 1830 och
till samma tid är 1833, endast betala 3 procent i årlig ränta
å lånecapitalerne och sedermera 6 procent, deraf de tre
skulle utgöra ränta och återstoden afbetalning å capitalet.
Rland de personer, som uppfört så beskaffade trädhus,
äro Rådmännen Sundgren och Wahlqvist samt Handlanderne
Jacobsson, Modig, Friman och Enkan Ljungström, men som
desse, vid utgifvandet af sina förbindelser för de erhållne
lånen, genom okunnighet eller missförstånd, förskrifvit sig
till en högre inbetalning, än Kongl. Majit, i Sitt Nådiga Bref
den 18 Dec. 1843, föreskrifvit, har jag, enligt särskildt upp¬
drag, å desse personers vägnar, hos Herrar Fullmäktige i
Riksgälds-Contoret hemställt om en sådan nedsättning i inbe¬
talningen af ifrågavarande byggnadslån, hvartill det Nådiga
Brefvet föranleder, och begärt att, derest Herrar Fullmäktige
ej, utan Rikets Ständers medgifvande, kunna berörda begä¬
ran bifalla, de då ville derom göra en framställning i ämnet
till Ständerna.
Ännu okunnig om hvad Herrar Fullmäktige härutinnan
vidgjort, får jag, för bibehållande af öppen talan i saken,
härigenom ödmjukast anhålla, att ofvannämnde husegare uti
staden Wexiö, hvilka, vid uppförande af sina hus, ställt sig
till efterrättelse föreskriften i oftanämnde Kongl. Bref, måtte
vid afbetalningen af sina lån tillgodonjuta den räntenedsätt-
ning deri stadgas. Med tillkännagifvande att fullständiga
handlingar, som styrka det uppgifna förhållandet, finnas hos
Herrar Fullmäktige i Riksgälds-Contoret att tillgå, får jag
vördsamt anhålla om remiss af denna motion till Högloft.
Stats-Utskottet.
B. Hjort.
Den 18 December.
M 29.
Vördsamt Memorial!
Af det underdåniga memorial, med revideradt förslag
till reglering af Rikets Läns-, Härads- och Stadsfängelser
samt af Domsagorna, som, den 17 Februari 1817, afgafs af
dåvarande Justitiae-Stats-Ministern, inhemtas, att Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande i Skaraborgs Län, jemte en af Ledamö-
terne i Comiléen derstädes för utlåtande, i anledning af Ju-
stitiae-Stats-Ministerns år 1846 vilkorligtvis gjorda förslag i
ämnet, hemställt, huruvida icke mest ändamålsenligt vore att
för hvarje Län inrätta 2, högst 5 Brottmåls-Domstolar, för
behandling af ransakningar, rörande häktade personer; äf¬
vensom alt pluraliteten af Comiterade för Kronobergs Län
samt Ordföranden och de Heste Ledamöterne i Comitéen för
Christianstads Län, i större eller mindre mån, omfattat ena¬
handa åsigt, hvad dessa Län anginge; men att Herr Justitiae-
Stats-.Ministern, ehuru han ansåg förslaget förtjena uppmärk¬
samhet, likväl icke funnit sig kunna detsamma i underdå¬
nighet tillstyrka, utan, hvart efter annat, bemött de huf-
vudsakliga skälen för förslaget, såsom att Häradshöfdingarne
sällan medhunne andra brottmålsransakningar, än dem, som
vid ordinarie Tingen förekomma, saint derföre mäste åt extra
Domare öfverlemna sådana brottmål, hvilka handläggas vid
de talrika urtima Tingen; att stralllagarnes tillämpning borde
kunna verkställas nied mer skicklighet, enhet och drift af
ett litet antal brottmålsdomare, som vore i tillfälle alt helt
och hållet egna sig åt studium af tillämnad ny strafflag, än
af den större Domarepersonal, som Herr Justitise-Stats-Mini-
sterns förslag afsåge; att den kostnad, som genom de nya
brottmålsdomstolarnes organisation skulle uppkomma, såsom
aflöning åt ordförande och ledamöter, samt ökade ersättnin¬
gar till vittnen och parter, kunne anses motvägas deraf, att
behofvet af de talrikt föreslagna ransakningsfängelserna min¬
skades och följaktligen kostnaden för fängelsers uppförande,
underhäll och uppvärmning, samt för fångarnes bevakning,
pastoralvård, jemte utgifterna för extra Domares resor
och tractamenten, inskränktes; att bevakning och tillsyn
måste vid många smålängelser blifva bristfällig, och att stora
betänkligheter syntes möta för verkställande af fängelsestraff
uti sådana fängelser, särdeles på landsbygden.
Med lemnadt vitsord om Häradshöfdingarnes öfveran¬
strängning genom hopade göromål, ansåg Justitise-Stats-Mini-
Den 18 December.
o9
stern detta icke kunna tillfyllest a Ihjel pas derigenom, att
ransakningsmålen, angående häktade personer, öfverflyttades
till särskilde Domare, utan i stället att delning af Domsa¬
gorna vore en vida säkrare utväg; men just derföre att gö-
roinålens förökande har sin grund i befolkningens tillvext
och uppkomna nya förhållanden i äffairslifvet, synes det,
som om denna sednare utväg skulle vara verksam, endast
så länge befolkningen och allairerna icke åter ökades så, att
det erfordrades en ny delning, hvilken för hvarje gång skulle
medföra stora kostnader. Dessa delningar nu och för fram¬
tiden kunde till betydlig del undvikas; om särskilde brott-
mälsdomstolar infördes, och yttermera om, i öfverensstäm¬
melse med skiftesstadgans antydan, skiftesmålen öfverflytta¬
des på särskilde Domare. En sådan reglering uteslöte för
sekler behofvet af så väl någon väsendtlig ny delning af
domsagorna, som ock den tillökning i sportler eller förhöj¬
ning af expeditionslösen, hvarförutan Häradshöfdingarne i de
uti förslaget upptagna minsta domsagor säkerligen komma alt
sakna anständig bergning.
Från antagandet af förslaget om permanenta domstolar
på landet är förslaget om blott en tingstad i hvarje dom¬
saga oskiljaktigt, men icke så med antagandet af ny straff¬
lag, sä framt särskilda brottmålsdomstolar inrättas, i hvilket
fall den ena frågans framgång, dess bättre, icke beror på
den andras. Då nemligen en förbättrad brottmålslag af hela
nationen ifrigt förväntas, (emedan alla insett det förhanden
stående behofvet deraf), kan en sådan lag, med denna dom-
stolsinrättning, komma i fullständig verksamhet, ulan albi-
dan pä Civil-lagen, med dess pretention på omskapning af
domsagorna och dermed följaktiga omkostnader för centra¬
liserade tingställen. Det är ena fördelen. Den andra är:
mindre kraf på en gäng ur nationens tillgångar, hvilket äf¬
ven har sin vigt.
Men hittills äro icke de väsendtligaste. inkasten emot
förslaget om brottmålsdomstolar vidrörda. Jag öfvergår till
dem, under åberopande i öfrigt af handlingarne i ämnet.
Det heter uti ifrägakomna memorialet: »hvad beträtlar
»den yttrade förmodan om mera skicklighet, enhet och drift
»hos de särskilde brottmålsdomarne, än hos öfrige underdo-
»mare, så finnas härför, enligt min tanka, inga garantier,
»bör att göra den öfvervägande skickligheten i någon mån
»sannolik, måste man åtminstone aflöna brottmålsdomarne
»så, att de ega lika förmåner med Häradshöfdingar, och icke
69
Den 18 December.
»för utkomstens skull hafva anledning att snart söka transport
»till annan tjenst; eljest bl ifver det otvifvelaktig! händelsen,
»att brottmålsdomareplatserna komma att endast utgöra öf-
»ningsfält för yngre personer, hvilka för öfrigt derstädes er-
»hålla en ensidig bildning, som icke synnerligen qvalificerar
»till annat domare-embete.»
För att göra den öfvervägande skickligheten i någon
mån sannolik, måste man således gifva lika aflöning åt brott¬
målsdomare, som åt Häradshöfdingar. Ingen lär kunna neka
detta, men då man vidare ser, att aflöningen till brottmåls¬
domare icke beräknas till mer än 1,553 U:dr 16 sk. b:co,
och deraf måste dragas den slutsats, att det kommer att fin¬
nas Häradshöfdingar, som icke ega högre inkomst af em-
betet, måste man nödvändigt motse behof af anslag förökade
löner åt Häradshöfdingarne i de flera små domsagorna.
Denna aflöning är således för ringa. Jag föreslår i stället
en aflöning för brottmålsdomare af 2,000 R:dr b:co, och tror
att kostnaderna af de begge förslagen ändock i det närmaste
gå ihop.
Men — economien för sig — torde det icke vara tvif¬
vel underkastadt, att förslaget om brottinålsdomstolar har
på sin sida de moraliska fördelarna, och att en ny strafflag,
som med latitudsystem förr eller sednare antages, kan och
bör, till det allmännas belåtenhet, bättre tillämpas af högst
fyratioåtta brottmålsdomare, än, enligt det framlagda förslaget,
tvåhundradefyratiosju andre domare, som äro tillika syssel¬
satte med värfvet att skipa rätt emellan dem, som stödja
sina påståenden på annan grund, än den i strafflagen förva¬
rade. Det är nemligen tydligt, alt tillämpningen af ny straff¬
lag med latitudsystem icke är en lätt sak, utan tvärtom en
af de svåraste befattningar, som kunna komma på en em-
betsmans lott. Till detta kall fordras särskilde egenskaper,
som icke behöfva vara, och ofta icke äro förenade med
skickligheten hos den domare, hos hvilken man fordrar lös¬
ning af rättsfrågor. Det har i alla tider funnits utmärkte
civildomare, som alldeles icke passat till brottmålsdomare,
och tvärtom, och stora olägenheter af detta missförhållande
skola ögonskenligen uppstå, om väsendtligt skiljde nya lagar
komma att handhafvas af en och samma domare, då der¬
emot, om dessa värf åtskiljas, man har att förvänta den
största möjliga skicklighet inom hvardera domarebefattningen,
såsom just öfverensstämmande med personers anlag, som åt
befattningen egnade ostördt all sin skarpsinnighet och, med
Den 18 December.
61
kärlek för densamma, skötte den med desto större tillfreds¬
ställelse för sig och samhället. Häraf synes den andra för¬
delen, eller den af större enhet i tillämpningen af strafflagen,
vara en så naturlig följd, att den kan anses gifven, äfven
om man icke tager i betraktande den ytterligare bevisning
om en sådan högst väsendtlig fördel, som ligger i jemförel-
scn af det olika antalet domare, som skulle skipa lagen; och
äfven, om någon gång de gröfre brottmålens skiljande från
de mindre vållade befarad ensidighet och ojemnhet i lagtill-
lämpningen, vid de händelser, då mindre brottmål följde de
gröfre åt, och således komma att upptagas ömsom af brott-
målsdomstolarne och ömsom af andra Underrätter, så är
dock denna olägenheten af mycket underordnad beskaffenhet,
i jemförelse med den odisputabla fördelen af enhet i till-
lämpningen af lagen, mot de gröfre förbrytelserna, som det
ligger största makt uppå att ändamålsenligt hämma och be¬
straffa.
Det måste medgifvas, att, om förslaget till brottmåls-
domstolar antages, bildningen hos juristerne kunde blifva nå¬
got mer ensidig an eljest, och den fruktade öfvergången från
brottmåls- till civil-domarebefattningen derigenom än mera
förebyggd; men på den supponerade ensidigheten i bildning
förlorar det allmänna mindre, än den vinner pä att hafva
hvardera lagskipningen anförtrodd åt de för hvartdera slaget
bäst passande, helst i alla fall yngre jurister hafva tillfälle
att, under pröfningen af sina anlag, frigöra sig från en en¬
sidig bildning, och framdeles, såsom hittills, personer skola
finnas, som med öfverlägsna naturgåfvor förvärfva den för¬
säga, som i allmänhet icke faller på en mans lott.
Afvaktan på den bevisning och de upplysningar, som
skola hämtas ifrån de orter, som äro aflägsna från central¬
fängelset, medför visserligen uppehåll, men deremot åstad¬
kommes sådant icke genom orsaker, som måste inträffa hos
andra Underrätter. Deras tid blifver, huru man än delar
domsagorna, till största delen tagen i anspråk för de civila
rättegångarne, med hvilkas afgörande ej får fördröjas utöfver
den tid, nya civil-lagen för hvarje af de tätt på hvarandra
följande Tingen bestämmer, hvaraf följer, att, så framt af-
sigten med permanenta domstolar på landet skall vinnas, do¬
maren bör ega något visst anstånd al tid för ransaknings företa¬
gande olver häktade personer. Vidare kan vid dessa Underrätter
sjelfva handläggningen sällan vinna den raskhet, jemte ögonblick-
fig noggrannhet, som vid den, uteslutande för brottmål inrättade,
62
Den 16 December.
domstol, der vanan att verkställa den elter ny lag erforder¬
liga, mångfaldigt svårare undersökningen om brottslingens
motiver och lefnadsförhållanden, och att varseblifva bristen i
ransakningens fullständighet, måste åstadkomma en sådan
följd, under det civildomarens andra göromål dela hans upp¬
märksamhet, och derföre kanske icke så sällan föranleda
uppskof, som icke ifrågakommit vid hrottmålsdomstolen.
Tidsutdrägten vid sednare domstolen för bevisning och
upplysningar torde således motsvaras af tidsutdrägten vid
andra Underrätter, särdeles om man äfven beräknar den
större skyndsamheten hos nämnde domstol i ransakningen af
alla sådana brott, som blifvit begångna inom närmare om¬
råde. Det kunde dessutom blifva ett åliggande för veder¬
börande Kronobetjening att, vid persons häktande, genast
föranstalta om prestbevis, samt målsegares och vittnens in¬
kallande för hrottmålsdomstolen å den dag, som brottmåls-
domaren, för nya ransakningars företagande, för längre eller
kortare tider bestämde genom underrättelse i Länskungörel-
serna. Äfvenså borde Kronobetjeningen, på skrifvelse frän
ordföranden i, eller åklagaren vid hrottmålsdomstolen, lemna
den handräckning, de äskade, utan att sådant behöfdeskepå
omvägen till Konungens Befallningshafvande.
Om det således är problematiskt, huruvida ökad skynd¬
samhet i brottmålsransakningarnas afslutande ar att förvänta
hos domstol för sådana mål, bör dock ett alldeles omvändt
förhållande icke vara att emotse.
Att brottmål förvisas till en Underrätt från annan, hän¬
der redan nu mångfaldiga gånger om året vid nära nog alla
dessa domstolar, utan att sådant kan lämpligen förekommas.
Lika ofta torde det inträda att Underrätt förvisar mål till
hrottmålsdomstolen; men är den tilltalade besvärad med
sådan bevisning, att han lagligen hållits häktad, eller är han
lösdrifvare, torde han, äfven såsom med eller utan borgen
försatt på fri fot, böra af hrottmålsdomstolen dömas och finna
sig uti att derintiils åtlyda den domstolens bud till instäl¬
lelse.
Vådan af att använda häktena på landet till straff-
fängelser synes långt ifrån osannolik, när man besinnar be¬
vakningens otillräcklighet, om den ej skall blifva alltför kost¬
sam, samt fångars naturliga begär efter den förlorade frihe¬
ten, jemte medhållet af sina fria själsförvandter i och utom
fängelseorten. Fängelsernas förläggande i städerne är der-
löre att vida föredraga, och onekligen torde äfven hela för¬
Den 18 December.
63
valtningen blifva bättre i centraliserade fängelser, än i mång¬
taliga småfängelser.
Jag har nu genomgått de anförda betänkligheterna mot
förslaget om särskilde brottmålsdomstolars inrättande, samt i
och med detsamma framställt gensvaret å dessa betänklig¬
heter; men, utom de vidrörde och öfriga skäl för Comitera-
des i Skaraborgs Län förslag, gifvas några andra. Det är
tänkbart och alldeles icke otroligt, att ett straffsystem inom
längre eller kortare tid framstår, fullkomligare än det uti
förslaget afsedda; och om ett sådant nytt system upphäfde
behofvet af den mängd cellfängelser, som skola inrättas ef¬
ter förslaget om häradsfängelsernas reglering, vore det
visserligen en stor fördel, om, enligt andra förslaget, cellfän¬
gelser blifvit byggda endast i Länsresidenserna och högst 21
andra städer, hvarest Staten antingen kunde få dem förmån¬
ligare afyttrade, eller ock för allmänt nyttiga behof använde,
i stället lör att sådane fängelser annars funnos till ett antal
ar 64 pä landet, jemte de i 18 städer, de förutnämnda 48
oberäknade, eiler tillsammans 130 stycken. Det är icke el¬
ler omöjligt i tidernas längd, att jury införes i 'brottmålslag-
skipningen, och enahanda förhållande skulle i sådan händelse
inträffa. Ändtiigen bör man icke förbise, att besvär emot
brottmålsdomar, stödda på ett latitudsystem, som tillämpades
af en stor domarepersonal, skulle anföras i en hittills okänd
myckenhet. Hvilketdera som mest ökade Öfverrätternes göromål,
antingen ransakningarnes granskning, eller mödan att gifva
e|ihet ät så många individers domslut, är svårt att bestämma;
nien det säkra är, att åtminstone Hof-Hätternes personal måste
ekås i förhållande till denna oundvikliga öfverhopning af gö-
romål. Tänker man sig deremot ett litet antal brottmåls¬
domare, så försvinner först och främst en ofantlig del af
Öfverrätternes sistnämnde möda, och redan må man väl med
visshet antaga, att besvär emot dessa domslut blifva färre, i
mån som de af färre domare gifvas; och ändtiigen kan det
icke nekas, att ändamålet med cellsystemet, i hvad det till-
lämpas för ransakningsfångar, alldeles förfelas, så länge de
hvar tredje vecka skola i större eller mindre sällskap färdas
emellan länshäktena och tingshusen.
Den af Kongl. Götha Hof-Rätt, i fråga om brottmåls¬
domstolars inrättande, befarade »oro och missbelåtenhet hos
en menighet, som vant sig att anse just de allmänna dom-
stolarnes städse med lätthet controllerade behandling af brott¬
mål, såsom ett skydd emot orättvisa och förtryck», torde
64 Den 18 December.
icke i verkligheten uppstå. Den menighet, som nu mest fre-
quenterar urtima Tingen i Tingssalen eller Gästgifvarestugan,
controilerar sällan annat än den tilltalades sätt att stå sig
inför domstolen. Denna vana att ständigt se brottslingar och
göra sig förtrolig med deras lefnadssätt och åsigter är sna¬
rare att icke recommendera. Offentligheten vid ransakningar
i ett större samhälle, såsom i stad, bör vara garantie nog
för den, som ville misstänka orättvisa och förtryck.
Innan jag öfvergår till frågans ensamt economiska sida,
torde det vara lämpligt, att framställa sjelfva det med mo¬
tionen afsedda förslag. Detta förslag är, att, med derefter
lämpad ändring i Rättegångs-Balkens 1 Gap. 1, 3, 4, 8 och
10 §§, 2, 4 och 5 Cap., 10 Gap. 21, 25, 25 och 27 §§ samt
14 Gap. 7 §, 25 Cap. 1, 2 och 4 §§, med öfrige dithörande
stadganden om forum m. m., måtte uti riket inrättas sär¬
skilda domstolar, under namn af Brottmåls-domstolar, för upp¬
tagande och behandling af alla så väl å landet som i städer,
utom Stockholm och kanske äfven Götheborg, begångna brott,
hvarföre de tilltalade äro häktade; och att, enär, enligt den
nu varande indelningen i de 24 Länen, finnas endast 94
Häradshföfdingar, och således öfver hufvud färre, än 4 på
hvarje Län, som handlägga både civila och criminella mål,
jemte allahanda syner, och häraf följer, att 48 brottmåls¬
domare, äfven om de upptogo brottmål, som förut tillhört
städernes domstolar, utom Stockholm och Götheborg, kunna,
utan ringaste öfverdrifven ansträngning, medhinna ransaknin-
garne i criminella målen af ifrågavarande beskaffenhet, brott-
målsdomstolarne måtte bestämmas till ett antal af icke öfver
48, förlagde, jemte ransaknings-häktena, i lämpliga districter,
och alltid, der oöfvervinnerliga hinder, med afseende å loca-
len, icke möta, uti residens- och andra städer, äfven om di-
strictens gränser derigenom blefve andra än de gamla härads-
och läns-gränserne, samt att i brottmåls-domstol skall vara
en Ordförande, som fullgjort hvad författningarne föreskrif¬
va för utöfning af domare-embete, och 2:ne af fastighetsegar-
ne i staden eller häradet, der ransaknings-häktet ligger, val¬
de, eller ock annorledes tillsatte, Ledamöter, hvilka hafva
collectif rösträtt vid domsluten.
För bedömandet af den economiska delen i förslaget,
är en calkvl nödig, upptagande å ena sidan kostnaden i och
för ransaknings-häkten, efter det förslag, sam skulle verk¬
ställas gemensamt med domsagornes delning, och å den an¬
dra kostnaden för centraliserade ransaknings-häkten och sär¬
Den 18 December. 05
skilda brottmåls-domstolars organiserande. Alt upprätta en
sådan calcyl alldeles tillförlitlig, är icke möjligt. Jag har
emedlertid sökt förskaffa mig materialier till en sådan cal¬
cyl och lyckats få dorn, som innehållas i hosföljande bila¬
gor, äfvensom åtskilliga upplysningar från offentliga Verk,
-och med ledning häraf, jemte hvad jag i öfrigt funnit sanno¬
likt, har jag kommit till följande resultat:
l:o. Kostnaden, enligt förstnämnde förslag, enligt hvilket
2,081 Geller skulle byggas i ransaknings-häkten på 150 ställen:
Banco.
Årlig kostnad. Kostn, pä efl gång.
Enligt Bil. Litt. A. visar
sig kostnaden för 10 Celler
i en byggnad (som är fördel¬
ningen af 2,081 på 150 stäl¬
len), uppgå till 25,280 R:dr,
och således för alla 150 häk¬
tena till 5,286,400: — —
Arliga räntan häraf är . 197,184: •—•
Om pålitlig förvaltning och
bevakning vid ifrågavarande
häkten skulle kunna påräk¬
nas, synes allöningen icke
böra blifva under 400 R:dr
till Föreståndaren och 400
K:dr till 5 Vaktknektar och
1 Vaktqvinna gemensamt . 104,000: —
synnerligast om straffart af
fängelse vid vatten och bröd
antoges och straff på korta¬
re tid skulle, enligt förslaget,
i ransaknings-häktet under¬
gås, hvilket sednare, med
hänseende lill fångtransport¬
kostnaden, alltid borde med¬
föra en fördel.
Ehvad anspraket än kan
blifva på Presters och Lä¬
kares uppoffringar för det
allmänna, kan man, likväl
förutse, att de Prester och
Transp. 501,184: — 5,280,400:
Bil. till Borg.-Stånd. Prof. 18S0—1851. 5
66 Den 18 December.
Ärlig kostnad. Kostn. p& en gäng.
Transp. 501,184: — 3,286,400:
Läkare, som vid fängelser
kunde och ville använda sin
verksamhet, icke äro i den
författning, att de, utan men
för sin ekonomiska ställ¬
ning, ega att af ren menni¬
skokärlek Staga sig den and¬
liga och medicinal-värden
om fångarne, äfven om de
milslånga, blott och bart mo¬
raliskt förderf inbringande
resorne till häktena på landet
icke derifrån alskräckte, och
då det är mindre rådligt att
på menniskokärlek bygga
calcyler i economien, äfven
om en utvidgad filantropi kun¬
de underlätta de ex officio
sakkunniges mödor, torde nå¬
got anslag af pecuniair natur
vara nödigt i denna del.
I sådant hänseende kan
man, i betraktande af resorne
till ransaknings-häktena på
landet icke föreslå för Läka¬
re- och Pastoral-vård under
500 R;dr och äfven om man
i början lemnade ringare aflö¬
ning, kunde det icke dröja
länge innan den höjdes kanske
långt öfver detta belopp . . 59,000: —
Till uppvärmning och kok¬
ning åtgår er. famn ved å 8
R:dr för hvarje rum, således
för 16 Celler, 3 vaktrum, 1
kök och 1 ransaknings-sal på
150 ställen 21,840: —
Summ a 571,624: - 5,286,400:
2:o. Kostnaden, enligt
Centralisations-systemet, en¬
ligt hvilket högst 2,081 Cel-
Den 18 December. 67
Ärlig kostnad. Kostn, pä en gång
ler skulle byggas i 48 ran¬
sakningshäktet Enligt Bil.
Litt. A. uppgår kostnaden för
44 celler i en byggnad till
SI,725 R:dr, alltså för alla
48 häktena till 2,482,800: —
Men då fördelningen af
2,081 Celler på 48 ställen
rätteligen blir 45^ Celler och
genom centralisationen vida
mer än ^:dels Cell utgår för
hvarje häkte, kan man anta¬
ga Cellerna i hvardera häk¬
tet till högst 4.3. Således
försvinna frän kostnadsför-
slaget 48 Celler, som, nedsatte
i kostnad till 1000 R:dr, min¬
ska beloppet med 48,000 R:dr
hvaraf räntan är ... .
Aflöning till en Föreståndare
å 400 R:dr, 1 Vaktqvinna
och 6 Vaktknektar i hvarje
häkte å 700 R:dr gemensamt;
börande ena Vaktknekten jem¬
väl tjenstgöra såsom rätts-
betjent .......
Pastoral- och Läkarevård ä
500 R:dr
Ved för 43 Celler, 5 vakt¬
rum, 1 kök oell 1 ransak-
ningssal på 48 ställen ä 8 R:dr
famnen
Lön till 48 Brottmålsdomare
å 2000 R:dr
Då ransakningshäktena kom¬
ma att förläggas i städer,
hvarest förut finnas domstols-
ledamöter och allmänna åkla¬
gare, som i de aldra fleste
städer fullgöra sina åliggan¬
den emot en särdeles obetyd-
hg aflöning; och desse tjenste-
2,434,800:
146,088. —
52,800: —
14,400: —
19,200: —
\
96,000: —
68
Den 48 December.
män i allmänhet torde vara
villige och skicklige, att jem¬
väl öfvertaga motsvarande
befattningar vid Brottmåls-
domstolarne, synes deras lön
derföre kunna bestämmas till
200 R:dr för hvardera Le¬
damoten och 500 R:dr för
Åklagaren
I kostnaden en gäng för
. alla understiger centralisa-
tions-systemet det andra med
och i årlig kostnad under¬
stiger centralisationssystemet
det andra med . . . .
och besinnar man nu, att
Hof-Rätternes personal ovill¬
korligen måste ökas, så framt
ny strafflag komme att till-
lämpas af det stora antal
domare, som förslaget om
domsagornes reglering afser,
och det tvifvelsutan i den
proportion till förslaget om
särskilde Brottmåls-domsto-
lar, att en ny division i hvarje
Hof-Rätt, jemte nödig betje¬
ning erfordrades, så gör denna
årliga kostnad ensamt . ,
och då vidare synes sannolikt,
att af de löreslagne 134 dom-
sagorne minst 10 komme att
gifva sina innehafvare sä
knapp utkomst, att de icke
ega anständig bergning, med
mindre åt dem anslås en ser¬
skild förhöjning i inkomsten
af 300 R:dr
sä framt de tillika skola vara
brottsmåls-domare; så un¬
derstiger kostnaden af brolts-
må Is-domstolars inrättande
Årlig kostnad. Kostn, på en gång
33,600: — 562,088:
831,600:
9,336: —
23,290: —
3,000: — 30,290:
Den 18 December.
Årlig kostnad.
den från andra förslaget, eller
det om brottmålens uppta¬
gande af Häradshöfdingarne
oskiljaktiga, årligen med . .
och ytterligare har man alt
vid ifrågavarande calcyl iakt¬
taga följande omständigheter:
Enligt Bil. Litt. B, uppgingo
är 1846 Statens utgifter till
Brottmåls- och Extra domare
samt Actores Publici och
Nämnd i brottmål till . .
Enligt förslaget om dom¬
sagornes reglering, som sam¬
manhänger med förslaget om
ransakningshäktena på lan¬
det, skulle Häraderne åt Sta¬
ten öfverlåta de gamle tings¬
husen, emot det Staten öfver-
toge bekostandet af de erfor-
derlige nya tingshusen med
bostad för domarne, ett i
hvarje ny domsaga.
Efter hvad jag funnit, mö¬
ter det svårighet att få ut-
redt antalet af de tingshus,
som byggas och underhållas
af Häradsboerne, men det
torde kunna tagas till 230.
Vid värderingen af dessa
gamla eller nya tingshus,
måste man fästa uppmärk¬
samhet derå: att de äro i
allmänhet byggda antingen
helt och hållet af gråsten,
oller till nedra våningen af
sådan sten och till den öfra
af timmer, eller ock såsom
envåningshus ensamt af gam¬
malt och nu mera mestadels
halfruttet timmer» så att de,
använde till annat ändamål
69
Kostn, pä en gång.
59,826: —
6,705: 38. 8
70
Den 18 December.
jin tingshus, äro af föga värde.
Dessa till 280 beräknade
tingshus kunna således i det
hela taget, icke skattas öfver
800 R:dr b:co stycket, sorn
tillsammans utgör en sum-
ma af
Vid domsago-regleringen
kan intet af desse tingshus
lämpligen användas. I de
föreslagna 134 domsagorne
mäste således nya tingshus
med anständiga boningsrum
och uthus för Häradshöfdin¬
gen, enligt förslaget, uppbyg¬
gas; men en sådan byggnad
kan, öfver hufvud taget, aldrig
komma att understiga 5,000
R:dr, hvilket visar en kost¬
nad af
så att kostnaderne af dom-
sagornes föreslagne fördel¬
ning, med afseende å der¬
med fästade villkoret för Hä¬
radshöfd! ngarnes fungerande,
såsom tillika Brottmålsdo¬
mare, erfordrar ett anslag
af Staten, en gång för alla af
Dä utgifter till extra do¬
mare m. fl. bör till största
delen försvinna, när domsa¬
gorne regleras och på samma
gång den för nya tingshus
beräknade kostnaden blott en
gång lör alla måste af Lan¬
det tillsläppas, bör man å be¬
sparingen härutinnan icke fä¬
sta större vigt, än hvad an¬
går räntan af desse medel,
så länge de icke för Staten
ig kostnad. Kostn, på en gång
,000: —
2,000: —
277,000:
Summa 283,705: 38. 8-
Den 18 December.
71
Årlig kostnad. Kostn, på en gång;
erfordras; men denna ränta
uppgår likväl till .... 17,022: — —
hvilken summa alltså kom¬
mer Statsverket tillgodo för
sä lång tid, som inrättandet
af särskilda brottmåls-dom-
stolar upphäfver behofvet af
domsagoregler ingen.
Emot förslaget om särskilda brottmålsdomstolars inrät¬
tande är tillika den anmärkning framställd, att ersättningen
till vittnen skulle blifva betydligt ökad, äfvensom att fäng-
transportkoslnaden komme att i någon mån förstoras. Det
förra har, efter allt utseende, sannolikheten för sig; men då
man ser af bilag. Litt. B., att vittnesersättningen för år 1846
icke uppgått till mera än 77 R:dr 18 sk. 6 rst., och vidare
besinnar, att en lag, som tillägger personer på 3 mils af¬
stånd frän ransakningsdomstolen ersättning, under det perso¬
ner på 215/,8 mil från samma plats får intet, ej kan i läng¬
den stödja sitt fäste på längdmåttet, och att ransakningshäk-
tena i Rikets flesta Län kunde så förläggas, att yttersta
gränsen blefve sex mil. så torde ersättningen till vittnen, an¬
tingen man beräknade den efter nu varande eller möjligen
blifvande lag om vittnesersättningar, icke blifva så många
gånger sexdubblad, att någon anmärkningsvärd tillökning i
kostnaden deraf skulle uppstå. Hvad deremot angår fång-
transportkostnaden, så synes den ökade utgiften för förbry¬
tares transporterande till ett centraliseradt ransakningshiikte
kunna motsvaras af de besparingar, som uppkomma genom
vinsten af att kunna frän ett sådant häkte till ett för längre
strafftid irirättadt länsfängele afforsla ett större antal på en
gång, särdeles om man tager i betraktande, att detta fors¬
lande, enligt centralisationssystem et, endast kunde ifråga¬
komma ifrån 24 ställen, då, enligt andra förslaget, samma
forslande måste ske från 106 ställen; och ma man äfven
besinnar, att den särdeles dryga kostnaden för fångars trans¬
porterande emellan länshäktena och tingshusen helt och hål¬
let upphör genom centralisationssystemet.
Att uppgöra en calcyl i dessa sistnämnde tvänne om¬
ständigheter, iir rent af omöjligt, med mindre erfarenhets-
rön derutinnan vunnits; men dä hela min calcyl icke kan
vara annat, än approximatif, vill jag äfven antaga att vitt¬
nesersättningen blefve tjugufyradubblad och således upp-
72
Den 18 December.
ginge till 1,955 32.
och särskildt att parter eller målsegare, som
hittills aldrig haft någon vedergällning för sin
inställelse, borde tilläggas en ersättning lika med
den till vittnen, således högst 1,835: 32.
Summa 5,700: lö.
Deremot kan jag icke inse, alt fångtransportknstnaden
blefve större i följd af Gentralisations-systemet. Men i och
med detsamma, som frågan om särskilde brottrnåls-domstolar
kunde blifva beroende på någon economisk utgift af mindre
betydenhet, är det min öfvertygelse att åtminstone Härads-
luifdingarne till ett antal af 80 voro villigo att afhjelpa detta
hinder. Hvar och en af desse Embetsman kan icke uppskatta
sin kostnad för ransakningar öfver häktade personer till
under 200 R:dr årligen; och detta belopp skulle jag tro
dem vara villige att i bevillning årligen erlägga, emot be¬
frielse från desse ransakningar, hvarigenom Staten årligen
tillskyndas en inkomst af 18,000 lt:dr.
För att nedsätta denna calcyl under det värde, som den,
med fästadt afseende å nu bristande statistiska uppgifter,
ändock kunde ega, är. vid ett ytligt betraktande, ingen väg
genare, än att framställa anmärkning derom, att fördelning
af 16 celler för hvarje ransakningsliingelse icke öfverens-
stämmer med förslaget om domsagornes reglering, ehuru det
visserligen, vid användande af vanlig räkning, icke kan nekas,
att detta antal utgör fördelningen af 2,081 celler på 130
ställen; men härvid är det icke ur vägen att anmärka, det
nyssnämnde förslag upptager cellantalet öfver 16 på 48
ställen och under 16 på de öfrige 82 ställena, hvaribland
endast 18 fängelser öfver 44 celler, alla i residensstäder,
men deremot 8 fängelser med lä celler, 2 med 13, 17 med
12, 11 med 11, 7 med 10, 6 med 0, 6 med 8, 1 med 7,
1 med 6 och 1 med 4 celler; så att fördelningen 16 torde
blifva i det närmaste riktig. Äfvenså kan invändning göras
emot antagne fördelningen af cellerna pä 48 ställen, men
mig synes, som sådan fördelning snarare bör rättas efter
territorium oell folkmängd, än efter det tillfälliga antalet
brottslingar i orten ä en eller annan tid.
Att vid byggnadsförslaget, som uppgjorts af en sakkun¬
nig person, den der sjelf varit arbetschef vid uppförandet af
cellfängelset ä Smedjegården, priserne icke blifvit tilltagno i
största scalan, synes dels deraf, att kostnaden för de små
Den 18 December.
75
häktena om 16 celler icke bestiger sig (ifver 1,380 R:dr per
cell, ehuru, enligt Kongl. Maj:ts Nådiga proposition vid 1844
års Riksdag om statsverkets tillstånd och behof, kostnaden
för Smedjegården, der ändå 96 celler sammanförts, uppgår
till 1,680 R:dr 16 sk., och dels deraf, att byggnaden af 44
celler erfordrar efter hvarje cell 1,173 R:dr 27 sk. 5 rst.,
dä deremot, enligt samma Nådiga proposition, vid de fyra
då färdigbyggda länslängelserne, hvardera med vida högre
cellantal, hvarje cell kostar öfver hufvud 1,222 R:dr 25 sk.
2 rst. Om på landet arbetslönerne aro billigare, är transpor¬
ten derstädes, jemte andra tillbehör, desto kostsammare,
hvarföre ock byggmästare icke vilja anse, att ransaknings-
häkten å landet blifva mindre dyra, än i stiiderne. I hvad
ofvanstående uträkning rörer föreslagne utgifter i öfrigt,
torde det medgifvas, att utgifterna beräknats hellre allt för
lågt, än för högt, till fördel för det förslag, som samman¬
hänger med domsagoregleringen.
Sedan jag sist väckte denna motion, har Herr Justitise-
Ombudsrnannens berättelse till innevarande Riksdag aflem-
nats. Det förslag till förändrad Domstolsorganisation, som deri
förekommer, har med detta ämne nära sammanhang, och
upptager jag nämnde förslag såsom motion i de delar, Lag¬
utskottet finner detta sammanhang förhanden.
Stockholm den 18 December 1830.
5. G. Wetterberg.
Litt. A.. Afskrift.
»Kostnaden för ett häkte med 16 celler, 1 bevaknings-
corridor, 3 vaktrum, 1 kök och 1 ransakningssal; källar¬
våningen innehåller brunn, eldningspanna och rör, visthus,
dragrör för luftventilationen och plats för vedupplag samt
latrinernas renhållning; byggnadens längd är beräknad till
35 alnar, bredd 20 alnar och 2:ne våningars höjd, 1 långgård,
20 alnar lång, 10 alnar bred, samt således hela anläggnin¬
gens areal 900 qvadratalnar, uppgår eldigt följande:
2,300 cubikalnar sprängd gråstensgrund, lagd i bruk
m. m 3,500.
145,000 st. murtegel till yttre och inre murar, hvalf.
trappor, eldstäder m. 14,500.
900 qvadratalnar tak, intäkt med jernplåtar m. m. 1,350.
CeUinredningen: fönster och galler, dörr och beslag,
cloisstol med behör, hängmatta med fästen, pall,
Transp. 19,550.
74
Den 18 December.
i,„„ i. ,, Transp. 19,330,
o r d hylla, v a r m apparat med canal och betäckning,
go f och bjelklag samt vattenledning till corridoren
alltsammans a 235 Hulr per cell .
En fånggård med portar och stängsel . Wn
Jordskyl, ledning af arbetet, resor m. m.
v , , „ Summa H:co H:dr 25 280-
corriibr S vak, T'Ä U cel,er' 1 ‘>«vakn’in«s.
oriidor, o vaktrum, 1 kolt oell 1 ransakningssal• kiillirvå-
b redd" 2 o" a In ^ ’' ''f3 »fVa"’ b^nadens 'ängd 50 alnar,
län" 10 alnar °t f8 rs fldjd’ 4 ,:1"^rd -’<» alnar
lönn , i , d’ Sanit säledes denna anläggnings areal
-’«!!!! (|vadratalnar< "PPgår enligt följande:
-07 nnn" r ,ar S|)rii"8d Sosten till grund och källare
527,000 st. murtegel m. m.
1,230 qvadrat tak, med jernplåtar intäckt
Lellmredet a 240 It:dr per cell .
En fånggård
Jordskyl, ledning af arbetet in. m. .*
3.750.
52,700.
1,875.
10,030.
250.
2.500.
Stockholm den 20-Januari
Vidimeras.
liudolf Stridbeck,
Hof-Rätls e. o. Kanslist.
Summa B:co R:dr 51,725
1848.
C, Ståhl.»
A. F. Ekvall,
v. Häradshöfding.
Den 18 December.
L'U. B. Afskrift.
Uppgift pa alla de uti 1S46 års serskilda eller extra ulgifts-
räkningar för Rikets samtlige Län, å 2:dra llufvud-Titeln
afförde rese- och tradaments-kostnad er för Brottmåls- och
Extra Domare, för vittnen m. fl., i Brottmål.
|
För
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Brottmåls-
|
För
|
|
För
|
|
För
|
|
Summa
|
|
och
|
Extra
|
Actores
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Domare
|
i
|
|
Vittnen.
|
Nämnden.
|
Banco.
|
|
|
brottmål.
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
opsala Läns
^tockholms d:o ....
Södermanlands d:o. . .
|
347
|
|
8
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
347
|
|
8
|
288
|
23
|
9
|
|
|
|
|
|
|
45
|
1
|
|
3.33
|
24
|
9
|
432
|
30
|
3
|
■
|
|
|
__
|
|
|
|
|
|
452
|
30
|
3
|
östergöthlands d:o . . .
Ö°Ulands d:o
dalmar d:o
•jnköpings d:o
^fonobergs d:o ....
bekinge d:o
^ristianstads d:o ...
|
98
|
12
|
9
|
|
|
|
6
|
—
|
|
__
|
|
|
104
|
12
|
6
|
24
|
—
|
—
|
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
24
|
|
|
243
|
28
|
6
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
243
|
28
|
6
|
224
498
|
2
38
|
11
|
|
—
|
—
|
32
|
19
|
6
|
—
|
—
|
-
|
256
198
|
22
38
|
5
|
48
320
|
47
42
|
7
|
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
—
|
46
320
|
47
42
|
7
|
|
98
67
|
to
1
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
3
9
|
*Jal|ands dito
j*ölheb:s o. Bohus d:o
elfsborgs d:o
skaraborgs d:o
!/rebro d:o
'yermlands d:o ....
'"cstmanlands d:o. . .
kopparbergs d:o . . . .
^fleborgs d:o
'»ester-Norrlands d:o .
"Otntlands d:o
^Österbottens d:o . . .
Norrbottens d:o ....
|
9
|
|
|
|
13
|
16
|
|
|
|
|
80
|
17
|
113
|
.34
|
—
|
1.98
|
5
|
|
|
|
|
|
|
|
313
|
39
|
|
449
|
19
|
4
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
|
449
|
19
|
4
|
643
|
32
|
5
|
—
|
—
|
|
—
|
—
|
|
|
|
|
643
|
32
|
3
|
190
|
44
|
4
|
14
|
28
|
|
|
|
|
|
|
|
205
|
24
|
4
|
79
|
34
|
4
|
—
|
—
|
|
|
|
|
|
|
|
79
|
34
|
4
|
216
|
27
|
9
|
—
|
—
|
|
12
|
4
|
|
_
|
|
|
228
|
31
|
9
|
104
|
41
|
6
|
—
|
—
|
|
|
|
|
~
|
|
_
|
104
|
41
|
6
|
63
|
11
|
6
|
207
|
18
|
10
|
13
|
9.4
|
|
|
|
|
286
|
6
|
4
|
633
131
|
35
26
|
1
|
113
|
32
|
6
|
|
|
-
|
—
|
—
|
—
|
749
131
|
19
26
|
7
|
222
770
|
1
18
|
8
10
|
89
|
12
|
7
|
|
|
|
|
|
|
222
859
|
1
31
|
8
5
|
Banco R:dr
|
|6,03S
|
36
|
9
|
623
|
-
|
11
|
77
|
15
|
6
|
45
|
1
|
-
|
6,781
|
6
|
2
|
Stockholm och Öfver-Revisions-Departementets Province Räken-
kaps-Contor den 11 Januari 1848.
Vidimeras:
Budolf Stridbeck.
Hof-Rätts e. o. Kanslist.
J. G. Nyström.
A. F. Ekevall.
v. Häradshöfding.
76
Den 18 December.
Litt. C. Afskrift.
Uppgift på Fångtransportkoslnaden i Iliket frän och med
år 1843 till och med år 1849.
Banco.
Kongl. Fångvårds-Styrelsens hufvudbok för
|
|
|
år 1843 aflörer
|
112,919: 40.
|
o
|
1844
|
107,622: 45.
|
6.
|
1845
|
122,399: 15.
|
11.
|
1846
|
159,700: 30.
|
1.
|
1847
|
151,114: 57.
|
2.
|
1848
|
140,961: 1.
|
10.
|
1849
|
117,809: 20.
|
8.
|
Summa l{:dr 912,727: 43. 4.
Medium 130,389: 33. 11.
Stockholm af Kongl. Fångvårds-Styrelsens Kammar-
Conior den 10 December 1880.
Johan Lagerbjelke.
Kammarförvandt.
Vidimeras:
Rudolf Stridbeck. A. F. Ekevall.
Hof-Rätts e. o. Kanslist. v. Häradshöfding.
M 30.
Memorial.
Som det icke finnes bestämd Lag, huruledes, då Stad
helt och hållet eller till en del nedbrinner, men kommer
att återuppbyggas, förfaras skall med planering, jord-ersätt¬
ningar, husflyttningar, inlösen af hus, tillträde ai' nya tom¬
ter, med liera dithörande reglerings- och ersättningsfrågor,
så anhåller jag vördsamt att få nu väcka motion om sådan
Lag, och framdeles aflemna förslag till densamma, jemte
motiverne. Stockholm den 18 December 1830.
S. G. Wetterberg.
M 31.
Vördsamt Memorial.
Af de vid detta Memorial lögade handlingar, som nyli¬
gen blifvit mig tillsände, inhemtas: att Brigad-Läkaren, Re-
gements-Läkaren vid Kongl. Skaraborgs Regemente, Ridda¬
ren af Kongl. W asa orden. Medicina; Doctorn Nils Fredrik
Den 18 December.
77
Fréese, ehuru 63 år gammal, icke drog i betänkande att
åtfölja nämnde Regemente, då del och andra Svenska trup¬
per år 1848 bestego Fyen, för att skydda Skandinaver mot
Germaners invasion; men ock att han under sin tjensteut-
öfning derstädes alled: att hans Krika Sophia Maria Fréese,
född Unge, och 12 barn, af hvilka fem ännu äro omyndige,
finnas i ganska svårt economiskt betryck; och att han på
sin länga mödosamma bana gjort sig val förtjent af fäder¬
neslandet, enär han, utom många andra mödosamma befatt¬
ningar inom Riket, bevistat tvänne krig, det ena i Tyskland
är 1813. dä han såsom Regiments-Läkare dit medföljde
Kongl. Elfsborgs Regimente samt bevistade fältslagen vid
Grossbeeren, Dennewitz, Rosslau och Leipzig, det andra
1814 i Norrige, der han öfvervar affären vid Jngedahl.
Dedryga, oundgängliga lefnadsbehofven för Doctor Fréese,
med den talrika familjen, uteslöt möjlighet för honom att,
genom årliga tillskott, bereda Enkan och barnen tillgång,
elter hans död, på hjelp från pensions-inrättning.
Af dessa bevekande skäl, och då Doctor Fréeses död,
i Rikets tjenst på främmande jord, ingalunda förringar med¬
borgare-rätten, samt i följd deraf grannlagenheten förbjuder
Enkan, att åt grannriket vända andra blickar än saknadens,
anhåller jag vördsammast, alt Enkan Fréese måtte af Stats¬
medel tilläggas en pension af 200 R:dr B:co att årligen utgå
under hennes lifstid.
Om remiss till Höglofl. Stats-Utskottet, anhåller öd¬
mjukast
Stockholm den 18 December 1880.
S. G. Wetterberg.
JVS 32.
Vördsam motion.
Vid sistförflutne Riksmöte väcktes af 2:ne aktade med¬
lemmar af detta Stånd, Herrar Brinck och Norin, fråga an¬
gående befrielse för Rikets Städer, att bekosta underhåll åt
de fångar, som undergå ransakning vid Städernas Dom¬
stolar; men uti utlåtanden den 20 April och den 12 October
1848 hafva Stats- och Lag-Utskotten förklarat, att de af-
styrkte bifall till hvad Herr Brinck i detta och några flera
alseenden föreslagit och hemställde, att Herr Norins berörde
7 It
Dm ill December,
motion icko mätte lill någon åtgärd ä Rikets Ständers sida
föranleda.
De skäl, hvarpå Utskotten grundat sina utlåtanden, hafva
hos mig icke rubbat öfvertygclsen om rättvisan af berörde
befrielse. De äro:
l:o Saknad af erforderlig fullständig utredning ej min¬
dre öfver de allmänna besvär och onera, som åligga stä¬
derna i Riket, än äfven öfver de förmåner vissa sådana ostridigt
åtnjuta genom till dem upplåten kronojord, tolagsmedel m,
m„ genom hvilken utredning kunnat utrönas, om städerna
i allmänhet, vid jemförelse med häraderna å landet, må
anses vara i afseende å ifrågavarande utgift öfver höfvan
betungade.
Härvid får jag till en början erinra, att jag anser med
2lt § af Riksdags-Ordningen öfverensstämmande, att Utskot¬
ten sjelfva, med begagnande af den rättighet, 42 § i samma
Ordning dem lernnar, förskaffat sig de upplysningar, som för
frågans bedömande ansetts erforderlige; men då Utskotten
icke funnit sig befogade, att vidtaga denna åtgärd, vill jag,
utan anspråk på den fullständighet, som ämnets vigt torde
fordra, dock här framställa några af städernas fördelar jem-
förde med landsbygdens. — Man omtalar städernas stora
anslag af Kronans jord, men om all denna jord jemföres
med den af samma slag, som blifvit anslagen på landsbyg¬
den åt Häradshöfdingar, Kronofogdar, Häradsskrifvare, Läns¬
män, Kyrkoherdar, Comministrar och Skogsbetjening in. fl.,
så skall deraf ostridigt finnas, att ett enda Härads så be¬
skaffade jord mångdubbelt ölverstiger hvad någon stad deraf
erhållit. I frågan om contanta utgifter till Styrelse-perso¬
nalen inträffar, att städerne måste sjelfve löna icke blott
sina egne behöflige, utan ock Kronans Embets- och Tjenste¬
män, ifrån och med Borgmästaren till och med Stadsbetjen-
ten. hvaremot Staten lönar alla landsbygdens Tjenstemän
utan undantag. Tolag är en inkomst, hvartill städernas
innevånare ensamt bidraga genom sin handel, och åtgår till
underhåll al bryggor, hamnar, mudderverk, tullhus m. m.
Dä landsbygden äfven har sin vinning af städernas handel
och till tolagen icke bidrager, bör den ej eller derpå grunda
något städernas förnärmande. Rectors- och Skole-hus hålla
städerne icke blott för sina egna barn, utan ock för lands¬
bygdens. En mängd prestenkor inflytta från landet till stä¬
derna, köpa hus der och, till följd af sina privilegier, njuta
befrielse från en mängd communala utgifter, städernas öfrige
innevånare till förfång.
Den 18 December.
79
Flera dylika förhållanden erbjuda sig lätteligen, men jag
torde få inskränka mig till de anförda, för att ej blifva för
vidlyftig.
2:o Att, enligt Kongl. Brefvet den 4 December 1816,
Städerna hafva sig ålagdt, att underhålla de personer, som
der för brott häktas, så länge de vid Stads-Domstol äro un¬
der ransakning och målet utgör ämne för den Polis, stä¬
derna sjelfva böra vidmakthålla.
Jag måste erkänna, att detta Nådiga Bref har den or¬
dalydelse, som blifvit citerad, men anledningen dertill upp-
gifves jemväl i samma Nådiga Bref. Der står nemligen,
att, sedan Kongl.) Maj:t inhemtat huru dittills i detta afse¬
ende tillgått, så förordnades på sätt nämndt är; men ingen
lag, eller författning, eller privilegium uppgifves, hvarföre
dittills så bort tillgå. En blick på 1 Capitlet 3 § Straff-
Balken företer dock en tydlig lag för detta fall. Den lyder:
»Hvar som någon häkta låter, den ej i grof missgerning bar
»åtagen är, vare skyldig honom så länge föda, att han för
»Rätta till saken bindes. Nu orkar han honom ej föda,
»eller vill ej saken fullfölja, eller har man å Embetets väg-
»nar missgerningsmannen fängsla låtit, njute då lian uppe-
»hälle af allmänna medel», lietta stadgande är gemensamt
för stad och land. Afvikelsen derifrån, hvad städerna be¬
träffar, härrör troligen från den goda tid då brottslingarne
voro få och deras underhåll i häkte så obetydligt, att stä¬
derna ej frågat efter, att fordra ersättning derföre. Nu der¬
emot äro brottslingarne olyckligtvis många och deras under¬
hållande i stadshäkten på flera ställen ganska betungande,
hvadan ock rättvisan fördrar, att städerna, lika med hära¬
derna, tillgodonjuta åberopade lagstadgandet.
Jag mötes måhända med det inkast, att här förut åbe¬
ropade Nådiga Bref af den 4 December 1816 äfven är lag
och jag måste medgifva, att så må vara, intill dess ändring
deraf, som jag nu yrkar, må kunna åvägabringas. Detta yr¬
kande stödjer jag derpå, att samma Nådiga Bref måste an¬
ses, antingen såsom en ny lag, eller såsom förklaring af en
gammal. I intetdera fallet har den tillkommit, på sätt 87
och 88 §§ af Regerings-Formen utstakar, med Rikets Stän¬
ders samtycke och kan således af dem ogillas.
och 3:o att Utskotten ansett denna fråga icke lämpligen
böra till behandling företagas förr än vid en blifvande Riks¬
dag kunde ånyo förekomma det allmänna förslag, som blif¬
vit väckt, att så väl städerna, som häraderna mätte, emot
30
Den 13 December.
Skyldigheten att till Statsverket afträda sina äldre häkten,
befrias från fängelsers uppförande oeh vidmakthållande, äf¬
vensom från fångunderhållet och bevakningen vid detsamma.
Jag vågar likväl tro, att hvad som ej är rätt, bör genast
räflås och ej göras beroende af hvad framdeles kan ske,
eller icke ske. Befinnes det vara en orättvisa, att städerna
hittills godhetsfullt underhållit sina ransakningsfångar, så har
denna orättvisa länge nog fortfarit och bör nu upphöra, utan
afbidan på en förändring, som måhända ännu behölver ett
halft sekel för att mogna.
Vidare skäl härtill ligger i nu pågående uppförandet af
cellfängelser. Der intagas, kostnadsfritt för häraderna, ran¬
sakningsfångar från landsbygden, för den behandling, nyare
tiders brottmålslagstiftning ansett mest ändamålsenlig. Skulle
nu städerna fortfarande hysa och underhålla sina så beskaf¬
fade fångar, "ingo de i mistning af den fördel, som med
cellfängelser åsyftas. Eller skulle tilläfventyrs städerna be¬
tala för sina fångar i dessa fängelser. Begge dessa fall in¬
nebära en orättvisa, emedan cellfängelserna äro uppförda för
Statens, det vill säga städernas och landsbygdens gemen¬
samma, penningar och böra således af begge med lika rätt
begagnas.
Jag anhåller om remiss häraf till Stats- och Lag-Ut¬
skotten.
G. Engzell.
M 33.
Vördsamt memorial.
Sedan undertecknad, efter uppdrag af Luleå stads Bor¬
gerskap, hos Kongl. Majit i underdånighet anhållit, att, till
uppmuddrande af det utanföre Luleå stad belägna såkallade
Tjufholmssundet, hvilket i fordna tider begagnats såsom se¬
gelled för större fartyg, men nu, i anseende till inträffade
uppgrundniugar, icke kan passeras af fartyg, som ligga dju¬
pare än 8 ä 9 löt, nämnde stad måtto af allmänna medel
beviljas ett understöd af Sextusende (6,000) Riksdaler, utan
återbetalningsskyldighet, samt dessutom ett räntefritt lån af
Tiotusende (10,000) Riksdaler att på femton års tid återbe¬
talas, har Kongl. Maj:t uti den till Riksens Ständer aflern-
nade Nådiga Propositionen föreslagit, att Rikets Ständer måtte
Den 21 December.
81
till ofvanomförmäldte ändamål anslå Åttatusende (8,000)
Riksdaler allt banco.
Då uti den Kongl. Propositionen således äskas ett an¬
slag, vida understigande hvad som till det afsedda ändamålet
oundgängligen erfordras, samt då Luleå stads innevånare,
hvilka, i anledning af de för deras handel, sjöfart och öfriga
i sammanhang dermed egande näringar inträffade dåliga con-
juncturer, blifvit till sin economiska ställning betydligt ned¬
tryckta, sakna förmåga att, utan Statens mellankomst, åvä¬
gabringa ofvannämnda uppmuddring, hvilken, derest Riksens
Ständer icke skulle bevilja hvad som för densammas verk¬
ställande oundgängligen' erfordras, måste uteblifva och såle¬
des förorsaka, att staden, inom kort lid härefter, icke kan
besökas af större fartyg, som kunna till utlandet öfverföra
ortens produeter, till största delen bestående af trävaror och
jern, vågar jag härmed vördsammast anhålla, att Riksens
Ständer måtte, jemte bifall till hvad Kongl. Maj:t uti ofvan¬
nämnda Nådiga Proposition föreslagit, derjemte bevilja Luleå
stad ett räntefritt lån af Åttatusende (8,000) lt:dr b:co, att
med Ettusende Riksdaler Riksgäldsmynt årligen afbetalas, så
att summan inom 12 års förlopp vore återbetald.
I det säkra hopp att Rikets Ständer, som otvifvelaktigt
vilja befordra alla lolliga näringars utvidgande och förkofran
här i landet, behjerta denna för Luleå stad högst vigtiga
fråga, anhåller jag att denna motion måtte till vederbörligt
Utskott remitteras; varande charta och kostnadsförslag till
Kongl. Majit härförut ingifna. Stockholm den 18 December
1850.
TV. Sundström.
M 3-1.
Vördsamt memorial.
Sedan, under sistlidne Augusti månad, Köpings stads Äld¬
ste i underdånighet hos Kongl. Majit anhallit om Nådig Pro¬
position till Rikets nu församlade Ständer, angående erfor¬
derligt statsanslag filr en diversion af Strömsholms canal
från närheten af Trångforss Bruk till nyssnämnda stad, un¬
der canalens annu ej fullbordade ombyggnad, och dervid i
underdånighet sökt ådagalägga de för det allmänna vigtiga
fördelar, som en dylik förändring i Strömsholmscanalens nu
varande utlopp skulle medföra, både till följd af en jemfö-
Bil. till Borg.-Stånd. Brot. 1880 —1881. ^
Den 21 December.
relsevis billig anläggningskostnad och derigenom att Ströms¬
holms canalled sålunda, i närheten af Hjelmare canal- och
slussverk, anslöte sig till den af Ofverste-Löjtnanten och
Riddaren Edström i lifstiden utarbetade plan, att, genom den
så kallade Svea canal, sammanbinda sjön Mälaren med (löta
canal-segelled i Wenern, derest icke den numera af Kongl.
Maj:t i Nåder octrojerade jernvägsanläggningen emellan Öre¬
bro stad och lastageplatsen Hult snarare kommer till full¬
bordan, — så, och för den händelse, att Kongl. Maj:t icke
skulle i Nåder täckas bifalla hvad Köpings stad sålunda i
underdånighet sig utbedt samt till följd af mine Comittenters
anmodan, får jag härigenom vördsamt föreslå Rikets Hög-
lofl. Ständer, att, med hänsigt till de stora fördelar, sorn ej
mindre Westmanlands, än äfven Stora Kopparbergs LänsRergs-
lager samt andra sädesrikare provinser skulle erhålla medelst
Strömsholms canals utlopp genom Köpings å i Mälaren, och
den för en högst betydlig varutrafik sålunda för framtiden
underlättade möjligheten att begagna både Stockholm och
Götheborg såsom stapelplats, frånträda deras vid 1840 års
Riksmöte fattade beslut, »att några vidare tillskott utöfver
då beviljade 600,000 Riksdaler 1j:co statsmedel icke finge
för Strömsholms canals ombyggnad påräknas af det Nya
Canal-Bolag, som äfven i sådant hänseende organiserat sig,»
äfvensom att Rikets Högloll. Ständer, under förutsättning, det
sagde Canal-Bolag, för dess del, medgifver den sålunda pro-
jecterade förändringen af canalens utlopp vid Köpings stad, i
stället för vid Strömsholms våg- och lastageplats, täckas
anvisa de medel, hvilka kunna öfverstiga de för sistnämnda
ledens ombyggnad från Trängforss beräknade; i hvilket hän¬
seende jag lår äran ödmjukast upplysa, att, enligt en, på
Köpings stads enskilta bekostnad, af Capitaine!) vid Kongl.
Flottans Mekaniska Corps Herr C. E. Nordström verkställd
undersökning, med dit hörande chartor och kostnadsförslag,
Strömsholms canals ombyggnad ifrån Trängforss till Köping
skulle, jemte ilrågakommande jordersättningar, uppgå till
044,278 Riksdaler bico, hvilket belopp likväl sedermera lä¬
rer, vid en af canalens Ofver-Mekanikus Herr Majoren Kléen
öfver kostnadsförslaget anställd granskning, antagits böra ökas
till omkring 1,200,000 Riksdaler samma mynt.
Under det jag vördsamt anhåller om remiss häraf till
Höglofl. Stats-Utskottet, tillåter jag mig i öfrigt hänvisa
till den närmare utredning af förevarande fråga, som före¬
finnes i Köpings stads här ofvan åberopade och nu vidlögade
Den 21 December.
83
underdåniga petition till Kongl. Majit; och anhåller att, så
snart de till ämnet hörande chartor och öfriga undersöknings-
handlingar kunna återbekommas från Kongl. Civil-Departe-
mentet, der Köpings stads Äldste låtit desarnmma tillika med
den underdåniga petitionen inlemnas, få berörde undersök-
ningshandlingar till Höglofl. Stats-Utskottet ingifva, såsom yt¬
terligare allegater till denna min motion. Stockholm den
21 December 1820.
P. E. Bosaeus.
JV2 35.
Ödmjukt memorial!
Ju mera handel och industri utvecklat sig inom de ci¬
viliserade länderna, ju mera allmänt har den sanning blifvit
erkänd, att en lätt och hastig brefbefordring och ett billigt
samt lätt beräkneligt postporto utgöra ett af grundvilkoren
för framgången af denna utveckling, hvarför också genom¬
gripande reformer i denna väg pä de senare åren blifvit
genomförde i de Hesta Europeiska stater. Det synes nu vara
hög tid, att äfven Sverige följer detta föredöme och tillegnar
sig en förbättring, sorn i andra länder burit sä goda fruk¬
ter. Underlåtandet deraf skulle i ej obetydlig mån fördröja
utvecklingen af vårt lands industri samt uppnåendet af den
ståndpunkt, som dess mindre gynnsamma naturförhållanden
likväl medgifva.
Som bekant är gaf England uppslaget till denna vigtiga
reform, dertill uppmanadt af Rowland Hill, som derigenom
förvärfvade sig en välförtjent odödlighet. Ehuru Engelska
Staten af det förut gällande brefportot, som i medeltal kan
anses hafva uppgått till omkring 1 sh. St. för hvarje enkelt
bref, uppbar en behållen inkomst af 1,289,486 pund St., en
inkomst som Engelska statsverket då väl behölde, beslöt
parlamentet likväl är 1840 en nedsättning af brefportot till
omkring '/,t deraf, eller 1 penny (circa 22/3 sk. Sv. b:co)
lör hvarje enkelt bref, utan afseende på det afstånd brefvet
skulle befordras. Följden deraf har blifvit, att brefvens an¬
tal på 10 år tillvext frän 72,907,272 st. till 357,062,867 st.,
som de utgjorde år 1849, samt att bruttoinkomsten af bref¬
portot, som är 1840 nedgick från 2,390,764 pund St. till
1,329,466 pund St., nu åter uppgått till 2,162,549 pund St.
och således til! nära samma belopp som detsamma utgjorde
84
Den 21 December.
löre portots nedsättning till en elftedel deraf. NettobehäIl¬
ningen af Engelska postverket tiar visserligen ej ännu upp¬
gått till enahanda belopp, sorn densamma är 1839 utgjorde;
men detta får tillskrif\as de ofantligt ökade utgifterna för
postverket, som under tiden uppkommit, dels för den ökade
kostnaden för brefutlemningen i städerna, hvilken sker utan
särskild lösen, dels också derigenom, att, sedan jernvägarne
blifvit utsträckta öfver större delen af landet, nya postcontor
utefter desamma vid jernvägsstationerria blifvit inrättade, hvil¬
ket medfört en högst betydlig utgift för de särskilda vag¬
nar, som postverket måst anskaffa och underhålla i och för
hvarje särskild jernvägstrain, samt för den mängd nya tjen¬
stemän, som måst tillsättas i och för sortering och expedi¬
tion af alla de bref, som inlernnas directe i dessa så lill så¬
gandes flygande postcontor. Emellertid anser Engelska fol¬
ket sig hafva erhållit en mångdubbel ersättning för denna
minskning i statsverkets directe intrader genom den nära
lein gånger större brefvexling, som härigenom uppkommit,
och anser derföre med rätta denna reform som den vigti-
gaste i commercielt och industrielt hänseende, som hittills
blifvit gjord.
Det exempel, England härigenom gaf, följdes först af
Rysslands sjelfherrskare, som med ädel liberalitet skyndade
att, till lyftande af den inre rörelsen inom sitt vidsträckta
rike, begagna den mäktiga häfstång, som Rowland Hill upp¬
täckt, nemligen ett lågt medelporto. Ar 1844 infördes inom
hela Ryska riket ett enda porto af 10 kopek eller omkring
10 sk. bxo, ett porto, som med afseende på de omätliga al-
stånden för postens befordrande, mellan Polska gränsen och
Kamtschatka, Odessa och Hvita hafvet med mera, visserli¬
gen mäste anses lågt. Under innevarande år lärer dock en
ytterligare nedsättning i detta porto så till vida hafva bevil¬
jats, att för Ptt afstånd af mindre än 215 werst numera blott
ett porto af S kopek erlägges för ett enkelt bref om ett lod.
Österrikiska kejsarstaten var dernäst den, som införde
reformen, då dess poststyrelse år 1847 för alla till detta
rike lydande länder bestämde ett porto af omkring 6 sk.
b;co, då brefvet befordrades ett afstånd af mindre än 20
tyska mil och af 12 sk. då det befordrades pä ett längre af¬
stånd än 20 mil.
Preussen införde år 1848 äfven en förenkling och betyd¬
lig nedsättning af sitt brelporto, dä det inländska portot bestäm¬
des till l silfvergroschen eller något mindreän 5 sk. Svenskt b:co
Den 21 December.
för ett afstånd af till och med 10 tyska mil, 2 silfvergro¬
schen för 20 mil och 3 silfvergroschen för öfver 20 mil.
Frankrike införde år 1848 ett uniformt brefporto af 20
centimer, eller circa 4\ sk. bxo, för hela Frankrike, Algeriet
och Corsika, för hvarje enskilt bref orri ett lods vigt, hvilket
porto dock i år blifvit höjdt till 2S cent. eller 6 sk. bxo,
af det skäl, att tillvcxten af correspondancen, som för år
1849 var beräknad att utgöra 60,000,000 bref endast belöp¬
te sig till 59,000,000, och att statscassans tillstånd ej med-
gaf den derigenom för tillfället uppkommande brist i påräk¬
nad tillgång. Man kan dock taga för afgjordt, att denna
omnämnda mindre till vext i brelvexlingen endast förorsaka¬
des af den stagnation i rörelsen, som föranleddes af landets
politiska hvälfningar, och att den uppkomna bristen snart
skulle blifvit fylld, om man blott hade mäktat med den con-
sequenee fullfölja det en gäng fattade beslutet, som dervid
iakttagits af England, Ryssland och andra ofvannämde länder.
År 1847 infördes ett uniformt brefporto för alla bref
emellan hvilken ort sorn helst inom det Stor-britanniska riket
och hvilken ort som helst inom de Förenta Nord-Amerikan¬
ska Staternas område, hvilket bestämdes till det jemförelse¬
vis låga beloppet af 1 sfi. St. eller circa .28 sk. banco.
Innevarande år i Maj månad afslöt Österrike först med
bayern och Preussen samt sedan, gemensamt med dessa, med
de öfriga Tyska Staterna en så kallad Tysk Postförening,
omfattande äfven alla ej Tyska lill Österrike och Preussen
hörande stater, genom hvilken öfverenskommelse portot inom
alla dessa länder bestämdes för ett enkelt bref om ett tull¬
lods (circa li sv. lod) vigt till 1 silfvergroschen för ett af¬
stånd af mindre än 10 tyska mil, 2 silfvergroschen för min¬
dre än 20 tyska mil och 5 silfvergroschen för ett afstånd
ifrån och med 20 tyska mil och derutöfver. Till följd deraf
kostar nu ett bref från Memel till Raden, från Stralsund till
Milano eller från bremen till Semlin m. m. för en vigt af
ljt sv. lod ej mera än circa 8 sk. bxo, och kunna varu-
prolver, handels-circulärer, lithogralier och tryckta saker pä
samina afstånd försändas mot den ytterst låga afgiften af en
tredjedel af ofvannämnde portosatser, då de vid inlemnandet
betalas, samt, med undantag af lithografierne, som betalas
styckevis, utan afseende på vigt, ej öfverstiga en vigt af 1 ®.
För bref, som väga mera än 1 tull-lod erlägges halft porto
för hvarje öfverskjutande halft lod.
1 brödrariket Norrige infördes år 1849 den 1 September
86
Den 21 December.
ett nedsatt porto at 4 sk. h:co för ett afstånd af mindre an
20 norska mil, och 8 sk. h:co för mer än 20 norska mil,
allt beräknadt för enkelt bref om 1 lods vigt. Första årets
resultat af denna nedsättning, utvisar, att brefvens antal
ökats med *, och att postverkets behållna inkomst, jemförd
med hvad den varit förut, minskats (med R:dr ,Sp. * eller
Sv. banco *. Enligt de calculer, som blifvit uppgjorde och
bilagde det förslag i ämnet, som till Storthinget ingafs, be¬
räknades denna minskning i postverkets dittills varande in¬
komst till 36,000 specier, och ändock ansåg Storthinget, att
reformen borde ske och nationen är derför tacksam.
1 Danmark har Regeringen nu nyligen föreslagit, att
portot för ett enkelt bref om högst 1 lods vigt inom hela
Danska riket ej skall blifva högre, än 2 sk. 8 rst. b:co, och
är det fullkomlig anledning att förmoda, att delta rörslag an-
tages af Riksförsamlingen, oaktadt de tryckande utgifter, det
långvariga kriget med Holstein medfört och ännu medför,
samt oaktadt den minskning, som skulle uppkomma i post¬
verkets intrader, och som calculerats att för första året upp¬
gå till circa 53,333 R:dr, 16 sk. banco.
Så allmänt erkändt är det numera, att ett lågt medel¬
porto utgör ett af de första vilkoren för industriens och han¬
delns fulla utveckling samt att en stat till vinnande häraf ej
bör sky den uppoffring, som denna, liksom de flesta stora
reformer, till en början medför. Det synes då vara på ti¬
den, att denna så vigtiga och angelägna förbättring äfven
vidtages i vårt land, det sista af verldens civiliserade länder,
som ännu ej tillegnat sig densamma.
En motion i denna syftning väcktes också redan vid
förra Riksdagen, men afslogs på de af Utskottet deremot
anförda skäl, måhända afven derföre, att saken ej ännu var
nog känd och till sin fulla vigt uppskattad af dem, som då
egde att densamma behandla. Jag har dock inhämtat, att
saken alltsedan varit föremål för den Svenska poststyrelsens
omtanka, och att calculer iifver de olika portosatser, som
ansågos lämpliga för vårt land, blifvit derstädes utarbetade.
Man kan derföre förmoda att ingenting annat alhållit Kongl.
Maj:ts Regering, som säges vara särdeles böjd för denna re¬
form, att genom Nådig proposition framlägga frågan till Ri¬
kets nu församlade Ständers bepröfvande, än den måhända ej
ogrundade farhåga att desamma ej heller nu skulle linnas hå-
* Beloppen skola framdeles uppgifvas, emedan desamma ej för när¬
varande äro här kända.
Den 21 December.
87
gade alt till statsbristens fyllande påräkna ett mindre bidrag
från postverket, än som hittills antagits böra derifrån inflyta.
Olvannämde på poststyrelsens befallning upprättade cal¬
culer utvisa också, att, om såsom grund för beräkningen
antages ett medelporto för hela riket för ett enkelt bref om
ett lod af 4 sk. b:co, så skulle, med förutsättande af ett lika
antal bref, som föregående år, åtminstone inom första året,
en minskning i postverkets nuvarande portouppbörd uppkom¬
ma af omkring 40,000 R:dr banco och en ändå större dy¬
lik. om, som äfven varit föreslagit, men sedermera frångåtts,
portot för enahanda vigt skulle bestämmas till 2 sk. b:co,
då brefvet befordras en kortare väg än 10 mil och 4 sk.,
då det skulle befordras ett längre afstånd än 10 mil.
Skälen, hvarföre endast ett porto af poststyrelsen anses
böra föreslås, lärer vara: l:o Den vida större beqvämlig-
heten för correspondenterne, samt lättheten vid brefvens ex¬
pedition, och 2:o att det nu gällande brefportot endast emel¬
lan högst få orter är lägre än 4 sk. b:co; från Stockholms
postcontor t. ex. endast till Dalarön, Sigtuna, Södertelje och
Waxholm.
En så stor minskning i den af postverket för Staten
hittills beräknade inkomst, som 40,000 R:dr b:co, är visser¬
ligen ganska betydlig; men man kan dock med visshet påräkna,
att hos oss, som hos andra folk, brefvexlingen till följd af
ett sådant lägre brelporto snart skall betydligt tillvexa, om
också ej i samma stora progression, som i de länder, der
nedsiittningen, (jemförelsevis med det förut gällande brefpor¬
tot, hvilket i Sverige i medeltal uppgått till circa 5^ sk. b:co)
var vida betydligare, än här skulle blifva fallet. Detta visar
sig af det förhållande, att sedan portot för utrikes brefvex¬
lingen år 1847 nedsattes med mera än hälften af hvad det
förut utgjort, ej blott detta porto nu uppgått till samma be¬
lopp, som före nedsättningen, utan äfven portot för inrikes
brefvexlingen, som till en del är beroende af den förra, de
sednare åren ökats med omkring 15,000 R:dr årligen och
detta, oaktadt i anseende till de oroligheter, som i andra
länder under tiden egt rum och ett deraf följande märkbart
afbrott i handel och rörelse, ett motsatt förhållande snarare
varit att förvänta.
Om i sammanhang med införandet af ett sådant uniformt
porto, tillika föreskrifves, att sjelfva portot, såsom jemväl i
andra länder är brukligt, erlägges på det sätt, att brefven
åsättas stänipladt papper, å baksidan försedt med ett gum-
88
Den 21 December.
miartadt ämne, (i England af ungefär trefjerdedels qvadrat-
tums storlek, med Drottningens bröstbild) samt om utefter
de allmänna postvägarne Contor inrättades, der man kunde i
tillåsta väskor insticka sina bref, utan vidare besvär för por¬
tots erläggande, än stämpelns åsättande, och der postilloner-
na borde i förbifarten väskorna afhämta; så skulle, i och
genom lättheten att få brefven afsända, deras antal pålagli-
gen ökas ganska mycket. Derigenom skulle tillika landsor¬
tens invånare vinna en fördel i lättheten att afsända och er¬
hålla bref, och den svårighet och kostnad, sorn i sådant af¬
seende nu möter, till en betydlig del förminskas. För Bon¬
deståndet skulle denna fördel vara af oberäknelig vigt. Af
hvad jag sålunda anfört kan man med visshet sluta, att den
verkliga minskningen i Statens hittills af postverket påräkna¬
de inkomst redan första året skall blifva mindre än som
calculen utvisar, samt att den snart skulle genom en ändå
lilligare tillvext i brefvexlingen fyllas och att inom några år
Statens inkomst af postverket skulle öfverstiga dess nuva¬
rande belopp.
Som postverket till föl jd af stegring af postintrader samt
andra omständigheter i närvarande stund bör hafva ett be¬
tydligt öfverskott i räntebärande papper, uppgående till mera
än 160,000 R:dr, så finnes dessutom häruti en tillgång att
betäcka den genom nu ifrågavarande nedsättning i portot un¬
der de första åren möjligen uppkommande brist. Jag har
visserligen förnummit, att en del af dessa medel eller 88,000
R:dr äro afsatte till anskalTande af ett längre fram för post¬
verket behöfligt ångfartyg, men lärer detta dock åtmin¬
stone under några är ännu kunna uppskjutas. Dessutom
finnes i alla fall derutöfver behällne medel till ett belopp af
72,000 R:dr.
En serskild inkomst för postcassan torde äfven ganska
sannolikt komma att beredas afomförmälde brefmärken der¬
igenom, att de kunna, på sätt som nu brukas i England,
Frankrike och andra länder, användas som skiljemynt, då
sådant skall med posten afsändas, i stället för vårt nuvaran¬
de tunga kopparmynt, hvilket dertill knappast är användbart.
Den summa, som derigenom komme i allmänna rörelsen,
skulle säkerligen till stor del fylla den brist, som de första
åren kunde i postverkets inkomster uppkomma.
Dessförutan torde en icke obetydlig inkomst kunna på¬
räknas genom befordrandet af en mängd lösbref, hvilka nu
fortskatTas af postillonerna, utan att postverket derför upp¬
Den 21 December.
80
bär någon inkomst. Blefve inlemnings-contor inrättade
utmed de allmänna postvägarne, skulle ock för alla de bref,
som på omförmäide sätt fortskafläs, postverket åtnjuta be¬
talning, vederbörande correspondenter jemväl erhålla säker¬
het för brefvens framkomst och communicationen å landet
betydligen ökas. De underrättelser, hvilka man nu niidgas
fortskaffa med serskildt bud, kunde man då fortskaffa med
posten, hvarifrån man nu oftast är hindrad genom det långa
afståndet till postgårdarne.
Då det nu ur alla dessa synpunkter kan beräknas, att
den brist, som genom den åsyftade reformen calculerats skola
uppkomma för postcassan, ej i sjelfva verket blir så stor,
som calculen upptager, samt att den genom ökad brefvexling
i alla läll snart skall fyllas; då vinsten och den ökade be-
qvämligheten till följd af denna förändring för correspondeu-
torne, för handeln och industrien äro ögonskenliga, då en
tillfällig uppoffring å statsverkets sida, om äfven fullt sä be¬
tydlig som de gjorda catcnlerna utvisa, dock måste anses
såsom särdeles viii använd, och då slutligen den‘princip, som
i andra länder antagits som axiom, eller att postverket ej i
första rummet bör anses som en direct beskattningsinrätt-
ning, äfven här måste ega sin tillämplighet, så torde det ej
anses såsom allt för mycket vågadt, om Rikets Höglofl. Stän¬
der nu fatta de beslut, som jag härmed vördsamt får motio¬
nera, eller att:
l:o. Ifrån och med 18S2 års ingång portot för hvarje
enkelt bref om högst ett lods vigt, ifrån och till hvilken ort
inom Riket som helst, bestämmes till 4 sk. b:co, för till och
med 2 lods vigt till 8 sk. b:co och så vidare för hvarje öf-
verskjutande helt lod ytterligare ett enkelt brefporto.
2:o. Att genom postverkets försorg brefmärken efter
Engelsk modell anskaffas, till 4, 8 och 12 sk. b:co valör,
hvilka skola tillhandahållas allmänheten å hvarje postcontor,
hvarefter alta bref ovilkorligen skola med dylika stämplar
förses, lör att med posten befordras. Skulle brefvet väga
mera, än de å detsamma påhäftade märkenas sammanlagda
belopp utgör, erlägges skillnadens dubbla belopp af emotta-
garen, samt
3:o. Att Rikets Höglofl. Ständer må vid denna Riksdag
besluta, att något visst och till ziffra» bestämdt bidrag al
postverket ej å Riksstaten må upptagas, utan blott ett så
kalladt förslagsbelopp uppföras; att för hvarje år postverket
lill statsverket inbetalar alla de genom postintraderna, sedan
90
Den 21 December.
utgifterna blifvit bestridda, uppkommande öfverskott: att det
må bero på Rikets Ständer att bestämma, om den möjliga
brist, som derigenom uppkommer i det bidrag, statsverket
hittills från postverket erhållit, skall från annat håll. t. ex.
tullmedlens öfverskott, fyllas, eller om de nu i postverkets
cassa varande behållningar, utöfver hvad som blifvit till byg¬
gande af ett nytt ångfartyg afsatte, skola dertill användas.
Om Rikets Höglo!!. Ständer sk tille, som jag vågar hop¬
pas och förmoda, såsom deras beslut antaga det förslag, jag
nu haft äran framlägga, borde de slutligen i den underdå¬
niga skrifvelse, hvaruti detta deras beslut frambäres inför
Kongl. Majit, i underdånighet anhålla, att de närmare före¬
skrifter, som i och för denna reforms verkställande kunna
blifva af nöden, måtte, efter vederbörandes hörande, blifva
utarbetade.
Dervid borde äfven de strängaste bestämmelser emot
fribrefsrättens missbrukande samt emot andra tryckta skrif¬
ters försändande med posten utfärdas, än sådane som verk¬
ligen varit afsedde, då Rikets Ständer medgåfvo att vissa pe¬
riodiska skrifter m. m. skulle mot stämpelafgifts erläggande
få med posterna befordras.
Om remiss till Höglofl. Stats- och Revillnings-Utskotten
får vördsamt anhållas.
Stockholm den 21 December 1850.
P- Murén.
M 36.
Då Kongl. Majits Hamnordning af den 21 Januari 1771
för fiskerierna vid Saltsjöns stränder, till följd af sin höga
ålder, numera i de flesta fall icke är ändamålsenlig, och det
måste vara af synnerlig vigt att lagarne lämpas efter tids-
förhållanderne, så får jag vördsammast föreslå Rikets Hög-
lofl. Ständer, att hos Kongl. Majit underdånigst anhålla, att
nämnde Hamnordning må blifva öfversedd och förbättrad, så
att den med nuvarande allmän lag blifveröfverensstämmande;
anhållande jag om remiss häraf till Allmänna Besvärs- och
Economie-Utskottet.
Stockholm den 21 December 1850.
P. Murén.
Den 21 December.
91
JV3 37.
Vördsamt Memorial!
Den ännu gällande, i Författningarne föreskrifna, skepps-
mätningsmethoden är förknippad med väsendtliga brister.
Så länge denna method bibehålles med alla dess divisorer,
dem skeppsmätaren godtyckligt kan begagna och kanske nå¬
gon gång äfven saknar practiskt omdöme att rätt tillämpa,
finnes å honom ingen controll, och följden häral. såsom er¬
farenheten med många exempel bekräftat, är, att bland lar-
tyg, som blifvit uppmätta till nära nog lika lästetal, åtskil¬
liga kunna lasta långt mer än och kanske dubbelt utöfver
de andra. Det säkraste beviset härå erhålles genom gransk¬
ning af Tullkammarejournalerne och jemförelse emellan
fartygens innehafda läster och deras mätarebrefs innehåll.
Behofvet synes härutaf påkalla att få ett nytt, mera
ändamålsenligt upprnätningssystem utarbetadt och antaget,
grundadt uppå den principen: att alla fartygs lästetal be¬
räknas efter deras cubikinnehåll, i likhet med hvad ock hos
andra sjöfarande nationer numera är vedertaget; och före¬
slår jag derföre vördsamt att Rikets Ständer derom till Kongl.
Majit ingå med underdånig anhållan.
Om remiss af denna motion till Höglofl. Economie- och
Besvärs-Utskottet anhåller jag ödmjukeligen.
w. M. Ekelund.
m 38.
Vördsamt Memorial!
Ej blott för tuli- och bevakningstjenstemännen utan sna¬
rare ändå mer för handlande, fabrikanter, speditörer, skep¬
pare, formän, eller med ett ord alla, som med varors in¬
förskrifning, emottagande, afsändning och transporterande
hafva någon befattning, är det här i Sverige en ganska stor
olägenhet, att de stadganden och föreskrifter, som skola inne¬
bära controllör öfver tulltaxans eiterlefnad och, garantera
dess verkställighet, äro spridda uti en stor mängd särskilda
författningar, såsom t. ex. Underrättelserne till tulltaxan,
Seglations-förordningen, Förpassnings-stadgan, Stämpel-förord¬
ningen, Nederlags- och Transito-förordningen, Tolags-förord-
ningen, Lurendrejeri-förordningen, Tjenstgörings-reglementerne
för Tull- och Lotsverkets tjenstemän o. s. v., och ändå dess¬
92
Den 21 December.
utom uti en hop särskildta äldre och nyare Rescripter, Kongl.
Bref och General-Tullstyrelsens Circulairer, hvarpå allt ve¬
derbörande tull- och bevakningstjenstemännen svårligen kunna
halva reda, långt mindre affärsmannen, den der icke har
tillfälle att egna ett särskildt studium åt hela denna vidlyf¬
tiga lagstiftning, och icke en gång kan veta hvarest alla
källorna lill densamma skola uppsökas och äro befintliga.
Utaf huru stor. nytta det varit och dagligen är för de
trafikerande, att alla de särskilda närmare bestämmelser
och förklaringar, som angå sjelfva tulltaxan, blifvit samman¬
fattade på ett ställe och jemte denna utgifna uti den sä
kallade »Tullboken», är bekant och lärer icke här behöfva
åberopas. Men föga ringare, utan snarare långt större ny tta
skulle säkerligen åstadkommas, om alla stadganden och be¬
stämmelser, hvilka angå controllen öfver taxans efterlefnad
och verkställighet, och som, på sätt nyss nämnts, äro spridda
uti en stor mängd författningar och rescripter, jemväl blefvo
uti ett enda arbete under generella rubriker sammanfattade
och) utgifna. — På det sättet skulle ej blott tull- och be-
vakningspersonalen, utan äfven de trafikerande, få en lätt
öfversigt af de föreskrifter, som det ti Ilhör de förra att verk¬
ställa och de sednare att ställa sig till efterrättelse, men
hvilket, åtminstone för de sistnämnde, ofta är ytterst svårt i
följd af omöjligheten att känna liela denna vidlyftiga lag¬
stiftning.
Den förtjenstfulla »Tullboken», mig veterligen det första
och enda arbetet af det slaget i Sverige, är, såsom bekant,
ett verk af en enskild tulltjensteman. Men knappast torde
det vara att hoppas, det någon enskild man skulle under¬
kasta sig det vida mödosammare arbetet, att i korthet sam¬
mandraga ett sådant, icke mindre nyttigt verk ifrån alla de
särskilda författningarne, jag ofvanföre uppräknat.
Ofvertygad om den stora gagneligheten utaf ett sådant
verk, ej mindre, såsom jag nyss nämnt, för samtliga tull-och
bevakningspersonalen, än för alla trafikerande, skulle jag
derföre ej tveka att föreslå, det Rikets Ständer måtte fram¬
föra till Kongl. Majit den underdåniga önskan, att flan i
Nåder täcktes uppdraga åt skickliga personer utarbetningen
derutaf, derest jag icke, när Regeringens medverkan begä-
res, ansåg ändamålet på ett ändå säkrare och lämpligare
sätt kunna uppnås. I åtskilliga länder utrikes äro nemligen
de stadganden och föreskrifter, som här måste uppletas i
en mängd skiljda författningar, utan enhet och samband sig
Den 21 December.
95
emellan och kanske ofta nog i strid med hvarandra, sam¬
manfattade och utgifna antingen uti en eller två lagar, säl¬
lan flera, hvilka uti särskilda sectioner i korthet upptaga,
hvad hos oss är så att säga vidlyftigt utminuteradt i fler-
faldiga förordningar och rescripter. Detsamma vågar jag
föreställa mig skulle utan någon svårighet kunna jemväl här
ti II väga b ringas, särdeles då utaf utländska lagskipningen rö¬
rande enahanda ämnen kan hemtas mycken ledning för upp¬
ställning, sammanfattning och redaction; och inom Svenska
Tullverket finnas, derom är jag ofvertygad, em betsmän med
den insigt och skicklighet, att ett sådant värf, åt dem upp¬
draget, skulle med lätthet utföras. Jag föreslår derföre vörd¬
samt, att Rikets Ständer måtte hos Kongl. Majit i under¬
dånighet anhålla, det täcktes Kongl. Majit i Nåder uti en
eller tvänne lagar låta i möjligaste korthet sammanfatta
alla de stadganden och föreskrifter uti ofvanuppräknade för¬
fattningar och dem förklarande rescripter, hvilka genom äm¬
nenas sammanhang' naturligen höra tillsammans samt skola
tjena till efterrättelse för de trafikerande, och de der icke
äro af den uteslutande reglementariska beskalfenhet, att de
endast och allenast afse vederbörande tjenstemäns utöfning
af dom ålagde befattningar.
Om remiss af denna motion till gemensam behandling
af llöglofi. Besvärs- och Ekonomie-, Lag- och Bevillnings¬
utskotten anhåller jag ödmjukeligen.
W. M. Ellelund.
JK 39.
Vördsamt Memorial!
De mångå olägenheter, som för Näringsidkaren, serde¬
les i landsorten, uppkommit af brist på tillräckligt rörelse-
capital, hafva länge varit insedda och obetingadt erkända.
Till en del har man genom enskilde Bankassociationer sökt
afhjelpa dessa olägenheter; och i Rikets flesta Landskaj) fin¬
nes redan någon sådan inrättning. Gefleborgs Län utgör
dock ännu ett undantag härifrån, oaktadt ofvananmärkte
olägenheter der, lika mycket som annorstädes, och kanske
iner än på många andra ställen, verkat menligt på ortens
liesta näringar. Möjligen skulle detta missförhållande kunna
med en ny Privat-Bank eller med inrättandet af en filial-
a(delning, lydande under någon redan befintlig enskild credit-
‘>4
Den 21 December.
anstalt kunna i någon män förmildras; men det har synts
mig och mina committenter vara icke endast för orten sjelf,
utan 'afven för det allmänna mera förmånligt om Riks-Ban-
ken, som redan på ett par andra orter anlagt Låne-contor,
genom en dylik anstalt inom Gefleborgs Län sökte afhjelpa
ifrågavarande, allt mer och mer kännbara missförhållande.
Jag föreslår således att, för bedrifvande af Lane- och Credi-
tiv-rörelse samt för hållande af upp-och afskrifnings-räkning,
ett Låne-contor, utgörande en afdelning af Rikets Ständers
Rank, måtte inom nämnde Län inrättas på lämpligt ställe,
i hvilket afseende Gefle stad företrädesvis torde komma i
åtanka. Stockholm den 21 December 1850.
P. O. Norin.
M 40.
Motion.
Flera landsorter samt mer och mindre betydande stä¬
der än Eskilstuna hafva blifvit gynnade af Rikets Ständer
med stora understöd, dels utan återbetalningsskyldighet, dels
såsom lån på lindriga vilkor, för att kunna upprensa ström¬
mar, anlägga och omlägga vägar, anlägga och förbättra ham¬
nar, ja till och med för att reparera kyrktorn, hvilket allt
gifvit anledning och förhoppning hos Eskilstuna Stads Bor¬
gerskap och öfrige innevånare, att en anhållan hos Rikets
Ständer, framställd af deras Ombud vid denna riksdag, för
erhållandet af ett arnorterings-lån på 10,000 R:dr B:co med
tre procents ränta och två procents afbetalning, ej skulle
afsläs, då summan icke är större, men för de låntagande i
behofvets stund ganska nödvändig, i anseende till stadscas-
sans betryckta tillstånd under bördan af en skuld, stor 19,441
R:dr 52 sk. b:co, iråkad genom byggnad af Rådhus, inköp
från Kronan af vattenverk, byggnad och reparerande af ut-
falls-dammar, rännor och broar, samt byggandet af stallar
m. m. vid stadens gästgifvaregård. — På landet erhålla do¬
mare, krono-uppbördsmän och andre betjente sina löner af
kronan, till bestridande hvaraf flere städer hafva donerad
jord af många hemman till och med öfver tjugu; deremot
finnas vid Eskilstuna endast 51 tunnland mark, hvilken, dä
den såsom egendom innehafves af enskilda, anses icke vara
donerad, ty deröfver finnes icke någon handling; således må¬
ste medel till Eskilstuna stadsuleifter. utan hjelp af publika
Den 21 December.
95
bidrag, ensamt bestridas af stadens innevånare, hvaröfver ej
eller klagas, utan, om icke olyckor drabba dem och deras
näringar skyddas, tro de sig kunna bära dessa skatter, så
vida Rikets Ständer, i det trångmål de nu äro stadde, ville
bifalla deras här gjorde anhållan om lån, vid hvilket de gerna
tillåta äfven må fästas det vilkor, att i framtiden icke skall
uppkomma begäran om afskrifning till större eller mindre
del.
Hvad, som här blifvit anfördt, torde vara tillräckligt, för
ådagaläggande af skälen för den, af Eskilstuna stads borger¬
skap och öfrige innevånare, genom mig, framställde anhållan
om lån af 10,000 R:dr b:co, hvarvid af mig endast tillätes
bifoga den nära vissa förhoppning, att Rikets Ständer icke
lära vilja stjufmoderligt betrakta det samhälle, hvarifrån lä-
neansökan kommer, utan anse det, såsom det sannerligen är
en af Rikets goda städer. Tre bilagor äro näriagde. Om
remiss till Stats-Utskottet uthedes af
P. E. Winge.
M 41.
ödmjukt memorial!
I förhoppning att Kongl. Majit i Nåder framställer Pro¬
position om anslag för återuppbyggande af Lidköpings af-
brända, såkallade gamla stad, till belopp af omkring 80,000 R:dr
b;co och för kyrkans iståndsättande, 25,000 R:dr samma mynt,
får jag genom denna motion om slikt anslag, inom motions¬
tidens slut, hålla denna fråga öppen, jemte det jag, enligt
stadens innevånares önskan, anhåller det fördelningen af an¬
slaget må bli åtminstone lika för å ena sidan stadens plane¬
rings och andra kostnader af tomtregleringen och å andra
sidan byggnaders uppförande. Stockholm den 21 December
1850.
S. G. Wetterberg.
M 4Sä.
Vördsamt memorial!
Då erfarenheten hittills visat, att nederlagsrättigheten
eller creditupplag af utländska varor i de stapelstäder, der
densamma hittills varit tillåten, haft en välgörande inflytelse
JM»
Den 25 December.
på nämnde orters handel och annan rörelse, torde det vara
öfverensstämmande ej mindre med en klok omtanka för in¬
dustriens utveckling i allmänhet, än äfven med rättvisa och
billighet, att förenämnde förman utsträckes till alla Rikets
stapelstäder, der tullhevakningen antingen redan är, eller lämp¬
ligen framdeles kan, ordnas så, att nödig controll mot missbruk
af ifrågavarande rättighet kan beredas. Och får jag på grund
häraf vördsamt föreslå att ofvanberörde förändring i tull-
lagstiftningen måtte blifva vidtagen. Skulle detta förslag icke
kunna vinna oinskränkt bifall, anhåller jag, att det mätte
vinna bifall åtminstone i afseende å Uddevalla stad.
Om remiss till vederbörligt Utskott får jag vördsamt
anhålla.
Stockholm den 21 December 1880.
Paul Perg.
JVt 43.
Fattigvårdsstyrelsen i Fahlun har såsom gåfva emoltagit
diverse Riksgälds-Contorets sedlar å ett belopp, stort 45 R:dr
52 sk., för att, om valuta derföre erhölls, densamma an¬
vända lill de fattiges fördel.
Jag får derföre, efter mig lemnadt uppdrag, härmed an¬
hålla, att Rikets Ständer behagade förordna, att ifrågavarande
Riksgälds-Contorets sedlar varda med uppgifvet belopp in¬
löste.
M. W. Collén.
M 44.
Motion.
Då skeppsbyggeri och skeppsfart äro de bland Sveriges
förnämsta hufvudnäringar, hvilka gifva lif åt vårt lands in¬
dustri och förkofran i allmänhet, hafva också Rikets Höglofl.
Ständer funnit välbetänkt att pä de sednare åren medelst
behöriga anslag af Statens medel understödja och befrämja
Navigationsskolors inrättande och underhållande uti åtskilliga
här nedanföre beskrifne Rikets förnämsta sjöstäder, hvilka,
enligt följande utdrag ur den af Herr James Paton lör inne¬
varande år utgifne förteckning öfver Sveriges handelsflotta,
äga:
Den 23 December.
97
.Anlal Fartyg till Lästetal, deraf kopprade. Lästetal,
Götheborg ISO » 16,874 » 82 10,794.
Stockholm 116 » 10,997 » S6 7,OOS.
Gefle 107 » 11. i 78 » 24 4,111.
Calmar 81 » 5,229 » 0 0.
Wisby, med Gottland 69 » 2,98S » S 440.
Hernösand 41 » 2,894 » 3 717.
Malmö 51 » 2,253 » 4 514.
Carlshamn 22 » 1,510 » 4 828.
Förenämnde åberopade förteckning visar äfven, att We¬
stervik innevarande år äger fartyg, till antal 80 och till lä¬
stetal 3,455, deraf 17 st. med lästetal af 2,085 äro kopprade;
hvaremot denna stad år 1847 endast ägde 37 fartyg till
sammanräknadt lästetal af 2,882; hvilket bevisar att till¬
växten af Westerviks skeppsrörelse på de 5:ne sednaste åren
varit ganska betydlig, och att således denna stad nu är den
fjerde i ordningen, eller närmast Stockholm och Gede, så
väl i anseende tili lästetal, som till antalet af kopprade far¬
tyg. — Härvid är äfven att taga i betraktande att af dessa,
Westervik tillhörande, 80 fartyg 26 äro seglande på norra
och södra Amerika och att deremot t. ex. Calmar endast
äger 8 ä 6 fartyg, som segla på Westersjön och Medelhaf¬
vet, hvaraf synes att Westervik nu åtminstone bör vara lika,
om icke mera, berättigad till Navigationsskola än flertalet af
de städer, som dermed blifvit försedde, helst skeppsrederi-
erna uti samma stad hafva på ett utmärkande sätt följt den
närvarande tidens fordringar uti att construera och utrusta
sina fartyg med omsorg och osparade uppoffringar, hvarigenom
också deras handelsflotta blifvit synnerligen väl accrediterad i
utlandets hamnar för frakthandelns idkande på de mest af¬
lägse transatlantiska farvatten.
Den större nautiska kunskapsbildning, som numera är
påbjuden såsom erforderlig för skeppare af första klassen är
således oundgängligen behöflig för Westerviks skeppare och
styrmän; men för att erhålla detta kunskapsmått, hafva de
unga sjömännen i denna stad på sednare tider varit nödsa¬
kade att underkasta sig den stora kostnaden att uppehålla
sig ett, ofta 2:ne, arvid Navigationsskolor på främmande orter,
såsom i Wisby, Calmar eller Carlshamn.
I anseende till att Westervik, i jemförelse med desse
städer, har ett mångdubbelt antal på vidsträckt aflägse far¬
vatten seglande fartyg, så har också Westervik i samma
förhållande så mycket större behof al kunnige skeppare Och
Bil. till Borg.-Ståni. Prat. 18&0-185C •
98
Den 23 December.
styrmän, hvilkas anskallände i hög grad försväras al bristen
på Navigationsskola inom samhället; ty det är allmänt be¬
kant att de ynglingar, hvilka egnat sig åt sjömansyrket, of¬
tast äro söner af obemedlade föräldrar, och sålunda sakna
medel att bekosta sig uppehälle vid sådan skola pä främ¬
mande ort, då deremot, om skolan vore belägen i fäderne¬
staden, det icke vore kännbart för föräldrar eller anhöriga
att med dem dela brödet i hemmet, hvarigenom derjemte
förenades fördelen af en för unga sinnen angelägen närmare
tillsyn på deras moraliska vandel. — De tvänne väsentliga
olägenheterna, som häraf uppkomma, äro af betänklig art,
nemligen, att skeppsrederierna gå miste om de skicklige och
kunskapsegande skeppare och styrmän, som behöfvas, samt
att ett större antal i practiskt hänseende skicklige och med
goda naturanlag utrustade, unge sjömän, se sig af bristande
tillgångar tvingade att afstå från hoppet att kunna i yrket
avancera längre än till matroser.
Dä man på sednare tider kommit till den välgrundade
öfvertygelsen, att de anslag, som af Staten beviljas för bi¬
bringande af grundligare kunskaper åt befälhafvande vid Ri¬
kets handelsflotta, äro för riksvigtigt ändamål väl använde
medel, så kan det väl icke heller förnekas att de städer,
hvilka bedrifva den största och vidsträcktaste sjöfarten, böra
komma i åtnjutande af sådant understöd. — Att Westervik
i detta afseende är bland Sveriges städer den fjerde i ord¬
ningen, har jag ofvanföre haft äran ådagalägga, äfvensom att
den vanlottade ställning, hvaruti Westervik sig befinner, att
vara i saknad af en Navigationsskola, hvars underhållande
med behörige lärare samhället derstädes icke förmår
af egne medel bekosta, är i högsta graden motverkande
de ansträngningar och uppoffringar, som de uti denna stad
varande idoge affärsmän, med nedläggande al icke obetydlige
capitaler, egna till skeppsbyggeriernas och sjöfartens förkof¬
ran, såsom varande, i följd af locala förhållanden och med
aktgifvande på Westerviks förträffliga hamn, samt dess för
skeppsfarten förmånliga läge, det enda näringsyrke, som der¬
städes af någon betydenhet kan bedrifvas.
På bär ofvan anförde grunder är det, med tillförsigt till
Höglofl. Rikets Ständers behjertande, som jag anhåller vörd¬
samt, att för Westerviks stad måtte af Statens medel
tillräckligt anslag beviljas, för att derstädes kunna inrätta
och årligen underhålla en Navigationsskola, hvartill, lika med
Den 23 December.
99
Calmar, såsom varande närmast, ehuru underlägsen Wester¬
vik i lästetal, torde vara behöflig!:
Årligt anslag till aflöning B:co R:dr 1,200.
och till materiel årligen 500.
samt dessutom till första uppsättningen af materiel 750.
Jag anhåller om remiss häraf till behörigt Utskott.
Stockholm den 21 December 1850.
A. D. Maechel.
M 45.
Motion.
Nu gällande Bevillnings-Förordning föreskrifver i 14 §,
huruledes Handelsexpeditör, Bokhållare och Betjente skola
taxeras, men befriar i § 145, mom. 2, lärlingar i handel
ifrån all bevillning efter 2:dra art. Att numera, sedan inga
fastställda läroår finnas, bestämma skillnaden emellan dessa
personer, är nära ogörligt; och har vid tillämpningen gifvit
anledning till tidsödande skiljaktigheter. Handels-Ordningen,
i dess § 29, tyckes benämna dem samtlige Handelsbetjente.
Men att vid taxeringen så anse dem, hvilka nyligen sä godt
som på försök börjat sin bana på ett handelscontor eller i
en handelsbod, och i följd deraf ålägga dem bevillning, vore
lika orimligt, som att derifrån befria utan undantag alla, som
af deras husbönder benämndes lärlingar.
Det rättaste vore numera, att det positiva undantaget,
för allt hvad lärling heter, inskränkes, och att man gör nå¬
got afseende på deras ålder och vilkor vid bestämmandet af,
huru de egentligen skola anses.
På grund deraf får jag föreslå följande förändrade ly¬
delse i den nya Bevillnings-Förordningens 145 §,
»Befrielse efter 2 art. njuta —
»2:o Lagstadda drängar på landet och i städerna, tor¬
pare, lärlingar i handel, såvida de icke lill ålder eller vilkor
äro jemnförlige med handelsbetjente, lärlingar i handtverk
etc.»
Stockholm den 23 December 1850.
F. A. Rinman.
100
Den 23 December■
JW 45i.
Motion.
l)ä Ilandels-Ordningen af är 1846, uti 4 §, medgifver
rättighet för välfrejdade qvinnor att idka S olika yrken, nem¬
ligen nipperhandel, klädmäkleri, mångleri, tobakshandel och
försäljning af nålstolskram, men Bevillnings-Förordningen en¬
dast löreskrifver, huru idkarne af tvänne bland dessa yrken,
klädmäklerskor och månglerskor, skola taxeras, hafva stridig¬
heter, angående de trenne öfriga yrkenas beskattning, inom
Taxerings-Comitéer upptagit en tid, som bättre kunnat an¬
vändas. Med anledning deraf får jag föreslå följande tillägg
uti §:n 14 af Bevillnings-Förordningen:
»Nipperhandlerskor, lika med klädmäklerskor.
»Tobakshandlerskor, lika med klädmäklerskor.
»Qvinnor, som försälja så kalladt nålstolskram. lika
med månglerskor.»
Stockholm den 23 December 1830.
F. A■ Ilinman.
M 46.
Motion.
Bevillnings-Förordningen uppräknar visserligen åtskilliga
upplysningar, hvilka Taxeringsmännen förnämligast skola
söka för bedömandet af inkomsters belopp, men löreskrifver
ingenstädes, hvem, som skall skalla dessa upplysningar; om
det är Konungens Befallningshafvande, städernas Magistrater
eller Taxeringsmännen sjelfva. Samma Förordnings § 97
tyckes väl, ehuru obestämdt, gifva Magistraterna detta "ålig¬
gande. 1)3 emellertid inträffat, att taxering måst försiggå
utan den minsta ledning i detta afseende, får jag föreslå att
slutet af Bevillnings-Förordningens § 103 måtte erhålla föl¬
jande lydelse:
»Alla nödiga upplysningar skola för detta ändamål nog-
grannt sökas, utskeppningen, importen, skeppsfarten, afstämp-
lingen, handelsrörelsen m. m. tagas i betraktande, och böra
Handels-Collegium i Stockholm och Magistraterna i de öf¬
riga städerna bestyra om anskaffande af derföre tillgäng¬
liga upplysningar, innan den i § 97 föreskrifna anmälan gö¬
res. Jemte ofvannämnde upplysningar skall en synbart yp¬
Den 23 December.
101
pigare lefnadskostnad, vid bedömandet af inkomsternas belopp,
tjena taxeringsmännen till vägledning.»
Stockholm den 23 December 1830.
F. A. Rinman.
M 47.
Motion.
Ehuru jag i allmänhet anser det högst olämpligt, att
föreslå någon förändring å en eller annan enstaka artikel i
Tulltaxan, kan jag likväl icke underlåta, att till jemnförelse
framställa, huru 2:ne artiklar hittills blifvit i detta fall be¬
handlade.
För cider betalas i tull 12 sk. och för vin 24 sk. kan¬
nan. Nu är det en känd sak, att åtskilliga gånger från
Tullkamrarne i landsorten, prof jemte förfrågningar ingått,
om en vara vore cider eller vin. Då har stundom inträffat,
att de Wetenskaps-Akademiens Ledamöter, till hvilka prof-
ven öfverlemnats, förklarat det vara vin, som förmodats vara
cider. Man har alltid velat belägga vin med hög tull, eme¬
dan man i viss mån ansett det som öfverflödsvara, men då
cider är fullt ut lika mycket, om ej mer än vinet en öfver¬
flödsvara, och då lätteligen sådane fall kunna tänkas, att den
ena af dessa varor biifver förtullad för den andra, får jag
föreslå, att, huru inkommande tullen å vin än månde be¬
stämmas, tullafgiften å cider mätte blifva lika med den å
vin, på hvilken sednare vara, om man gör afseende på dess
inköpsvärde, jemnförd med andra artiklars, någon nedsättning
i nuvarande införselstull rättvisligen borde göras.
Stockholm den 23 December 1830.
F. A. Rinman.
M 48.
Genom Nådig Resolution af den 30 October detta år,
har Kongl. Majit, på underdånig framställning af Directio-
nerna för Privatbankerne i Riket, i så måtto förändrat stad¬
gandet i 8 § f morn. i Kongl. Kungörelsen af den 9 Januari
1846, angående enskilda banker, hvilka utgifva egna cre-
ditsedlar, att tiden för lifgifvande af sådane sedlar, lydande
å minst 3 R:dr 16 sk. banko, som skolat upphöra den 1
102
Den 25 December.
Januari 1851, blifvit utsträckt till den 1 Januari 1852, elter
hvilken tid creditsedlar ej få utgifvas å mindre valörer, än
6 It:dr 52 sk. b:co.
De af samtlige privatbankerne utgifne sedlar å valörer
under 6 R:dr 52 sk. utgöra en sammanlagd summa af circa
4 millioner på en sedel-emission af circa 10 millioner; att
ersätta dessa 4 millioner med sedlar af 6 R:dr 52 sk., och
högre valörer, blifver en omöjlighet, hvilket erfarenheten
redan visat vid en likartad operation. Då för privatbankerne
upphäfdes rättigheten att utlemna sedlar på 2 R:dr, och
under 5 R:dr 16 sk., sjönk dåvarande privatbankernas ute¬
löpande sedelstock året derpå circa 2 millioner, och ändock
var ej öfvergången från 2 och 5 till 5Rrdr så stor, som
den, hvilken nu är i fråga från 5 }/.t 6 % R:dr. Indrag¬
ning af privatbankernes sedlar blir den ovilkorliga följden;
ty då 3 V3 R:drssedlar hålla sig ute hos den arbetande
classen och allmogen, så kunna omöjligen 6 % R:drssedlar
hålla sig hos samma klass. Om nu än privatbankerne möj¬
ligen veta att skydda sig för de menliga följderna af indrag¬
ningen, så kan det icke undvikas, att en sådan indragning
medför skadlig verkan för allmänheten, och denna verkan
skall i främsta rummet erfaras af den mängd näringsidkare,
som af privatbankerne njuta försträckningar, i det de gå
miste om det förlag, de påräknat till underlättande af deras
rörelse. Erfarenheten har visat, att uti de districter, hvarest
privatbanker blifvit inrättade, de olika näringarne erhållit
nytt lif, och härpå torde Götheborg gifva ojäläktigt bevis.
På denna liflighet i rörelsen skall indragnirigsåtgärden verka
hämmande och försvagande. Erfarenheten har äfven gilvit
vid handen, att de understöd, som från Statens sida lemnäs
åtskilliga näringar, äro, genom en mängd formaliteter och
reglementariska föreskrifter, gällande från en Riksdag till en
annan, af beskaffenhet att icke motsvara de tralikerandes behof.
Hvad jag nu antydt, är endast de mest framstående af
de skadliga följder, hvilka af indragningen skola uppkomma.
Hvarje större sedelindragning verkar menligt på handel, nä¬
ringar och jordbruket öfver hela Riket, och det är af sådan
anledning, som jag vördsamt anhåller, att Rikets Högloll.
Ständer måtte tillstyrka, det Kongl. Maj:t medgifver privat¬
bankerna rättighet att utgifva sedlar å minst 5 R:dr 16 sk.
b:co intill slutet af nu gällande octroyer.
Om remiss till Banco-Utskottet anhålles ödmjukligen.
Stockholm den 25 December 1850.
L. Bergman.
Den 23 December.
103
M 49.
På en tid, då techniska undervisningen icke blott för
näringarne i allmänhet, utan äfven för landtbruket, anses
vara af högsta vigt, och då i vårt land nya läroanstalter i
denna väg både förordas och förses med nya anslag af all¬
männa medel, torde det anses nödvändigt, att fästa en i sed¬
nare afseendet lika vårdande sorn gagnelig uppmärksamhet
vid en sådan läroanstalt, hvilken redan från mer än 21 år
tillbaka visat en erkändt nyttig, alltid framåt gående verk¬
samhet; jag menar Chalmerska Slöjdskolan i Götheborg.
Vid Riksdagen år 1854 behagade Rikets då församlade
Ständer, på inom detta Välloll. Stånd af vår nuvarande vör¬
dade Herr 'Palman väckt'motion om en årlig anslagssumma,
stor 7,000 R:dr b:co, — motsvarande hälften af hvad Kongl.
Technologiska Institutet i Stockholm såsom anslag för året
erhåller, — för den ofvannämnda technologiska läro-anstalten
bevilja ett årligt statsanslag, stort 5,000 R:dr; och då seder¬
mera blifvit ådagalagdt, att densamma, genom en vidgad
verksamhet1 och lyckliga resultater, gjort sig förtjent af ytter¬
ligare tillökning i anslag, erhölls, efter vid Riksdagen är
1840 af ofvanbemälde Herr Talman för andra gången väckt
motion, en sådan tillökning med Ett Tusen Riksdaler.
Denna inrättning har sålunda nu ett årligt statsanslag, stort
Fyra tusen Riksdaler banco.
Sedan, genom ständigt fortgående utvidgning, undervis¬
ningsämnena tilltagit i vidd och lärarnes arbeten mer och
mer ökats, har behofvet af större penningetillgång för årliga
utgifterna till aflöningar, materialier, underhåll af byggnader,
anskaffande och vidmakthållande af vetenskaplig materiel,
chemiska laborationskostnader ni. m. blifvit alltmer kännbart.
Dessutom fordras för denna högre technologiska läro-anstalt
en förberedande eller elementar-afdelning, i hvilken äfven
handtverksgesäller och lärlingar samt ynglingar med inskränk¬
tare för-kunskaper, om söndagarne före och efter gudstjen-
sten samt pä några hvardagsaftnar, kunde erhålla undervis¬
ning i Geometri, Skrif- och Ritkonst, Historia, Geografi m. m.
En skola, der sådan undervisning nu meddelas, har hittills
af Slöjdföreningen i Götheborg blifvit genom enskildta bidrag
bekostad; men dessa torde snart upphöra, och det vore en¬
ligt min mening bäst för ändamålet afpassadt, att den förbe¬
redande afdelning jag i det nyss föregående haft äran om¬
nämna, under samma aktade Rircction, med Chalmerska
104
Den 23 December.
Slöjdskolan införlifvades Ii vilket äfven synes kunna ställas i
sammanhang med det uti Kongl. Maj:ts Nådiga proposition
om Statsverkets tillstånd och behof, ä sjette hufvudtiteln till
jordbruket, handeln och näringarne, —. »för inrättande af 2:ne
teckniska elementar-skolor m m. företrädesvis i Stockholm
och Malmö, eller ock efter Kongl. Maj:ts bepröfvande» —
intagna anslag, stort 6,600 R:dr till hvardera, eller tillsam¬
mans 15,200 R:dr banko.
Om således ett vida mindre anslag tillika beviljades
Chalmerska Slöjdskolan, såsom fyllnad i hvad som ännu bri¬
ster för att göra hennes verksamhet likartad med hvad i
Stockholm afses, då ökade tillgångar beredas Slöjdföreningens
derstädes så förtjenstfullt ledda och i ständigt vidgad, gag¬
nande verksamhet fortgående skola, så skulle derigenom det
stora ändamålet, technisk' bildning, i mer än ett hänseende
flerestädes inom fäderneslandet befordras. Jag vågar således,
både med anledning al hvad en högt värderad talare här¬
städes med sanning och värma sä lyckligt till techniska un¬
dervisningens förmon nyligen behagat yttra, och med stöd
af närlagd<v årsberättelser och handlingar, vördsamt anhålla,
alt Chalmerska Slöjdskolan i Götheborg måtte, från och
med början af nästkommande år 1831, erhålla ett med Tre
tusen Riksdaler ökadt årligt anslag af allmänna medel, då
hela anslagssumman skulle uppgå till den redan år 1854
begärda af Sju tusen Riksdaler banko, hvarigenom, i förening
med ofvanberörda Söndags- och aftonundervisning uti Ele-
mentar-afdelningen, en kraftigare medverkan lill vinnande af
nyssnämda för Manufacturerna, Fabrikerna och Handtverke-
rierna äfvensom för Landtbruket och andra näringar gag¬
nande ändamål, pä ett jeinnlörelsevis mindre kostsamt sätt
skall beredas.
Om remiss af denna motion till Höglofl. Stats-Utskottet
anhålles. Stockholm den 23 December 1830.
L. Bergman.
M 50.
Vördsaml Memorial.
Sedan hos Domstolarne åtskilliga tvister förekommit
om bättre rätt till lösegendom, som vid utrnätningstillfällen
uppgifvits vara till annan person försåld, blef vid 1833 års
Den 23 December.
105
Riksdag genom författning stadgadt, huru förfaras borde vid
försäljning af lösegendom, som köparen tillät qvarblifva i
säljarens vård, och hvarmed åsyftades att, genom köpets
offentliggörande, bereda en allmännare kännedom derom och
såmedelst förebygga diktade köpeaftal till borgenärers för¬
fång. Att det onda, som skulle botas och afhjelpas, emed¬
lertid förvärrades, visade sig snart, i det köp af omlörinälde
beskaffenhet, som förut voro spridda och fåtaliga, sedermera
förekommo i mängd öfver hela Riket och förorsakade rätte¬
gångar, betydliga förluster och i följd deraf ett allmänt miss¬
troende. Detta, troligen icke påräknade, resultat af författ¬
ningen framkallade vid 1843 års Riksdag Kongl. Förord¬
ningen den 20 November samma år, hvarigenom vidare
stadgas, alt alhandlingar om lösiireköp skola kungöras från
predikstolen i den ort, der säljaren bor, kungörelse om af-
liandlingens innehåll till allmänhetens kännedom anslås hos
den Rätt, der afhandlingen lill inprotocollerande uppvises,
samt köparen vara pligtig, der Ibrdringsegare sådant yrkar,
att med ed betyga, att mellan honom och säljaren är. på
god tro, så tingadt och betaldt, som afhandlingen innehåller.
Det afsedda ändamålet med dessa skärpta föreskrifter kan
likväl icke anses vunnet, ty ännu klagas lika högljudt, som
förut, öfver lösöreköpen, såsom ett ofta anlitadt medel att
gäcka borgenärers lagliga rätt tili betalning, och denna kla¬
gan skall otvifvelaktig! fortfarande finnas grundad, så länge
gäldenär kan skydda sig för utmätning genom ett salubref ä
sin egendom, men ändå behålla densamma. Med afseende ä
den nu stadgade edgången för köparen, gynnas vanligen nå¬
gon annan fordringsegare, än utmätningssökanden, med dessa
öfverlåtelser, och hvarmed ingen svårighet eger rum att lämpa
egendomens värde efter beloppet af köparens fordran. Ar
den obetydlig, kan värdet nedsättas huru lågt som helst, ja
under hälften af gångbara priset, utan att annan fordrings¬
egare, af denna anledning, kan fä köpet håfvet. Emedlertid
torde ej eller vara sällsynt att lösöreköp ske rent af pro
forma, så att den köpeskilling, som figurerar, ej blifvit på
något sätt säljaren godtgjord. Derifrån borde väl edgången
alhålla, men jag betvillar att, då den egna fördelen och
skammen att anses hafva handlat oredligt sättas emot sam¬
vetet, dettas röst alltid lår fälla utslaget. Man må jemväl
besinna att den förfördelade fordringsegaren sällan är i till¬
fälle att känna förhållandet mellan köpare och säljare och
‘•eraf händer att ganska underhaltiga lösiireköp lemnäs oklan¬
106
Den 23 December.
drade. Vid deri Stads-domstol, der jag i mångå är tjenst-
gjort, liar under tiden från 1833 ingen enda tvist af denna
beskaffenhet förekommit, oaktadt flere af de talrikt bevakade
saluafliandlingarne kunnat gifva fog dertill. Men, äfven om
en annan erfarenhet i allmänhet vunnits, tror jag mig lik¬
väl, utan fara för misstag, kunna påstå att minsta delen af
de tillställningar, som under namn af lösöreköp skyddat gäl-
denärer för utmätning, blifvit föremål för klander. Merän-
dels underkastar sig den bedragne borgenären att förlora sin
fordran, isynnerhet om den ej är alltför betydlig, heldre än
att blottställa sig för kostnaden och obehaget af en, i allt
fall oviss, rättegång och ännu mer måste dessa betänklighe¬
ter göra sig gällande om, såsom ofta är fallet, rättegången
måste anställas å aflägsen ort, der käranden, utan kännedom
om de omständigheter, som kunna ega väsendtligt inflytande
på sakens utgång, nödgas öfverlemna dess utförande åt ett,
mer eller mindre pålitligt, ombud.
Friheten att försälja sin väl förvärfvade egendom, fast
eller lös, tillhör med rätta hvarje myndig medborgare i sam¬
hället, men jag tror det vara mindre välbetänkt, att med¬
gifva sådan försäljning, att oredliga gäldenärer derigenom
sättas i tillfälle att, med bibehållande af sina tillgångar, un¬
dandraga sig betalningen af sina skulder. — Dertill föran¬
leda likväl, enligt erfarenhetens vittnesbörd, de utkomne
författningarne om lösöreköp, och jag vågar derföre vörd¬
sammast föreslå, alt Rikets Höglofl. Ständer, lör deras del,
täcktes besluta upphäfvande af den nu gällande förordningen
i ämnet af den 20 November 1845.
G. P. Rönblad.
M 51.
Vördsamt Memorial.
Under önskan och förhoppning, att Ledamöterne uti nu- |
varande Riksdags Stats-Utskolt måtte komma alt, för den
stora mängden af det skattdragande folket, lilvas af samma
anda, tänkesätt och deltagande, hvilka ådagalades af nämnde
Utskotts Ledamöter under 1840 års Riksdag, sä att dessa
Utskott, vid slutet af det fjerde och femte tiotalet af århun¬
dradet, vinna lika märkvärdighet i förening med erkänsla af
tacksamma medborgare, vågar jag en motion, styrkt i min
förtröstan på något medhåll, om också icke af mer än en,
Den 23 December.
107
så är det nog, ty erfarenheten har ofta visat, att en enda
mans fasta och kraftiga vilja för det goda verkat framgång,
utan afseende om motionen blifvit gjord af en mindre märk¬
bar person.
Måtte budgeten så uppgöras, att tillgångarne i sin hel¬
het beräknas, innan utgiftssummor bestämmas, samt Riks-
statens hufvudtitfar på en gång, och icke en i sender, med
mellanskof, framläggas för Rikets Ständer, hvilka liktidigt
måtte meddelas underrättelse om tillgångarne för utgifternas
fyllande.
Första Hufvudtitelns nuvarande stora summa kan icke
betraktas utan bekymmer, vid jemnförelsen med hvad den
utgjorde vid början af fäderneslandets statsskick efter det
störlade enväldet.
i Andra Hufvudtitelns anslag 1,112,920 R:dr äskas en
tillökning af 22,740 R:dr och för 3 år till fängelsebyggnader
400,000 R:dr, hvilka belopp vid noggrann öfversigt och be¬
räkning torde kunna minskas.
Tredje Hufvudtitelns summa, tillökad med 800 R:dr,
tyckes kunna nedsättas genom indragning af de kostsamma
beskickningarne, i likhet med stora länder, emot det lilla
Sverige, hvilkas Regeringar ej hafva ministrar vid främmande
hof, utan endast diplomater af lägre rang, så att summan
blef, åtminstone icke högre, än 200,000 R:dr.
Fjerde och Femte Hufvudtitlarne upptaga sådane sum¬
mor, att de med förvåning läsas vid erinran, att vi haft 36
års fred; ty tågen till Danmark kunna icke benämnas krigs¬
tåg, för hvilka dessutom särskild beskattning blef utskrifven.
Anmärkningsvärdt är, att någon verklig i det stora hela in¬
gripande förbättring i lands- och sjöförsvaret icke försiggått
under denna långa tid, då likväl årligen llere millioner Riks¬
daler utgått från de skattdragande till landets försvarsanstal¬
ter, hvilka det oaktadt befinnas i det skick, att nu äskås
ofantliga summor.
Capitaine G. M. Stjernsvärd har vid förlidne och denna
Riksdag inlemnat förslag till landtförsvarets bättre organisa¬
tion, med besparing af utgifter, hvilket likväl icke blef för¬
delaktigt bedömdt vid sistlidne Riksdag, utan helt och hållet
°S'lladt. Måtte det nu röna bättre framgång! Hvad jag i en
motion under 1840 års Riksdag yrkade, finnes äfven före¬
slaget af Capitaine Stjernsvärd, eller indragning af de kost¬
samma gardesregementerne, hvarom han sägen »Många skola
anse denna af mig nu föreslagne indragning (af garderne)
Den 23 December.
såsom ett crimen Ises*; icke desto mindre står jag fast vid
mina härutinnan egande åsigter. Kunna de skäl, hvarpå de
grunda sig, icke göra sig gällande, utan fördomen och ensi¬
dig uppfattning i stället väga mer, än de fördelar, som gar-
desregementernes indragning medför och ibland hvilka jag
i främsta rummet ställer den tjenstbarhet, som de indelta
trupperna härigenom blifva i tillfälle att förvärfva, så torde
detta likväl icke böra hindra mig, att ännu en gång oför¬
stäldt uttala mina tankar i ämnet» etc. (Se förslaget).
Kunde åtminstone denna del af Capitaine Stjernsvärds
förslag vinna bifall, bade jag nått mitt hela och han en del
af sitt syfte. Ett försvar för en dräglig, om icke billig kost¬
nad, är hvad ett fattigt land kan äska, då det bebos af ett
folk, som i nödens och den verkliga farans stund alltid va¬
rit villigt och aldrig skytt att offra välfärd och lif lör ett
älskadt fädernesland.
De tider äro lyckligtvis längesedan förflutne, dä natio-
nerne stridde sinsemellan. 18-48 börjades krig af flere Eu¬
ropeiska folk emot de styrande, hvaruti segren blef på de
förras sida, men som vanligt, lika godsinnade i alla förhål¬
landen, återlemnade segrarne makten åt de öfvervunne,
hvilka, af motsatt sinnesart, nu uppställt ofantliga krigare¬
massor lill sina väldens försvar. Således synas krigen hä¬
danefter blifva: do styrandes emot de styrda.
En anledning af mindre värde kan ofta i sina följder
leda till de vigtigaste händelser och med svårighet finnes
vägen till upprinnelser. Den stora menniskovännen Hovards
besök i fängelser gaf ju anledning, att, i stället för de då
förskräckliga hålorne, nu finnas menniskoboningar.
Den stora fredscongress, som har sitt stamhåll i Eng¬
land, fastän ursprungliga tanken ej föddes i detta land, skall,
sedan congressen redan vunnit styrka af många ihärdiga
mäns deltagande, se sitt mål på närmare håll och någon
gång i framtiden vinna den stora segren: en allmän afväpning
och ett slut på alla krig äfven emellan Regenter och Folk.
Stockholm den 23 December 1880.
P. E. Winge.
M 52.
Vördsami Memorial!
Det är en märkvärdig företeelse, att, i samma mån ci¬
vilisationen fortgår och utvecklar sig, i samma män griper
Den 23 December.
109
jemväl fattigdomen omkring sig. Alla christna länders histo¬
ria bär derom vittnesbörd. Det var ock den nyare tiden
förbehållet, att inrätta en särskild lag för fattigvården, som, i
stället för att vara en slägtangelägenhet, blifvit en Commu¬
nen och Staten åliggande skyldighet. Man kan icke neka,
att det tidehvarf, som snart tillryggalagt hälften af sin bana,
framför något af de förutgångne, utmärker sig för omhul¬
dande ömhet för dem af lyckans goda mindre lottade. Det
är ock, i medvetandet häraf, som jag härmed vördsamt vå¬
gar fästa Rikets Höglofl. Ständers uppmärksamhet på en om¬
ständighet, som, enligt min tanka, är förtjent af synnerligt
behjertande.
Först genom Kyrko-Ordningen år 1871 stadgades, att
sjukstufvor skulle inrättas så väl i städerne, som på landet,
äfvensom vid Domkyrkorne hospitaler; och Kongl. Förord¬
ningen den 28 Februari 16-42 påbjöd ytterligare, att vid
hvarje kyrka å landsbygden stugor skulle uppföras, hvarest
fattige, åldrige och sjuka kunde intagas och njuta omvårdnad.
Men desse stugor, hvilka öfver allt numera torde finnas, äro en¬
dast tillflyktsorter för de mest fattige, åldrige och bräcklige
inom communen, som sakna andras omvårdnad. Någon egent¬
lig inrättning, särskild för hälsovården å landet, finnes ej, om
jag undantager ett och annat ställe, grundadt på private per¬
soners frikostighet, och lazarettcrna uti städerne kunna icke
begagnas af alla slags patienter. Denna brist är ganska
kännbar; men följderna deraf skulle likväl ej så hårdt träffa
den fattige, så framt han egde, att tillkalla läkare, utan att
derföre till honom utgifva betalning. I de aflägsna vrår af
landsbygden och dess skogar, der fattigdomen uppslagit sitt
torftiga tjäll, suckar mången gång en af plågans marter
hemsökt famille-mcdlem och i hela huset finnes kanske
ej gods af så stort värde, som erfordras till inköp af bröd
St de omgifvande hungriga barnen, ännu mindre som emot-
svarar den närmaste boende läkarens anspråk på arfvode för
sitt anlitande. På sådant sätt kan famillen ofta i ålderns vår
eller sommar förlora sitt verksammaste stöd och mången fa-
millefader blifva beröfvad föremålet för sin första och rena¬
ste ungdomskärlek, kanske i ögonblick då hon är färdig, att
med en ny pant belöna den älskades varma ömhet, samt tal¬
rika ättlingar, i brist af närsky Ides eller främmandes med¬
lidsamhet och barmhertighet, likt agnar för vinden kring¬
spridas, utan tillsyn och vård, intilldess de uppnått den ål¬
der, att äfven de utgöra tillökning i mängden af svampvex-
110
Den 23 December.
tor, som uppspira kring lastens, sedeslöshetens och brottets
cloaker.
Det är (örst dä, när lagen höjer sin glafven öfver någon
af sinnesrörelsernas och passionernes furier besegrad, eller
andras säkerhet för följderne af en smittosam sjukdom sådant
fordrar, som tanken uppstår, att anlita läkare. Och då till¬
kallar Konungens Befallningshafvande eller någon af com-
munens Embets- eller Tjenstemän vederbörande Provincial¬
läkare. — Då, men kanske mången gång för sent, kommer
den fattige sjuke i besittning af den uti Instnictionen för
Provincial-Medici, § 17, och Taxan för Medicina} Doctorer i
gemen den 26 Augusti 1777 tillförsäkrade förmån, att utan
betalning eller arfvode erhålla läkarehjelp. Långt lyckligare
äro likväl de, som äro hemfallne under lagen ; ty desse till¬
handahållas af Staten mera af lifvets nödtorft och beqväm-
ligheter, än den på fri fot varande uslingen, och vederbö¬
rande Öfver-Ståthållare, Landshöfdingar och Ståthållare hafva
till och med genom Kongl. Brefvet den 30 November 1800,
kungjordt genom Svea Hof-Bätts Universal den 10 December
samma år, fått sig anbefallt, att tillse, det sjukrum linnas
vid hvarje häkte samt säng med 2 par lakan; en ovanlig,
eller rättare, aldrig sedd, lyx i den fattiges koja, som oftast
icke består af mera än ett litet kylle.
Man kan icke undra, att läkaren ifrågasätter ersättning.
Läkaren lefver och måste lefva af sin vetenskap och om-
tankan för egen familles bergning nödgar honom, att söka sin
practik, der den bäst betalas, äfven om känslan deremot gör
invändning. Men Staten, sorn icke så noga ser på styfvern,
då frågan gäller uniformsförändringar, lustläger och mycket
annat, kan allt för väl göra en besparing pä dylikt af min¬
dre nytta och behof; och jag vågar förthy vördsamt föreslå,
att vederbörande Provincialläkare må förklaras berättigade
att af Statens medel njuta godtgörelse för rese- och tracta-
mentskostnader, i öfverensstämmelse med gällande författ¬
ningar, för hvarje resa, de nödgas verkställa till utfattige
sjuke och skadade personer, som dem derom anlita.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhälles. Stockholm
den 23 December 18ä0.
Sv. Kjöllerström.
Den 23 December.
lil
JVS 53.
Vördsamt Memorial!
En af mig länge hyst åsigt, den nemligen att Bevä¬
ringsmanskapets vapenöfningar under fredstid voro otjenliga
och ändamälslösa, har jag med nöje funnit biträdd och vid
detta Riksmöte uttalad af Herr Capitainen G. M. Stjernsvärd,
hvilken derom yttrat sina tankar uti sin hos Bidderskapet
och Adeln framställda, de öfriga Riks-Stånden nu delgifne,
högst lörtjenstfulla motion, angående en förändrad organisa¬
tion af Rikets landtförsvar.
Jemte det jag åberopar de skäl, som Herr Capitainen
Stjernsvärd i första afdelningen af sin berörda motion anfört,
beträffande olämpligheten af de nu brukliga årliga vapenöf-
ningarna med Beväringsmanskapet, och hvilka skäl af mig i
allo gillas, får jag, för egen del, äran tillägga följande.
Jag bar sagt att ifrågavarande vapenöfningar voro otjen¬
liga och ändamälslösa och detta hoppas jag Högtärade Stån¬
det äfven skall inse, utan att jag nu behöfver ingå i någon
vidlyftig bevisning. Det torde vara tillräckligt att endast fä¬
sta uppmärksamheten på, huru omöjligt det är att af en, vid
vapenöfning och militärisk manöver helt och hållet ovan,
yngling, kunna, på tolf dagars tid, bilda en duglig eller blott
något så när användbar soldat. Skulle nu så olyckligt bända,
att Staten till sitt försvar behöfde använda desse unga män,
blefve det nödvändigt att låta dem ånyo inöfvas och då både
grundligare och under längre tid, än förhållandet är vid de
nu brukliga vapenöliiingarne, hvilka följaktligen icke kunna
sägas uppfylla det med dem afsedda ändamålet. Men jag
går ännu längre, jag vågar påstå att dessa vapenöfningar
tvärtom medföra stor skada. Under försommaren i början
af Juni månad, då landtmannen tiar så trägen och maktpå¬
liggande sysselsättning, drages nu denna betydliga arbets¬
kraft, som kallas årets Beväring, ifrån jordbruket, för att
sandas i ett läger, der den, jemte det den skall inöfvas i va-
penföring, hvilken afsigt, enligt hvad jag redan sökt visa,
likväl icke uppnås, insuper fältlifvets lättsinniga vanor. När
n,an nu härjemte tager i betraktande, att dessa vapenöfnin¬
gar kosta Staten omkring en half million Ralr årligen, utom
den indirecta förlust, som, efter hvad jag härofvan antydt,
drabbar landet genom minskning i den vid ofvanberörda tid
a! äret så väl behöfliga arbetsstyrkan, anser jag mig hafva
112
Den 23 December.
tillfyllest ådagalagt Beväringsexercisens skada, så i economiskt,
som moraliskt hänseende.
.lag yrkar således, att Beväringsmanskapets exercis un¬
der fredstid må upphöra, men anser likväl icke onyttigt att
den Beväringsskyldige ungdomen årligen enroleras i behörig
ordning, emedan man derigenom vinner en nödig kännedom
om de Beväringsskyldiges antal, namn och hemvist, m. m.
Smickrande mig med hoppet att dessa mina åsigter skold
af Högtärade Ståndet gillas, anhåller jag om remiss af denna
motion till vederbörligt Utskott. Stockholm den 23 Decem¬
ber 11130.
Kjöllerström.
JV2 54.
Åttonde paragrafen af Regeringens Circulair till Consi-
storierna i Riket samt till Directionen för Stockholms Stads
undervisningsverk, angående reglering af Elementarlärover¬
ken, gifvet den 6 Juli 1849, har följande lydelse:
»Lärjunge, som njuter undervisning vid läroverk, för
hvilket öfvergångsstaten tillämpas, skall från den tid sådan
tillämpning begynner, varda befriad från utgift af termins-
penningar till lärarne; men deremot, såsom bidrag till de
lör aflöningsstaten beräknade tillgångar, hvarje termin erlägga
fem Kalr b:co, hvilka af Rector uppbäras och, på sätt fram¬
deles derom varder förordnadt, redovisas. Från erläggandet af
denna afgift kunna meddellöse lärjungar af Rector, i samråd
med Inspector eller Ephorus, frikallas.»
Denna paragraf låter, till att börja med, gansfta billigt.
Den rike får betala för sina söners undervisning, hvilket sy¬
nes vara rätt; den fattige deremot slipper att betala, hvilket
också synes vara rätt. Men det finnes i Sverige en ganska
talrik dass, den talrikaste af alla, som hvarken är rik eller
fattig, en dass, som nätt och jemn t drager sig fram. Att
en inan ur denna dass skall erlägga en så hög terminsaf-
gift, synes mig vara orätt. Bättre hade varit, antingen att
den sä kallade skolgälden lått fortfara, eller ock att alla pri¬
vata afgilter till läroverken upphört, hvilket saklöst kunnat
ske, då sista Riksdagen visade sig sä frikostig emot desam¬
ma. Nu blir följden nödvändigt den, att mången mindre be¬
medlad fader, som väl ser sig god till att under skoltiden
bestå sina söner husrum, kläder och föda, men också ingen¬
Den 23 December.
lift
ting mera, samt derjemte är för stolt eller för blyg att pre¬
stera fattigdomsbevis, afstår ifrån att låta dem studera; hvil¬
ket förhållande måste på längd leda till fäderneslandets skada,
helst fäderneslandet företrädesvis behöfver dem, som äro ut¬
rustade med de största förmögenheterna, hvilka, såsom man
vet, icke alltid rälta sig efter förmögenheten. Annu en för¬
derflig följd synes mig vara ganska sannolik, nemligen den,
att undervisningen blir ett monopolium för de rikas barn;
ty de egentligen fattige, som äro befriade från ali termins-
afgift, kan jag här ej taga i beräkning. Befrielsen tjenar
dem till intet, enär de måste anses vara alltför medellösa,
att ens kunna bekosta sina söners husrum, kläder och up¬
pehälle under vistelsen vid skolan, och det således för dem
aldrig kan, om icke genom någon lycklig slump, komma i
fråga att hålla sina barn till studier.
Med stöd af hvad jag 1111 anfört, föreslår jag den i för-
bemälte paragraf stadgade terminsafgiftens upphörande nu och
för alltid.
Men 0111 man ändtligen vill, att undervisningen vid lä¬
roverken älven skall bekostas med privata medel, så före¬
slår jag, att lärjungarnes terminsafgift må rätta sig efter för-
äldrarnes bevillning till Staten, på så sätt, att ett minimum
stadgas eller ett streck drages, hvarunder alla terminsafgif-
ter upphöra. Genom en sådan åtgärd vinnes, bland mycket
annat, äfven den fördelen, att en mindre bemedlad fader för¬
skonas från förödmjukelsen att prestera fattigdomsbevis,
Stockholm den 23 December 1050.
Sv. Kjöllerström.
M 55.
Till Rikets Högloft. Ständer!
Ödmjukt Memorial!
Askersunds stad, som, vid dess grundläggning emellan
är 1640 och 1650, i ecclesiastikt afseende skiljdes ifrån den
stadens område till större delen omgifvande landsförsamlin-
§en af samma namn och alltsedan utgjort ett särskildt pa¬
storat, har för sin kyrkocassa alltid saknat förmånen af så¬
dant kronotiondeanslag, som, under namn af vin- och bygg-
oadssäd, troligen tillgodonjutes af de Hesta bland Rikets för¬
samlingar. Denna saknad har medfört den för en mindre
församling kännbara olägenhet, att någon kyrkocassa af he¬
an. till noro.-Stånd. Pro t. ISBO—ISSI.
114
Den 2.3 December.
betydenhet, åtminstone i sednare tider, derstädes icke kunnat
samlas, enär kyrkans årliga inkomster, som hufvudsakligast
liesta uti de af församlingen utgående såkallade vin- och
skolrumspenningarne, i sednare år utgörande sjuttio å åttatio
Riksdaler b:co årligen, lemnat föga öfverskott, sedan de van¬
ligare och oundvikliga utgifterna deraf blifvit bestridda. När
så behofvet af en något kostsammare reparation å kyrkan
tid efter annan inträdt, hafva kyrkocassans tillgångar befun¬
nits otillräckliga och bristen vanligen måst tillskjutas af
stadens enskilda cassa, hvilken, såsom påräknad för andre
communons behof, likväl icke alltid kunnat vidkännas så¬
dana, för densamma egentligen främmande, utgifter. Följden
häraf har ock varit, att åtskilliga för kyrkans underhåll och
prydnad behöfliga förbättringar å densamma måst tid efter
annan uppskjutas, enär församlingens mestadels obemedlade
innevånare, utgörande för närvarande endast något öfver 1,000
personer, ej heller kunnat åtaga sig att, genom särskildt ut¬
taxerade afgilter, fylla det ifrågasatta behofvet. Ibland de
betydligare omkostnader för kyrkan, hvilka på sednare tider
hufvudsakligen af stadscassans medel blifvit bestridde, må
dock nämnas den år 1844 verkställda omgjutning af kyrkans
större ringklocka, föranledande omkring 400 Riksdaler b:cos
kostnad, samt den är 1847 försiggångna beläggning af en
större del af kyrkans tak med ny jernplåt, soin medfört en
utgift af öfver 1,000 Riksdaler b:co.
Med anledning af Askersunds Stadsförsamlings ofvan an-
gifna stora behof af allmänt understöd för sin kyrkas un¬
derhåll och bestridande af dess utgifter i öfrigt, och enär
alla de öfriga städerna uti Orebro län för sina kyrkor åt¬
njuta ärligt anslag af vin- och byggnadssäd, nemligen Öre¬
bro åtta tunnor, Lindesberg fem och Nora tre tunnor kro-
notiondespannemål, — hvilka alla städer dock äro förenade
med betydligare lands- eller bergsförsamlingar, — får hos
Rikets Höglofl. Ständer jag härmed framställa motion der¬
om, att ett årligt kronotionde-anslag af sex ä ätta tunnor
spannemål, såsom vin- och byggnadssäd, måtte af Rikets
Ständer åt Askersunds Stadsförsamlings kyrka beviljas.
Stockholm den 25 December 1850.
G. O. Sundblad.
Den 25 December.
115
M 56.
Vördsamt Memorial!
Under åberopande af Rikets Ständers vid flere före¬
gående tillfällen fattade beslut om betalning af Riksgälds-
Contorets creditsedlar efter den för deras inlösande utsatte
praiscriptionstid, föranlåtes jag vördsamt hemställa, att 28
dylika, å särskild förteckning specificerade sedlar, till ett
sammanräknadt belopp af sjuttiofyra Riksdaler Riksgäld,
hvilka ifrån en allägsen ort nyligen hitkommit, måtte, utan
hinder deraf att de icke inom prcescriptionstidens utgång blif¬
vit hos Riksgälds-Contoret inlemnade, få derstädes inlösas.
Om remiss häraf till Stats-Utskottet anhälles. Stock¬
holm den 23 December 1850.
P. O. Norin.
JV2 57.
Vördsamt Memorial!
Begge Statsmakterna hafva, särdeles på sednare tider,
behjertat de sjöfarandes behof af nya fyranläggningar på
Sveriges vidsträckta kuster. Mycket återstår dock ännu att
önska i detta afseende, isynnerhet för de norra länen, hvarest
sådana anläggningar hittills skett i vida mindre mån, än på
Rikets sydligare kuster, der behofvet torde vara i det när¬
maste, om icke helt och hållet, fvlldt. Bland de ställen åter
i de norra larvattnen, der en fyranläggning företrädesvis er¬
fordras, utmärker sig en klippa, kallad Björn, och belägen
emellan inloppen till Gefle och Öregrund. En bedröflig er¬
farenhet har nemligen visat, hurusom, hvarje år, sjöskador
derstädes tima, hvarigenom icke endast varor, oftast till högst
betydliga belopp, gå förlorade, utan äfven menniskolif icke
sällan spillas. Jag föreslår derför, att Rikets Ständer måtte
hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, det Kongl. Majit
täcktes å nämnda omständighet fästa Sin Nådiga uppmärk¬
samhet och att, derest Kongl. Majit, hvad jag icke betviflar,
finnér det uppgifna behofvet verkligt, en fyranläggning å om-
förniälda klippa mätte, så fort ske kan, ega rum.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott anhålles.
Stockholm den 25 December 1850.
P. O. Norin.
116
Den 23 December,
JV2 38.
Vördsamt Memorial!
Genom Nådigt Bref af den 19 Maj 1836 beviljade Kongl,
Majit Söderhamns stad, till räntebidrag ä ett upptaget lån
för uppförande af stadens allmänna byggnader efter eldsvå¬
dan år 1858, ett belopp af 800 R:dr årligen. Berörde an¬
slag, som utföll till och med år 1839, blef sedermera uti
den årliga regleringen af 6:te hufvudtitelns anslag för jord¬
bruk, handel och näringar taget i beräkning samt till utgå¬
ende anvisadt; men genom missförstånd samt ombyten bland
personalen i stadens styrelse, uraktlåt staden att anmäla sig
hos Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Gefle, i afseende å
medlens utbekommande från Kongl. Stats-Contoret, hvadan
densamma blifvit i mistning af det i Nåder anvisade ränte¬
bidraget för åren 1840 med 1848, eller nio år. Först ge¬
nom en skrifvelse från Kongl. Stats-Contoret till Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande den 11 April 1880 erhöll staden kun¬
skap om de innestående beloppen och skyndade dä att de¬
samma reqvirera, men Kongl. Stats-Contoret kunde då, i an¬
seende till den försutna praescriptioiistiden, icke anordna mera
än 1849 och 1880 årens bidrag eller 1,000 R:dr. Emeller¬
tid hafva till Statens cassa blifvit besparade icke mindre än
4,800 R:dr, hvilka varit afsatte för den, understödet så väl
behöfvande, staden; och då detta missförhållande icke kan,
enligt min tanke, afhjelpas på ett enklare och lättare sätt,
än att, i stället för den Statsverket opåräknadt tillskyndade
besparingen, Rikets Ständer benäget anvisa åt Söderhamns
stad en motsvarande ersättning, får jag härmed, såsom sta¬
dens ombud, äran väcka den motion, att, genom Rikets
Ständers benägna åtgärd, staden måtte komma i åtnjutande
af omförmälde densamma redan anslasne 4,800 R:dr.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles. Stockholm den
23 December 1880.
P. O. Norin.
JV2 59.
Vördsamt Memorial!
Frågan om lörenklande af beskattningsväsendet samt
uppbörds- och redogörelseverket handlades vid sistförflutne
Riksdag i följd af så väl Kongl. Majits Nådiga Proposition
Den 23 December.
117
den 20 December 1847, J\l 66, som enskilde Riksdagsmäns
motioner, sedan ett fullständigt, till trycket befordradt, för¬
slag i ämnet blifvit af utsedde Comiterade utarbetadt och
den 50 April 1847 till Kongl. Maj:t i underdånighet afgifvet,
men erhöll icke den behandling och utgång, som af sakens
vigt och landets väl påkallades.
Denna fråga varder derföre af mig härmed ånyo fram¬
ställd till Rikets Ständers pröfning, dervid jag, till undvi¬
kande af onödig vidlyftighet, täger mig friheten hänvisa till
innehållet af Comiterades Betänkande, den Kongl. Propositio¬
nen och Stats-Utskottets Memorialer den 8 Juli, 30 Augusti
samt 18 och 2 September 1848, N:ris 242, 312, 319 och
529.
l:o. Uti 9 § af Betänkandet, sid. 46, samt 4 mom. sid.
193, hafva Comiterade, rörande sättet för hemmansräut ornäs
förenkling, uppställt 2:ne förslag, afseende det första contanta
räntor och det andra räntor i contant samt spannemåi och
smör.
Det sednare förslaget godkändes af Kongl. Majit i Dess
Nådiga proposition, sid. 6, men det förra med ett obetydligt
tillägg af Stats-Utskottet i 3:dje punkten af dess Memorial
den 8 Juli 1848, JM 242, samt af Borgare- och Bonde-Ständen,
men allt afslogs af Adeln och Preste-Ståndet, hvilka 2:no
Stånd också vägrade omröstning i förstärkt Stats-Utskott, icke
blott öfver den i Stats-Utskottets Memorial den 18 Septem¬
ber först föreslagna proposition, uppställd i enlighet med Bor¬
gare- och Bonde-Ståndens beslut, utan äfven öfver den i
Utskottets Memorial den 29 i samma månad framställde nya
proposition, deruti från ränleförenklingen undantogos räntor
och tiondeanslag, som blifvit anvisade ät Presterskapet, kyr¬
kor, academier, gymnasier, skolor och hospitaler, till hvil¬
ket undantag Utskottet funnit sig föranlåtet af den förmodan,
att Adelns och Preste-Ståndets första vägran häriedt sig från
en befarad rubbning i Presterskapets privilegier.
Om det motif, Adeln och Preste-Ståndet må hafva haft
för deras berörde vägran, vill jag ej yttra mig, men det vissa
är, att något hinder för tillvägabringande af en ränteförenk-
ling icke finnes i Presterskapets privilegier och ej eller för-
nuftigtvis kan finnas der, hvarför sådant ej eller ifrågasattes,
•lär den ränteförénkling försiggick uti Wester- och Norr¬
bottens län, som den 3 Mars 1787 af Kongl. Majit i Nåder
fastställdes.
118
Den 25 December.
Jag hemställer, att Rikets Ständer må stanna uti ena¬
handa beslut, som Stats-Utskottet i 5:dje punkten af dess
memorial den 8 Juli 1848, JW 242, föreslagit, samt Borgare-
och Bonde-Stånden då godkänt, i fråga om contanta räntor.
Skulle detta ej bifallas, hemställer jag till antagande
Comiterades, af Kongl. Maj:l gillade sednare förslag om rän¬
tor i contant, spannemål och smör.
Härvid torde det icke vara utur vägen, att närmare
belysa halten af en anmärkning, som emot detta förslag
blifvit inom Comitéen af en dess ledamot framställd, innefat¬
tande det påstående, att förslaget skulle ovilkorligen medföra
ranteförhöjning, hvilket velat ådagaläggas genom exempel af
räntorne för 2:ne hemman, det ena i Upsala och det andra i
Stockholms län. Då beloppet af persedelräntors betalande
med penningar beror på markegång, och denna varierar,
stundom hög, stundom låg, ligger redan i detta förhållande
ett bevis för orimligheten af nämnde påstående, utan måste
resultatet i följd af markegångens varierande alltid blifva,
att under den ena perioden vinst och under den andra förlust för
ena eller andra parten inträffar. Mer än lolligt enfaldig är
den, som tror ett annat resultat vara möjligt hädanefter mera
än hittills, då förhållandet varit t. ex. att, när årliga räntan
för det åberopade hemmanet i Upsala län utgick år 4843
med 151: 45. 5.
besteg den sig det föregående året till endast. • 96: 4.—
således mindre 55: 41. 5.
och att, när årliga räntan för det åberopade hemmanet i
Stockholms län utgick år 1845 med .... 221: 43. 7.
besteg den sig år 1844 till 165: 19. 7.
således mindre 55: 44. —
Dessa exempel utgöra ett ytterligare, ehuru öfverflödigt
bevis på det orimliga uti nuvarande lieskattningssätt och
hvilket med den nya persedelräntan, såsom endast bestående
af 2:ne persedlar, är otänkbart.
Granskar man vidare sättet, hvarpå reservanten kom¬
mit till sitt resultat, befinnes, att detsamma skett med till-
lämpning af en alldeles oriktig grund. Han har nemligen
uträknat hemmanens gamla räntor för åUl847 efter medium af
markegångarne de 10 åren 1837—1846, ehuru dessa rän¬
tor aldrig utgått eller kunnat komma att utgå efter detta
medium, utan borde beräknas efter markegången år 1847,
hvilken likväl bestämdes fiirst i November månad samma
Den 23 December.
år och således ej kunde vara känd den 30 lörutgångne April,
dä reservationen afgals.
Så förhåller det sig med halten af denna reservation,
hvilken likväl, på sätt af Stats-Räds-Protocollet den 21 Oc-
tober 1847 inhemtas, lyckats tillvinna sig uppmärksamhet
af en ledamot inom Stats-Rådet, ehuru den af Kongl. Maj:t
i Nåder rättvisligen lemnades utan allt afseende.
Reservanten och bemälte Stats-ltåd hafva ock velat
åstadkomma en ränteförvandling genom att utvälja några få
så kallade hufvudpersedlar, utan afseende derpå, att ett så¬
dant sätt för 100 år tillbaka varit försökt, men befunnits
odugligt, och förthy äfven nu kan lemnäs utan vidare upp¬
märksamhet, hvaremot icke bör förbises, att en sådan ränte¬
förvandling, som Comiterade föreslagit och Kongl. Maj:t god¬
känt, eller i penningar, spanmäl och smör, uti nära 100 års
tid eller sedan år 1757 varit verkställd i Wester- och Norr¬
bottens län.
2:o. Hvad af Comiterade föreslagits uti 11 §, sid. 61,
om ostskatten i Herjeådalen, 12 § sid. 61, om presternes
utlagor, 13 § sid. 64, om Näs kungsgårds reparationsmedel,
16 § sid. 64, om de uti hemmansräntorne inbegripne dags-
verksskyldigheterne, 17 § sid. 65, om Drängespannen i Fä¬
rentuna härad, Stockholms Län, 17 § sid. 65, om förenkling
af indelta räntor, 18 § sid. 66, om framtida skattläggningar,
med undantag af sådana ä mjölqvarnar, 19 § sid. 67, om
ränta af Städernas jordar och 21 § sid. 68 om Halmstädjan
i Skäne, saint mom. 5, 6, 9, 10, 11 a), b) 12, 13 och 15
sidd. 494—196, godkändes af Kongl. Majit, af Stats-Utskottet
i dess memorial den 8 Juli 1848, Jl? 242, punkterna 4, 5, 8,
9, 11, 12, 14, 16 och 18, samt af Borgare-och Bonde-Stån¬
den, men ogillades af Adeln och Preste-Ståndet, hvilka bägge
Stånd äfven vägrade votering i förstärkt Stats-Utskott, hvar¬
igenom frägorne lörföllo, utom hvad angår ostskatten i Herjeå¬
dalen, hvilket ämne ansågs ej tillhöra Statsregleringen och
på sådan grund, då tvä Stånd slädnät emot två, förföll.
Comiterades förslag i dessa 9 punkter varda härmed
af mig till Rikets Ständers förnyade pröfning framställde.
I sammanhang härmed anser jag mig böra upplysnings¬
vis nämna, att Comiterades yttranden i följande punkter,
nemligen i 13 § sid. 62, om ränteförenklingen i Stora Kop¬
parbergs Län, 14 § sid. 62 om Fahlu kungsgårdshjelp, 16 §
sill. fis om de till hemmansräntorne icke hörande dagsverks
. ra* RnsHiSllshem-
120
Den 23 December.
inan samt till Båtsmanshåll i ridel te hemman i blekinge och
Calmare Län, och 20 § sid. 07, om krono- och kyrkotionden,
nu icke behöfva att änyo upptagas, i följd af de beslut, som
derom vid sista Riksdag fattades.
5:o. Uti 18 §, sid. 66, och 13 mom. sid. 196 hafva
vid behandling af det här förut omnämnda ärendet angående
framtida förfarandet vid skattläggningen i allmänhet, Comite-
rade ansett undantag böra göras för mjölqvarnar. De äro i
sjelfva verket icke annat än ett slags fabriksinrättningar och
någon tillförlitlig grund finnes så mycket mindre att derå
beräkna en ständig ränta, som inkomsten helt och hållet är
beroende ej allenast af deras beskaffenhet, utan ock af
mälde-tiilgång, som af mångfaldiga orsaker kan högst betyd¬
ligt omvexla; och hafva på dessa skäl och då redan genom
Kongl, kungörelsen den 29 April 1850 i afseende ä sågqvar-
nar, som derefter anlades, eller ehuru förut anlagde, då
ännu icke undergått skattläggning, blifvit stadgadt, alt de
icke borde grundränta åsättas, utan såsom fabriksinrätt¬
ningar betraktas och endast till bevillning beräknas, Comite-
rade ansett, att lämpligast vore, om på enahanda sätt jem¬
väl förlbres med tullmjölqvarnar, som hädanefter anläggas
eller icke redan skattläggning undergått.
Detta godkändes af Kongl. Majit i Dess nådiga propo¬
sition den 20 December 1817, sid. 9, men Stats-Utskottet i
IS punkten af dess memorial den 8 Juli 1848, M 242, ytt¬
rade: att Utskottet, ehuru det delade den åsigt, att tullmjöl¬
qvarnar egentligen äro att betrakta såsom fabriksinrättnin-
gar och följaktligen böra, med befrielse från grundränta,
efter bevillningsgrunder beskattas, likväl icke kunnat förbise,
att i händelse sistnämnde hcskatlningsgrunder endast konime
att tillämpas på de mjölqvarnar, som hädanefter anläggas,
sådant skulle innebära orättvisa emot äldre qvarnverk, ä
hvilka grundränta blifvit åsatt, enär denna ränta komme att
oförändradt bibehållas, oaktadt genom anläggning af nya
qvarnar betydlig minskning tillfogades de äldre qvarnverken
uti deras vid skattläggningen påräknade inkomst; och läno,
på grund häraf, och då Utskottet icke vid detta tillfälle vå¬
gade tillstyrka grundskattens upphäfvande för de äldre qvarn-
anläggningarne, Utskottet sig, uman en fullständigare utred¬
ning af förhållandet emellan gamla och nya qvarnar blifvit
åstadkommen, icke kunna understödja Comiterades, af Kongl-
Majit bifallna förslag om mjölqvarnars beskattning efter be¬
vill ningsgrunder.
Den 23 December.
121
Detta yttrande, som blef Rikets Ständers beslut, har
likväl, som jag fruktar, framkallats af ett missförstånd eller
ett sammanblandande af de 2:ne olika frågorna om anlägg¬
ning och om skattläggning af en mjölqvarn.
Den förra handlägges sålunda, att vid Härads-Rätten,
efter utfärdad kungörelse, höras alla, hvilkas rätt ärendet
rörer, således äfven äldre qvarnegare, hvarefter Härads-Rätten
utlåter sig och Konungens Befallningshafvande gifver Utslag,
deremot talan kan fullföljas hos Kainmar-Collegium och vi¬
dare hos Kongl. Majit. Under en sådan ärendets behandling
afgöres frågan, om äldre qvarnar kunna lida genom anlägg¬
ning af en ny, men har denna blifvit genom laga kraftvun-
net beslut bifallen, är ock ådagalagdt, att dymedelst något
intrång i äldre qvams rätt icke förorsakas, utan att denna
följaktligen kan ega bestånd med sin ränta, ehuru den nya
tillkommit, och dennas skattläggning har med den förras
eller äldres alldeles intet att skaffa.
Utskottet har derföre orätt i sitt antagande, att sättet,
hvarpå en ny qvarn beskattas, kan komma att innefatta en
orättvisa emot äldre qvarnverk, helst det genom sjelfva an-
läggningsprocessen redan är afgjordt, att den äldre qvarnen
icke tillfogas någon minskning i dess vid skattläggningen
påräknade inkomst genom inrättandet af den nya.
En sådan orättvisa befarades icke, när beslutet fattades
om sågqvarnars beskattande efter år 1850 såsom fabriks¬
inrättningar, och har ej eller under de sednare framllutne
20 åren blifvit påstådd hafva inträffat; och märkas bör, att
än i denna dag skattläggning till grundränta af sågqvarn eger
rum, när nemligen tillökning af förut skattlagdt sågverk ifrå-
gakommer. Enda skillnaden emellan såg- och mjölqvarn är,
att på den ena förädlas skog och på den andra spanmäl —
bägge slagen voro före 1830, likasom det ena slaget ännu
är, underkastade skattläggning till grundränta, — och hvad,
sorn är rättvist för det ena siaget, måste ock vara det för
det andra.
Hvad Utskottet menar med »en fullständigare utredning
af förhållandet emellan gamla och nya qvarnar», kan jag ej
'use, helst alla hittills anlagda mjölqvarnar varit och äro
underkastade skattläggning till grundränta, ehvad de blifvit
uirättade är 1848 eller något föregående är, så långt tillbaka
sorn helst.
Såsom ett mäktigt skäl för upphäfvande af den nu 1'öre-
skrifna grundbeskattningen å mjölqvarnar talar äfven sättet,
122
Den 25 December.
hvarpå denna grunJranta tillkommer, hvarmed sålunda till¬
går: att först antages ett visst belopp maid, som skall blifva
qvarnen tillfördt och derå kunna afverka», hvarefter af detta
belopp, enligt af Konungens Befallningshafvande fastställd
taxa, beräknas tullinkomsten, hvaraf i allmänhet fjerdedelen
skall, men i de norra provinserne minst åttondedelen får
såsom ränta utföras; roen då nu ingen mäldsökande kan
tvingas att fara till en viss qvarn, är det ock klart att hela
denna ränteberäkning hvilar pä en falsk grund, hvarföre det
ock dagligen händer, att en qvarn, skattlagd endast för en
förmälning af t. ex. 80 tunnor, afverkar detta belopp mång¬
dubbelt, utan att derföre vidkännas högre ränta, och att
tvärtom en annan qvarn, skattlagd för ett högre belopp, till¬
föres ett mindre, hvilket är en uppenbar orättvisa.
Jag yrkar derföre bifall till Comiterades, af Kongl. Majit
godkända förslag om mjölqvarnars beskattning efter bevill-
ningsgrunder, hvilket är det enda sätt, hvarpå rättvisa i be¬
skattningen kan åstadkommas.
4:o. Den af Comiterade uti 23 § sid. 78 samt 17, 19,
20 och 21 mom. sid. 197—200, föreslagne, med vissa mo-
dificationer både af Kongl. Majit gillade och af Stats-Utskot-
tet i 20, 22, 25, 24, 23 och 20 punkterne af memorialet
den 8 Juli 18-48 tillstyrkta indragning af indelta löner samt
anslag till dels allmänna verk och inrättningar, kyrkor och
fromma stiftelser, dels enskilda inrättningar och personer, och
dels för vissa hemman åtföljande besvär rönte vid sista
Riksdag den vanliga behandlingen, eller att bifallas af Bor¬
gare- och Bonde-Stånden, men att afslås af Adeln och Pre-
ste-Ståndef, hvilka begge sednare Stånd äfven vägrade vote¬
ring i förstärkt Stats-Utskott, så att denna af behofvet sä
högt påkallade förändring, hvars rättvisa Konung och Ständer
vid föregående Riksmöten insett, ej kom till någon verkställighet.
Comiterades förslag i denna del varder härmed upptaget
såsom mitt eget, dervid jag ej kan undgå fästa uppmärk¬
samhet å den orättvisa, som ligger deruti, att icke militäre
embets- och tjenstemäns löner skulle varu underkastade samma
behandling, som andras, såsom Kongl. Majit i Nåder föresla¬
git, utan yrkar jag, att Comiterades förslag i dess helhet må
af Rikets Ständer godkännas. Det är på en gång enkelt och
fullt rättvist emot både räntegifvare och den till lön ellef
anslag berättigade; och det enda sätt, hvarpå en gån g det
eländiga Kammar-verk, hvaraf Fäderneslandet länge lidit, kan
blifva pä ett förnuftsenligt sätt ordnadf.
Den 23 December.
123
S:o. Hvad Comiterade yttrat i 23 § sid. 83] och i 18
morn. sid. 198, om boställen, lyckades icke att tillvinna sig
bifall hvarken af Kongl. Majit eller af Stats-Utskottet, i 21
punkten af memorialet den 8 Juli 1848, och Rikets Ständer,
utan biel' desse sednares beslut, att i afseende härå skulle
förblifva vid hvad deras underdåniga skrifvelse den 24 Maj
1845 innehåller, eller att boställen skulle, fortfarande som
förut, orubbad! vara till vederbörandes egen disposition.
Olägenheterne häraf och den oreda i Kammarverket,
som derigenom förorsakas, äro i Comiterades betänkande
tillräckligen utredde och jag yrkar derföre antagande af de¬
ras förslag äfven i denna del, helst i annat läll den nyttiga
och nödvändiga reformen endast blifver ett lappverk.
6:o. Comiterade hade uti 28 § sid. 110 och 22 mom.
sid. 200, föreslagit, att så väl tionden, som de i hemmansrän-
torne ingående persedlar ovilkorligen borde lösas med penningar
efter ett för fem år i sender bestämdt, på nästföregående 10
års markegång grundadt medelpris, hvilket af Kongl. Majit
godkändes och, hvad angick tionden, i 28 punkten af memo¬
rialet den 8 Juli 1848, äfven tillstyrktes af Stats-Utskottet,
som deremot beträffande hemmansräntorne hänförde sig till
sitt förra yttrande om dessas förvandlande till en fix pen¬
nin gerån ta.
Afven detta förslag behandlades som de förra eller att
det bifölls af Borgare- och Bonde-Stånden, men afslogs af
Adeln och Preste-Ståndet, hvilka tvänne sednare Stånd äfven
vägrade votering i förstärkt Utskott.
Enahanda utgång fick den i sammanhang härmed väckta
frågan om utgörandet af den spannmål, som för ständiga
rotevacancer i Skåne utgår, och af hästvacance-spannmålen,
hvarom handlas i 28 § sid. 110 och 23 mom. sid. 200 af
Comiterades betänkande samt 29 punkten i Stats-Utskottets
memorial den 8 Juli 1848.
Kongl. Majlis förslag, i händelse persedelränta med eller
'dan förändring af den nu varande kommer att finnas, men
Stats-Utskottets förslag, i händelse hemmansräntorne förvand¬
las till contant, yrkar jag må af Rikets Ständer antagas.
7:o. Ett af Comiterade, 31 § sid. 115 och 24 mom.
s‘d. 200, samt af Kongl. Majit och Stats-Utskottet i 52 punk¬
ten af memorialet den 8 Juli 1848 framställdt förslag om
bestämmande af arrendeafgilterne för Statens egendomar i
penningar eller i spannmål eller i begge delarne, med iakt¬
tagande likväl af spannmålens lösande efter medelpris, för¬
124
Deri 23 December.
föll, enär Borgare- och Bonde-Stånden biföllo, men Adeln
oell Preste-Ståndet afslogo förslaget, hvilket härmed af mig
ånyo upptages och till Pikets Ständers bifall framställes.
8:0. Comiterades förslag, 34 § sid. 109 och 23 mom.
sid. 201, om tiden för markegångssättningen och grunderne
dervid samt deputerades sammansättning och sättet för om¬
röstning, godkändes af Kongl. i\Iaj:t och tillstyrktes af Stats¬
utskottet, 33—37, 39 och 40 punkterne i memorialet den 8
Juli 1848, samt bifölls jemväl af Borgare- oell Bonde-Stån¬
den; äfvensom sistnämnde Stånd särskildt beslöt, att icke
mera än 2 af dess ledamöter skulle i förrättningen del¬
taga; men allt alslogs af Adels- och Preste-Stånden samt
förföll således.
Nyttan af de föreslagne förändringarne, äfven om icke
någon ränteförenkling försiggår, ligger likväl i öppen dag
och jag yrkar derföre, att de må af Rikets Ständer god¬
kännas.
9:o. Hvad Comiterade, 36 § sid. 127 och 26 moni.
sid. 201, föreslagit samt Kongl. Majit godkänt, i frågan om
upprättande af ny jordebok, blef af Stats-Utskottet i 42—44
punkterne af memorialet den 8 Juli 1848 tillstyrkt, utom
hvad angår dels tiden för den nya jordebokens författande,
hvilken Utskottet ansåg böra öfverlemnas åt Kongl. Majit att
bestämma, och dels frågan om ersättning för arbetet der¬
med, derföre Utskottet fann sig för det då närvarande icke
kunna tillstyrka något särskildt anslag; men de föreslagna
förändringarne blefvo af Adels- och Preste-Stånden ogillade
samt förlöllo således, ehuru de af Borgare- och Bonde-Stån¬
den antagits.
De delar af Comiterades förslag, Stats-Utskottet, på sätt
berördt är, tillstyrkt, varda härmed till Rikets Ständers för¬
nyade pröfning framställda.
10:o. Comiterades förslag i 38 § sid. 139 och 27 mom-
sid. 202, om förändring i sättet för mantals- och skattskrif-
ningen, hvilket Kongl. Majit i Nåder ansett böra bringas till
verkställighet, afstyrktes i 43 punkten af memorialet den 8
Juli 1848 af Stats-Utskottet, intilldess resultaterna af det för¬
enklade beskattningsväsendet sig visat; men då detta sednare
icke kan sättas i fullbordan, utan i sammanhang med den
förändring, Comiterade, rörande mantals- och skattskrifnin-
gen, föreslagit, varder detta förslag härmed till Rikets Stän¬
ders förnyade pröfning framställdt.
Den 25 December.
125
llio. Stats-Utskottet i 48 punkten af nämnde memorial
tillstyrkte Comiterades förslag, 45 § sid. 148, 51 § sid. 167
och 50 mom. a) sid. 203, om upphörande af den befattning
med debitering och uppbörd af krono-utskylder och afgifter,
som hittills innehafts af akademiernes tjenstemän, regements-
skrifvarne vid indeldta arméen och bergsfogdarne, hvilket
ock bifölls af Borgare- och Bonde-Stånden, men afslogs af
Adels- och Preste-Stånden.
Nyttan och nödvändigheten af denna förändring är lik¬
väl uppenbar, hvarföre vidtagandet deraf härmed af mig
) rkas.
12:o. Såsom skäl för sitt afstyrkande tills vidare af
Comiterades, utaf Kongl. Majit i Nåder godkände förslag,
45 § sid. 149, 45 § sid. 152 och mom. 50 e) sid. 203 om
förändring af häradsskrifvaretjensterne, har Stats-Utskottet i
50 punkten af memorialet den 8 Jnli 1848 anfört tvänne
skäl, nemligen: a) att häradsskrifvarnes ansvarsskyldighet för
Uppbörden skulle upphöra, och b) att deras närvaro vid upp-
bördsstämman erfordras för tillförande i debetsedlarne af så-
dane ordinarie räntor och afgifter, som ej kunnat i upp-
bördsboken inflyta. Härvid anmärkes, i afseende på a), att
erfarenheten, på sätt Comiterade ock utredt, nogsamt visat,
att häradsskrifvarnes controllerande befattning är af litet
eller intet värde, hvarföre de ej heller böra hafva något an¬
svar för brott, defn de ej kunna förekomma, men att der¬
emot all försnillning, som nu ofta sker, är otänkbar genom
införandet af de utaf Comiterade jemväl föreslagne qvittens-
blanketter, — och vid b) att Utskottet härvid förbisett, att
det omordade tillförandet i debetsedlarne väl kan ega rum
Under nu varande förhållanden med debitering och uppbörd,
men icke ifrågakommer efter antagande af Utskottets eget
förslag om ränteförenklingen, sättet för tiondens utgörande
°ch markegångssättningen.
Jag yrkar alltså, att Comiterades förslag i denna del
^åtte af Rikets Ständer antagas.
15:o. Under åberopande af hvad jag i nyss föregående
punkt yttrat, yrkar jag äfven bifall till Comiterades, af Kongl.
Majit i Nåder godkända, men af Stats-Utskottet i 35 punk¬
en af memorialet den 8 Juli 1848 afstyrkta förslag, 48 §
sid. iä7 och 35 mom. sid. 204, om qvittensblanketter,
14:o. Comiterades, af Kongl. Majit godkända och af
Stats-Utskottet, 54 och 35 punkterne i memorialet den 8
Juli 1848, tillstyrkta förslag, 52 § sid. 167 och 34 mom.
126
Den 23 December.
sid. 20-4, om uppbördsstämmorne, bifölls af Borgare- oell
Bonde-Ständen, men alslogs af Adels- och Preste-Stånden,
hvilka derjemte vägrade votering i förstärkt Stats-Utskott,
och förföll således, men varder härmed ånyo till Pikets
Ständers pröfning framställdt.
13:o. Coiniterades, af Kongl. Majit i Nåder godkände
förslag om uppbördens indrifning och controllerande, 35 §
sid. 175 och 53 mom. sid. 203, blef af Stats-Utskottet, i 57
punkten af memorialet den 5! Juli 1848, med obetydliga
jemukningar, i följd af dess yttranden i öfrigt, tillstyrkt, men
förföll, sedan tvänne Ständ stannat emot tvä.
Ärendet framställes härmed änyo till Rikets Ständers
pröfning.
16:o. Comiterades förslag, 54 § sid. 177 och 56 mom.
sid. 206, om personers efterlysning, godkändes af Kongl.
Majit i Nåder och tHlstyrktes jemväl af Stats-Utskottet, 57
punkten i memorialet den 8 Juli 1848, men förföll, ty tvä
Stånd stannade emot två.
Det varder härmed ånyo till Rikets Ständers pröfning
framstalldt.
17:o. Genom Kongl. Brefvet den 6 Juli 1849 saint
Stats-Contorets Circulär den 16 Maj 1849 och kungörelse
den 11 sistlidne November äro åtskillige förändrade föreskrif¬
ter, rörande redogörelsen, meddelde, men i öfriga delar
varda Comiterades, af Kongl. Majit i Nåder godkände för¬
slag i detta ämne, 37 § sid. 182 och 37 mom. sid. 206,
härmed till Rikets Ständers pröfning ånyo framställdt.
18:o. Hvad, med bifall till Comiterades yttrande, 39 §
sid. 190 och 58 mom. sid. 207, om praescription för skatt¬
skyldiges och redogörares ansvarighet, Kongl. Majit i Nåder
föreslagit ochj Stats-Utskottet, 39 punkten i memorialet den
8 Juli 1848, tillstyrkt, förföll, helst två Stånd stannade emot
två.
Den i sammanhang härmed stående förändring i 24 §
af Kammar-Rättens Instruction är genom Kongl. Brefvet deo
15 December 1848 redan tillförordnad, men i öfriga delar
varder Comiterades förslag härmed till Rikets Ständers pröf¬
ning ånyo framställdt.
Adels- och Preste-Ståndens vägran vid sista Riksdag att
deltaga uti de al Stats-Utskottet föreslagna omröstningar >
förstärkt Stats-Utskott hade tili påföljd, att det för hela Ian-
Den 25 December.
127
dets väl så vigtiga och maktpåliggande beskaltriingsväsendet
samt uppbörds- oah redogörelseverket ännu befinna sig i
sitt gamla odugliga skick. Denna vägran har af Borgare-
och Bonde-Ständen uti underdäniga skrilvelser den 19 och 25
October 1848 förklarats »utgöra en afvikelse ifrån grund-
lagarnes rälla tillämpning samt ett förnärmande af Svenska
folkets rättmätiga anspråk och sannskyldiga väl» såsom or¬
den lyda.
Ätt icke ett lika omdöme må påkallas af ärendets
handläggning vid denna Riksdag, är högeligen att önska.
Preste-Ståndet, för dess del, försökte väl att försvara
sina åsigter uti en sistnämnde dag eller den 25 October 1848
till Kongl. Majit aflåten särskild underdånig skrifvelse, med
åtföljande »Förslag till hufvudgrunder för skaltcförenkling»,
men att detta förslag åtminstone icke leder till skatt ^-för¬
enkling, är hvad en hvar opartisk, med en hos Preste-Stån¬
det, enligt dess eget erkännande, icke befintlig sakkännedom
utrustad granskare lätteligen inser; och samma förslag, så¬
som dessutom stridande mot hvad Kongl. Majit, i den Nå¬
diga propositionen förklarat vara dess beslut, kan derföre
gerna, utan vidare undersökning, lemnäs åsido..»
Frågan om beskattningsväsendets m. m. förenkling bör,
nied afseende å dess, af så väl Stats-Utskottet, som Borgare-
och Bonde-Ständen vid sista Riksdag insedda beskaffenhet
att ega inflytande på Stats-Regleringen, före definitiva be¬
stämmandet häraf, vara slutligen afgjord, hvilket jag derföre
yrkar må af Rikets Ständer iakttagas.
Slutligen har jag icke kunnat underlåta fästa uppmärk¬
samheten å haltlösheten af en anmärkning, som, emot sältet
för detta ärendes behandling af Kongl. Majit vid sista Riks¬
dag framställdes och vid den nu pågående troligen ej heller
uteblifver. Jag menar nemligen det påståendet, att Kongl.
Majit icke iakttagit 10 § i Regeringsformen, då öfver Co-
•niterades betänkande Embetsverk icke blifvit hörde. Att
denna anmärkning är, såsom jag redan anlydt, haltlös, följ -
aktligen obefogad, kan en hvar inse vid öfvervägande af föl¬
jande framställning: uti alla de frågor, der förslag till förän¬
dring blifvit af Comiterado algilVet, hade vederbörande Em¬
betsverk förut sig utlåtit, men Kongl. Majit, som med Em-
ISSI
Den 23 December.
hetsverkens åsigter icke var beisten, lann i Nårler för godt
att sjelf uppgöra andra förslag och dem till Rikets Ständer
öfverlemna. Att sådant var Kongl. Maj:ts rätt, lärer icke
någon kunna bestrida, lika litet som någonstädes finnes stad¬
gadt eller kan finnas stadgadt, att, enär Kongl. Maj:t finnér
ett Emhetsverks förslag icke duga, utan följaktligen sjelf i
Nåder uppgör ett annat, Kongl. Maj:t då skall vara pligtig
att öfver detta sitt förslag böra något Embetsverk, innan det
till Rikets Ständer ölverlemnas. Är nu detta sannt, är ock
frågan afgjord, ty icke förändras förhållandet deraf, att
Kongl. Majit, till lättnad för sitt arbete, utsåg några sakkun¬
niga män att sammanfatta sina tankar i saken? Nej, felet
ligger deruti, att dessa mäns tankar blefvo tryckta; — hade
sådant ej skett, utan hade deras tankar i enskild väg in-
hemtats, så hade allt varit väl och ofvannäinnde anmärk¬
ning uteblifvit, hvilket visar att den ej förtjenar ringaste
afseende.
Om remiss häraf till Stats-Utskottet anhålles. Stockholm
den 23 December 1850.
P. O. Norin.
JV2 60.
Vördsamt Memorial!
Af Stats- och Bevillnings-Utskottens Utlåtanden Niris 62,
87 och 92 vid 1847 och 1848 årens Riksdag, angående
vissa ifrågaställa förändringar i beskattningsväsendet samt
uppbörds- och redogörelseverket, inhämtas:
l:o. Kongl. Majit hade uti Dess Nådiga Proposition i
nämnde ämne den 20 December 1847, JYs 60, i öfverens¬
stämmelse med den åsigt, som uti särskilde Gomiterades den
50 April samma år algifna betänkande yttrats, föreslagit, att
taxering å läst egendom mätte verkställas endast hvart femte
år, med uttryckligt stadgande, att uppskattningen bör ske
efter taxeringsmännens, på grund af deras närmare känne¬
dom om förhållanderne och, med ledning af allmänna för¬
säljningspriserna inom orten, egande öfvertygelse om hvarje
egendoms verkliga värde.
Utskotten, som vitsordade lördelarne af detta förslagi
funno sig likväl för det då närvarande icke kunna derå till¬
styrka Rikets Ständers bifall, af orsak, att Rikets Ständer
Den 23 December.
129
förut vid samma Riksdag beslutat, att vid hvad redan om
taxering af fast egendom vore stadgadt skulle förblifva.
Detta godkändes af Sine Riks-Stånd.
2:o. I samma Nådiga Proposition hade Kungl. Majit
jemväl föreslagit, att förut medgifne afkortningar i mantals-
penningarne och bevillningen efter lista artikeln för sådana
till arbetsklassen hörande personer, som hafva fyra minder¬
åriga barn, måtte, så vida de icke, efter dårnera skedd ned¬
sättning i personella bevillningen, ansågos kunna försvinna,
framgent medelst afdrag vid debiteringen iakttagas och ned-
sättnirigen utredas uti sammandragen öfver de personer, som
enligt allmänna grunder böra nyssnämnda afgifter erlägga.
Äfven detta förslag ansågo Utskotten icke kunna till
någon Rikets Ständers åtgärd föranleda, af orsak, att redan
förut beslut fattats om oförändradt bibehållande af bestäm¬
melserna uti 147 g af 1843 års Revillnings-Förordning.
Detta godkändes af Sine Riks Stånd.
5:o. Uti en inom Borgare-Ståndet väckt motion hade,
med åberopande såsom eget förslag af hvad ofvannamnde Corni-
terade uti 59 § af deras tryckta underdåniga betänkande (sid.
140) yttrat om undanrödjande af den skiljaktighet, som fö¬
refinnes i grunderne för beräkning och utgörande af de båda
personella afgifterna, mantalspenningarne och bevillningen,
enligt lista artikeln, Herr A. Berg hemställt, dels att man¬
talspenningarne mätte beräknas från fyllda 18 år och i de
fall, då, enligt nu varande stadganden, befrielse derifrån ef¬
ter 65 års ålder tillgodonjutits, upphöra med fyllda 60 år,
och dels att de föreskrifter, som, i afseende å bevillningen
efter lista artikeln, framgent meddelas, jemväl för öfrigt i
möjligaste måtto må lämpas efter de rörande mantalspennin-
garnes utgörande gällande förordnanden.
Äfven detta förslag ansågo Utskotten, i följd af ett an¬
nat under Riksdagen förut lättadt beslut, böra förfalla, hvil¬
ket af 5:ne Riks-Stånd godkändes.
4:o. Med gillande af ofvannamnde Gomiterades ytt¬
rande hafva Utskotten tillstyrkt underdånig anhållan hos
Kongl. Majit, det föreskrift mätte meddelas derom, att de-
hetsedlarne skola utfärdas så tidigt efter taxeringsforrättnin-
garnes slut, alt. besvär öfver de påförda afgifterna må kunna
hos Prölnings-Gomitéen anföras.
Detta tillstyrkande, hvilket förutsatte ett förändradt sätt
lör hemmansräntornas och kronotiondens utgörande, på sätt
Stats-Utskottet uti Utlåtande, J\2 242, framställt, men hvil¬
an. lill Dorff.-Stånd. Prol. 1850—1851. 9
130
Den 23 December.
ket icke af Rikets Ständer antogs, bifölls af Preste- oell
Bonde-Ständen, men afslogs af Adeln och Borgare-Ståndet;
hvadan frågan kom att förfalla.
Uti dessa fyra ämnen väcker jag härmed motion, under
yrkande, alt hvad deruti blifvit af Comiterade föreslagit,
mätte af Rikets Ständer godkännas, hvad debetsedlarnes ut¬
lärdande angår, endast för det fall, att det varder möjligt
genom antagande, såsom jag hoppas, af ett förändradt salt
för ulskyldernas utgörande.
Såsom stöd för denna min motion anser jag mig endast
behöfva åberopa hvad Comiterade i deras tryckta underdå¬
niga betänkande af den 50 April 1647 anfört, nemligen an¬
gående:
l:o uti 44 § sid. 4S0 och 51 morn. sid. 204.
2:o uti 47 § sid. 156 och 32 morn. sid. 204.
5:o uti 59 g sid. 140 och 21t mom. sid. 202.
4:o uti 46 § sid. 156 och 50 mom. litt. d) sid. 205.
Om remiss häraf till Bevillnings-Utskottet anhålles. —
Stockholm den 21 December 1J!50.
P. O. Norin.
JK 61.
Bland Institutioner inom fäderneslandet, hvilka visat sig
fullt motsvarande sin bestämmelse och hvilka oupphörligen
gå framåt under vården af kunskapsrika och nitiske män,
intager det Naturhistoriska Riksmuseum otvilvelaktigt ut¬
märkt rum; det uppfyller nationens billiga fordringar och
tiar äfven, hvad dess liesta afdelningar beträllär, i främmande
länder ådragit sig rättvis uppmärksamhet. Detta af hvarje
sakkunnig kända och erkända förhållande bör ej blott i
hämsta rummet, utan nästan uteslutande, tillskrilvas desse
män, hvilka, med kärlek till vetenskapen, samt med egna
uppoffringar, för närvarande varda förenämnda Institution
och hvilka, hvar i sitt ämne, innehafva ett äfven hos andra
nationer akladt namn. Icke utan bekymmer se deremot
hvarje vän af fäderneslandets vetenskapliga utveckling och
deral följande anseende, huru denna för naturalhistorien sä
väsentliga och sä väl handhafda Institutions framtid nästan
beit och hållet beror af tillfälligheter, hvilka, huru fördel¬
aktiga de också nu äro, likväl alltför snart kunna förän¬
dras.
Den 23 December.
131
Bland de fem vetenskapsmän, åt hvilka Riksinusei dyr¬
bara samlingar äro anförtrodda, åtnjuter endast en, nemligen
Förste Zoologie-Intendenten, sådane lönevilkor, 1,600 R:dr
b:co, att en man af högre kunskaper kan anses dermed nå¬
gorlunda vedergälld och mot bekymmer för sin utkomst tryg¬
gad, men de öfrige fyra (2:ne Intendenter vid zoologiska
samlingarnes öfriga afdelningar, Botanices- och Mineralogise-
lntendenterne), hvilkas åliggande äro icke mindre vigtiga, er¬
hålla af Staten blott 600 R:dr b:co hvardera, en summa lika
med den lägata skollärare-lönen vid de allmänna läroverken,
ehuru till dessa Intendentsplatser erfordras män af den ut-
märktaste vetenskapliga förtjenst landet kan erbjuda. Det
är väl sannt, att kärleken till vetenskapen hos dess sanna
idkare vanligen är så stor. att do icke sky försakelse äfven
af det, som mången annan anser för en nödvändighet; men
sä mycket kännbarare för deni är saknaden af de vigtigaste
medlen för deras vetenskapliga verksamhet, bland hvilka
främst måste räknas erforderliga böcker, sorn desse veten¬
skapsmän nu icke kunna förskapa sig utan genom enskilda
tillgångars användande, äfvensom de ofta mäste dela sin tid,
för att på andra vägar bereda sig nödtorftig utkomst. Så¬
som redan blifvit anmärkt bar man för närvarande endast
en tillfällighet att tacka för det att män med erforderliga
egenskaper för dessa befattningar kunnat vinnas, men huru
länge man har hoppet att få dem bibehålla, torde vara osä¬
kert, emedan de, så otillräckligt lönade, sannolikt skola, när
helst tillfälle dertill yppas, söka andra, förmånligare anställ¬
ningar; ett förhållande, sorn icke kan annat än menligt in¬
verka på förenämnde Institutions utveckling och framgång.
Med hänsigt till det här anförda, vägar jag föreslå, att
Rikets nu församlade Ständer ville förhöja det årliga stats¬
anslaget för hvardera af de fyra ofvannämnde Intendenterne
vid det Naturhistoriska Riksmuseum frän 600 till 1,553 R:dr
16 sk. b:co, eller tillsammans med 2,953 R:dr 16 sk. b:co,
på det ej blott en vigtig Stats-lnstitution må för framtiden
I vara tillförsäkrad skicklige vårdare, utan äfven de män, ge¬
nom hvilkas nit och kunskaper denna Institution ensamt kan
hoppas bibehålla sitt rättvist vunna anseende, äfven sjelfva
må åtnjuta en välförtjent lön och uppmuntran! — så myc¬
ket billigare, som de, enligt hvad mången har sig bekant,
utan all ersättning redan längesedan till Riksmuseum ölver-
låtit dyrbara enskilda samlingar.
13 2
Den 23 December.
Om denna min motions remitterande til! Högloft. Stats¬
utskottet får jag härmedelst vördsamt anhålla.
Chr. Sundin.
M 62.
Osäker, som jag ännu är, huru stark den återhållande
kraften inom det nyligen bildade Bevillnings-Utskottet må
vara, och således äfven, huruvida den kan gå ända derhän,
att förutsätta, det sådana frågor, som jag nu går att väcka,
icke må der upptagas, med mindre motion derom hos något
Riks-Stånd blifvit gjord, får jag, för att ej förlora rättig¬
heten dertill, på detta sätt förvara en sådan rättighet.
10 § af nu gällande Bevillnings-Stadga innehåller en
vidlyftig classification till ledning, som det heter, vid liandt-
verkares, med dem jemnförlige rnanufacturisters och andre
förut icke uppräknade Borgares taxering i de särskilda Ri¬
kets städer. Ändamålet dermed kunde vara något i fordna
tider, då tillika föreskrifvet var, att slika Borgare ovillkorli¬
gen borde hänföras till något af de uti berörde classification be¬
stämda belopp; men efter det numera uti den följande 44 § blif¬
vit stadgadt, att Taxerings-Comité ej är bunden dervid, utan
äger att påföra bevillning så väl öfver den högsta, som emel¬
lan 2:ne af de stadgade classerna, för den person, hvilken
Comitéen ptöfvar icke skäligen böra pålöras afgift efter nå¬
gon af samma classer, är det i sanning svårt alt inse, hvar¬
till hela classificationen skall tjena, utan förekommer det,
som vore det lämpligare, att, likasom uti 9 § skett i fråga
om handlande, skeppsredare, egare af skeppsvarf och fa¬
briker, m. fl., hädanefter äfven för handtverkare, med dem
jemnförlige manufacturister och andre förut ej uppräknade
borgare, endast utsätta minimiafgifter. En sådan förändring
anser jag böra iakttagas vid utfärdandet af en ny Bevill-
nings-Förordning, som derigenom skulle oskadligt vinna i 1
korthet. j
Oberoende häraf och med afseende derå, att genom den,
vid nu mera hvart tredje år återkommande Riksdag, ske¬
ende omtryckning icke blott en, utan flere gånger, af Be-
villnings-Förordningen, först i form af Bevillnings-Utskottets
Betänkande och sedan såsom Rikets Sländers underdåniga
förslag saint slutligen såsom utgående allmän Författning, eli
öfverflödig utgift af allmänna medel, sorn nyttigare kunde an¬
Den 23 December.
133
vändas, uppkommer af 3 å 4,000 R:dr b:co, oaktadt vanligen
högst obetydliga förändringar hvarje Riksdag inträffa, föreslår
jag, alt, vid denna, det vid en föregående iakttagna bruk
måtte återupplifvas, att endast medelst en kort författning
till efterrättelse kungöres, hvilka tillägg eller förändringar
Rikets Ständer beslutat. Genom en sådan åtgärd skulle,
utom den pecuniära vinsten, den fördel och lättnad för de illa
lönte och af göromål nog ändå öfverhopade uppbördsmännen
beredas, att de kunde undvika, att efter hvarje Riksdag, så¬
som nu, behöfva företaga sig ett nytt studium till utrönande
af de ofta obetydliga skiljaktigheter, sorn förekomma, men
dock äro tillräckliga, att gifva, om ock icke alltid befogade,
anledningar till anmärkningar af andre Statens tjenstemän,
som äter hafva detta studium till deras yrke och, i viss mån,
såsom medel till bergning.
C. C. Halling.
M 63.
' Vördsamt Memorial.
Sedan 56 Capitlet 2 § Missgernings-Balken samt S och
9 §§ i Kongl. Legohjonsstadgan äro alltför litet tryggande
lör^tjenstehjon, att ej misshandlas af deras husbönder, eme¬
dan nämnda lagrum först bestämma ansvar, när misshand¬
lingen förorsakat lamhet eller lyte; men då de händelser,
som afses i 53 Cap. 1 och 2 §§ åberopade Balk, äfven böra
hänföras till misshandling, anser jag mig böra föreslå, att
först åberopade § erhåller följande lydelse:
Slår husbonde eller matmoder legohjon sitt, så att det
deraf tillfogas åkomma, ligge det i laga bot, som förr är
sagdt. Näpsa de det skäliga för brott dess, vare ogildt.
Om remiss häraf till Lag-Utskottet, får jag vördsam¬
mast anhålla.
Stockholm den 22 December 1850.
P. Berg.
64.
Vördsamt Memorial!
På grund af de upplysningar, hvilka innehållas i den
uppsats, jag härmed har äran öfverlemna, och hvilkas riktig¬
134
Den 28 December.
het lill alla delar af mig vitsordas, får jag vördsamt anhålla,
att Rikets Höglofl. Ständer täcktes bevilja afskrifning af den
skuld, 1,560 R:dr banco, derför numera allidne f. d. Hand¬
landen M. J. Bergelin i Carlshamn sedan 1821 häftat till
Rikets Ständers Banco-Discontverk; och utbedjer jag mig
lika vördsamt att denna min motion mätte varda grundlags¬
enlig! behandlad. Stockholm den 11 December 1850.
Juh. Fr. Ekenman.
JVt (55.
Vördsamt Memorial.
Sedan Halmstads stads innevånare nödsakats uppföra ny
prestgård samt folkskola, jemte dermed förenad slöjdskola,
men genom dessa byggnadsföretag åsamkat sig skulder, hvilkas
gäldande skulle hardt trycka detta samhälles fåtaliga, till
större delen mindre bemedlade innevånare, derest ej dem
beviljas ett lån af allmänna medel mot billiga afbetalnings-
villkor, så får jag, såsom representant för denna stad, och
med fästadt afseende å det särskildta uppdrag mig härutin¬
nan meddelats, härigenom vördsammast anhålla, att Rikets
Höglo!]. Ständer täcktes medgifva, att Halmstads stads inne¬
vånare i uppgifna ändamålet mätte antingen af Riks-Banken
eller ock af de under Riksgälds-Contorets disposition stående
medel undfå ett lån af 4,555 R:dr 16 sk. banco, att med
amortissementsrätt inbetalas.
Af det Protocoll, som vid allmän Sockenstämma med
stadens innevånare i detta ämne hållits, hvilket jag har äran
härhos bifoga, synes hvad. säkerhet, som erbjudes för ifrå¬
gavarande lån; och under hopp om bifall till min framställ¬
ning, anhålles om dess remitterande till vederbörligt Utskott.
II. Hjort.
M 66.
Vördsamt Memorial.
För Rikets nu församlade Ständer är det ej behölligt
att (ramlägga någon detailbeskrifning öfver det omätliga
inflytande, som den nu inom fosterlandet påbörjade ängs-
vattnings- eller ängs-öfversilningsculturen kommer alt utöfva
I'å niodernäringcn, åkerbruket. I afseende på denna 'eultur
Den 28 December.
135
torde det totalomdöme, utan tvekan, kunna afgifvas, att inom
åkerbruket någon vextodling, härmed jemnförlig, fiiga finnes,
som lemnar sin idkare så vinstgifvande och utaf climatlör-
hållanden mindre beroende resultater, som tillförsäkrar vårt
land så skyndsam förökning af ladugårdsprodukter, att de
Ijettrande bojorna af behöflig införsel härutaf Irån utlandet
kunna alkaslas. För Sverige, med sin ovanligt rika tillgång
på vattendrag och couperade lägen, äro ängsanläggningar för
bevattning isynnerhet egendomliga. Mer af naturen lyckligt
hegåfvade länder, såsom Frankrike, Preussen, Österrike,
Tysklands andra större och mindre stater hafva skyndat att
tillegna sig dessa anläggningar dels genom bidrag af stats¬
anslag, dels genom enskildes verksamma åtgöranden; endast
inom den lilla staten Piemont utgöra de bevattnade ängarna
öfver 220,060 tunnland och inom Lombardiet en areal af
650,000 tunnland, hvilkas fodertillgångar äro grundvalen för
dessa Italiens staters blomstrande åkerbruk. Inom vårt land
saknas ej härföre en användbar arbetsstyrka, eller, för a t;
så uttrycka sia, de practiska handgreppen äro förut af jord¬
arbetaren inlärde, men undervisning om det ändamålsenliga-
ste sätt att bedrifva sådan ängseultur är under närvarande
förhållanden på det högsta försvårad. Dylika ängsbyggnader
hvila på en vetenskaplig grund; en större eller mindre dy¬
lik anläggning tager i anspråk insigler uti jordmånens och
vexternas olika beskaffenhet och lämplighet, vattnets olika
egenskaper och inverkan, beräkningar öfver vattentillgången
för ofika ytor, kostnadsförslagers uppgörande, ytors nog¬
granna nivellering, construerandet af slussar och dammar,
m. m. Behofvet är crkändt af agronomers bildning och an¬
ställande för att tillhandagå Rikets innevånare med upplys¬
ningar för dessa odlingsföretag, och för att tillika undervisa
och uppöfva elever; och emedan, för närvarande, något be¬
stämdt statsanslag härföre saknas, anhåller jag, att ett dylikt
årligt anslag af 5,000 R:dr banco måtte ställas till Landt-
bruks-Academiens disposition under redovisningsskyldighet
inför Kongl. Civil-Departementet.
Skulle Höglofl. Statsutskottet, till hvilket jag vördsamt
anhåller, att min motion måtte remitteras, ej vilja lemna sitt
bifall lill förutnämnda statsbidrag, så är min slutliga begäran
att, för samma ändamål och på samma grunder, ett årligt
statsanslag af Riksdaler Tvåtusende banco måtte enskildt till¬
delas Wester- och Norrbottens län, och att nämnda Utskott
endast, sä vida det större statsbidraget afslås, mätte afgifva
156
Den ‘28 December.
sitt benägna utlåtande öfver min sednare speciella hemstäl¬
lan. l)e Bottniska provinserna utgöra öfver tredjedelen af
Svea Rikes landsvidd, de ega företrädesvis en naturlig rike¬
dom af vattendrag, och med bestämdhet påstås, att det enda
verksamma medlet att göra dessa läns hufvudnäring, jord¬
bruket, mindre beroende af deras hårdare climat, är och
fÖrblifver en uppdrifven ängscultur. En mängd af upplys¬
ningar öfver kända locala förhållanden kunde här förebrin¬
gas, men jag utbeder mig endast, att, såsom en detailbe-
skrifning, som har sin fullkomliga tillämpning äfven för
Norrbottens län, Westerbottens Läne-Styrelses underdåniga
skrifvelse uti ämnet till Kongl. Maj:t måtte, såsom bilaga, få
åtfölja min motion. Mig höfves endast tillägga, att de nord¬
ligare länen hittills saknat allt verksamt understöd för sitt
åkerbruks sjelfständig», rationella utveckling, hvilket förhål¬
lande torde böra taga i anspråk Rikets Ständers synnerliga
behjertande. Stockholm i December 1850.
Carl M. Bjuhr.
J\1 67.
Vördsamt Memorial.
Förnyande tvänne inom Vällofl. Borgare-Ståndet sistför-
lidne Riksdag väckta motioner af Herr Stenberg och mig. an¬
gående Umeå och Piteå LärdomsskolorS utvidgning till Läro¬
anstalter för ynglingars directa dimittering till Universitet,
får jag äfven nu på dessa Läns innevånares lifligt uttryckta
önskan göra till Rikets "Ständer en hemställan, att dessa
tvänne lärdomsskolor måtte erhålla ett Statsanslag till för¬
ökning af lärares allönande, i likhet med och till samma be¬
lopp, som Frösö elementarskola för närvarande åtnjuter, un¬
der villkor, att Skolornas lärare förbinda sig att bestrida un¬
dervisningen för lärjungarnes undergående af fullständig stu¬
dentexamen. Det vore endast en omsägning att här upptaga
de tryckande omkostnader, som drabba dessa aflägsna och
vidsträckta orters innevånare för sine söners uppfostran, och
att nu uttala, huru högst magtpåliggande en utvidgning af
dessa skolor är.
De förut åberopade motionerna, äfvensom en till Kongl.
Majit af Umeå läns innevånare i ämnet afgifven underdånig
framställning, skola gifva nödig belysning häröfver, och med
begäran af dessa handlingars åtföljande, såsom bilagor. «n-
Den 28 December.
157
håller jag vördsamt, att min motion måtte till Höglo!!. Stats-
Utskottet remitteras. Stockholm i December månad 18150.
Carl M. Bjuhr.
JV2 68.
På grund af närslutne, embetsmyndighets och enskilds,
betyg, anhåller jag, att Repslagaremästaren J. Bäckströms i
Umeå alltifrån år 1853 åsamkade skuld genom borgensför¬
bindelse till Rikets Ständers Banco-Discont måtte varda af-
skrifven, och begäres remiss af min motion till Höglofl.
Banco-Utskottet. Stockholm i December månad 1850.
Carl M- Bjuhr.
JM 69.
Vördsam Motion.
Att för Professoren och Riddaren Carl Palmstedt, som,
efter nu uppnådda 65 års lefnadsålder och en tjenstetid vid
Chalmerska Slöjdskolan i Götheborg af 21 år, finner sig i
saknad af helsa och krafter att fortfarande fullgöra de an¬
svarsfulla befattningar, honom vid denna skola åligga, ett,
hans lön motsvarande, årligt pensionsbelopp af R:dr 2,000
banco måtte blifva å allmänna Indragnings-Staten uppfördt,
har jag härmedelst äran föreslå.
Den Chalmerska Slöjdskolan i Götheborg torde med
skäl kunna anses såsom särdeles verksamt bidragande till
de framsteg den svenska industrien linder de sednaste decen¬
nierna gjort, och af dem, som haft tillfälle att med närmare
uppmärksamhet följa densamma, torde icke finnas någon,
hvars beundran ej blifvit väckt al de stora resultater, det
lyckats att vinna med så inskränkta medel, som dem, hvilka
för skolan varit tillgängliga. Förtjensten häral tillhör obe¬
stridligt i främsta rummet Professoren Palmstedt, utan hvars
outtröttliga nit och oegennyttiga uppoffringar skolan aldrig
kunnat blifva hvad den är, och Herr Professoren, hvilken
alltsedan skolans början varit Directeur och förste Lärare
vid densamma, måste derföre betraktas såsom skapare af
det mesta utaf det goda, som genom denna skola för fäder¬
neslandet vunnits. Af hvad Herr Professoren uträttat ligger
niyeket i öppen dager och torde ej för någon, som intresse-
138
Den 2It December.
rar sig för den Svenska industrien, vara okändt, men endast
de, som haft äran af Herr Professorens personliga bekant¬
skap, kunna känna luiru rastlöst han sträfvat för sin skolas
bästa och huru kär hvarje uppoffring varit honom, genom
hvilken det, under hans mänga resor, kunnat lyckas att in¬
hemta någon upplysning eller att hemföra några för skolan
nyttiga instrumenter eller modeller. Hans verksamhet har
likväl ej varit inskränkt till befrämjande af Slöjdskolans
framgång, utan, såsom af bifogade documenter synes, har
han äfven i många andra riktningar sökt och lyckats att
gagna sitt fädernesland, och har vida mera lefvat för det
allmänna bästa, än för sjtt eget.
Den pension, jag har den äran att för Herr Professoren
och Riddaren Carl Palmstedt begära, är derföre en gärd lika
mycket af rättvisa, som af tacksamhet, utaf hans Fädernes¬
land och skall, jag är derom öfvertygad, ej af Rikets Hiiglofl.
Ständer anses såsom på något sätt för stor.
Ödmjukligen,
C. Fr. Waern J:or.
JVs 70.
Ehuru den framställning, jag härmed gör om ytterligare
åtgärders vidtagande till främjande af Sveriges Skeppshyg-
geri-rörelse och. Svenska Handels-Flottans tillvext, har, så¬
som medel härför, bland annat, det syfte att vinna ändring
i åtskilliga af flans Majit Konungen nyligen i Nåder stad¬
gade tullbestämmelser, och således vid första påseendet kan
af denna orsak finnas mindre lämplig, har jag likväl, med
hänsigt håde till frågans vigt och omfattning, äfvensom till
den skadliga splittring, sorn pä sednare tid yppat sig mellan
skeppsrederierna, ä ena sidan, samt några dermed nära för¬
bundna industri-intressen, å den andra, trott mig ega skäl,
att i detta ämne väcka motion.
1 denna, liksom alla andra allmänna angelägenheter,
utgår jag från den synpunkt — söker jag efter bästa för¬
måga först och främst reda den frågan: hvad är mest nyt¬
tigt för det allmänna, för det hela?
Vill man ät en för Fäderneslandet magtpåliggande och
företrädesvis gagnelig hnfvudnäring bereda framgång, synes
mig klart, att underafdelningarne deraf ej böra sättas i jemn¬
bredd med det hela, utan de lörras anspråk blott i den
Den 28 December.
139
mån vårdas och framhållas, att de hvar för sig nyttigt med¬
verka till hnfvudnäringens säkra utveckling. Den mindre
välbetänkta ifvern alt periodvis på allt upptänkligt sätt gynna
och understödja än det ena, än det andra enstaka, ofta blott
genom en emia driftig mans ihärdiga bemödanden framhållna,
näringsinteresset, hvarom vår tullagstiftning bär ymnigt vitt¬
nesbörd, har halt den naturliga, men ock sorgliga påföljden,
att split och afundsjuka uppkommit mellan idkare af närin¬
gar, som ligga hvarannan ganska nära, och hvilka, derest
något allmänt nyttigt skall ernås, borde stödja och biträda
hvarannan. Af sådan, i min tanka, onaturlig egenskap är
den strid, som på en sednare tid förts mellan skeppsrederi¬
erna samt tillverkarne af de hufvudsakligaste skeppsinventa-
rier, segelduk och tågvirke.
För att kunna rätt bedöma frågan, nödgas jag till en
början lemna en kort framställning om det skick, hvari den
nu befinner sig.
Enligt 1848 års tulltaxa äro till de inhemska skepps-
rederiernas båtnad följande lättnader medgifna, nemligen:
att slöjdvaror, i taxan ej specificerade, hörande såsom
inventarier till fartygs byggnad, tackling och utrustning, men
ej hänförliga till husgeråds- och beklädnads-persedlar, må in¬
komma mot 10 procent af värdet;
att sådane artiklar, de der ej tillverkas inom Riket, eller
om de derstädes till mindre godhet åstadkommas, eller icke
utan hinder och tidsutdrägt kunna erhållas, må, efter anmä¬
lan hos Commerce-Collegium, inkomma mot 3 % al värdet;
(I förbigående må här anmärkas, att dessa vid lörsta
påseendet mycket lofvande bestämmelser äro utaf ringa, om
ens någon förmån för det inhemska skeppsby ggeriet, ty dels
äro numera nästan alla upptänkliga slöjdvaror i taxan spe¬
cificerade, dels torde det hafva mött stora svårigheter att
bevisa, det man inom landet icke kunnat erhålla t. ex. be¬
höflig linne-segelduk, ehuru det åtminstone hittills varit ett
obestridligt factum, att sådan hvarken funnits i tillräcklig
mängd eller af erforderlig godhet.)
att egare af fartyg utaf minst 40 lästers drägtighet, som
vid Svenskt skeppsvarf nybyggas, må, sedan fartyget kommit
i full färdigt skick och sådant styrkt blifvit, få tillgodonjuta
30 proc. restitution ä belöpande tullumgälder för dö skepps-
förnödenheter, dem egaren genom behöriga intyg visar halva
blifvit till fartygets tackling och utredning använda och för
sådant ändamål från utrikes ort införda, och
140
Den 28 December.
att när varor af ifrågavarande egenskap införas till
Riket, för att användas till fartyg, hvilka för utländsk räk¬
ning å Svenskt skeppsvarf byggas eller såsom nya till ut¬
ländning försäljas, bör vid godsets ankomst derför erläggas
stadgade införsels-afgifter; men vid det nybyggda fartygets
utklarering blifva samma afgilter, med afdrag af ett neder-
lags-recognitionen motsvarande belopp, godsegarne resti-
tuerade.
Med dessa förmåner hafva dock de inhemska skepps-
byggerierna oell rederierna icke funnit sig vara tillräckligen
understödda, utan hafva de vid skiljda tillfällen, och sednast
vid slutet af sisllidne år, på anförde skäl, underdånigst an¬
hållit, det Kongl. Majit, till denna närings förkofran, täcktes
medgifva:
l:o. Att den tullfrihet, hvilken uti 15 § af underrät¬
telserna till Tulltaxan beviljats utländningen för nybyggda
fartygs inventarier, må äfven få åtnjutas af Svenska un-
dersåter;
2:o. Att dylik tullfrihet äfven må förunnas Svenska
skeppsrederier lör skeppsförnödenheter, som i allmänhet be¬
gagnas lör deras fartyg;
5:o. Att, i fall den i 2:dra punkten begärda förmån
icke beviljas, i likhet med stadgandet i Norrska Tulltaxan,
skeppsinventarier, såsom ankare, kettingar, segel, tågvirke
och dy likt, hvarmed ett Svenskt fartyg blifvit försedt utrikes,
så vida sådane inventarier förblifva till bruk på samma lär¬
tyg, i hvilket de hitförts från utrikes ort, må blifva från
tull befriade, och att inventarie-persedlar, hvilka från Neder¬
lag och Credit-upplag ifrån Riket uti Svenskt lärtyg utföras
och vid detsammas återkomst befunnits vara tagna i bruk,
icke underkastas införselstull, samt
4:o. Att hampa och lin, så väl ohäckladt som häck¬
tad!, må tullfritt införas.
Likväl och för den händelse Kongl. Majit skulle finna
betänkligt, att genast borttaga hela tullen å segelduk för
nyttjade och äldre fartyg, löreslogo petitionärerne att tills¬
vidare en måttlig tull måtte bestämmas fiir segelduk, att
utrönas pä samma sätt, sorn i 5:te § af Tullunderrättelseina
stadgas, eftersom det åsatte, ännu gällande tullvärdet af 30
sk. banco per skålp. för segelduk vida öfverstiger det verk¬
liga värdet.
Uti denna, från Götheborgs Skepprederier utgångna an¬
sökning instämde, dels till alla delar, dels med anförande al
serskilda till locala och egna förhållanden lämpade skäl.
Den 28 December.
lii
12 Skeppsredare i Ystad.
4
|
d:o
|
i Warberg.
|
|
50
|
d:o
|
på Gottland.
|
|
23
|
d:o
|
i Malmö.
|
|
3
|
d:o
|
i Landskrona.
|
|
29
|
d:o
|
i Calmar.
|
|
23
|
d:o
|
i Westervik.
|
|
05
|
d:o
|
i Uddevalla och kringliggande Skärgård.
|
58
|
d:o
|
i Strömstad och
|
d:o
|
11
|
d:o
|
i Luleå.
|
|
12
|
d:o
|
i Hernösand.
|
|
Skeppsredarne i Söderhamn samt
3 Varfsegare och 3.3 Handlande i Götheborg; hvarför¬
utan dels Grosshandels-Societetens och Skeppsrederiernas i
Stockholm deputerade instämde med Skeppsredarne i Göthe¬
borg, med undantag af förslaget om tullfrihet fiir lin, dels
Skeppsredarne i Gelle och med dem 20 Skeppredare i
Sundsvall, nnderdånigst anhöllo så väl orri lika tullfrihet fiir
skeppsförnödenheter, hvilka begagnas vid Svenska fartygs
nybyggnad, med den, hvilken enligt 15 § laxeunderrättel-
serna är beviljad utländniugar, som att samma tullfrihet må
förunnas Svenska Skeppsredare för skeppsförnödenheter, som
i allmänhet begagnas för deras fartyg.
Jag har tillåtit mig detta uppräknande, för att ådaga¬
lägga, att frågan alser icke en eller annan enskild mans,
eller ens en eller annan Cornmunes eller Stads fördel, utan
främjandet af en industri, som exsisterar och idkas Irån Ha¬
paranda till Ystad och frän Sundet till Norrska gränsen, och
hvilken, hvad i min tanke än bättre.bevisar dess stora värde och
vigt fiir Sverige, på många trakter utgör ett föremål fiir verk¬
samhet fiir skärgårdsbefolkningen och kustorternas bebyggare.
Kongl. Commerce-Collegium, sorn hördes olver petitio¬
nerna, aIgaf den 4 Mars detta är underdånigt utlåtande, deri
kollegium för sin del löreslog:
l:o. Tullfri införsel af hampa samt nedsättning i in-
| förselstullen å lin till 12 sk. pr Lisp. ohäckladt och 24 sk.
Per Lisp. häckladt;
2:o. Tullfri införsel af garkoppar, zink, marinmetall
eller annan metallsammansättning Iiir sådane manufactur-
verks behof, sorn tillverka bleck och spik till fartygs för¬
hydning;
5:o. Nedsättning i införselstullen å segelduk till 3 sk.
Per skålp. och å segel likaledes till 5 sk. per skålp., i vig-
I 42
lien 28 December.
len å dessa senare inberäknadt allt tillbehör, saint å tågvirke,
nytt, alla slag, till 16 sk. per lisp.
4:o. Nedsättning å införselstullen af compasser till 10 °/n.
5:o. Rättighet för fartyg, sorn i Sverige nybyggas, vare
sig för inhemsk eller utländsk räkning, att, sedan fartyget
kommit i lulilärdigt skick och sådant styrkt blifvit, erhålla
full restitution al belöpande tullumgälder, derunder inberäk¬
nad algiften till Handels- och Sjiifartsfonden, för de skepps-
förnödenheter, dem egaren genom behöriga intyg visar hafva
blifvit använde till fartygets tackling och utrustning.
6:o. Drawback för utländskt, införseltull underkastadt,
råämne, som bevisligen åtgått för tillverkning af Svensk se¬
gelduk, använd på nybyggda fartyg.
7:o. Frihet från alla tullumgälder, inberäknad afgiften
till Handels- och Sjöfartsfonden, äfvensom tolag för skepps-
inventarier, såsom ankare, ketlingar, segel, tågvirke m. m.
d., hvarmed ett återkommande Svenskt fartyg blifvit å utri¬
kes ort försedt och som är eller varit i verkligt bruk, samt
med vilkor att samma skeppsinventarier förblifva till samma
fartygs begagnande, med hvilket de hitförts; kommande
denna tullfrihet att äfven åtnjutas om samma inventarier
med samma fartyg från Svenskt nederlag blifvit utförda.
8:o. Utsträckning af nederlagsrätt för skeppsinventarier
till alla stapelstäder under de controler K. G. T. St. kan
finna lämpliga, samt
9:o. För öfrigt bibehållande af nuvarande införselstull å
ankare, kettingar, skeppsknän af jern, roderjern, bleck och
spik al koppar, marinmetall eller annan metallsammansätt-
ning lill skeppsförhydning, samt å optiska och nautiska in¬
strumenter, äfvensom af bestämmelserna i 15 § 5 inom. af
underrättelserna till Tulltaxan rörande slöjdvaror, ej specifi¬
cerade, erforderlige för ett lärtygs byggnad, tackling och ut¬
rustning.
Efter Nådig pröfning af ämnet, fann Kongl. Majit, jem¬
likt hvad Dess Nåd. Kungörelse af den 18 sistl. Juli inne¬
håller, lör godt, till efterrättelse från och med den 1 Sep¬
tember, stadga följande förändrade tullbestämmelser:
Hampa, ohäcklad, — fri; förut belagd med 24 sk. per skepp.
» häcklad, — 1 skepp. 24 sk.; förut belagd med 1
R:dr.
Tågvirke, nytt, — 1 lisp. 24 sk.; » » 36 sk.
Väfnader, linne och hampa.
Segelduk oell tältduk, 1 skålp. 4 sk. » » 6 sk.
Den 28 December.
145
I sammanhang hvarmed Kongl. Majit medgaf att, från
förenämnde tid, till begagnande lörsådane inhemska fabriker,
som tillverka iinnesegeldnk, efter Commerce-Collegii pröfning,
lin linee införas mot nedsatt tull, nemi.:
Lin, ohäckladt — 1 lisp. 12 sk. i stället för 1 R:dr 8 sk.
» häckhult — » 24 » » » » 2 » —
Denna vidlyftiga inledning tiar varit oundviklig för att
bereda en öfversigt af frågans behandling och närvarande
skick. Och torde mången anse att deri nyligen vidtagna
jemnkningen bör göra tillfyllest och motsvara allt hvad för
det inhemska skeppsbyggeriet bitr kunna begäras, med iakt¬
tagande af billig omtanka för åtskilliga andra inhemska in¬
dustrigrenar. Sådan är dock icke min åsigt, hvartill jag nu
vill angifva skälen.
Skeppsbyggeriet utgör otvifvelaktig! en af naturen åt
Sveriges inbyggare företrädesvis anvisad allmännare syssel¬
sättning. 'fre Ijerdedelar af Rikets gränser utgöras af kust¬
land, invid liaf och stora halsvikar; materialierna för far-
tygsbyggnaderi finnas inom landet och sjelfva fallenheten för
skickligheten vid arbetets utförande är likasom medfödd hos
en stor del af kustbefolkningen. En sådan industrigren bör,
enligt min åsigt, företrädesvis främjas på allt upptänkligt sätt,
ty i ju mera fulländad form och lörädiadt skick våra in¬
hemska naturalster kunna utbjudas i verldsmarknaden, ju
säkrare och större vinst beredes åt landet. Nu kunna lik¬
väl icke skeppsbyggeriets produeter sägas ega något egent¬
ligt handelsvärde, förrän desamma blifvit fullständigt utru¬
stade, hvartill hörer segel, tågvirke, ankare, kettingar, fär¬
ger m. m., hvilka skiljda tlllhörigheter således böra vara
tillgängliga af erforderlig godhet och lör lägsta möjliga pris,
saint alltid underordnas hulvudproducten, som är sjelfva lar-
tygsbyggnaden. Denna i min tanke riktiga och lättfattliga re¬
gel har dock hittills icke blifvit tillämpad, utan man kardels
genom förbud, dels genom höga tullafgilter sökt framtvinga
en sjelfständig inhemsk produetion, bland annat af segelduk
och tågvirke, ehuru rudimaterierna för det mesta måste
hämtas frän främmande länder, utan att besinna, det sjelfva,
om jag så må säga, modernäringen, skeppsbyggeriet, derige¬
nom försvårades och tillbakasattes till oberäkneligt större
förlust lör det allmänna, för Sveriges sanna intresse, än som
'notsvaras af förmånen för några enskilte och deras, jemn-
lörelsevis, till antalet ringa arbetspersonal. Vare det långt
'från mig att härmed uttrycka något inissbilligande öfver
U4
Den 28 December.
inrättandet al segelduksfabriker, repslagerier o. s. v. oller
öfver en regeringsåtgärd till deras främjande; tvärtom är
det min bestämda öfvertygelse att i det land, der skepps*
byggeriet med kraft bedrifves, der måste det för industrien
blifva en gynnsam verksamhet att söka frambringa de för
skeppsbyggeriet oumbärligaste förnödenheter; men lika klart
sj nes mig vara att sådant ej kan åstadkommas genom det¬
tas (skeppsbyggerietsj hämmande och en derigenom förorsa¬
kad minskning i hehofvet af utrustningsförnödenheterna. Om
man för 30 år tillbaka hade medgifvit den tullfrihet, den
tullnedsättning, som nu lemnats flir hampa och lin, i stället
för att på en gång genom höga tullsatser vilja skydda fram¬
bringandet inom landet både af rudimaterie!! och fabrikatet,
hade Svenska handelsflottan tvifvelsutan varit i ett helt an¬
nat skick, än det nu befintliga, oell de uppkomna onaturliga
och skadliga stridigheterna emellan nära förbundna industri¬
intressen hade aldrig egt rum.
Kongl. iMaj:ts ofvan anförda Nåd. Kungörelse utmärker
väl, att det begångna misstaget bör rättas, och söker äfven
tillvägabringa en numera behöflig jemnkning mellan nämnde
intressen; men, enligt min åsigt, tarfva de i kungörelsen in¬
tagna tullbestämmelser någon ytterligare nedsättning i be¬
loppen samt synnerligen en större omfattning af för skepps¬
byggeriet i Sverige erforderliga materialier. Man bör dess¬
utom genast afgöra samt öppet och ärligt förklara, hvad se-
geldukslillverkare, repslagare m. II.. hafva i skyddsväg för fram¬
tiden att vänta; ty att nu bestämma tullen å segelduk till
4 sk. skålp. samt för tågvirke 24 sk. lisp., under det att
man, efter en kort tidrymd, måhända finner klokt och bil¬
ligt att sänka den förra till 5 sk. och den sednare tili it»
sk. lisp., eller de tullsalser jag här nedan föreslagit, är, om
än icke menligt för de nu befintliga i full gång varande se-
gelduksläbrikerna och repslagerierna, dock missledande för
de nya anläggningar, sorn inom en kortare tidrymd tvifvels¬
utan komma i fråga.
Att skeppsbyggeriet, såsom varande en af Sveriges huf-
vudnäringar, bör främjas, derom torde, på grund af hvad
redan blifvit jttradt, meningarne icke vara delade; meri lill
ådagaläggande al huru mycket ännu återstår att göra, torde
det tillåtas mig att ur 1848 års officiella berättelse angående
Sveriges utrikes handel och sjöfart, tå anföra följande:
Ifrån utrikes ort ankomnio nämnde år:
Svenska fartyg 3,560 st. om 116,325 läst. dr.
Den 28 December.
145
Norrska och främmande 2,482 st. om 109,087 läst. dr.
lill utrikes ort afgingo:
Svenska fartyg 3,475 st. om 111,041 » »
Norrska och främmande 2,376 st. om 110,773 » »
Utvisande att ungefärligen hälften al Rikets utrikes han¬
del och sjöfart ännu behöfver idkas med utländska fartyg.
Går mari nu till några detailler häraf, visar sig förhållandet
än ofördelaktigare, i det att seglationen på de närmast be¬
lägna länderna, nästan helt och hållet går oss ur händerna,
ehuru den borde vara den siikraste och i följd deraf den
mest lönande samt tillika vore afpassad lör en löreträdesvis
önskvärd utvidgning af den mindre handelsflottan eller sådane
fartyg, sorn af skärgårds- oc|j kustallmogen, oberoende af
varlsbolag, byggas.
Sålunda “idkades sjöfarten, år 1848, till och från Norrige:
med Svenska fartyg 542 st. om 14,658 läst. dr.
Norrska och främmande 1,250 st. om 56,999 läst. dr.
Till och från Finland
med Svenska fartyg 221 » » 1,757 » »
»utländska 529 » » 25,012 » »
Till och från England:
med Svenska fartyg 630 » >» 40,789 » »
Norrska och främmande 760 » » 77,654 » »
Hvilken utveckling, hvilken vacker framtid har man
icke här tillfälle att bereda deri Svenska handelsflottan, hvil¬
ken omsorgsfull omvårdnad bör man icke egna åt det in¬
hemska skeppsbyggeriet, och om äfven de ytterligare lättna¬
der, sorn här nedan af mig ifrågasättas, skulle i främsta
rummet tillfalla samt gifva ökad utveckling åt den mindre
handelsflottan, vore sådant, ur allmän synpunkt betraktadt,
ganska nyttigt, emedan arbetet och förtjensten derpå komnie
att spridas pä ojemförligt flera bänder, än hvad som är fal¬
let med de till seglation på aflägsuare orter ämnade stora
fartygen. Och då, oansedt allt hvad man vill konstrikt ar¬
gumentera deremot, det både vore för landet gagnelig! att
hafva en större handelsflotta, än den nuvarande, och äfven är
en ovedersäglig sanning att, med lättad tillgång på skepps-
uiventarier, skeppsbyggeriet i Sverige bör kunna drifvas, om
icke lör bättre, dock till lika godt köp, sorn i de flesta an¬
dra länder, kan jag icke annat än med varmaste intresse
påkalla Välloll. Ståndets och äfven de öfriga Riks-Ständens
Uppmärksamhet och deltagande för denna afdelning al den
inhemska industrien.
i n
Bil. till Borg.-Stånd. Brot. 1850 — 1851
Den 211 December.
För att åt densamma bereda framgång samt sätta Sven¬
ska flaggan i tillfälle att tälla med andra nationers, bör man
således skaffa tillgång, för så billigt pris som möjligt, å de
varor och efTecter, som för fartygens utrustning äro behöfliga
och sålunda bestämma tullsatserna å sådana artiklar af ut¬
ländsk tillverkning nätt och jemnt till det belopp, som är
förenligt med och erfordras för ett billigt skyddande af den
inhemska fabrikationen af dylika varuartiklar.
l:o. För Segelduk och Tältduk bestämmes tullafgiften
genom högstberörde förordning till 4 sk. per skålp. eller med
tillägg af handels- och sjölärtsfondsafgilten S rst., samt tolag,
stämpelafgift m. m. äfven 5 rst., tillsammans 4 sk. 10 rst.
skålp., hvilket, belopp, om medelvärdet å utländsk segelduk,
så väl Engelsk som Rysk, äfven antages till 24 sk. b:co,
utgör en tullsats af öfver 20 %. Denna afgift är för hög
och erfordras icke för Svenska segelduksläbrikernas bestånd
och förkofran. Atnjöte linet, likasom hampan (båda slagen
i, ohäcklad form) tullfrihet vid införseln, borde otvifvelaktigt
Sveriges segelduksläbriker kunna lemna sina tillverkningar,
om ej till bättre, dock till samma pris, som de Engelska fa¬
brikerna, enär de förra, utan att taga i beräkning den be¬
fintliga tillgången på inhemsk råvara, hafva vinsten af en
lägre fraktkostnad, samt i allmänhet den stora fördelen af
verkens drifvande med vatten, under det att flertalet af de
Engelska väfverierna gå med ånga, — Hvad hampduk be¬
träffar, så vågar jag påstå, att införseln deraf är nästan in¬
gen, utan inskränker sig till hvad skeppare, vid besök i ut¬
ländska hamnar, för complettering af fartygens behof intaga,
dertill tvungna af det hittills alltför högt uppdrifna priset ä
inhemsk hampduk. — Jag vill dock, till grund för min be¬
räkning, hälla mig uteslutande vid lindukstillverkningen, hvar¬
till råvaran är belagd med 12 sk. i tull, eller, andra afgifter
inberäknade, med 15 sk. lisp. Man må vidare räkna 25
procents afgång å råvaran vid tillverkningen, ehuru denna
afgång bör antagas vara densamma äfven vid utländska fa¬
briker, och dä blifver resultatet att 15 skålp. här tillverkad
linnesegelduk är belagd med en införselsafgift al 15 sk. eller
1 sk. per skålp. Denna bör, vid tullafgiltens bestämmande
för dylik utländsk vara, den inhemske fabrikanten naturligt¬
vis hafva till godo samt derutöfver 10 procents skydd för till*
verkningen. Antages nu dennas medelvärde äfven vära 24
sk. b:co per skålp., ehuru medelpriset å Engelsk linneduk
icke öfverstiger 21 sk., så borde skyddsafgiften utgöra 2 sk*
Den 28 December.
147
4 rst., eller med tillägg af tullen å linet 1 sk., 5 sk., 4 rst. per
skålp. Vore nu afgiftsberäkningen dermed slut, så hademan
ingenting att säga, utan kunde hålla sig till sistnämnde be¬
lopp såsom en billig tullsats; men nu har vår tullagstiftning
den olägenheten att, i släptåg med tullafgiften, flera andra
lika bestämda afgifter skola utgå, såsom handels- och sjö-
fartsfondsafgift, tolag, dragarepenningar, stämpelafgift o. s. v.
som öka införselkostnaden med omkring 20 °/n ä tu11belop¬
pet. och hvarigenom en till 3 sk. 4 rst. bestämd tullsats i
verkligheten utgör och utgår med 4 sk. Rättast borde så¬
ledes tullafgiften för utländsk segelduk icke bestämmas högre,
än hvad i ett utkommet förslag till inkommande tulltaxa
blifvit ifrågasatt eller 2 sk. 8 rst. skålp., men om man äfven
icke vill antaga detta normala tullbelopp, utan vill hafva
något likasom att draga på för tillfälliga conjunctursförhål-
landen, anser och föreslår jag 3 sk. per skålp. såsom en för
de olika intressena billigt afpassad afgift, hvilken, med tillägg
af ofvan uppräknade särskilta utgifter, kommer att uppgå till
3 sk. 8 rst. eller till fullt 15 % ® det antagna höga varu¬
värdet och alltid innefattande ett skydd af något öfver 11
procent för sjelfva tillverkningen. — Denna tullsats öfverens-
stämmer äfven med hvad Kongl. Commerce-Collegium till¬
styrkt.
2:o. Tågvirke. Enär införseln af denna vara, i förhål¬
lande till consumtionen, till följd af den Svenska tillverknin¬
gens solidare beskaffenhet, redan är ringa (1848 års import
utgjorde endast 110 skepp.), är det också mindre maktpålig¬
gande, om tullafgiften för tågvirke äfven är litet högre. —
Då man likväl vet att den tullfria hampans värde, med alla
omkostnader, i förbrukarens hand kan antagas högst utgöra
66 R:dr 32 sk. per skepp, och att affallet mer än väl er¬
sättes genom tjärutillsatsens tyngd, synes mig den af Kongl.
Commerce-Collegium föreslagne tullalgift af 6 R:dr 52 sk.
per skepp, eller 16 sk. per lisp. vara fullt tillräcklig, emedan
detta sednare belopp, som, med tillägg af handelslondsafgift,
tolag m. m. utgör 19 sk., innebär 12 procents skydd för till¬
verkningen.
DA Kongl. Maj:ts ofta åberopade Nådiga Kungörelse sy¬
nes egentligast afse att medla mellan skeppsrederiernas samt
segeldukstillverkares och repslagares numera stridiga blifna
intressen, kan, ur den synpunkt skeppsbyggerifrågan af mig
betraktas, jag icke undgå att till denna närings främjande
148
Den 2» December.
påyrka oell föreslå följande utsträckning i lättnaderna derför,
eller:
5:o. Att tullafgiften å blyhvitt må nedsättas från 2 till
1 sk. skålp. samt den å spansk-gröna från 4 till 3 sk. skfilp.,
enär de nu gällande tullsatserna utgöra omkring 30 procent
för förra och omkring 20 procent för sednare varan.
4:o. Att tullafgiften på ankare må nedsättas från 3 R:dr
till 3 H:dr 16 sk. per skepp.
3:o. Att kettingar med länkjernets diameter öfver
5/8:dels tum må beläggas med en gemensam tull af 1 R:dr
24 sk. skepp, eller den, som nu gäller för sådan vara, af
öfver l5/g:dels tum, samt
6:o. Att tullafgiften å alla slag af marinmetall, i form
af bleck eller spik till fartygs förhydning, må, i stället att
utgå efter värde med 3 procent derå, beläggas med en der¬
efter afpassad bestämd tullsats eller 3 R:dr skepp.
Anm. I)å förestående 4 artiklar dels alldeles icke. dels i
otillräcklig mängd inom landet tillverkas, torde något
giltigt skäl ej kunna förebringas för att genom högre
tullalgifter, än de nu löreslagne, fördyra Svenska han¬
delsflottans ändamålsenliga utrustning.
7:o. Att, pä sätt Commerce-Collegium äfven tillstyrkt,
införseltullen å compasser må nedsättas från 13 till 10 proc.
af värdet, derest icke någon motsvarig tullsats per stycke
eller efter vigt kan utfinnas.
R:o. Att frihet frän alla tullumgälder, inberäknad af-
giften till handels- och sjöfartsfonden, äfvensom från tolag,
må medgifvas för skeppsinventarier, såsom ankare, kettingar,
segel, tågvirke och dylikt, hvarmed ett återkommande Svenskt
fartyg blifvit å utrikes ort försedt, antingen genom derstädes
verkstäldt inköp eller genom att i bruk taga dylika inven-
tariepersedlar, som Irån Svenskt nederlag blifvit, under stad¬
gad control, ur Riket utförde; med vilkor i båda fallen att
persedlarne, vid fartygets återkomst, äro i verkligt bruk och
finnas nödige för fartyget samt förblifva till samma fartygs
begagnande, med hvilket de hitförts.
Anm. I)å denna frihet redan de facto exsisterat, samt blott
afser fartygets eget behof, synes mig ock bestämd fö¬
reskrift, i likhet med hvad i Norrska taxan eger runi,
derom böra meddelas, samt slutligen
9:o. Rättighet för fartyg, som i Sverige ny byggas, vare
sig för inhemsk eiler utländsk räkning, att, sedan fartyget
kommit i fullfärdig! skick och sådant inför Kongl, lieneral-
Den 28 December.
149
Tullstyrelsen blifvit styrkt, erhålla, med afdrag af inkom¬
mande och utgående recognitionsalgifter, restitution af er¬
la gade tullumgälder, derunder inberäknad afgiften till Han¬
dels- och Sjöfartsfonden, för de skeppsförnödenheter, dem
egaren genom behöriga intyg visar halva blifvit använda till
fartygets tackling och utrustning.
Anm. Utom det billiga, det rättsenliga deri att infödingen
i sitt eget land får tillgodonjuta samma förmåner, som
äro utlänningen förunnade, anser jag, med den öf¬
vertygelse jag fattat om Svenska skeppsbyggerinärin-
gens stora vigt och värde för landet, det vara af hög¬
sta angelägenhet att den Svenska skeppsredaren, så väl
vid fartygs försäljning, som vid fraktresor, må i pris
kunna täfla med utländningen, åtminstone då denna på
Svenskt skeppsvarf låtit bygga sitt fartyg. Recogni-
tions-afgifternas bibehållande anser jag deremot i con-
trol-hänseende gagneligt och äfven billigt, såsom den
minsta umgäld, hvarmed varor, hvilka skola undergå
vederbörlig tullbehandling, i allmänhet äro belagde.
Om remiss ä denna motion till Bevillnings-Utskottet får
jag härmed anhålla.
Vördsamt
C. F. Waern j:r.
JW 71.
Vördsam Motion.
Djupt öfvertygad derom att alla fördomar och stridiga
intressen med tiden och inom kort måste vika för rättvisans
och billighetens fordringar, anhåller jag härmed att få åter
upptaga min, under JVi 76, i bilagorna till Borgare-Ståndets
protocoll intagna motion om utvidgade rättigheter för Mosai¬
ske trosbekännare, hvilken motion dä af Borgare-Ståndet
understöddes, men af de 3:ne öfriga Stånden afslogs.
Ödmjukligen
C. F. Waern j:r.
JV3 72.
Vid tillämpning af föreskriften uti 14 § af nu gällande
Bevillningsstadga om afgift af utlänningar, som resa omkring
Den 28 December.
i landet och, för egen räkning eller såsom utskickade för
andra, utbjuda eller sluta handel om utländska varor, hafva
olika meningar uppstått. Berörde föreskrift innehåller, bland
annat, att hvarje af bemälde personer bör, vid ankomsten, i
gränseorten betala 80 R:dr och dessutom en lika summa
för hvarje månad för den tid utöfver 3:ne månader, han i
Kiket vill sig uppehålla. Sannolikt måste härmed förstås,
att utlänning, sorn, i det uppgifna ändamålet, vistas i Riket
mera än 3 månader, bör, för hvarje ölverskjutande månad
erlägga 80 R:dr eller, i fall vistandet förlänges till ett helt
år, tillsammans 800 R:dr. Derigenom att, i en sednare pe¬
riod af nyssåberopade föreskrift, som handlar om huru den
förökade afgiften skall nedsättas, orden: i Riket siq uppehålla,
blifvit utbytta emot: i Riket qvardröja, tiar det lyckats ut¬
länningar, som i Riket resa i ofvanomförmälta ärender, att
undgå den progressiva afgiften, på det sätt, att, sedan de för
3:ne månader betalt 80 R:dr, begifva de sig utur Riket på
en kortare tid och återkomma om några dagar eller timmar,
hvilket i södra orterne lätteligen låter sig göra, och då er¬
lägga ånyo för 5:ne månader endast 80 R:dr, på hvilket sätt,
förnyadt ett par gånger till om året, de blifva i stånd, att i
Riket kringresa samt utbjuda eller sluta handel om utländ¬
ska varor under loppet af ett helt år, emot erläggandet till¬
sammans af blott 200 R:dr.
Utan att, för egen del, hysa någon förkärlek till hela
den åberopade beskattningen, så vidt den icke, hvad mig är
obekant, instämmer med bruket i andra med vårt land i
handelsgemenskap varande länder, och föreställande mig, att
utlänningen är oss för slug, att ej veta taga beskattningen igen
uti varupriserna, är jag, det oaktadt, lika mån om beskatt¬
ningens utgörande i enlighet med rätta meningen dermed
och löreslår således, för det läll att den, som nu mera lärer
uppgå öfver hela Riket till åtminstone 8,000 R:dr å rögen,
hvilket Bevillnings-Utskottet är i lillla lie att närmare be¬
lysa uti en blifvande Bevillnings-Förordning, kommer att bi¬
behållas, föreskriften, till förebyggande af sådan misstydning,
jag i det föregående påpekat, måtte erhålla följande förän¬
drade lydelse:
»Utlänningar, (deruti ej inbegripna Norrmän för Norrska
»producter) som resa omkring i landet och, för egen räkning
»eller såsom utskickade för andra, utbjuda eller sluta handel
»om utländska varor, skola, vid ankomsten, med uppgifvande
»al tiden, huru länge de vilja i Riket sig uppehålla, till ve-
Den 28 December. 151
»derhörande uppbördsman för kronobevillningen i gränsorten
»erlägga 50 R:dr för tiden till och med tre månader samt
»för hvarje månad af året derutöfver y tterligare 50 R:dr. Förr än
»hvad sålunda är föreskrifvet blifvit fullgjordt, derom bevis
»bör af tippbördsmannen utfärdas, må pass eller påskrift
»derå för resa i landet eller dess fortsättning eller för åter-
»resa ur Riket icke kunna meddelas; skolande sådan utlän-
»ning, innan han eger i någon stad inom Riket utbjuda eller
»sluta handel om utländska varor, jemväl åligga, att i stad
»hos Magistraten eller dess Ordförande styrka sig hafva den
»stadgade afgiften betalt och tillika uppgifva den tid, han
»vill i staden sig uppehålla. Lien utlänning, som, utan att
»hafva sådant fullgjort eller den stadgade afgiften behörigen
»erlagt, beträdes med att utbjuda eller sluta handel om ut-
»ländska varor, skall, jemte afgiftens betalande, böta 300
»R:dr, hvaraf ena hälften tillfaller åklagaren och den andra fat-
»tigcassan i den stad eller socken, der förseelsen egt rum. Föröf-
»rigt iakttages, hvad allmänna lagen i 5 och 7 Gap. Handels-Bal-
»kenoch särskilda författningar i afseende på dylik handel, stadga.»
Deremot anser jag den nästpålöljande föreskriften: »Ut¬
länningar, som i städerna drifva handel och rörelse, anses, i
mån deraf, till alldeles lika afgift med handlande i samma
städer,» såsom olämplig, utan skada kunna uteslutas, särde¬
les, i betraktande deraf, att de måtte vara inbegripne uti
den nästförutgående föreskriften, sä vida den som sig bör
efterlelves och hvaröfver behörig åklagare åligger vaka.
l)å emellertid, ä ena sidan, billighet och rättvisa synas
påkalla, att utlänning ej af okunnighet må ådraga sig ett
betydligt ansvar och, å den andra, lika angeläget är, att con-
trollera det Kongl. Maj:t och Kronan tillgodokommer hvad,
genom nu i allmänhet omordade beskattning, på ett särskilt
sätt inflyter, borde Rikets Ständer böra, uti sin till Kongl.
Majit allåtande skrifvelse, rörande allmänna bevillningen, i
underdånighet anhålla, att Konungens vederbörande Befall¬
ningshafvande och andre Embetsmyndigheter, som äga att i
deras namn pass för resande utfärda, mätte åläggas icke al¬
lenast att, vid fullgörandet af dem redan meddelad allmän
föreskrift, att tillställa utländsk handlande tryckt underrät¬
telse om hvad honom här i landet åligger iakttaga, låta slik
underrättelse, hvarför vanligen af den resande uppbäres be¬
talning med 16 sk. b:co, på Tyska, Fransyska och Engelska
språken innefatta hvad Bevillningsstadgan förmår om utlän¬
ningars beskattning, utan äfven att vid landsboken bilägga
152 Den 28 December.
uppgifter å den bevillning, vederbörande uppbördsman emot-
tagit.
C. C. Halling.
M 73.
Genom underdånig skrifvelse den 20 Januari 18-41 an-
höllo Rikets Ständer hos Kongl. Maj:t om anstalters vidta¬
gande, för att, der sig göra låter, ställa gästgifvareskjutsen
pä entreprenad, såsom ett medel hvartill Rikets Ständer
föreslogo förhöjning af skjutslegan, men tillika att, till före¬
kommande deraf, att den dä äfven föreslagna stegringen af
skjutslegan vid entreprenader icke mätte verka till alltför
kännbar tillökning af Statens och enskildes kostnader för
Embetsmäns resor, en lämplig förändring af 1827 års Rese¬
reglemente måtte vidtagas, sä att de 12 classer, som deruti
uppräknas, inskränktes till 5 classer, på det sätt att för den
dittills varande:
lista classen anslogos 5 hästar.
2:dra och 5:dje classerna .... » 4 »
4:de och 5:te classerna » 5 »
6:te, 7:de och 8:de classerna ... » 2 »
9:de, 10:de, ll:te och 12:te classerna » 1 häst.
Hvarförutan Rikets Ständer, med fästadt afseende derå,
att, sådant allt oaktadt, förökade kostnader genom förhöj¬
ningen af skjutslegan torde uppkomma, uti en sednare skrif¬
velse den 13 Februari samma är, för den händelse att Re-
sereglementet förändrades så att hästantalet på uppgifna sätt
nedsattes, medgåfvo, att det årliga anslaget å Riksstaten till
rese- och tractamentskostnader, förut uppfördt till bestämdt
belopp måtte erhålla egenskapen al förslagsanslag.
Sedan, medelst Kongl. Circulairbrefvet till Landshöfdin-
garne den 2 Augusti 1844, anstalt blifvit fogad om entre¬
prenaders införande vid gästgifveriskjutsens bestridande och
sådana på flera ställen blifvit tillvägahragte, visade sig snart
den deraf påräknade verkan, och Rikets Ständers uppmärk¬
samhet fastades dervid under sistförllutna Riksdag samt fram¬
kallade en förnyad underdånig skrifvelse i ämnet al den i
April 1848. Emellertid hafva de, isynnerhet för Statsverket,
kännbara förluster derigenom uppkommit, att, enligt Stats¬
verkets räkenskaper för åren 1846, 1847 och 1848, (resul¬
tatet för något sednare år är ännu ej kändt) de å Riks-Sta-
Den 28 December.
155
tens särskilta hulvudtitlar för hvartdera året, såsom förslags¬
anslag, utförde rese- och tractamentskostnader, tillsammans
22,000 R:dr. blifvit öfverskjutna
år 1846 med . . . 29,065: 29. 5.
» 1847 » ... 36,622: 6. 11.
och » 1848 » ... 29,245: 35. 8.
Summa 94,955: 24. —
I beräkningen ingå likväl icke kostnaderna för General-
Tull-, Post- och Fång-Directeurernes jemte underlydandes
resor, enär de utbetalas af de under deras förvaltning sär¬
skilt ställda fonder, hvadan, utan speciellare granskning af
räkenskaperna, ingen annan upplysning härom är tillgänglig,
än den, som. hvad Tullverket angår, inhemtas af 1849 års
Stats-Revisions Berättelse, ådagaläggande att rese- och trac¬
tamentskostnader ensamt för det verket utgjort:
år 1846 17,707: 2. 9.
och » 1847 18,795: 14. 5.
Emellertid har den af Rikets Ständer 2 ne gånger på¬
yrkade, icke på något sätt småaktigt önskade nedsättning uti
hästantalet, särdeles för högre Embetsmäns resor, genom för¬
ändring af 1827 års Resereglemente, icke kommit till ständ,
hvarigenom, i betydlig mån, befrämjats den säkert oförvän¬
tade verkan, att statsanslaget till ifrågavarande ändamål på
Riks-Statens hufvudtitlar för blott 3:ne år öfverskjutits med
94,953 R:dr 24 sk., oberäknad! de betydliga summor, som i
samma ändamål belastat Tull-, Post- och Fångvårds-Staterna
och hvilka af Stats-Utskottet torde kunna och böra närmare
utredas; dervid äfven utrönas borde, huruvida ej bristen huf¬
vudsakligen härleder sig från sådana Embetsmäns resor, som
begagna det högre hästantalet, hvilket också egentligen ål¬
sets att minskas.
Enligt den ledning, Herr Justitiee-Ombudsmannen lemnar
uti sin till denna Riksdag meddelade Berättelse, pag. 214, är
frågan om Rese-Reglementets jemkning ännu beroende pä
Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning och, pä det, under tiden, nå¬
gon gräns måtte finnas för ifrågavarande statsanslags fort¬
satta stigande, föreslår jag, att intill dess Rikets Ständers
•uerberörda önskan går i fullbordan, anslagen å Riks-statens
2:dra, 4:de, 5:te, 6:te och 7:de hufvudtitlar, eller alla de,
hvarå sådane öro upptagna till skjuts- och tractamentspen-
uingar, åter måtte förvandlas till bestämda anslag och dessa
tilläfventyrs, om beholvet skulle så fordra, något ökas, hellre
154
Den 28 December.
än att, såsom nu, vara till beloppen obegränsade, hvarige¬
nom, säsom erfarenheten visat, en brist på tiden emellan
2:ne Riksdagar kan uppkomma af ej mindre än omkring
100,000 R:dr.
Hvad sjelfva nedsättningen al hästantalet för resande i
Embetsärenden angår, så torde den, länge af behofvet for¬
drad, nu mera betraktas så mycket billigare, som, åtmin¬
stone vissa delar af året eller den tid, då de fleste embets-
resor utföras, tillfälle gifves och äfven någon gång begagnas,
att genom ångbåtslart minska resekostnaden.
C. C. Halling.
JV2 74.
Sedan Rikets Ständer vid 1844 och 1848 årens Riksdag
uti underdånig skrifvelse hos Kongl. Maj:t anmält deras be¬
slut att Svenska myntets räkneenhet skulle fastställas till l/4
R:dr silfver samt att denna räkneenhet, svarande emot 1 R:dr
riksgäld eller 52 sk. banco, borde benämnas Riksdaler och
indelas i 48 skillingar samt hvarje skilling i 4 styfver, och
Kongl. Maj:t i Nådig skrifvelse till Rikets Ständer af den 8
Maj 1848 härå meddelt sin sanction, med förklarande der¬
jemte att Kongl. Maj:t, sedan de för det nya myntsystemets
fullständiga ordnande och tillämpning, i afseende på allmänna
räkenskapers förändring, utskylders debitering, vexelcoursens
noterande, böters beräkning m. m., nödiga upplysningar hun¬
nit inherntas, ville i Nåder förordna om tiden och sättet att
bringa samma system i verkställighet, tillåter jag mig före¬
slå, att Rikets Ständer i önskningsväg hos Kongl. Maj:t i un¬
derdånighet anhålla, att en slik verkställighet mätte tillvä¬
gabringa* att inträda samtidigt med den nya Stats-reglerin-
gens tillämpning eller med ingången af år 1882.
C. C. Halling.
JVs 75.
Vördsamt Memorial.
Man har ej sällan uti Städerne, särdeles vid de i Lag
bestämda allmänna fly ttningslider, erfarit att ej blott hus¬
värdar och hyresgäster, utan “ock desse sednare inbördes,
Den 28 December.
188
vissa rum och lägenheter, hvilka tvister vanligen orsakas
dels af brist på skriftliga contract, dels af otydlighet i så-
dane, der de finnas, dels ock af särskildte mundtligen träffade
ej nog bestämda eller bevittnade öfverenskommelser om för¬
längning, upphäfvande eller annan ändring af skriftliga con¬
tract. Oftast torde oförmåga att betala hyran, tredska,
kittslighet eller åtminstone brist på klok eftergifvenhet och
försonlighet uppväcka desse tvister. I följd häraf och då
husrum, särdeles under en oblidare årstid, här i landet är
ett af menniskans oundgängligaste behof, samt slika tvister
lätt kunna orsaka att en hyresgäst får bo på gatan eller,
vid lyckligare läll, i ett uthus under det tvisten algöres och
ganska stor skada thy förutan kan uppkomma deraf att, för
exempel, en handlande ej får tillträda en af honom rättmä¬
tigt hyrd belägenhet vid bestämd tid kort förr än en betyd¬
ligare marknad börjas, lärer en hvar, utan vidare bevis,
som lätt kunde hämtas från allmänt kända förhållanden,
medgifva att det är af högsta vigt att sådane tvister snart
afgöras eller åtminstone, att det som Domaren, elter par¬
ternas hörande, finner vara lagenligt, genast verkställes, och
att således exsecutorn skyndsamt träder emellan, till före¬
kommande af våld och dämpande af det vid dylika tillfällen
lätt uppkommande begär, att sjelf skaffa sig rätt, då man
ser sig icke, utan fara för gods, helsa, kanske lif, kunna af¬
vakta följderne af en långvarig rättegång, eller i laga ord¬
ning provisoriskt fä hjelp al någon myndighet. Också är
uti Rättegångs-Ralken af 1754 års Lag stadgadt: uti 6 Cap.
1 § och 10 Cap. 8 § att sådane tvister skola i Rådstulvu-
Rätt, ej i Kämners-Rätt, först upptagas, utan afseende pä
forum privilegiatum eller domicilii, i 22 Cap. 1 §, att desse
tvister måste afgöras, utan att de der för andra mål före-
skrilna skriftliga berättelser behöfde uppsättas och utgifvas,
samt i 28 Cap. 15 §, att med en skrift å hvardera sidan
skulle käras och svaras; men som stadgandet i 26 Cap. 2
§, att den, som vädjat, skall »omant gilva ut hvad dömdt
är», icke kan tillämpas uti slike tvister, vid hvilka deremot
4 § samma Capitel mäste alses, helst vadet onekligen blefve
onyttigt, derest den, som blifvit dömd att flytta, skulle göra
det och ej finge återflytta förr, än Hof-Rättgns eller Kongl.
Maj:ts Nådiga dom fallit, hvaremedlertid hyrestiden i vanli¬
gaste fall torde vara slut; alltså ehuru de lagfarne män,
hvilka sammanskrifvit en tableau, innefattande jemnförelse
Zuelian Lag-Comitéens förslag till Allmän Civil-Lag och den
136
Den 4 Januari.
lili gällande, varit af annan mening, såsom al sidan 243 i
tableauen öfver Rättegångs-Balken kan synas; är dock klart
att Kådstufvu-Rätts mot vädjande dornar uti ifrågavarande
tvister ej fått gå i verkställighet enligt 1734 årsiden delen
oförändrade Lag.
Genom Kongl. Förordningen den lf! April 1849 är i
detta afseende ingen ändring gjord, enär i 20 Gap. 2 § Rätle-
gångs-Balken blifvit, utan undantag för ifrågavarande mål,
bibehållet stadgandet, att verkställighet ej må följa, der va¬
det blefve onyttigt om domen skulle verkställas.
Till alhjelpande af denna betydliga och i Städerne mest
kännbara brist i lagstiftningen, tager jag mig friheten före¬
slå, att, i hufvudsaklig öfverensstämmelse med Kongl. Lag-
Comitéens förslag till Rättegångs-Balk 53 Gap. 4 §, må,
utan afvaktan på dess antagande, ofördröjligen antingen så¬
som tillägg till 3 Gap. 3 § Utsöknings-Baikeji i nu gällande
Lag, eller såsom särskild föreskrift, varda stadgadt:
»Hvad Under-Rätt dömt i tvist om hyresgästs flyttning
i eller ur hus, skall genast verkställas, ändock mot domen
vädjas.» Stockholm den 2f{ December 1830.
C. J. Ek.
M 7(i.
Vördsamt Memorial!
Vid 1847—1848 årens Riksdag föreslog Bevillnings¬
utskottet, alt den i då gällande Tulltaxa stadgade inskränk¬
ning till vissa Städer af rättigheten att införa grof Ull mätte
upphöra och föreskriften derom följaktligen ur faxan utgå,
hvilket lörslag Bondeståndet biföll, meri Ridderskapet och
Adeln samt Fresleståndet afslogo, Borgareståndet åter satte
frågans afgörande i beroende af sitt lättade beslut, att, i
öfverensstämmelse med Kongl. Maj:ts Nådiga förslag, å såväl
grot sorn lin Ull antaga lika tullsats. — lietta beslut blef i
förstärkt Stats-lJtskott ej segrande och således qvarstår ännu
inskränkningen af ifrågavarande rättighet.
Ehuru jag förmodar, att i flere Stapelstäder, än den jag
representerar, olägenheterne gjort sig känbara af tvånget
att inlörtulla förutnämnde råämne från någon af de i detta
hänseende privilegierade Städer, kan jag dock, i saknad af
speciel kunskap derom, endast upplysa, att stadgandet men¬
ligt inverkar på industrien i Carlshamn och nmkringliggande
Deri 4 Januari.
137
orten, äfvensom i de Städer, hvilka från den förstnämnde
anskaffa sina behof af utländska råämnen. Vid Carlshamns
Stad, såväl som i Wexiö, finnas flere Fabriker för klädes¬
tillverkning af grof Ull, och denna produkt ingår till icke
ringa qvantitet i de mattväluader oell andra yllevaror, hvilka
i orten förfärdigas. Derföre och enär den sakkännedom lior
Utan svårighet kunna af Tullkammare-föreståndarne förvärf-
vas, som är erforderlig lör serskiljandet af grof Jutsk och
Isländsk eller annan dermed jemförlig, samt ali annan Ull,
helst deras omdöme tages i anspråk för en mängd andra
varu-artiklars egenskaper, der skiijaktigheterne ät o vida
mindre märkbara, samt den utväg dessutom alltid i tväty-
diga läll återstår att till Kongl. General-Tull-Styrelsen in¬
sända prof och afvakta dess beslut; vågar jag vördsamt an¬
hålla, att, med tillämpning af den princip, hvars läglighet
svårligen kan jäfvas, det inskränkningar och himler i hilliga
företag icke utan yttersta nödvändighet af lagstiftningen böra
Uppställas, rättigheten att införa grof Ull måtte utsträckas
till alla Stapelstäder eller, om detta anses ej kunna ske, åt¬
minstone till Carlshamn.
Oin remiss häraf till Bevillnings-Utskottet får jag lika
vördsamt anhålla.
Stockholm den 28 December 1830.
Joli. Fr. Ekenman.
JV2 77.
Vördsamt Memorial.
Viel tillämpning af stadgandet i Kongl. Förordningen
den 10 Juni 1841, att till spö- eller ris-straff böter icke må
förvandlas, utan i stället till motsvarande fängelse vid vatten
och bröd, inträffar oftare det missförhållande, sorn äfven
förut någon gång kunde ega rum, att qvinna, sakfälld löi
andra resan tjufnadsbrott, hårdare bestrallas, än man. Detta
missförhållande härleder sig derifrån att, af en mot qvinna»
mildare lagstiftningsprincip, ett par ris i 3 Gap. 4 § Strafl-
Ualken försonar böter af en daler mera, än ett pär spö,
hvadan, vid bestämmandet af vatten och brödstraffet, de
böter, som svara mot qvinnans risstraff för iterationen, öl-
verstma böterna för mannens spöstraff; och deral mäste
följa, att, då förvandling skall ske elter don i ofvanåberopade
lii ii
Den 28 December.
Förordning införda tabellens maximibelopp inom hvarje bö-
tesclass, qvinnan, för lika brott, erhåller en dags fängelse
vid vatten och bröd mera än man. Likhet i bestraffningen
vinnes genom antingen ändring af 40 Gap. 5 § 2 mom.
Missgernings-Balken, sådant det lyder i Kongl. Förordningen
den 20 Januari 1779, eller ock genom tillägg till nyssbe-
rörde paragraf, i öfverensstämmelse med hvad jag härmed
har äran al terna! ilt föreslå:
l:o. Ändring af 40 Gap. 3 § 2 mom. Missgernings-
Balken:
»Orkar han ej böta, plikte med kroppen som sagdt är
och d?i iikes straffet med sex dagars fängelse vid vatten
och bröd.»
2:o. Tillägg till 40 Cap. 5 § Missgernings-Balken:
»Om, vid förvandling till fängelse vid vatten och bröd
af det i detta lagrum för stöld andra gången stadgade ris-
stratf, det uträknade bötesbeloppet, hvilket skall läggas till
grund lör förvandlingen, blir för qvinnan högre, än det i
likartadt fall utgjort lör man, kommer fängelsestraffet vid
vatten och bröd för henne att nedsättas till likhet med hvad
man skulle hafva undergått.»
Denna motion torde till Lag-Utskottet blifva remitterad.
Stockholm den 28 December 1830.
Joh. Fr. Ekenman.
78. (återtagen.)
Vördsamt Memorial!
Vid inventering för någon tid sedan af äldre depositio¬
ner hos Magistraten i Garlshamn förefunnos Tio stycken af
Riks-Bankens aflysta sedlar på tillhopa Tjugosju Riksdaler
banco, hvilkas utvexlande mot gångbart mynt ej lärer kunna
ske med mindre Rikets Högloft. Ständer behagade, pä sätt
förut någon gång inträffat, dertill lemna bifall, hvarom jag
härmed vördsamt anhåller.
Jemte denna min motion utbedjer jag mig att sedlarne,
sorn härvid äro fogade, varda till Banco-Utskottet remitte¬
rade. Stockholm den 28 December 1830.
Joh. Fr. Ekenman.
Den 28 December.
ISO
M 79.
Vördsamt Memorial!
Vid förra Riksdagen väckte jag uti detta Högtärade
Stånd fråga om upphörandet af de uti dåvarande 20 §, nu¬
mera 13 §, af underrättelserne till Tulltaxan medgifna un-
dantagsförmåner, hvarigenom för Svenska medborgare, som
nybygga eller köpa nybyggda fartyg, beviljas införselsrätt
emot nedsatt tull för alla till sådana fartygs utrustning nö¬
diga inventarier, men fullkomlig tullfrihet för utländningar,
som här för sin räkning låta bygga fartyg eller nybyggda
fartyg inköpa. De under Riksdagen inträffade händelser,
som vållade att Rikets Höglofl. Ständer beslöto att i tulla¬
pa r ne dä vidtaga så få förändringar, som möjligt, hade äfven
den följden att berörde af mig väckta motion lemnades utan
det afseende, som jag tror att den förtjente. Frågan rörande
nyssnämnda åt Svenska medborgare medgifna införselsrätt
mot nedsatt tull har sedermera, i följd af enskildes fram¬
ställningar, varit föremål för Regeringens pröfning, och dess
Höga beslut i ämnet är fattadt så nyligen, eller ej längre
sedan än förlidne sommar, att jag icke tror någon ändring
af detsamma nu böra sättas i fråga, så mycket mindre, som
de olika intressena i ämnet å båda sidor synas hafva varit
belåtna med Regeringens utslag.
Men så är icke förhållandet med den åt utländningar
medgifna fullkomligt tullfria införselsrätten, och då jag icke
förmår inse något förnuftigt skäl hvarföre ett privilegium
här skall gälla lör utländningar, hvarigenom dessa tilläggas
förmåner, dem landets egne innevånare icke fä tillgodonjuta,
och jag än mindre kan upptäcka att någon billighet talar
för bibehållandet af ett slikt privilegium, helst ingen reciprok
rätt är Svenska medborgare beviljad i främmande länder,
hvarest man i allmänhet ej känner till och väl noga skulle
akta sig för dylika privilegier till främlingars fördel, så fö¬
reslår och yrkar jag, att berörde för utländningar ännu gäl¬
lande föreskrift i 13 § af underrättelserna till Tulltaxan
må med denna Riksdag försvinna, och desse ej tilläggas större
eller bättre rätt, än som är meddelad Svenska medborgare,
hvilka utifrån införa inventarier till här nybyggda lärtyg,
och anhåller jag vördsamt om remiss utaf denna min motion
till Höglofl. Bevillnings-Utskottet.
C- G. Gustafsson.
100
Den 2!! December.
JK 80.
Vördsamt Memorial!
I sammanhang ined och såsom ett tillägg till en af mig
förut afgifven motion, rörande fiireslagne ändringar uti vissa
§§ i 011 grillande Bevillningsförordning, lär jag vördsamt
föreslå att bevillningen 2 B:dr hanco af gesäller, som icke
idka eget näringsfång, måtte, om icke alldeles borttagas, åt¬
minstone nedsättas till en Hulr samma mynt. Skälen för
denna begärda nedsättning äro till en del de samma, som
af en motionair inom detta Stånd sistlidne Riksdag för samma
ändamål anfördes, nemligen, att gesällen, sorn söker göra sig
till godo de undervisningsanstalter, som redan finnas, och
derjemte begagnar verkstaden som en tillämpningsskola, kan
anses stå på en utvecklings- och beredglse-punkt, för att
kunna bosätta sig som egen arbetare, då beskattningen lids
nog hinner honom. |)e, som vid läroverken söka sin intel-
lecluella utveckling och bildning, äro frie frän bevillning,
och jag inser icke, hvarför de, som gä den lägre linien för
att gagna sig och Staten, skola under samma period hetun¬
gas med skatter. Harti!! kommer ock det, som mig synes,
orimliga förhållande, att gesäller äro, eldigt nu gällande Be¬
villningsförordning, lika högt beskattade, som de personer,
hvilka, med biträde al hustru och hemmavarande barn, idka
handtverk som lörsörjniogsmedel. Utan alt behöfva göra
vidare jemnlörelser emellan dessa olika slag af arbetare,
inses lätt att gesällen, sorn arbetar tios andra, icke rättvisli¬
gen kan pä lör as lika hög bevillning, som sjell-försörjaren,
hvilken sjelf njuter vinsten af sitt arbete.
Om remiss till Llöglofl. Bevillnings-Utskottet anhålles.
C. G. Gustafsson.
JK 81.
ödmjukt Memorial.
Enligt nu gällande törlattning eger hvarje Nämndeman
befrielse trän skjuts »för del hemman han brukar och bebor.»
Och da det naturligtvis inträffar, att den ene kan bruka en
liten hemmansdel, tor hvilken vid skjutsning ej ens belöper
sig 1 häst, och den andre deremot kan bruka flere hem¬
man, som vid skjutsning skulle uppställa 6, 8 å 10 hästar
eller derutöfver, så uppkommer dels en ojemnhet i lörmå-
Den 28 December.
161
ner, dels ock en dryghet i skjutsningsbesväret inom de com-
muner, hvarest (lere hemman brukas af nämndemän, en
dryghet som ofta nog gränsar till betryck. En annan olämp¬
lighet af detta stadgande är älven det, som jag specielt kän¬
ner hafva inträ flat. att duglige personer vid nämndernans-
val blifvit förbigångne, derföre att de brukat större hem¬
mansdelar, och mindre duglige blifvit utsedde dedore att de
haft mindre hemmansdelar. Författningens anda och mening
frän början lärer ostridigt hafva varit, att hvarje namnde¬
man borde få från skjutsning undantaga en häst, hvilket
ock må anses tillräckligt. Ty huru obilligt är ej att en
nämndeman genom enskildt företag, t. ex. arrende af ett
eller llere hemman, skall kunna lägga en tyngre börda på
öfrige cominunens hemmansegare genom en för dem ökad
skjutsningssky Idighet.
Jag yrkär således, att, med bibehållande af samma
stadgande, dertill måtte fogas det tillägg: »Innehar eller
brukar nämndeman så stor hemmansdel eller så många hem¬
man eller hemmansdelar, alt från den eller deni tillsammans
vid skjutsning skall utgå mera än 1 häst, ätnjute han dock
ej befrielse lör mer än 1 häst.»
Att denna min motion måtte remitteras till vederbörligt
Utskott anhåller jag ödmjukast. Stockholm den 28 Decem¬
ber 1880.
A. A. Berger.
JK 82.
Vid verkställighet af Konungens Befallningshafvandes
och Underdomstols Utslag, hvarå, enligt Kongl. Förordnin-
garne den 28 November och den 18 December 1823 samt
den 13 Juni 1815, utmätning följer, utan afseende på om
besvär i saken anföras eller icke, hafva hos Exsecutorn
olika meningar uppstått, huru långt utmätning bör sträckas.
Denna olikhet härrör deraf att nyssnämnde Nådiga förord¬
ningar stadga att, sedan utmätning skett, fordringsegaren är
berättigad att, såsom orden lyda: det utmätta godset, emot
af Konungens Befallningshafvande godkänd borgen, lyfta.
Nu anse en del exsecutorer sig icke böra gå längre, än att
till fordringsegarert öfverlemna sjelfva det utmätta godset af
stolar, bänkar och bord m. m., hvarför han borgen ställt;
andre åter försälja det utmätta godset och låta fordrings-
Bil. tilt Borg.-Stånd- Prot. 1850—1851.
1G2
Den 28 December.
egaren af auctionssumrnan lyfta hvad emot den honom till-
dömda summa svarar.
l)å det tyckes ligga i sakens natur, att en borgenär
bör, lill följd af den honom, |>5 sätt nämndt är, medgifna
lyftningsrätt, komma i åtnjutande af sine penningar och icke
i stället finna sig belastad af en mängd lösegendom, svår
och äfventyrlig att förvara, vågar jag föreslå den förklaring
af ofvanåberopade nådiga förordningar, att sökanden berätti¬
gas lå det utmätta godset försåldt och att af auctionssum-
man lyfta hvad emot hans fordran svarar, emot af Konun¬
gens Befallningshafvande godkänd borgen.
Jag anhåller om remiss häraf till Lag-Utskottet.
G. Engzell.
M 83.
I egenskap af Representanter för Götheborgs stad, få
vi vördsamligen väcka motion om belåningsrätt i Rikets
Ständers Bank och dess Låne-Contoir i Götheborg, såsom
Publica papper, af bemälde Stads obligationer, å tillsam¬
mans 200,000 R:dr banco, hvilka dels äro, dels varda ut-
gilne för upptagande lån till bekostande af gatuomläggningen
och gasbelysningen i Götheborg, under Stadens innevånares
ansvarighet, i enlighet med Kongl. Majits, under den 19
Januari 1819, i Nåder meddelade fastställelse; biläggande
vi, till närmare upplysning en bestyrkt blanquette till en
sådan obligation; och då en dylik belåningsrätt redan exsiste-
rar för Stockholms Stads Drätsel-Commissions obligationer,
hoppas vi, att en lika förmån måtte beviljas för Götheborgs
Stads obligationer, såsom medförande den fullkomligaste
säkerhet.
Om remiss till Banco-Utskottet torde vi få anhålla.
Stockholm den 28 December 1830.
C. Fr. Waern J:r. L. Bergman.
M 84.
Enkan efter aflidne Batteri-Befälhafvaren å Ön S:t
Barthelemy, Capitainen David Carl Lyon, har väl hos Kongl.
Majit i underdånighet anhållit att henne mätte tilldelas någon
pension, till eget och barns underhåll, helst boets obetydliga
Den 28 December.
163
tillgångar måst till Borgenärerne afträdas, hvilken ansökning
Gouverneuren sistlidne Februari månad till Kongl. Majit in-
sändt och i underdånighet tillstyrkt; men Kongl. Majit har,
vid föredragning häraf, funnit pension, i saknad af dertill
disponible medel, icke kunna henne tilläggas, likväl och med
afseende å härvid förekommande särdeles ömmande omstän¬
digheter i Nåder beviljat sökanden en oafkortad gratification
af 73 Spanska Piaster.
Då Capitainen Lyon tjenat Kongl. Majit och Kronan i
26 års tid och Enkans nödställda belägenhet blifvit af Gou¬
verneuren Vitsordad, samt närlagde document innehåller ej
allenast en fullständig Tjenste-förteckning, ulan äfven uppgift
på de flera befattningar, som Capitainen Lyon utan serskildt
arfvode utfört; får jag hos Rikets Höglofl. Ständer vördsamt
anhålla, att Capitainen Lyons Enka måtle tilldelas en pen¬
sion, som jag, med afseende till den dyra lefnadskostnaden
i West-lndien, vågar föreslå lill 200 Spanska Piaster, mot¬
svarande 300 Ridr banko, att från och med nästa års bör¬
jan utgå.
Om remiss af denna min motion lill Stats-Utskottet,
får jag vördsamt anhålla. Stockholm den 28 December 1830.
L. Bergman.
M 83.
Vördsamt Memorial.
Uppå den motion, hvilken vid sednaste Riksdag väcktes,
om ett vedermäle af Rikets Ständers erkänsla åt Herr Com-
merce-Rådet och Commendeuren R. H. Santesson, som till
åstadkommande, befordrande'och utförande af det stora, till
Fäderneslandets gagn och heder ländande, företaget, Götha
Canal, oflrat ej allenast en ganska betydlig förmögenhet,
utan ock snart sagdt hela sin verksamma åiders bästa tid,
behagade Rikets Ständer, elter votering i förstärkt Stats¬
utskott, uppföra Gommerce-Rådet Santesson på Allmänna
Indragnings-Staten med en årlig lifstids-pension af Femhun¬
drade Riksdaler. Den motsatta meningen, som i förstärkta
Utskottet föll mot några få rösters pluralitet, innehöll att
den årliga pensionen borde blifva Ett Tusen Riksdaler banco.
Utom det, att Herr Commerce-Rådet Santessons econo-
miska villkor, dem motionären vid förra Riksdagen, Herr
Drosten A. P. Tranaeus, sannfärdigt uppgifvit, ännu lortfara
164
Den 28 December.
ali påkalla lika deltagande, vågar undertecknad tillika yttra
den åsigt, att den beviljade pensionen icke i någon måtto
står i ett rättvist förhållande till de utmärkta förtjenster.
Herr Commerce-Rådet ådagalagt på sin offentliga bana, eller
till de uppoffringar, han gjort för hvad han ansåg såsom
det allmänna bästa, ej heller till det stora resultatet af hans
rastlösa och ihärdiga verksamhet.
(lötha Canals Bolag har ock vid flera tillfällen visat
sig ihågkomma, huru Commerce-Rådet Santesson sökt bevaka
dess rätt och främja det stora företaget, enär Bolaget, i sed¬
nare tider, dels anslagit honom af sina knappa utdelnings-
tillgångar en årlig pension, dels helt nyligen lemnal honom
ett rum å underdåniga förslaget till Ordförande-platsen efter
framlidne Hans Excellence Grefve A. Posse. Bolaget har
derigenom offentligen uttryckt sin fortfarande öfvertygelse
oin Commerce-Rådet Santessons ännu varma nit för det
verk och Bolag, i hvilket han fordom deltog med ej mindre
än nära en fjerdedel af hela Actie-Capitalet, men hvaraf
han nu eger litet eller intet qvar; och Götheborgs Har.dels-
Corps har äfven med en äreskänk, för några år sedan, ut¬
talat sin erkänsla för hans nitiska medverkan till håfvens
förening.
Herr Commerce-Rådet Santesson fyller nu snart sitt
73 år. Hans af arbete, mödor och själsansträngningar upp¬
tagna lefnad närmar sig således snart den yttersta gränsen.
Det är icke blott en hugsvalelse i de bekymmer, sorn lägrat
sig kring hans ålders höst; det är äfven den för den gamle
högtlörtjente mannen lifvande och tillfredsställande erfaren¬
heten, alt Rikets Ständer erkänna värdet af hans mångåriga
nit och verksamhet lör allmänt gagn, som jag åsyftar, då
jag härmedelst vördsamt föreslår,
att ett belopp af Ett Tusende Riksdaler banco år¬
ligen, i stället för Femhundrade Riksdaler, måtte
blifva på allmänna Indragningsstatcn åt Com¬
merce-Rådet Santesson upplördt, från och med
är 1881.
Jag dristar påräkna, att detta Högtärade Stånd, inom
hvilket Commerce-Rådet Santesson vid sex Riksdagar, såsom
Götheborgs Stads Fullmägtig, värdigt deltagit i vården af
Fosterlandets angelägenheter, med nöje omfattar detta tillfälle,
att förorda det ifrågavarande anslaget hos sina Med-Ständer ge¬
nom meddelande al remiss å denna min motion till Högloft*
Stats-Utskottet. Stockholm den ött December 1850.
L. Bergman,
Den titt December.
10!»
JV2 86.
Ödmjukt anförande.
Tiden torde vara för handen, att jemkning försiggår, be¬
träffande arfvoden till Magistratspersoner vid Boupptecknin¬
gar efter i Städerne aflidne Borgare.
Kongl. Förordningen den 1 Mars 174!) bestämmer al-
gilten till en half daler för hvarje hundrade af hela egen¬
domen, inberäknadt gäld och skuld, hvartill såsom skäl an¬
togs, att sterbhuset var berättigad!, att, vid liqvid med Bor¬
genär, berörde provision afkorta; men genom Kongl. Förord¬
ningen den 10 December 1756, bestämdes 1 procent al
Summa Inventarii att ulga för uppteckningen, hvarifrån en¬
dast osäkra fordringar befrias. Då detta lagstadgande jemn-
föres med Kongl. Brefvet den 27 Maj 1801, som ytterligare
befäster allmogens rätt, att få till Uppteckningsmän antaga
dem, till hvilka den har förtroende, och som för deras der¬
med hafvande besvär godtgöras efter Sterbhusets råd och
lägenhet; så är den tunga, som i berörde hänseende drabbar
Borgerskapet i Städerna emot andra medborgare, vare sig
bland allmogen eller de andra Stånden, icke bland de lätta¬
ste att draga. Detta inses genast af den, som vill egna sa¬
ken äfven den ringaste uppmärksamhet.
Utan att andraga något rörande 11 § 1 Art. af Fabriks-
och Handlverks-Ordningen, beträffande gerningsmäns anta¬
gande å landet, äfvensom 6 § 1 Art. af Handels-Ordningen
den 22 December 1846, som angår salubods hållande å lan¬
det, hvilket allt ådagalägger berömvärd omtanka, att jemte
beredande af tillfälle till bergning för dem, som på lands¬
bygden sig nedsätta, förskaffa allmogen sina förnödenheter
till lägre pris, medelst mindre tidsspillan, lärer det väl icke
bestridas, att Städernas Borgerskap derigenom komma till
korta. Äro gerningsmän antagna i socknarne, hvarest de ega
att hålla verkstäder till förfärdigande af hvad som för sock¬
nens innevånare erfordras, handelsbodar etablerade på 5 mils
afstånd från hvarje stad, så blifva handlande och handtver¬
kare uti de mindre städerne, om icke öfverflödige, dock i det
närmast umbärlige.
Med den förtröstan till bergnings anskaffande, som red¬
ligt tanke- och handlingssätt ingifver, i förening med outtrött¬
lig flit, hyser ynglingen, som egnar sig till handel eller handt¬
verk, förhoppning att kunna bereda, om icke sorgfri, dock
draglin framtid för sig och de sina. Han nedsätter sig i sta¬
t«ö
Den 28 December.
den och företaget synes lyckas honom. Han vinner medbor¬
gares förtroende, utvidgar sin handels-eller handtverksrörelse,
för att kunna concurrera med landthandlanden eller gernings-
mannen, som, då han nu eger att hålla verkstad, rätteligen
hör benämnas handtverkare och kan möjligen komma der¬
hän genom yttersta sparsamhet och flit, att han kan anskaffa
handpenningen lill inköp af en fast egendom, för att icke
nödgas underkasta sig, ofta nog påpassande husegares nyck,
att, sedan den förhyrda localen blifvit upparbetad, derifrån
skiljas, derest han icke vill förhöja hyran efter husvärdens
godtycke; men all hans förmögenhet, kanhända äfven andras,
med hvilka han har affärer, hans hustrus, om hon egt en¬
skildt gods, allt ligger uti fastigheten. — Mannen dör, maka
och barn ega icke annat än den hopsparade handpenningen
på egendomsköpet, som ofta nog icke motsvarar större be¬
lopp, än omkring 1 procent af köpeskillingen. — Denna må¬
ste de värnlösa afstå till Magistratpersonernas aflöning, då
deremot den på landsbygden bosatte, till samma fack höran¬
de, medborgarens sterbhusdelegare för bouppteckningen be¬
tala efter råd och lägenhet.
Af andragna skäl, anhålles om den ändring uti 1 § 9
Cap. Ärfdabalken och dermed gemenskap egande förordnin¬
gar, att afgiften till Magistratspersonerne för bouppteckning
efter uti städerne, utom Stockholm och Götheborg, aflidne
Borgare måtte hädanefter beräknas efter summa behållning
och icke, såsom hittills, efter summa inventarii; och vågar
jag ödmjukligen till Rikets Höglofl. Ständers bepröfvande och
behjertande hemställa denna af mig äskade lagförändring.
Stockholm den 28 December 18S0.
('. F. Hallstrom.
M 87.
Uti en tid, då, såsom nu, frihet i alla riktningar och
jemnlikhet inför lagen allt mer synas göra sig gällande, torde
det vara skäl att lossa de band, hvilka fjettra testaments-
rätten, och att genom borttagande eller förminskning af de
inskränkningar eller olikheter deri, som nu gällande Lag
stadgar, sätta densamma i större öfverensstämmelse med ej
mindre tidens än billighetens fordringar. Konung och Stän¬
der, hafva ock med ledning af det allmänna tänkesättet, re¬
dan upphäft den skillnad uti arfvingars inbördes rättigheter
Den 28 December.
187
som lagarne förut fastställt, med afseende både på den af-
lidnes stånd och på den arffallna egendomens belägenhet, äf¬
vensom vid sistlidne Riksdag inskränkt arfvingars rätt till
vederlag och såmedelst i samma mån utvidgat testaments-
rälten. Men det gamla lagbudet: -»ingen håfve malit arfve¬
jord å landet genom testamente bortgifva» — står qvar i
hela dess vidd, likasom den i lag grundade skillnad i dispo¬
sitionsrätten öfver förvärld fastighet i stad samt förvärfd fa¬
stighet å lander, och det är således, för att ernå en lagför¬
ändring härutinnan, som jag nu går att underställa Riksens
Höglofl. Ständers pröfning de skäl, hvilka enligt min tanka
påkalla en sådan förändring.
Hvad således först angår förvärfd fastighet, så befinnes
i nu gällande lagstiftning den skillnad, att, om sådan fastighet
är belägen på landet, har egaren den enligt sakens natur
honom tillhörande oinskränkta rättighet att elter godt}eko
derom förordna. Men är deremot fastigheten belägen i stad,
är denna oinskränkta dispositionsrätt, enligt 1762 års förord¬
ning, endast medgifven, så vida inga bröstarfvingar lefva; ty
finnas sådane, förbiifver vid 1754 års lags ursprungliga före¬
skrift, »att man icke eger bortgifva mer än en — sjettedel»,
derest man icke är af frälsebörd och således, på grund af
adeliga privilegierna, njuter testamentsrätt eller landslag. En
hänvisning på denna skiljaktighet är tillräcklig, att ådaga¬
lägga oriktigheten af dessa inskränkande stadganden, ty intet
skiil kan åberopas, hvarföre den fria menniskans dispositions¬
rätt skall bero på belägenheten af den egendom hon förvärf-
vat, eller det stånd hon tillhör, och det vore derföre att
misskänna den allmänna rättskänslan, om jag skulle anse he-
hölligt att vidare utveckla skälen för mitt förslag: alt för¬
värfd faslighet i stad må. i likhet med sudan å landet, kunna
borltestamenteras, utan hinder deraf alt bröstarfvingar lefva.
Hvad åter beträffar ärfd fastighet, så eger ett motsatt
förhållande dermed rum, ty är den belägen i stad, eger inne-
hafvaren af densamma disponera hälften, om han ej har
bröstarfvingar, och en sjettedel, derest sådane finnas, hvar¬
emot, om den är belägen på landet, dess egare är helt och
hållet förbjudet att deraf det minsta borttestamentera. Skill¬
nad i testamentsrätten eger således äfven runi i afseende på
ärfd fastighet, och grunden dertill har man velat söka uti det
så kallade Odal- eller Arfvejords-systemet. Jag lemnar der¬
hän, huruvida detsamma i Statseconomiskt afseende kan vara
nyttigt, men i moraliskt torde det så mycket mindre kunna
16»
Den 2» December.
försvaras, som dea inskränkta dispositionsrätten ej annat kan
än föranleda till önskan hos den, som blott eger aflägsna
sidoarfvingar, med hvilka han ej finner sig af blodsbandet
närmare förenad, att eludera lagen, hvilket ock, enligt hvad
erfarenheten bestyrkt, lätteligen kan ske, antingen genom fin¬
gerade köpeafhandlingar, eller utfärdade skuldförbindelser. Då
detta system äfven blifvit åberopadt för den till 1845 bibe¬
hållna skillnad i arfslagarne emellan lands- och stads-rätt,
men genom den samma år utkomna författningen blifvit i sin
hufvudsakligaste del frånträdt, är det dessutom ej skäl att
bibehålla systemet i afseende på testamentsrätten. Emed¬
lertid lemna föregående Riksdagsförhandlingar ojäläktiga bevis
derpå, att tankarne härom äro delade, och jag skulle derföre
tro, att de säkrast kunde förenas, om man möttes på halfva
vägen och lät detta system gälla i all sin kraft, i afseende
på de släktskapsförhållanden, der blodsbandet lemnar en till¬
förlitlig säkerhet om ömsesidig kärlek och välvilja, och blott
i afseende på bak- och sido-arfvingar, till större eller min¬
dre del, borttoge de band, hvilka inskränka dispositionsrätten
(ifver arfvejord. Huru långt denna inskränkning skulle gå,
för att förena billighetens och rättvisans fordringar, vore då
föremålet för sakens bedömande, och jag går alitså att redo¬
visa för min åsigt härutinnan.
Att fader och moder ej böra, till förfång för sina barn,
bortgifva den fastighet, de sjelfva ärft, synes vara både bil¬
ligt och rättvist, då de ega en ovilkorlig skyldighet att vårda
dem, åt hvilka de sjelfva gilvit lifvet. Också hafva de flesta
civiliserade Nationer uti sina lagstiftningar bibehållit åt bar¬
nen, om ej hela den ärfda förmögenheten, åtminstone någon
del deraf, och att utsträcka denna laglott till hela den ärlda
fastigheten, synes mig desto mindre betänkligt, som det må¬
ste förutsättas, att den, genom hvars flit och omtanka fastig¬
heten blifvit förvärfd, önskar att densamma skulle komma
ej allenast hans barn, utan äfven deras descendonter till godo.
Hvad dernäst beträlfar fader och moder, som, enligt 2:dra
Gap. Ärldabalken, ega arfsrätt till deras barns efterlemnade
egendom, om dessa aflida utan bröstarfvingar samt, i hän¬
delse af onderås eller begges dödsfall, hel- och halfsyskon
med deras afkomlingar, så kunde i afseende på de först¬
nämnde anmärkas, att, till iakttagande af reciprocitetsprinci-
pen, förbudet för arfvejords bortgifvande borde qvarstå, äfven¬
som i afseende på de sednare, att då arfslrågor, som emel¬
Den 28 December.
lan syskon om ärfd egendom kunna uppstå, oftast härleda
sig från arf elter en af deras gemensamma föräldrar, vore
det, med tillämpning af hvad ofvanföre finnes anmärkt om
den hos föräldrar förutsatta önskan, att deras efterlemnade
egendom måtte komma, framför alla andra, deras barn till
godo, consequent att bibehålla förbudet mot arfvejords bort-
gifvande, så vidt det rörde ifrågavarande skyldskapsleder,
skall då, enligt nu gällande lag, egare af ärfd fastighet i stad
hafva rätt att i dessa läll disponera hälften deraf, och fråga nu
är snarare att utvidga, än att inskränka dispositionsrätten,
torde, för att tillvägabringa enhet i lagstiftningen för egare
af ärfd fastighet både på landet och i stad, böra föreslås, att
de förre skulle åtnjuta samma rätt som de sednare och såle¬
des kunna vid dessa förhållanden disponera hälften af den
ärlda landsfastigheten.
Enligt den i 2:dra kap. Arfdabalken stadgade arfsföljd,
äro sedermera läders och moders föräldrar samt derefter
läders och moders syskon och sist ascendenter i 5:dje led
berättigade till arf framföre syskonbarn (som å fädernet kal¬
las bryllingar och å mödernet sysslingar). Och om, i afseende
å de förstnämnda, slägtförhållanden, något skäl att till hälften
bibehålla förbudet mot arfvejords bortgifvande möjligen skulle
förefinnas, är det just vid den sistnämnde skyldskapsgrenen,
som obilligheten och inconsequensen af nämnde förbud tyd¬
ligen uppenbaras, ty när lagen derjemte uti alla frågor om
arf stadgar, att den arflallna egendomen skall skiftas utan
afseende på stammen, hvarifrån densamma kommit, så, derest
antingen bryllingar eller sysslingar öfverlefva eller ock äro
samarfva, kunna den dödas fädernefränder komma att till¬
träda dess mödernejord, eller mödernefränder fädernejorden,
hvarigenom ändamålet med förbudet, eller egendomens bibe¬
hållande inom slägten, helt och hållet förfelas. Och då i
fråga om bördsrätten, hvilken också för samma ändamål
blifvit stadgad, uttryckligen föreskrilves, att ej må säljarnes
fäderncs fränder börda dess mödernejord, eller mödernefrän-
der dess fädernejord, så är inconsequensen af dessa angående
arf och börd stridiga stadganden uppenbar, och rättsgrunden
för syskonbarns anspråk på arfvejord tydligen — ingen. Vid
sådant lörhållande och med afseende derpå,'att slägtskapen
emellan syskonbarn ej förutsätter den kärlek och välvilja,
sorn emellan syskon äro följder af gemensam löräldravård
och gemensam uppfostran, anser jag den i sä matla syskon¬
barn tillagda rätt till hvarandra* ärfda egendom, alt dr
170
Den 28 December.
kunna hindra dispositioner deraf, böra desto heldre för¬
falla, som, enligt tidens sätt att bedömma deras slägtskapsband,
detta blifvit numera ansedt så svagt, att förbudet mot äk¬
tenskaps ingående dem emellan helt och hållet från lagstift¬
ningen utgått.
Om hvad jag nu anfört vinner bifall, så kunde en gene¬
rell lag för testamentsfriheten både å landet och i stad ti11-
vägabringas, och den skillnad, som ännu är gällande emellan
lands- och stadsrätt, upphöra, hvilken skillnad föranledt, att
Riksens Ständer vid sista Riksdag för deras del fattade be¬
slut att utvidga testamentsrätten efter stadsrätt till hälften,
derest bröstarfvingar lefva och, om sådane ej finnas, till allt¬
sammans af både ärfdt och förvärfdt gods, ej vunnit Kongl.
Maj:ts Nådiga sanction, på de grunder Högsta Domstolen i
dess afstyrkande utlåtande åberopat, nemligen: »att enär ut-
»trycken »lands- och stadsrätt» hänföra sig till den arfslag,
»som var gällande innan förordningen den 19 Maj 1841!
»trädde i verksamhet, samt icke kunna utan tillhjelp- af den
»gamla, numera upphäfna lagen förstås och den i förslaget
»åberopade 4 § i 10 kap. Giftermålsbalken vara genom nyss-
»nämnde författning upphäfven, kunde, då härtill kommer, att
»efter Riksens Ständers förslag skulle qvarstå de af stånd
»och hemvist beroende olikheter af testamentsrätten, hvilka
»således efter giftorättens och arfslagens förändring, torde
»anmärkas såsom hufvudsakliga brister i lagsystemet, Högsta
»Domstolen icke tillstyrka bifall, å hvad Riksens Ständer
»föreslagit.»
När nu Rikets Högsta juridiska auctoritet yttrat sig på
ett sådant sätt, torde, derest Kongl. Maj:t icke skulle i äm¬
net aflåta Nådig Proposition, det för Riksens Ständer vara
tid, att genom ett förslag, som upphäfver den öfverklagade
skillnaden emellan lands- och stadsrätt, afhjelpa de anmärkta
hufvudsakliga bristerna i närvarande lagsystem, och derföre
har jag vågat framställa mina åsigter derom. Enligt desam¬
ma har jag trott, att den åsyftade lagförändringen lättast
kunde tillvägabringas, om förbudet mot arfvejords bortgif'
vande bibehålles i hela sin vidd, derest bröstarfvingar finnas!
men då stadsrätt i nu gällande lag, äfven om bröstarfvingar
lefva, medgifver testator att borttestamentera ‘/6:del jemväl
af ärfd fastighet, qvarstår likväl den öfverklagade skiljaktig¬
heten, till hvars afhjelpande enda medlet torde vara att al¬
ternativ föreslå: antingen att egare af arfvejord å landet
Den 28 December.
17i
skulle medgifvas samma rätt, som egare af ärfd faslighet i
stad uti detta afseende längesedan erhållit, eller ock att dessa
sednare frånkännas denna förmån mot den vidsträcktare dis¬
positionsrätt öfver förvärfd egendom, som förslaget dem till¬
lägger. Men då ett sådant medgifvande å andra sidan svår¬
ligen torde kunna tillvägabringas och denna obetydliga skilj¬
aktighet endast med åberopande af nu gällande lag kunde
fortfara, tvekar jag ej att, för hufvudsakligaste ändamålets
vinnande, till fiiljd af alla de skäl, lör den yrkade lagförän¬
dringen jag bär ofvan vördsamt, och med lika vördsam an¬
hållan om remiss derå till Lagutskottet, föreslå följande för¬
ändrade ordalydelse af nedanstående
Ärfda- Balken.
17 Cap.
1 §: Ingeri bafve makt, derest bröstarfvingar lefva, att
ärfd faslighet å landet genom testamente bortgifva. Men är
den ärfda fastigheten belägen i stad, må egaren y6:del deraf
borttestamentera. Ej heller må någon bortgifva gjord för¬
bättring å den fastighet, om hvilken lian ej eger att på före-
närnda sätt förordna. Einnes ej bröstarfvingar, men lefva
fader och moder, eller i händelse endera af dem eller begge
diide äro, hel- eller halfsyskon, eller ock bak- eller sidoarf-
vingar, uti de leder, sorn enligt 3 Eap. Ärfda-Balken fram¬
för syskonbarn till arf berättigade äro, då må man genom
testamente bortgifva hälften af sin ärfda fastighet, ehvad den
i staden eller å landet belägen är.
Lefva af arfvingarne endast syskonbarn eller de, som
jemte eller eller syskonbarn till arf berättigade äro, då må
nian all sin ärfda fastighet borttestamentera.
§ 4. '
Ali förvärfd fastighet, ehvad den är belägen å landet
eller i stad, samt ärfda och förvärfda lösören, må man te¬
stamentera till hvem man vill, skyld eller oskyld, dock alt,
der omyndige barn äro, som icke ega något till föda och
Uppfostran, deni skall efter stånd och varde så mycket lem¬
näs, som domaren skäligt pröfvar, till dess de sjelfva sig
nära kunna.
Och skulle härigenom 3 § i 17 Cap. Ärfda-Balken utgå.
Då genom det förslag, jag framlagt till förändring i ny ss-
närnde Capitel, min afsigt ingalunda varit att åstadkomma
172
Den 28 December.
någon inskränkning uti bördsrätten, och föreskrift förden¬
skull torde böra meddelas huru hördeman må lösa den arf¬
vejord, som lagligen bortgifves, hemställer jag att vid 1 § af
S Gap. Jorda-Balken måtte införas ett stadgande af följande
hufvudsakliga innehåll:
Att om hördeman åstundar lösa arfvejord, som är ge¬
nom testamente bortgifven, honom åligger instämma talan
derom inom samma tid, som för bördslösen af sald arfve¬
jord föreskrifven är, samt att, derest parterna före den i
stämningen förelagda dag sämjas om det belopp, den bort-
gifna arfvej irden rätteligen värd är, och hvilket bör af börde-
mannen, derest han sitt anspråk vinner, till testamentsta-
garen erläggas, denna löseskilling skall af bördomannen sed¬
nast å första rättegångsdagen af det Ting, då lagfarten är
slutad, i Hätten nedsättas, hvaremot, i händelse ett sådant
åsämjande ej skett, och öfverenskommelse!! om löseskilling
gens belopp ej heller kan A den dag, hvartill bördsanspråket
är instämdt, träffas; skal! detsamma genom värdering be¬
stämmas, hvarefter herdeman, hvilken det i dessa fall skulle
åligga att å sistomförmälda dag lill Hätten inlemna borgen
för den löseskilling, hvilken kan bestämmas, bör, vid förlust
af sin bördsrätt, löseskillingen hos Hatten insätta å det Ting,
som infaller näst efter en månad från det densamma blifvit
till beloppet fastställd.
I öfverensstämmelse härmed lärer ock uli 8 § af detta
Capitel böra anmärkas, att uti de här ofvan anförde fall, då
borgen skall ställas, gäller klander, fastän icke penningar vid
detsainmas anhängiggörande hos Hätten nedsättas.
lin följd af bifall till detta förslag bör ock, enligt min
åsigt, blifva en förändring af stadganderne i 5 § af 8 cap.
Jorda-Balken och att hvad deruti (innes af beskaffenhet att
böra bibehållas, skall införas uti
§ 4’
hvilken jag föreslår måtte erhålla följande ordalydelse:
»Ingen må af ärfd fastighet, om den å landet ligger,
bortgifva något, eller, derest,den i stad belägen är, mera än
en sjettedel. Sker det, bafve arfvinge, då han, som det gaf,
död är. makt att hvad sålunda bortgilvet är, återkalla; dock
mot skyldighet, derest han vill återvinna den ärfda fastighet,
hvarom gifvaren egt genom testamente förordna, att erlägga
dess fulla värde; vare dock ej förment att af arfvegods ps
lifstid förläna något hemman åt den, som trogen tjenst gjort
häfver, der ingen allingejord är. Förvärfd fastighet, sä istad,
Den 50 December.
175
som på landet, må man gifva hvem man vill. Om medgift,
morgongåfva och testamente, skils i Giftermåls- och Ärfda-
Balkerna.
C hr. Sundin.
M 88.
Motion.
Gustaf Adolf, som föll stridande vid Lutzen, kommer
väl aldrig att glömmas af Svenskar och Tyskar, så länge
hos dessa folk finnes kärlek till upplysning och religionsfri¬
het; våra förfäder, de trogna följeslagarne på hans farliga
härnadståg, vunno rykte, ära och länder; vi glädja oss öfver
de framfarna ärofulla tiderna, betrakta med vördnad de ännu
befintlige troféerna och erfara den mest smärtsamma känsla,
vid tanken att af de erölrade länderna numera intet finnes
qvar tillhörigt Sverige, hvars sednare tiders diplomater och
reaenter sålde för guld hvad som blifvit vunnet med folkets
blod.
I den stad, uti hvars närhet Gustaf Adolf landade med
sin lilla här, i fast tro till Gud att segra öfver munkvälde
Och tanketvång, lefver i nöd och betryck Enkan efter en
Svensk man, ärad af samtid och efterverld; men, frimodig,
som hvarje sann nordens son, biel' han martyr lör sin frihets¬
känsla och varma fosterlandskärlek. — I den nordiska my-
thologien berättas, att Thor alltid stridde mot och jagade
trollen, hvilka för hans eld skyndade undan i sina hålor;
mannen, med namnet Thorild, hade gudens intellektuella, men
ej materiella kraft, och stridde i en tid, då de materiella
krafterna, liksom nu, förtryckte och kufvade det eldiga snil¬
let, som ej stänges inom trånga former; förvisad sitt fäder¬
nesland, som ingen kunde älska mer, än han, biel Thorild,
elter åratal, ändtligen Professor vid Greifswalds universitet,
der han till sin död frejdade det Svenska namnet.
Följande är alskrifvet ur en tidningsartikel:
»Sverige har egt ett godt tillfälle, att mot I horilds al-
k o r 111 i riga r godtgöra hvad lyckan bröt mot honom sjelf, men
har illa uppfyllt denna förbindelse. Thorilds enka lemnades
bortglömd i främmande land, der lion lyckades hos en måg
finna ett torftigt bröd för dagen. Nu har, enligt hvad kun-
"igt blifvit, för några veckor sedan, denna måg, Professor
Florello, allidit i Stralsund och den ålderstigna fru Thorild
174
Den 30 December.
har mäst tömma (Ion bittra kalken, att se sitt enda stöd falla
undan och att sålunda omsider blifva alldeles ensam och
hjelplös i vcrlden.»
Hår vill jag icke använda den i tid och otid nyttjade
frasen: Sveriges heder och ära, utan jag påkallar mina lands¬
mäns pligt, att sorn Svenske män fullgöra hvad dem åligger,
medelst beviljande åt enkefru Thorild af ett årligt underhåll
af 500 Hulr b:co, att, ibland pensioner, uppföras på allmänna
indragningsstaten.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles.
P. E. Winge.
J\l 89.
I en tid, då så många skiljda krafter arbeta på att lös¬
göra menniskan från förtrycket, kan och bör religionsför-
trycket aldra minst komma i fråga att blifva förgätet. l)e
snart sagdt dagliga erfarenheterna omkring oss böra lära, att,
så som det nu står till med de kyrkliga förhållanderna hos
oss, kan och mäste det ej länge fortfara. I)e renaste öfver-
tygelser, de sannaste deductioner, ja snart sagdt den oskyl¬
digaste tro, blott derföre att de afvika från den en gång
antagna normen, undertryckas och förföljas, hvaraf olycka
och splittring ej annat kan än inrota sig i sjelfva samhällets
hjerta. Fläraf föijer, att de religiösa öfvertygelserna blifva
vacklande och svaga, likgiltigheten för det gudomliga frodas
vid det skenheligaste hyckleri, och de ädlaste andliga krafr
ter antingen förstummas af fruktan alt uttala sig, eller ock
göras overksamma genom omenskliga förföljelser och fasa-
väckande straff. Ar detta ett tillstånd, som passar in på ett
christiigt samhälle? Hvarpå tänka våra prester, som hafva
religionens heliga vård i sina händer. Det synes, som vöre
ingen ändring eller förbättring i dessa olyckliga omständig'
heter att påräkna och förvänta, förr än Svenska folkets re¬
presentanter taga detta maktpåliggande ärende under sina
armar och söka förhjelpa till någon, med det sunda menni-
skoförståndet samt religionens och samhällslärans egna val'
förstådda intressen mera öfverensstämmande form för det
kyrkliga lifvet. Jag dristar derföre föreslå, att alla de p3'
rauraler i Kyrkolagen, hvilka binda oss vid en Statskyrka,
måtte upphäfvas och ersättas af andra, sorn medgifva Sven¬
ska medborgare den rätt, som Konungen, enligt R. F. 16 §<
Den 30 December.
lofvat, »att ingens samvete tvinga eller tvinga låta, utan
skydda hvar och en vid en fri utöfning af sin religion, så
vida lian derigenom icke störer samhällets lugn eller all¬
män förargelse åstadkommer.»
Hvad jag här yttrat, anhåller jag att ytterligare få mo¬
tivera med ett anförande af en prest, som i religionens och
sedlighetens namn yrkat religionsfrihet i vårt land. (Se
Orebromötets protocoller sid. 74—83).
Härmed, äfvensom med hänvisning till de motioner i
samma syftning, som förr blifvit af varma fosterlandsvänner
väckta, nedlägger jag denna vigtiga fråga uti mina medbor¬
gares händer, öfvertygad om att de med värma och insigt
skola afgöra den till heder för sig och Europeiska civilisa¬
tionen.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles.
P. E. Winge.
JVs 90.
Vördsam Motion!
Emellan Götheborg och den en half mil derifrån be¬
lägna fabriksorten Mölndal är trafiken — emellan två så
närbelägna platser säkerligen i vigt och liflighet den största
i Sverige, men lör närvarande bedrifven på en af de sämre
landsvägarne i Riket — besvärad af särdeles stora olägen¬
heter, hvilka också derföre länge utgjort ett föremål för ej
blott de deruti intresserades, utan äfven flere andra, för all¬
mänt nyttiga företag nitälskande medborgares uppmärksam¬
het och sträfvanden till deras afhjelpande.
Efter af sakkunnige män verkställda noggranna under¬
sökningar, erbjuder anläggandet af en jernväg till dessa olä¬
genheters undanrödjande de största fördelarne, så väl i an¬
seende till terrängens dertill fördelaktiga beskaffenhet, och
deraf följande jemförelsevis till vägens längd ringa kostnader,
sorn med afseende på vigten för fabrikerna och qvarnarne
vid Mölndal att hastigt och vid första behof kunna sä väl
från stapelstaden erhålla behölliga råämnen, som dit befordra
de lärdiga fabrikaterna, hvarigenom dubbla magasinerings-
kostnader skulle kunna undvikas.
Upprättade och härvid bifogade kostnadsförslag och en¬
treprenadanbud af en bland fäderneslandets skickligaste inge¬
niörer, hvilken redan anlagt jernvägar inom Sverige och så¬
17 (i
Den 30 December.
ledes i besittning al tillförlitlig erfarenhet, visa att nu ilrå-
gasatta jernväg kan åstadkommas för en summa af R:dr
270,000 b:co, utom expropriationskostnader, hvilka anses skola
uppgå till omkring 40,000 R:dr b:co. Räntan pä härigenom up|>-
koinmande koslnadssumma af något öfver .300,000 R:dr b:co
och vinsten af företaget måste sökas uti det allmänt nyttiga
deraf — uti den lättnad, sorn genom detsamma för rörelsen
uppstår, och de billigare transportkostnader, som derigenom
kunna beredas. För kapitalister erbjuder det derföre ingen¬
ting lockande och de personer, hvilka äro villiga att dertill
bidraga äro alla män, hvilkas förmögenhet är uti industriella
företag använd, och lör hvilka anskalländet af nödiga medel
till förelagets fullbordande skulle blifva förenadt med alltför
betydliga svårigheter och uppoffringar.
Det är under dessa omständigheter, som jag till anläg¬
gande af en jernväg emellan Götheborg och Mölndal vörd¬
samt anhåller om beviljandet af ett lån utaf Riksgälus-Con-
torets medel till ungefär halfva beloppet af den uppskattade
anläggningskostnaden eller b:co R:dr ISO,000, att uti 10 är
räntefritt innehafva» och derefter emot en årlig inbetalnings-
skyldighet af 6 % utaf hela den beviljade lånesumman,
hvaraf räntan till 4 % ä det vid hvarje liqvid återstående
capital godtgöres, och det öfriga utgör capital-afbetalning,
tills dess alt på detta sätt hela lånet blifvit ersatt, samt för
öfrigt med iakttagande af de föreskrifter i afseende pä ar¬
betsplaners och contrakters upprättande, samt säkerheters
posterande, som Rikets höglofl. Ständer finna för godt att
vid denna Riksdag fastställa.
Fördelarne af ett bifall till denna min motion, hvarom jag
ödmjukligen anhåller, äro ej blott rörelsens underlättande och
lindrigare transportkostnader, hvaraf en utvidgad industri och
billigare produkter äro de säkra följderna, utan äfven be¬
sparing al högst betydliga arbetskrafter, hvilka nu på de
gagnlöst tunga transporterna tippo lirås, men för andra ända¬
mål äro val behölliga, och slutligen ej minst uti undanröd-
jandet af en utaf de förnämsta orsakerna till den djupa de¬
moralisation, som för närvarande tyvärr hos en del af ar-
betsclassen uti (lötheborg och synnerligen uti Mölndal exsi-
sterar, eller det krog- och landsvägslif, hvartill den genom
förenärnda transporter blir tvungen.
Ödmjukligen
C. J. Warn j:r.
Den 30 December.
177
91.
Vördsam Motion!
Med anledning af deri inverkan, som de sednaste årens
politiska tilldragelser i utlandet utöfvat, så väl å penninge-
marknaden derstädes, som å alla större industriella företag
och associationer, — samt tillfölje af åtskilliga nyligen i
jernvägsangelägenheterna timade väsendtliga förändringar och
förbättringar, liar den Engelska association, sorn, — på grund
af den Öfverste-Löjtnanten Grefve Adolph Eugéne von Rosen,
år 1845, nådigst meddelade octrov, —intresserat sig för an¬
läggandet af en jernväg emellan Örebro och Hult vid sjön
Wenern, önskat några jemkningar i vilkoren för den af Rik¬
sens Ständer, vid sistförflutna Riksdag, i afseende å berörde
företag, lemnade garanti; — och får jag hos Rikets Ilögloll.
Ständer anhålla, att sådane jemkningar, som äro af verk¬
ligt behof påkallade, måtte, till befrämjande af det för hela
Riket högst gagneliga företaget, vidtagas; — skolande jag,
i vanlig ordning, till det Utskott, till hvilket denna min mo¬
tion remitteras, såsom bihang dertill, meddela nödige upp¬
lysningar och den framställning i ämnet, som förenämde
association kan finna skäl att göra, — så fort fullständiga
detaljer häröfver, inom några veckor, från England hit an¬
lända. Slockholm deri 50 December 1850.
Ödmjukligen
C. F. Werrn j:r.
M 92.
Vid tillämpning af 73 och 74 §§ i Bevillnings-Förord-
ningen, angående värdering af bruk och bergverk, i afseende
hvarpå enahanda föreskrifter sedan (lera Riksdagar tillbaka
varit oförändradt bibehå line, hafva så väl inom åtskilliga
taxeringsdistricter, som hos Kongl. Kammar-Rätten, olika
meningar gjort sig gällande i sä måtto, att, i fråeja om dc
bruk, der hela smidet eller en del deraf lill manufactur för¬
ädlas, dels blifvit ansedl. att stångjernssmidet borde först och
särskildt värderas elter de i 75 § stadgade grunder och se¬
dan derutöfver, lör lörädlingen till manufactur, enligt 74 §,
från högst % till %:del af samma bruks stångjernspris; äf¬
vensom att manuläcturverk, anlagde med rättighet till för¬
ädling af köpt ämnesjern, eller utan eget stångjernssmide,
Bil. till Borg.-Stånd. Vrot. ISKO—1881. '1.S5
178
Den 50 December.
borde efter enahanda åsigt taxeras sä väl enligt 75 § lör
ämnesjernet, sorn äfven enligt 74 § från högst %:del till
minst Vindel af liammarskattspriset i orten, dels ock att
manufaeturen horde endast efter 74 § värderas och be¬
skattas.
Det borde väl icke synas tvifvelaktigt, hvilkendera af
dessa 2:ne olika meningar är den rätta. Ofvanåberopade
2:ne §§ i Bevillnings-Förordningen utgöra nemligen hvar för
sig särskilda beskattningsgrunder, hvilka med hvarannan icke
fä förblandas. 75 § bestämmer gradationen för vinstberäk¬
ningen af stångjernssmidet, och 74 § deremot afser taxering
af manufacturtiilverkningen. Att under sistnämnde taxering
innefattas hela förädlingen från tackjern till stångjern och
från stångjern till manufactur, synes klart jemväl af den
skillnad, som uti sistnämnde § bestämmes emellan manu-
factursmide af eget och köpt stångjern.
Då emellertid, såsom följd af en olika tydning utaf of-
vannämnde §§, tillkommit taxeringsåtgärder och beslut, le¬
dande ej mindre till ojemnhet i beskattningen, än till enskildt
känbart förläng för manufacturverk, hvilka, utom den dry¬
gare tillverkningskostnaden, få vidkännas den uti 74 § be¬
stämda högre beskattningen, än stångjernsverken, anser jag
mig böra hos Rikets Högled. Ständer vördsamt föreslå ett
sådant tillägg uti nyssnämnde 74 §, som uttryckligen stadgar att
bevillningsbeskattningen å manufacturverk, så val i afseende på
tillverkningen af ämnesjernet, som manufaeturen, bestämmes
endast efter 74 §, eller motsvarande § uti blifvande nya
Bevillning s-För ordningen.
Om denna motions remitterande till Högloll. Bevillnings¬
utskottet får jag vördsamt anhålla.
Chr. Sundin.
JV2 93.
Ehuru jag i allmänhet icke gerna framträder med för¬
slag, som leda till ökade utgifter för Statsverket, så känner
jag mig dock vid detta tillfälle, af aktning för en bortgången
ädel menniskoväns och för det allmänna outtrötteligt verk¬
sam medborgares minne, uppmanad att vördsamt föreslå en
pension ät hans efterlemnade enka.
Jag är förvissad derom, att hufvudstadens Herrar Repre¬
sentanter inom detta Stånd skola med mig vitsorda framlidne
Den 30 December.
179
Expeditions-Sekreteraren R. K. X. O. Carl Magnus Arrhenii
icke blott ädla och menniskoälskande tänkesätt, utan äfven
städse bevisade varma nit och aldrig sparade mödor för till-
vägabringandet af allmänt gagneliga anstalter inom hufvud-
staden, isynnerhet af sådane, som åsyftade förbättring i de
lägre folkclassernas ställning. Såsom ledamot af Stadsnamn-*-
den och af Ordningsnämnden i S:t Nicolai församling, deltog
han på ett verksamt sätt i ordnandet af hufvudstadens an¬
stalter för folkundervisning, fattigvård, besparingscassor och
andra communala angelägenheter. Men han inskränkte icke
sin verksamhet för det allmänna inom den commun, hvilken
han tillhörde. Hans mer omfattande omtanka och nit för
isynnerhet de lägre folkclassernas bästa, bevisas, bland an¬
nat, deraf, att han var den förste, som i vårt land fästade
allmänhetens uppmärksamhet på de då i andra länder redan
för längesedan införda ränteförsäkringsanstalterne. Ar 1842
utgaf han derom en afhandling och företog samma år, utan
något bidrag af allmänna medel, en resa genom Tysklands
flesta stater, för att förvärfva sig närmare kännedom om
dessa inrättningar. Saken har sedan hos oss vunnit allt större
och större deltagande. År 1843 förordnade Konungen, med
anledning af Rikets Ständers underdåniga begäran, en Comité
för ämnets utredande och Expeditions-Sekreteraren Arrhe¬
nius kallades till ledamot i densamma. Det underdåniga be¬
tänkande, som denna Comité, utan att derför hafva uppburit
något arfvode, under loppet af l1/, år utarbetade, är ett vac¬
kert och Comitén hedrande arbete, vittnande om mycken ,och
sorgfällig möda. Det har ock blifvit lagdt till grund för de
anstalter af detta slag, som nu i flera af Rikets städer dels
äro, dels hålla på att blifva inrättade.
Expeditions-Sekreteraren Arrhenius kan ock med största
skäl sägas hafva varit den, som mest bidragit dertill, att för¬
fattningar och vissa andra publika handlingar nu meddelas
allmänheten på ett mycket ändamälsenligare sätt genom För¬
fattningssamlingen, än förr genom det så kallade årstrycket.
Han sparade för detta ändamål hvarken möda eller omkost¬
nader. Såsom bevis derpå må anföras, att han år 1835,
ulan något understöd af allmänna medel, företog en resa
till Danmark och åtskilliga 'l yska stater, för att förvärfva sig
närmare kännedom om det sätt, hvarpå författningar der¬
städes tryckas och utdelas. På hans förslag, beslöts utgif-
vandet af Svensk Författningssamling och han utnämndes till
Redacteur af densamma, en befattning, som han förestod, så¬
isto
Den 50 December.
som allmänt torek1 vara erkändt, med största noggrannhet och
ordentlighet.
Såsom ytterligare skäl till min vördsamma framställning,
får jag anföra den omständigheten, att, ehuru Expeditions¬
sekreteraren Arrhenius år 1819 utnämndes till Protocolls-
Sekreterare och år 1821 till Expeditions-Sekreterare i Kongl.
Canzli-Styrelsens Expedition, och förestod de till dessa em-
belsgrader hörande befattningar till slutet af ar 1855, således
i 14 år, han dock aldrig uppbar högre lön än copistlönen,
500 lt:dr. Genom Kongl. Canzli-Styrelsens indragning, så¬
som särskildt embetsverk, blef allt tillfälle till löneförbätt¬
ring och befordran honom betaget, och då han vid Civilsta¬
tens Pensions-Inrättning således icke kunnat vinna inträde i
den för Expeditions-Sekreterare bestämda dass, der Enke-
pensionen utgör 400 H:dr, är hans enka inskränkt till ett
pensionsbelopp af endast ISO R:dr.
Med stöd af hvad jag nu haft äran framställa och med
åberopande af framlidne Expeditions-Sekreteraren Arrhenii
kända förljensler såsom medborgare och embetsman, tager
jag mig friheten vördsamt föreslå, att Rikets Ständer ville
bevilja en ärlig pension af S00 R:dr åt hans efterlemnade
enka, Fru Lovisa Reuter, som jemte 4 minderåriga barn är
i knappa förmögenhetsvilkor.
C hr. Sundin.
JVS 94.
Rland de åligganden, som tillhöra Magistrater e i Rikets
Rcsidencestäder, utgör skyldigheten att inventera i Ränteri-
erna förvarade contanter och charta-sigillata, ett onus, upp¬
tagande mycken tid och dessutom förenadt med stort ansvar,
i thy att den Magistratsperson, som fått detta uppdrag på
sin lott, måste lika med Landskamererare och Räntmästare
ansvara för de under deras lås och nycklar varande allmänna
medel; och som rättigheter och skyldigheter höra stå i lika
förhållande till hvarandra, synes äfven billigheten fordra, att
då Landskamereraren och Räntmästaren njuta vissa procent
af de medel, sorn redovisas, Magistratspersonen, hvilken med
desse herrar får dela både besvär och ansvar, också får till¬
godonjuta någon ersättning, en begäran, desto billigare, soni
Magistratspersoner icke af Staten, utan af städerna, af¬
löna*.
Den 50 December.
181
Af sådan anledning får jag hos Rikets Högloft. Ständer
vördsamt föreslå, att uti de städer, der Magistraterne hafva
sig uppdraget att deltaga uti förefallande ränteri-inventerin-
gar, och ansvara för der förvarade medel, de personer, sorn
i sådant afseende fungera, berättigas till ersättning derföre,
vare sig antingen genom något bestämdt arfvode för året
eller någon bestämd procent efter redovisningssummornas be¬
lopp; men skulle sådant ej vinna bifall, yrkar jag, att Ma¬
gistraterne blifva från ifrågavarande inventeringsbesvär helt
och hållet befriade.
F. H. Syk.
JV2 93.
Vördsamt Memorial!
Vid Riksdagen 1840—1841 beslöto Rikets Ständer att,
utaf Riksgälds-Contoirets då egande och för extra Statsregle-
ringen vid samma Riksdag afsedda tillgångar, afsätta en
summa stor Sexhundratusen Riksdaler b:co, för att, förrän¬
tad, enligt stadgade grunder, jemte upplöpande räntor under
15 års tid, användas till utbetalning af Femtiotusen Riksdaler
årligen för ombyggnad af Strömsholms canal- och slussverk,
med iakttagande af de vilkor och förbehåll lör anslagets åt¬
njutande, som Rikets Ständer i öfrigt föreskrefvo.
Den sålunda för nämnde ombyggnads utförande anvi¬
sade fond utgjordes från början al Etthundratjugo stycken
Rruksegares hypothekscassas 4-procents-obligationer å 5,000
R:dr hvardera, och beräkningen hvilade på den grund, att 4
procents ständigt räntebärande papper på primitift 600,000
R:dr skulle lemna årlig tillgång till 50,000 It:dr i 15 år.
Om följaktligen antingen Canal-Rolagets Direction, uti hvil¬
ken Rikets Ständer haft ett ombud från och med dagen då
första ärsanslaget fick lyftas, berättigats förränta anslags¬
summan, dock icke till lägre än 4 procents räntefot samt
med vilkor att säkerlietshandlingarne al Herrar Fullmäktige
i Riksgälds-Contoiret blefvo godkände, — eller ock det lyckats
bemälte Herrar Fullmäktige att verkställa förräntandet till högre
än 4 procents ränta—, skulle resultatet naturligen blifvit, att
en större tillgång i helt, än den påräknade, uppkommit af
15 års förräntning. Detta är ock hvad som inträffat. Herrar
Fullmäktige, i Riksgälds-Contoiret hafva nemligen, under en
del al tiden frän 1842 års början, förräntat ifrågavarande
lii 2
Den 50 December.
fond till högre än -4 procents räntefot, sä alt fonden vid 1848
ars slut utgjorde ett capital af R:dr 578,000 uti inköpte 4V2-
procents-obligalioner, utfärdade af Skänska hypoteksförenin¬
gen. Men i stället att fortfarande creditera anslagscontot för
Strömsholms canal och slussverks ombyggnad den sålunda
uppkommande högre räntevinsten, beslöto Herrar Fullmäk¬
tige den 19 April 1849, att all ränteberäkning å de i och
för denna ombyggnad afsatte medel skulle upphöra, samt
att fördenskull det i Kiksgälds-Contoiret pä nämnde fond dä
innestående capitalbeloppet . . R:dr 543,553.
jemte derä till nyssnämnde dag
upplupne ränta å 4% %. ^ 4,663. 5S0 000 ]{:dr>
skulle användas till utbetalning ärligen af 30,000 R:dr under
de för anslagets utgående återstående 7 åren 1830—1836.
Deremot skulle, om ränteberäkniugen å 4% % pä Ströms-
holmscontot fått göras på 578,000 R:dr vid 1849 års ingång,
oell sedermera fortfarande på de capitalsummor, som åter¬
stodo vid följande årens slut, sedan årsanslagen utgått, detta
conto den 1 Januari 1836 egt en behållning af 68,773 R:dr,
sedan de femton årens anslag till Strömsholms nya Canal-
Bolag blifvit utbetalte. -
Då nu, på sätt ofvanberördt är, Rikets Ständer år 1841
anslogo pä en gång 600,000 R“:dr för ifrågavarande stora
arbetsföretag, men Rikets Ständer dervid alldeles icke på¬
räknade att af denna summas förräntning Statsverket skulle
tillskyndas någon behållning, och då, i händelse 1840—1841
arens Riksdag icke afslutats så kort efter det beslutet i detta
ämne fattades, Rikets Ständer sannolikt icke skulle dragit i
betänkande, om framställning derom blifvit gjord, att tillåta
Strömsholms nya Canalbyggnads-Direction förränta den be¬
viljade anslagssumman under de vilkor, Rikets Ständer före¬
skrifva, samt de öfriga controllör i afseende på säkerhets-
handlingarnes beskaffenhet och förvarande, som kunde funnits
lämplige att påbjuda; så hemställer jag vördsamt om icke
Rikets nu församlade Ständer behagade besluta
antingen:
att den ränta ä 4l/2 procent, som från den 1!) April
1849 upplöpt och fortfarande kommer att upplöpa på de
obligationer, hvilka uti Riksgälds-Contoiret äro afsatte till
fond för utgörande af det årliga anslaget ä R:dr 30,000 till
Strömsholms canals och slussverks ombyggnad, skall godt-
Den 30 December.
183
göras nämnde conto till dess Rikets Ständer framdeles härom
annorlunda förfoga;
eller ock:
att Herrar Fullmäktige i Riksgälds-Contoiret må egatill
Strömsholms nya Canal-Bolags-Direction öfverlemna det ca-
pitalbelopp af nämnde fond, som återstår sedan 1831 års
anslag på 30,000 R:dr blifvit utbetaldt, jemte belöpande in¬
till ten ränta ä 4% % från den 19 April 1849 efter de bok-
föringsgrunder, som intill nämnde tid i Contoirets räkenska¬
per voro följde, att af bemälte Direction utlånas och förrän¬
tas mot minst 4% procents årlig ränta, samt med
vilkor
l:o. Att de säkerhetshandlingar, som af Diréctioncn
erbjudas, böra af Herrar Fullmäktige i Riksgälds-Contoiret
godkännas;
2:o. Att omförmälte säkerhetshandlingar städse, innan
de efter uppsägning infrias, förblifva under Riksgälds-Con-
toirets vård; och
5:o. Att af nämnde capital- och räntefond Directionen
tills vidare, eller innan Rikets Ständer derom annorlunda be-
slutit, ej får, i stadgad ordning lyfta mera än 30,000 R:dr
om året från och med år 1832.
Att denna min motion må till Högloft. Stats-Utskottet
remitteras, derom får jag vördsamt anhålla.
Stockholm den 50 December 1830.
P. J. Lagergren.
JW 96.
Vördsamt Memorial!
Uti Bevillnings-Förordningen den 22 October 1848, 2
ari. 14 §, förekommer i afseende på den afgift af rörelse,
som der påbjudes för krögare, krögerskor, calfeskänkar, m.
Ib, följande stadgande:
»Som detta är en afgift, hvilken icke får af-
»kortas, så åligger det den, som meddelar til!-
»ståndsbrel, att genom antagande af borgen för-
»säkra Kronan om afgiftens utgörande.»
Oaktadt använd försigtighet vid sådan borgens antagande,
kan det likväl lätteligen inträffa att under den långa tid af
184
Den 30 December.
mera än iy3:dels år, sorn förflyter emellan tillständs-
brefvets meddelande och ntskyldernas uppbärande, icke blott
näringsidkarne sjelfve, utan äfven deras löftesmän råka uti
obestånd. Uppbördsmännen ega deremot ej under tiden in¬
fordra algiften förrän vid den allmänna kronouppbörden; och
om det, i följd häraf, skulle inträffa att Kronan vid upp-
bördstidens utgång kommer i mistning af denna afgift, kan
det således icke tillräknas uppbördsmännen såsom en för¬
summelse.
Icke destomindre har, vid tillfällen då för oförmåga sä
hos näringsidkare, som löftesmän, afgiften måst efter den i
141 och 142 §§ stadgade ordning afkortas, — anmärkning
emot uppbördsmän blifvit gjord med påstående orri eget be¬
talningsansvar, för hvilket påstående det här ofvan åbero¬
pade uttrycket, att afgiften »icke får afkortas», blifvit såsom
grund anfördt.
Till förekommande af ett sådant missförstånd, men äfven
till betryggande af Kronans rätt i berörde hänseende, färjag
den äran vördsamt föreslå
antingen:
alt orden: »som detta är en afgift, hvilken icke får af¬
kortas» alldeles utgå, hvilket icke synes äfventyrlig!,då skyl¬
digheten att ställa borgen för afgiften ändock bibehålles;
elter ock:
att detta åliggande borttages, men skyldigheten för nä¬
ringsidkare, att, vid tillständsbrefvets uttagande, förskottsvis
betala den för året belöpande afgiften, bestämmes såsom vil¬
kor för rättighetens utöfvande.
V. J. Lagergren.
M 97.
Vördsamt Memorial.
I den mån Sveriges utrikes handel och sjöfart tilltager
i omfång, blir det allt mer och mer vigtigt att fullkomna
dess Consular-iiirättiiingar i främmande länder, så att de å
ena sidan i möjligaste måtto motsvara deras ändamål, den
Svenska handelns och sjöfartens skydd och befrämjande,
och å den andra så litet som möjligt betunga dessa.
Före föreningen med Norrige egde t allmänhet icke
Consulerna att af Svenska skeppsfarten uppbära några afgif-
ter (s. k. Consulad), utan endast en viss lindrig ersättning
Den 30 December.
för verkliga embetsåtgärder, såsom utfärdande af så kallade
Dupplikat-Manifester, på skrifter å medhafvande dokumenter,
o. d. m. Blott på några få ställen, (såsom i London, Hel¬
singör, Lisabon, Spanien, Cagliari o. s. v.) voro några vissa
serskildte, ganska dryga algiiter pålagde, dels beräknade efter
I lartygens lästetal, dels med viss procent af värdet af med¬
hafvande eller intagande, icke till Consulen adresserade eller
af honom inköpte, laddningar. Heneral-Consulatet i Constan¬
tinopel, förenadt med dervarande beskickning, och Consulatet
hos Barbaresk-Staterna voro försedde med serskilde löner,
utgående af Convoy-medlen. Följden af dessa anordningar
Var, att, med få undantag, Consulat-beställningarne voro för¬
sedde med sä små inkomster, att dessa knappast räckte till
att betäcka contorskostnaderna, samt att de sålunda endast
kunde sökas af på stället bosatta handlande, som i det der¬
igenom ökade tillfället till handelsförbindelser funno sin er¬
sättning, ett förhållande, som visserligen icke saknade sina
olägenheter, då stundom Consulns ställning såsom handlande
kunde komma i strid med hans embetspligter.
I Norrige hade under Danska tiden utrikes sjöfarten
varit underkastad en allmän afgift af 8 skillingar Dansk
Courant för hvarje Commerce-läst af fartyg, som lossade
eller lastade i hamn, der Consul eller vice Consul fanns
anställd, hvaremot det ålåg Consulerne, att lemna de egent¬
liga embetsåtgärderne utan serskild ersättning, ett stadgande^
som förnyades genom Norrska lagen af den 14 Juni 1816,
då Consulad-afgiften bestämdes till den motsvarande summan
al yi5 Speciedaler af hvarje Commerce-läst, (utom en ser¬
skild afgift af de fartyg, som passerade Öresund.) Efter
Norriges förening med Sverige blef den allmänna rättigheten
alt uppbära en lika afgift af yi5 !t:dr Specie eller Hambur-
Ser banco för hvarje Svensk svär läst af hvarje Svenskt far¬
tyg, som lastade eller lossade i hamn, der Consul eller vice
konsul vore anställd, beviljad den ene Consuln efter den
andre, intill dess genom Kongl. Brefvet den 29 Juni 1855
denna rättighet utsträcktes till alla Svenska och Norrska
Consuler, utan att derigenom Svenska fartygen, i likhet med
de Norrska, befriades från skyldigheten att erlägga serskild
betalning för alla Consulernes embetsåtgärder, så att der¬
efter de Svenska fartygen blefvo ålagda att till Consulerne
utgöra håde de gamla Svenska och Norrska afgifterne. För
de Consuler, som efter serskildte beviljanden förut uppburit
186
Den 50 December.
en högre Consulad, stadgades dennas upphörande med dåva¬
rande innehafvares tjenstetid.
På Rikets Ständers begäran vid Riksdagen 1840—1841,
biet' genom Kongl. Rrefvet den 12 Juni 1846 den högre
Consulad-afgift, som ännu några qvarvarande Consuler till-
godonjöto, afskaffad, äfvensom den serskildt pålagda afgiften
af fartyg, som passerade Öresund, mot ersättning af Han¬
dels- och Sjöfarts-fonden, äfvensom för dessa Consuler Con-
suladen af Svenska fartyg nedsattes till 1/l6 R:dr Hamburger
banco per Svensk svär läst, (hvilket i förhållande till de
begge lästetalens olika storlek ungefär motsvarade Vis K-dr
Specie per Norrsk Commerce-läst) och den serskildte expe¬
ditionslösen för embetsåtgärder afskaffades, ett beslut, som
genom Kongl. Rrefvet den 23 Maj 1850, i mån af inträf¬
fande ledighet, blifvit utsträckt till alla Consuler, hvarigenom
för framtiden de förenade Rikenas fartygs-afgifter till Con¬
suler blifvit försatta i fullkomlig likhet (utom att Norrska
fartyg vid passerande af Öresund, då de insegla till Öster¬
sjön, ännu erlägga en afgift).
Den nu allmänna Consulad eller lästeafgiften kan i all¬
mänhet icke anses för betungande, då den erlägges af far¬
tyg, som få gånger om året intaga eller lossa laddningar af
dyrbarare värde och med dryga frakter. Men helt olika
blir förhållandet med den skeppsfart, som idkas af fartyg,
gående på Östersjöhamnar, serdeles inom Schleswig och Hol¬
stein, med trädvaror, tjära, kalk och sten m. m. d., der
samma fartyg kan göra 6 å 7 turer om året, och för hvarje
gång nödgas erlägga ny Consulad, betydligt betungande den
ringa förtjensten, och en börda, som icke egde rum i äldre
tider, då Consulerna i dessa hamnar ej egde rätt att upp¬
bära någon Consulad. Denna börda har nu ytterligare ökats
genom den förklaring i Kongl. Rrefvet den 23 Maj 1850,
att när samma fartyg under samma resa intaga eller lossa
last i serskilde hamnar inom samma Consulsdistrict, skall,
utom fulla Consulad-afgiftcn i den första hamnen, half afgift
ytterligare erläggas i de öfriga.
Billigheten torde alltså fordra, att befria alla fartyg»
sorn under loppet af samma år besöka eller flera gånger
lossa eller lasta inom samma Consulsdistrict, från all Cod'
suladafgift utom första gången.
I sednare tider inrättade Ceneral-Consulater i Grekland»
Italien, Förenta Staterna, på flera andra ställen i Amerik*
o. s. v. hafva blifvit försedde med löner, afsedde att kuno*
Den 50 December.
187
underhålla en Consul, som uteslutande egnade sig åt sina
embetsgöromäl, och i de underdåniga utlåtanden af Svenska
Commerce-Collegium af den 16 September 1846 och den
51 December 1849, och af Norrska Regeringen af den 18
December 1847, hvilka förutgingo det förr nämnda Kongl.
Brefvet af den 23 Maj 1850, har uppmärksamheten fästats
å behofvet att på de vigtigaste platserna förse Consulerne
med sådane inkomster, att de, utan behof af idkande af nå¬
gon rörelse, kunde uteslutande egna sig åt deras embets-
befattning. Med godkännande af denna grundsats, har Kongl.
Majit, i förutnämnde Nådiga Bref, bestämt 5:ne klasser af
tractamenten, som endast fingo åtnjutas af General-Consul
eller Consul, som vore Svensk eller Norrsk man, och icke
hade Ilandels-elablissement på platsen, och 5:ne klasser af
anslag till contorshyra och skrifvarehjelp, äfvensom i Nåder
förklarat, att enär Consulsbeställningarne under tidernas lopp
kunna å serskilde orter i vigt och betydenhet till- och af¬
taga, Kongl. Majit, då General-Consuls eller Consulstjenst
hädanefter skall tillsättas, ville efter vederbörandes i hvarje
serskildt fall skeende hemställan, i Nåder besluta angående
villkoren för befattningen, saint sålunda i Nåder pröfva och
afgöra, om och efter hvilken klass traktamente eller anslag
til? contorshyra och skrifvarhjelp skall med tjensten i den
nye innehafvarens hand åtfölja.
Riktigheten af den grundsats lärer icke kunna förnekas,
att Consulerne på de vigtigare platserne böra vara Embets¬
mål), som, utan collision med enskild handelsställning, kunna
uteslutande egna sig åt befattningen; men deraf följer såsom
ett oeftergiflig! corrolarium, att de personer, som lörordnas,
sjelfvc sköta sina tjenster, samt ega dertill erforderlige in-
sigter och erfarenhet. För att kunna framkalla sådane sö¬
kander till lediga Consulsbestäilningar, och undgå att dessa
på en eller annan plats varda, såsom någon gång förut
skett, bihang till Diplomatiske befattningar, torde således
vara af synnerlig vigt, att tjenstens emolumenter tillkänna-
gifvas på samma gång som ledigheten.
För omkring 50 år sedan inrättades i Egypten ett
General-Consulat med 2,500 Ridr Hamburger banco i lön,
och till tjensten utnämndes Herr Anastasy, som lärer stått
särdeles väl hos då varande Paschan af Egypten Mehmed
Ali. Men de förhoppningar, man gjorde sig af detta Consu¬
lat» inrättning, för Sveriges och Norriges handel slogo all¬
18(1
Den SO December.
deles felt. Stundom har hela tiotal af är gått förbi utan
att ett enda Svenskt eller Norrskt fartyg kommit till Egyp¬
ten, och ännu komma de ganska sparsamt. Denna lön torde
sålunda kunna indragas och lärer äfven vara afsedd till in¬
dragning vid innehafvarens afgång.
Men då Herr Anaslasy redan från Sverige uppburit om¬
kring 200,000 R:dr Svenskt banco, utan att med bästa vilja hafva
kunnat derför göra synnerlig nytta, hans tjenster serskildt
blifvit belönta med Wasa Kommendörsbandet och Nordstjer¬
nan, samt han skall vara en rik man, synes, utan orättvisa
eiler obillighet emot honom, indragningen genast kunna ske,
samt anslaget göras användbart, der det mera behöfves.
På alla dessa skäl får jag vördsamt föreslå, att Rikets
Ständer måtte i underdånighet hos Kongl. Majit anhålla:
l:o. Att de Svenska fartyg, som mer än en gång un¬
der loppet af samma calenderår, lossa eller lasta i hamn
inom samma Consulsdistrict, befrias från erläggande af Con-
sulad eller lästeafgift, mer än första gången, hvaremot er¬
sättning för derigenom uppkommande förlust bör närvarande
Consuler för deras tjenstetid lemnäs af Handels- och Sjöfarts¬
fonden.
2:o. Att vid tillsättandet af de vigtigare med trakta¬
menten eller anslag till Contorshvra och skrifvarebiträde
försedde General-Consuler och Consuler, noga måtte iaktta¬
gas, att de personer, som dertill utnämnas, sjelfva bestrida
dessa göromål och hufvudsakligen deråt egna sin tid.
5:o. Att Kongl. Majit, då anslag utfärdas för ansöknin¬
gars emottagande till något ledigt General-Consulat eller
Consulat, måtte täckas i Nåder bestämma, huruvida dermed
kommer att åtfölja traktamente eller anslag till Contorshyra
och skrifvarebiträde, eller begge dessa förmoner, och i så
fall till hvilket belopp.
4:o. Att det för General-Consulatet i Alexandria an-
slagne tractamente måtte indragas utan afvaktan af närva¬
rande innehafvarens afgång.
Då denna motion ingriper i användandet af Handels-
och Sjöfartsfondens tillgångar, torde den böra remitteras till
Stats-Utskottet. Stockholm den 30 December 1850.
Joh. Fr. Ekenman.
Den 30 December.
180
M 98.
Vördsamt Memorial!
Då lagstiftningen för handeln och industrien synes i
allmänhet vilja arbeta sig utur de band, som fordna tids¬
förhållanden tilläfventyrs gjort nödvändiga, anser jag mig
böra fästa uppmärksamhet på ett af dem, som väl kan sä¬
gas vara af underordnad vigt, men hvilket, just för sin olämp¬
lighet och oförmåga att uppfylla dermed förmodligen afsedde
controll, torde böra afskaffas.
Föremålet för min motion är General-Tult-Styrelsens
Circulaire af den 15 Augusti 1856, grundadt på Kongl. Maj:ts
Nådiga Bref till bemälde Styrelse af den 2 i samma månad,
hvarigenom den serskilda föreskrift är meddelad, i afseende
på inrikes bränvinstransporter, derunder saltsjön till större
eller mindre del kommer att befaras, att Tullförsegling skall
af Tullkammaren eller af Inspectionen i förpassningsorten
anbringas å eller öfver alla öppningarne af bränvinskärilen,
hvilka sigill böra under farten och vid framkomsten befin¬
nas i orubbadt skick, vid det ansvar 25 § i Förpassnings-
stadgan bestämmer. Sällan eller aldrig torde det inträffa
att detta orubbade skick kan ega rum oell för skepparen
återstår då åliggandet att freda sig frän det dryga bötes-
ansvaret genom ådagaläggande att rubbningen skett af vada.
Hetta torde, i de flesta fall, blifva ganska lätt, och control-
len är således ingen.
Jag vågar derföre vördsamt anhålla, att detta stadgande
varder upphäfdt, eller, om sådant anses ej böra ske, att åt¬
minstone den förseglings-afgift af 4 sk. per käril, som i of-
vanäberopade Circulaire är stadgad, måtte anses vara inbe¬
gripen bland de sportler, Tulltjenstemännen förut tillkom¬
mande, hvilka, genom Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse d.
3 December 1842, äro afskaflade.
Om remiss häraf till behörigt Utskott får jag lika
vördsamt anhålla. Stockholm den 50 December 1850.
Joh. Fr. Ekenman.
JV2 99.
Vördsamt Memorial!
Hos Rikets Uöglofl. Ständer får jag vördsamt anhålla
°m anslag af allmänna medel till inrättande af en technisk
190
Den 50 Ueceniber.
elementar-skola i Carlshamn, äfvensom i de flera Städer, der
behof deraf kan göra sig gällande och hvarest tjenlig lokal
med väggfast inredning samt bord och bänkar jemte localens
uppvärmning kostnadsfritt erbjudes.
Skälen till denna min motion utbedjer jag mig att fä
en annan dag utveckla, men anhåller emedlertid om remiss
häraf till Stats-Utskottet.
Stockholm den 50 December 1850.
Joh. Fr. Ekenman.
M 100.
Som jag ofta i min hemort, Götheborg, hört klagomål
deröfver, att de summor, som enligt Banco-Reglementet äro
anslagne till Låne-Contoiret i Götheborg för discontering af
inrikes vexlar, utlåning mot hypothek af enskildes löpande
förskrifningar och accepterade invisningar, samt genom
Cassa-creditiv åt enskilde personer, icke äro tillräcklige för
näringarnes och en stigande rörelses behof; och då af när-
lagde olficiela uppgift öfver Tulluppbörden för de 5:ne sist-
förflutna åren synes, ej allenast dess jemna tillvext, utan
äfven att den öfverstiger Tulluppbörden i Stockholm, anser
jag mig böra hos Rikets Höglofl. Ständer anmäla detta för¬
hållande, samt tillika vördsamt anhålla, att sagde Lånefon¬
der måtte få en tillökning af tillhopa 500,000 R:dr banco.
Om remiss till Höglofl. Banco-Utskottet anhålles.
Stockholm den 50 December 1850.
L. Bergman.
M 101.
Vid förra Riksdagen väckte jag, på anmodan af Han-
dels-Corpsen i Götheborg, motion om, en ny Lag fiir utrike*
vexlar, sedan vexelhandel då redan i omkring 50 år vari1
fjettrad af de mest orimliga Författningar, tillkomne i syn¬
nerhet åren 1816 och 1817, och igenom hvilka Regeringen,
medelst höga böter och fiscaliska föreskrifter, trodde sig
kunna styra vexelcursen, en sak som ej låter sig göra, utan
är, som all annan handel, beroende å myntets värde, sarn1
på tillgång och behof. Jag hade äfven den tillfredsställelsen,
att förslag till sådan Lag, blef af Lag-Utskottet, efter aflärs-
Ven 50 December.
191
mäns hörande, och ett ihärdigt, ja, jag vågar säga, otroligt
arbete, til!vägabragdt, hvilket förslag, efter några mindre
jemkningar, blef af Rikets Höglofl. Ständer enhälligt antaget,
och, uti underdånig skrifvelse den 5 October 1848, till Kongl.
Maj:ts Nådiga sanction öfverlemnadt. Kongl. Maj:t befallde
Högsta Domstolen att granska förslaget, hvilken dervid gjorde
några mindre anmärkningar; af dessa förskaffade Götheborgs
Handelsförening sig del och sökte, uti ingifne underdåniga
påminnelser, dem vederlägga. Jag anser mig äfven böra
nämna, att så väl Grosshandels-föreningens Deputerade i
Stockholm, som Handels-föreningen i Götheborg, uti hvar
för sig till Kongl. Majit ingifne underdåniga framställningar,
anhållit om förslagets antagande.
Uti Nådig Skrifvelse till Rikets Ständer af den 21 sist-
lidne månad (JY1 5) har Kongl. Majit, med gillande af de
gjorda anmärkningarna, funnit Sig på grund deraf förhindrad
att till den af Rikets Ständer beslutade Lagen lemna bifall,
men anbefallt Lag-Beredningen att uppgöra och till Kongl.
Majit inkomma med förslag till en allmän Vexel-ordning,
på det Kongl. Majit må sättas i tillfälle att till Rikets nu
församlade Ständer aflåta Nådig Proposition om de för både
inrikes och utrikes vexelhandeln gemensamma lagbestäm¬
melser, som kunna vara af behofvet påkallade och till Civil¬
lagen böra hänföras.
Då det är min öfvertygelse, att ett sådant sammanfö¬
rande af in- och utrikes Vexel-Lagarne svårligen låter sig
göra, utan den förres betydliga förändrande, helst den inri¬
kes är afpassad efter inre förhållande och således ej så
sträng, som den för utrikes vexlar måste vara, för att öf¬
verensstämma med de allmännaste utländska vexellagarne;
finner jag mig föranlåten ånyo besvära Rikets Höglofl. Stän¬
der med detta vigtiga ärende. Jag får derföre, med åbero¬
pande af de skäl, som anfördes i min motion i ämnet under
JV? 74 vid förra Riksdagen, härmedelst såsom min motion
upptaga Rikets Ständers underdåniga skrifvelse till Kongl.
Majit under M 215 af den 5 October 1848, angående Lag
för Utrikes Vexlar.
Om remiss till Höglofl. Lag-Utskottet anhålles vörd¬
sammast. Stockholm den 50 December 1850.
L. Bergman.
192
Den 30 December.
JW 102.
Sveriges industri och näringar befinna sig i allmänhet
på en låg ståndpunkt, och det kan icke annorlunda vara, der
förlagscapitaler nära nog saknas eller måste sökas dyrt på
20, 30 och SO mils afstånd. Det är en egen företeelse, att,
oaktadt Rikets Ständers Bank är Svenska folkets tillhörighet,
det likväl var med möda, som tvänne afdelningscontor kunde
vinnas, ett i Götheborg och ett i Malmö. Sedan dess har
Svenska folket icke förmått att erhålla en enda afdelning af
sin Bank. Motståndet härj varit så starkt, att det tvingat
folket till andra utvägar, till bildande af Privatbanker, och
det på sådane grunder, att de endast kunna tillåtas att röra
sig uti en inskränktare scala och skulle, om de utvecklades
i samma mån, som folkmängd och affSirer stiga, samt nöd¬
gades att uppfylla behofvet af förlagscapitaler, icke allenast
undanskymma Rikets Ständes Rank, utan äfven hota realisa¬
tionens bestånd eller åstadkomma de svåraste strypningar.
De äro öfverklagade och hatade, men man gör ingenting för
att ersätta dem och ordna penningeväsendet på bättre och
solidare grunder. Om man nu genom afdclningar af Rikets
Ständers Bank kan vinna fördelen af ett enda sedelmynt i
Riket, och att lånefonderna hällas någorlunda jemna, det vill
säga, mera rättas efter ortens och rörelsens behof, än efter
t. ex. en privatbanks vexelcassa, samt att räntevinsten till-
fölle Rikets Ständers Bank eller det stora hela, Staten; så
torde saken förtjena uppmärksamhet och behjertande.
Det är för sådane ändamål, som jag går att föreslå, det
Rikets Ständers Bank måtte utgrena sig i afdelningsbanker,
tid efter annan, i den mån de sökas och capitalen för deras
etablerande kunna bildas; hvilket jag skall försöka, alt här
nedan närmare bestämma och utveckla.
Dessa afdelningsbanker skulle icke bildas så, som de
nuvarande i Götheborg och Malmö, utan, hvad administra¬
tionen beträffar, i den närmaste likhet med privatbankernc,
emedan dessa i den vägen öfverträffa de förra, liksom alltid
enskild förvaltning är bättre än den, som sker för allmän
räkning.
Saken skulle i korthet tillgå på följande sätt. Oin i en
ort ett Bolag ville bilda sig för erhällande af en afdelningS'
bank, skulle dessa personer, hvilkas antal torde böra bestäm¬
mas till minst femtio, anteckna sig och öfverenskomma om
den creditivsumma, som hvar och en äskade och den real-
Den 30 December.
195
säkerhet, han derför erbjöd, samt huru stor lönd de ansågo
sig kunna utlåna på orten. Derefter skulle de uppgöra regle¬
mente, hvaruti de förbinda sig: l:o att contant tillskjuta
'/4:del eller 25 procent af den lånefond, som mot realsä¬
kerhet äskas; 2:o att lemna realsäkerheten sådan som bo¬
laget med solidarisk ansvarighet godkänner, för den creditiv¬
summa, som bolaget, hvar fiir sig, begär; 5:o att en för alla
och alla fiir en ansvara Rikets Ständers Bank icke allenast
för alla lånefonder, som frän den emottagas, utan äfven
för den ränta, som för dessa bestämmas; avancen utöfver
denna ränta vöre bolagets tillhörighet, lör administrationens
bestridande, förlusters godtgörande och vinst på de contant
insatte 25 procent i capitalet, hvilken de billigtvis borde
hafva för den risk de ikliida sig. Vidare skulle de 4:o för¬
binda sig att ansvara solidariskt för de medel, som hos Rank-
afdelningen insättas i förvar eller mot ränta på upp- och af-
skrilningsräkning; 5:0 bestämma lånerörelsens liufvudgrenar
och den ränta, som af creditiv- och låntagare samt af bola¬
get till Rikets Ständers Bank skulle erläggas; (>:o och att
inom bolaget årligen välja Styrelse och Revisorer. Detta
reglemente, hvaraf här endast tå puncter äro antydda, skulle
insändas till Stj reisen »ifver Rikets Ständers Bank, som det¬
samma granskar samt med eller utan anmärkningar insänder
till Kongl. Maj:t, under anmälan om och i hvad mån eller i
hvilka poster penningar kunna erhållas för Bankaldelningen.
Sedan saken sålunda blifvit klar eller möjligen, elter bolagets hö¬
rande öfver anmärkningar i afseende på reglementet &c., sam-
rnanjemkad i öfverensstämmelse med Rikets Ständers be¬
slut, faststäjles reglementet, att gälla lör viss lid t. ex. tio
år; under hvilken tid nja delegare kunna inträda med bo¬
lagets begifvande och lånefonderna ökas, om Bankens Öf¬
verstyrelse eller Ständerna sådant medgifva; men inga andra
förändringar i reglementet torde lå ske, utan bifall Iråu
sagde Styrelse eller Ständer. Uti de årliga Revisionerna
skulle Rikets Ständers Banko-Styrelse ega att deltaga genom
utsedd person från Ranken eller ojäfvig i orten, om Styrel¬
sen så för godt funne. En mängd med dylika detaljlöre-
8kritter, bielke alltför vidlyftigt att här upptaga.
Sedan reglementet blifvit fastställdt och bolaget lått
visshet om den fond, som vore att tillgå, skulle realsäker¬
heten praesteras, vare sig inteckningar i landt- eller stads-
egendomar, pant af obligationer eller godkända actier och så
vidare för den creditivsumma, som bolagsmännen äska, och
Bil. till Borg.-Ständ. Brot. 1880—1881. få
194
Den 30 December.
hvilka handlingar, jemte bolagets solidariska ansvarsförbin¬
delser, skulle till ltikets Ständers Bank alleinnas, emot rät¬
tighet för bolaget att disponera öfver motsvarande belopp
penningar, och att, sedan de 23 procenten af denna summa
vore contant till afdelningsbanken inbetalte, få öppna bank¬
rörelsen. Den fond, som bolaget utöfver sina tillskjutne 23
procent kunde behöfva för utlåning åt andra, medelst cre-
ditiver åt sådane, som ej hafva nöjaktig realsäkerhet, eller discon-
teringar, skulle detsamma kunna erhålla utan annan säker¬
het än sin solidariska ansvarighet, hvilken torde anses till¬
räcklig, då bolaget alltid måste hafva lånehandlingar i sin
hand, vida öfverstigande denna fond, dels derigenom, att de
iitlant sine egna 23 procent, och dels derföre, att de i läne-
väg egde använda de summor, som alltid vore innestående
på bolagsmännens egna creditiver, för hvilka realsäkerhet
vöre pra;sterad. Det lärer falla af sig sjelf, att då bolaget
gifver Banken viss ränta på hela creditivsumman, måste det
ock göra den fruktbar i sin hand, hvilket, med bibehållande
af creditivtagarens rätt att derpå insätta penningar, när han
vill, sker pä det sätt, att dessa insättningar utlånas i discont-
väg på kortare tid. Den öfverassignering, som genom oför¬
modade dragningar på creditiven, möjligen häraf någon gång
kunde in trätlä, vore af ingen betydenhet, men skulle dock
inom viss tid, t. ex. 3 månader, rättas och regleras.
Vi torde nu böra öfvergå till bestämmandet af den ränta,
som bolaget bör betala; den kan ifrågakomma till 3 procent,
31/, procent och högst 4 procent. Oin den antoges till 5
procent, blifver vinsten för bolaget så gifven och så stor, att
ensamt den lockar till bildandet af dylika Bankbolag, hvilket
vore orätt, då det endast bör vara penningebehofvet, som
skall framkalla dem, och icke begäret efter vinning på Sta¬
tens medel, utom det att de summor, som då kräldes, blefvo
omöjliga att anskaffa, icke en gäng utom landet, emedan ut¬
ländska penningar svårligen till sä lågt pris kunna erhållas.
5>/2 procents ränta torde ock vara lör lag, till någon del af
anlörde skäl; den skulle tillskynda bolagsmännen eller actie-
egarne circa 9 procent på sine contant insatte penningar, hvilket
man i Sverige icke väl fördrager. Deremot synes mig
procent vara den lämpligaste räntan; den tillskyndar bolaget
<> ä 7 procent, hvilket icke bör väcka hvarken afund eller
otidigt begär att bilda aldelningsbanker.
Återstår nu att visa, det Rikets Ständers Bank kan utan
afsaknad nöja sig med 4 procents nettovinst på de fonder,
den lemnar.
Den 30 December.
193
År 1848 voro diseontfonderna i Stockholm 8,500,000
H:dr b:co. Nettovinsten derpå utgjorde 518,000 R:dr; alltså
icke 4 procent. 1849 voro de 8,466,000 R:dr, nettovinsten
derpåo 523,000 R:dr; alltså icke 4 procent.
År 1848 voro lånefonderna i Götheborg 5,190,000 R:dr;
nettovinsten 121,000 R:dr; alltså icke 4 procent. 1849 voro
de 5,600,000 R:dr och nettovinsten 126,000 R:dr; alltså icke
4 procent
År 1848 voro lånefonderna i Malmö 1,310,000 R:dr
och nettovinsten derpå 37,700 R:dr; alltså icke 5 procent.
1849 voro de 1,455,000 R:dr och nettovinsten 43,000 R:dr;
alltså icke 4 procent.
På creditivrörelsen, som Ranken numera äfven bedrif-
ver, har den vanligen icke mera än 21/, procent.
Om vi nu se på Bankens lånerörelse i det hela, så gif¬
ver den icke 3 procent, oaktadt den tager fem för de största
summorna och aldrig mindre än 4 procent, nemligen på fa-
stighetslånen; så att der, om någorstädes, äter administratio¬
nen upp förtjensten.
Nettovinsten 1848 var 1,005,000 R:dr, derifrån bör dock
afräknas räntor på obligationer, som icke tillhöra lånerörel¬
sen eller fordra dyrbar förvaltning, 277,000 R:dr, så att
återstoden blifver 726,000 R:dr. Lånefonderne voro an-
slagne till 26,680,000 R:dr; alltså icke 5 procent derpå.
1849 utgjorde nettovinsten 944,000 R:dr,
hvartill torde har böra läggas utbetalningen
till Carlsborg 24,000.
Summa 968,000 R:dr.
När derifrån föras obligationsräntor . . . 234,000 »
så återstår nettovinst 714,000 R:dr;
alltså icke 3 procent på 26,680,000 R:dr lånefonder.
Således torde bevisadt vara, att Ranken genom 4 pro¬
cent har mer än nu och således utan förlust kan lemna lå¬
nefonder för detta pris; hvarförutan Banken har den stora
fördelen, att få lemna sina penningar till elt stort och säkert
Bolag med solidarisk ansvarighet och aflarsvaria, emot att
den nu utminuterar penningarne på tusentals händer ät all¬
deles okända personer i allägsna landsorter.
Dessa bolag för bankrörelses bedrifvande skulle således
betala Rikets Ständers Bank 4 procent årlig ränta på de fon¬
der, den tillsläpper, hvaremot bolaget finge betala x/i cre-
ditivprocent för bestridande af administrationen samt hade
196
Den 50 December.
den femte procenten pä de summor, hvarmed den disconte-
rade, liksom i ölverräntan den 6:te procenten och ytterligare
1/2 procent pä de creditiver, som bolaget sjelf lemnar, äfven¬
som 2 procent pä upp- och afskrifningsräkningarne; allt med
förutsättning att räntan vore den nu brukliga, nemligen 5
procent pä discont-, 5y2 pä creditiv- och 3 procent för upp-
och afskrifningsmedel.
Man torde böra framställa saken genom ett exempel.
Vi antaga, att ett bolag bildar sig, som äskar och ställer
realsäkerhet för 1 million; derpä inbetaltes till afdelnings-
banken V* procent 5,000.
Af millionen antages l/2 eller 500,000 R:dr
jemt vara ute å 4 procent 20,000.
och att af äterstoden 500,000 R:dr voro 450,000
R:dr jemt utlänta i discontväg å 5 % . . 22,500.
Bolagsmännens tillskott 250,000 R:dr användt
i creditiver å */2 procent 1,250.
deraf 100,000 B:dr anses jemt ute
å 5 procent 5,000.
af återstoden 150,000 R:dr äro
120,000 jemt utlänte i discontväg ä
5 procent 6,000.
Pä. upp- och afskrifningsräkning anses insatte
150,000 R:dr, deraf 150,000 jemt utlänte å
5 procent • ' 6,500.
Ytterligare discontforid frän Ranken pä 200,000
R:dr utlänte ä 5 procent 10,000.
76,250 R:dr.
Deraf tillkommer Rikets Ständers Rank 4 pro¬
cent på 1,200,000 R:dr 48,000.
28,250.
Deponenters 5 procent pä 150,000 R:dr . . . 4,500.’
återstå 23,750 R:dr.
Med denna summa har Styrelsen att bestrida admini¬
strationen, som icke bör, öfverstiga 8,000 R:dr, samt verk¬
ställa utdelning till bolagsmännen, som således hafva en för¬
svarlig ränta pä sitt insatta capital och fördelen af elt cre¬
ditiv för 4'/2 procent.
Uti förestående calcul är ingen öfverränta beräknad och
dessutom antaget, att ett capital på 100,000 R:dr bxo hela
året igenom legat oförräntadt, hvilket torde, vid närmare
Den 50 December.
197
ordnande, befinnas otjenlig!, så alt inkomsterna torde kunna
ökas med några tusende R:dr, serdeles om de allmänna med¬
len fä gå genom afdelningsbanken, der de ostridigt äro säkrare
än under en eller några få uppbördsmäns händer, hvilket
medförde den fördelen, att ögonblicklig penningeförlägenhet
icke gerna kunde uppstå, serdeles i betraktande deraf att af¬
delningsbanken alltid hade vinstmedel innestående och i hvarje
vecka infly tande.
Man torde nu böra öfvergå till en annan vigtig fråga,
eller hvarifrån medel skola tagas lill dessa aldelningsbanker.
Det första svaret blifver naturligtvis, att förslaget icke afser
nägon ny sedelemission eller tillverkning af nya skuldsedlar,
utan deremot, att hjelpa sig med dem, som redan finnas ut-
gifne af Rikets Ständers Rank. Ranken måste här anskaffa
penningar på samma sätt, sorn hvar och en annan capitalist;
han använder först och främst sina egna capital och ränte¬
inkomster, och hvad han sjelf icke förmår, upptager han
från andra capitalister. Det går naturligtvis icke an, att
Ranken tillökar och utlemnar sina sedlar, som äro betalbara
vid uppvisandet, mot papper, ställda på läng betalningstid.
Saken skulle således tillgå på det sätt: l:o att Ranken
(inge använda större eller mindre del af sina ärliga vinstme¬
del för bildande af erforderliga fonder. Det vanliga är, att
Ständerna vilja hafva allt till anslag; dessa äro visserligen
gagnande, när de användas till produetiva företag; men pen-
ningarne gagna likväl ännu mer, om de placeras pä oupp¬
hörligt arbetande bänder i låneväg; Ranken gifver visserligen
äfven dä ut dem; men liar dem det oaktadt på sätt och vis
i sina bänder, ty de återkomma från den ene, för att åter
utgå till en annan, de hållas i en jemn producerande verk¬
samhet. Produetiva företag äro gagnande; men blifva det
ännu mer om folket genom capitaltitlgåug, genom afdelnings-
banker sättas i tillfälle att fullt ut, hvad ort och industri
förmär, draga fördel af och begagna dessa vägar, hamnar
och canaler. Det är på detta sätt, som penningar skapa
penningar. Genom att årligen på detta sätt capitalisera vinst¬
medlen, skola inkomsterna ökas och Slaten vinna en ofant¬
lig styrka. Man fruktar denna capitalstyrka i Sverige, men
har man rätt betänkt, om icke den bästa och vackraste idé
är just deri, att folket sjelf är sin egen förläggare. De rän¬
tor, som ingå, äro inga tvungna skatter, utan betalas endast
af dem, som (inna sin uträkning vid att begagna Bankens
108
Den 30 December.
capitaler, de egas oell disponeras ju dessutom af folket sjelf.
Bättre har ännu ingen Stat ordnat den saken.
Om vår Bank flere gånger förstört ofantliga capitaler
genom sina hankrutter, så Viar sådant icke vållats af Stats-
bankens idé, hvilken torde i sig innebära något högst för¬
träffligt och en lösning för vårt land af frågor, öfver hvilka
man de sednaste åren som mest i andra länder grubblat; det
har deremot vållats af den olyckliga föreställningen, att i
samma mån man tillverkar sedlar, så tillverkar man pen¬
ningar; om så vore, så hade man ostridigt funnit konsten
att göra guld, och man behöfde då aldrig vara i förlägenhet,
hvar penningar skola tagas.
2:o. Att Banken öppnar sina böcker för alla enskilda
personer, som der vilja insätta sina penningar mot 3 procent
på så kallad upp- och afskrifningsräkning. Dessa penningar
skulle Banken utlåna mot 5 procent i egen utlåning eller
mot 4 procent till Bankbolagen. Om sådane räkningar nu
finge öppnas här samt i Götheborg och Malmö, kan man
vara säker på, att ingen brist pä lånefonder, så sorn nu är
händelsen, skulle uppstå. Om nu dessa medel helt ha¬
stigt åter uttagas, så finge man rätta utlåningen derefter; någon
sedelemission skedde emellertid aldrig,; då man erinrar sig
att it å 9 millioner af allmänna verks medel nästan alltid
stå i förvar hos Banken. Det vanliga är likväl med dessa
räkningar, att hvad den ene uttager insätter en annan och
att penningarne genom af- och påföringar göra liqvider
inom Banken på samma gång, som de äro i allmänna rö¬
relsen.
Dessa synes mig vara de utvägar, som af Bikets Ständers
Bank böra begagnas för erhållande af capitaler. De andra,
som att inbjuda capitalister att deltaga i Bankbolagen, till¬
hör dessa att ordna, hvarföre de här förbigås.
Genom dessa afdelningsbanker ökar man rörelsecapita-
let, ty detta beror ej på massan af sedlar, utan på de liqvi¬
der dessa göra. Om man har ett rörelsecapital af 22 mil¬
lioner, och ordnar saken så, att hvarje sedel gör ICO liqvi¬
der på året eller flera, så uppkommer deraf en rörelse på
2,200 millioner eller mera. Sveriges rörelse uppgår årligen
säkert till flera hundra millioner, och huru hade det varit
möjligt att verkställa alla dessa liqvider med några och tjugo
millioner RuJrs-sedlar, om icke hvar och en sedel gjort
mångfaldiga betalningar.
Den 50 December.
499
Sådana Filial-Banker hafva ett ostridigt företräde, hvad
förvaltning och säkerhet beträffar, framför Låne-contor, så¬
dane som de i Götheborg och Malmö. Dessa skötas af en
Adelsman, en Prest, en Borgare och en Bonde med ett
Banko-ombud; de äro kringgärdade af reglemente, så att de
icke kunna rätta sig efter tid och omständigheter; beskaffen¬
heten af lånerörelsen är på förhand bestämd, ehuru derom
aldrig kan reglementeras utan skada för affärerna, och slut¬
ligen kunna dessa få personer icke noga känna ortens alla
affärer och affärsmän och äro ej heller personligen intresse¬
rade i saken, så att Banken alltid riskerar mer på denna
fåtaliga förvaltning, än om den lemnäs åt ett större bolag
med solidarisk ansvarighet. Detta bolags Direction har na¬
turligtvis, att stödja sig vid bolagsmännen, spridde öfver
hela orten, och hvilkas upplysningar om affärer och perso¬
ner äro så mycket tillförlitligare, som de sjelfva stå risk,
om förluster uppstå. Detta bolag är intresseradt af att pen¬
ningarna äro utlånade och på samma gång af att sådant
sker endast på säkra händer. Denna omständighet är sä
vigtig, aft ingen Lånebankstyrelse kan på bättre grunder
organiseras. Man har härigenom förenat de enskildas in¬
tresse med det allmännas. Dessa bolag hafva dessutom den
stora fördelen, att de vid sin utlåning icke behöfva följa
mer än en enda princip, nemligen »säkerhet för lånet».
Till huru stort belopp på en hand, blifver deras sak;
äfvensom att belåna varor, vexlar, reverser m. m., allt så¬
dant rälta de efter affärerna och sin egen fördel. Då dessa
bolag afse mindre områden t. ex. ett Län, så är hvarje per¬
son med affärer känd inom Bolaget, så att redbarhet, ordent¬
lighet, llit och skicklighet kunna gälla såsom capitaler för
vinnande af credit och förkofran, hvilket både i moraliskt
och economiskt ^anseende måsfe fördelaktigt inverka.
Vidare hade dessa Filial-Banker den fördelen, att de
gjorde Hypotheks-föreningarne öfverflödige; ty genom att på
egendom erhålla ett creditiv mot 4 !/2 procents ränta till så
stort belopp, som innebure full säkerhet och af bolaget god¬
kändes, hade man vunnit en större fördel, än den någon
Hypotheksförening kan lemna. Ännu åtminstone har ingen
dylik gifvit lån mot så låg ränta och dertill lemnat låntagaren
rättighet, att, när han vill, inbetala större eller mindre del
af länesumman och ändock hafva denna afbetalning till sin
disposition. Sådana fördelar vinnas likväl derigenom, att
creditivrätten icke behölver årligen förnyas, utan gäller så
200
' Den 30 December.
länge sorn hypotheket oell octroyen äro beståndande, samt
att creditiven icke till mer än t. ex. Veidel .årligen behöfva
inbetalas; huru och när sådant skall verkställas bestämmes
i Reglementet, och är af ingen annan vigt, då Bankerna icke
äro grundade på sedel-emissioner, än att mannen bör i sina
händer hafva ett nödigt capital för sin handterings drifvande.
Den idéen, att creditiven skola ofta omsättas, tillhör Pri-
vatbankerne, men icke den egentliga Bankrörelsen. Den är
leir de förra af största vigt, emedan den stärker vexlings-
cassan och Bankens förmåga att utlåna; men för de Afdel-
nings-Banker, här äro föreslagna, finnes icke något behof af
sedelbyte, emedan de röra sig med sedlar, som gälla i alla
liqvider och invexlas af Riksbanken.
Om dessa Filial-Banker i framtiden finge en sådan ut¬
veckling, att de bildade ett Banknät för hela landet, skulle
de göra rörelse-capitalet mera tillräckligt eller mångdubbla
detsamma, dels genom den snabbare rörelsen, dels derigenom,
att enskilde personer heldre insatte sin cassa på upp- och
afskrifnings-räkning mot ränta, än skrinläde densamma, dels
derigenom att allmänna medel ej eller skrinlädes, utan gingo
genom Bankerna, och dels derigenom att millioner icke be-
höfde ligga i postväskorna, emedan remisserna då kunde
verkställas pä det sätt, att man hos Filial-Banken insatte
medlen på den Banks räkning, dit remissen skulle ske, och
till personen insände qvittencet, sorn berättigade honom att
lyfta eller få pä sin räkning förd motsvarande summa. Om
detta qvittence förlorades under vägen, så vore likväl pen-
ningarne i behåll.
Om Piikets -Ständer bifalla, att sä beskaffade Bankafdel-
ningar, som här ofvan äro föreslagne, må få bildas och att
lånefonder må mot 4 procent erhållas af Rikets Ständers
Bank, som dertill finge använda alla disponible capitalinbe-
talningar och ränteinkomster samt mot ränta deponerade en¬
skildte medel, så torde nu icke andra än allmänna föreskrif¬
ter böra i det hänseendet lemnäs och det speciella regle-
menterandet anses tillkomma bolagen, fullmäktige och Rege¬
ringen. Sedan en eller annan Filial-Bank någon lid varit i
verksamhet, och flere lära väl icke före nästa Riksdag kunna
etableras, har man vunnit practisk insigt i saken och kan
fullständigare förordna.
Minimum af delegarnes antal torde dock böra bestäm¬
mas, men icke deremot af teckningssumman, emedan, ehuru
det är gifvet att dessa Banker bära sig mycket bättre med
Den 30 December.
201
större summor än med mindre, enär det icke kostar stort
mer att administrera 2 millioner, än 1 million, då hyra lör
locai, styrelse m. rn. alltid är enahanda, det likväl kunna
finnas de orter, der en Filial-Bank med några hundratusen
R:dr anses så gagnande inom ett mindre område, att man
gerna underkastar sig den förvaltningskostnad, en sådan
medför.
Om Remiss till Höglo 11. Banko-Utskottet anhålles öd¬
mjukligen. Stockholm den 29 December 1850.
C. L. Hörnstein.
JY2 103.
Vördsam Motion.
Vid sistlidne Riksdag beviljade Rikets Ständer lill AA e-
sterås Hamnbyggnad ett lån af 20,000 Riksdaler banco, efter
det Stats-Utskottet gilvit tillkänna att till understöd lör sä-
dane anläggningar erforderliga tillgångar af allmänna medel
saknades, ehuru Kongl. Majit uti Dess vid samma Riksdag
algifna Proposition Nådigst föreslagit anslag till belopp af
15,200 R:dr. Detta skedde dock under förutsättning, att den
förut befintliga hamnen skulle kunna begagnas och utvidgas.
Dä emellertid det vid närmare öfvervägande befanns, att
denna förutsättning icke kunde genomföras, eftersom, i anse¬
ende till trafikens liflighet, större utrymme blefve af nöden,
Uppgjordes och till Kongl. Maj-.ts Nådiga fastställelse öfver-
lemnades en ny pian, att anlägga hamnen pä helt annat
ställe, än den nuvarande är belägen, hvarigenom kostnads-
lörslaget kom att upptaga ett belopp af 48,803 R:dr banco,
i stället för i förra afseendet beräknade 19,950 R:dr banco.
Företaget är nu börjadt elter den sednare gillade planen,
men kostnaden kommer tvifvelsutan att mycket förökas, i
anseende dertill, att Staden, för anläggningens ändamålsen¬
liga fullbordan inom den utlästa tiden, mäst gå i författning
att inköpa ett kostsamt ångmudderverk.
Af sådan anledning och enär det är att förmoda, det
vid innevarande Riksdag tillgångar till befrämjande al dylika
företag icke komma att saknas, vågar jag vördsamt föreslå,
alt det af Kongl. Maj:t vid sisla Riksdag föreslagna belopp
af 13,200 R:dr banco nu mätte beviljas 1 Vesterås Stad lill
lullbordande af den påbe gynta, hamnanläggningen, såsom
anslag utan äterbetalningsskyldighet, utöfver del redan er¬
202
Den 30 December.
hållna länebidraget. Släden erhåller derigenom icke större
lördelar, a'n andra Städer förut blifvit förunnade, och får
jag såsom isynnerhet bevekande omständighet anföra, att
sjöfarten i denna Stad är Ulligare, än uti någon annan af
Rikets vid insjöar belägna Städer, hvadan Staden också torde
vara förtjent af en sådan uppmuntran från Rikets Ständers
sida. I öfrigt anhåller jag vördsammast, alt få till Höglofl.
Stats-Utskottet inlemna de upplysande handlingar och kost¬
nadsförslag, som kunna bestyrka uppgifternas riktighet.
G. F. Ekholm.
M 104.
Vördsam Motion.
Efter sista Riksdag har undersökning blifvit tillvägabragt
angående möjligheten att leda Strömsholms canal till We¬
sterås och kostnaden derföre beräknad, som utaf Chefen för
medlersta Väg- oell Vattenbyggnads-Ristrictet, Herr Major C-
A. Olivecrona, hvilken uppgjort plan och carter deröfver,
upptagits till 1,061,89.*} Riksdaler h:co. Fördelarne af denna
förändring af canalsträckningen äro stora samt i ögonen fal¬
lande. Deribland må isynnerhet nämnas, att den besvärliga
seglingen igenom Qvicksundet undvikes, vägen betydligen
förkortas samt att canalen erhåller till utgångspunkt en stad
med högst liflig omsättning, hvarifrån bergslagsorterna, som
af canalen genomskäras, kunna till större delen förses med
deras hufvudsakliga förnödenheter. Skillnaden emellan den
summa, som erfordras till Strömsholms canals fullbordan, en¬
ligt den fastställda planen, och det belopp, hvilket med den
af mig förordade förändring blilver nödig, utgör, enligt när-
lagde Promemoria, ett belopp af 223,227 K-.dr b:co. — We¬
sterås stads Äldste halva till Kongl. Majit i underdånighet
ingått med framställning i detta hänseende, hvaröfver Ströms¬
holms Canal-Rolag äfven blifvit bordt; men i händelse Kongl-
Majit icke skulle täckas att, i sammanhang med frågan oni
ytterligare bidrag för Strömsholms,canals fullbordande, öfver¬
lemna detta alternativ till Rikets Ständers ompröfvande, för-
anlåtes jag, å stadens vägnar, vördsammast anhålla, det Di'
hets Ständer ville för den sålunda ändamålsenligare förän¬
dringen af Strömsholms canal eller denne canals ledning till
Westerås, bevilja ett anslag, utan äterbetalningsskyldighet•
motsvarande två tredjedelar af den summa, sorn till cana-
Den 30 December.
205
lens fullbordan i denna riktning blifvit på förstnämnda sätt
ansedd erforderlig, enär det är att hoppas, att den öfriga
tredjedelen torde kunna åstadkommas igenom actieteckning i
staden och den angränsande orten, hvarmed början redan
blifvit gjord.
I öfrigt anhåller jag vördsammast, att, efter det Kongl.
Majits Proposition härom till Rikets Ständer till äfventyrs
inkommit, få göra de tillägg till denna motion, som kunna
anses erforderliga, äfvensom att medelst tillhörande handlin¬
gar, cartor och kostnadsförslag få underställa Höglofl. Stats¬
utskottets granskning fördelarne af denna canal-sträckning.
G. F. Ekholm.
JVs 105.
Vördsamt Memorial!
Med stöd af bifogade handling, anser jag mig böra till
Rikets Höglofl. Ständers pröfning vördsamt föreslå förändring
af 131 § i Bevillnings-Eörordningen, rörande Debetsedel¬
lösen, på följande sätt, nemligen:
För debetsumina under, till och med 5 R:dr till 1 sk.
»
|
V)
|
öfver
|
5
|
R:dr
|
»
|
»
|
»
|
5
|
»
|
y>
|
2
|
»
|
))
|
»
|
|
5
|
»
|
»
|
0
|
»
|
10
|
|
»
|
3
|
»
|
»
|
|
»
|
10
|
>j
|
»
|
»
|
»
|
20
|
»
|
»
|
4
|
»
|
|
»
|
|
20
|
|
»
|
»
|
»
|
50
|
»
|
|
5
|
»
|
»
|
|
»
|
50
|
))
|
»
|
))
|
»
|
40
|
|
»
|
6
|
»
|
»
|
»
|
»
|
40
|
»
|
»
|
»
|
»
|
50
|
»
|
»
|
7
|
»
|
|
|
och »
|
50
|
|
|
|
|
|
|
|
8
|
»
|
Om remiss häraf till Höglofl. Bevillnings-Utskottet lar
jag vördsamt anhålla.
Stockholm den 50 December 1880.
Paul Perg.
JV2 106.
Vördsamt Memorial!
Bristerne i vår creditlagstiftning hafva länge varit erkände
och vid liera Riksdagar, särdeles vid 1841 års Riksmöte, ut¬
gjort föremål för ölVerläggningar inom detta Högtärade Stånd.
Det är icke blott handeln och rörelsen i allmänhet, sorn
1'da utaf denna bristfälliga lagstiftning, utan den utgör äfven
204
Den 30 December.
på all industri och näringsflit ett tryckande band, hvilket i
hög grad blottställer deni för förluster och osäkerhet och
hämmar deras utveckling. Alla framställningar om behofvet
af en sammanhängande och grundlig reform i nu nämnde
hänseende hafva dock hittills varit fruktlösa; de hafva van¬
ligtvis blifvit afvisade med den invändningen, att alla detail-
förändringar skulle vara förtidiga, om ej skadliga, då ett nytt
lagverk vore under arbete och nära sin alslutning, uti hvil¬
ket det kunde väntas att alla hithörande frågor skulle i sitt
sammanhang blifva nöjaktigt afhandlade.
Sent omsider skall också det nya lagverket nu vara
färdigt och lärer utan tvifvel vid innevarande Riksmöte öf¬
verlämnäs till Uöglofl. Lag-Utskottets granskning och utlå¬
tande. Jag anser det då vara af högsta angelägenhet påkal-
ladt, att särskildt fästa Höglofl. Utskottets uppmärksamhet
på della ämne, för att tillse, huruvida de stora bristerna, i
nästan allt, sorn angår creditlagstiftningen, blifvit uti det nya
lagverket afbjelpte. Tj försummas nu att härutinnan åstad¬
komma en grundlig reform vid den afgörande tidpunkt, då
nya lagarbetet skall pröfvas och antagas, så lärer allt hopp
om förbättring få nedläggas eller åtminstone uppskjutas till
en aflägsen framtid.
Utan anspråk att, som sig bör, kunna afhandla, långt
mindre utreda ämnet, hvaruti en man, uti min samhällsställ¬
ning såsom industriidkare, icke kan begäras skola ega någon
omfattande eller djupare insigt, tillåter jag mig derföre att
här blott i korthet antyda några af de väsendtligare bristerne
i vår creditlagstiftning och utvägarne att dem al hjelpa, med
vördsam anhållan, att Höglofl. Utskottet, derest mina åsigter
och förslag skulle af Utskottet gillas, täckes åt desamtna
gifva en fullständigare utveckling.
Den allmännast öfverklagade, ont ej största, olägenheten
uti vår creditlagstiftning eller handelsrätt, är den, under nu¬
varande exsecutionsforrner, alldeles oundvikliga långsamheten
vid alla fordringars utsökning. För så vidt den egentliga
handeln och industrien härutaf äro lidande, — och för deni,
såsom mer än andra näringar beroende af crediten och för¬
bindelsers punktliga fullgörande, är det visserligen framför
allt angeläget att skyndsamt komma till sitt genom en icke
af onödiga omvägar fördröjd exsecution, — torde dock denna
olägenhet i ganska väsendtlig män kunna undanrödjas dyme¬
delst, att i de städer, der en större rörelse finnes, upptagan¬
det och handläggningen af alla utsökningsmål inom staden
Den 50 December.
203
och dess district öfverflyttas från Konungens Refallningshat-
vande till Magistraten såsom exsecutor. Hvad som i stä¬
derna Götheborg och Landskrona nu i mer än ett sekel blif¬
vit, utan ringaste mehn flir den lagliga ordningen, practiseradt,
måtte äfven i andra Rikets städer, der en större rörelse eger
rum, kunna gå för sig. Och då Rådhus-Rätterna hitintills
egt och älven, enligt förslaget till ina vexellagen, skola allt
framgent ega behandla alla vexelmål, så förmår jag ej upp¬
täcka något skäl, hvarföre samma auctoriteler, i egenskap af
Magistrater, ej skulle kunna pröfva den exsecutiva giltigheten
af en revers, en assignation, eller af en accepterad räkning,
likasåväl som af en vexpl. Hvilket dröjsmål, hvilken tidspil¬
lan skulle undvikas vid utsökning af fordringar i alla städer,
der icke Länens höldingar residera, derigenom att man sluppe,
ofta på flera mils afstånd, anlita Konungens Befallningshaf-
vandes åtgärd, säger sig sjelf: helst den utsigt till chican och
tidsutdrägt, som nu är öppen för det oftast använda och ej
sällan lyckade bemödandet att göra klara skuldfordringar och
förbindelser t vistiga, äfven derigenom ganska lätt skulle kunna
afskäras.
Jag bar näst ofvanföre yttrat mig likväl icke böra för¬
bigå framställandet af ett annat alternativ, som måhända
bättre, än mitt ofvanstående förslag, skulle afhjelpa de öfver¬
klagade olägenheterna. Detta är: att i de städer, der allairs-
rörelsen och industrien äro af betydligare vigt, Handelsdom¬
stolar måtte blifva inrättade, och uti dessa städer belattnin-
gen med alla utsöknings- och skuldlordringsmål emellan
handlande och industriidkare, samt i allmänhet handläggnin¬
gen af vexlar och klara skuldförbindelser, åt Handelsdom-
stolarne uppdragas, likasom ock i öfrigt alla sådana tviste¬
mål emellan handlande och industriidkare, som hafva sitt
Upphof ifrån handelsafläirer eller industriella företag, samt
desslikes sjörättsmål, handlandes och industriidkares concur-
ser o. s. v. Pröfningen och afgörandet af handelstvister för¬
utsätta oftast en speciell erfarenhet och kännedom af han-
delscoutumer, hvilken icke af de vanliga domstolarnes leda¬
möter kan begäras, utom det att sådana mål jemväl fordra
en skyndsammare, mera summarisk behandling, om ej sjelfva
rörelsen derutaf skall lida. Nyttan och nödvändigheten af
särskilta handelsrätter är erkänd öfver hela den civiliserade
Verlden, och i sjelfva England, annars sen färdigt i all civil-
lags reform, har jemväl nu allmänna rösten bland handlande
°ch industriidkare högt fordrat deras införande.
206
Den 30 December.
Jag anser en utförligare utveckling af mitt förslag här¬
utinnan öfver nödig. Vinner det, såsom jag vågar hoppas,
Högiotl. Lag-Utskottets bifall, så kan det för Höglofl. Ut¬
skottet ej vara förknippadt med någon särdeles svårighet att
utarbeta ett fullständigt förslag till Handelsdomstolars inrättning.
I sammanhang med hvad jag nu föreslagit om Handels¬
domstolars inrättande oell uppdragandet åt deni af handlägg-
gandet af alla handlandes och industriidkares concurser, an¬
ser jag äfven en väsendtlig förändring och reform af vår
nuvarande concurslagstiftning vara af yttersta behof påkal¬
lad, så vidt den odrägliga långsamheten al concursmålens
afgörande och concursmassornas oftast högst bristfälliga ut¬
redning skola kunna alhjelpas, och i samband dermed be¬
drägerier och vinglerier blifva, mer än nu ty värr sker,
upptäckta och bestraffade. Denna förändring består hufvudsak¬
ligen deruti, att man här, såsom i främmande stater, med
en förnuftig creditlagstiftning, uppdrager en skillnad emellan
handlandes och industriidkares concurser och andra perso¬
ners förklaringar utaf deras obestånd, samt underkastar de
förra, såsom i följd af sakens natur långt mer invecklade
och vidlyftiga, en särskild för deras beskaffenhet egnad ut¬
redning och procedure. Utredningen utaf en handlandes eller
industriidkares concurs, i hvilken antalet af debitorer och
creditorer oftast är ganska stort, äfvensom uppdagandet af
de svek, som kunna vara begångna af cessionanten antingen
ensam, till hans enskifta nytta, eller ock i samråd nied en
eller flere af creditorerne för att skaffa dessa betäckning på
de öfrigas bekostnad, förutsätter en ändamålsenlig, noggrann
bokföring, äfvensom sorgfälligt bevarande af correspondence,
räkningar och alla öfriga handlingar, som utgöra, sä att säga,
bevisacterna till böckerna. Men icke kan man med fog
ålägga andra personer, än handlande och industr iidkare, hvil¬
kas rörelse för en ordentlig skötsel ovilkorligen fordrar det,
ett dylikt tvång och bestämda föreskrifter i afseende på bok¬
föringen, samt räkningars och handlingars bevarande. För
att rätt afgöra tvisterna, sorn ifrån böckerna och handlingarna
skola hämta upplysning och bevisning, och för att pröfva hu¬
ruvida cessionanten uti desses förande gjort sig skyldig till
uraktlåtenhet eller svek, fordras det dessutom en domstol al
sakkunnige män, sorn har erfarenhet och kännedom
af sådana ärender, eller just en Handelsdomstol; och
slutligen äfven att vid hvarje sådan domstol finnas an¬
stälde några redlige och skicklige, i dylika ämnen er-
Den 50 December.
207
färne och kunnige personer, åt hvilka specielt det uppdraget
kan lemnäs, att, edsvurne och under ansvarighet, granska
böckerna m. m. och deröfver författa en utredning, samt
häruti biträda de utsedde gode männen, hvilkas tid omöjli¬
gen kan vara tillräcklig, om de ej alldeles skola åsidosätta
sina egna afläirer, att så granska och nagellara med cessio-
nantens böcker, correspondence etc., som tillbörligt är. Hvad
jag nu yttrat, rörande concurslagstiftningen, är så styrkt af
andra nationers erfarenhet, att jag jemväl derför hoppas Hög-
lofl. Utskottets bifall, och att Utskottet i öfverensstämmelse
dermed skall framställa ett förslag till en principenlig con¬
curs- och insolvens-lag.
Slutligen, och i sammanhang med mitt förslag att an¬
tingen Handelsdomstolarne eller Magistrater i de större stä-
derne skulle såsom exsecutorer upptaga och behandla alla
klara skuldfordringsmål, de må vara grundade pä obestridd
eller accepterad räkning, revers, assignation eller vexel, hem¬
ställer jag, om icke, för att lätta öfversigten härutinnan både
för affairsmän och domare, det vore lämpligt och i sin ord¬
ning, att hela lagstiftningen rörande dylika creditpapper af-
handlades i sammanhang och pä ett ställe uti lagen, såsom
i flera de bästa utländska lagverk med fördel är iakttaget.
Då vi uti vår allmänna civillag ega en speciel afdelning med
rubriken: Handels-Bank, hämtar jag ock derutaf ett ytterli¬
gare stöd för denna hemställan.
Om remiss härutaf till Höglofl. Lag-Utskottet får jag
ödmjukeligen anhålla.
K. A. Almgren.
M 107.
Memorial!
Vid den granskning af författningen om stämplade pap-
persafgiften, som Bevillnings-Utskottet vid denna Riksdag
kommer att företaga, har jag önskat fästa uppmärksamheten
på stadgarne i }t § 1 punkten, hvilka jag anser böra, såsom
obilliga och principlösa, alldeles borttagas, helst desamma,
just genom denna deras beskaffenhet, icke tillämpas annat
än undantagsvis på landsbygden och i de öfriga städerna, utom
Stockholm.
Principen för all beskattning bör vara, att, till Statsbe-
hofvens fy llande, hvar och en erlägger en viss procent af sin
20'i
Ven 30 December.
inkomst, då det är fråga nra direct skatt, eller lemnar indi-
reeta bidrag i man af sin consumtion. Den beskattning, sorn
ligger i den stämplade pappersafgiften, bar icke någon sådan
grund, utan är helt och hållet godtycklig samt följaktligen
irrationel. Rätteligen borde den alltså borttagas alldeles,
men, då detta icke lärer komma att ske, bör åtminstone till-
lämpningen deraf rättas i de fall, der den innebär en orätt¬
visa och en orimlighet, l ill sådana fall af principlöshet och
obillighet hörer just cartering af arrende- och tryres con-
tracter.
Orimligheten och obilligheten af denna beskattning iitses
lätt. En husegare t. ex. erlägger bevillning elter 2:dra arti¬
keln för sin egendoms taxeringsvärde; på samma gäng lian
skattat för sitt egande capital har han i verkligheten contri-
buerat för sin inkomst, som består i den hyra han drager
al sitt hus, antingen han bebor det ensam eller uthyrer det
till andra, och det tyckes vara klart, att han icke skall 2:ne
gånger skatta lör samma summa, hvilket dock inträffar ge¬
nom carteringen af hyrescontracterna, som är en ytterligare
bevillning å capitaIet, utgående på köpet icke af den behållna
afkastningen, utan af brutto-revenuen. Men detta är ej den
enda orimligheten. En husegare, som sjelf för egen räkning
begagnar sitt hus, betalar ingen cartebevillning, under det
en annan, hvars egendom har precist samma värde, men
uthyres, måste erlägga den. Denna sednare husegare lyckas
erhålla hyresgäster, som han kan och får behålla i många
år, och han betalar då cartebevillningen blott första året,
såvida ej hyran ökas. Trätlär harr åter pä hyresgäster, hvilka
antingen ej vilja qvarstanna, eller som af en eller annan or¬
sak ej kunna bibehållas, så har han, oberäknadt obehaget af
flyttningarne octi ombyten, det onus att få genom cartering
af de nya contracterna erlägga en bevillning, som kanske
årligen återkommer. Kan någon princip, rättvisa eller billig¬
het upptäckas häri?
Författningen stadgar val, att cartan skall bestås al hus¬
egaren och hyresgästen, till hälften af hvardera, men, utom
det att sådant sällan iakttages, blir förhållandet, i fråga om
princip och rimlighet, ej bättre derigenom; ty hvad förnuft
liager deruti, att en person skall skatta till Staten för det
han hyrer bostad, men icke bebor eget hus.
All cartering af arrende- och hyres-contracter bör följ¬
aktligen, enligt min åsigt, upphöra, utom vid deras produce¬
rande inför Domstol eller excecutiv myndighet i ändamål att
Den 30 December.
20!)
söka bistånd i deras fullsträckande, i hvilket läll carteringen
kan betraktas såsom en ersättning till Staten för det biträde,
den anlitas att lemna, på samma sätt som då skuldsedlars
cartering eger rum vid deras inteckning eller utsökande, men
icke eljest.
Om remiss till Bevillnings-Utskottet anhålles.
P. It. Hesselgren.
jvs 108.
Vördsamt Memorial!
Föga torde något ämne i vårt fädernesland vara mera
förtjent af allmän och enskild uppmärksamhet, än vården
om skogarnes bestånd, och det oaktadt lärer, beklagligt nog,
knappast något finnas, hvaruti röja sig större bekymmers-
löshet, liknöjdhet och misshushållning.
Våra behof af främmande produeter, hvilka med till¬
tagande vällefnad och cnltur blifva allt större, mera mång¬
faldiga oell omvexlande, måste till aldrahufvudsakligaste de¬
len fyllas direct eller indirect med skogens afkastni ng. Re¬
dan har trädvaru-utförseln i åtskilliga år öfverstigit värdet af
vår jernexport, ocfi skulle den betungande, prohibitiva tull,
som i England ännu trycker denna rörelse, blifva borttagen,
sä uppstår en ny väckelse, som sannolikt kommer att upp¬
drifva ifrågavarande utförsel till en hitintills icke anad höjd.
Våra grufvor synas för närvarande outtömliga och skulle
medgifva en långt större afverkning, än som för närvarande
eger rum, derest icke tillgodogörandet af de förträffliga mal¬
merna på många ställen hindrades och allt mer hotar att
hindras af bristande tillgäng på kol och detta bränmaterials
Uppdrilna dyrhet, som åter är en följd af det förstörande
sätt, hvarpå hushållningen med skogarne blifvit under fram¬
farna tider bedrifven. Ändtligen har också genom eulturens
spridade till Amerikas östra kuster och Stilla Oceanens mång¬
faldiga, stora och vidsträckta Öländer, samt den ström af
colonisation, att icke säga folkvandring, som tagit riktningen
ditåt, en snart sagdt obegränsad utsigt nyligen öppnat sig för
vår rederi- och varfsrörelse; men begagnandet utaf dessa
ulsigter är beroende af tillgången på dugligt skeppsvirke till
måttliga priser, det vill säga jemväl på skogarnes bestånd och
rätta vård.
Bil. till Borg.-Stand. Prof. 1850—1851.
210
Den ."50 December.
Ä andra sidan tilltager äfven ständigt inom landet, med
en tillvexande befolkning, skogens anlitande för ökade behof
af vedbrand, byggnads- och stängsel-materialier, redskap,
verktyg och husgeråd.
Under sådana förhållanden, då ej allenast landets fram¬
tida välfärd, utan snart sagdt dess beboelighet i (lera trak¬
ter, helt och hållet äro beroende utaf hnshållningen med
skogarne, tyckes således allt ålägga oss, ej mindre att bättre
än hittills vårda de skogstillgångar, sorn ännu lyckligtvis äro
öfriga, och att snarare öka än minska deras fruktbarhet och
afkastning, än ock att, så vidt möjligt, undvika och bespara
anlitandet af våra inhemska skogsproducter, uti de fall och
för sådana behof, der ändamålet pä annat sätt med ringa
skillnad i kostnaden står att vinna; och ett ämne, utaf så
stor samhällsvigt, att alla våra vigtigaste näringar och snart
sagdt vår exsistence deraf beror, tyckes icke med fog kunna
anses främmande för lagstiftningens omsorg och mellan¬
komst.
Utan tvifvel torde ock mycket i båda de nu antydda
riktningarne kunna genom lagstiftarens mellankomst uträt¬
tas, å ena sidar, meddelst en förbättrad skogsskötsel, till fö¬
rekommande af skogarnes skötling och till ökande af deras
afkastning, hvarom åtskilliga främmande länders föredömen
gilvit en fullt vägledande erfarenhet, och å andra sidan genom
undvikandet af en onödig förbrukning utaf skogsproducter.
Jag tillåter mig i sistnämnda hänseende att i förbigående
här blott antyda, hvilken utomordentlig skogsbesparing skulle
uppkomma allenast genom ett bättre ordnande af stängsel-
och bränvinsbrännings-förlättningariie, då till eldning under
de mänga tusende bränvinspannorna och för underhållande
af gärdesgårdar af måhända liera tusende mils längd, nu så
mycken ungskog nedhugges i sin bästa vext och nära nog
onyttigt förspilles.
Att i nu anförda, större och mera omfattande hänseen¬
den, specielt väcka fråga om någon förändring i lagstiftnin¬
gen tillåta mig dock icke måttet af min erfarenhet och de
insigter jag varit i tillfälle att förvärfva. Men jag har ansett
mig icke böra förbigå att omnämna dem, för att ådagalägga,
att en skogsbesparing, som latt kan tilJvägabringas, om älven
i långt ringare män, ej derföre bör lemnäs å sido. Och det
är i sådan afsigt jag föreslår, det alla egare af ångfartyg,
sorn befara Sveriges kuster, sjöar och canaler, må åläggas
att ifrån och med lJ!ö!i års början begagna stenkol, i stället
Den 30 December.
*211
för ved, till eldning under ängpannorne, med undantag af det
obetydliga qvantum af en eller en half famn, sorn kan åtgå
för första uppeldningen vid hvarje resa. Svenska ångfartyg,
sorn begagna ved till eldning, uppgå troligen nu till minst
SO, och antalet deraf ökas nied hvarje år. Andamålet kan
lika väl vinnas genom användning af stenkol, som af ved, och
liera vigtiga fördelar, såsom mindre dröjsmål, mindre eldfara
och mera utrymme, skulle äfven på samma gång ernås.
Den tillökning i kostnader, som härigenom uppstod,
blefve på det hela obetydlig, då 4 tunnor motsvara fullt 1
famn ved, och den förändring af eldstäder, som hlifver nö¬
dig, är lätt åstadkommen.
Jag bör väl knappast vänta mig den invändningen, att
ett sådant påbud skulle utgöra ett förmynderskap och vara
ett ingrepp i den enskildes fria egande- och dispositionsrätt,
med mera dylikt. Det helas rätt, det helas väl går framför
den enskildes godtycke; att neka denna sanning, vore att
tillintetgöra grundvalarne lör all economisk lagstiftning, hvil¬
ken i alla sina utgreningar ej hvilar på någon annan
princip än denna.
Om remiss af denna motion till Höglofl. Besvärs- och
Economie-Utskottet anhålles vördsamt.
P. II. Hesselgren.
M 109.
Memorial!
Sorn, efter hvad erfarenheten redan visat, Privatbankerne
varit och äro för landet högst skadliga i tlerfaldiga afseen-
den och deribland, att Riksbanken, hvars vinst af Rikets
Ständer användes till landets och nationens bästa, fått vid¬
kännas i sina inkomster en ganska märkbar minskning; så
anser jag tiden vara inne att vidtaga åtgärder till landets
befriande, sä lort sig göra låter, från alla privata, till, sina
verkningar för landet ruinerande bankiurättningar, helst deras
vinst, hvilken uppkommer derigenom att de taga ränta, icke
på Riksbankens mynt, utan på sjelfgjorda, intet värde egande
sedlar, aldrig kan anses komma nationen i sin helhet till¬
godo, utan, utprässad till största delen af den ringare be¬
folkningen, ökar de enskilda individernas capital med en
högst oskälig vinst.
212
Den 30 December.
Jemte det jag således vördsamt hemställer, att Rikets
Ständer måtte fatta beslut om Privatbankernas upphörande, i
den mån den för livar och en af dem beviljade octroj går
till ända, får jag, instämmande i den förut väekla motionen
om inrättande af Filialafdelningar utaf Riksbanken i Wisby
och Gefle, jemväl föreslå, att dylika afdelningar må i stället
för Privankerne åvägabringas i liera andra städer, såsom
Fahlun, Carlstad, Jönköping, Linköping eller andra dertill
passande ställen.
Öfvertygad, som jag är, att landets eller nationens för¬
del icke får uppoffras för att bereda några enskilda indivi¬
der en lika orimlig, som för de fattigare tryckande, inkomst,
vågar jag hoppas, att äfven de Representanter, hvilka äro in¬
tresserade i privatbankerna, icke skola motarbeta, utan oegen¬
nyttigt instämma i denna min framställning, om hvars re¬
mitterande till Höglo!!. Banco-Utskottet anhålles. Stockholm
den 50 December 1050.
P. //. Hesselgren.
JK 110.
Memorial!
Som 41 § i Kongl. Fabriks- och Handtverks-Ordningen
af den 22 December 1846, långt ifrån att ålägga'Lands-och
Stadsfiscaler samt Kronobetjente i allmänhet, att vaka öfver
efterlefnaden af författningens föreskrifter, tvärtom förstås af
hufvudstadens liscaler sålunda, att de icke behöfva utan sär¬
skild godtgörelse egna sin uppmärksamhet åt öfverträdelser
af berörde föreskrifter; så och emedan, om dylika öfverträ¬
delser hädanefter, sorn hittills för det mesta varit händelsen,
få saklöst ega rum, den tid icke kan vara aflägsen, då i stäl¬
let för ordning, en högst vådlig oordning skall taga öfverhan-
den och styrka en hvar i den tron att man kan lefva huru
man behagar, finnér jag det vara nödvändigt att ofvannämnda
§ så förändras, att den kommer att innehålla ett bestämdt
åliggande för Lands- och Stadsfiscaler samt Kronobetjente i
allmänhet, att å tjenstens vägnar åtala öfverträdelser af Kongl.
Fabriks- och Handtverks-Ordningens föreskrifter.
Orri remiss häraf anhålles.
P. //. Hesselgren.
Den 50 December.
213
JK lil.
Memorial!
Enär de obetydliga medel, som, enligt 48 § 2 mom i Kongl.
Fabriks- och Handtverks-Ordningen och 55 § 2 mom. i
Kongl Handels-Ordningen af den 22 December 1846, tillfalla
Fabriks- och Handtverks- samt Handels-Föreningar, skola,
efter afdrag af nödiga utgifter, användas till understöd för
gamla afsigkomne Fabriks- och Handtverksidkare samt
Handlande, med flere uppräknade personer, anser jag de ifrå¬
gavarande cassorna, så vida det ädla och välgörande ända¬
målet med desamma skall kunna ernås, böra befrias ifrån
alla sådana utgifter, hvilka icke äro nödvändiga; och som
till sådane utgifter med allt skäl kunna räknas stämpladt
papper, som Föreningarne för närvarande måste betala i
rättegångar, vägar jag uttala den önskan, att ofvannämnde
Föreningar måtte, i likhet med andra välgörenhetsanstalter, be¬
frias från stämpladt papper.
Oin remiss häraf till vederbörligt Utskott anhålles.
P. IL Hesselgren.
JK 112.
Vördsamt Memorial!
1 den ordning de äldre Capellansbeställningarne inom
Imfvudstaden under 16:de och 17:de århundradet inrättades,
erhöllo deras innehafvare anslag af Staten såsom löneunder-
stöil, hvilka dock icke bereddes de sedermera tillkomne. Så
har hvardera af 3:ne Capelianer vid Storkyrkan eller S:t Ni¬
colai församling sjuttiotvå tunnor kronotionde; hvaremot de
på 1600-talet tillkomne, nemligen 2:ne uti hvardera a! S:t
Clarie, S:t Jacobi, S:t Mariae Magdalenae och S:t Catharina; för¬
samlingar, samt en capelian uti Ulric» Eleonora; eller Kungs¬
holms församling, i stället för kronotionde, hvilken den ti¬
dens tjenstemän, obekante med myntförsämring och uppsteg¬
rade varuvärden, heldre togo uti ett motsvarande penninge-
belopp, hafva erhållit penningelöner, så att till hvardera af
capellanerna vid de fyra förstnämnde församlingarne sedan
1660- och 1670-talet hafva utgått 20 lU.dr, motsvarande 40
tunnor kronotionde, och till capcllanen uti Kungsholms för¬
samling 50 R:dr, utgörande vid århundradets slut ungelär-
liga penningevärdet af lika mycken säd, hvarjemte samma
214
Den 50 December.
capelian sedan 1803 tiar bekommit i Påskpenningar årligen
16 l{:dr b:co; varande samma löner uppförde på 1696 års
stat. Öfrige fyra inom hufvudstaden under sislförllulna år¬
hundrade tillkomne capellaner, som iiro 2:ne uti Hedvig Eleo¬
nora; eller Ladugårdslands, en lili Johannis och en uti Adolph
Fredriks församling, hafva icke det ringaste understöd från
Statsverket.
Enär de till hvardera af ofvan uppgifne 9 capellaner nu
utgående penningebelopp, ehuru till zifTran oförändrade, knap¬
past utgöra '/n:del af det varuvärde spanmål, som ursprung¬
ligen har varit förunnadt, så'ingålvo de under-den 16 Maj
1854 till Kongl. Majit en underdånig ansökan, att de capel¬
laner, som hafva löner från Kongl. Stats-Contoret, måtte i
Nåder hugnas med desammas utbekommande åtminstone efter
realisationsgrunden, så alt livar och en af de 8, sorn nu har
20 Ridr b:co, måtte gynnas med 83 R:dr 16 sk. samma mynt,
och den 9:de vid Ulrica; Eleonora; församling måtte i stället
för 80 R:dr b:co erhålla 133 R:dr 16 sk., hvarjemte öfriga
4 vid de mest medellösa församlingarne anställda capellaner,
som saknade hvarje lönebidrag af Statsverket, underdånigst
bönföllo, att allernådigst varda hugnade med enahanda be¬
lopp, som de förstnämnde deras vederlikar. Såsom skäl för
samma underdåniga ansökan anfördes i allmänhet, att capel-
lanerne i hufvudstaden för trägna och vigtiga Ijensteåliggan-
den hafva sin bergning endast genom församlingarnas frivil¬
liga bidrag, som ingalunda gått i bredd med myntförsämrin¬
gen och stegrade varuvärden, och särskildt i afseende på de
9 med löner, på Stat gynnade, att Kongl. Majit och Rikets
Ilögloll. Ständer förnyade gånger under sistförllutna 100 år,
och sednast vid 1809 års Riksmöte hugnat alla penningelön-
ta-gare med Nådiga försäkringar om en emot ändrade mynt-
förhållanden svarande löneförbättring, hvilken också redan har
kommit de liesta verk och corpser lill godo. Sedan ej min¬
dre Stadens Consistorium än Kongl. Stats-Contoret hade blif¬
vit hörde, behagade Kongl. Majit under den 29 November
1854 afstå den underdåniga ansökan ibland annat på skäl,
som föranledt denna frågas vördsamma anmälande inför Ri¬
kets nu församlade Ilögloll. Ständer.
Uti motionairens tanka fordrar rättvisan, att lönetagaren
utbekommer sitt Statsanslag oförminskadt, och icke endast
med zitferbeloppet, utan äfven med myntvärdet bibehållet,
helst när delta sednare under 180 ä 170 år så betydligt
sjunkit emot varuvärdet. Då han åberopar detta i afseende
Den 30 December.
pä dem af hufvudstadens capellaner, som redan hafva hvar¬
dera 20 ä 80 Itidr efter den gamla Staten, och vördsamt,
såsom den omförmälda underdåniga ansökan innehåller, före¬
slår. att detta lönebidrag hädanefter måtte dem förunnas i
silfvervärde, så har han ingen rättsgrund, blott eu ömmande
välvilja, att lägga såsom skäl för sin vördsamma anmälan,
alt de 4 ofvannämnde hufvudstadens capellaner. som hitin¬
tills icke åtnjutit lön af Statsverket, mätte i delta afseende
blifva behandlade i enlighet med sina vederlikar. Skulje
Rikets Högloll. Ständer behaga gilla detta vördsamma förslag,
så väl uti det ena som andra afseendet, så blifver lönetillöknin-
gen inalles endast 865 Ridr 16 sk. bico, sorn, ehuru obetyd¬
lig liir Statsverket, dock skulle för dessa illa lönade kyrkans
tjenare vara en icke ringa uppmuntran. Till åtnjutande af
densamma är det ett nytt skäl att vördsamt anmäla deni,
då ilo, till föl je af Kongl. Majits Nådiga Circulair-Rref af den
6 October 1842, samtelige hafva utan all ersättning förlorat
dubbelårsberäkning, och således nu mera med blott enkla år
icke kunna till pastorat vänta en lätt befordran ifrån inne-
hafvande mödosamma och ansvarsfulla tjenstebefattningar.
För sådan förlust af förhöjd årsberäkning har skolestaten af
Rikets Högloll. Ständer erhållit betydligt förhöjda löneförmå¬
ner under sednare åren.
Jemte denna motion, som torde till Högloft. Siats-Utskottet
remitteras, följa i afskrifter Kongl. Majits ofvan anförde Nådiga
Resolution samt en uppgift ifrån Kongl. Stats-Contoret, rö¬
rande ämnet.
A. V. Lundh.
M 113.
Memorial!
Då, i alla tider, der. gamla sanningen står fast, att en
sund själ har behof af en sund kropp, så hörer utbildandet
och vården om den sednare lika mycket till uppfostran, som
odlandet af den förra. Något har visserligen ifrån Statens
sida fiir kroppskrafternas utvecklande hos ungdomen blifvit
gjordt genom införande af gymnastik vid de Heste större lä¬
roverk, och, om en lärare uti denna bildningsgren väl fyller
sin plats, så lemnar han säkerligen mången likaså behöflig
som vigtig underrättelse om en, i afseende på helsan, örn
värd af en väl utbildad kropp. Slägtets bibehållande vid
isie
Den 50 December.
manlighet och kraft heror deruppå, att det förvaras emot
ntsväfningar af hvad slag som helst, hvilka blifva desto mera
förödande, i den män de tidigt fä hos ungdomen insteg. Nu
gällande Skole-Ordning ålägger, uti 4 sectionen, Cap. 1 § 7,
lärarne i allmänhet värd om ynglingarnes helsa och physiska
bildning, samt föreskrifver hvad de, i delta afseende, hafva
att iakttaga, men ett än ytterligare förordnande uti samma
vigtiga afseende är önskvärdt. — Jag tillåter mig derföre
hemställa, om icke Rikets Högloll. Ständer skulle inför Kongl.
Majit uttrycka den underdåniga önskan, att uti den nya snart
förväntade Skole-Ordningen det mätte åläggas lärarne uti
naturvetenskaperne vid Elementar-Läroverken att, i samman¬
hang med öfrige läroämnen, meddela ungdomen de allmän¬
naste och mest maktpåliggande regler för kroppens och hel¬
sans vårdande. Vid ett och annat mera fullständigt läro¬
verk, t. ex. Strengnäs, eger sådan undervisning sedan äldre
tider rum genom en uti medicin examinerad anställd lärare.
Men då det nuvarande ringa lönebeloppet i allmänhet för
lärarne uti naturvetenskaperna (150 R:dr b:co) icke gifver
stor förhoppning, att synnerligen utmärkte män skola för
desse ämnen kunna påräknas, synes någon hjelp vara att
förvänta al en tjenlig lärobok vid undervisningen om krop¬
pens och helsans vård, och framkallande af en sådan läro¬
bok, som, på ett populärt sätt, meddelade grunddragen af
physiologien och de mest nödvändiga dietetiska reglor, skulle
motionairen förmoda Rikets Högloll. Ständer, i betraktande
aT sakens vigt, vilja befordra genom en utsatt belöning af t.
ex. 500 R dr b:co, sorn, sedan de anonyme försöken till läro¬
boken blifvit Lill Kongl. Sundhets-Collegiuin insände och af
detsamma bedömde, skulle tilldelas den författare, hvilken
befunnits bäst och någorlunda nöjaktigt hafva löst uppgiften.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott anhåiles.
A. V. Lundh.
M 114.
Itet ar en erkänd sak, att lör deri allmänna medborger¬
liga bildningen är ingenting af större vigt, än att ega en sä
fullständig kännedom som möjligt om fäderneslandet, och det
icke blott i historiskt och statsvetenskapligt, utan äfven i
geografiskt och statistiskt hänseende; ja! man kan säga, att,
tor att rätt kunna älska sitt fosterland, är ett nödvändigt
Den 50 December.
217
vilkor att rätt känna detsamma. Om sanningen häraf erkän¬
nes, måste man äfven erkänna vigten af de medel, hvarige¬
nom en dy lik kännedom erhålles och befrämjas. Vi räkna,
i främsta rummet, härtill goda och utförliga chartverk samt
geografiskt-statistiska beskrifningar. När vi dä vända vår
uppmärksamhet på hvad, som i detta hänseende hos oss fin¬
nes att tillgå, inskränker sig detta, (med undantag af de all¬
männaste skolböcker och chartor samt det stora och ganska
dyra Hermelinska chartverki t öfver Rikets särskilda län),
till den af framlidne Öfversten in. m. Carl af Forsell för
många Ar sedan utgifna stora chartan öfver Skandinavien
samt Tunelds föråldrade, ofullständiga och ofullbordade geo¬
grafi. Den Forsellska chartan, som endast upptager med-
lersta och södra delen af Sverige, och icke utmärker de sär¬
skilda provins-, stifts-, härads- och sockengränserna, är dess¬
utom, i flera andra hänseenden, ofullständig och pä många
ställen alldeles felaktig. Tunelds stora geografi, ett onekli¬
gen för sin tid förtjenstfull! arbete, är dock numera alldeles
föråldrad, och den sista för 20 är sedan tryckta upplagan
blef aldrig fullbordad. — Det lifligt kända behofvet af nya
och fullständigare arbeten i de förras ställe har framkallat
tvänne andra, hvilka nu äro under utförande på enskild per¬
sons bekostnad och pä hvilka jag med nöje fäster allmänna
uppmärksamheten. Den ifrågavarande utförliga geografisk¬
statistiska chartan öfver Sverige utkommer i 10 stora blad,
af hvilka 4 innefatta den medlersta, 4 den södra och 2 den
norra delen af Riket. I)e 2 förstnämnda afdelningarne ut¬
föras i l/5nonoo:del af naturliga storleken samt den sednare i
Vlooonoo:del. I geografiskt och topografiskt hänseende kom¬
mer denna charta att upptaga alla sjöar och vattendrag,
landsvägar, de förnämsta höjdsträckningar, alla städer och
köpingar, alla kyrkor och capell, alla bruk, masugnar och
grufvor, gästgifvaregårdar, egendomar, byar och enstaka hem¬
man, sä vidt utrymme tillåter. I statistiskt hänseende komma
Rikets sä väl civila, som kyrkliga indelningar (uti län, fög¬
derier, härader och socknar, samt stift, contracter och pa¬
storater), till gränser och namn att å chartan utsättas, hvarjemte
medfölja särskildt upprättade, i stort format tryckta statisti¬
ska tabeller, hvilka redovisa socknarnes indelning såväl i admi-
nistratift, som i ecclesiastik! hänseende, med upptagen folk¬
mängd, hemmantal m. m.
Chartorne komma att, under författarens, Herr Kapten
Hahrs inseende, graveras i koppar af en, särskildt för detta
sin
Den SO Vreein ber.
ändamål från Berlin införskrifven, skicklig gravör, oell arn
förarbetena redan så långt komna, att första afdelningen
eller rnedlersta Sverige anses kunna blifva färdig under lop¬
pet af år litti!, och fortsättningen så skyndsamt, omständig¬
heterna medgifva.
Det andra, icke mindre vigtiga arbetet, hvilket så nära
sammanhänger med det föregående, alt de båda böra följas
åt, så vida en fullständig kännedom 0111 fäderneslandet i geo¬
grafiskt och statistiskt hänseende skall kunna erhållas, är
den beskrifning öfver Sverige, sorn af Herr Lector Tham
ulgifves, en beskrifning öfver fäderneslandet med afseende på
naturförhållanden och på mensklig odling, samt utsträckt till
de särskilda orternas beskrifning. Den utkommer länsvis
och hafva hittills deraf utkommit: Örebro, Westerås, Upsala,
och Stockholms Ilin. Efter den af författaren uppgjorda pla¬
nen, utkomma årligen 2 å 5 länsbeskrifningar, till dess hela
verket blifver fulländad!.
Hvad priset för ofvanniimnde arbeten beträffar, är det¬
samma fiir hvarje fullständigt exemplar af chartan (med åt¬
följande statistiska tabeller) bestämdt till 12 Biksdaler b:co.
eller 5 Riksdaler för rnedlersta, S Riksdaler för södra, och
2 Riksdaler för norra delen. Priset på länsbeskrifnincarne
måste blifva olika elter deras olika omfång, så att af de hit¬
tills utkomna kosta Örebro och Westerås län hvartdera i
Riksdaler, Upsala län 1 Riksdaler 16 sk. och Stockholms län
1 R:dr 40 sk., allt b:co.
Med åberopande af hvad jag här ofvan anfort och för¬
vissad derom, att de båda arbeten, jag tagit mig friheten
omnämna, skola med stort intresse omfattas af livar och en,
lör hvilken fäderneslandet är kart, får jag vördsamligen fö¬
reslå, att Rikets nu församlade Ständer mätte uppmuntra
och understödja utgifvandet af dem båda genom inlösande
för Statens räkning af åtminstone 200 exemplar af hvart¬
dera, hvilka lämpligen torde kunna till allmänna läroverken
utdelas. Dä båda arbetena successive utgifvas, skulle såle¬
des icke kunna komma i fråga, att någon större summa be-
hölde på en gång utbetalas, och lår jag, för den händelse
att Rikets Ständer behagade bifalla en dylik inlösen, liks
vördsamligen föreslå, att det till inlösande bestämda antal
exemplar, efter vederbörlig auetoritets granskning och under
dess controll, måtte afiemnas.
Den 50 December.
219
Så väl chartan, som de hittills utkomna delarno af be-
skrilningen komma att förevisas för Stats-Utskottets Herrar
Ledamöter.
Jag tager mig friheten till slut åberopa ett härjemte bi¬
fogad! skriftligt yttrande, rörande chartan, af en competent
domare, Ölverdirecteuren vid Kongl. General-Landtniätcri-
Contoiret och Riddaren Herr L. B. Falkman.
Jag anhåller 0111 remiss af denna min motion till Stats
Utskottet.
C. G. Guslafsson.
JVs 155.
Vördsamt Memorial!
En händelse, ingripande i folkets rätt att endast, genom
Rikets Ständer, sig beskatta, har synts mig påkalla upp¬
märksamhet. Saken rörer, denna gång, ett mindre antal
personer, så att rättelsen blifver desto lättare; men då exemplet
är af vida större vigt, bör man ej, genom liknöjd ty stnad,Såta
det få passera.
Frågan är: skall en medborgarclass, som, i fiiljd af bur¬
skap, har rättighet, att föry ttra vissa varor, och för sitt yrke
utgör alla laaliga utskylder, kunna, utan Ständernas beslut,
underkastas ny beskattning lör hvarje särskild artikel? Får
en Länsstyresman eller annan motsvarande Embetsman egen-
mytidigt pålägga sådan skatt och tunga?
Eller, — för att ställa frågan närmare till den åsyftade
händelsen, — kan Konungens Befallningshafvande gilva åt
handlande eller andra varulörsäljaride borgare i städerne
denna föreskrift: J sholen hafva edra bodar och andra för¬
säljningsställen tillslutna under vissa timmar pä dagen,
derest J ej viljen underkasta er en viss ärlig afgift!
Detta har nyligen händt en dass af borgare här i Slock¬
holm. Denna stads Tracteurer, utgörande, för närvarande, ett
antal af fyratiofyra, halva, lör utöfningen al sitt yrke, ej
blott burskapsrätt, utan äfven ett Kongligt Reglemente, ntfär-
dadt af Konung Adolf Fredrik den 25 November 1770, hvil¬
ket, i sin 7:de paragraf, förpligtar och alltså äfven berättigar
societetens medlemmar alt, vid förlust af deras borgarerätt,
hålla mat, vin, dricka och bränvin för gäster, bättre och
sämre, efter hvars och ens tillfälle och lägenhet. Flir ulöf-
ningen af dessa rättigheter, har naturligtvis societeten måst
220
Den 50 December.
erlägga de lagligen påbjudna litsk ylderna. Men, vid en ny li¬
gen skedd reglering uti försäljningen af spirituosa i hufvud-
staden, har oförmodadt Öfver-Ståthållare-Embetet påbjudit,
att, — derest Tracteurssoeieteten ville ostördt utöfva sina
borgerliga rättigheter under alla timmar på dagen, då an¬
dras värdshus få hållas öppna, — medlemmarne måste,
hvar för sig, årligen till stadscassan erlägga en afgift af minst
100 R:dr b:co. Att ett sådant onus hade blifvit ålagdt öfriga
värdshusidkare kunde ej klandras, emedan dessas rättighet till
bränvinsminutering berodde helt och hållet af Öfver-Ståthål-
Iare-Embetets godtfinnande, enär till och med källarmästare
eller vinskänkar, som länge, af praxis, idkat en sådan mi¬
nutering, likväl icke hade någon i lag stadgad rätt att der¬
före åberopa.
Tracteurssoeieteten var den enda, som i hufvudstaden
hade en sådan rätt förenad med sitt burskap; och anspråket
på dess ostörda begagnande, utan alla egenmäktiga pålagor,
var desto klarare, sorn den var uttryckligt nämnd och be¬
kräftad genom ett Kongl. Reglemente.
Den nya beskattning, som blifvit pålagd ifrågavarande
borgareclass, är alltså uppenbart olaglig i sin princip; och i
dess tillämpning har man sträckt orättvisan ännu längre.
Ty, om en medlem af societeten, förmedelst sjukdom eller i
följd af uppsägning från en rörelselocal, som icke straxt kan
ersättas, eller, i följd af annat hinder, nödgas inställa utöf-
ningen af sitt yrke under något år; sä tillätes honom icke
att åter upptaga rörelsen, så framt han icke på auction vill
inropa rättigheten dertill med en förhöjning uti den extra
beskattningen till kanske 2 ä 500 R:dr b:co. Detta torde vara
lörsta exemplet att beröfva borgare deras burskapsrättighe-
ter, lör sjukdom eller rörelsens inställande under någon tid,
hvilket man här tillåtit sig.
Enär detta godtyckliga förfarande förgäfves blifvit öfver-
klagadt, hemställer jag vördsammast, att i den stadga för
bränvinsförsäljningen, sorn, i förening med bevillningens
reglerande, Olifver beslutad, må införas att, — såsom redan
ilrågakommit —, icke hädanefter något Ilurskap må medde¬
las å rättigheten att i minut försälja bränvin samt andra
brända eller distillerade drycker, men dervid, enär lagen ej
bör vara retroactif, göras det förbehåll, att de ännu qvar-
lefvande, som, på grund af förutnämnde Kongl. Reglemente,
redan innehafva burskap ä dylik minutering, äfvensom enkor
efter sådana borgare, må sina i Reglementet bestämda rättig-
Den 30 December.
221
heler oqvaldt utöfva, utan att derföre belastas med andra
utlagor, än de, som i vanlig ordning tillkomma Kongl. Majit
och Kronan, eller ock skola till staden, i följd af deras bor¬
gerliga näring, utgöras.
Då detta förbehåll fästes blott vid ett inskränkt och år¬
ligen sig minskande antal, sä är rättvisans och billighetens
krat här så lätt och så utan uppoffring tillfredsstäldt, att
jag vågar hoppas, att Högloll. Bevillnings-Utskottet skall fin¬
nas benäget alt, genom bifall till mitt förslag, undanrödja
exemplet af ett ingrepp i Ständernes beskattningsrätt, som
aldrig bör likgiltigt fördragas.
Om remiss häraf till Bevillnings-Utskottet anhålles vörd¬
sammast, jemte det jag utbedjer mig att få särskildt till
Utskottet låta följa handlingar, sorn fullständigt upplysa frå¬
gans beskaffenhet.
C. G. Gustafsson.
M 116.
Vördsamt Memorial.
Under benämning Lithographier, hvilka äro till införsel
tullfria, inkommer till Riket årligen icke allenast stora par¬
tier af graverade och lithographierade Apotheks-signaturer
och vignelter, utan hafva pä sednare åren enskilde personer,
Under samma benämning, för eget behof, utrikes ilrån inlör-
skrifvit Vexelblanquetter, Priscuranter, Räkningsblanquetter.
Gonnoissementer, m. m., hvaremot papper, bron/er, färger
och annat sådant, som till utöfvandel af Sten- och Koppar-
trycks-yrket hörer, är belagdt med en ingalunda låg tullaf-
gift, hvilket förhållande naturligtvis skall i hög grad försvåra
härvarande Sten- och Kopparstick-tryckares bemödande att
concurrera med utländningen.
Då med rubriken Kopparstick, Estamper och Lithogra-
1'hiska arbeten icke lärer menas annat än plancher och
artistiska arbeten, så hemställes, om icke alla sådane, genom
Sten- eller Koppartryck, verkställda arbeten, som endast an-
vändas till commerciela behof och sålunda icke kunna komma
Under benämning plancher eller konstsaker, måtte beläggas
uted någon lämplig tullafgift, beräknad efter vigt, för att
dymedelst i någon mån kunna jenina det oriktiga förhållan¬
det att råämnena äro belagda med tull, då deremot varan
färdig är ifrån införseltull befriad.
C. G. Gustafsson.
Den 30 December.
JM 117.
Vördsamt Memorial.
De motiver, som framkallade Kongl. Hof-Rätten öfver
Skäne oell Blekinge, pä ett så nära afstånd från Götha Hof-
Rätts säte, gälla i lika om ej högre mått för de norra länen
oell påkalla åt dessa en särskild inom de samma belägen
öfverdomstol oell detta numera i desto högre grad, sorn
tvistemålen, i följd af Lagmans-Rätternas indragning öfvergå
directe till llof-Rätt.
Billigheten och rättvisan fordra att denna sistnämnde
göres lika lätt tillgänglig för alla Rikets innevånare, och
kail detta ieke motsägas, lärer giltigheten af anspråket på
en Ofver-Rätt för Norrland ej eller kunna med fog bestridas,
då liera orter inom denna del af Riket äro belägna 100 mil
och deröfver från den llof-Rätt, hvarunder’de nu lyda. Detla
betyder ändock mindre för den förmögne, meri drabbar desto
kännbarare den fattige, sorn saknar medel och utvägar att
i deu aflägsne hufvudstaden förskaffa sig ombud och alltså
tvingas att nöjas med Under-Rättens dom, ehuru en sak, som
gäller 100 R:dr. vanligen är för honom af större vigt, än en
process, angående (lera tusen R:dr, är för den rike.
En annan omständighet talar kraftigt för nödvändigheten
af en fördelning af Svea Hof-Rätts jurisdiction, nemligen den att
nysshemälde Hof-Rätt genom Lagmans-Rätternas indragning,
blifvit så ölverhopad med arbete, att man icke kan påräkna
att lå ett dit vädjadl mål afgjordt under kortare tid än ett år.
Skyndsamhet i lagskipningen är likväl af oberäknelig vigt,
ty det heter icke förgäfves att snar rättvisa är dubbel rätt¬
visa, men ä andra sidan kan man med lika skäl påstå, att
i många fall seri rättvisa är ingen.
Af Herr Jlislitias-Stats-Ministerns tabeller visar sig att
de (ill Laginans-Rätterne under Svea Hof-Rätt, under år 1848*
vädjade mål, utgjort, inberäknade 42 från föregående året
uppskjiitne, ett antal af 2,153 stycken, deraf inom Norrbot¬
tens, Westerbottens, Westernorrlands och Jemtlands län 021.
inberäknadt 27 uppskjutna mål, eller sålunda mer än eri
fjerdedel af hela antalet. I samma afseende förete sig för
är 1847, 2,203, vid Laginans-Rätterne handlagde mål, deraf
44 uppskjiitne, samt al besagde antal 617 inom förenämnde
lyra län, deral 20 uppskjiitne och sålunda äfven detta år
öfver en fjerdedel af hela antalet belöpande på norra länen*
Den 50 December.
För år 1841 är liela antalet al de vid Lagrnans-Rätterne
under Svea Hof-Rätts jurisdiction handlagde mål, inberäknadt
54 uppskjiitne, 1,917, deraf på ifrågavarande norra län be¬
löpt 394, med 29 från förra året uppskjiitne, sålunda jem¬
väl detta är öfver en fjerdedel af hela antalet. För intet¬
dera af de mellanliggande åren visar sig ett lägre, men väl
ett högre resultat.
1 afseende pä tvistemålen är behofvet af en Hof-Rätt
för de norra länen sålunda gifvet. Detta behof är icke
mindre i fråga om brottmålen, ty enligt brottmålstabellerne
utgjorde antalet af saklällde inom alla under Svea Hof-Rätt
hörande län år 1848 circa 8,410, hvaraf å de norra länen
belöper 1,810, eller nära en fjerdedel, och i förhållande lill
de saklällde måste väl Ofver-Rättsgöromål i brottmålsväg
beräknas.
Folkmängden i de norra länen går till en femtedel af
hela folkmängden inom Svea Hof-Rätts jurisdiction, och med
inom sagde län varande tillfällen till nyodlingar, särdeles i
fjeilsocknarne, stiger densamma årligen i betydligare grad,
än annorstädes inom riket.
I*å dessa skäl vågar jag vördsammast föreslå inrättan¬
det af en ny öfverdomstol, under benämning af Kongl. Hof-
Rätten öfver Norrland och torde det Utskott, hvilket kommer
att behandla denna motion, efter inhemtande af alla för
Utskottet tillgängliga upplysningar i ämnet, äfven yttra sig
om, jemte olvannäinnde fyra län, hela eller någon del af
Helsingland lämpligen bör tillhöra den nya Hof-Rättensjuris¬
diction, samt tillika, eller jemförelse af afståndet orterna
emellan, föreslå den stad, hvarest Hof-Rätten bör förläggas.
ti. P. Rönblad.
JM 118.
Vigten för hufvudstadens handel och sjöfart af en far¬
leds öppnande för 18 löts djupgående fartyg emellan Baggens
•järd och stora Wärtan genom Raggens Stäkes upprensning,
har icke allenast nära tjugu år utgjort ämne för Stockholms
Urosshandels-Societets och Skeppsrederiers omtanka och be¬
mödanden, utan äfven blifvit af Kongl. Majit insedd och med
Nådigt välbehag omlättad, sä väl under Högstsalig Konung
Harl Johans, som vår nuvarande Allernådigste Konungs rege-
r'ngar, ehuru företaget hittills, i brist af nödiga medel till
224
Den .30 December.
•Jess utförande, kommit att stadna vid förberedande Åtgärder
oell undersökningar.
Dessa hafva ledt till det resultat, att, i händelse farle¬
den uppgöres lill 18 fots djup under saltsjöns lägsta yta,
kostnaden kan antagas uppgå till 228,000 Riksdaler, hvilken
summa, derest farleden beräknas till endast 16 fots djup
under saltsjöns nämnda yta, kan nedsättas till 205,000 Riks¬
daler allt banco, uti dessa summor dock beräkningsvis upp¬
lagen erforderlig lösen för Skurö bro.
På grund af hvad sålunda blifvit utrönt, anhöllo Gross-
handels-Societetens och Skepps-Rederiernas Deputerade i un¬
derdånig skrifvelse till Kongl. Majit den 12 December 1849
om ett anslag för ifrågavarande ändamål från Handels- och
Sjöfarts-fonden, alternativt af 150,000 eller 150,000 Riks¬
daler banko, till förra beloppet, om Kongl. Majit bestämde
farledens djup lill 18 fot under saltsjöns lägsta yta, och deri
mindre summan om detta djup endast skulle blifva 16 löt;
dock förordade Deputerade det förra alternativet, såsom va¬
rande af en vida större nytta och vigt för handeln och sjö¬
farten, än skillnaden i kostnaden utgör. Hvilketdera djup
Kongl. Majit täcktes i Nåder bestämma och i sammanhang
dermed hvilkendera af nyssnämnde begge summor, som till
företaget i Nåder anslogs, förband sig Grosshandels-Societo-
ten, att på egen bekostnad fylla hvad utöfver det begärda
anslaget kunde lill ändamålets vinnande erfordras, äfvensom
Societeten åtog sig, att, sedan den nya farleden blifvit färdig,
densamma underhålla, mot rättighets erhållande, att uppbära
någon lindrig bestämd afgift af de fartyg som begagna
farleden.
Ofver denna underdåniga framställning har Kongl. Majit
ännu icke täckts meddela Dess Nådiga beslut, sannolikt un¬
der förutsättning, att dä i detta Högtärade Stånd linder nu
pågående Riksdag finnas ledamöter, som tillika äro medlem¬
mar af Grosshandels-Societeten, det vore deras pligt att
sjelfve hos Rikets Höglofl. Ständer väcka fråga om det an¬
slag, som erfordras för ändamålets vinnande.
Det är en sådan pligt jag härmedelst fullgör, vördsamt
anhållande, att Stats-Utskottet, dit denna motion torde blifva
remitterad, ville föreslå Rikets Ständer, alt antingen bevilja
ofvanberörde 150,000 Riksdaler banco till Raggens Stäkes
upprensning på förutnämnde sätt och under de villkor å
Stockholms Grosshandels-Societets sida, som blifvit uppgifna
i Societetens åberopade underdåniga skrifvelse till Kongl-
Den 30 December.
225
Majit, eller' ock hos Kongl. Majit i underdånighet förorda
Nådigt bifall till Societetens omlörmälte hos Kongl. Majit
gjorda underdåniga hemställan.
Till närmare upplysning om det förhållande, jag haft
äran anföra, bifogar jag vördsamt i afskrift Grosshandels-
Societetens och Skepps-Rederiernas Deputerades meranämnde
underdåniga skrifvelse till Kongl. Majit den 12 December
1849. Stockholm den 30 December 1850.
J. G. Schwan.
Slormäktigste, Allernådigste Konung!
Sedan, uti ett till Kongl. Majit den 9 April 1854 i un¬
derdånighet ingilvet Memorial, Stockholms Grosshandels-
Societets och Skepps-Rederiers Deputerade anhållit om Nå¬
dig Proposition till Rikets då församlade Ständer, angående
ett Statsanslag af 222,000 Ridr banco, enligt uppgjord plan
och kostnadsberäkning, till öppnande af en farled för 18 fots
djupgående fartyg emellan Baggens Fjärd och Stora Wärtan
genom Baggens Stäkets upprensning, har Kongl. Majit, genom
Nådig Resolution den 5 Maj samma år, förklarat någon
framställning i ämnet till Rikets Ständer icke kunna ega
rum, men ansett det för öfrigt bero af Grosshandels-Societe-
tens oell Skepps-Rederiernes Deputerade att uppgifva de ut¬
vägar, som, å Stadens sida, kunna användas å detta för den¬
samma särdeles gagnande företag, och att tillika föreslå sät¬
tet flir dess utlörande; hvarefter Deputerade, bos hvilka frå¬
gan å nyo blifvit väckt, den 2 Maj 1845 ingått till Eders Kongl.
Majit med underdånig anhållan om ny undersökning, genom
Styrelsen för Allmänna Väg- och Vattenbyggnader, om mera¬
nämnde uppmuddringsföretag, i ändamål att tililörlitligen ut¬
rönas mätte, huruvida detsamma icke skulle kunna, för vida
lindrigare kostnad, än den olvanuppgifne af 222,000 Ridr
banco, til I väga bringas; i anledning af hvilken underdåniga
anhållan Eders Kongl. Majit, genom Nådiga Skrifvelser den 11
Juni och den 16 October 1845, anbefallt den begärda un¬
dersökningen, genom Styrelsens för Allmänna Väg-och Vat¬
tenbyggnader försorg, och sedan bemälde Styrelse år 1847
låtit erforderligo undersökningar verkställas och plan utar¬
betas för den nya farleden på Stockholm för djupgående
fartyg genom Baggens Stäket, samt den 27 October samma
Sr i underdånigt Memorial gjort anmälan om resultaterna af
Bil. IlII Barn.-ständ Prot. 1S50-I8S1. 15
Den 50 December
berörde förrättning, och dä tillika bifogat de uppgjorda rit¬
ninga rne samt alternativa kostnadsförslag, beräknade för Ut
och lör 16 fots djup under saltsjöns lägsta vattenyta, liar
Eders Kongl. Majit, enligt hvad Styrelsen för Väg-och Vatten¬
byggnader, uti skrifvelse till Deputerade den 6 Juni 1848,
meddelat, vid föredragning af ärendet, med hänsigt till de
upplysningar, som sedermera iuhemtats, i afseende pä kost-
naderne för befästning af ifrågavarande nya inlopp, i Nåder
funnit frågan om Statsbidrag för denna, i commercielt hän¬
seende vigtiga farled, böra för närvarande lemnäs utan
åtgärd. t
Nitälskande för sakens framgång, och med anledning af
Kongl. Majits Nådiga Resolution den 5 Maj 1834, hvaruti
dels företagets stora vigt erkännes, dels Kongl. Majit fork la¬
ra t det bero af (irossliandels-Sociefetens och Skepps-Rederi-
ernas Deputerade att uppgifva de utvägar, som, ä Stadens
sida, må kunna användas ä berörde för densamma särdeles
gagnande företag, och att tillika föreslå sättet för dess utfö¬
rande, halva Grosshandels-Societetens och Skepps-Rederier¬
nas Deputerade förskaffat sig kännedom af det förslag till
fördjupning af segelleden genom sunden vid Raggens Stäket,
alternativt lill 18 eller 16 fots vattendjup under saltsjöns
lägsta yta, hvilket, i följd af Eders Kongl. Majits förut åbero¬
pade Nådiga Skrifvelse till Styrelsen lör Allmänna Väg- och
Vattenbyggnader, bemälde Styrelse låtit, genom Lieutenanten
vid Kongl. lngenieur-Gorpsen F. AV. Leyonanker, år 1847
upprätta, och hvarvid alternativa kostnadsberäkningar äro
bilogade.
Vid jemförelse emellan detta förslag och en, med för¬
anledande deraf, uppå anmodan, al Ölverste-Lieutenanten,
Riddaren af Eders Kongl. Majits Wasa-Orden Otto Modig in-
gifven Promemoria, intagen i nnderdånigst bilagdt Protocolls
Transsumt, hafva Deputerade dels funnit en, såsom det sy¬
nes, ändamålsenlig ledning lör arbetets utförande, dels in¬
hämtat, att, i händelse farleden uppgöres till 18 fots djup
under saltsjöns lägsta yta, kostnaden kan antagas uppgå till
226,000 Ridr, hvilken summa, derest farleden beräknas en¬
dast till 10 löts djup under saltsjöns nämnda yta, nedsättes
till 203,060 Ridr, uti dessa summor dock calculationsvis
upptagen, erforderlig lösen för Skuröbro.
Med alseende på nu upprepade förhållanden, och sedan
Grosshandels-Societetens och Skepps-Rederiernas Deputerade,
på siitt i underdånighet bilagdt Utdrag al denria dag vid
Den 30 December.
227
Grosshandels-Societetens sammankomst hållet Protocoll ut¬
visar, inhemtat Grosshandels-Societetens yttrande, i hvilken
män den medgifver bidrag till kostnaden af de samma Socie¬
tet tillhöriga medel, framställa Deputerade, å bemälde Socie-
tets vägnar, nnderdånigst den anhållan, att Eders Kongl. Majit
täckes i Nåder till Grosshandels-Societeten al Handels- och
Sjöfarts-Fonden, lör meranämnde ändamål, bevilja ett anslag,
beräknadt, derest Eders Kongl. Majit i Nåder bestämmer far¬
ledens djup till 18 fot under saltsjöns lägsta yta, till 150,000
Ridr, oell, i händelse farleden bestämmes endast till 16 fots
djup under saltsjöns lägsta yta, till 150,000 Ridr, allt banco,
i begge fallen, att utgå, en tredjedel vid uppgörande af Con-
tract emellan Styrelsen öfver Allmänna Väg- och Vatten¬
byggnader och Grosshandels-Societetens och Skepps-Rederi-
ernas Deputerade, hvilket önskas må kunna ske uti Mars
månad 1850, en tredjedel vid samina tid 1851, och en tredje¬
del vid enahanda tid 1852, nied förbindelse lör Grosshandels-
Societeten, att på dess bekostnad fylla, hvad, utöfver det
anslag, sorn begäres, till företaget erfordras, med hvilken
underdåniga framställning Deputerade nnderdånigst förordat
ifrågavarande farleds ordnande för 18 fots djupgående fartyg,
såsom, vid jemnlörelse med samma farleds inskränkning till
allenast 16 fots djup under saltsjöns lägsta yta, af en vida
större nytta och vigt för handeln och sjöfarten, än skillnaden
i kostnaden utgör.
Dä det blilver ett åliggande för Grosshandels-Societeten,
alt, sedan den nya lärleden blifvit färdig, densamma under¬
hålla, anse Deputerade, ä Grosshandels-Societetens vägnar,
sig löranlålne att i underdånighet begära, det rättighet må
Grosshandels-Societeten tillerkännas, att al de fartyg, som
samma farled begagna, uppbära algifter, hvarvid likväl för¬
utsattes, att fartyg under 5 löts djup, hvilka begagnat farle¬
den äfven i dess närvarande skick, böra, fortfarande, vara
ifrån afgift fria, likasom ock att Kronans alia fartyg icke
skola vara någon afgift underkastade, men lör öfriga sä väl
seglande, som ångfartyg, hvilka äro af fem löts djupgående
och derutölver, föreslås underdånigst den beräkning, alt ett
seglande fartyg må betala 4 sk. per svär läst, och att ett
ångfartyg må erlägga 6 sk. allt banco, per hästkraft.
Underdånigst bilägges Transsumt af Protocollet, dels
den 17 nästI. November vid Grosshandels-Societetens Och
Skepps-Rederiernas Deputerades sammanträde, dels denna
dag, vid Grosshandels-Societetens allmänna sammankomst,
22a
Den 50 December.
äfvensom i underdånighet nämnes, att originalet till det af
Lieutenanten Leyonanker uppgjorde förslag till arbetsplan,
med kostnadsberäkningar och tvänne plancher, finnas uti
Styrelsens öfver Allmänna Väg- och Vattenbyggnader arkiv.
Med djupaste vördnad, trohet och nit framhärda Gross-
handels-Societetens och Skepps-Kederiernas Deputerade.
Stormäktigste, Allernådigste Konung
Eder Kongl. Maj:ts
(underskrifter.)
Stockholm den 12 December 1819.
M 119.
De i flera afseenden kännbara olägenheter, som Sveriges
trafikerande erfara af tributen till Danmark för rättigheten
att segla genom Öresund, kunna ej vara ett för detta Högt-
ärade Stånd obekant ämne, ej eller framställningen om åt¬
gärder att befria Svenska handeln från detta både tryckande
och förödmjukande onus med obenägenhet upptagas på detta
rum. Mitt vördsamma förtroende till älven de öfriga Itesp.
Med-Ständens upplysning och fosterlandskänsla gör mig för¬
vissad, att också hos dem mötas af lika villfarighet för denna
ur fläde merkantil oell politisk synpunkt vigtiga fråga, hvil¬
ken jag härmedelst hemställer till Rikets Högloll. Ständers
behjertande.
Det fordras i sanning ej särdeles skarpsinnighet för att
inse, det Svenska undersåters förpligtelse att till Danska kro¬
nan erlägga skatt för rättigheten att segla i ett farvatten,
som löper midt emellan Skäne och Seeland, och sköljer
begges stränder, ingalunda grundar sig på billighet, sakens
natur, farvattnets och till detsamma å ömse sidor gränsande
kusters belägenhet; utan måste hafva uppkommit som en
olycklig följd af vidrig vapenlycka och ett oundvikligt behof
fiir ögonblicket, att till hvad pris som helst söka räddning genom
något fredsfördrag, som gjorde slut på de lidanden kriget
åstadkom och aiböjde den öfvei hängande faran af ytterligare
förluster. Sådan är ock i sjelfva verket upprinnelsen till
Sveriges omtörmälda skattskyldighet. Under perioden al våra
framgångar, till och med dä Danmark ännu herrskade öfver
begge de kustländer, som innesluta Öresund, tillerkändes
Sverige, genom lieden i Brömsebro 1643, fullkomlig tullfri¬
het i Sundet och Balterna för handelsvaror af alla slag. När
sedermera några år derefter, i kraft af Carl X:s segrar och
Den 50 December.
229
deras statskloka begagnande. Sverige, medelst fredsluten i
Roeskild 1638, och i Köpenhamn 1660, genom besittningen
af Skåne erhöll sin naturliga gräns i söder, och således blef
egare al östra stranden vid Sundet, ansågo begge nationernas Re¬
geringar och Statsmän icke allenast tullfriheten i Sundet ut¬
göra en oskiljaktig följd af Skånes besittning, utan dermed
ytterligare vara förknippad en naturlig rättighet, att med
strandens egare på gensidan dela umgälderna, som erlades
af främmande nationers skepp för seglatsen å detta farvatten.
Endast genom en bestämd afsägelse å Svenska sidan fann
Danmark sig för framtiden fortfarande tryggadt vid ensamt
åtnjutande af hela Sundska tullintraden. Och i en särskild
artikel af Köpenhamnska fördraget afsade Sverige sig hög¬
tidligt förmånen, att fordra eller uppbära någon urngäld eller
betalning för trafiken i Öresund.
Hvad sålunda blifvit öfverenskommet och alhandladt
iakttogs till adertonde seklets början, då de förödande krig
uthrusto, som, nära 20 år utan afbrott fortsatta mot fiender,
hvilkas mängd nästan årligen växte, och med en under sed¬
nare hälften ständigt vidrig vapenlycka, under ständigt min¬
skad tillgång på både folk och medel, skulle utplånat vårt
arrpa fosterland från listan af sjelfständiga Stater, derest icke
underhandlingarnes utväg blifvit med eftertryck tillitad, och
man med svidande uppoffringar, genom fredslut och tractater,
sökte rädda hvad under så bistra förhållanden räddas kunde.
Bland de onaturligaste och kännbaraste vilkor Sverige i
detta olycksskifte nödgades underkasta sig, var afträdande! af
sin tullfrihet i Sundet; och 9:de artikeln i fredstractaten den
5 Juni 1720, som innefattar en sådan afsägelse, är en af
de orimligaste och mest förödmjukande Statshandlingar, hvar¬
under någon Svensk Konung tecknat sitt namn.
Blidare skiften hafva visserligen sedermera inträffat, ty segren
förblef Svenska vapnen trogen 1814, och Sverige hade den till¬
fredsställelsen att kunna riicka sin, i trångmål stadda, grann¬
stat en hjelpsam hand 1848. Icke destomindre fortfar Sund¬
ska tullens kräfta ännu i denna stund att fräta Svenska han¬
deln och vittna om fordna dagars missöden.
Kongl. Majit räknar med rätta afskaffandet af tributen
till Barbaresk-staterna bland sin regerings glanspunkter.
Långt mera tryckande, ur alla synpunkter, äro likväl de af-
gifter, som medelst Sundska tullen pressa vår handel, och
hvilket jag nu skall taga mig friheten närmare utreda.
250
Den 30 December.
Att på zitTran bestämma hvad de laster, som passera
Sundet till och frän Svensk hamn, direct skatta till Danska
kronan, faller sig ganska svårt. Beloppet har blifvit mig
olika uppgifvet; men jag tror mig kunna utan öfverdrift be¬
räkna detsamma årligen till 110,000 Biksbanksdaler, eller
146,G662/:i Riksdaler Svenskt b:co. 1841 års Convention
mellan Sverige och Danmark tänker sig i 14:de §:n »en tull-
linea dragen från tlaggbatteriet på fästningen Croneborg till
Helsingborgs nordliga punkt pä den motsatta stranden», och
denna supposition handhafves med den stränghet i. Danska
statscassans intresse, att till och med fartyg med varor, af¬
sända frän Landscrona tili Engelholm, hvilka Svenska städer
befinna sig på ömse sidor om nämnde fingerade linea, måste
betala tullumgälder i Helsingör. Det är då lätt begripligt,
att Svenska trafikens directa afgifter till Danska statscassan
uppgå minst till det af ring nyss uppgifna årliga totalbelopp.
Härtill kommer att Sundsk tull, som drabbar varor, hvilka
exporteras eller importeras till och ifrån Sverige under främ¬
mande flagga, och som utan tvifvel uppgår till en ganska
dryg summa.
Iclye mindre väsendtliga och betungande äro de indirecta
utgifter, som belasta vår handel, så länge. Svenska fartyg
nödgas anlöpa Danska kusten för att klarera. Till mehn
för afsättnirigen af hvarjehanda producter och fabricater inom
fäderneslandet, inköpa nemligen våra sjöfarande, under uppe¬
hållet på Danska sidan, åtskilliga förnödenheter, och till
ett pris, som ej ens alltid kan af Rederierna conlrolleras,
isynnerhet som både tulltjensteman och köpmän på Sundets
vestra strand hafva bestämd fördel af alt vara i godt för¬
stånd med våra skeppare. Jag vädjar till hvar och en att
sjelf bedöma andemeningen och verkan af 53:dje § i 1841
års convention, som anslår 4 proc. af tullumgälderua åt de
Svenska och Norrska skeppare, som (roget uppgifva sina
laddningar. Det vill ju med andra ord säga, att premier
blifvit utsatta, för att vinna och inleda vära Skeppare i Dan¬
ska interesset på Svenska Rederiernas bekostnad?
Exempelvis må tillåtas mig nämna, att de Svenska lär¬
tyg, som 1847 passerade genom Öresund, utgjorde ett antal
af 2,087, om 07,542 läster, och 1848 uppgick fartygens an¬
tal till 1,931 samt lästeantalet till 103,123, bräkzifirorna
begge åren oberäknade; eiler i rundt tal, 100,000 läster
pr år.
Dm 30 December.
231
Det torde väl ej således kunna anses för högt, om jag
till 130,000 Biksbanksdaler, eller Riksdaler 200,000 Svenskt
b:co (Riksbanksdalerna svarande emot 1 R:dr 16 sk. Svenskt
b:co) beräknar den årliga summa, hvartill de belopp uppgå,
sorn Svenska .Skepps-Rederierna fä vidkännas i och för af
deras skeppare i Sundet uttagne penningar, till bestridande
af contanta behof, skeppsumgälder och proviant.
Min beräkning (grundande sig på uppgifter, som jag
från flera håll samlat och af hvilka jag med niije skall lemna
behörig del åt dem, hvilka få sig uppdraget att utreda och
bedöma ifrågavarande motion) upptager utgifterna till circa
l.f Biksbanksdaler pr läst, men torde snarare närma sig 2
Biksbanksdaler; i hvilket fall summan skulle stiga till 266,666^
Riksdaler Svenskt b:co. Alla dessa stora summor, utgifna i
ett främmande land, äro en följd af Helsingörs nödtvungna
anlöpande.
Detta medför derutöfver äfven andra olägenheter och
förluster för Svenska handeln, hvilka, utan att kunna på
förhand uppskattas i penningar, likväl äro af högsta vigt och
oftast kännbarare, ja, till och med mera förstörande, än ofvan
i ziffror utförda både directa och indirecta omkostnader. Hit
kunna räknas förspilld tid, fördröjd ankomst till destinations¬
orten, hvarigenom ofta hela speculationen kan förfelas, äf¬
ventyr för last och lif, då Helsingör måste anlöpas under
stickande storm o. s. v. De fartyg som anlända till Danska
redden klockan elter 10 på aftonen, måste der overksamt
tillbringa hela natten, emedan enligt Conventionens 25:te §
någon Dansk tullembetsman icke är att anträffa innan kl.
4 på morgonen, hvilken årstid som helst.
Ingen tänkande fosterlandsvän lärer finnas, som ej in¬
ser huru förderfligt alla dessa missförhållanden måste inverka
pä Sveriges handel och sjöfart, som ej önskar att de måtte
ju förr desto heldre afskalfas, som ej nitälskar för åtgärders
vidtagande, de der leda till ett sä eftersträlvansvärdt mål.
Och det är just sådana jag ansett för en pligt att härmedelst
anmäla till Rikets Uöglofi. Ständers ömma och patriotiska
behjertande. En vis, för sitt lands ära och sina undersäters
intressen vaksam Regering kan ej annat än med välbehag
finna Nationens Ombud lilvade af samma anda och med
nöje från dem emottaga en framställning, åsyftande att af¬
skudda ett främmande, lika tryckande som vanhedrande ok.
Conjuncturerna synes också just nu vara särdeles lämplige
för mått och steg till detta ändamåls vinnande. Vi hafva
232
Den 50 December.
alla mod Ulligaste glädje inhemta! af Kongl. Maj:ts helsnings-
tal från thronen: alt Sveriges förhållanden till utrikes mak¬
ter bära prägeln af uppriktig vänskap: att de förenade Ri-
kenas styrelse lyckats, under de beklagansvärda stridigheter,
som yppats i Norden, att från skiljda håll tillvinna sig de
mest ojäfaktiga bevis af förtroende; och att Kongl. Maj:t
aldrig upphört, att, i förening med allierade makter, bidraga
till fredens återupprättande i grannriket, »på ett med denna
Stats värdighet och sjelfbestånd förenligt sätt.
Till hvad en högsinnt granne Och bundsförvandt, med
sådane anspråk på Nabostatens erkänsla och beredvillighet,
äskar, måste denna sednare finna sig af hederns lagar upp¬
manad att samtycka, då det, — som här är fallet — grun¬
dar sig på den klaraste billighet och en ganska sent åter¬
fordrad rätt. Jag vore frestad att tillägga, det jemväl Sven¬
ska folket bör tiga någon förhoppning, att äfven för sin egen
skull kunna påräkna villfarighet för sina önskningar hos en
grannstat, åt hvars värn Sverige en längre tid och med känn¬
bara kostnader lånat en, icke obetydlig, del af sin beväpnade
styrka.
På grund af hvad jag sålunda haft äran anföra, föreslår
jag vördsamt:
att Rikets Ständer måtte till thronen framföra
underdånig anhållan att Kongl. Maj:t, med de ut¬
vägar, som äro i Kongl. Maj:ts maki, och på det
sätt Kongl. Maj:t lämpligast pröfvar, täcktes utverka
upphörande en gång för alla och sä snart om¬
ständigheterna medgifva af de tullafgifter till
Danska kronan, som blifvit, genom 9:de artikeln
i fredstractaten mellan Sverige och Danmark den
3 Juni 1720, ålagde Svenske undersåter förderas
farlyg> persedlar och handelsvaror, som försändas
genom Öresund.
Det eller de Utskott, till hvars eller hvilkas behandling
Högtärade Ståndet behagar remittera denna motion, är jag
beredd att tillhandagå med en myckenhet sådana detaljupp¬
lysningar och ziffpruppgilter, som närmare visa Svenska han¬
delns enorma förlust af Öresundska tributen; men hvilkas
upprepande här vid detta tillfälle skulle för Ilögtärade Stån¬
det falla sig alltför vidlyftigt och tröttande.
Stockholm den 30 December 1JI50.
ti. Schwan.
Den 30 December.
253
JK 120.
Afven jag hade ämnat, alt till Högtärade Ståndets be¬
dömande framställa ett mera genomgripande förslag till för¬
ändring i vår Tull-lagstiftning; men, då jag trott mig finna
att t n stor majoritet inom Representationen, troligen med
afseende på den korta tid, vår nu varande Tulltaxa
varit gällande, icke vill medgifva några förändringar, inskrän¬
ker jag mig till att vördsamt framställa och föreslå sådane, hvar¬
om så väl de, som hylla prohibitiva eller liberala åsigter, skulle
sig möjligen kunna förena.
Öppet erkänner jag mig likväl icke kunna hvarken gilla
eller godkänna det prohibitiva, det exceptionella systemet,
hvarigenom några fä tillvälla sig rättigheten, att, vare sig
genom förbud eller höga tullar, med uteslutande af all ut¬
ländsk tällan, förse samhället med sina producter, hvilka, lack
vare denna uteslutande rättighet, vanligen blifva både dyra
och af mindre god beskaffenhet.
Såsom medborgare anser jag mig vara Staten skatt skyl¬
dig; men genom förbud eller höga tullar blifver den ena
medborgaren den andra skatt ålagd, hvilket jag icke anser
kunna ur någon rättsgrund försvaras.
Emellertid anser jag klokhet och nödvändighet bjuda, att
den stora massan utaf Nationen och framför allt den arbe¬
tande och mindre bemedlade classen sättas i tillfälle att, för
möjliga bästa pris och utan beskattning genom en tull-lag¬
stiftning, erhålla
t:o. Hus och bostäder,
2:o. Lifsförnödenheter af alla slag, hvartill jag räknar
artikeln ved, m. m. och
5:o. Nödvändig beklädnad, hvilken här, i anseende till
klimatets ombytlighet, blifver kostsammare, än för de stater,
hvilkas klimat icke äro underkastade samma ombytlighet,
sorn vårt.
Lyckligtvis producerar vårt land allt hvad, sorn erfor¬
dras till erhållande af bostäder, och har detta således ej kun¬
nat blifva föremål för någon tullbeskattning, hvilken troligtvis
annars icke utehlifvit.
Deremot hafva alla lifsförnödenheter blifvit för högt be¬
tungade, som det heter, till skydd för det inhemska jordbruket.
Desslikes bar allt, som till nödvändig beklädnad hänfö-
res, blifvit omhuldadt med förbud och höga tullar, till skydd
,i;r husslöjden och de inhemska näringarne, hvarvid jag dock
23 i
Ztrn 30 December.
öppet erkänner, mina liberala åsigter i tull-lagstiftning oak¬
tadt, att artikeln väfnader är och alltid mäste blifva en af
de punkter, som äga anspråk på att med största varsamhet
behandlas.
Innan jag öfvergår ifrån ord till sak, borde det tillåtas
mig fästa Högtärade Ståndets uppmärksamhet på den olika
tull-lagstifining, som är gällande hos oss och i Norrige.
Tullintraderne i Norrige, Speciedalern beräknad till 128
skillingar, hafva
1847 inbragt, i rundt tal, B:eo R:dr 5,0~0,G00.
1848 . 5.083.000.
1849 3.451,000.
1 Sverige deremot hafva våra tullintrader 1847 uppgått
likaledes i rundt tal till . . B:co lt:dr 4.270,000.
1848 4,743,000.
1849 4,974.000.
Visserligen kan det anmärkas, att uti de Norrska tullin¬
traderna ingär spanmålstull till det betydliga belopp af c:a
1,000,000 R:dr b:co, hvaremot här erlagd spanmålstull utgör
ett ringare värde.
Mer än någonting annat synes detta bevisa olämplig-
heten af vår tull-lagstiftning och att en stor del af importen
måste ske på den olagliga vägen, enär jag icke kan före¬
ställa mig annat, än att en befolkning, såsom vår Svenska,
antagen till tre och en half millioner, skulle både kunna
och böra proportionaliter erlägga en vida högre tillIbevill¬
ning, än som nu utgöres af den Norrska, beräknad till en
och en half million. Härvid bör dock i betraktande tagas,
att Norrige nästan alldeles saknar fabriksindustri.
I’å grund af hvad jag nu haft äran anföra, synes mig
vår Svenska tull-lagstiftning felaktig, såsom beröfvande Sta¬
ten den Staten med rätta tillkommande tullinkomst och dess¬
utom uppmuntrande till tullförsnillning och lurendrejeri.
Såsom allmän regel och rationelt, föreslår jag upphö¬
rande af all utgående tull, hvilken också är af mindre be¬
tydenhet, emedan den, i rundt tal, icke utgjort mera än föl¬
jande belopp, nemligen för:
1847 . B:co R dr Sfi,000.
1848 02,000.
1849 83,000.
som öfver hufvud för dessa Irenne år utgör endast c:a
77,000 R:dr h:co pr år.
I sammanhang härmed vågar jag framställa, att, i stål-
Den 30 December.
233
let för att tackjern förblifver till utförande förbjudet, detsarn-
inas utförsel må blifva tillåten emot en tull af B:co R:dr 5:
16 pr Skepp. st. st. v., att successivt nedsättas med 8 sk. b:co om
året pr Skepp, under loppet af 8 år. hvarunder således den ut¬
gående tullen hinner nedgå till 2 R:dr b.co.
Någon fara utaf en dylik åtgärd kan för jernti11verk¬
ningen så mycket mindre uppstå, som Kongl. Majit i Nåder
ofta medgilvit export af så kalladt Myr- eller Sjömalms-
tackjern, emot en utförselstull af endast 4 sk. b:co pr Skepp,
st. st. v., och densamma dock icke uppgått till högre qvan¬
tum, än för
1847 till Skepp. 4,793.
1848 40.
1849 1,059.
Stångjern har hittills till införsel varit förbjudet, men
jag anser, att detsamma hädanefter bör till införsel tillåtas
emot tull af B:co R.dr 3: 10 pr Skepp. st. st. v., att lika¬
ledes nedgå successivt under loppet af 8 år med 8 sk. b:eo
om året. intilldess inkommande tullen sålunda hunnit ned till
2 R:dr b:co.
För följande inkommande varor föreslår jag deremot
fullkomlig tullfrihet, nemligen:
Fisk, saltad, lax, hvarå inkommande tullen endast ut-
gjortj
1847 B:co R:dr 4,628.
1848 5,741.
1849 5.563.
Likaledes tullfrihet för strömming, hvarå tullintraderne
utgjort
1847 B:co R:dr 3,744.
1848 2,235.
1849 2,516.
Kött, saltadt
1847 B:co R:dr 4,530.
1848 9,400.
1849 *. . . . 5,962.
Smör
1847 . . . . . . . . R:co K:dr 484.
1848 872.
1849 11,826.
Ved, såsom Al, Björk, Bok, Ek, Eran, Tall och andra
slag
1847 B:co R:dr 5,863.
236
Den 30 December.
1848 B:co Hulr 6,400.
4849 6,776.
Utom här ofvan anlörde allmänna skal, synes mig af
billighet och rättvisa en sådan nedsättning påkallad, då un¬
der loppet af de sednare åren artiklarne smör och ved stigit
ifrån Riksgälds till Råneo.
Artikeln koksalt har uti tull inbringat
4847 R:co Hulr 4 68 000.
4848 204,000.
4849 207,000.
eller pr är c:a 4 93,000 R:dr b:co.
Det synes mig irrationelt, att med tull belägga artikeln
koksalt, hvilken nu utgöres med 56 skillingar b:co pr Tunna
(utom tillägg), eller fulla 400 °/0 af dess inköpsvärde, uti ett
land, der årligen importeras pr medium öfver 200,000 T:r
sill, och som dessutom sjelf idkar strömmings- och laxfiske
m. m., hvartill så betydliga qvantiteter salt erfordras.
Men, som tullintraderne å salt utgöra c:a 493,000 Hulr
b:co om året, och detsammas frigifvande på en gång kunde
anses komma att menligt inverka på de af tullen beräknade
Statsintraderna, föreslår jag tullens å koksalt successiva ned¬
sättning under frenne år å 42 skilling pr år, hvarefter denna
nödvändighetsvara skulle komma att tullfritt införas.
Sedan jag sålunda tagit mig friheten föreslå förändrin¬
gar uti den inkommande tulltaxan, hvilka otvifvelaktig! komma
att minska det af tulluppbörden påräknade beloppet, är jag
glad att derföre med lätthet kunna påpeka full ersättning.
Lyckligtvis finnes denna ersättning uti de förmåner af
lindring i tull, samt handels- och sjöfarts-afgifter, som blif¬
vit beviljade genom 24 §, af Underrättelserna om hvad vid
Tulltaxans verkställighet iakttagas bör.
Dessa förmåner äro af trefaldig beskaffenhet, nemligen
af 45 °/n, 25 % och 53'/3 °/ft för varor, exporterade eller
importerade i Svenska skepp, till eller ifrån i nämnde §§ be¬
stämda orter.
Den på grund häraf medgifna tull-lindring uppgår till
högst betydliga belopp och har utgjort
lör är 4847, i rundt tal . . . B:co ILdr 506,000.
4848 598,000.
4849 658,000.
Denna fråga belyses närmare af det serskilda anförande,
Herr Presidenten Skogman afgaf, såsom en af de serskilda
Gomiterade, hvilka är 1859 fått uppdrag att med underdånig*
Den 50 December.
237
utlåtande inkomma, jemte förslag till ny Tulltaxa, hvaruti Herr
Presidenten pag. 86 anförde, sorn följer:
»Uti 4826 års Tulltaxa förklarades lindringarne äga rum
»endast under Ire år ifrån och med är 4826, och enligt 4850
»års tulltaxa skulle de utgå till förut bestämda procentbelopp
»till slutet af år 4854, så minskas till hälften och alldeles upp-
»höra vid slutet af år 4855. De blefvo likväl, uppå serskilda un-
»derdåniga ansökningar af Handels-Societeterne i Stockholm
»och Götheborg, till oförändradt belopp förlängde, och 4855
»års tulltaxa bibehöll dem tills vidare.»
Resten af hvad Herr Presidenten Skogman i fortsättning
häraf anfört, är af så innehållsrik beskaffenhet, att jag vågar
detsamma recoinmendera till Bevillnings-Ulskottets noggranna
genomläsande och begrundning.
De på grund häraf beviljade tullförmånerne hafva upp¬
muntrat till export, sorn lemnat föga lönande resultater; och der¬
emot en import, för det mesta större än behofvet, och dy¬
rare, än om den skett på den naturliga vägen.
Exempelvis vill jag citera Brasilien, dit vi ena året be¬
frakta och utskicka våra fartyg, för att det påföljande hit,
med der intagen last, återvända.
Fartygen, sålunda befraktade, måste nemligen der intaga
last, kosta hvad den vill; hvarföre det förhållande mer än
en gång och vanligen inträffat, att produeterne, som i Bra¬
silien måste inlastas, betydligen stiga i pris, under det af-
lastningarne på Sverige äga runi, och vanligtvis återfalla efter
det den Svenska flottan väl hunnit blifva expedierad.
Min öfvertygelse är, att importen hädanefter af caffe,
socker, m. m. kommer alt hit verkställas, likasom hittills,
från sjelfva produetionsorterne, med den skillnad, att de be¬
ordras till limiterade priser och frakter, och, om ej dessa li¬
miter kunna utföras, älerstode alltid för den Svenska im¬
portören, att förse sig med den behöfliga importen medelst
inköp af flytande laddningar, hvarå alltid tillgång finnes på
de större utrikes handelsptatserne.
Såsom en naturlig följd af den Engelska Navigationsla¬
gen och Kongl. Majlis Nådiga Förordning den 26 October
4849, äga Engelska fartyg nu mera åtnjuta sagde tullförinå-
uer, hvilka ursprungligen blifvit gilne ät Svenska Skeppsre¬
dare, till direct al deni tillförene icke försökt handelsgemen-
skap med aflägsnare länder, och att derigenom bereda en ny
afsättning af Svenska produkter.
Den Engelska Navigationslagen har sålunda haft det goda
25 B
Den 50 December,
med sig, alt vi sjelfva inäste inse nödvändigheten al ett snart
upphörande af nämnde tnllförmSner, gifne till premium ät
Skeppsredare och större importörer, hvarigenom Staten un¬
der åratal blifvit beröfvad en så högst betydande tullintrad,
som jag här ofvan haft äran styrka.
Som jag likväl har anledning förmoda, det Kongl. Majt,
med afseende å dessa tullförmåner, ämnar lill Rikets Stän¬
der aliåta en Nådig skrifvelse, vågar jag vördsamt hemställa,
om icke det vore lämpligt, att, med afseende å deras för¬
svinnande ur tulltaxan, lör desammas upphörande antaga en
gradatim nedgående scala, med t. ex. en tredjedels minskning
om året under 5:ne pä hvarandra följande är, hvarigenom
en alltför stor import skulle undvikas det sista året, näst före
sagde tullförmåners upphörande på en gång.
Såsom ledamot af Bevillnings-Utskottet, ämnar jag be¬
gagna min rättighet att fästa Utskottets benägna uppmärksam¬
het på åtskilliga orimligheter uti vår nu gällande Tulltaxa;
men kan här icke undgå omnämna artikeln porslin, hvaraf
såkalladt oäkta, måladt eller tryckt, är till införsel för¬
bjudet.
Mig veterligen finnas i Sverige blott tvänne fabriker,
nemligen Rörstrands och Gustafsbergs, der dylikt oäkta eller
måladt porslin tillverkas.
Ite besitta således ett privilegium exclusivum att för
hela landet tillverka porslin af nämnde beskallenhet, och
dock är all den bevillning, de derför efter 2:dra artikeln till
Kongl. Majit och Kronan erlägga, ej högre, än tillsammans
theo R:dr 610, nemligen det löna B:co R:dr 450, och det
sednare B:cu R:dr 160.
Kan detta ur Statseconomisk synpunkt försvaras och jag
derom öfvertygas, sä erkänner jag mig öppet om tull-lag¬
stiftningen äga alldeles förvända begrepp; helst dylikt porslin
alltid mäste blifva en nödvändighets- och icke en öfverflöds¬
vara, hvilken säkert icke behöfde skyddas genom någon im¬
porttull, då densamma tillräckligen skyddas utaf sin egen
bräcklighet under längre transporter, svårighet och kostnad
att inpacka, samt dessutom så tynger och skrymmer, att få
varor draga sä dryg frakt.
Mycket kunde vara att tillägga, såsom om tågvirke, med
flere labrikater; men, som jag kanske med mitt anförande
redan allt för länge tagit i anspråk Högtörade Ståndets dyr¬
bara tid, inskränker jag mig till att, för alla af mig här
ofvan anförde zillertal, referera lill härvid bilagde handlingar.
Den 50 December.
250
Dock torde det tillåtas mig lästa Rev illnings-Utskottets
uppmärksamhet pä den införsel af machinerier, redskap och
verktyg Kongl. Uommerce-Collegimn, i enlighet med 15 § i
underrättelserne orri hvad vid 1 ulltaxans verkställighet iakt¬
tagas lior, eger medgifva, antingen alldeles tullfri, eller under
vissa förhållanden mot 5 eller 10 % tull.
Som dylika medgifvande!) lätt kunna missbrukas, torde
Utskottet böra ifrån Kongl. Gornmerce-Collegium infordra
uppgift på hvad sålunda, enligt serskilda resolutioner, de sed-
naste åren till Riket fått införas.
J. G. Schwan.
J\2 121.
! nu gällande Handtverks och Fahriks-Ordning af d. 22
Dec. 1046 äro, vid detta Riksmöte och inom detta Stånd,
tillförene så väsendtliga förändringar redan föreslagne, att
några ytterligare i samma syfte icke böra och kunna ifråga¬
komma. Deremot har i den, under samma dag, utlärdade
Handels-Ordningen ingen ändring hitintills blifvit motionerad,
ehuru klagomål öfver nämnde författning i icke ringa grad
spiirjas. 1 allmänhet har man, rörande sistnämnde författ¬
ning, fästat sine anmärkningar vid 6 §, som berättigar till
anläggande af öppen salubod på landet. Lemnande å sido
fördelarné eller olägenheterne för landsbygden, att i byarne
äga salubodar, derom en framtid först kan lalla sin oväldiga
dom, ligger det dock för öppen dag, att Städernas handlande
borgare deraf lida ett kännbart intrång. Må man nemligen
erinra sig, att, oansedt, genom denna författning, handels¬
rörelsen till icke ringa del blifvit flyttad utom städerne,
borgerskapet derinom dock fortfarande bibehållits vid sine
skyldigheter och onera- till Staten och Staden. Det torde
derföre icke, såsom en obillighet, anses, om, till lättnad för
städernas handlande, anspråk göres, att Landlhandlarne, hvilka,
i afseende på näringsfångst, äga samma intresse sorn städer-
nes handlande, medelst erläggande contingent deltogo med
de sistnämnde i de utskylder till communen, sorn åtfölja
handel och köpenskap.
Denna fråga tillhör den oeconomiska lagstiftningens gebiet
och utgör å Ständernas sida blott ett önskningsmål; men, om
rättvisan al det framställda anspråket af Rikets Ständer er-
kännes, bör man med skäl kunna hoppas, att det äfven hos
24 0
Den 50 December.
Kongl. Maj:t skall vinna lori Jent afseende. Under förutsätt¬
ning deraf oell lör att icke hafva framkastat tanken alldeles
naken, torde det jemväl tillätas mig underställa ett förslag
om beloppet af hvarje Landihamllares contingent till stä-
derne, om sättet för dess uppbärande samt om den stad i
hvarje ort, som rättvisligen bör erhålla denna contingent.
I sistnämnde hänseende, synes mig som anspråket på
contingent af Landthandlare icke bör sträckas utöfver det
Län, inom hvilket hvarje stad är belägen, samt att i Län,
der llere städer finnas, contingenten bör fördelas dem emel¬
lan i den proportion, som hvarje stads Handels-förening dra¬
ger utgifter för borgerligt yrke till communen.
Hvad äter beträffar beloppet af hvarje Landthandlares
årliga contingent till staden eller städerne i Länet, så synes
mig densamma böra bestämmas till lika summa som den,
hvilken Uurskapsegare erlägga. Debiteringen deraf blir icke
svår att verkställa, ty likasom de Burskapsegande påföras
communala afgifter till erforderligt belopp i förhållande till
sina Krono-utskylder, likaså kunna Landthandlarne, i mån
af deras bevillning till Kongl. Majit och Kronan, påföras
samma leir stadens eller städernas i Länet communala behof
erforderliga afgift.
Hvad sluteligen uppbörden och redovisningen beträffar,
så torde densamma kunna anförtros åt Handels-föreningar-
nes Ordförande, med rättighet fiir dem, att fiir afgifternas
utbekommande söka och erhålla exsecutiva maktens hand¬
räckning.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott anhålles vörd-
samligen.
M. W. Collén.
JV2 122.
Ödmjukt Memorial.
Frågan om förenkling af vårt lands Matt, Mai, Vigt och
Mynt har trier än en gång varit föremål för sä väl sakkun¬
nige personers forskningar, som Rikets Ständers bepröf-
vande.
Resultatet häraf känna vi alla, och erfarenheten visar,
att ju mera nyttig en förändring är, ju mera är den genom¬
gripande i folkets gamla vanor och förhållanden och ju mera
vacker den motstånd. Men tvifvelsutan skall sanningen ändå
Den 30 December.
en gång segra och ett på vetenskapliga grunder byggdt system
i dessa frågor förr elier sednare göra sig gällande.
Det ämne, jag framkallar, är således icke något nytt;
det system, jag vill framlägga för åstadkommandet af en re¬
form uti Sveriges mått, mål, vigt och mynt, kan ock så myc¬
ket mindre vara något nytt påfund, som det grundar sig på
naturens och vetenskapens osvikliga sanningar.
Alla civiliserade nationer begagna fiotals-räkningen och
alt denna vigt skall fortfarande bestå, torde man med tem-
ligen visshet kunna antaga. Tolftalsräkningen, sorn mig
veterligen icke begagnas i något land, exsisterar således en¬
dast i tankens verld, och dess införande i det practiska lif-
vet lärer väl alltid få blifva ett »piurn desiderium».
Det är således naturligt att ingenting kan vara lämpli¬
gare, ingenting leda till så mycken enkelhet och lättnad uti
alla inöjliga lifvets förhållanden, som införandet af Decimal¬
systemet, så val i mått, mål och vigt, som mynt. Sedan en¬
heten för hvarje sort blifvit bestämd, borde alla dess ölver-
eller under-afdelningar vara jemna tiotal eiler tiondedelar.
Dä det är just sjelfva caracteren pä ett decimal-räknesy-
stein, att den eria södran gäller 40 gånger mer eller mindre
än den andra, allt efter som den placeras till höger elier
venster om den, som betecknar sjelfva enheten, sä följer
häraf, att, genom den af mig nu föreslagna åtgärden, all
sorträkning samt allt egentligt bråk skall försvinna och en
otrolig och utomordentlig lättnad skall göra sig gällande vid
beräknandet och behandlandet af alla de förhållanden, der
mått, mål, vigt och mynt komma i fråga.
Också sträfva nationerna till ett gemensamt mål härutin¬
nan, och, till följe häraf, blir det så mycket nödvändigare att,
vid enhetens bestämmande, tillse, alt denna dels hvilar på
någon vetenskaplig grund, dels ock med detsamma står i
öfverensstämmelse med hvad andra nationer på en sådan
grund antagit. Ty införandet af Decimal-systemet, med bi¬
behållande af antingen nu gällande eller andra godtyckliga
enheter, skulle vara att taga blott ett halft steg, och blir
förknippadt med lika många svårigheter, som alt taga hela
steget på en gång.
Mitt liirslag till nytt system för mätt, mål, vigt och
mynt blir således:
4:o. Mätt-enheten, som kallas aln, skall vara Viooooooo
af jordens qvartrneridian. Den indelas i 10 grepp, 1 grepp
indelas i 40 turn och 1 tum i 40 iinier.
Bil. till Borg.-Ständ. Brot. 1880—1881. 16
Den 30 December.
2:o. Friheten för ytmåttet är tunnland, samt utgöres
af qvadraten på 100 alnar. 1 tunnland indelas i 10 skepp¬
land och ett skeppland i 10 kannland.
5:o. Cuben på */10:del af alnen är måttenheten och
kallas krus — 10 jumfrur. 1 tunna utgöres af 10 kappar
och en kappe af 10 krus.
4:o. Tyngden af 1 krus rent vatten vid sin största
täthet är vigtenheten och kallas skålpund. 1 skålpund in¬
delas uti 10 uns, 1 uns uti 10 lod och 1 lod uti 10 gramm.
Öfveraldelningar blifva 1 skeppund = 10 pund, 1 pund =
10 skålpund.
5:o. Ett stycke prägladt mynt silfver, bestående af 80
procent gediget silfver och 20 °/n koppar samt vägande l/lon:dels
skålpund, d. v. s. 1 lod, blir myntenheten och kallas Riks¬
daler. Den indelas i 10 daler och hvarje daler i 10 ören.
Denna föreslagna Riksdaler svarar således så nära emot
40 sk. banco, (ty den utgör 40 sk. och circa 1 l/2 runst.},
att jag jemväl skulle vilja föreslå, det Rikets Ständer, om de
antaga detta system, ville besluta sig till att låta invexla de
utelöpande Rancosedlarne al pari enligt 40 sk. banco = 1
Riksdaler; helst förlusten för Hanken härigenom skulle
blifva ganska obetydlig, då det nya myntet så ofantligt nära
öfverensstämmer med 40 sk. banco.
Jag föreslår jemväl, att från och med 1852 års början
hvar och en må begagna detta system, med villkor att intill
1856 års slut i alla räkningar och handlingar begagna orden
»nya systemet». Derefter böra de, som vilja bibehålla det
gamla, alltid tillägga orden »gamla systemet».
Möjligen skall en eller annan häremot uppkalla alla
möjliga svårigheter. Men några års öfvergång! och syste¬
met skall nog vinna tillämpning, och svårigheterna blifva
mindre, än man föreställer sig. Men vinsten blir oberäkne¬
lig. Visserligen hro sekelsgamla häfdvunna vanor svåra att
bryta, men de äro derföre icke heliga. En gång, förr eller
sednare, tager vetenskapen ut sin rätt och Svenska folket
skall med förvåning se tillbaka på de band, sorn fjettrat
dem så länge vid fördomens åldriga och oefterrättliga sed¬
vanor och bruk.
Jag anhåller om remiss af denna min motion till ve¬
derbörligt Utskott. Stockholm den 50 December 1850.
A. .4. lier ger.
Deri 30 December.
"13
JW 123.
Vördsamt Memorial.
Så väl vid denna, som sistförflutna Riksdag, hafva mo¬
tioner blifvit väckta om upphäfvande af Kongl. Förordningarne
den 9 Maj 1835 och den 20 November 1845. i afseende på
handel om lösören, sorn köparen later i säljarens vård
qvarblifva.
Under en längre följd af år, har ett behof visat sig,
som, då det icke, genom lag, kan undanrödjas, ej eller må
i lagen förbises: det nemligen att lemna säkerhet i lös egen¬
dom, när annan icke finnes att erbjuda, hvilket ock för den
fattige icke sällan är enda utvägen till skydd i econoiniskt
betryck.
En lag, som förbjöde köpare, att låta det köpta godset
qvarblifva hos säljaren, är omöjlig, såsom stödjande sig icke
på förnuftsgrund, utan på maktspråk. Kagen får icke för¬
bjuda handlingar, som i rättsbegreppet finnas iofliga; men
den eger att, genom sina bud, söka förekomma svek i dessa
handlingar och deras ländande till förfång i andras bättre
rätt, och förty att omgärda dem med nödiga controler.
Om derföre dessa motioner, åsyftande endast att få de
nämnda förordningarna till kraft och verkan upphäfna, vunno
bifall, vore dermed ingenting annat uträttadt, än att åt do¬
maren öfverlemnades, att, med ledning af de i lagen ned¬
lagda allmänna principer och de i tidernas längd utvecklade
förhållanden, pröfva verkan af de alhandlingar om slika köp,
sorn ändock alltid skulle ega tillvaro. Men denna garantie
mot falska köp, just densamma, sorn fanns innan första För¬
ordningen utkom, gjorde (kanske till en del genom saknad
enhet i lagskipningen) icke tillfyllest, hvilket ock vållade
lagstiftningens mellankomst.
Då emedlertid nu gällande stadgar i ämnet hafva bri¬
ster, så allmänt kända, att de icke behöfva vidare bevisas,
är det min mening alt föreslå andra bestämmelser, till åstad¬
kommande af det värn emot missbruk af dessa afhandlin-
gar, sorn möjligen kan ernås. Likväl och då afhandlingarna
om de s. k. lösöreköpen i de albira liesta läll icke varit
annat än pantförskrilningar. så, för att icke lagen sjelf må
locka till uppgörelser under falskt sken och såmedelst för¬
svaga känslan för sanning och moralitet hos dem, som be¬
höfva tillgodonjuta lagen, är det nödigt, att, vid sidan om
egentliga köpealhatidlingen, ställes ett annat contract till
244
Den 50 December.
deras begagnande, som vilja i redlig afsigt och pä god (ro,
under sanningens eget insegel, afhandla. Jag menar förskrif¬
ning om underpant.
I de nu nämnda ändamål föreslår jag vördsammast, att,
med upphäfvande af förutnämnda Förordningar, måtte, i lik¬
het med hvad Lag-Beredningen föreslagit, stadgas, som följer:
l:o. Angående handel om lösören, som köparen låter
i säljarens vård qvarblifva.
§ 1-
Köper man lösegendom, med tillåtelse för säljaren, att
den i sin besittning qvarhafva, och vill den egendom värja
emot säljarens borgenär, som vid utmätning eller concurs
derå anspråk gör; late då skriftlig handling öfver köpet upp¬
rättas, med dag, årtal och vittnen under. I den handling
skall upptecknas hvarje lösörepersedel, som i köpet ingår.
S 2.
Handling, som sä upprättad är, skall inlemnas till den
Itätt, hvarunder säljaren lyder, och der offentligen uppläsas,
så ock i protocollet intagas. F.j vare handlingen emot sälja¬
rens borgenär gällande, utan den sä intecknad är.
' § 5-
Nu nämnda inteckning skall förnyas inom år och dag
sedan den beviljades, och ytterligare inom år och dag efter
hvarje förnyelse. Lyder säljaren under annan Itätt, när för¬
nyelsen ske skall, varde den verkställd vid den Rätt. hvar¬
under han då lyder. Uraktlåtes förnyelse, som nu sagd är;
vare inteckningen förfallen.
Vid förnyelse af sådan inteckning skall förfaras, på sätt
om inleckningsförnyelse i allmänhet stadgadt finnes.
§ *•
Utan hinder deraf att med handlingen blifvit så förfaret,
som nu sagdt är, ege Rätten, då tvist uppstår, efter omstän¬
digheterna pröfva handlingens giltighet. Vare ock köparen
alltid, der säljarens borgenär det äskar, pligtig med ed fästa,
att emellan honom och säljaren, på god tro, så tingadt och
betaldt är, som handlingen innehåller. Finnes köpet till
borgenärs förfång svikligen gjordt, vare det emot honom
utan verkan.
5 S s-
Nu koper någon det, som förut såldt, men i säljarens
besittning qvariemnadt är, elter ty i 1 § sägs; häfver lian
på god tro köpt och i handom fått godset, be hälle han det,
ändå att handling om förra köpet intecknad blifvit.
Den 30 December.
245
Påstår någon sig, på grund af köpeafhandling, vara egare
till det gods. som i gäldenärs bo finnes, och bestrides detta
af borgenär, den der utmätning å godset söker; bjuder den,
som derå anspråk gör, bevis för sig och ställer han hos ut¬
mätningsmannen borgen för den kostnad och skada, sorn al
hans anspråk komma kan; varde godset satt i qvarstad in¬
till dess tvisten om eganderätten af domstol pröfvad blifvit;
stämme han ock, i ty fall, borgenär och gäldenär inom tre
månader sedan godset i qvarstad sattes, eller håfve sin talan
emot borgenären förlorat. Vill borgenär sjelf stämma, utan
att den tid afbida, som 1111 sagd är; stände det honom fritt.
2:o. Om underpant.
§ 7-
Vill man för gäld gifva underpant i lösegendom, utan
att den egendom ilrån sig lemna; varde pantförskrifning
derom upprättad, med dag, årtal och vittqpn under. I den
handling skall utsättas beloppet af den gäld, hvarför egen¬
domen pantförskrifves, så ock upptecknas hvarje lösöre¬
persedel, sorn i underpant sättes, der den gilves i viss
egendom
§ 8-
Sådan pantförskrifning skall inlemnas till den Rätt,
hvarunder utgifvaren lyder, och der offentligen uppläsas, så
ock i protocollet intagas.
§ ...
Då pantförskrifning så intecknad är, ege borgenaren
förmånsrätt i don pantförskrilna egendomen näst efter de
förmånsrätt egande borgenärer, som i 17 Cap. Handels-Bal-
ken och dit hörande Författningar uppräknade äro. Pant-
förskrifningar, som å samma dag intecknade blifvit, håfven
lika rätt.
§ 10-
Med förnyelse af den i 8 § nämnda inteckning skall
förfaras, på sätt och vid den påföljd, som i 3 § sagdt är.
§ il.
Är viss egendom pantförskrifven och finnes den i hans
hand, sorn förskrifningen utgifvit, eller i annans besittning
för hans räkning, då fordringen, hvarföre egendomen i under¬
pant satt är, skall uttagas; gånge den egendom i betalning,
ändå a t annan påstår sig hafva, genom köp eller annat af¬
tal med innehafvaren, blifvit egare dertill, der ej dennes upp-
246
Dm 30 December.
gifna fäng blifvit, såsom i 2 § sägs, intecknadt förr, än pant-
förskrifningen intecknades. Har egendom, genom köp eller
annat lång, eller såsom pant, pä god tro kommit i annans
band; vike för hans rätt dens, som pantlörskrifningen halver,
ändå att den förskrilning intecknad blifvit.
§ 12-
Lyder pantförskrifning, sorn elter 7 § upprättad är, å
nlgifvarens lösa egendom i allmänhet, eller ä visst slag af
egendom eller egendoms afkomst, men ej å viss persedel;
vare den förskrifning ej hinderlig för hans rätt att (ifver
större eller mindre del af den pantförskrifna egendomen
råda; utan gälle pantlörskrifningen för den lösa egendom i
allmänhet eller af bestämda slaget eller afkomsten, som ut-
gifvaren tillhörer, då fordringen, hvarföre underpant gifven
är, skall betalas.
§ 13-
Ar handling om köp af lös egendom upprättad, utan
att egendomen blifvit från säljarens besittning skiljd, och
uppkommer tvist om bättre rätt till den egendom emellan
köpare och annan, som fordran hos säljaren halver; ege
Rätten efter omständigheterna pröfva, huruvida handlingen
må anses för laga bevis om verkligt köp, eiler blott om
underpant för fordran, som köparen egt hos säljaren, och
varde, i senare fallet, den verkan handlingen tillagd, sorn
förenas kan med hvad om underpant nu sagdt är.
§ 14
Innehafvare af pantförskrifning å lös egendom vare
skyldig med ed fästa, att han den förskrifning på god tro
och för riktig fordran erhållit, der annan rättegande sådan
edgång äskar.
§ *3.
Uppstår, då egendom lör en borgenär utmätas skall,
fråga om förmånsrätt dertill för den, som innehafver pant¬
förskrifning; af den fråga må ej utmätningen eller egendo¬
mens försäljning uppehållas, utan varder tvisten om bättre
rätt till betalning ur köpeskillingen serskildt pröfvad, elter
thv Lag i allmänhet derom förmår.
Om remiss till Lag-Utskottet anhälles vördsammast.
Stockholm den 30 December ltiäO.
S. (i. Wetterberg.
Den 30 December.
24T
M 124.
Den af representanten för Staden Sölfvesborg vid sist-
förflutne Itiksdag väckta och under M 129 bland Bilagorna
till Borgare-Ståndets Protocoller vid samma Riksdag intagna
motion, angående stapelfrihet för nämnde Stad, får jag, uppå
anmodan, härmedelst åter upptaga och till Rikets Ständers
pröfning ånyo framställa.
Inseende nyttan deraf, att alla de åtgärder varda vid¬
tagna, som kinma befrämja handel oell näringar, tillstyrkte
Rikets sednast församlade Ständer, i underdånig skrifvelse
tiil Kongl. Majit den 21! Februari 1848, M 20, att derest,
vid skeende undersökning i ämnet, något giltigt hinder icke
mötte, Kongl. Majit Nådigst täcktes bevilja Siilfvitsborg den
sökta stapelfriheten; men, ehuru Konungens Befallningshaf¬
vande i Blekinge Län på goda skäl understödde den gjorda
hemställningen, blef densamma dock, hufvudsakligen till följd
af General-Tullstyrelsens afstyrkande utlåtande, icke af Kongl.
Majit bifallen.
De omständigheter, General-Tullstyrelsen anfört till stöd
för sitt afstyrkande, torde dock, vid en närmare granskning,
icke befinnas öfverväga hvad Länsstyrelsen, med en noggran¬
nare kännedom om ortens behof och öfriga förhållanden,
sanninasenligt upplyst; och då, genom medgifvande af den
ifrågavarande stapelfriheten, ökade kostnader för Tullverket
ej skulle uppkomma, enär Stadens innevånare numera åtagit
sig att icke blott anskaHä Tullhus och Vågbod, utan jemväl
vidkännas de bidrag till Tjenstemanna-personalens allöning,
som stapelstäderna i allmänhet åligga eller vissa städer i
likartade lall serskildt fått sig ålagda, synes återvinnandet
af den nu sökta, i fordna tider Staden frånhända, förmånen
icke längre böra densamma förvägras.
Hos det Utskott, till hvars behandling denna motion
torde blifva remitterad, skola alla de handlingar, som kunna
tjena till ledning för frågans bedömande, äfvensom en full¬
ständigare utveckling af rriotiverna för min nu gjorda fram¬
ställning, varda i behörig tid afgilna.
L. Billström.
Veu 50 December.
M 125.
Uland brister i vår lagstiftning är onekligen den af ett
tydligt och bestämdt stadgande om hvad utländsk man vid
inflyttning och bosättning här i landet hör iakttaga.
Kongl. Kungörelsen den 5 Oetober 102.9 innehåller väl,
att utländsk undersåte, som icke erhållit Svensk medborgare¬
rätt, icke kan anses berättigad att i Itiket läst egendom
förvärfva och besitta, utan att han dertill undfått Kongl.
Maj:ts Nådiga tillstånd, i följd hvaraf uppbud och fasta derå
för sådan utländsk man icke må beviljas; men äfven om
detta stadgande efterlefdes, hvilket dock, i anseende till sak¬
naden af någon direct påföljd för detsammas åsidosättande,
ej alltid torde vara förhållandet, förefinnes dock den ofull¬
ständighet i hittills gifne föreskrifter, att ej enahanda all¬
männa skyldigheter, som Svenske medborgare måste vid¬
kännas, jemväl åligga utländningar, hvilka här i Riket bygga
och bo samt, ej mindre till personer än egendom, njuta med
de förra lika skydd.
Ren anförda bristen har, bland andra anomalier, troli¬
gen ock vållat, att främmande gesäller och hvarjehanda per¬
soner, hvilka för utöfning af någon näring, vore den än så
ohetydlig, söka Svensk medborgare-rätt, alltid vinna en så¬
dan, under det utländningar, som inköpt och sjelfva bruka
eller på flera års arrende innehafva fast egendom å landet,
af Regeringen nekas, fastän utan uppgillra skäl, alt till Sven¬
ske' medborgare varda upptagna, oaktadt de i åratal inom
Riket vistats, gjort sig väl kända och af vederbörliga Aucto-
riteter förordats till ernående af den sökta naturalisationen.
Så länge dessa i Riket bosatta utländningar icke blifvit
bär naturaiiserade, deltaga de icke för sig eller medhafde
tjenare uti några personliga praestationer, hvarken till Staten,
eller till den commune, der de vistas, och i vissa fall undgå
den äfven att för sin egendom erlägga allmänna utskylder,
hvilka under andra förhållanden ovillkorligen skolat dem
drabba.
Re starka inflyttningar, som under sednare åren egt
rum, synnerligast i södra Sverige, der betydliga fastigheter
å landet dels med eganderätt och dels på längre tids arrende
af utländningar innehafvas, hafva väckt en allmännare upp¬
märksamhet på nu antydda missförhållanden; och ^ag vågar
derföre föreslå, att Rikets Ständer måtte medverka till det
lagsladgande: alt utländsk man, sorn vill här i Riket sig
Den 30 December.
219
bosätta, antingen för alt bruka och besitta fast egendom eller
för utölvande af annan näring, bör, innan rättighet dertill
vinnes, vara till Svensk medborgare antagen.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott anhålles.
L. Hillström.
M 126.
Sorn den af Rikets sednast församlade Ständer bestämda
fond tor Riscontröi elsen vid Låne-Contoiret i Malmö, särdeles
i hvad den afser utlåningen på namn och reverser samt ge¬
nom cassacreditiv åt enskifte personer, så väl under inneva¬
rande år, som under det näst förutgångna, befunnits otill¬
räcklig och icke motsvarande ortens, i följd af framsteg i
handel och näringar, ökade behof; får jag vördsamt hem¬
ställa, det måtte berörde Riscontlönd hädanefter varda iikad
med minst 250,000 R:dr b:co, deraf 100,000 R:dr torde böra
anvisas till förstärkning af den nu stadgade summan för ut¬
låning på reverser och 150,000 R:dr till förhöjning i fonden
för cassacreditiv.
Renna min motion torde varda till Banco-Utskottct re¬
mitterad.
L. Hillström.
JV2 127.
Vördsamt Memorial!
Rå jag vid sednaste Riksmöte väckte motion inom detta
Stånd om understöd till Svenska Slöjdföreningens Skola, gjorde
jag tillika en framställning om behofvet för handtverkerierne
och industrien i allmänhet af Slöjdskolor. På de trenne år,
som sedan förflutit, har öfvertygelse!) om detta behof, såsom
ett af de vigtigaste för landet, lyckligtvis blifvit allmän, —
till stor del genom de frukter, som undervisningen i nämnde
Skola visat liar i hufvudstaden; och jag har ej nu af nöden
att ytterligare lemna bevis för ett behof, som bör vara tyd¬
ligt nog, då lärjungar från 8 intill 59 års ålder hafva besökt
Skolan under den nyss förflutna höstterminen, till ett antal
af 193. Undervisningens nytta och oumbärlighet erkännas
på verkstaden, från mästaren intill yngsta lärgossen, och
derom instämmer utan tvifvel hvar och en, sorn gifvit akt
Den 30 December.
derpå, att lin, i upplysningens tid, vetenskap lyser ned p5
hvarje handarbete, och att arbetarens öga måste kunna upp¬
fatta dessa strålar, om handen skall, med den noggrannhet
och urskiljning, som verldshandelns slöjd k rå Iver, lyckas ut¬
föra ett siiljbart arbete.
H. Majit Konungen bar i Sin Nådiga Proposition till
Rikets nu församlade Ständer, angående Statsverkets tillstånd
och behof, äskat 45,200 R:dr årligen till 2:ne Teckniska Sko¬
lor, och derjemte ett årligt anslag af 2,000 R:dr till Svenska
Slöjdföreningens i Stockholm inrättade Söndags- och Afton¬
skola.
Jag förmodar, att vid detta Riksmöte ingen röst skall
höja sig emot anslag lill Teckniska Skolor, då frågan derom
är en lifslråga för landets näringar, och då upplysning fiir
handtverksmannen eller fabriksarbetaren är det enda vapen,
som biter emot de härar af främmande alster, hvilka be¬
lägra oss, och hota den Svenske arbetaren nied hunger.
Men, ehuru ändamålet och viljan att nå det äro gifne,
återstår det likväl ännu att finna de bästa medlen. 1 )et är
derföre jag bär skall framställa till pröfning några åsigter,
hvilka jag tror delas af allmänheten, fastän de icke influtit i
den Kongl. Propositionen eller de synas, genom hvad sorn
deri influtit, vara åsidosatta.
Herr Chefen lör Civil-Departementet har slödt sitt, ge¬
nom den Kongl. Propositionen meddelade, yttrande på de
underdåniga utlåtanden, som dels föreståndaren för Tech-
nologiska Institutet, dels Kongl. Commerce-Collegium afgif-
vit, rfirande en al Directionen fiir Svenska Slöjdföreningen
till Kongl. Maj:t ingifven underdånig anhållan om ailåtande
af Nådig Proposition till Rikets Ständer, angående beviljandet
af ett årligt Statsanslag, stort 6,300 R:dr, att användas för
underhåll och utvidgande af den undervisningsanstalt för
slöjderna, hvilken Föreningen här i staden inrättat.
Det synes emellertid, såsom om, vid de nämnda eni-
betsverken, man icke väl kände ställningen inom de närin¬
gar, till hvilkas tjenst samma verk blifvit inrättade, eller hade
fullkomlig upplysning och kännedom om förhållandena i det
practiska lilvet.
Jag hade vid sista Riksmötet tillfälle att framlägga några
bevis i denna väg. I utlåtandet öfver en då hos Regeringen
gjord underdånig anhållan om Nådig Proposition för Statsan¬
slag till Slöjdföreningens Skolas understöd, hade de nämnda
embetsverken hänvisat, lör industriens upphjelpande, handt-
Den 30 December.
verksungdomen att vid De Fria Konsternas Academie, der
man undervisas i alt rita Grekiska och Romerska näsor, få
sitt hellof fyllt intill bråddarne. Nu hafva de väl öfvergifvit
denna besynnerliga mening, men de hafva icke tröttnat alt
uttänka hinder lör framgången af det förnyade förslag, hvil¬
ket Svenska Slöjdföreningens Rireclion, som redan haft till¬
fälle att vinna femårig erfarenhet orri sättet och omständig¬
heterna vid Slöjdidkarens undervisning och om hans behof,
nu bade framlagt till Konungs och Ständers behjertande, un¬
der fortsatta förböner för arbetarens upplysning,
Den stora frågan rörer nemligen, såsom hvar och en
må fatta, på samma gång och oskiljaktigt med landets omät¬
liga vinst af sina råämnens förädling och afsättning, arbeta¬
rens egen förädling och förmånliga sysselsättning: hans be¬
varande från det förderf, sorn står honom närmast, — det
att slutligen af nöden inledas att emot samhället använda det
goda hufvudet, den kraft, sorn det inre mörkret och okun¬
nigheten bibehållit rå, våldsam och brottslig, i stället att
uppfostran, förståndsledning och gladare utsigter skulle gjort
honom fredlig för ordningens bestånd, när han älskade det
samhälle, hvars goda lott, hvars andliga ljus och ära han
fått dela. Ty äran står ej endast på höjderna, guldsirad:
lion står lika hög och lika stark i tjället, med fredens och
idoghetens verktyg i hand, när detta verktyg skurit lagrar åt
landet.
Kongl. Commerce-Collegium medgifver nu »den synner¬
liga nyttan och angelägenheten af undervisningsanstalter,
hvilka, såsom nämnde Slöjdskola, hafva till föremål att åt
personer, som redan ingått i industriella yrken, bereda ut¬
väg till inhämtande af vissa lör dessa yrkens (döfvande be-
höfliga insigter i teckniska ämnen, hvilka de hvarken i folk¬
skolorna eller sedermera i det teckniska lilvet förvärfva!,»
men yttrar tillika alt det, »lika med föreståndaren för Tech-
riologiska Institutet, ansåge den lägre technologiska undervis¬
ningen ingalunda böra inskränkas till den tillfälliga och min¬
dre fullständiga, sorn uti omförinälde Söndags- och Afton¬
skola kunde påräknas och hvarmed de i näringarne redan
sysselsatte idkare måste åtnöja sig, ulan fastmera för den
inhemska näringsflitens utveckling och förkofran vore al
ännu större vigt att, genom inrättande af sä kallade teckni¬
ska läroverk, bereda tillfälle ät dem, sorn ämna framdeles
egna sig åt industriella yrken, att dessförinnan inhämta de
lör dessa yrkens idkande nödiga elementarkunskaper i ina^
252
Den 30 December.
thematik, linearritning, mechanik och mechanisk technologi,
irtaciiinarbete, physik, chemi, med mineralogi, och geognosi,
botanik och zoologi, språk, historia, geografi, bokföring och
handelsvetenskap, och att följaktligen dylika teckniska ele¬
mentarskolor företrädesvis, framför teckniska Söndags- och
Aftonskolor, voro förtjenta af uppmuntran och understöd från
det allmännas sida.»
Denna, de berörde emlietsverkens gemensamma, fram¬
ställning tiar ledi derhän, att Chefen för Civil-Departementet
sönderdelat det förslag, som Svenska Slöjdföreningens Pirec-
tion framställt, till fränne frågor: en om Söndags- och Af¬
tonskola för slöjdidkare, en om tecknisk Elementarskola,
hvilka dock otvifvelaktig) äro i verkligheten ett. Säkert sy¬
nes, åtminstone, att om man ej har råd att på en gång in¬
rätta båda dessa skolor, behofvet och rättvisan fordra Sön¬
dags- och Aftonskolan framföre den skola, sorn, ehuru hon
bär namnet tecknisk, dock icke mottager dem, sorn egentli¬
gen och närmast hafva behof af denna undervisning, eller
som redan äro sysselsatta i handtverk och fabriker.
Med hvad rättvisa kan man säga att dessa hafva mindre
fordran pä Statens omvårdnad och bekostnaden af en skola för
deras räkning, än de, sorn ännu icke inträdt i näringarne och
kanske icke göra det, sedan de först fått kunskaper, hvilka
passa dem öfverallt i lifvet, och derföre möjligen af falsk
Idygsel eller af högfärd icke vilja befatta sig med handar¬
betet, och icke skola begripa att väl leda en verkstad eller
en fabrik, då de icke äro förtroliga med det practiska i yr¬
ket? Hvarföre skulle t. ex. här i Stockholm, — för att
med förbigående af fabrikernas alla arbetare och de så kal¬
lade gerningsmännen, pä hvilkas mängd ingen officiell upp¬
gift är att tillgå, nu endast räkna handtverksgesäller och lär¬
lingar till det antal som af Commeree-Collegium uppgifvits
för år 18i8, — fyratusen fyrahundra/jugufem personer utestän¬
gas från den teckniska undervisningen, som de behöfva för
sitt lifsuppehälle och för Statens näringars bestånd; hvarföre
skulle de bero af godtycket hos communen, eller communens
lörmåga att bekosta en tillräckligt omfattande Söndags- och
Aftonskola, då deremot ynglingar, som ännu icke kände be¬
hofvet af de teckniska kunskaperna, och kanske aldrig skulle
såsom yrkesmän erfara det, biefve af Staten omhuldade med
Den 30 December.
niska skolorna och det Technologiska Institutet? Jemförer
man de läroämnen, som den Kongl. Propositionen nu upp¬
tager för de förra, med dem, som den sednaste Kongl. ln-
struetionen för det Technologiska Institutet bestämmer för
detta, så finnér man lätt att skillnaden dem emellan är ringa,
och icke större, än alt båda kunde upptagas i ett läroverk,
och bada motsvaras af det redan nu befintliga Institutet, in¬
tilldess att det hunnit förvärfva sig ett större antal elever,
än hvad som kan vara afsedt med det åt det samma gifna
Statsanslag. När detta Institut ännu icke erhållit på långt
när femtio elever, hvem kan då antaga att den särskilda
technologiska skolan skall få femtio till, när icke heller hon,
genom tiden, på hvilken hon hålles öppen, och de fordringar,
som fästas vid inträdet, kan erhålla några från handtverks-
classen ?
Svenska Slöjdföreningens Direction hade insett, att Tech¬
nologiska Institutet nu står afskiljdt från arbetaren och verk¬
städerna, hvilka dock skulle gifva detta Institut en betydelse
och de elever det nu saknar, till följe af fordringar på högre
kunskaper för inträdet, än handtverksmannen hade tillfälle
att förvärfva: ett tillfälle, sorn desto säkrare saknas honom,
sorn ingen allmän skola hålles öppen på de tider, han kari
lemna verkstaden. Pirectionen framhöll den obestridliga san¬
ningen, att Technologiska Institutet ej kunde vinna bättre,
mera lefvande elever för sina lärocurser, än just deni, som
uppammats i fabrikerna och verkstäderna, och med utmärkta
lörständsgålvor sökte vetenskaplig ledning för sin fortgång till
en mera omfattande verksamhet, men redan hade i Söndags-
och Aftonskolan blifvit bevandrade i alla de teckniska äm¬
nen, som der föredragas.
Derföre föreslog Pirectionen, att, jemte det Föreningens
Söndags- och Aftonskola erhölle den tillökning i de nu inom
henne föredragna undervisningsämnen, hvarigenom hon komme
att motsvara en af de bästa utländska Söndags- och Afton¬
skolor, hon tillika måtte få en högre afdelning, hvarifrån
direct afgång till Technologiska Institutet kunde ega rum.
Efter det undervisningsschema, Svenska Slöjdföreningens
Direction bifogat sin ansökan om Statsanslag, skulle uti Sön¬
dags- och Aftonskolan, eller den lägre afdelningen, undervisas
hvarje vecka i: arithmetik, geometri, elementarritning, klots-
ritning, perspectiv, beskrifvande geometri, ornamentsritning,
målning, modellering, snickareritniug, timmermans- och sten-
huggningslära, verktygslära och maehinritning, architektoni-
Den 50 December.
ska listverk och pelareordningar, physik, chemi, material¬
kännedom, Svenska språket, handstil och aifairsnppsatser,
bokhålleri och kostnadslörslager: tillsammans 102% under-
visningstimmar, p3 .31 timmar i veckan.
Skolans högre afdelning skulle på söcknedagsförmidda-
garne undervisa' i geometri, arithmetik och algebra, samt
Engelska, Franska ocn Tyska språken.
Håda aldelningarne kunna på en gång hesökas.
Till arfvoden åt lärare och deras biträden i Söndags-och
Aftonskolan, eller lägre afdelningen, var beräluiadt: 5,66(5: 52.
För läraren i högre afdelningen 1,150: —
Gemensamt för båda aldelningarne:
Föreståndare 1,200:
bibliothekarie 200:
Prest för Gudstjenst i Söndagsskolan 83: 16.
Vaktmästare 200:
Tillsammans för året B:co H:dr 6,500: —
Nedre afdelningen ensam var beräknad för 200 elever.
Såsom särskildt skäl lör detta Statsanslag till Svenska
Slöjdföreningens Söndags- och Aftonskola, har Föreningens
I Gred ion erinrat derom, att från hela Kikets handtverksung-
dom besökes Stockholm, lör att der lära handtverkef, och
att således både det största tillfället här gilves alt bibringa
den teckniska kunskapen, och att största delen af denna
ungdom, sedan den genomgått lära i Stockholm, åter sprider
sig åt landsorten, hvarigenom hulvudstaden icke mera har
någon tjenst af dem, om annars någon annan beräkning borde gö¬
ras, eller annan bestämmelse kunde gifvas, än att landel i sin
helhet hade fördelen al upplysning inom handtverksclassen ge¬
nom Slöjdskolor, liksom det eger den al landtbruksskole!', hvilka
med lätta bekostas af Staten, ehuruväl dessa särskildt tillhöra
landet. Matrikeln i Svenska Slöjdföreningens Skola visar att aPde
195 elever, som skolan halt under sista höstterminen, 97 voro
lödda i landsorten, och att dessa, tillsammans med 9 utländnin-
gar, höjde antalet af dem, som voro födda utom Stockholm, till
106: i båda lallen således, skolan bestående till mera än
hällten al främlingar för hulvudstaden.
Att beholvet al tecknisk undervisning är för Stockholm
ojemförligt större, än annorstädes i landet, bevisas för öfrigt
lätt med den ofvan anförde zillran af 4,125 handtverksge-
säller och lärlingar, då Götheborg har 1,007, Eskilstuna 840
och dernäst Malmö ej större antal, än 654.
Den 50 December.
Jag önskar af hjertat att sådana techniska skolor, sorn
den Kongl. Propositionen upptager, må kunna bekostas al
Statsmedel för alla orter i landet, der lärjungar till elern må
kunna påräknas, således äfven i Stockholm; men, helt och
hållet i strid med föreståndarens för Technologiska Institutet
och Kongl. Cornmerce-Collegii mening, anser jag att, lör
fabriker och näringar, fullständiga techniska Söndags- och Af¬
tonskolor äro af beholvet strängare påkallade, än de före-
slagne särskilda så kallade techniska elementarskolorna, och
att derföre nämnda fullständiga Söndags- och Aftonsko¬
lor böra i första rummet med Statsmedel understödjas.
Hvad beträlfar den af Kongl. Commeree-Collegium för¬
menade »olämpligheten af ett betydligare understöds bevil¬
jande utaf allmänna medel, till förmån för en läroanstalt,
ställd under förvaltning af en enskild Förening»; så synes mig
ej denna olämplighet större, än att de medel, som Staten
lemnar till navigationsskolorna, också stå under en förvalt¬
ning, som är vald af, och bestående af, enskilde män. Det
hinder, som Commeree-Collegium häri sett, synes mig bestå
blott deraf, att en förening uppstått, enskild till sin natur,
men allmän till sin verkan, att uträtta det, sorn de allmänna
organerne icke bekymrat sig om, eller icke förmått, till all¬
mänt bästa.
Af nu anförde skäl, får jag yrka, att i första rummet
ett Statsanslag af 6,500 il:dr må beviljas Svenska Slöjdför¬
eningen, lill dess i underdånig skrifvelse föreslagna utvidgade
Söndags- och Aftonskola, med en högre afdelning, för in¬
hämtande af främmande språk och de mathematiska kun¬
skaper, som öppna tillträdet till Technologiska Institutet.
Jag anhåller, att denna min motion måtte remitteras till
Stats-Utskottet, att behandlas i sammanhang med Kongl.
Maj:ts Nådiga Proposition om anslag till techniska elemen¬
tarskolor i Stockholm.
C. G. Guslafsson.
JVi 128.
Vördsamt anförande.
Då jag härmed går att inför Sveriges lagstiftande för¬
samling väcka ett förslag, syftande att förskaffa qvinnan
economisk sjelfständighet, sker det i medvetande af sakens
stora vigt för hela det q v inliga slägtet, för famille- och sam-
Den 30 December.
hällslifvet, linder önskan alt med den klarhet, den insigt
och värma, som ett så maktpåliggande ämne kräfver, kunna
framställa detsamma. Som vi veta, var qvinnan i hedniska
liden nästan öfverallt arflös; under catholska tidehvarfvet
fick hon en liten lott vid sidan af mannen och först i vår
tid, och särdeles genom vår Konungs åtgörande, hiel' henne
inom samhällets alla classer tillerkänd lika arfslott med
mannen. Denna rätt alt ega lyckes väl hafva måst blifvit
henne beviljad derföre, att lagstiftarne ansett henne nu, mera
än förr, förstå sig på att förvalta egendom. Rättigheter
pläga dock vara förenade med skyldigheter, och man plägar
ej gifva rättigheter, utan att förutsätta hos den, åt hvilken
man gil ver dessa rättigheter, förmåga, duglighet att begagna
dem. Nu hafva Riksens Ständer, redan vid 1844 års Riks¬
dag, gilvit henne rättigheten att ega lika med mannen, och
derigenom tillkännagifvit att de anse henne ega förmåga
sköta sin economie. Men alldenstund denna sålunda erkända
rättighet äfven medför skyldighet alt förvalta sin förmögen¬
het, skulle man finna ingenting naturligare, enligt förutnämnda
och erkända princip, än att hon verkligen vore myndig. Att
likväl så ej är förhållandet, känna vi alltför väl, både af er¬
farenheten och al allmänna lagen, sorn, uti 19 Kap. Ii och
5 §§ Arfda-Balken, säger: »Mö af hvad ålder hon vara
må staude under förmynderskap.» Genom detta lagstad¬
gande är hela den så liberal ansedda lika arfsrätten, till sin
verkan, förintad, ty att ärfva, d. v. s., få något, utan att få
förvalta det, är ju en omening inför sunda förnuftet och
lemnar qvinnan, utom på papperet, i samma ställning, som
förut, ja! så till vida i en sämre, som hon nu, betraktad
som en dyrbarare vara, än förr, exponeras för flera och an¬
gelägnare speculanter. Genom denna sin ställning, antingen
helt och hållet beroende af en förmyndares eller målsmans
godtycke, eller tvungen, för att undgå ett dylikt, att kasta
sig i armarna på den förste man, som erbjuder sig, för att
derigenom få åtminstone en viss frihet, som hon, under ogifta
tillståndet, saknar, är och förblir hon, i båda lallen, endast
en sak, låt vara en lefvande varelse, dock ej menniska, all¬
denstund hon saknar det, som utmärker ett förnuftigt vä¬
sende, frihet att handla enligt förnuftets fordringar. Uti
denna qvinnans onaturliga samhällsställning tordt en stor del
af det onda, hvaraf vår tids famillelif lider, vara att söka,
och jag håller före att lämillen helt och hållet skall upp¬
lösas, alt alla de sedliga grundvalar, hvarpå samhällsbygg'
Den 30 December.
857
naden hvilar, skola ramla, så vidt man ej, genom att, de
facto, tillerkänna qvinnan, hvad man i princip har medgifvit
henne, erkänner hennes värde som menniska och hennes
förmåga att tänka och handla förnuftigt och fritt, synnerli¬
gast som ingenting hindrar att gifva henne en sådan upp¬
fostran, hvarigenom hennes själsförmögenheter kunna utveck¬
las. ITär kunde väl tecknas de förhållanden i famillcn och
samhället, som nu dagliga erfarenheten erbjuder och som
visa, huru qvinnans brist på economiskt sjolfboroende ofta är
orsaken så väl till hennes egen olycka, som den mans, med
hvilken hon kommit att förena sig. Tusentals exempel kunde
anföras på, huru qvinnan, som medfört hemgift, utan att der¬
öfver få råda, just i känslan häraf, lefver lättsinnigt eller i fåfänga
lörslöser hvad hon kan åtkomma inom huset; huru mannen,
säker om sitt lätt förvärfvade och oåtkomliga byte, ej dra¬
ger i betänkande, att låla det gå som det kommit, emedan
hustrun ej har någon rätt, att draga honom till ansvar för
förvaltningen af hvad hon medfört ii hemgift. Men dessa
exempel, äfvensom andra, hvilka visa, hvartill den ogifta
bringas genom sin rättslöshet i economiskt afseende, torde
kunna förbigås, .Endast om den omständigheten må erinras,
att osedligheten tilltager öfverallt, och om man gör sig be¬
svär att undersöka de orsaker, som bragt olyckliga qvinnor
till höjden af moralisk förnedring, skall man till sin häpnad
finna, alt det, till en stor del, varit den otjenliga economiska
lagstiftningen för qvinnan, som varit en af de mäktigast vål¬
lande orsakerna till hennes olycka. Oriktigt invändes, att
qvinnans sinnelag och tänkesätt ej äro sådana, att hon passar
för economisk sjelfständighet. Det ligger en stor villfarelse
uti den föreställningen, alt hon af naturen ej skulle ega för¬
stånd, beräkningsskicklighet, o. s. v., hvarigenom hon skulle
vara oförmögen att sköta sig sjelf, och både forntidens och
samtidens historia jäfvar det låga begrepp, man fäster vid
hennes intellectuela och practiska förmåga. Kanske behöfva
vi ej gå längre, än till våra egna hem, för att öfvertygas
derom, att qvinnan verkligen besitter alla de egenskaper,
som fordras för en fri och ny ttig verksamhet. Om så skulle
vara förhållandet och vi ej med flit tillsluta ögonen för den
klara, af historien dessutom bekräftade, erfarenheten om
qvinnans förmåga att vara myndig, så återstår oss intet an¬
nat, än att, med erkännandet häraf, upphäfva de inskränk¬
ningar för qvinnan, hvarigenom hennes krafter dels blifva
liggande ofruktbara, dels ock användas till både hennes och
Bil. lill Borg.-Stånd. Prot. 1850—ISSI. U
SÖS
Den 30 December.
samhällets skada, och i stället öppna för hennes verksam¬
hetsdrift passande utrymme, såvidt vi annars älska hennes
välfärd och vilja befordra allmän sedlighet. Af qvinnans
ställning i samhället kan man bäst bedöma detsammas be¬
skaffenhet, och Stater hafva alltid blifvit ansedda stå högst i
bildning och sedlighet, i den män qvinnans rätt ej blott blif¬
vit erkänd, utan äfven tillämpad. Det är pä grund af hvad
jag här, liksom vid en föregående Riksdag, haft äran anföra,
och med åberopande af en motion, som i samma ämne blif¬
vit väckt i ett annat Stånd, derjemte citerande de yttranden,
som en af Sveriges störste lagkloke och statsmän anfört i
denna fråga uti den föreslagna nya Civillagen; (Se Nya Lag¬
förslaget, sid.) som jag föreslår, att 19 Cap. 2, 3 §§ Ärlda-
Italken måtte få den lydelse, som Herr Expeditions-Secreteraren
Richert uti sin reservation vid det nya Lagförslaget önskat,
nemligen: Ogift qvinna vare myndig, då hon fyllt 25 år.
Jag hyser den lifljgasle förhoppning, att Borgare-Ståndet,
sorn alltid representerat framåtskridandets och humanitetens
sak, ej skall underlåta att gifva stöd åt denna motion. Om
remiss till Lag-Utskottet anhålles ödmjukligen.
P. E. Winge.
JW 129.
Memorial!
Enär de obetydliga medel, som, enligt 48 § 2 mom. i
Kongl. Fabriks- och Handtverks-Ordningen och 3ä § 2 mom.
i Kongl. Handels-Ordningen af den 22 December 1846, till¬
falla Fabriks- och Handtverks- samt Handels-Föreningar,
skola, efter afdrag af nödiga utgifter, användas till understöd
för gamla afsigkomna Fabriks- och Handtverks-idkare samt
Handlande, med flere uppräknade personer, anser jag de ifrå¬
gavarande cassorna, såvida det ädla och välgörande ända¬
målet med desamma skall kan ernås, böra befrias från
alla sådana utgifter, hvilka icke äro nödvändiga; och som
till sådane utgifter med allt skäl kan räknas Expeditions¬
lösen, som Föreningarne för närvarande måste betala i rätte¬
gångar, vågar jag uttala den önskan, att ofvannämnde För¬
eningar måtte, i likhet med andra välgörenhets-anstalter, be¬
frias från Expeditionslösen.
P. II. Hesselgren.
Den 30 December.
259
M 130.
Vördsamt Memorial!
Den classification af Rikets Städer, som för tillämp¬
ningen af vissa stadganden så väl i Riksdags-Ordningen, som
i Bevillnings-Författningen, förutsattes, lärer vara upprättad
vid 182.3 års Riksdag, utan att sedermera hafva undergått
någon förändring. Rättvisa och god ordning fordra att denna
classification, efter hvilken Representationsrätten inom Bor¬
gare-Ståndet är ordnad samt Bevillnings-afgifterne för han¬
del, näringar och annan rörelse i Städerne utgöras, tid efter
annan varder öfversedd och efter inträdda förändrade för¬
hållanden rättad .och jemnkad.
På de 27 år, som förflutit sedan städernes sednaste
class-fördelning upprättades, hafva åtskillige nya städer blif¬
vit privilegierade, i afseende å hvilka fråga uppstått i hvad
nion desamma kunna vara till representationsrätt, såsom
stadssamhällen, behörige eller pligtige. Utredningen af denna
fråga, hvilken eger sammanhang med Städernas classification,
påkallar vid denna Riksdag destoheldre någon åtgärd från
Ståndets sida, som vissa bland dessa nya Städer, hvilka vid
en föregående Riksdag gjort bruk af sin lörmenta rätt att
befullmäktiga Riksdags-Ombud i Borgare-Ståndet, nu ansetts
hafva brustit i skyldigheten att ställa fullmäktig vid denna
Riksdag och af sådan orsak kunna betraktas såsom utsatte
för de i 16 § R. O., för sådan underlåtenhet, bestämda
påföljder.
Jag föranlåtes af dessa anledningar, att vördsamt före¬
slå, det Vällofl. Borgare-Ståndet behagade låta öfverse och
granska den nu gällande classificationen af Rikets Städer,
samt deruti vidtaga de rättelser, som af förändrade förhål¬
landen påkallas, så ock, i sammanhang dermed, undersöka
och bestämma, om och i hvad ordning de nybildade Städer,
hvilka ännu icke äro i dass uppförde, kunna vara pligtige
att för sig ställa Riksdagsfullmäktige.
Om remiss häraf till Ståndets Enskildta Besvärs-Utskott
får jag vördsamt anhålla.
P. J. Lagergren.
Den 30 December.
JVS 131.
Vördsamt Memorial.
Collega Schola Magister Johan Fredrik Widgren åtföljde,
i slutet af år 1841, dåvarande Svenske General-Consulen
Capitaine» von Schantz till Brasilien, i egenskap af prest
och huslärare för dennes barn. Denna beställning upphörde
redan år 1845, inen Widgren, qvarhållen af sin håg för
Botaniken, hvars studerande i detta tropiska land utgjort
det egentliga ändamålet med hans resa, stadnade qvar i
Brasilien och begat sig till detta stora rikes inre provinser,
för att der fortsätta de arbeten och samlingar i landets
flora, sorn han under vistelsen i hulvudstaden Bio de Janeiro
begynnt. Sedan han under de första åren hemsändt till Riks-
Musscum Ivaline betydande remisser torkade voxter från
Brasiliens kustländer, hugnades han åren 1844 och 1845
med ett af Kongl. Wetenskaps-Academien utverkadt rese-
unilerstöd, stort 400 lt:dr hvartdera året. I Martii månad
1847, begaf han sig på återvägen från det inre landet och
hemkom i Maji samma är till fäderneslandet, medförande i
17 packlårar de rika botaniska samlingar, som utgjort fruk¬
ten af hans mödor och vandringar under ett femårigt vi¬
stande i Brasilien.
Utblottad på alla medel till hemresan, nödgades Magi¬
ster Widgren dertill upplåna 50 Fund Sterling, emot under¬
pant af alla sina samlingar. Dessa samlingar förvaras i
Kongl. Wetenskaps-Academiens hus till långifvarens säker¬
het för detta Capital, jemte sex procents ränta derå från
den 27 Januari 1847.
Kongl. Wetenskaps-Academien, till hvilken denna växt-
samling varit hembjuden för 5,000 R:dr banco, men som
saknat medel att den inlösa, yttrar uti dess derom till Kongl.
Majit algifna underdåniga betänkande, att samlingarne syntes
innehålla det af Widgren uppgifna antalet arter (2,000) och
specimina (50,000); att dessa äro omsorgsfullt valda och
med särdeles noggrannhet torkade och vårdade, så ali ifrå¬
gavarande samlingar kunna räknas bland de vackraste från
ett Tropiskt land till Europa hemförde: att det äsatla pri¬
set, äfven om exemplarens antal icke antagas till mera än
30,000, är efter den i Naturalii-handeln för Brasilianska
växt-alster lägsta beräkning af 8 sk. banco per stycke: att
öfver hälften af de hembjudna arterna i Riks-Mussci herba-
rier saknas; att exemplarens mängd Jemnade riklig tillgång
Den 50 December.
261
till fyllandet, så väl af Riks-Museei, som båda Universiteter-
nes behof i detta hänseende, och att Academien tillstyrkte
att Magister Widgrens växtsamling måtte för allmänna mer
del inlösas.
Sådan är beskaffenheten af den Naturalie-samling, sorn
Magister Widgren under nöd, bekymmer och rastlösa mödor
i Brasiliens heta himmelsstreck åstadkommit och vårdat
samt slutligen till Fäderneslandet hemfört. Den rika sam¬
lingen är pantsatt för den fattige samlarens rese-kostnad —*
och hans skuld är redan ökad med fyra årliga räntor.
1 denna enkla framställning af en ung mans ihärdiga,
med otaliga försakelser förknippade sträfvande att gagna och
utvidga den vetenskap, ät hvilken han egnat sig så långt
hans förhållanden det medgifvit, ligger så mycket som talar
för ett allmännare deltagande, att jag ej tvekat att göra mig
till tolk för hans ödmjuka och anspråkslösa bön om under¬
stöd af Staten, genom inköpande af de i Kongl. Wetenskaps-
Academien ännu förvarade samlingarne.
De handlingar, som kunna lemna närmare upplysnin¬
gar om alla hithörande förhållanden, äro i afskrifter logado
vid denna motion.
Jag anhåller vördsammast att få föreslå, det Rikets
llöglofl. Ständer behagade besluta, att af allmänna medel
med i>,000 R.dr banko inköpa de af Skolläraren Magister
Johan Fredrik Widgren från Brasilien hemförda samlingar
af torkade vextalster, som omnämnas i bifogade handlingar,
och som, enligt likaledes bifogadt intygande al vederbörande
Intendent, ännu förvaras i Kongl. Wetenskaps-Academiens
hus. Stockholm den 50 Deq. 1850.
P. J. Lagergren.
M 132.
Vördsamt Memorial.
Med afseende å beskaffenheten af det förhållande, hvar¬
uti de Svenska städernas innevånare ursprungligen stodo till
städerna, kan man fördela dem uti Borgare och Gäster, de
förra de, som för burskap voro antecknade i Stadens bok,
de sednare, sädane som för handel eller andra orsaker sig
der uppehöllo, De torra åläg det, att bestrida de utgifter,
som för Stadens bestånd erfordrades, hvadan årliga taxerin¬
gar förrättades utaf dertill bland Borgerskapet utsedde de¬
262
Den 30 December.
puterade, för att dymedelst fylla den brist, som uppstod uti
de inkomster, Staden uppbar utaf sakören och afgifterne för
begagnandet af de till handelns säkerhet gjorda allmänna
inrättningar och controler.
Genom Wasa-Konungarnas nit och omsorg, lades grund¬
stenen till den första undervisningen, medelst inrättandet af
Skolor i Städerne, uti hvilka Skolor Skolemästare tillsattes,
som är 16S0 försågos med privilegier, uti hvilkas 7:de punkt
stadgas, »det Skolemästarne skulle af Städerna accomoderas
och försörjas med beqväma publika hus och gårdar, och
församlingarna vara förpligtade dem tillbörligen med laga
byggnad vidmagthålla;» och hafva berörde privilegier seder¬
mera den 1 October 1073 och den 16 October 1723 blifvit
confirmerade med uttryckeligt upprepande af meranämnde
skyldighet för Städerna. Genom Kongl. Skolordningen den
16 December 1820 är ytterligare förordnadt, att i hvarje
Stad, der allmän Skola finnes eller blifver inrättad, Magistraten
och Borgerskapet eller Stadens innevånare, som af Skolor
hemta betydlig fördel, skola, med iakttagande af privilegier,
ofelbart nu anskaffa och bekosta embetsgård för Skolans
Hector, eller ock utvidga Skolbyggnaden så, att Hector der
finner tillräckliga bonings- och hushålls-rum. Det är all¬
mänt bekant, hvilken förändring, som vid sistledne Riksdag
beslutades, i afseende på Elementar-Läroverken. Kongl.
Majit har sedermera i Girculaire till samtliga Consistorierna
i Riket och Directionen Öfver Stockholms undervisningsverk
den 6 Juli 1849 löreskrifvit, att Gymnasierne skola med
Lärdoms- och Apologist Skolorne förenas till ett samman¬
hängande helt. De gamla ursprungliga anspråkslösa under-
visnings-anstalterna i Städerna hafva således ombytt na¬
tur och blifvit förvandlade till ett slags högskolor, hvarest,
med en viss medhafven valfrihet i läroämnen, de för under¬
gående af Student-Examen erforderliga kunskaper bibringas.
Genom eftergifter uti privilegierne för Borgerskapet uti Stä¬
derna hafva dessa öppnat sina portar för hvilken som helst,
och Städerne äro icke såsom fordom, blott boningsorter för
dem, som i Stadens Bok antecknade blifvit, utan jemväl för
medlemmar af hvilken samhälls-class som helst. Till Stif¬
tens Skolor strömmar dessutom ungdom ifrån alla håll, och
den omkringliggande landsorten lemnar det högsta bidraget.
Också härtill kommer, att lärarepersonalen öfverallt erhållit
ökade löner samt Rectorerne nu mera icke tillsättas såsom
fordom, utan väljas af Skol-Collegict, samt de »ålunda valde.
Den 30 December.
263
i och för deras besvär och tillsyn af Skolan och handhaf-
vandet af dess economie, bekommit särskilda löne-förmåner,
utan att tillika blifva tillförsäkrade, att vara bibehållna vid
deras uti förut gällande Skolordning villkorade rätt att åt¬
njuta embetsgård, eller deremot svarande hushyre-ersättning,
torde samma förmån i och med tillträdet af de nya lönerna
också hafva upphört; dock som af sistnämnde skäl ovisshet
kan uppstå, huru härmed rätteligen sig förhåller, och mån¬
gen tror, då lagen icke uttryckligen fråntagit de nuvarande
Läroverkens Rectorer rätt till boställs-rum eller motsvarande
hushyra, de dervid böra förblifva, samt det i sednare hän¬
delsen vore högst obilligt, att Stifts-städerna, åtminstone en-
samna, skola bekosta boställen eller hushyra åt bemälte
Embetsmän vid dessa Skolor; får jag, med särskildt fästadt
afseende på de öfver höfvan stegrade anspråk, som i sådant
afseende ej längesedan framställts af förra Rectoren vid Wexiö
Skola, vördsammast anhålla att Wexiö Stad, der Gymnasium
och Skola numera förenats till ett gemensamt Läroverk,
måtte ifrån förutnämnde onus befrias; och torde äfven denna
förmån förunnas öfrige Stilts-Stiider. Om remiss af denna
Motion a nirå lies. Stockholm den 30 Dec. 1830.
B. Hjort.
'JV2 133.
Memorial!
Genom de författningar, som i sednare tider utkommit,
angående försäljning af stämpladt papper, har det blifvit ve¬
derbörande embetsmän inedgifvet, att mot redovisningsskyl¬
dighet och borgen erhålla det för deras embetsutöfning er¬
forderliga stämplade papper, men denna tillåtelse har varit
förknippad med förbudet, att annorlunda än till dylikt behof
använda sådant reqvireradt stämpladt papper, och att det¬
samma försälja.
Det synes dock vara en billig pretention å allmänhetens
sida, att i Rikets Collegier och vederbörande Embetsverk
kunna derstädes, för de handlingar, som dit skola itigifvas,
få köpa dertill erforderligt stämpladt papper. Också har
delta förr praetiserats och allmänheten har funnit detsamma
för sin beqvämlighet fördelaktigt. — Nu deremot måste den,
som skall ingifva en handling till något Embetsverk, först
uppsöka Chartas-Sigillatffi-Försäljnings-Contoret, och derigc-
264
Den 30 December.
noin vidkännas ett besvär, som ej är nödvändigt, och en
tidsutdrägt, sorn ofta kan medföra lataliers förlust.
Med uttalande af dpn princip, att vederbörande tjenste¬
män äro tillsatte för allmänhetens skuld, och ej tvärtom,
och att parter ej böra oskäligen besväras, lör att skalla en
enda Chartae-Sigillataj-försäljningsman större inkomst, före¬
slår jag:
att de personer inom hvarje Embetsverk, hvilka,
emot redovisningsskyldighet och borgen, erhålla
det stämplade papper, som för utöfningen af de¬
ras Embete erfordras, må medgifvas rätt, att till
försäljning åt allmänheten bålla äfven det stämp¬
lade papper, hvarmed de handlingar, som skola
till samma Embetsverk ingifvas, böra beläggas.
B. Hjort.
M 134.
Vördsamt Memorial!
Både i följd af ätskillige Domstolars indragning och med
afseende på det ofullständiga skick samt i mänga fall otyd¬
liga innehåll, vår nuvarande Expeditionstaxa befinner sig,
tarfvas deri ätskillige förändringar och förtydligandcn; och
får jag, af sådan anledning, föreslå att Rikets Höglo!]. Stän¬
der hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhålla, att samma
taxa varder behörigen genomsedd och förändrad; förbehål¬
lande jag mig att å annan dag fä adenina ett förslag till de
förändringar, jag anser nödige.
Om remiss af denna motion till behörigt Utskott an-
hå lies.
B. Hjort.
M 13S.
Vördsamt Memorial!
Vid Riksdagen före den sista beslöto och afgåfvo Rikets
Ständer ett förslag till Lag för enskilda Banker, hvaruti*
bland annat, stadgades, att sådanc Bankers minsta sedelvaleur
borde blifva 6 K:dr 32 sk. banco; men detta förslag lycka¬
des ej tillvinna sig Kongl. Majtts Nådiga bifall, utan tvärtom
utfärdades snart derefter, under den 9 Januari 1846, en för¬
Den 30 December.
263
fattning, som i flera delar afvek från Rikets Ständers ön¬
skan och mera, än de afsett, gynnade Privat-Bankerne äfven
deruti, att dem tilläts intill slutet af innevarande år utgifva
sedlar jemväl å 3 R:dr 16 sk. b:co.
Denna Regeringsåtgärd öfverraskade väl mången, men
sinnena lugnade sig i föreställningen, att åtminstone bestäm¬
melsen rörande den låga sedelvaleuren skulle gäJla endast för
en kortare tid och i öfrigt vore ett efterrättligt ord. Likväl
har, tvärtom, bland våra dagars företeelser, motsatsen visat
sig, dä Kongl. Maj:t nyligen, uppå några Privat-Banks-Direc-
tioners ansökning, medgifvit, att den engång i Nåder be¬
stämda terminen, hvarefter sedlar å lägre valeur, än den nyss¬
nämnde, icke skulle lå af Privat-Bankerne utlemnas, må ut¬
sträckas intill den 1 Januari 1852, och att följaktligen dessa
Banker ega att intill sistberörde dag utgifva sedlar ä 3 R:dr
16 sk. b:co valeur.
Något hvar, på landets penningeförhållanden aktgifvande,
har med förundran erfarit denna åtgärd i monopolets in¬
tresse, och då man, tili och med inom detta rum, hört på¬
yrkas Rikets Ständers medverkan till fortsatt utsträckning af
tiden för den concession, som Kongl. Maj:t för tillfället be¬
gränsat inom året, och hvilken redan i och för sig rakt stri¬
der emot Ständernes eget, vid en föregående Riksdag fat¬
tade, beslut; så påkallar frågan den uppmärksamhet, att jag
finner mig böra till högtärade Ståndets och Rikets Ständers
begrundande hemställa, huruvida icke anledning och skäl äro
för handen, att llikets Ständer, tili förekommande af ytter¬
ligare modificationer i afseende på Privat-Bankernes sedel-
utgifning, hos Kongl. Majit underdånigst anhålla, att någon
vidare rubbning, till fördel för dessa Bankers actieegare, i
de genom Kongl. Kungörelsen den 9 Januari 1846 stadgade
grunder för sedelutgifningen, icke må ifrågakomma; helst
det betänkliga inflytandet deraf på omloppet af Rikets Stän¬
ders Banks sedlar och dermed sammanhang egande metalliska
cassa är uppenbart.
Om remiss af denna motion till vederbörligt Utskott
anhålles vördsamt.
P. O. Norin.
266
Den 30 December.
JVS 136.
Vördsamt Memorial!
Uti en af mig vid sistförflutne Riksdag afgifven motion hem¬
ställde jag, att, då den förklaring öfver 8 § i 2 Gap. af 1766
års Fiskeri-Stadga, om hvars utfärdande Rikets Ständer vid
1810 och 1811 årens Riksdag hos Kongl. Majit framställde
en underdånig anhållan, ännu icke blifvit i Nåder meddelad,
Rikets Ständer måtte i underdånig skrifvelse uttrycka deras
önskan, att Kongl. Majit täcktes åt denna, för en stor del af
landets innevånare högst vigtiga, fråga, egna Sin uppmärk¬
samhet så snart omständigheterna det möjligen medgåfvo.
Sammansatta Lag- och Allmänna Resvärs- och Economie-
Utskotten, hvilka behandlade frågan, tillstyrkte uti Betän¬
kandet, JU 59, Rikets Ständer, att som, hvad Utskotten fått
upplysning om, ärendets pröfning snart skulle hos Kongl.
Majit förekomma, den af mig väckta motionen måtte för-
falla; detta gillades äfven af Riks-Ståndens pluralitet. Då
likväl ännu frågan lärer vara hos Kongl. Majit oafgjord, får
jag återupptaga min nyssomförmälda, vid förra Riksdagen
väckta, motion, samt dristar hoppas att densamma nu måtte
krönas med bättre framgång än sednast.
Stockholm den 50 December 1850.
P. 0. Norin.
M 137.
Vördsam Motion.
Ehuru Kongl. Förordningen, »angående vilkoren för till¬
verkning och försäljning af bränvin», icke omfattar sådan
handel i minut af utländska spirituösa drycker, der någon
utminutering på stället icke eger rum, hvilken handel der¬
emot är beroende af helt andra föreskrifter, torde nämnde
förordning likväl behöfva något förtydligande, då man till
och med satt i fråga, att, genom dess §§ 13 och 57, ute¬
slutande privilegium, att drifva handel i minut med dessa
varor, skulle vara lemnadt åt innehafvarne af »sådane stäl¬
len, hvarest mat alltid och ovilkorligen är att tillgå.»
Att en författning, som rörer både tillverkning och för¬
säljning af en inhemsk dryck, icke är tillämplig på utländ¬
ska drycker, måtte vara klart; och om något iörändradt
Den 30 December.
267
stadgande om dessa sednare anses nödvändigt, fordras der¬
till, att denna fråga behandlas för sig.
För närvarande vill jag dock ingalunda inlåta mig i nå¬
gon undersökning, angående nuvarande föreskrifterne i detta
afseende, än mindre om dessa varors beskattning, utan helt
enkelt för framtiden söka undanrödja all anledning till miss¬
tydning af en Författning.
Det är af sådan grund jag får föreslå, att sista mo¬
mentet af nämnda Förordnings § 13, deruti just påpekas,
att Författningen i ett annat fall icke gör någon rubbning,
måtte, näst efter orden: »enligt contract, tillkommer», få föl¬
jande tillägg: äfvensom denna Förordning icke har afseende
;på sådan handel af utländska spirituösa drycker, der utmi-
nutcring på stället icke eger rum.
F. A. Rinman.
M 138.
Motion.
Att personer, som icke idka någon rörelse, äga rättighet
att afträda sin egendom till Borgenärers förnöjande, är icke
blott stridande mot, bruket i de fleste länder, utan bestämdt
mot andemeningen af den lag hos oss, som först medgaf ett
sådant afträdande. Jag får derföre föreslå, att § 1 af Con-
curs-Lagen måtte hädanefter börjas sålunda: »Vill Gäldenär,
som drifver handel eller rörelse, afträda all sin egendom»
ctc»
I fall man skulle finna betänkligt att bifalla denna för¬
ändring, emedan det hos oss blifvit temmeligen vanligt, att
personer, som icke drifva rörelse, göra concurs, kan det åt¬
minstone icke vara för mycket hegardt, attalia gäldenärer, de
må drifva rörelse eller icke, då de hafva samma förmåner,
äfven måtte hafva samma skyldigheter.
Om således ofvannämnde förslag icke vinner bifall, får
jag föreslå, att ur § 42 af Concurs-Lagen orden: »sorn idkat
handel eller annan rörelse, deröfver bok hållas bör,» mätte
utgå, då stadgandet helt enkelt Liefve: »har Gäldenär icke
fört ordentliga böcker.»
F. A. Rinman.
868
Den 30 December.
JY2 139.
Motion.
Högst angeläget tyckes mig vara, att personer, som ge¬
nom arbetsamhet och sparsamhet förvärfvat någon större
behållning, än sorn i sparbank kan insättas, hafva sig öppet
att kunna få densamma säkert och på ett fruktbärande sätt
förvarad till den tid, då de finna utvägar att till sin förde)
använda dem. Då skulle desse personer hvarken så lätt
komma i frestelse att utlåna sina besparingar åt den första
rådgifvare, de i det fallet vände sig till, eller sjelfve lägga
ner dem i bränvin eller andra förströelser. Att för saknad
af anstalter för dy lika medels emottagande, en enskild Hank¬
inrättning i Stockholm förr eller sednare måste uppstå, derest
sådant icke förekommes af Riks-Banken, anser jag för ound¬
vikligt.
Jag får derföre föreslå, att Rikets Ständers Bank måtte
emottaga medel på upp- och afskrilningsräkning, mot 3 pro¬
cent årlig ränta, i summor på minst R:dr 100 b:co, hvilken
upplåning, som till en början kunde inskränkas till en mil¬
lion Riksdaler b:co, i discontväg åter mätte utlånas.
Stockholm den 50 December 1830.
F. A. Rinman.
M 140.
Under en tid, då communicationsanstalterna och postvä¬
sendet I de öfriga Europas civiliserade länder dagligen för¬
bättras, förblifver isynnerhet det sednare här i landet på sin
gamla punkt..
Vi hafva hos oss inga jernvägar, kunna derföre icke
med samma hastighet, som utrikes, fortskaffa posterna, men
det är icke destomindre en skyldighet att göra hvad man
kan i den vägen. Emellan Stockholm och Skåne gå hvarje
vecka minst 6 poster, men ändå göra de icke mera gagn, än
2, hvilket gör att de utländska poster, som komma några
timmar för sent, inträffa i hufvudstaden 5 ä 4 dagar sed¬
nare, än de bort. Om deremot en daglig post inrättades,
skulle icke den utländska correspondencen fördröjas mer, än
på sin höjd en dag.
Det har öfverallt utrikes visat sig, att en daglig post
snarare bär sig, än en, som blott går 2 å 3 gånger i veckan.
Den 30 December.
269
Jag föreslår derföre, att en daglig post införes emellan Stock¬
holm och Skåne, och en emellan Stockholm och Götheborg,
samt vidare emellan Götheborg och Skåne.
För dessa poster böra inrättas lätta vagnar, i likhet
med dem, som begagnas för Franska malle-posterna, på hvilka
kunde beredas plats för postilion, postguarde och 2:ne passa¬
gerare. Contracter borde uppgöras med postlörarne att på¬
selade hästar hållas i beredskap pä hvarje station, och an¬
stalt fogas att de hästar, sorn föra bort postvagn ena dagen,
den andra hemföra en retournerande postvagn. Då postfö¬
raren sålunda får betalt för både fram- och återresan, måste
det vara möjligt att betinga skjutsen äfven billigare, än för
det närvarande.
L. A. Peterson.
JV2 141.
Vördsamt Memorial!
För att underlätta trafiken, så bör man söka till att
lossa de band, som lägga hinder derför. Min ödmjuka an¬
hållan är således, att Rikets Ständers Låne-Contoir i Göthe¬
borg och Malmö måtte beviljas rättighet till att köpa goda
och välkända vexlar, dragna högst 5:ne månader dato, an¬
tingen de äro i pund Sterling eller Hamburger b:co och för
öfrigt på samma grunder, som Rikets Ständers Bank i Stock¬
holm.
Risquen att köpa goda vexlar, dragna 3:ne månader dato,
måste alltid vara mindre, än att belåna reverser på längre tid.
Bifalla Rikets Ständer denna rättighet för Låne-Con-
toiren, så vinna åtminstone de Skånska städerna en betydlig
lättnad och fördel, jemte det att Låne-Contoirets inkomster
förstoras. Men deremot gå National-Banken och commis-
sionairerna i Köpenhamn miste om betydliga inkomster.
Om remiss häraf anhålles.
L. A. Peterson.
JV2 142.
Vördsamt Memorial!
Med anledning af Herr Ekenmans motion om rättighet
• ill införsel af grof ull till alla Rikets Sjö- och Stapelstäder,
270
Den 30 December.
få vi, för den händelse denna rättighet ej skulle så allmänt
kunna bifallas, äran föreslå, att den måtte tillerkännas stä¬
derna Carlshamn, Söderköping och Landskrona, med afse¬
ende på de likstämmiga privilegier dessa städer ega med
Stockholm och Götheborg.
L. A. Peterson. G. P. Rönblad.
JK 443.
Vördsamt Memorial.
Bifogade aflysta Riksgäldssedlar, utgörande Trettiosex
Riksdaler, tillhöra en fattig torpare uti Hoby socken, Bohus
Län, och får han genom mig, till Rikets Höglofl. Ständers
behjertande, ödmjukeligen anhålla, att ofvannämnde sedlar
måtte blifva af Statsmedel inlösta.
Om remiss häraf till vederbörligt Utskott får jag vörd¬
samt anhålla. Stockholm den 50 December 1850.
Paul Berg.
JK 144.
Vördsamt Memorial!
En hvar, som betraktar vårt fäderneslands vidsträckta
bygder och ser de ofantliga tillfällen till odlingar och för¬
bättringar i jordbruket, som der erbjudas, om man ville med
kraft 'och klok beräkning egna sig deråt, kan icke an¬
nat än förvånas öfver, att så ringa dertill åtgöres. Det är
visserligen sannt, att de i sednare åren genom allmänna me¬
del gifna uppmuntringar till utdikningar af sjöar och mossar
börjat uträtta något, genom underlättandet af många odlingar
i förut vattensjuka trakter, som derigenom kunnat börja på¬
tänkas; men äfven andra trakter finnas än sådana, som kunde
uppodlas, der nu dålig skog och stenbunden mark endast
visar sig för ögat, men genom rödjning, jordblandningar och
gödning de förträffligaste ängar och åkrar med tiden skulle
kunna åstadkommas; helst på de liesta ställen dylika trak¬
ter äfven hafva smärre mossar och myror, som erbjuda till¬
fällen till dels jordblandning, dels odling. Med ett ord: pä
de minsta hemmansdelar finnas i allmänhet icke obetydlig3
odlingslägenheter, och hvarföre begagnas de icke? Jo, de
större egendomsegarne, sorn kunna disponera medel och cre-
Den 30 December.
271
dit, de odla med fördel och hafva onekligen mycket bidragit
till den utvidgning och förbättring af jordbruket, som redan
förmärkes; men de mindre egendomsegarne och allmogen i
allmänhet, fråga dem hvarföre de lemna dessa odlingsbara
marker obegagnade, och man skall blott höra ett svar: »vi
vilje väl odla, men vi kunne ej, ty det fattas oss förlag.»
Och likväl synes det vara en lätt sak, att åtminstone
göra en början till att förskaffa dem detta förlag, om Sta¬
tens stora kraft användes till den arbetssamme och redbare
enskilde medborgarens stöd. Vi ege lyckligtvis ingen Stats¬
skuld. Vi ege deremot ett kraftigt och idogt folk. Vi ege
en jord, som i allmänhet är tacksam för odlarens mödor.
Man kan i de fleste bygder af landet antaga, att välberäk¬
nade odlingar återbetala kostnaden på fyra till fem år, och
sedan gifva en afgörande årlig vinst, som förhöjer gårdens
värde. Ingenting synes derföre hindra Rikets Ständer, att,
med biträde af en välvillig och upplyst Regering, verksamt
befordra landets uppodling. Dertill behöfdes blott, att på ett
ändamålsenligt sätt, genom Statens försorg, anskaffa förlag
till dessa mindre jordbrukare, hvilkas egna krafter eljest
icke äro tillräckliga att tillgodogöra de tillfällen naturen er¬
bjuder dem.
Denna tanka är ej ny. Den låg till grund för de så
kallade odlingslån, som Rikets Ständers Bank en tid utlem-
nade till något större belopp, men som, i följd af falska be¬
grepp om Bankens egentliga ändamål såsom Lånebank och
småaktiga åsigter angående landets economiska förhållanden,
snart förminskades och indrogos. Emellertid kan det ej ne¬
kas, att de gjort något godt; och säkert skulle de gjort det
ännu mera, om de fortsatts och förökats i samma mån, som
de gagnat.
Emellertid vill jag ej röra vidare på denna sträng. Jag
vet, man tvekar att låna ut ett par millioner på odlingar,
som kunde återbetalas på fyra till fem år, under det att man
i discontvag utlånar många flera millioner till personer, som
aldrig skulle kunna återbetala lånen, om de ej genom egna
och borgesmäns omsättningar fingo begagna dem i tio och
tjugu år. Jag vill derföre, för att vinna målet, föreslå en
annan utväg. Den är,
att försträcka mindre jordbrukare, till en början
Två millioner R:dr b:co, som antingen af Riks-
gälds-Contoiret upplånas mot 4 eller 4.1 procent
ränta pä 5 å 6 månaders uppsägning, eller ock
272
Den 30 December.
uttagas på samma sätt, som de tvä millionerna
till rustningarne, genom en pä debetsediarne be¬
stämd bevillning; och utlånas i odlingslån efter
nedanstående sätt och grunder:
l:o. Inom hvarje socken bildas en Odlings-Comité, be¬
stående af fem ledamöter och två suppleanter, utsedda pä
sockenstämma.
Desse ledamöter utvälja ibland sig för äret en Ordfö¬
rande, en Cassaförvaltare och en Räkenskapsförare. För¬
valtnings- och räkenskapsåret räknas från och med den 1
April till och med den sista derpåföljande Martii.
Denna Comité kallas Socken-Odlings-Comité.
2:o. Inom hvarje Län bildas en Odlings-Comité, utgjord
af Landshöfdingen och en Coiniterad ifrun Socken-Odlings-
Comitéerna i hvarje härad.
Dä Landshöfdingen är frånvarande, föres ordet af den,
som de Comiterade dertill anmoda.
Denna Comité kallas Läns-Odlings-Comitc.
5:o. Läns-Odlings-Comiterade emottaga den andel af
Odlingslånefonden, sorn blifvit Länet beviljad, efter en för¬
delning, som af Riksgiilds-Contoirets Fullmäktige uppgöres,
efter från Landtmäteri-Ofver-Directeurs-Embetet erhållen upp¬
gift om ungefära arealen af odlingsbara trakter inom Länet.
Dessa odlingslånemedel ntassigneras till Socken-Odlings-
Comitéerna efter deras reqvisitioner, i enlighet med de af
Läns-Comitéerna godkända lånehandlingar. Comiterade skola
tillse, att hvarje socken får en andel af lånefonden, unge¬
fär motsvarande förhållandet af sin odlingsbara mark.
All fördelning af fondmedlen bestämmes uteslutande af
de Comiterade. Besvär deriifver må ej anföras.
4:o. Odlingslåne-ansökningarne ingifvas till Socken-Od-
lings-Comitéerna, hvarvid de länesökande, som anmäla sig,
bestyrka odlingslägenhetens vidd och beskaffenhet medelst
intyg af tre trovärdige män inom socknen, samt antingen
lemna antaglig inteckning i hemmanet eller lägenheten, eller
ock vederhäftig proprieborgen för länets och räntans åter¬
betalning.
5:o. Sedan Socken-Comiterade pröfvat uppgifterna och
säkerheten, samt derefter bestämt huru stort odlingslän,
som länesökande bör erhålla, tillkännagifves det den sökan¬
de, som inom en månad derefter bör aflemna förbindelse
och fullständiga lånehandlingar; äfvensom bestyrkt afskrift
af skuldförbindelsen. Dessa handlingar öfwrsändas till Läns-
Den 30 December.
273
Comitéen, sorn proh ar deras riktighet, och, om lånet bifalles,
anvisar lånebeloppet till utbetalning.
6:n. Förbindelsen bör vara ställd lill »Rikets Ständers
Riksgälds-Contoir eller Ordres», att betalas vid tredje årets
slut med 15 procent, som beräknas såsom ränta för de tre
första åren, saint vid 4:de, 5:te och öde årets slut med 33l/s
procent af capitalet, samt ränta å 5 procent för hvad deraf
återstår.
Lånesumman bestämmes, i mån af tillgång, till ifrån
minst 20 ända till högst 40 R dr b:co tunnlandet. Skulle
tillgång saknas för alla de sökande, hafva de företräde, som
sig först anmält, dock alltid så, att de mindre odlingslägen-
helema anses berättigade framför de större.
7:o. Originalskuldförbindelsen behålles af Låne-Odlings-
Comitéen, att Inrvaras till säkerhet för Riksgälds-Contoiret,
samt control på Socken-Comiterade. Alla öfriga handlingar
återsändas och förvaras af Socken-Comiterade, under deras
ansvarighet.
tt:o. Socken-Comiterade skola tillse att odlingen sker,
och, derest underlåtenhet befinnes, anmäla sådant till Läns-
Corniterade, som då ega alt uppsäga länet till inbetalning 3
månader från uppsägningsdagen; hvilken påföljd derföre bör
i lånelörbindelsen inryckas.
9;o. Ränte- elier capitalafbelalninsarne ske hos Socken-
Comiterade och afskrifvas å den bestyrkta afskriften af
skuldförbindelsen. Medlen insändas ofördröjligen till Läns-
Comiterade, i fall desse ej redan anvisat dem lill nya lån
inom socknen, då blott redovisning allemnas.
10:o. Då skuldförbindelsen förfaller lill slutlig afbetal¬
ning, afsändes originalförbindelsen till Socken-Comiterade,
hvarelter den, med slutlig anteckning försedda, bestyrkta af¬
skriften deraf atlemnas till Läns-Comiterade.
ll:o. Läns-Comiterade ansvara Riksgälds-Contoiret så
väl för Odlings-Låneförbindelsernas förvaring till Contoirets
säkerhet, som för den brist, hvilken kan uppstå genom för¬
sumlighet med Lånemedlens förvaltning.
Socken-Comiterade ansvara, en för alla och alla för en,
för all den förlust, som kan uppstå på lånerörelsen inora
socknen.
l2:o. För Comiterades bestyr åtnjutes intet arfvode;
men skulle det visa sig, att efter de första sex åren Riks-
gälds-Couloiret skulle ega någon behållning af ränte-skillna-
Bil. till Bote.-staitä Prat. 1850— ISSI. 10
274
Den 30 December.
den, vilja Rikets Ständer för framliden besluta en lämplig
godtgörelse för Cassaförvaltare och Räkenskapsförare.
13:o Alla liqvider till och från Socken-Cornitéerna skola
bestämmas att ske i de tre första dagarne af April månad.
Reretter lämpas således ingifning af låneansökningar och låne-
handlingar, m. m.
Genom en sådan enkel anordning vågar jag tro, att än¬
damålet, med minsta kostnad för det allmänna, minsta svå¬
righet för den enskilde och mesta fördel för jordbrukande
classen, skulle kunna vinnas. Jag är öfvertygad, att saken
skulle låta sig utföras, utan våda, utan brytning i penninge-
eller credit-rörelsen, och att dess verkan skulle visa sig så
snart, att man snart icke skulle draga i betänkande, att, ge¬
nom Statens mellankomst, förskaffa jordbruket ännu betydli¬
gare förlagscapital till odlingar. Det står färdigt att begagna
det, förberedt genom en tillökad så väl practisk som veten¬
skaplig kännedom deri, och lifvadt af den aktning, man bör¬
jat skänka dess idkare.
Hvad angår det, sorn rörer Riksgälds-Contoirets iaktta¬
ganden för lånets upptagande m. rn., samt utlernnandet af
medlen från den derigenom uppkomna fond, som synes böra
kallas: Odlings-Lånefonden, så lärer Höglofliga Stats-Utskot-
tet, till hvilket denna min motion torde blifva remitterad,
föreslå alla nödiga föreskrifter, äfvensom jag vördsamt anhål¬
ler, att Utskottet täcktes rätta och fullständiggöra hvad som
kan vara oriktigt eller bristande i mitt förslag, som utgått
frän god af>igt och erfarenhet, oaktadt en ringa förmåga.
Stockholm deri 30 December 1830.
J. II. Windrufva.
M 145.
Hvarje tid har en viss grundform, efter hvilken alla dess
inrättningar danas. Denna grundform var för medeltiden cor-
porationssystemet. Öfverallt såg man dem, som utöfvade ett
gemensamt yrke, sluta sig tillsamman, för att utgöra en liten
Stat för sig sjelfve. Och skulle denna Stat kunna fullkom¬
ligt individualisera sig, måste den äfven hafva sin egen juris-
diction. Privilegier och jurisdiction följdes således vanligen
åt. Man trätfar dem förenade hos hvarje sluten Corporation,
vare sig af hierarkisk, militairisk eller merkantil natur. Att
Jiögskolorne jemväl skulle hafva sitt jurisdictionsprivilegium,
Din 30 December.
273
var alltså ganska klart. Det utgick för Nordens äldsta hög¬
skolor från Påfliga stolen, och ehuru, i följd af reformatio¬
nen, den talrika, öfverallt kringspridda hierarkiska corpora-
iionen upplöstes och derigenom mistade sitt jurisdictionspri¬
vilegium, stadfästades det dock för Universiteten, hvilka, en
gång förunnade en sådan stadfästelse af en Evangelisk Ko¬
nung, ur lätt insedda skäl fingo den, af de efterföljande, ytter¬
ligare upplifvad. På detta sätt låtfr det förklara sig, hvar¬
före Academiska Jurisdictionen så länge egt bestånd. Med de
nya Statsformer, en helt annan tidsanda fordrar, kan den
omöjligen stå tillsammans eller längre fortvara. Redan för
ett sekel tillbaka har fråga uppstått örn jemkningar deri.
Vid utländska Universiteter är lärarnes domsrätt längesedan
inskränkt till blott disciplinsmål. Och erfarenheten har mer
än tillräckligt ådagalagt, att, äfven hos oss, enahanda in¬
skränkning kan och bör ega rum.
De flera Kongl. Bref och Författningar, som, med anled¬
ning af ofta uppkommen conflict emellan de academiska och de
civila auetoriteterna, under sednare tiden blifvit beslutade och
hvarigenom rätta gränsorne emellan de allmänna domstolarne
och de academiska skolat utstakas, hafva icke minst bidragit
att visa olämpligheten af dessa sistnämnde. Så uppräknas bland
den personal, som lyder under Academierne, icke blott Lä¬
rare och Lärjungar, Bokhandlare, Auclionister, Tjenstemän och
betjente, äfven sedan de erhållit afsked, jemte deras Enkor,
barn och tjenstefolk, utan ock hvarjehanda handtverkare, så¬
som murare, timmermän, snickare, smeder, slagtare, värds¬
husidkare m. fl., hvilkas införlifvande med Statens högsta
Läroanstalt och tillförsäkrande om dess speciella hägn och
beskydd, numera qvarstår endast såsom en förkastlig lemning
al föråldrade privilegier.
De flesta Special-Domstolar eller så kallade Fora Privi-
legiata bär i landet hafva tid elter annan befunnits öfverflö-
dige och derföre blifvit afskaflade. En dylik åtgärd föreslogs
ock, beträffande den Academiska Domstols-inrättningen, redan
för 50 år sedan af den Comité, hvilken då hade sig uppdraget
att öfverse Upsala Academies constitutioner; men ehuru Lunds
Universitets Canzler tillstyrkte bilall till berörde förslag, kunde
det, i följd af ihärdigt motstånd från privilegiernas förfäktare
i Upsala, understödde af Högv. Preste-Ståndet vid 1818 års
Riksdag, likväl icke vinna den framgång, det så väl förtjenat.
Nyligen har indragning skett af 2:ne allmänna Under-
Rätter, hvarigenom endast en sådan finnes så väl på landet
270
Den 30 December.
sorn i städerne. Meri Academiernas 2:ne IJnderdornstolar,
Consistorium minus oell majus, qvarstå icke dess mindre i
all sin vidunderlighet.
Förhoppningarne om en förändring härutinnan lyckas väl
numera hafva närmat sig målet, enär den Commrssion, hvil¬
ken sednast haft sig anförtrodt att revidera Universiteternas
statuter, föreslagit, att endast en Disciplinair Jurisdiction öf¬
ver de studerande hädanefter skulle Universiteterna tillkom¬
ma, hvarmed båda Universiteternas Consistorier ändteligen fun¬
nit sig böra åtnöjas; men då förslaget till dessa nya Statuter
jemväl omfattar mångahanda andra ämnen, uti hvilka stridiga
meningar gifvit sig tillkänna, hvilka ej så lätt torde förlikas,
utan i det stället sannolikt komma alt fördröja förslagets
slutliga pröfning, vågar jag, på det den ifrågaställa reformen,
åtminstone hvad Domstols-inrättningen angår, ju förr dess
heldre må bringas lill verkställighet, härmed vördsamt före¬
slå, det Rikets Ständer ville hos Kongl. Majit i underdånig¬
het hemställa, att den Acaderniska Jurisdictionen, såsom leir
nuvarande tidsförhållanden olämplig, genast måtte varda af-
skafläd, och ingen mera domaremakt, än disciplinsrätten i af¬
seende på de studerande, Universitetslärarne tillkomma, äfven¬
som att AcademiernPS befattning med Ecooomie- och Politie—
mål i städerna likaledes måtte, utan allt vidare uppehåll, för¬
svinna, så att med Styrelsen i Stad, der Academie finnes,
komme alt förfaras på samma sätt, som angående Styrelsen
i andra Städer är förordnadt; anhållande jag, att denna min
motion måtte till vederbörligt Utskott blifva remitterad.
L. Dillström.
M 146.
Vördsam Motion!
Som i vårt land på sednare åren en Dramatisk Litteratur
börjat utveckla sig, hvilken det bör vara Staten angeläget att
vårda och omhulda, till dess skydd för de mångå hinder, som
merendels mota uppträdande författare och lätteligen eljest
kunna qväfva deras anlag och håg alt i den vägen gagna fä¬
derneslandet, torde lagstiftningen äfven i sin mån böra mel¬
lankomma, för att värna deras, så val som all annan, egande-
rätt. Detta är hos oss desto angelägnare, sorn de inhemska
författarne, jemnförelsevis till andra länders, ega en fåtaligare
publik, för att belöna deras litteraira sträfvanden, och sålunda
Den 30 December.
277
betinna sig uti en vida sämre belägenhet, än andra länders
litterateurer. Ett så beskaffadt skydd hafva de inhemska för-
lältarne i denna genre hitintills saknat, troligen af det enkla
skäl, att först under det sista quinquenniet en sådan littera¬
tur börjat uppstå. Det ifrågavarande skyddet tillfaller andra
länders författare redan i kraft af särskilda lagar, så att
hvarken i Frankrike eller Tysklands Stater något inhemskt
dramatiskt arbete kan uppföras, utan alt lörfatlaren må ega
att uppbära en viss andel af inkomsten (i Frankrike kallad
Taxtieme).
Då emedlertid en sådan andels belopp och åtkomst torde
vara svårt att controlera, torde det till en början göra till¬
fyllest, för det antydda ändamålets vinnande, att förbud utfär¬
dades för Theaterföreståndare att uppföra någon dramatisk
författares arbete, innan öfverenskommelse dem emellan blif¬
vit träffad, hvilken rättighet för författare dock skulle limi¬
teras inom en viss lid, som föreslås till S år, efter det en
dramatisk produet första gången blifvit på scenen uppförd
eller i tryck utkommit. Skälen för detta stadgande äro mån¬
gahanda: hvaribland i synnerhet det förhållande, att en dra¬
matisk författare sällan finner anledning att ölverlemna sitt
arbete till den större allmänhetens granskning, af farhåga att
detsamma till valles, utan någon vinst för honom sjelf, af alla
Theaterföreståndare i Riket, att detta förhållande äfven för
förläggaren försvårar möjligheten att gifva lörlattaren det
honorarium, som eljest kunde betingas, och vidare, att för¬
fattaren icke skulle löpa den fara, sorn nu ofta inträffat, att
hans arbete stympas eller vanställes, till skada för konsten
och författarens förtjenta rykte, samt hans produeter derige¬
nom hos den läsande allmänheten komma i misscredit. Af
desse och öfrige lätt insedde skäl, får jag vördsammast före¬
slå Rikets Ständer, att i underdånighet ingå till Kongl. Majit
med den önskan, det
igenom ett allmänt stadgande Theaterföreståndare
mätte vid lämpligt vite förbjudas, att utan förfat¬
tarens tillåtelse uppföra något dramatiskt arbete
inom S år efter det samma arbete första gången
blifvit på scenen uppfördt eller af trycket ut¬
kommit.
G. F. Ekholm.
27it
Den 30 December.
JM 147.
Vördsamt Memorial!
Uli ett så nordligt land sorn Sverige, hvarest det härda
luftstrecket, genom behofvet af varmare boningar och kläder,
samt starkare och mera ymnig feida, gör löfmaden kostbarare
och kräfver större ansträngningar af fliten, och hvarest, utaf
enahanda orsak, den hufvudsakligaste källan för behofvens
tillfredsställande, eller arbetena vid landtbruket, måste inskrän¬
kas inom en vida kortare tidrymd, än uti andra, i climatiskt
hänseende mera lyckligt lottade länder,— uti ett sådant land,
upprepar jag, kan ingenting finnas mera angeläget, ja nöd¬
vändigt, än att hos allmogen framkalla och uppmuntra sådana
slöjder och binäringar, hvarmed husfadern kan nyttigt syssel¬
sätta sig sjelf, sina barn och sina tjenare under de lediga
timmar, som de långa höst- och vinteraflnarne lemna. Ej
blott i economiskt hänseende äro sådana slöjder och binärin¬
gar gagneliga, i följd af den inkomst och det välstånd de be¬
reda, utan äfven, och kanhända än mera uti moraliskt hän¬
seende, genom den omtanka, hu.-hållsaktighet, arbetsvana och
flit som de nära och underhålla, hvarigenom de verksamt bi¬
draga till sedernas renhet och att aflägsna sinnesdolskhet och
lättja, de mäktigast verkande drifljedrarne till misshushållning,
fattigdom, laster och brott.
Med den händighet och skicklighet i flerahanda meea-
niska arbeten, som redan af ålder så fördelaktigt utmärkt
Sveriges allmoge, särdeles uti en del provincer, skulle ock,
vid den rika tillgång på ypperliga arbetsmaterialier, sorn
Svenska naturen erbjuder uti metaller, mineralier och lätt¬
arbetade, men ändock vackra trädslag, bislöjderna här, till
båtnad för allmogen och det hela, kunna uppbringas till vida
större höjd och omfattning, än de hunnit, — i läll Staten i
någon mån på ett lämpligt sätt ville göra hvad på den kan
ankomma för det stora ändamålet, medelst beredandet af
kännedom om och tillgång på modeller, på bättre verktyg
m. m. och framför allt genom införandet af den arbetsför¬
delning, som i Schwartzwald och Neufchatel gör landtfolkets
bislöjder så inbringande. Så länge en och samma person
skall sjelf förfärdiga alla delarne af en pjes, t. ex. af ett
väggur eller af en pennknif med sina blad och sitt skaft, sä¬
ger det sig sjelf, att arbetet måste gå vida långsammare och
produeten blifva ofullkomlig och långt mindre prydlig och
fin, än då verksamheten delas mellan flera, sora hvar och
Den 30 December.
279
en göra några vissa delar, hvarefter andra åter gifva dem
polityr och den sista fulländningen och slutligen hopsätta det
liela. .
Utur den synpunkt, som jag nu här antydt, ti 1 la t jag mig
ock, att redan vid 1844 års Riksmöte väcka fråga om vid¬
tagande af anstalter, för att sätta den i arbetsskicklighet så
långt komna Dalallmogen i tillfälle, alt i vissa handaslöjder
vinna en vidsträcktare utveckling och uppnå den höjd, som
utmärker landtlolket i Schwart,zwald, hvars arbeten, under
namn af Niirnbergerproducter, utföras till nästan alla kända
delar af verlden.
Genom erfarenhet och eftertanka under de förflutna 6
åren, ännu mera styrkt i min öfvertygelse om ämnets utom¬
ordentligt stora vigt, anhåller jag nu att få förnya min mo¬
tion, men med vidsträcktare omfattning och i ett sylte, ej in¬
skränkt blott till en province, ocb tillstyrker derföre, att Ri¬
kets Ständer måtte hos Kongl. Majit genom en underdånig
skrifvelse anhålla, det Kongl. Majit täcktes genom sakkun¬
niga personer låta undersöka och utreda ämnet och vidtaga
alla sådana anstalter, som kunna pröfvas ändamålsenlige till
upphjelpande, uppmuntring och förkofran af nyttiga handa¬
slöjder och binäringar hos allmogen.
Men på samma gång jag önskar, det Rikets Ständer ge¬
nom en sådan underdånig skrifvelse måtte lägga Kongl. Majit
på hjertat angelägenheten af att kraftigt befordra flit och ar¬
betsskicklighet hos allmogen, såsom den enda säkra vägen
till välstånd och trefnad, så föranleda mig ock vissa förhål¬
landen, som under de sista åren allt mer och mer uppen¬
barat sig, att tillstyrka, det Rikets Ständer uti samma under¬
dåniga skrifvelse likaledes måtte fästa Kongl. Majits lands¬
faderliga uppmärksamhet på angelägenheten att sätta gränsor
för ett missbruk, som redan i liera delar af landet under-
gräfver arbetsfliten och vänjer befolkningen vid lättja och vid
ett kringstrykande zigenarlif, på det högsta menligt för se¬
derna och för redbarhet i lynne, tänkesätt och handlingar.
Om handaslöjder och binäringar skola kunna exsistera
hos allmogen, så är derför ett oundgängligt vilkor, att denna
fritt måste kunna afyttra hvad den med sin flit och sina hän¬
der åstadkommit. Denna handels- och försäljningsrätt, som
tillåter Dalkarlen att i landet fritt omkring lora och aflåta
sina laggkäril, slipslenar och smiden, Norrländningen sin fo¬
gel, sin buldan och sina lärfter, Wingåkersboarne sin flanell
och ylletyger, Westgöthen sina bomullsväfnader och Småland-
280
Ven 30 December.
ningen sin vadmal, rn. ni. d , måste hållas i helgd och sna¬
rare underlättas och utvidgas än försvåras och inskränkas,
för så vidt det är fråga om afyttring af ortens egna produc-
ter; ty i ett så glest hefolkadt land, soin Sverige, blir det
visserligen ännu i årtionden och kanske i århundraden en
sarnhälls-nödvändighet alt tillverkaren, åtminstone af vissa
artiklar, sjelf uppsiiker förbrukaren. En sådan allmogens för¬
säljningsrätt, en cly lik gårdfarihandel är långt ifrån skadlig,
och hvad jag i det följande kommer att yttra, tnå ingalunda
misstvdas. som skulle jag önska eller åsylta någon inskränk¬
ning deruti. Men vid sidan utaf, eller rättare alldeles utom
kretsen af denna allmogens lagliga och allmänt och enskildt
nyttiga handels- och försäljningsrätt, har de sednare åren ut¬
bildat sig en schaokerrörelse hos allmogen i vissa provincer,
såsom för att nu blott nämna rulera bestämda data. t. ex. hos
allmogen i några socknar af Dalarne, Malungs, Nås, Jerna,
Appelbo och Elfdalen, samt i Småland uti Markaryds, Träa-
ryds och Hamnerias socknar, hvarifrån denna rörelse, derest
icke en grans sättes för densamma, botar att allt mer och
mer utbreda sig. Från dessa socknar ser man hundradetals
män, qvinnor och barn genomströfva Riket i alla riktningar,
försedde, likt vandrande schackerhutiker, med mångfalldiga
slags kramvaror, oftast utan att ega ens det aldra ringaste
af hemortens husflit och slöjd att afyttra; och på dessa van¬
dringar förnöta de ej blott månader utan år, innan de åter¬
vända till hemmet. Hvilken bedröilig inflytelse ett sådant
lättjefullt vandringslif måste medfiira på denna allmoges sed¬
lighet och lefnadssätt, behöfver ej vidlyftigt skildras. Ovana
och afsmak för arbete och böjelse för tiggeri, bedrägerier
och jsedeslöshet blifva de ofelbart utvecklade följderna hos
dem sjellva, och dessa lyten och laster inympa de sedermera,
efter återkomsten, hos sina hemmavarande sockneboar. Jag
kan ej föreställa mig annat, än att elt sådant kringstrykande
zigenarlil, åt hvilket(en stor mängd personer af allmogen i
ofvanriämnde orter öfverlemna sig, endast blifvit möjligt dy¬
medelst, att vederbörande myndigheter vid utfärdande af pass,
arbets- och prestbevis ej behörigen tillsett hvad, som iaktta¬
gas bordt. Ty inskränktes passen inom en bestämd tidrymd
och försäljningsrätten, såsom tillbörligt, -till afyttringen af
hemortens produeter, så vöre ej missbruket möjligt. Så långt
har detta oskick emellertid redan kommit, att det är hög tid
att en gräns sättes för detsamma, hvarför äfven den omstän¬
digheten ytterligare talar, att städernas drygt beskattade hand¬
re» 30 December.
281
lande verkligen lida ett ej obetydligt förfång genom den obe¬
höriga eoncurrencen med denna nya art af betllande och
schack ra rute landthandlande.
Jag yrkar derföre, att uti den underdåniga skrifvelsen
till Kongl. Maj:t, hvilken jag ofvanfore föreslagit, Rikets Stän¬
der mätte anhålla, det Kongl. Maj:t täcktes genom Sina Be¬
fallningshafvande låta ringare tillse, än för närvarande sker,
det pass för idkande af Gårdfarihandel ej må utfärdas lör
allmogen för försäljning af andra varor, än ortens produeter,
med undantag naturligtvis af sådana personer, som förskaffat
sig försäljningsrätt från vissa privilegierade orter, såsom t. ex.
af Eskilstuna fristads arbeten o. s. v., men i afseende på
hvilka ock en nogare control bör handhafvas, så alt ej, så¬
som nu rätt ofta är händelsen, Eskilstuna-smidena utgöra
minsta delen af dessa personers varulager, samt ändtligen
sist, det från vederbörandes sida en nogare tillsyn, än hitin¬
tills, må ega rum, det icke en slik handelsrörelse må utöfvas
af personer, utan all slags förpassning eller försäljningsrätt.
Jag anhåller om remiss af denna motion till Höglotliga
Economie- och Besvärs-Utskottet.
K. A. Almgren.
JVS 148.
Då en hög och tryckande tull lagger oöfvervinnerliga
hinder i vägen lör ett lifligt utbyte af Finska och Svenska
litteraira alster, så får jag derföre föreslå, att all tull vid in¬
försel af Finska böcker måtte upphafvas, derest enahanda
förmån vid införsel af Svenska böcker i Finland kan af Kej¬
serliga Ryska Regeringen utverkas, hvadan jag ock föreslår,
det Rikets Ständer ville tilt Kongl. Maj:t ingå med underdå¬
nig anhållan, att en framställning härom måtte af Kongl. Maj:t
varda tili högbemälte Regering aflåten. Om remiss till ve¬
derbörligt Utskott anhålles.
Sundler.
M 149.
Att^reformer inom alla grenar af statsmachinen tarfva*,
är en sak, som länge varit både känd och erkänd. Men
■bland dessa reformer har likväl den nödvändigaste, en relorm
232
Den 30 December.
af reformernas verkställare, eller de Civila Embetsmännen.
varit likasom bortglömd, oaktadt den utgör det enda och
sanna vilkoret för ett lyckligt genomförande af hvarje för
samhällslifvet nyttig förbättring. Ty huru kan man med nå¬
got skäl fordra, att nödiga förbättringar i Staten skola val ut¬
föras, om de civile Embetsmännen sakna de för ett slikt ut¬
förande erforderliga kunskaper? Det är i detta afseende, som
missförhållandet särdeles märkligt framträder hos de Tjen¬
stemän, åt hvilka lagarnes handhafvande och rätta tillämp¬
ning blifvit öfverlemnade. Säkerligen lär Sverige vara ett
bland de få länder, der man kan uppstiga till ledamot af en
Öfver-Rätt, ja, till Justitite-Råd och Justitia; Sfats-Minister,
utan att hafva förvärfvat sig större kunskaper än nybörjaren
eller Auscultanten. En följd häraf har ock blifvit, att vid¬
sträcktare insigter i lagfarenheten antingen blifvit ringa ak¬
tade, eller ock rent af tillbakasätta, samt att rättsvetenskapen
blifvit af Domare-corpsen idkad mera som ett handtverk, än
en practisk vetenskap. Då detta beklagansvärda förhållande
är allmänt kändt och då hos oss flera af de högsta Domare¬
platserna blifvit öfverlemnade åt personer med mindre kun-
skapsbetyg, tvärtemot hvad i grannstaterna Danmark och
Norrige eger rum, enär derstädes de högre Domaresvsslorne
endast och allenast förbehållas de mest bildade Jurister, så
synes det verkligen vara i högsta måtto maktpåliggande, att
Rikets Ständer vidtaga kraftiga åtgärder till rättelse i detta
missförhållande, hvarförutan allmän och enskild välfärd pä
längden omöjligen Kunna ega bestånd. Jag löreslår derföre,
att från och med år 1855 ingen må till Justitiae-Råd utnäm¬
nas, som icke aflagt Juris Utriusque Candidat-examen ; äfven¬
som att ilrån oell med år 1860 ingen må till Ledamot af Of-
ver-Rätt utses, som icke aflagt dylik examen. Jag tror att,
onj dessa åtgärder till en början vidtagas, skola ofvannämnde
olägenheter i betydlig mån afhjelpas. Ty hvad är det väl
som bibehållit bildningen inom Preste-Ståndet och gjort Sven¬
ska Läkare-Corpsen så allmänt aktad och ansedd, om ej det
stadgande, att de större pastoraterna och rättigheten att poe¬
tisera uteslutande blifvit förunnade åt den högre kunskapen.
Om remiss härå till vederbörligt Utskott får jag anhålla.
Sundler.
Den 30 December
JK ISO.
Ibland de förnämsta medel, ett folk eger för sin utveck¬
ling både i andligt och materiell hänseende, är onekligen kun¬
skapernas allmännare spridande ända ned bland samhällets
lägsta classer. llos oss har, i detta hänseende, mycket blif¬
vit tillgjordt, serdeles genom inrättandet af folkskolor, hvil¬
kas rika frukter framtiden kommer att skörda. Men ännu
återstår mycket att göra; och dil räknar jag, i främsta rum¬
met, Sockenbiblolhekers anskallande, emedan jag, i annat fall,
högeligen befarar, att de nyttiga verkningar, lolkskolorne kunna
åstadkomma, icke blifva sådana, som de kunnat och bordt
blifva. Men då det åligger Staten att tillse det folkskolorna,
så mycket som möjligt, uppfylla sitt ändamål, så anser jag
ock det vara Statens ovilkorliga pligt att, på allt sätt, befor¬
dra detta gagneliga resultat; och jag föreslår derföre, att ett
årligt anslag af Tio Riksdaler banco måtte af Statsmedlen
varda hvarje socken i Riket tilldeladt för bildande afsocken-
bihliolheker, der allmogen och arbetsclassen samt de af för¬
samlingens förmögnare innevånare, som sådant önskade, kunde,
utan afgift, få till låns utbekomma de för deras behof tjen-
liga böcker. Och som hvarje församling numera eger Skol-
direction, så torde det vara ändamålsenligast, att böckernas
inköp bestämdes af denna direction samt sjelfva utlåningen
deremot ombesörjdes af folkskoleläraren, hvilken således blefve
socknens bibliothekarie.
Om remiss af denna motion till vederbörligt Utskott an-
hålles.
Sundler.
JV2 151.
Vördsamt Memorial.
Den koria tid, som förflutit, sedan Kongl. Majit i enlig¬
het med Riksens Ständers beslut, anbefallt uppbärandet af
den så kallade skolalgiften vid alla Elementar-Läroverk, hvar¬
est öfvergångs-staten blifvit tillämpad, har varit tillräcklig att
visa både svårigheten och grannlagenheten af denna afgift.
Svårigheten alser ej de förmögnare, för hvilka en årlig
afgift af 10 R:dr B:co för en gosses undervisning med skäl
kan anses såsom godt pris; icke heller de alldeles medellöse,
hvilka, enligt författningen, tydligen äro befriade från afgiften.
Den 30 December.
Svårigheten och grannlagenheten gälla således den ojemför¬
ligt talrikare class, sorn ej kari hänföras till någon al de bå¬
da nämnde categorierne. För en tjensteman t. ex., som med
famille endast har att subsistera på en årlig lön af 800 å 1000
R:dr li:co, måste det blifva ganska känbart att för 4 ä 8
gossar, samtidigt i skolåldern, årligen betala 40 å 80 ll:dr
B;co, och likväl måste han vidkännas denna helt och hållet
nya beskattning, då grannlagenheten förbjuder så väl honom
sjelf att begära, som den styrelse, hvilken derom skall be¬
stämma, att erbjuda dispence derifrån. Eli örn och omtänk¬
sam fader underkastar sig emedlertid alla, äfven de yttersta,
uppoffringar för sina barns uppfostran; hvaremot å andra si¬
dan den händelse kanske redan inträllät, eller säkert kom¬
mer att inträffa, att en fader med andra tänkesätt, sorn ej
kan befrias från algiften, afbryter eller icke begagnar skol¬
undervisningen för sina barn.
Man torde invända, dels att de såkallade terminspennin-
garne nära nog uppgingn till samma belopp, sorn nuvarande
skolafgilten, dels ock att denna tillökning, i jemförelse med
öfrige omkostnader för gossars skolgång, helst om deras för¬
äldrar äro landtboer, är så obetydlig. att den ej bör tagas i
betraktande, alldenstund Staten genom de många små bidra¬
gen erhåller en ej obetydlig summa, ffvad det förstnämnda
beträffar, må anmärkas, att terminspenningar eller exter ut¬
gjorde en alldeles frivillig afgift, hvilken i allmänhet rättades
efter tillgångarne, vanligen erlades blott af de lägre afdelnin-
garne af Läroverket, samt för t. ex. en tjensteman al ofvan¬
nämnda cathegori sällan utgjorde mer än en tredjedel af
hvad nu måste erläggas. Hvad åter det sednare vidkommer,
så är allmänt bekant, att koslnaderne för en gosses uppfo¬
stran i sednare tider högst betydligen stigit, medan tillfällen
till såkallade conditioner för äldre gossar inom läroverket
blifva mer sällsynta, än förr; bådadera måste ännu mer in¬
träffa, dä en för sine söners uppfostran redan förut nog be¬
tungad fader dertill måste betala en skolalgift, lika stor med
den contanta lön, hvarmed han för ej längesedan kunnat an¬
ständigt honorera sina gossars informator. För mången fa¬
miljefader, älven om han ej är liknöjd för sine barns uppfo¬
stran, torde den tillkomna skolafgilten blifva såsom droppen
i det hräddfyIda glaset,— den droppen, som gör att det rin¬
ner öfver.
Det har hittills hufvudsakligen fästats afseende vid så
kallade ståndspersoner i samhället; ett kanske ännu svårar»
Den 30 December.
288
utseende får frågan, betraktad med afseende på Bonde-Stån¬
det, detta Stånd, från hvilket, kanske just i följd af deri fria
undervisningen i våra skolor, så mycket friskt blod inström¬
mat i Siatskroppens ådror. Bondesöners uppfostran vid of¬
fentliga läroverk är ännu för ett jemförelsevis lindrigt pris.
Tarllige och härdade från lödelsen, kunna de umbära mycket,
sorn en ståndsperson skulle frukta att låta sina barn sakna.
I)e äro ock vanligen mer utbildade både till kroppen och till
det practiska förståndet, då de komma till skolan, och be¬
höfva derlöre der mindre enskild vård och undervisning, än de
sednare. Deras contanta utgifter äro ej så betydliga, då de
oftast från hemmet medföra nästan alla lifslörnödenheter.
Meri dä bl ifver en afgift af tio R.dr Banco per år för en så¬
dan gosse en högst, betydlig tillökning i utgiften; eger hans
fader en hemmansdel, om ock blott '/g:dels mantal, så kan
han ej befrias från denna beskattning, kanske stundom lika stor
med kronoutlagorrie, och den sannolika följden blir, att mån¬
gen bondson med goda anlag får stanna hemma och att i all¬
mänhet det område betydligen minskas, hvarifrån Staten er¬
hållit dugliga män i alla yrken.
Skuile nu skolafgilten åstadkomma ett sådant resultat,
antingen att inom flera familjer föröka de redan förut nog
tryckande näringsomsorgerne, eller ock att utestänga många
från skolundervisningen, så frågas med skäl, om denna afgift
bör bibehållas.
Utom det att det i vårt land varit en gammal, på en så
vacker idée sig grundande, praxis, att Staten ansett den upp¬
växande generationen ur alla stånd och vilkor, såsom lika omhul¬
dade barn, hvilken den erbjudit kostnadsfritt tillfälle till kun¬
skapers inhämtande, samt på grund deraf obehindradt till¬
träde lill alla Statens embeten, synes den inkomst, som ge¬
nom skolafgilten tillskyndas Statscassan, ej tiora tagas i be¬
traktande eller kunna uppväga förutnämnde menliga följder.
Önskligt vöre derföre, om denna afgift kunde helt och hållet
försvinna. Ännu ett skäl förefinnes deruti, att det ej är tyd¬
ligt bestämdt, i hvilka läll dispence derifiån bör och får ega
ruin, hvilket nu är fullkomligt ölverlemnadt åt Inspectors
och Rectors godtycke. — Härigenom måste hafva handt, att
efter dessa herrars subjectiva åsigter skolafyiften vid olika
läroverk mer eller mindre strängt blifvit utkräfd, hvilket vid
allmän beskattning är elt fel, som påkallar ovilkorlig rättelse.
Med anledning af förestående, får jag vördsamt föreslå;
Den 50 December.
;itt den såkallade skolafgilten, 10 R:dr B:co, vid alla Eleirren-
tar-liiroverken i Piket, elter ttlSl års utgång, må upphöra.
Sundler.
M 152.
Vördsamt Memorial.
Riksdag efter Riksdag har jag väntat alt från det Hög-
vördiga Ståndet fä se något förslag om förändring i prester-
nas löningssätt, men förgäfves, och då man nu, på sista mo-
tionsdagen, irke eller kan ega hopp, att från nämnde Stånd
erhålla något i den vägen ; så nödgas jag, ehuru lekman, gripa
mig an och, efter bästa förmåga, göra en framställning i
ämnet.
Redan sistlidne Riksdag närde jag den önskan, att kunna
föreslå en reform i detta afseende, men hissnade då vid en
mängd svårigheter, som äfven nu stå nästan lika väldiga
framför mig. Det förslag i löningssättet till presterne, jag
kommer att framlägga, har således måhända mångfaldiga bri¬
ster, hvilka mina motståndare troligtvis icke underlåta att
framkasta; men äfven motståndarne böra inse nyttan af en
reform i delta afseende, så väl för Kyrkan, som Staten, och
således heldre lemna upplysande, än bittra anmärkningar, äf¬
ven om förslaget skulle förtjena sådana, så mycket heldre
sorn min förmåga och kännedom i denna genre är ganska
ringa mot den goda viljan. Något afgörande vid denna Riks¬
dal; i detta vigtiga ämne hoppas jag visserligen icke, men
idéen är framkastad, ett litet frö är utsådt, som skall gro
och den späda plantan af mången med mera skicklighet om¬
huldas och skyddas från förstörelsen, så att den om något
decennium kan uppspira och sprida välsignelse omkring sig.
Den sed, att hvarje församling omedelbart lönade sin
lärare, var i christern! >mens första tider, innan man kunde
påräkna Statens skydd och biträde, den lämpligaste. För¬
följde och ofta flyktige från sina hem, var det naturligt, att
dess förste bekännare skulle känna sig innerligt fästade vid
dem, som voro deras nästan enda tillflykt, som tröstade och
lärde detri, med egna exempel, att lida och försaka, — hvar¬
före de också, ehuru sjelfva, till större delen, fattiga ar¬
betare, villigt delade med dem det ringa, de egde. Det yttre
lugn, sorn christendomens seger medförde, har, i flera afseen¬
de!), förändrat förhållandet. Religionslärarens verksamhet,
Den 50 December.
ehuru nu, som då, lika oumbärlig, är dock mindre bemärkt.
Detta må dock icke bedömas så, att nutidens församlingar
icke skulle lika innerligt sluta sig till sin värdige religions¬
lärare, som forntidens, men jag vill endast härmed hafva an-
tydt, att lärares och åhörares inbördes ställning till hvaran¬
dra icke är alldeles densamma nu, som förr. Lägger man
härtill en omständighet, som då sällan exsisterade, nemligen
christna prestens rätt att förvärfva egendom, så vidrörer när¬
varande löningssätt en ganska ömtålig fråga, nemligen om »mitt
och ditt», — och hvem känner icke de tusentals obehag,
sorn härigenom, å båda sidor, förorsakats, .lag tror att mån¬
gen sannt christ lig prest, mera än en gång, har beklagat
detta förhållande. Är han eftergifven, så handlar han illa
mot famille oell efterträdare. Kräfver han strängt ut sin
rätt, antingen sjelf eller genom andra, så känner hvar och
en, huru nyttig en sådan lärare är inom sin församling, ty
man hedömer icke den vårdslöse och motsträfvige betalare!),
utan endast prestens åtgärd. Uttages sista skärlven hos deri
fattige lill prestens lön, så hlifver förhållandet ännu olyckli¬
gare, och sådana exempel saknas ty värr icke. Hvilka hin¬
der uppstå icke härigenom för lärarens gagneliga verksam¬
het, då han och församlingen icke med kärlek och förtro¬
ende kunna mötas. Hvad nytta kan åhöraren erhålla al lä¬
rarens undervisning, då man, flere gånger om året, efter Guds-
tjenstens slut, hör pålysas orri erläggande af den eller den
afgiften lill presten och icke sällan namn på de resterande.
Borttagom derföre dessa uppbörder. Låt presten hafva in¬
tet sådant odeladt med sina åhörare, utan, såsom andra em¬
betsman, erhålla sin lön al Staten, och jag tror, att man deraf
skulle röna de lyckligaste följder. För presterna sjelfve, an¬
ser jag, att mycken tid derigenom blilver besparad, hvilken
nu måste upptagas af göromål, sorn äro skadliga lör deras
egentliga kali. Åhörarne skulle slutas närmare till sina lä¬
rare, onr de kunde möta dem, utan att ständigt vara skyl¬
dige och blifva fordrade. Huru mångå förödmjukelser måste
icke presten känna, då mångfaldiga inkomster äro obestämda
och bero af en mer eller mindre generetts eller prutande be¬
talare. Det blefve för vidlyftigt att omorda alla de oredor
och ledsamheter, det närvarande löningssättet förorsakar vid
ledigheter och prestval. Man har mer än ett exempel på
anbud, hvilka, i förhand, blifvit gjorde och föreslagne, och på
församlingar, hvilka, med förbigående af dugliga och redbara
män, sållt sig till en samvetslös köpare. Såsom ytterligare skäl
2BH
Den 30 December.
för en förändring härutinnan, skulle ännu mycket kunna an¬
föras, men då jag förmodar, att hvarje individ, i mer än ett
afseende, känner olämpligheten af det löningssätt till presterne,
som nu är gällande, så torde vidare ordande derom vara öf¬
verflödigt.
Då man pretenderar, att en prestman med nit och värma
skall uppfylla silt kall, så hör han också vara så lönad, alt
han, med sparsam hushållning, icke nedtrvckes af economi-
ska bekymmer, och då läraren har samma pligter emot alla
inom församlingen, så tyckes det väl också vara billigt, att
hvar, i sin nion, bidrager till dess aflöning; dock torde ingen
personell beskattning höra tilltagas så högt, alt den alldeles
utesluter den nuvarande beskattningen på egendomsinnehaf-
vare, i mon af hemmantal, grundränta eller fastighetsvärde.
Flera församlingar hafva redan ingått accorder, hvilka,
för viss tid, blifvit sanctionerade. Dessa accorder, som be¬
tydligt försvara reformen, måste naturligtvis blifva gällande,
den tid derom är bestämd, så vida icke Regeringen och för¬
samlingen, vid en blifvande vacance, skulle vilja ingå på dess
upphäfvande.
Så länge församiingarne till storlek och folkmängd äro
så olika, är det naturligt, att det större besväret bör åtnjuta
större förmåner. Dock torde det obilliga förhållande böra
försvinna, att pastor i ena församlingen har 3, 4, ja S-dubbel
lön emot en annan. Pastoraterne böra, såsom förut, förde¬
las i tre classer.
Bland lönevilkoren bör fastställas, att hvarje pastor er¬
håller fri bostad, hvilken församlingen hädanefter, som hit¬
tills, uppbygger och underhåller, samt nu befintliga boställs¬
hemman, hvilkas afkastning, i likhet med militiae-boställen,
uppskattas och aldrages å den lön, som af Staten erhålles.
På grund af föreslående, får jag vördsamt föreslå, att
hädanefter, vid hvarje pastors afgång, — om öfverenskom¬
melse emellan den tjenstgörande och församlingen om för¬
slagets antagande ej förut kan uppgöras, — den tillträdande
eger att uppbära sin lön af Staten, i likhet med öfriga tjen¬
stemän, så att hvarje pastor, utom behöflig bostad för sig
och famille, erhåller, såsom lön för alla dess tjenstebefatt-
ningar, af hvad namn de vara må,
för första classens pastorater 4,000 R:dr,
» andra » » 3,000 »
» tredje » » 2,000 »
allt R:gs. I förhållande dertill tior comministerslägenheterne
Den 30 December.
fördelas i tvänne classer, der lönen, med samma vilkor, som
för Pastor, i afseende på bostad och boställsjord, är bestämd,
kommer att utgå lör första classens Comministrar 1,200 R:dr,
för andra » » 900 »
Man frågar måhända, och det med skäl, huruvida de
medel, som af Rikets församlingar nu erläggas till deras pre¬
ster, äro tillräckliga att betäcka dessa föreslagna löner. På
grund af de upplysningar, som jag sökt förskaffa mig, vågar jag
påstå, att sådant, i det närmaste, kan låta sig göra, hvartill
jag nu skulle lemnat en någorlunda detailerad upplysning, om
icke sjukdom och andra omständigheter förorsakat att så ej
kunnat ske, men förbehåller mig, att framdeles få till det
Utskott, dit frågan blifver remitterad, aflemna de tillägg och
härom upplysande handlingar, som anses behöfliga och kunna
praesteras.
Sundler.
M 153.
Uti 08 § af nu gällande Concurs-Lag stadgas, att, i hän¬
delse Rikets Ständers Bank eger inteckning uti sådan fastig¬
het, som till borgenärers förnöjande blifvit afträdd, det ålig¬
ger f.oncnrsdomaren att uti den särskilde kallelse, som, i och
för fordringens bevakande, bör till Banken utfärdas, jemväl
meddela uppgift om inteckningens primitiva belopp samt om
den intecknade fastighetens namn, jemte länet, häradet och
socknen, der densamma är belägen. Detta nyttiga och väl¬
betänkta stadgande, hvartill skälet torde igenfinnas uti svå¬
righeten. stundom omöjligheten, för Banken att, då egande-
rätten till intecknad fastighet öfvergårt till annan person än
den ursprungliga låntagaren, utan att omsättning af lånet föro
den sedermera blifne egarens concurs egt rum, hafva sig be¬
kant att Banken är fordringsegare hos den i kallelsen upp-
gifne gäldenären, har också alltid ansetts för Banken vara af
synnerlig fördel; men hvad, som i detta fall är nyttigt och
angeläget för Banken, är det jemväl för hvar och en annan
inteckningshafvare, vare sig publikt verk eller enskild per¬
son. Jag föreslår derföre vördsamt, att genom särskild För¬
fattningmåtte stadgas, att hvad, i hänseende till Rikets Stän¬
ders Bans, finnes i ofvan åberopade 68 § af Concurs-Lagen
förordnad!, skall tillämpas i afseende pi alla de kallelser, sorn
Vil. lill Sirf.-Sldnd. Prot. ISKO—JIM a 49
290
Dm 50 December.
af Concursdomaren till vederbörande inteckningshafvare ut¬
färdas. — Om remiss häraf till Höglofl. Lag-Utskottet an-
hålles.
J. F. Gråå.
M 154.
Ibland de flere stadganden, som 1 15 Cap. Ärfda-Balken,
jemfördt med Kongl. Förordningen den 30 Maj 1855, före¬
komma om danaarf och inländsk mans arfsrätt, der han frän-
varande är, saknas likväl föreskrift om, huruledes förfaras
bör, då arfvinge väl varit till namn och vistelseort känd i det
ögonblick arfvet föll, men derefter rest bort eller annorledes
försvunnit, utan att någonsin låta sig afhöra, för att arfvet
lyfta och tillträda. Härigenom har icke sällan inträffat, att
arfvet, som varit antingen i publikt eller enskildt förvar ned¬
satt, aldrig kunnat med laglig rätt af den försvunne arfvin-
gens medarfvingar eller deras rätts innehafvare utfordras, el¬
ler, der sådane ej funnits, såsom danaarf anses. Till afhjel¬
pa nde af denna brist i lagstiftningen, föreslås alltså vördsamt,
att genom särskild författning måtte stadgas, att, i händelse
arfvinge varit till namn och vistelseort känd, då arfvet föll,
men sedermera, innan detsamma blifvit lyftadt eller tillträdt,
försvunnit och icke inom tio år gjort sitt arfsanspråk i laga
ordning gällande, domstolen må vara berättigad att vidtaga
sådan åtgärd med stämnings utlärdande, som i Kongl. För¬
ordningen den 50 Maj 1835 finnes föreskrifvet, och det med
enahanda påföljd, som i nämnde Kongl. Förordning blifvit
stadgad.
Om remiss till Höglofl. Lag-Utskottet anhålles.
J. F. Gråd.
JV2 155.
Alltsedan år 1812 hafva, för flygsandens dämpande i
staden Ystads österut belägna betesmark, äfvensom för plan¬
tering af skog å berörde fält, många åtgärder blifvit vidtagne,
hvilka kostat staden öfver 15,000 R;dr B:co, men för fullbor¬
dande af detta för orten nyttiga företag erfordras, enligt ve¬
derbörande Öfver-Jägmästares närlagda kostnadsförslag, yt¬
terligare öfver 25,000 R:dr, dem staden icke förmår till hela
Den 30 December.
291
beloppet ensam anskaffa. I)å företaget är af allmän nytta
samt blifvit den 20 November 1847 af Öfver-Jägmästaren,
enligt bifogade betyg, väl vitsordadt, får jag härmed äran
väcka den motion, alt Rikets Ständer måtte af tillgänglige
medel benäget anvisa en summa af 6,000 R:dr banco, att un¬
der 3:rie år, med V3:del årligen, utgå, till bidrag i kostna-
derne för ifrågavarande plantering. Det bör icke lemnäs
obemäldt att Directionen, för planteringens besörjande, hos
Kongl. Majit i underdånighet anhållit om understöd för den¬
samma, men att Kongl. Majit den 50 November 1848 ansett
Sig icke kunna i ärendets dåvarande skick några medel af
Skogsplanterings-cassan i nåder bevilja.
Om remiss till Stats-Utskottet anhålles vördsamt. Stock¬
holm den 30 December 1850.
C. J. A'ygren.
M 156.
Redan vid 1840 års allmänna Riksmöte, om icke äfven
tillförene, har Rikets Höglofl. Ständers uppmärksamhet blif¬
vit lästad derå: att staden Ystad drifver en ganska betydlig
handel, särdeles med spannemål: att derigenom befordras lif¬
lighet i kringliggande landsortens rörelse och afsättning af
dess producter: att staden eger flere större och mindre far¬
tyg samt är af stor vigt för utrikes skeppning och post-samt
ångbåts-communicationen: att dess hamn, såsom den sydli¬
gaste i hela Riket, företrädesvis framför alla vid Skånska
kusten ifrån Skanör uppåt Östersjön belägna hamnar, längst
är öppen och isTri, hvarigenom den för alla Östersjöfarande,
hvilka blifva utsatta för storm, motvindar och andra olägen¬
heter, städse erbjuder en säker tillflyktsort; samt att staden
för underhållet, förbättrandet och utvidgandet af denna hamn
gjort högst betydliga kostnader.
På grund häraf, beviljades också vid samma Riksdag åt
Ystads hamn-direction ett lån af 50,000 R:dr banco, hvilket
dock, till följd af enskilde förhållanden, lemnats obegagnadt,
då likväl hamnarbetet sedermera till en del fortgått medelst
enskilda förskotter, hvarigenom hamncassan, tid efter annan,
blifvit så gäldsatt, alt den för närvarande eger en skuld af
32,000 R:dr B:co, hvilka löpa med sex procents årlig ränta.
Detta förhållande, och då för de ännu återstående hamn¬
arbetenas fullbordande, enligt Herr Majoren Beyers nästlidet
292
Den 30 December.
är derå uppgjorda, härhos vidfogade kostnadsförslag, åtgår en
summa af icke mindre än 83,700 R:dr, hvarförutan erfor¬
dras ett nytt mudderverk, som icke kan köpas under 23 å
50,000 R:dr, allt ofvannämnde mynt, har slutligen tvingat
nuvarande hamn-directionen, att, sedan stadens röstegande
innevånare derom blifvit hörde och sådant äfven beslutat, in¬
ställa all vidare nybyggnad i hamnen intilldess statsmedel
dertill kunde vinnas, helst hamnens årliga inkomster, hvilka
vanligen uppgå till 11 å 13,000 R:dr R:co, knappast äro till¬
räckliga för underhåll af redan verkställde byggnader, ound¬
viklig muddring och ränteliqvid å hamncassans ofvannämnde
skuld.
Så vidt mig enskildt blifvit meddeladt, skall också förra
hamn-directionen, för omkring 2:ne år sedan, till Kongl. Majit
ingifvit underdånig ansökning om så väl anslag till hamnen,
som ersättning för de fria hamnumgälder, Kongl. Maj:ts och
Kronans postfartyg ständigt i hamnen åtnjutit, hvilken ansök¬
ning lärer hafva föranledt Herr Majoren Beijers af Styrelsen
öfver allmänna väg- och vattenbyggnader meddelade förord¬
nande, att upprätta ofvariåberopade kostnadsförslaget, likasom
att bemälte Styrelse i underdånighet tillstyrkt åtminstone
statslån, om icke anslag, och sluteligen att Nådig proposition
derom torde vid detta Riksmöte vara att förvänta.
I afvaktan derpå och då stadens innevånare numera äro
oförmögne att sjelfva bekosta ifrågavarande för hela Riket
vigtiga hamnarbete, är det, som jag, på grund af anförde om¬
ständigheter, i förening med de, vid föregående Riksmöten
ådagalagde, af Rikets Höglofl. Ständer då äfven antagne, ännu
qvarstående skäl, finnér mig föranledd vördsammast föreslå:
att ett anslag af 50,000 R:dr R:co må af all¬
männa medel förunnas staden Ystad, för att än¬
damålsenligt iståndsätta och fullborda dess hamn¬
byggnad.
Skulle emot förmodan Rikets Höglofl. Ständer finna detta
anslag vara för stort, vågar jag lika vördsamt anhålla:
att den summa, hvarmed anslaget möjligen min¬
skas, må, såsom lån, lemnäs åt staden mot ena¬
handa vilkor, som de, hvilka hlefvo stadgade, i
afseende på det lån, som för ifrågavarande vig¬
tiga ändamål vid 18-10 års Riksdag beviljades; —
och torde denna min motion blifva till vederbörligt Utskott
remitterad.
C. J. Nygren.
Den 30 December.
293
JV2 157.
Som jag, vid åhörande af Herr Schwans i dag afgifna
motion om nedsättning i tullen å vissa importartiklar, sak¬
nade några artiklar, å hvilka jag anser att en sådan nedsätt¬
ning bör äga rum, får jag nu äran föreslå:
att tullen å Sill, saltad eller inlagd,
Fisk, torr, alla slag,
må nedsättas till hälften af hvad nu gällande taxa upptager,
så mycket heldre, som sill och torkad fisk äro förnödenhets-
artiklar för de fattigare classerna.'
Derjemte yrkar jag, att, tullen å Tobaksstjellc måtte ned¬
sättas från 4 sk. till 3 sk., samt å Tobaksblader från 7 sk.
till 6 sk. pr tfe, såsom varande nu alltför högt beskattade.
Skulle tull-lindringen för direct införsel af varor från
Trans-Atlantiska hamnar, emot mitt bestridande, dock varda
beslutad, bör nödvändigt iakttagas, att en motsvarande ned¬
sättning äger rum uti tullen å Socker, rått af alla slag. Caffe,
Tobak, blader samt stjelkar, samt å de flera råämnen och
kryddor, som vanligen införas från aflägsna länder; ty annars
verkar Herr Schienns förslag icke till nedsättning, utan till
en betydlig förhöjning uti tullen å de hufvudsakligaste im-
portartiklarne, såsom, till exempel, å rått socker, då deremot
tullen å raffinerad vara, samt å sirup skulle oförändrad qvar¬
stå, och sockerbruken derigenom beröfvas ett motsvarigt
skydd.
Denna motion torde remitteras till Bevillnings-Utskottet.
Stockholm den 30 December 1850.
L. Bergman.
JNi 158.
Vördsam Motion.
Förenande mig i Herr Bergs under ett föregående Ple¬
num, afgifne motion, rörande medgifvande för alla sjö- och
stapelstäder, att erhålla nederlagsrätt för alla varor, hvilken
förmån åtskillige städer redan ega. får jag härmed förorda
denna fördel specielt för staden Carlskrona, på grund af dess
förträffliga hamn, befästning, med flera fördelar, hvilka tala
för uppfyllandet af denna länge saknade rättighet. Skulle
dcek, emot förmodan, Rikets Ständer äfven under denna Riks¬
Den 30 December.
dag, tvärt emot rättvisa och billighet, underkänna denna min
framställning, får jag alternativt föreslå, det alla Städer, eller
åtminstone Carlskrona, måtte blifva berättigade att åtnjuta ne¬
derlagsrätt för alla till införsel lufgifna varor, under förbe¬
håll, att hvarje stad, som vill begagna sig af en dylik förde],
tillförbindes, att, på egen bekostnad, anskaffa och underhålla
tjenligt magazin för nederlagsgodsets behöriga förvarande,
samt under iakttagande äfven i öfrigt af de vilkor, som för
nederlagsrättens begagnande finnas genom författningarne i
allmänhet föreskrifne. Denna nu föreslagna förmån hafva
redan Städerna Malmö, Norrköping och Gefle.
Om remiss af denna min motion till behörigt Utskott
vågar jag anhålla.
C. W. Palander.
M 139.
ödmjuk Motion!
Ifrån och med början af innevarande år få Socker-Sirup,
samt Topp-, Kak- och Candi-Socker bär i Riket införtullas,
men tilfgodonjuter ej i vidsträcktare mån den uti Kongl. Kun¬
görelsen af den 18 Maji 1843 stadgade Nederlagsrätt, än att
de till återutlörande må på nederlag uppläggas uti vissa stä¬
der. Denna inskränkning finner jag på det högsta orättvis
och obillig, och får derföre föreslå, det Rikets Ständer måtte,
för sin del, besluta, att ofvannämde artiklar måtte förunnas
enahanda rättighet, sorn öfrige varor tillgodonjuta, rörande
uppläggning så väl på Nederlag, som Credit-upplag.
Om motionens remitterande till behörigt Utskott får jag
anhålla.
C. IV. Palander.
M 160.
Vördsam Motion!
Gällande Förpassningsstadgaps 11 § innehåller det vid¬
underliga stadgande, att, för erhållande förpassningsrätt å de
vigtiga haridelsartiklarne Arrac, Cognac, Genever, Rom, Sprit,
Caffe, Socker, Tobaksblader, Negerhead och Vin, måste intyg
förskaffas öfver varans behöriga införtullande inom sistför-
flutne 2:ne år, men då denna föreskrift strider oemotsägligen
Den 30 December.
29S
mot eganderätten, samt derjemte i handeln medför många
obehagligheter och förluster; finnér jag mig föranlåten fram¬
ställa nödvändigheten af sagde §:s, af behofvet påkallade, för¬
ändring, på sätt att, så länge införtullad vara finnes i någons
ego, bör den, utan hinder, kunna få försändas land-eller sjö¬
vägen. För att dock undvika, det insmuglade varor ej må
tillgodonjuta förpassningsrätt, kunna lämpliga åtgärder be¬
stämmas, såsom t. ex. hvarje Collys förseende med den
tullkammares sigill, hvarest införtullning sker, eller ock andra
ändamålsenliga controler föreskrifvas.
Denna min motion torde benäget remitteras till behö¬
rigt Utskott.
C. W. Palander.
JM 161.
Vördsamt Memorial!
Utan att nu vilja ingå uti någon bevisning af den sat¬
sen, att penningen är en vara och bör som sådan betraktat
ur lagstiftningens synpunkt, hvaraf borde följa, att all lega för
penningelån borde bero af för hvarje serskildt tillfälle träf¬
fad öfverenskommelse och ej vara, genom stadgandet om en
viss ränta såsom den högsta lagliga, bunden inom vissa grän-
sor, anser jag dock så mycket af lagen böra förändras, att
icke medborgare af omständigheterna tvingas blifva lagbrytare.
Jag föreslår derföre, att discontering af vexlar skall bero
på öfverenskommelse, utan alt det betingade afdraget, i något
fall, skall kunna, såsom ocker, räknas och anses.
Jag föreslår vidare, att uti reverser med bestämd förfal¬
lodag, samt högst nio månaders löpniogstid, må hvilken ränta
som helst lagligen kunna förskrifvas och utlästas, dock med
den inskränkning, att, om inteckningssäkerhet i fastighet för
dylik fordran sökes och vinnes, så skall gälden endast löpa
med sex procents ränta från den dag, inteckningssäkerhet er¬
hållits, tili dess skulden blifvit infriad, änskönt en högre ränta
varit i förbindelsen utfäst.
Under anhållan om remiss till vederbörligt Utskott, torde
jag få fästa uppmärksamheten på allt det intressanta och
upplysande, som under discussion om »fri ränta» vid föregå¬
ende Riksdagar blifvit ordadt, hvaribland farhågan för all in¬
tecknad skulds förvandlande till »flytande» utgjort hufvudskä-
let emot »fri ränta», hvilket skäl jag tror mig hafva undan-
296 Den 30 December.
röjdt genom ofvannämnde förslag om fri ränta å handels-
papper.
Stockholm den 30 December 1850.
C. W. Palander.
M 162.
Vördsam Motion'!
Erfarenheten har i hög grad bevisat den nytta och för¬
del, sä väl för det allmänna, sorn den enskilde,Jlivilken blif¬
vit frukten af inrättandet af Navigations-skolor, och sannin¬
gen kan ej jäfvas, att ingen uppoffring är lör stor, som gö¬
res för befordrandet af Skepps-rederiernas interesse.
Ehuru redan flere dylika skolor blifvit etablerade, för
att dana skicklige Befälhafvare och Styrmän, är brislen be¬
klagligen dock stor uppå sådane personer, och vore motsat¬
sen rådande, skulle säkerligen den Svenska handelsflottan för¬
ökas, till spridande af lif och rörelse, samt i Stat-economiskt
afseende blifva at ganska stor betydenhet och således åter¬
gälda hvarje uppoffring.
Vid föregående lliksdagar hafva framställningar blifvit
gjorda, rörande anslag för åtskillige nya Navigationsskolor —
men ty värr — utan framgång; dock under hopp oin en
lyckligare framgång af denna viatiga angelägenhet, får jag
vördsamt härmed ytterligare hos Rikets Ständer anhålla om
anvisande af medel till en Navigations-skola i Carlskrona, fo¬
tad på enahanda grunder, som de skolor, hvilka finnas i
Carlshamn och Wisby, enär Carlskrona hyser inom sig och
nära å dess kuster och stora skärgård ett större antal sjö¬
folk, hvars eeonomiska ställning ej medgifver resor till an¬
dra släder, för inheintandet af theoretiska kunskaper i sjö¬
mansyrket. Sasdc stad eger dessutom ett större och väl-
kändt skeppsvarf, hvarifrån alla år större köpmansfartyg ut¬
löpa från stapeln, samt har detta samhälle under sednare
åren betydligen utvidgat dess handelsflotta, för resor till mera
aflägsna haf, — och skulle ännu mera utvidgas, så framt ej
svårigheten alt erhålla duglige befälhafvare och styrmän är
mer än svår, i hvars händer kostsamma fartyg kunna öfver-
lemnas.
Visserligen är afståndet mellan Carlskrona, Calmar och
Carlshamn ej stort, men svårigheten för det stora antal obe¬
medlade personer, hvilka skulle komma att begagna den fö¬
Dcn 30 December.
297
reslagna Navigationsskolan, att på egen bekostnad uppehålla
sig å främmande orter till cursens genomgående, talar äfven
för sakens nödvändighet och vigt.
Med afseende uppå hvad jag nu haft äran anföra, an¬
håller jag vördsamt om Högtärade Ståndets medverkan till
framgång af min begäran, att för Carlskrona stad måtte af
Statens medel anslag beviljas.
Om remiss af denna min motion får jag anhålla.
C. }V. Palander.
M 163.
Vördsam Motion!
Med stor tillfredsställelse bar man af Kongl. Majds Nå¬
diga Proposition öfver Statsverkets tillstånd och behof erfarit
den vigt, som blifvit fästad vid nyttan af inrättandet afTech-
niska Läroanstalter, så högt påkallade af behofvet till upp-
hjelpande af induslri-idkares och handtverkares insigter och
skicklighet i deras yrken, hvarigenom man bör kunna hop¬
pas att dessa vigtiga näringar tiora uppnå enahanda stånd¬
punkt, hvari de befinna sig i andra länder; men jag bekla¬
gar, att steget ej är taget fullt ut och nyttan af slöjd-skolor
med mindre omfång blifvit föreslagna uti alla delar af landet,
då en ej så aflägsen framtid säkerligen skulle återgälda kost¬
naden, genom en större konstskicklighet och såsom en löljd
deraf stegrad production af nödvändige fabrikater och till¬
verkningar, i förening med stigande välmåga.
I Carlskrona stad finnas omkring 183 handtverkare, med
dertill hörande 440 arbetare, och för att höja deras håg och
sinne lör framåtskridandet, är stadens Borgerskap betänkt att
kunna ordna en lämplig Slöjdskola, och har redan, ehuru
med stora uppoffringar, afsett ett årligt bidrag af R:drl000;
men då ändamålet, af så stor vigt för samhället, ej kan upp¬
nås genom stadens egna knappa resurser, har man trott sig,
med säker förhoppning om framgång, kunna påräkna Statens
mellankomst i detta afseende, och det är, med anledning häraf,
jag vågar ödmjukligen anhålla, det Rikets församlade Stän¬
der behaga medgifva ett arlid anslag af B.co R:dr 2.000 å
2,500 för inrättande afen Slöjdskola i Carlskrona, under Coin-
merce-Collegii tillsyn och control, och föröfrigt uppå de vil¬
kor, som finnes lämpligt att bestämma.
298 Den 50 December.
Att denna min motion mätte få remitteras till Stals-Ut-
skottet, vågar jag anhålla.
C. W. Palander.
JV5 164.
Vördsamt Memorial.
De välgörande verkningarrie af Kongl. Maj:ts Nådiga
Förordning, rörande fattigvården i Riket, skola ej förr jem¬
likt tillfalla de begge samhälls-cathegorier, hvilkas inbördes
förhållande till hvarandra der är bestämdt, än fattigvården
Varder administrerad efter fullständig och icke, såsom hittills,
ensidig tillämpning af samma Förordning. Ty det kan ej ne¬
kas, att öfverallt, der administrationen åsyftat endast uppfyl¬
landet af förbindelserne mot de fattige, men förbisett dessas
mot samhället, fattigvården blifvit i hög grad betungande.
Icke derföre, att de verkligt behöfvande hafva större anspråk,
än förut, på afhjelpande af sin nöd, ty dessa anspråk bade
fordom så väl, sorn nu, sin naturliga gräns i behofvets till¬
fredsställande, utan emedan massan af dem oupphörligt ökar
sig, som genom lättja och fylleri försätta sig i det bekym-
merfriare läge, då omsorgen för familjen ölverllyttas på sam¬
hället. Sådane läll inträffa väl beklagligtvis ock, då behofvet
är det enda resultat af ihärdiga, men fåfänga bemödanden
till sjelfförsörjning. Slutpunkterne i begge lallen äro desam¬
ma, men då det sednare kan och bör förekommas genom
preventiva åtgärder, som tillhöra samhället, är det icke derå
jag velat fästa uppmärksamheten. Denna önskade jag att få
i stället rikta på förra fallet, och, såsom botemedel deremot,
på möjligheten att kunna för familjen tillgodogöra hvarje dess
arbetsföre medlems arbetskraft. Jag känner blott ett sätt
för verkliggörandet af denna uppgift, nemligen det i ofvan-
berörde Nådiga Förordning antydda, att genom physiskt tvång
förmå den late och liderlige till arbete. Men inrättningar, der
detta tvång kan verksamt utöfvas, ligga utom de fleste fa t tig—
vårdssamhällens förmåga att hvar för sig åstadkomma. l)e
erfordras lyckligtvis ej heller ännu till sådant antal, och der¬
före kunna flere samhällen, t. ex. länsvis, förena sig om en
arbets-inrättiiing. Förslå grundläggningen torde dock här, så
väl som i de flesta likartade fall, erfordra Statens biträde.
Om detta biträde erhölls till 6 å 7,000 R:dr B:co för hvarje
län, som af arbetsinrättning hade behof och ville vidkänna*
Den 50 December.
SJ99
de kostnader, som derutöfver för grundläggningen samt för
inrättningens framtida underhåll erfordras, så föreställer jag
mig, att i de fleste län denna summa skulle vara tillräcklig
för inköp af en mot behofvet svarande hemmansdel, hvarest
såväl landsbygdens, som städernas, till tvångsarbete förlällne
fattiga, kunde beredas passande sysselsättning. De reglemen-
tariska föreskrifter, som skulle följa af ett önskvärdt bifall
till denna motion, lärer vara lämpligast att af Konungen i
underdånighet begära. Men jag anser mig dock böra antyda
några hufvudmomenter, hvilka jag tror vara oeftergiflige, der¬
est inrättningarne skola kunna uppfylla sin bestämmelse.
Dessa momenter, förut nämnde eller i conseqvence der¬
med, äro:
Att inrättningarne företrädesvis placeras på landsbygden,
hvarest jord för dem inköpes och dervid afseende synnerli¬
gast bör fästas på befintlige odlingslägenheter; att Statsansla¬
gen ställas i förhållande till behofven på det sätt, att länens
innevånare alltid få till någon del vidkännas uppoffringar för
dessa inrättningar; att öfverinseende! tillkommer Konungens
Befallningshafvande, sorn administrerar inrättningarne genom
särskild Styrelse, dertill torde böra utses i orten boende, för
menniskokärlek och allmänt väl nitälskande personer; att ar¬
betshjonen vid en sådan inrättning classificeras efter olika
arbetsförmåga och påföras dagkostnad i förhållande dertill'; att
ersättningen för ett, nied flit och allvar utfördt, arbete be¬
stämmes så, att den alllid öfverskjuter denna dagkostnad,
och öfverskottet tillfaller familjen elier besparas för hjonets
eget betlof uti den lefnadsperiod, då arbetsförmåga kommer
att saknas; alt ingen må vid arbetsinrättning qvarhållas län¬
gre, än till dess han genom arbetsamhet och ordentligt lef¬
nadssätt lörvissar Styrelsen, det lian såsom fri arbetare skall
söka uppfylla sina förbindelser mot samhället och sin familj;
samt att vid arbetsinrättning jordbruket varder förnämsta sys¬
selsättningen och handtverk ej utöfvas vidare, än som för
Inrättningens eget behof erfordras.
Det statsanslag, jag vågat föreslå, synes visserligen be¬
tydligt, men utom det att indirecta, omätliga fördelar skola
komma Staten lill godo derigenom, att flere tusendes arbets¬
kraft varder på ändamålsenligt sätt använd oell icke blott
dessa tusende, än äfven (lere af dem, som otvifvelaktig! skulle,
utan de förres varnande föredöme, snart hafva befunnit sig
på samma ståndpunkt, varda sedligt förbättrade, föreställer
jag mig, att Staten skall kunna inom kort tid inbespara på „
500
Den 30 December.
kostnaden till fångars underhåll ett fullt motsvarigt belopp,
om, vid dessa arbetsinrättningar, alla böter med arbete aftje-
nades, hvilka böra eller kunna till arbete förvandlas.
Om remiss häraf lill vederbörande Utskott får jag vörd¬
samt anhålla.
Stockholm den 30 December 1850.
Joh. Fr. Ekenman.
JK 163.
Vördsamt Memorial.
I ändamål att söka verka för sedlig och materiell för¬
kofran bland den stora massan af Svenska folket, hafva nå¬
gre för allmänt väl nitälskande personer från skiljda delar af
Iliket, på inbjudning af liushållnings-Sällskapet i Jönköpings
län, sammanträdt här i Stockholm, fiir att öfverlägga om de
åtgärder, som, för vinnande af sagda mål, vore att vidtaga.
Man har under dessa rådplägningar kommit till den öf¬
vertygelse, att mycket kan vata för den goda saken att ut¬
rätta på den väg, man ämnar beträda, nemligen alt bilda ett
Sällskap, utsträckt öfver hela landet, hvars ledamöter genom
goda oflerdömen, råd och verksamt biträde skulle söka att
upphjelpa den sjunkande moraliteten, samt förekomma, der
görligt vore, de vanligaste anledningarne till en tryckande
fattigdom, äfvensom att detta goda ändamål häst skulle be¬
främjas genom Sällskapets förening med de i länen inrättade
Hushållnings-Sällskaperne, hvilka således skulle lifvas till en
mer utsträckt verksamhet.
På intet ställe skola förneka sig de fiir allmänt och en¬
skildt väl fruktbara följderna utaf införandet af passande bi¬
näringar bland allmogen, utaf inrättande af ränteförsäkrings-
anstalter och sparcassor, utaf öppnandet af nya tillfällen till
arbete och till afsättning af arbetets producter, för att ej tala
om de fördelar, som skulle uppstå genom ett ändamålsenligt
ordnande af de för jordbruket skadliga förhållanden, som
stundom ega rum emellan jordegare, å ena sidan, samt landt¬
bonde^ torpare och arrendatorer, å den andra. Allt detta
kan och bör vara föremål för Hushållnings-Sällskapernas om¬
tanka; och män, med nit och förmåga att verka i denna rikt¬
ning, skola ej saknas inom någon province, blott man kan
och vill afhjelpa det förnämsta hindret mot all nyttig verk¬
samhet, saknaden af nödige penningetillgångar.
Den 30 December.
301
Det är sannt att (lere af våra Hushållnings-Sällskaper
hafva understundom funnits endast till namnet; föga eller
ingen verksamhet har af dem försports, men mari torde min¬
dre brira förundra sig deröfver, än att motsatsen olla inträf¬
fat, och, som mari med skäl kan hoppas, hädanefter oftare
skall inträffa. Ty hvad har man forrlrat af dessa Hushåll¬
nings-Sällskaper? Jo, uppoffringar, först och främst af pen¬
ningar, som deras ledamöter årligen skola erlägga, och seder¬
mera af tid och möda, till hvilken sednare uppoffring hvarje
tänkande och verksam man naturligtvis varit så mycket min¬
dre benägen, som han alltid skolat finna de inskränkta, med
svårighet sammanskrapade, tillgångarne otillräckliga till hvarje
mera omfattande åtgärd. Saknaden af penningar, denna så
oumbärliga vehikel för utförande af hvarje economiskt före¬
tag, mäste alhjelpas, såvida man vill att den så lyckligt ut¬
tänkta institution, som vi kalla Hushållnings-Sällskap, skall
uppfylla sin bestämmelse, hvilken blir allt högre och vidsträck¬
tare. ju mera samhälls-lörhållanderna mångfalldigas; och det
är för att bidraga lill alhjclpande af ifrågavarande brist, som
jag härmed får vördsamt fiireslå, alt Rikets Högiofl. Ständer
täcktes bevilja ett årligt anslag af 1000 R:dr R:co för hvarje
Hushållnings-Sällskap i de större länen, samt i proportion
derefter för dem i de mindre, att användas till ofvan uppgifne
och andra till allmänt väl ledande ändamål.
Stockholm den 30 December 1850.
Joh. Fr. Ekenman.
JK 166.
Vördsamt Memorial!
Det är icke ovanligt, att hvarje företag, som krones med
framgång, röner motstånd af dem, hvilka se sina egna intres¬
sen derigenom förringade. Detta kan framför något annat
tillämpas på Privatbankerne. I ett land, med så litet utbil¬
dad industri, som hos oss, och med så ringa capitaltillgån-
gar, borde tvärtom Privatbankerne med välvilja emoltagas,
helst, utan dem. industrien icke skulle nättén sådan utveck¬
ling och åkerbruket icke eller vunnit sådan förkofran, derest
icke desses idkare haft att påräkna understöd af Privatban-
kerne. Redan förbudet, att icke utgifva sedlar å mindre va-
leurer, än 3 R:dr 18 sk., verkade menligt på Privatbankerne
och i och med detsamma på rörelsen i allmänhet. Mea detta
302
Den 30 December.
var icke nog; genom stadgandet af en bevillning af 3 procent
af den ärliga behållningen, som icke öfverstiger 6 för hun¬
drade, men med 13 procent af det belopp, hvartill behållnin¬
gen uppgår, allt beräknadt efter hvad teckningssumman eller
grundfonden blifvit contant tillskjuten, gick man ännu längre
uti motarbetandet. Fortsättes detta, vid första stiftelsen icke
förutsedda, qväfningsförsök, skola Privatbankerna snart gä sin
sista dag till mötes och följden deraf kan icke blifva annat
än ganska kännbar för idkare af jordbruk och näringar. Jag
är öfvertygad, att ingen, som är verklig vän till fäderneslan¬
det och dess bästa, icke inser de svåra följder, som skulle
uppstå deraf, att Privatbankerne föreskrefvos sådane lagar,
sorn gjorde det omöjligt lör dem att fortsätta deras rörelse;
och, vid betraktande häraf, får jag vördsamt föreslå, att Pri¬
vatbankerne hädanefter icke må besväras med högre bevill¬
ning, än som för närvarande är stadgad för actiebolag, asso¬
ciationer, societeler, verk, hypotheks- och andra allmänna in¬
rättningar.
Om remiss häraf anhålles. Stockholm den 30 Decem¬
ber 1850.
A. D. Machel.
JK 167.
Vördsamt Memorial.
Island är det enda land, der Sveriges, Norriges och
Danmarks fordna skaplynne ännu lefver i folkets seder, insti¬
tutioner m. m. För forskningarne, rörande vårt lands uräld¬
sta förhållanden, är detta Nordens bildningshemland af stör¬
sta vigt. Vi vete icke, hvad vi äro, utom så vidt vi känne
hvad vi varit. Och detta känna vi icke, innan en lefvande
uppfattning derom meddelat sina iakttagelser, yj sända män,
alt i London och Florens afskrifva Syriska manuscripter,
men vi hafva ännu icke skickat någon Archeolog till Island,
för att erfara huru vi lefde för flere hundrade år sedan, huru
vår samhällsförfattning då såg ut. Jag föreslår derföre, att
Rikets Högloll. Ständer behagade, med ett understöd af 1,333
R:dr 10 sk. B:co, befrämja en forskningsresa åt detta, för
Sverige i så många hänseenden interessanta, land, samt att
Rikets Ständer måtte derjemte uppdraga denna befattning åt
Pastors-Adjuncten i Finska församlingen A. E. Holmberg,
som genom sin Bohusläns Historia, sina Scandinaviska Häll¬
Den 30 December.
303
ristningar och sin, utan Statens betungande, företagna resa
till Schweitz, fullkomligt documenterat sig för mottagande och
rätt utförande af beskickningen.
Jag anhåller vördsammast om remiss af denna motion
till Högloll. Stats-Utskottet, som torde benäget taga i öfver¬
vägande en mig leornad, liärhos fogad, utveckling af de full¬
ständigare skäl, som förefinnas för motionen. Stockholm den
30 December 1850.
S. G. Wetterberg.
JK 168.
Vördsamt Memorial!
Det är en lika allmän, som gammal, klagan, alt de lägre
tjenstemännen äro alltför illa aflönade. Denna klagan är, ty
värr, ganska grundad. I den Proposition, som Kongl. Maj:t
den 15 nästlidne November Nådigst aflemna!, rörande Stats¬
verkets tillstånd och behof, föreslår Hans Majt, att Svea
Hof-Rätts Fiskaler, Proto-Notafier, Notarier, Actuarie och
Registrator skulle, emot afträdande af vissa sportler och de
så kallade ljuspenningarne, hvardera erhålla en contant löne¬
inkomst utaf 600 R:dr B:co. Om detta förslag skulle af Ri¬
kets Högloll. Ständer antagas, kommer en del af bemälde
tjenstemäns economiska fördelar att föga eller intet förbät¬
tras, helst, enligt högstberörde förslag, de förre eller Proto-
Notarierne erhöllo blott 3 lt:dr 10 sk. 8 rst. och de sednare
eller Civil-Notarierne endast 25 R:dr 10 sk. 8 rst. R:co mera,
än förut. Proto-Notarierne hafva nemligen nu i lön 499 R:dr,
i ersättning för actalösen 77 R:dr 57 sk. 4 rst. och i ljus¬
penningar 20 R:dr, tillhopa 596 R:dr 57 sk. 4 rst., och Civil-
Notarierne i lön 477 R:dr, actalösen 77 R:dr 37 sk. 4 rst.
och i ljuspenningar 20 R:dr, tillsammans 374 R:dr 57 sk.
4 r:st.
Jag vill visserligen att med Statens medel sparas så
mycket, som möjligt; men der behofvet kräfver, är njugghet
icke på sin plats. Statens tjenstemän, hvilka oftast hafva på
sin lott verkställandet af det mest ointressanta inom ett em¬
betsverk, böra, lika litet, som den högre embetsmannen, lem¬
näs till offer St lefnadsbekymren. Staten bör tvärtom för¬
sätta sina tjenstemän uti en sådan ställning, att de kunna ega
tillfälle, att vidare förkofra och utbilda sig uti den vetenskap,
som de practiskt utöfva. De få icke glömma dess theori
304
Den 30 December.
eller blifva främmande för dess framsteg. Tjenstemannagra-
den bör vara embetsmanna-skicklighetens plantskola. Van¬
vårdas den, vanvårdar samhället sin egen framtid.
Jag får derföre vördsammast föreslå, att hvardera af
IIof-Rätternes ofvanbemälde tjenstemän erhålla, emnt afträ¬
dande af actalösen och ljuspenningar, i lön 800 R:dr B:co,
samt derförutom bibehållas vid de få sportler de nu inne¬
hafva.
Om remiss till vederbörligt Utskott anhålles. Stockholn»
den 30 Dec. 1850.
P. E. Winge.
M 169.
Vördsamt Memorial.
Under den tid, som förflutit efter utfärdandet af Kongl.
Maj:Is Nådiga Förordning af den 29 Augusti 1843 om Soc¬
kenstämmor i Riket, har vid tillämpningen af samma författ¬
ning, i synnerhet hvad städerna angår, behofvet, ej mindre af
åtskilliga förtydliganden och tillägg, utan äfven väsendtliga
rättelser, gjort sig känbart gällande.
Det är sannolikt allmänt bekant, att förslaget utarbe¬
tades af Comiterade för kyrkolagens öfverseende och fat¬
tigvårdsanstalten^ förbättring, äfvensom att Rikets åren
1840 och 1841 församlade Ständer, utan all slags eritisk be¬
handling af lörslaget, hos Kongl. Maj:t underdånigst förordade
detsammas antagande, för att såmedelst uti 1817 års författ¬
ning, rörande samma ämne, vinna nödige förändringar, hvar¬
om för öfrigt redan åren 1854 och 1833 en önskan utta¬
lades.
Till en början må anmärkas, att det är ganska svårt att
inse de skäl, som föranledi Comiterade att föreslå en ge¬
mensam författning för landet och alla de öfriga städerna,
utom Stockholm. Den gissning, som temligen otvungen er¬
bjuder sig, vid närmare betraktande af det sätt, hvarpå för¬
delar och onera blifvit fördelade, bör måhända, såsom blott
gissning, och oaktadt all dess sannolikhet, ej uttalas. Det
torde väl annars vara i det närmaste påtagligt, att en vid
större gemensamhet i municipala förhållanden förefinnes erne'
lan Stockholm och flertalet af Rikets öfriga städer, än ente
lan dessa sednare och landet, hvadan det ock naturligtvis va¬
rit mera ändamålsenligt, att en serskild författning ut/»r"
Den 30 December.
305
dats för landet och en serskild sådan för Rikets samtliga
städer, uti hvilken sednare de specielare föreskrifter, som
funnits nödiga för Stockholm och andre större, af flere för¬
samlingar bestående, städer, med största lämplighet kunnat
sammanföras.
Genom att behörigt skilja emellan hvad, som passar för
landets och Städernas väsendtligen olika förhållanden, hade
otvifvelaktig! kunnat vinnas, icke blott den fullständighet och
tydlighet i ordningsstadganden, utan äfven den rättvisa, i af¬
seende på de antagna beskattningsgrunderne, hvars frånvaro
så ofördelaktigt utmärker författningen afi den 29 Augusti
1843. Det ligger ganska nära, att härleda nämnde betydliga
brister från den omständigheten, att Städernas egentliga be¬
folkning saknat målsmän inom förslags-commissionen, i hvars
sorgfälliga undvikande att lagstifta leir Stockholms stad man
äfven skulle kunna linna ett bemödande att desto lättare vin¬
na framgång åt sitt förslag.
Hvad som i 1843 års Sockenstämmo-förordning synner¬
ligast ådrager sig uppmärksamhet, är stadgandet i 3 mom.
af 5 §, der del heter: »i stad rostas för fastighetsvärde af
2000 R:dr lika, som för 10 It:drs bevillning.» Gerna med-
g i Ives att någon mera rättvis och lämplig grund lör com-
munala algifters bestämmande svårligen kan utfinnas, än den i
detta hänseende hufvudsakligen antagna, nemligen på landet
hemmantal och i städerna Andra Artikelns bevillning; men
så mycket tydligare är derföre den orättvisa, som uppkom¬
mer genom det här förut antydda serskildta hestämmandet,
hvarigenom fastighetsegare blifvit tillerkända 130 procent
större rösträtt, än dem, enligt bevillningsgrund, tillkommer.
Uti Comiterades, af Kongl. Majit fastställda förslag, moti¬
veras detta bestämmande på ett, för fastighetsegare serdeles
smickrande sätt; men man finner sedermera i 10 § en helt
annan förklaring på den frikostiga rösträttens egentliga be¬
tydelse; der föreskrifves nemligen, vatt alla de afgifter, hvar¬
om sockenstämma beslutar, skola utgå efter den bestamda
grunden för rösträtt.» Hvad först och främst sjelfva röst¬
rätten beträffar, så kan man med skäl hysa betänkligheter
mot billigheten deraf, att en viss samhällsclass tillerkännes
ett proportionsvis öfvervägande inflytande på församlingens
angelägenheter. Men, såsom redan blifvit antydt, rösträtten
var alls icke hufvudsaken, utan, ganska tydligt, blott ett sinn¬
rikt uttänkt medel, hvarigenom man trott sig lättast och säk-
Ilil. till Borg.-Stand Prat. 18S0—1851. 20
300
Den 30 December.
rast vinna det i 10 § framträdande egentliga syftet, hvilket
innerst och hufvudsakligen afser en högre beskattning af fa¬
stighetsegare i landsortsstäderna, och denna ej mindre än af
150 procent utöfver hvad den antagna ändamålsenliga skatte-
grunden utstakar.
Man kunde visserligen fråga: äro då fastigheter i stä¬
derna verkligen så betungade af onera, att de ej kunna tåla
vid den förhöjning i cominunala afgifter, som nu påstås vara
en orättvisa? Denna fråga må derföre här till besvarande
upptagas. Först och främst åligger det nemligen fastighets¬
egare, i kraft af Sockenstämmo-förordningen, att, gemensamt
med stadens icke fastighetsegande innevånare, deltaga i kost¬
naderna för folkundervisningen, för allöningen af organist,
klockare och kyrkobetjening, samt för fattigvårds- och sjuk¬
husanstalterna, hvilken sednare utgift, i händelse allmän far¬
sot skulle utbryta, lätteligen kan blifva lika betungande, som
fattigvården, hvilkens ändamålsenliga ordnande i den stad,
jag har äran representera, uppgått ända till 75 procent af
bevillningen efter andra artikeln; men dessutom åligger det
fastighetsegarne uteslutande, att bygga och underhålla kyrka,
Pastors- och Comministers-boställe, skolhus, gator och broar,
bekosta lyshållning och inqvartering, brandvakt, samt eld-
släckningsanstalter, af hvilka, serdeles betungande, utgifter
de, som icke äro fastighetsegare, njuta afgiftsfria förmåner.
Tager man vidare i öfvervägande, att de med så många skat-
tetitlar besvärade fastigheterne erfordra årliga reparationskost¬
nader och, det oaktadt, icke ega något egentligt värde, så vida
de ej brandförsäkras och derigenom göras fullt åtkomliga för
beskattning efter 2:dra artikeln, så lärer svårligen någon gil¬
tig grund kunna angifvas för det i Sockenstämmo-förordnin¬
gen inflickade, af mig såsom rättsvidrigt anmärkta, bestäm¬
mandet.
En jemförelse i detta hänseende emellan landsortens stä¬
der och hufvudstaden skall, såsom jag förmodar, bringa nämn¬
da missförhållande till full tydlighet. På sistnämnda ställe,
hvarest, till följe af den solidare byggnadsarten, vida mindre
kostnader erfordras för byggnadernes årliga underhåll, äfven¬
som vida mindre brandförsäkringspremier; der egendomar af
ifrågavarande slag, efter hvad jag af trovärdige personer hört
sägas, gifva 10 procent, då de deremot i landsortsstäderna, och
framförallt de mindre, knappast gifva fem procent årlig brut¬
toinkomst. I hufvudstaden har likväl den antagna beskatt-
ningsgrunden blifvit conseqvent tillämpad, och der har någon
Den 30 December.
507
fastighetsegarnes högre beskattning icke kommit i fråga. Det
synes då vara temligen påtagligt, att, om en sådan till och
med i Stockholm befunnits orättvis och obillig, detta i ännu
högre grad gäller, i afseende på landsortens städer. Om rätt¬
visa och conseqvence äro de första och oeftergifligaste fordringar-
ne på hvarje lag, så nödgas man beklaga att Förordningen den
29 Augusti 1843 uti ifrågavarande hänseende saknar dessa
egenskaper.
Men i sjelfva verket äro för närvarande ändamål alla
andra jemförelser, än med Bevillningsförordningen, öfverflödige.
Denna af Rikets Högsta Beskaltnings-Gommission stiftade
lag stadgar, att all fastighet, så väl på landet, som i städerna,
skall erlägga per 1000 R:dr 2 R:dr bevillning till Kongl.
Maj:t och Kronan, och så länge denna grund icke blifvit för¬
ändrad, hvarförinnan den måste antagas vara rättvis och bil¬
lig, så länge måste den ock anses vara en fullt tillförlitlig
mätare vid bestämmandet af communala skatter, och följakt¬
ligen, då den såsom sådan blifvit antagen, äfven böra conse-
qver.t tillämpas, det vill säga, på det sätt Sockenstämmo-för¬
ordningen för Stockholms stad af den 16 Mars 1847 bestäm¬
mer. Man må ingalunda föreställa sig, att fastighetsegarne i
småstäderne äro någon synnerligt väl lottad samhällsclass.
Der, såsom annorstädes, finnes visserligen en och annan i
goda vilkor; men flertalet derstädes består likväl af mindre
väl lottade näringsidkare, från landet inflyttade ståndsperso¬
ner och deras enkor, äfvensom arbetsfolk, hvilkas oförmåga
att draga utomordentligt betungande gärder synbarligen visar
sig både i deras innehafvande fastigheters bristfälliga och van¬
prydliga utseende och deras på restlängden sällan eller aldrig
saknade namn och skattebelopp.
Det tillhör för öfrigt icke förevarande ämne, att ingå i
pröfning om lämpligheten af Bevillningsförordningens bestäm-
manden. Frågan derom har på ett förtjenstfull! sätt blifvit
väckt inom ett annat Riks-Stånd, och jag vill med min röst
gerna biträda alla de förändringar deri, som af billighet och rätt¬
visa påkallas; men detta står ingalunda i strid med den åsigt,
som jag genom denna framställning velat göra gällande, eller
att, der Bevillningsförordningens grunder befunnits användbara
och blifvit antagna, de äfven böra conseqvent genomföras och
icke till förfång för någon viss skatteclass, aldraminst förden,
sorn är fullt åtkomlig för Bevillningsförordningen — elt för¬
hållande, sorn alldeles icke i samma grad eger rum i afse¬
ende på handeln och näringarne.
30«
Den 50 December.
Bland overkställbara ordningsstadganden vill jag fdrst an¬
märka den förra perioden af 5 §:s 3 moment, som lyder:
»den rösträtt, som, pä nämnde grund af bevillning tillkom¬
mer socknens innevånare, skall hvarje är vid allmän soc¬
kenstämma, sorn i Maj och Juni månader bör hållas, be¬
stämmas, och på landet i motsvarande hemmantal sältas.»
Om den större eller mindre svårigheten, eller måhända
till och med omöjligheten, för Pastor på landet alt verkställa
denna föreskrift, saknar jag visserligen fullt tillförlitlig kun¬
skap; likväl känner jag, att i mer än en församling verkstäl¬
ligheten ansetts medföra så stora svårigheter och sådan tids¬
utdrägt, att lagbudet icke någonsin blifvit efterlefvadt. Hvad
städerna angår, så har erfarenheten ådagalagt, att det för
Pastor ligger utom möjlighetens gräns, att under sjelfva soc¬
kenstämman upprätta dylika röstlängder, alldenstund ett större
antal personer blott då komma tillstädes, när nya beskattnin¬
gar förekomma. Och skulle det äfven, med ledning af de
tillstädesvarandes upplysningar, blifva möjligt att upprätta ett
slags röstlängd, så måste den i de liesta läll blifva otillför¬
litlig, och således oanvändbar, utom på sin höjd för det till¬
fälle, då den upprättas, ehuru arbetet med densamma upp¬
tager betydligt mera tid, än de ärenders behandling, som för-
anledt stämman. Nu stadgar likväl författningen, att den på
stämman i Maj eller Juni månader upprättade röstlängd skall
gälla intill den tid påföljande år, då ny längd hunnit uppgö¬
ras, hvadan och då ingenting är föreskrifvet om sättet för
nödige rättelsers vinnande eller förvärfvande! af rösträtt för
dem, som efter den så kallade Walborgsmesso-sockenstäm-
man inträdt i förhållanden, som bort en sådan medföra, det
ofelbart måste inträffa, att flere, enligt Sockenstämmo-förord-
ningen skattskyldige, personer blifva helt och hållet heröfvade
sin rösträtt.
Näst rättvisa fordrar man af hvarje lag tydlighet och be¬
stämdhet, och, der de fattas, kan man vara viss, att försök
till förvridningar ej skola uteblifva, enär alltid personer fin¬
nas, som deraf kunna och vilja bereda sig fördel. Att likväl
dessa fordringar kunna på ett tillfredsställande sätt uppfyllas,
derom lemnar Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning om socken¬
stämmor i Stockholms stad ett ojäfaktigt vittnesbörd. I denna
förordning föreskrifves, i likhet med hvad som i författnin¬
gen om prestval är stadgadt, att upprättandet af röstlängd
åligger vederbörande uppbörds-myndighet, som ensam är i
tillfälle att med full noggrannhet ett sådant åliggande fullgöra.
Deli 50 December.
300
Och så vida ej Pastorerne i Rikets städer erhålla rättighet
att direct eller genom Province-Styrelserne infordra så be¬
skaffade längder, tjenar den i författningen gifna föreskriften
till ingenting.
En annan omständighet förtjenar tvifvelsutan äfven afse¬
ende, nemligen att i Förordningen den 29 Augusti 18-43 rö¬
stetalets maximibelopp icke blifvit bestämdt, hvilket likväl må¬
ste anses såsom en nödvändig garantie mot förmögenhetens
allt för stora inflytande, — en garantie, som ej heller ute-
blifvit i den sedermera för Stockholms stad utfärdade Förord¬
ningen, rörande samma ämne.
Vidare förefinnes en anmärkningsvärd otydlighet i 10:de
§:s slutmening, der det heter: veller serskild öfverenskom¬
melse derom träffad.» Det kan väl ej betvillas, att härmed
åsyftas, att åt församlingen inrymma rättigheten att antaga
andra grunder, än den Sockenstämmo-förordningen uti 5 § i
allmänhet löreskrifver, för utgörandet af de afgifter, hvarom
församlingen eger att besluta, och att således, då för¬
samlingen i de ämnen, hvarom Förordningen handlar, icke
kan träffa öfverenskommelse annorlunda, än genom lagligt af-
fattadt sockenstämmQbeslut, hvarje öfverenskommelse af detta
slag just på nämnda sätt måste träffas. Enär detta synes
oemotsägligt, så kunde det måhända anses öfverflödigt, att ut¬
förligare behandla denna sak. Likväl har i den stad, som
jag tillhör, den mening velat göra sig gällande, att med öf¬
verenskommelse i nyssnämnda fall bör förstås allas medgif¬
vande och aldeles icke pluralitetens, såsom det annars är och
måste vara, då frågan är om fattandet af sockenstämmobe-
slut. Skulle nämnde besynnerliga tolkning vara riktig, så
blir det omöjligt att inse, hvad Förordningens bestämmande
om olika rösträtt egentligen vill säga. En endas röst gäller
ju i sådant fall fullkomligt lika med alla de öfriges, då den¬
ne ensam kan göra hvilket beslut, som helst, om intet, och
den graderade röstscala, som Förordningen uppställer, sålunda
kommer att sakna all betydelse, hvarigenom omöjlighet upp¬
står att någonsin bringa ett sockenstämmobeslut till stånd.
En sådan tolkning har verkligen blifvit framställd och velat
tillvinna sig seger uti en fråga, hvari församlingens beslut
blifvit fattadt och till allas belåtenhet tillämpadt i mer, än 30
år, innan de personer, som med sin fördel funnit denna tyd¬
ning mera öfverensstämmande, tillhörde församlingen. Det bör
äfven tilläggas att nyssnämnda beslut blifvit upplifvadt sednast
1846 och derefter af Konungens Befallningshafvande faststäldt.
510
Den 30 December.
Att samma Konungens Befallniugshafvande nyligen förklarat
detta beslut lör ogiltigt, väcker på samma gång förundran,
som härigenom ådagalägges behofvet af ett förtydligande af
det ofvannämnda lagstadgandet, hvarmedelst misstydningar
deraf göras omöjliga.
Denna tvistefråga beror för närvarande af Kongl. Maj:ts
Nådiga pröfning; men om än, såsom jag hoppas, den blir på
ett tillfredsställande sätt afgjord, så är det, såsom redan blif¬
vit nämndt, i allt fall angeläget, att den otydlighet, som för-
anledt densammas väckande, för framtiden blir undanröjd.
Och behofvet deraf är så mycket mera trängande, som nä¬
stan alla Rikets städer, medelst i laga ordning fattade soc-
kenstämmobeslut, öfverenskommit om andra grunder för fat¬
tigskatternas utgörande, än dem 3:dje mom. af 3:te § utsta¬
kar; hvilka beslut skulle tillintetgöras, om å den nya, och
såsom jag tror mig hafva visat, obefogade tolkningen i Högsta
instancen, mot förmodan, skulle fästas afseende.
I anledning af hvad jag nu haft äran andraga, vågar jag
vördsamt föreslå, att Rikets Ständer måtte till Kongl. Maj:t
ingå med underdånig framställning om sådana ändringar och
tillägg uti Sockenstämmo-förordningen af den 29 Augusti 1815,
hvarigenom 3 och 10 §§ erhålla följande lydelse:
§ 3.
1 mom. Rättighet att deltaga uti sockenstämmas öf-
verläggningar och beslut tillkommer en hvar egare eller in¬
nehafvare af skattlagd fastighet, samt arrendator eller bru¬
kare deraf, så vida egaren icke bor inom församlingen, eller
i annat fall sig denna rättighet icke i contractet förbehållit,
och derjemte alla andra socknens innevånare, som innehafva
fabrik eller annat serskildt bebygdt verk och inrättning, samt
dem, som njuta lön, drifva handtverk eller idka annan nä¬
ring och derför erlägga bevillning efter 2:dra Artikeln i Be-
villningsförordningen, till ett belopp af minst 2 R:dr 24 sk.
banco.
2 mom. På landet skall rösträttighet beräknas efter
hemmantal, der det finnes åsatt. 1 annat fall bestämmes
den, på grund af den bevillning, enligt 2 Artikeln, som tili
Staten erlägges. För ett bevillningsbelopp af 2 R:dr 24 sk.,
hvarunder ingeri rösträtt, utom för /lemman å landet, eger
rum, beräknas lika rösträtt med i/1B hemman, för 3 till 7l/2
Riksdalers bevillning lika med */8 hemman, för 7*/2 till 10
Riksdaler lika med 3/16 hemman, för 10 Riksdalers bevill¬
ning lika med % hemman, och så vidare i samma proportion
Den 30 December.
311
för högre bevillningsbelopp, enligt 2:dra Artikeln. Den röst¬
rätt, som på närrinde grund af bevillning tillkommer socknens
innevånare, skall hvarje år vid den sockenstämma, som i
Maj eller Juni månad hör hållas, bestämmas och i motsva¬
rande hemmantal utsättas.
5 mom. 1 stad bpräknas rösträttighelen efter den be¬
villning, som den röstberättigade för faslighet inom försam¬
lingen och, då han der bosatt är, för borgerligt yrke, löne¬
inkomst eller eljest, enligt Bevillnings-förordningens 2:dra Ar¬
tikel, till Staten erlägger, sålunda att bevillningsbelopp, icke
öfverstigande 10 R:dr banco, gifver åt röstberättigad person
En röst, bevillning öfver 10 R:dr till och med 30 R:dr Två
röster, deröfver till och med 30 R:dr Tre röster, deröfver
till och med 40 R:dr Fyra röster, deröfver till och med 30
R:dr Feni röster, och på lika sätt vidare, så att hvart nytt
tiotal af Riksdaler i bevillning berättigar till en röst; i följd
hvaraf den, som i bevillning skattar öfver 190 R:dr till och
med 200 R:dr banco, eger Tjugo röster; dock vare detta det
högsta röstetal, som någon inom en församling må tillkomma,
huru mycket än bevillningssumman öfverstiger sistnämnda
belopp.
4 mom. Det röstetal, som på nämnde grund af bevill¬
ning tillkommer hvar och en röstegande inom församlingen,
utföres i behörig röstlängd, den vederbörande Uppbördsverk
åligger upprätta och, på reqvisition af Pastor eller den hans
embete förestår, aflemna sednast inom April månads utgång
hvarje år, för att vid den i Maj eller Juni infallande ordina¬
rie Sockenstämma justeras. Röstlängden skall upptaga alla
dem, som i sockenstämma inom församlingen ega rösträtt.
De skola i röstlängden intagas i den ordning hvarderas bo¬
stad eller, då röstberättigad icke bor inom församlingen, lä¬
get af fastighet, för hvilken rösträtten utöfvas, föranleder,
med uppgift i serskilda columner å det bevillningsbelopp, som,
antingen för fastighet, eller ock för borgerligt yrke, lönein¬
komst eller eljest, för sistlörflutna året hvarje röstegande på-
fördt är; och skall den röstegandes hela röstetal inom för¬
samlingen vara å ett ställe utförd!. För anmärkningar varde
i längden nödigt rum lemnadt.
3 mom. Röstlängd, som å den i Maj månad hållna soc¬
kenstämma justerad är, gäller sedan till dess ny längd upp¬
gjord och justerad blifvit. Röstberättigad, som ej är i röst¬
längden antecknad, vare ej derför sin rösträtt förlustig, så
framt han vid den sockenstämma, då röstlängden justeras,
512
Den 50 December.
med uppvisande af nästföregående årets debetsedel sin behö¬
righet styrker. Yrkar någon att med ändrad rösträtt i soc¬
kenstämma deltaga, då skall Iian sin rätt styrka. Godkän¬
nes den af församlingen, skall anteckning derom af socken¬
stämmans Ordförande i röstlängden göras.
Förvärfvar någon efter den tid, då röstlängder, justera¬
des, rösträtt inom församlingen och styrker sådant å Socken¬
stämma, varde äfven han i röstlängden införd.
6 mom. Bolag ege för fastighet inom församlingen röst¬
rätt, sorn här ofvan säges, ändå att ej någon af bolagsmän¬
nen är i församlingen mantalsskrifven, och ankomme på bo¬
laget att samfäldt rösta eller låta hvar delegare för sin an¬
del rösträtt utöfva. Är röstberattigadt bo oskiftadt, röste
delegare samfäldt; är det skiftadt, röste hvar för sin andel.
7 morn. Rösträtt i Sockenstämma tillkommer ej den,
som står under annans husbondevälde eller målsmanskap,
dock må för omyndigs fastighet rösträtt af förmyndare utöf-
vas. För egendom eller rörelse, som under borgenärers för¬
valtning är, röstas ej.
Jt mom. I de ärenden, som blott angå fastigheter och
de afgifter eller besvär, hvilka af dem utgå eller äskas, rö¬
ste endast fastighetsegare eller innehafvare; hvarvid deras
rösträtt bestämmes efter fastighetshevillningen.
Hörer fråga endast icke fastighetsegare församlingsleda¬
möter, röste blott desse; dock må inom deras dass jemväl
fastighetsegare eller innehafvare, om de, utom afgilten lör
fastighet, äfven skatta för inkomst eller rörelse, åtnjuta röst¬
rätt för den del af bevillningen, som icke utgöres för fastig¬
heten. 1 fråga om endera classens deltagande i afgift till
sådant föremål, hvartill den andra förut ensam bidragit, galle
ock hvad här ofvan sagdt är, så att endast ledamöter ne af
den dass, hvilkens deltagande yrkas, ega att derom vid soc¬
kenstämma besluta. Men i de läll, der särskilda författnin¬
gar eller föreskrifter om röslberäkningen äro gifna, lörhålles
på sätt samma författningar för hvarje fall stadga.
9 mom. I afseende på främmande trosbekännares rät¬
tighet att i sockenstämma deltaga, galle hvad derom i sär¬
skilda författningar finnes stadgadt.
40 mom. Frånvarande röstegande må genom fullmakt,
som tili riktigheten af 2:ne trovärdige män styrkt är, öfver¬
låta sin talan och rösträtt åt annan man, som i stämman röst
eger. Dock blifver härigenorh ingen berättigad att för sam-
manlagde egne och, genom fullmakt, öfverlåtne röster, vid före¬
Dcn 50 December.
515
kommande voteringar, utöfva vidsträcktare rösträtt, än den,
som i 4:de mom. af denna § är såsom maximum bestämd.
41 mom. Om rösterna falla lilia för olika meningar,
gälle den mening, som Ordföranden biträder.
§ 10.
Alla algifter, hvarom sockenstämma beslutar, skola utgå
efter den bestämda grunden för rösträtt i sockenstämma, så
vida ej särskildt derom blifvit stadgadt eller särskild öfver¬
enskommelse, medelst i laga ordning tillkommet sockenstäm-
mobeslut, derom träffad.
Om remiss af denna min motion till Rikets Ständers
Allmänna Besvärs- och Economie-Utskott får jag härmed
vördsamt anhålla.
A. F. Nordwall.
M 170.
Vördsamt Memorial!
Åtskilliga §§ i nu gällande Banco-Reglemente synas mig
förtjenta af synnerlig uppmärksamhet, och jag går derföre,
att framställa de åsigter, som dermed hafva gemenskap.
Uti 114 § stadgas, att Bankens metalliska cassa ej må
bibehållas vid lägre belopp, än 2,300 000 R:dr i silfver. Detta
synes stå i strid ej mindre med 2 § i lagen af den 1 Martii
1850 för Rikets Ständers Bank, än med Banco-Reglementets
101 och 112 §§, och får jag, till stöd för denna mening, åbe¬
ropa de reservationer, som finnas pag. 17 och 42 uti bilagan
till Banco-Utskottets Betänkande, JYi 29, vid 1844 och 184S
årens Riksdag.
Uti 119 § af 1853 års Reglemente stadgades visserligen,
att metalliska cassan icke fick falla under 2 millioner Specie;
men så gaf också samma Reglemente utvägar deremot, genom
föreskrifterna i 257 §, der llere summor anslogos för ända¬
målet, och i 241 §, enligt hvilken vinstmedlen fingo använ¬
das lill både metalliska cassans och lånelondernes förstärkning.
Nuvarande Reglemente Iemnar deremot inga andra ut¬
vägar, än lån, enligt 120 §, och strypning, enligt 121 §; ty
stadgandet i 113 och 117 §§, att köpa vexlar och' silf¬
ver för sedelemissioner efter 128 sk. kan icke tillämpas, utan
vid sådane conjunclurer, då silfver icke exporteras, och är
således icke botemedel uti behofvets stund. Det silfver, som
på detta sätt köpes under goda tider, stannar icke qvar i
314
Den 30 December.
landet, så vida man icke strängt begränsar sedelutgifningen,
och aldrig skänker bort eller förstärker lånefonderne vidare,
än hvartill inkomsterne gifva full och säker tillgäng.
Huru förderflig strypning är, behöfver ej skildras, och
att man ej skaffar penningar, mer än för ögonblicket, genom
utländska lån, de der sedan skola återbetalas dubbelt, nem¬
ligen capital och ränta, kan man lära af hypotheksförenin-
garne bär i landet och af Norriges Rärik.
Jag föreslår således, att 114 § måtte upphäfvas, såsom
ledande till de vådligaste följder, och torde 120 §, om upp¬
tagande af utländskt lån, då befinnas alldeles öfverflödig.
Uti 121 föreslår jag vördsammast de ändringar, att i
första rummet litt. a) sättes hvad nu stadgas under litt. c),
nemligen upplåning, men icke emot obligationer, utan genom
öppnande af Bankens böcker och cassör för deponenter, mot
3 proc. ränta, eller med andra ord, att Banken tillåter upp-
och afskrifningsräkning, äfvensom försäljning af inköpte obli¬
gationer bör föregå, innan någon lånefond minskas.
Vidare får jag vördsammast föreslå, att hvad, som i 122
och 184 §§ stadgas om det räntefria creditivet på 1 million
under 10 månader hvarje år till Riksgälds-Contoiret, måtte
upphäfvas, och lill följd deraf torde 149 § kunna borttagas
utur Reglementet. Skälen för en sådan motion äro af Her¬
rar Fullmäktige i Riksgälds-Contoiret lika sannt, som öppet,
utvecklade liti deras Utlåtande af den 13 Februari inneva¬
rande år, fogadt vid Herrar Stats-Revisorers Berättelse af
den 14 December 1849.
För egen del, får jag tillägga, att det synes icke vara
med god ordning och förvaltningen af en Rank förenligt, att
på ena stället stadga, att sedelskulden icke får med mer, än
20 millioner öfverstiga den metalliska cassan, och på ett an¬
nat, att en million får derutöfver utgifvas, men att den, det
oaktadt, skall afdragas från sedelskulden. Bestämde man
denna sednare till 21 millioner, så vore det åtminstone öp¬
pet och rent spel. Det lärer väl icke vara omöjligt, att re¬
glera Riksgälds-Contoirets och Statsverkets afläirer, så att
denna credit icke behöfves; sådant sker genom den enkla
åtgärden, att rätta utgifterne efter inkomsterne. Det vill sy¬
nas, som om Banken, genom de betydliga summor, som tid
efter annan derifrån bortskänkts till Riksgälds-Contoiret, borde
hafva köpt sig fri från all sådan inblandning, som försvagar
dess ställning. Alt Banken utbetalar hvad, som af vinstmed¬
len icke åtgår till lånefonder, kan vara billigt och försvagar
Den 30 December.
honom icke; liksom ej eller om lån gifves, på t. ex. en half
million, af odisponerade eller obegagnade fonder, på 3 å 6 må¬
nader, mot pant af goda handlingar, som kunna realiseras;
men att ålägga honom en sedelemission för Statens räkning,
är icke välbetänkt och bör derföre upphöra, i händelse me¬
ningen är alt bevara myntvärdet.
Uti Reglementets 122 §, pag. 98, och 173 §, vidhålles
ett gammalt stadgande, att Lånebankens räntebärande obliga¬
tioner, som vid 1849 års slut uppgingo till 523,000 R:dr
B:co, härledande sig från upplåningar före 1830, icke skola
beräknas som sedelskuld och att de skola infrias med en
fond på 80,000 R:dr B:co. Denna senare summa finnes i
Bankens räkenskap uppförd, både i debet och credit, och har
i flera år stått alldeles orubbad, oaktadt dylika obligationer
blifvit inlöste för circa 300,000 B:dr sedan år 1834; så att
det ser ut, som om sedelemissionen skett, oaktadt sådant icke
var beräknadt; och på det alt dermed måtte vara slut, före¬
slår jag vördsammast, alt de få obligationer, som årligen er¬
bjudas till inlösen, måtte infrias på samma sätt, som räntan
nu erlägges för dem, eller bland årets löpande utgifter, och
att de 80,000 R:dr måtte afloras utur räkenskapen.
Emellan Banken och Riksgälds-Contoiret är visserligen
en ringa sak, angående kopparpolletter, men som räckt sedan
1825 och derföre synes vara förtjent af ett slut. Den fond,
som Banken afsatte för deras inlösen, är nu något öfver
72,000 R:dr B:co, hvaremot Banken godtgör sig polletternes
kopparvärde, circa 54,000 R:dr, såsom en fordran hos Riks¬
gälds-Contoiret, när en gång dessa slantar blifva inlöste, hvil¬
ket väl aldrig lärer inträffa. Saken synes enklast uppgöras,
om Banken får emottaga uti sine cassör dessa polletter, efter
sin prägel, liksom annat kopparmynt, så att Riksgälds-Con¬
toiret befrias från deras invexling och affairen, Verken emel¬
lan, qvittas. En del af litt. a) 4 mom. i 122 § och hela
150 § i Reglementet skulle då komma att derur försvinna.
122 § litt. c), torde böra lyda sålunda: »hela summan af
beviljade innestående creditiv- och lånefonder, som kunna vid
anfordran disponeras, äfvensom de capital- och ränteliqvider,
som uti Låneafdelningen innestå», på det att räkenskapen
måtte blifva upprättad, i öfverensstämmelse med 5 § i Lagen
af den 1 Martii 1850 och enligt verkliga förhållandet, samt
efter samma system allt igenom. Capilalinbetalningen, t. ex.
från Riksgälds-Contoiret, eller på andra obligationer, är icke
synlig såsom en blifvande sedelskuld, så länge medlen finnas
516
Den 50 December.
innestående i Banken; hvilket synes mig orätt. Af livad jag
här ofvan yttrat, angående creditivet till Riksgälds-Contoiret,
föijer, att jag vördsammast föreslår borttagande a( den sedel¬
emission, som uti 21S § är föreskrilven, på icke mindre, än
2,300,000 R:dr B;co. Såsom stöd för denna mening, får jag
åberopa Banco-Utskottets Betänkanden, JVs 48, 60 och 61, vid
sednaste Riksdag. Vådan af stadgandet torde vara så gifven,
att derom ej behöfver mycket ordas.
Uti 216 § får jag vördsammast föreslå den ändring, att
grundfonden mätte bestämmas endast till sitt minimum, eme¬
dan ingen lag kan på förhand afgöra, hvilken summa ett
bokslut skall utvisa. Att begära Nådig sanction på capital-
öfverskottets eller grundfondens belopp, synes mig vara ett
lika stort misstag. Ständerne betaga sig derigenom rättighe¬
ten, att sjelfva anordna om dessa fonder, i öfverensstämmelse
med 72 § i Regeringsformen. Meningen är icke att söka
ändra, hvad som redan skett; det lärer väl ock vara omöj¬
ligt; men deraf kan man lära, huru oriktigt det vore, att vi¬
dare fortgå på samma väg. För närvarande är sagde capital-
öfverskott circa 15 millioner; men sådant tror man icke gå
an att tala om i räkenskapen, emedan sådant skulle vara en
öfverträdelse af sagde § i Reglementet. Man har äfven tält
om, att sätta ett maximum eller en gräns för detta öfverskott
och för lånefonderna; det låter sig godt göra, om man kan
sätta ett maximum för landets afläirer oell aflairsmän; men
som hvarje försök i den vägen måste stranda, så gör man
bäst uti, alt hemta råd af händelserne sjelfva. Hittills hafva
de funnit utvägar genom utländska Ian och Privatbanker.
Det hade icke varit omöjligt för Pikets Ständers Bank, att
förekomma beggedera anomalierne; men första vilkoret der¬
för hade varit, att icke bestämma maximum af hvarken ca-
pitalöfverskott eller lånefonder. Om man nu tror, att ett
land behöfver lika mycket circulerande mynt, som der finnes
reverser och atTairer, så skulle Sverige behöfva flere hundrade
millioner sedlar; men nu hafva alla dessa liqvider i många
år låtit göra sig med endast circa 50 millioner sedlar. Dessa
förslå ock ända till dess att capitaler och afläirer vuxit der¬
hän, att incasseringarne i Riket, t. ex. hvarje vecka eller rät¬
tare hvarje dag, uppgå till circa 30 millioner. Så länge silf¬
ver skeppas ut härifrån eller skickas landvägen till Helsing¬
borg, för alt vidare fortskaflas, så vill det synas, som om
dess representant, sedeln, icke vore tillräckligt sysselsatt eller
upptagen inom landet; och allt detta, under det man klagar
Den 50 December.
517
öfver penningebrist. Sådan kan aldrig i verkligheten upp¬
komma, om man håller lånefonderna vid makt, d. v. s. att
hvarje säker låntagare genast kan få penningar.
f afseende på 219 g i samma Reglemente, får jag vörd¬
sammast föreslå-, det man måtte återgå till stadgandet i detta
hänseende uti 1855 och 1841 årens Beglemente, eller att
lånefonderne få förstärkas nied inflytande vinstmedel och att,
hvad dertill icke åtgår, måtte till Riksgälds-Contoiret utbe¬
talas. Jag förestår således icke för närvarande något uppköp
af silfver för vinstmedlen, emedan jag tror, att deras använ¬
dande i låneväg är bättre. Köpet af obligationer, som hit¬
tills föreskrilvits och iakttagits, anser jag för Banken icke
gagnande.
Huru man än må raisonnera om vinstmedlen, så är åt¬
minstone det factum säkert, att Banken köpt obligationer för
desamma; men ännu aldrig lemnat ifrån sig obligationer för
de förra, utan liqviderat dessa med sedlar.
På det att man icke alltjemnt må vara oviss om hvad,
som af vinstmedlen är arnandt, och hvar eller huru det är
placeradt, samt om den contanta behållningens belopp, så
föreslår jag vördsammast, att en räkenskap deröfver måtte
föras och att nödig upplysning derutur måtte lemnäs i den
öfversigt af Bankens hela ställning, som tryckes oell lem¬
näs allmänheten. — Om remiss af denna motion till Banco-
Utskottet anhålles ödmjukast. Stockholm den 50 December
1830.
C. C. Hörnstein.
jys i7i.
Med föranledande af hvad Kongl. Majit i dess Nådiga Pro¬
position till Rikets Ständer vid denna Riksdag, rörande Stats¬
verkets tillgångar och behof, föreslagit, rörande inrättandet,
med vissa dermed förenade vilkor, af 2:ne teckniska Elemen¬
tarskolor i Stockholm och Malmö, anser jag mig böra upp¬
lysa, att på sednare stället är, på sätt det uti den Kongl, pro¬
positionen åberopande Stats-Rådsprotocollet öfver Civilärender,
pag. 12 och följande, antyder, ett nybyadt trevånings sten¬
hus, hvarå ritning i Kongl. Civil-Departementet förvaras, in¬
nefattande 18 boningsrum, kök och öfriga lägenheter, samt
tillhörande särskild tomt af 900 qvadratalnar för nödiga till¬
byggnader, redan af Staden inköpt för 14,533 R:dr 16 sk.
51»
Den 30 December.
Råneo, samt dessutom genom frivilliga bidrag saminanskjntne
lör husets fullkomnande 3000 R:dr B:co, jemte det af Sta¬
dens jordegendomar blifvit anslaget ett årligt revenue af om¬
kring 75 tunnor spanmål, hälften råg och hälften korn, årli¬
gen, hvarigenom utvägar redan äro på förhand beredde både
för den tillernade teckniska Elementarskolans emottagande
och bildandet, i sammanhang dermed, af Kongl. Majit för nö¬
dig ansedd Söndags- och Aftonskola, deri redan i lära och
arbete anställde personer, som saknat technisk bildning, lem-
nades tillfälle, att, så vidt deras knappa tid medgåfve, inhemta
undervisning i linearritning, fri handteckning, modellering, stil¬
skri fning, samt de första grunderne af mechanik, naturlära,
arithmetik och geometri.
Anhållande jag att detta anförande måtte Stats-Utskottet
meddelas.
C. Halling.
Rättelse:
Sidan 219 raden 12 står: 155, läs: 115.
NAMN-REGISTER.
A.
Almgren, K. A. . JVl 16, 17, 106, 117.
B.
Berg, P » 11, 12, 63, 105, 113.
Berger, A. A. . • » 13, 18, 19, »I, 122.
Bergman, L. . . . » 15, 18, 19. 83, 81, 83,100, 101, 157.
Billström, L. . . » 121, 125, 126, 115.
Bjuhr, C. M. . . » 66, 67, 68.
Bosaeus, P. E. . . » 22, 31.
C.
Collén, M. W. . . » 13, 121.
E.
Ek, C. J. . ...» 3, 26, 75.
Ekelund, W. M. . » .37, 38.
Ekenman, J. F. . » 61, 76, 77, 78, 97, 98, 99, 161, 165.
Ekholm, G. F. . . » 103, 101, 116.
Engzell, G. ...» 32, 82.
F.
Falhem, E. E:son » L27.
G.
Gezelius, J. fV. . » 21.
Grape, E. D. . . » 21, 27.
Gråd, J. F. ... » 2, 153, 151.
Gustafsson, C. G. » 7, 79, 80, lil, 115, 116, 127.
II.
Halling, C. C. . . » 6, 62, 72, 73, 71, 171.
Hallström, C. F. » 86.
Hesselgren, P. H. » 107, 108, 109, 110, lil, 129.
Hjort, B 28, 65, 132, 133, 131.
Hörnstein, C. C. . » 102, 170.
K.
Kjöllerström, S. . » 23, 52, 53, 51.
Namn-Iiegistcr.
Ii.
Lagergren, P. J. JY° 95, 96, 130, 131.
Lindström, P. II. » 20.
Lundh, A. N. . . » 112, 113.
M.
Maechel, A. D. . . » 44, 166.
Murén, P » 1, 35, 36.
X.
Nordwall, A. F. . » 169.
Norin, P. O. . . » 59, 56, 57, 58, 59, 60, 135, 136.
Nygren, C. J. . . » 155, 156.
P.
Palander, C. W. . » 158, 159, 160, 161, 162, 163.
Petersson, L. A. » 140, 141, 142.
It.
Rinman, F. A. . » 45, 45'/2, 46, 47, 137, 138, 139.
Rudling, A. G. . » 8, 9.
Rönblad, G. P. . » 4, 12, 50, 117, 142.
S.
Schwan, J. G. . . » 118, 119, 120.
Sundblad, G. O. . » 55.
Sundin, C » 61, 87, 92, 93.
Sundler, F. ...» 148, 149, 150, 151, 152.
Sundström, N. . » 33.
Sylt, F. H. .... » 94.
w.
Waern, C. F. . . » 5, 69, 70, 71, 83, 90, 91.
Wedberg, A. ...» 25.
Wetterberg, S. G. » 10, 29, 30, 51, 41, 123, 167.
Windrufva, J. II. » 144.
Winge, P. E. . . » 14, 40, 51, 88, 89, 128, 168.